Skrivelse i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden, dels ock i ämnet väckta motioner.
1916-06-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1916:247, Skrivelse i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 247.
1
Nr 247.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1916.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1916.
Riksdagens skrivelse i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition
angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden,
dels ock i ämnet väckta motioner.
(Särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 2 och memorial nr 5.)
Till Konungen.
Genom en den 25 april 1916 dagtecknad proposition, nr 207, liar
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen dels godkänna
vid propositionen fogat förslag till grunder för förvaltningen av den i 11
§ av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring om förmälda
fond, dels antaga vid propositionen likaledes fogat förslag till lag om
ändrad lydelse av 12 § i föfenämnda lag, dels ock godkänna i propositionen
intagen arvodes- och omkostnadsstat för fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden
att gälla tills vidare från och med den 1 juli 1916.
I sammanhang med förenämnda proposition har riksdagen till behandling
förehaft åtskilliga inom riksdagen i ämnet väckta motioner.
Riksdagen delar till fullo den i propositionen uttalade uppfattningen,
att förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden måste ordnas med hänsyn
till det ändamål, för vilket fondmedlen uppsamlas, och att följaktligen
för pensionsförsäkringen främmande synpunkter härvid icke få göra
sig gällande. I överensstämmelse med vad i propositionen uttalats anser
även riksdagen, att fonden är att betrakta såsom de försäkrades egendom
och därför bör förvaltas på det sätt, som bäst överensstämmer med
de försäkrades intressen.
Bikung till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 97 käft. (Nr 247.)
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 247.
Placeringen av fondens medel måste naturligtvis först och främst
erbjuda säkerhet mot förluster, men därjämte bör man vid placeringen
eftersträva att vinna så hög avkastning, som med behörigt aktgivande
på säkerhetssynpunkten befinnes möjligt. Jämsides med dessa fordringar
kommer emellertid hänsynen till de direkta och indirekta fördelar, som
kunna beredas försäkringen därigenom, att fondmedlen utlånas eller
användas till allmännyttiga företag, ägnade att befordra folkhälsan och
förebygga eller häva invaliditet. Därest fondmedlen i så stor utsträckning
som möjligt komma att utlånas till allmännyttiga företag, såsom uppförande
av sjukhus, sanatorier, ålderdomshem, anordnande av hygieniska
och lämpliga bostäder för de mindre bemedlade m. m., får ock, såsom
i propositionen framhållits, den stora massan av de försäkrade redan
innan de bliva pensionsberättigade en klar förnimmelse av pensionsförsäkringens
fördelar, och då vidare i följd därav de försäkrade sporras
till ett punkligt inbetalande av sina avgifter, ökas utsikterna för försäkringens
lyckliga genomförande och utveckling till vad därmed avses.
Enligt propositionen skall minst en sjättedel av fonden redovisas i
lån till staten och föreslås härjämte såsom övergångsbestämmelse, att
av de medel, som inflyta under åren 1917—1926 och som skola placeras,
minst en tredjedel skall redovisas i lån till staten samt att från
ingången av år 1919 intill utgången av år 1926 minst en tredjedel av
fondens medel skall vara på nämnda sätt redovisad.
I fråga om placeringen av fondens medel har av enskilda motionärer
yrkats, att hälften skulle redovisas i lån till staten medelst inbetalning
direkt till riksgäldskontoret. Å andra sidan har motionsvis
föreslagits, att för placering i lån till staten måtte stadgas ett maximum
av en fjärdedel, samt att de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna
måtte utgå.
Riksdagen anser, att då det gäller att föreskriva obligatorisk placering
av fondens medel i statspapper, man bör tillvägagå med stor varsamhet.
Genom att binda en mera avsevärd del av fonden i statspapper
riskerar man att skada pensionsförsäkringens intressen och försvåra
försäkringens genomförande. Därest fondens medel i så stor utsträckning
som möjligt anväudas till allmännyttiga företag, som äro
ägnade att befordra folkhälsan, kommer detta att medföra en minskning
i försäkringskostnaderna. Denna minskning kommer i mycket stor utsträckning
även staten till godo i form av minskade kostnader för pensionstillägg
och understöd. Dessa beräknas nämligen i jämviktsläget
uppgå till minst samma belopp som avgiftspensionerna. Under de
närmaste årtiondena bliva pensionstilläggen och understöden avsevärt
3
Riksdagens skrivelse Nr 247.
större än avgiftspensionerna. Under denna tid är minskningen av
försäkringskostnaderna sålunda mera betydelsefull för staten än för
fonden. Att för statens låneintresse disponera en mera avsevärd del av
fonden synes därför icke vara att från statens synpunkt förorda.
De fördelar, som staten skulle kunna beredas genom tvångsplacering
av en mera avsevärd del av fonden, skulle säkerligen visa sig vara
endast skenbara och i vilket fall som helst, obetydliga i jämförelse med
den direkta och indirekta skada, som därigenom skulle tillfogas pensionsförsäkringen
såväl genom minskad avkastning av fondens medel
som genom avsevärt inskränkta möjligheter att med fondplaceringen
tillgodose allmännyttiga, pensionsförsäkringens syften närstående ändamål.
Riksdagen bar därför icke ansett sig kunna biträda yrkandet, att
hälften av fondens medel skulle redovisas i lån till staten. A andra
sidan har riksdagen icke heller ansett sig kunna biträda det framställda
förslaget om fastställande av en maximigräns för placering i statspapper.
Då det undantagsvis under vissa omständigheter kan befinnas för fonden
fördelaktigt att placera ett större belopp i statspapper, bör fondförvaltningen
icke bindas i sin handlingsfrihet i detta hänseende, utan hava
möjlighet att förfara efter omständigheterna..
Vidkommande yrkandet, att. vid placering i lån till staten .medlen
borde inbetalas direkt till riksgäldskontoret, anser riksdagen i likhet
med vad som i förevarande hänseende uttalats i propositionen, att fondförvaltningen
jämväl i detta avseende bör lämnas full handlingsfrihet.
Riksdagen har därför ansett sig böra bifalla vad Eders Kungl.
Maj:t under I i förslaget till grunder för fondförvaltningen föreslagit.
Vad härefter angår de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna övergångsbestämmelserna
beträffande placering i statspapper, skulle genom dessa
bestämmelser under försäkringens första år möjligheterna för utlåning
till allmännyttiga företag bliva i väsentlig grad inskränkta. . Det
synes dock riksdagen vara av stor betydelse, att pensionsförsäkringen,
som redan någon tid varit i verksamhet, utan vidare uppskov beredes
möjlighet att tillgodose dessa allmännyttiga företag och därigenom
jämväl åstadkomma ökat förtroende och intresse för föisäkringens
arbete. För övrigt skulle eu dylik tvångsplacering och inskränkning
av fondförvaltningens rörelsefrihet verka ogynnsamt under nuvarande
förhållanden, då landsting, kommuner och allmännyttiga företag få anses
hava större svårighet än staten icke blott att anskaffa nödiga lånemedel,
utan även att erhålla lån till sådan ränta och pa sådana villkor i övrigt,
som göra det möjligt för dem att tillfredsställa behoven på det sociala
området. Riksdagen har därför ansett sig böra bifalla de motionsvis
4
Riksdagens skrivelse Nr 247.
framställda yrkandena om avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition i
denna del.
I fråga om den myndighet, som skall handhava förvaltningen
av pensionsförsäkringsfonden, finner riksdagen, i anslutning till vad
härom anförts i propositionen, att i detta avseende liksom beträffande
reglerna för medlens placering måste strängt fasthållas vid, att endast
pensionsförsäkringens egna uppgifter och behov få komma i betraktande,
och att det är ännu viktigare att låta denna synpunkt vara bestämmande,
då det gäller att organisera ifrågavarande myndighet, enär dess
åtgöranden komma att hava stort inflytande beträffande pensionsförsäkringen
och dess lyckliga genomförande.
Själva försäkringsverksamheten och fondförvaltningen böra givetvis
stå i intimt samband med varandra. Men med hänsyn till den för
våra förhållanden betydliga fondbildning, varom här är fråga, bör bestämmanderätten
i fråga om fondmedlens placering icke överlämnas åt
pensionsstyrelsen ensam, utan bör, såsom av Eders Kungl. Maj:t föreslagits,
för ändamålet anordnas en särskild myndighet, i vilken icke blott
de med pensionsförsäkringen sammanhängande sociala synpunkterna företrädas
utan även deu rent finansiella sakkunskapen blir väl representerad.
Riksdagen delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att
förvaltningsmyndigheten bör utses på sådant sätt och erhålla sådan
sammansättning, att de särskilda ledamöterna icke bliva att betrakta
såsom representanter för något visst ämbetsverk eller något särskilt
intresse annat än pensionsförsäkringens. Skulle olika mot varandra
stridiga intressen få göra sig gällande inom den beslutande myndigheten,
skulle detta, såsom i propositionen framhålles, komma att menligt
inverka på förvaltningen och därigenom fondens och pensionsförsäkringens
intressen kunna äventyras.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle förvaltningsmyndigheten
eller såsom den benämnes »fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden» bestå
av generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen såsom ordförande,
dennes ställföreträdare, tre av Konungen för tre år i sänder förordnade
personer, av vilka två skulle äga erfarenhet på det finansiella området
samt den tredje insikt och erfarenhet i sociala frågor, eu av fullmäktige
i riksbanken och i riksgäldskontor utsedd, på det finansiella området
erfaren person samt ordinarie chefen för den byrå inom pensionsstyrelsen,
som hade att handlägga ärenden angående fonden.
I fråga om denna del av förslaget har motionsvis yrkats, bland
annat, att samtliga de fullmäktige, som ej skulle tillhöra pensionsstyrelsen,
måtte utses av Konungen, samt att av dessa fullmäktige en
Riksdagens skrivelse Nr 247. 5
måtte utses med särskild uppgift att företräda de försäkrades speciella
intressen.
Med hänsyn till den ovan uttalade principen, att vid fondförvaltningen
inga för pensionsförsäkringen främmande synpunkter böra få
gorå sig gällande, har riksdagen ansett sig böra bifalla yrkandet, att
samtliga de fullmäktige, som ej skulle tillhöra pension sstyrelsen, måtte
utses av Konungen, samt vidtagit i anledning härav erforderliga ändringar
i de föreslagna grunderna för pensionsförsäkringsfondens förvaltning. I
fråga om fördelningen av platserna inom fullmäktige, vilkas antal jämväl
riksdagen finner lämpligen böra begränsas till sju, är riksdagen ense
med Eders Kungl. Maj:t, att pensionstyrelsen, som är att anse som den
egentliga målsmannen för pensionsförsäkringen, bör vara väl representerad
inom fullmäktige. Riksdagen bär därför intet alt erinra mot, att
tre platser inom fullmäktige besättas med ledamöter i nämnda styrelse.
Beträffande kvalifikationerna hos de fyra fullmäktige, som sålunda
skulle komma att utses av Konungen, synes det riksdagen, som om den
finansiella sakkunskapen skulle bliva tillräckligt tillgodosedd genom föreskrift,
att tre av nämnda fullmäktige skola äga sakkunskap på det
finansiella området; och torde vid utseendet av dessa tre fullmäktige
komma att tillgodoses de olika synpunkter, som äro förtjänta att därvid
beaktas.
Då pensionsförsäkringen måste anses vara i det väsentliga anordnad
för de bredare folklagrens behov, anser riksdagen, att bland fullmäktige
skall ingå en person, som, jämte det han äger insikt och erfarenhet i
sociala frågor, jämväl besitter praktisk kännedom om de mindre bemedlade
klassernas behov och levnadsförhållanden.
Vad i övrigt under II samt under III—VI i förslaget till grunder
för fondförvaltningen blivit av Eders Kungl. Maj:t föreslaget har icke
föranlett någon erinran från riksdagens sida.
Riksdagen har icke heller haft något att erinra mot Eders Kungl.
Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen om allmän
pensionsförsäkring.
Vidkommande förslaget till arvodes- och omkostnadsstat har riksdagen,
då det ännu icke är möjligt att till fullo bedöma omfattningen
av det arbete, som kommer att åligga fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden,
ansett arvodet till var och en av de fullmäktige, som ej
tillhöra pensionsstyrclsen, skäligen böra tills vidare bestämmas till
2,000 kronor, och har riksdagen vidare ur staten ansett sig böra utesluta
de arvoden, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle utgå
till do fullmäktige, som tillhöra nämnda styrelse. I övrigt har riks
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 247.
dagen icke haft något att erinra mot vad Eders Kungl. Maj:t i förevarande
avseende föreslagit.
Med åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts
proposition n:r 207 och i ämnet väckta motioner
A) för sin del godkänt följande förslag till
Grunder för förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring omförmälda fond.
I. Den del av fondens medel, som ej erfordras för bestridande av
dess utgifter, skall redovisas i
1) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svenska staten;
2) Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges
stadshypotekskassas obligationer;
3) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande
erhållit Konungens tillstånd;
4) skuldförbindelser, för vilka fonden äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom inom femtio procent av senast fastställt taxeringsvärde
eller inom sextio procent av sådant värde, som efter särskild
värdering fastställes av de under II här nedan omförmälda fullmäktige
för pensionsförsäkringsfonden;
5) skuldförbindelser, utfärdade av centralkassa för jordbrukskredit,
vilken i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, vunnit
godkännande från det allmännas sida;
6) sådana andra värdehandlingar, vilka Konungen i särskilda fall
efter framställning av fullmäktige prövar erbjuda fullgod säkerhet;
7) fordringar hos bank i enlighet med de närmare bestämmelser,
som av Konungen meddelas;
8) lån till företag, som äro ägnade att i pensionsförsäkringens intresse
befordra folkhälsan — såsom anordnande av sjukhus, sanatorier,
ålderdomshem, bostäder för mindre bemedlade m. m. — och som enligt
fullmäktiges prövning anses erbjuda nöjaktig säkerhet; samt
9) fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning
till förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga hos befolkningen.
Av förenämnda medel skall minst en sjättedel redovisas på sätt
under 1) omförmäles, och må högst en fjärdedel redovisas på sätt under
8) angives samt högst en trettiondel såsom under 9) sägs.
Riksdagens skrivelse Nr 247.
7
Fullmäktige böra även vid andra placeringar än de under 8) och 9)
omförmälda särskilt söka tillgodose sådana allmännyttiga företag, som
avse att i pensionsförsäkringens intresse befordra folkhälsan.
Skulle något år avvikelse från ovan angivna gränser för medlens
placering hava ägt rum, skall rättelse vidtagas så snart lämpligen kan ske.
Utan hinder av vad ovan stadgats må, till skyddande av fordran,
å offentlig auktion eller fondbörs inköpas egendom, som är för fordringen
utmätt eller pantsatt. Egendom, vilken sålunda till skyddande av fordran
inköpes, skall åter avyttras så snart lämpligen kan ske.
II. Frågor om placering av fondens medel enligt vad ovan sagts
samt om förändring av sådan placering handläggas av särskilda fullmäktige
för pensionsförsäkringsfonden.
Dessa fullmäktige skola vara till antalet sju och utgöras av
generaldirektören och chefen för pension sstyrelsen såsom ordförande,
dennes ställföreträdare,
fyra av Konungen för tre år i sänder förordnade personer, av vilka
tre skola äga erfarenhet på det finansiella området samt den fjärde
insikt och erfarenhet i sociala frågor i förening med praktisk kännedom
om de mindre bemedlade klassernas behov och levnadsförhållanden, samt
ordinarie chefen för den byrå inom pensionsstyrelsen, som har att
handlägga ärenden angående fonden eller, därest denne byråchef är
generaldirektörens ställföreträdare, den byråchef i pensionsstyrelsen, som
av Konungen förordnas.
Härjämte förordnas av Konungen tre suppleanter för de fullmäkmäktige,
som ej tillhöra pensionsstyrelsen, och utses för de fullmäktige,
som tillhöra nämnda styrelse, en suppleant av styrelsen.
Fullmäktige utse årligen inom sig vice ordförande.
För besluts fattande om placering av fondens medel på sätt under
I 8) eller 9) omförmäles erfordras, att minst fem fullmäktige äro om
beslutet ense.
III. Verkställandet av fullmäktiges beslut, bokföring av fonden
samt övriga för fondens förvaltning erforderliga åtgärder ombesörjas av
pensionsstyrelsen.
IV. Därest vid sådan utredning, som av pensionsstyrelsen verkställts
jämlikt 12 § i lagen om allmän pensionsförsäkring, framgått att
överskott förefinnes, bestämmer Konungen efter framställning av pensionsstyrelsen
och efter fullmäktiges hörande, huru stor del av berörda
överskott må användas för bestridande av kostnader för åtgärder, ägnade
att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga
eller befordra folkhälsan, och skola dessa medel ställas till pensionsstyrelsens
förfogande att av styrelsen för angivna ändamål disponeras i
enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas.
8
Riksdagens skrivelse Nr 247.
V. Kostnaden för ersättning åt fullmäktige och deras suppleanter,
särskilt anlitade sakkunniga och annat biträde, värdering i anledning
av fastighetsbelåning samt förvaring av fondens värdehandlingar ävensom
tryckningskostnader och andra expenser bestridas av fondens medel
enligt fastställd stat.
VI. De närmare bestämmelser, som härutöver erfordras för fondens
förvaltning, meddelas av Konungen.
Dessa grunder skola lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1916.
B) med bifall till propositionen i denna del antagit följande
Lag
-
om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:
'' Inom — — — — — — — — — — —- — ■— — — avgifter.
I sammanhang — — — — — — — — — — — — bestridas.
Framgår av denna utredning, att överskott förefinnes, må så stor
del av överskottet, som Konungen bestämmer, användas till bestridande
av kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse
förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan.
C) för sin del godkänt följande arvodes- och omkostnadsstat för
fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden att gälla tills vidare från och
med den 1 juli 1916:
Arvode till de fyra fullmäktige, som icke tillhöra pen
sionsstyrelsen,
å 2,000 kronor ....................................... kronor 8,000: —
Ersättning till fullmäktiges suppleanter, särskilt anlitade
sakkunniga personer och annat biträde, värdering
i anledning av fastighetsbelåning, förvaring av
fondens värdehandlingar, tryckningskostnader och
andra expenser, förslagsvis ............................................ » 12,000: —
Summa kronor 20,000: —
Stockholm den 8 juni 1916.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, K, L. Beckmans Boktr., 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.