Sök i Ratio Lex

Skrivelse i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden, dels ock i ämnet väckta motioner.

1916-06-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:247, Skrivelse i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 247.

1

Nr 247.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1916.

Riksdagens skrivelse i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition

angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden,

dels ock i ämnet väckta motioner.

(Särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 2 och memorial nr 5.)

Till Konungen.

Genom en den 25 april 1916 dagtecknad proposition, nr 207, liar

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen dels godkänna

vid propositionen fogat förslag till grunder för förvaltningen av den i 11

§ av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring om förmälda

fond, dels antaga vid propositionen likaledes fogat förslag till lag om

ändrad lydelse av 12 § i föfenämnda lag, dels ock godkänna i propositionen

intagen arvodes- och omkostnadsstat för fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

att gälla tills vidare från och med den 1 juli 1916.

I sammanhang med förenämnda proposition har riksdagen till behandling

förehaft åtskilliga inom riksdagen i ämnet väckta motioner.

Riksdagen delar till fullo den i propositionen uttalade uppfattningen,

att förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden måste ordnas med hänsyn

till det ändamål, för vilket fondmedlen uppsamlas, och att följaktligen

för pensionsförsäkringen främmande synpunkter härvid icke få göra

sig gällande. I överensstämmelse med vad i propositionen uttalats anser

även riksdagen, att fonden är att betrakta såsom de försäkrades egendom

och därför bör förvaltas på det sätt, som bäst överensstämmer med

de försäkrades intressen.

Bikung till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 97 käft. (Nr 247.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 247.

Placeringen av fondens medel måste naturligtvis först och främst

erbjuda säkerhet mot förluster, men därjämte bör man vid placeringen

eftersträva att vinna så hög avkastning, som med behörigt aktgivande

på säkerhetssynpunkten befinnes möjligt. Jämsides med dessa fordringar

kommer emellertid hänsynen till de direkta och indirekta fördelar, som

kunna beredas försäkringen därigenom, att fondmedlen utlånas eller

användas till allmännyttiga företag, ägnade att befordra folkhälsan och

förebygga eller häva invaliditet. Därest fondmedlen i så stor utsträckning

som möjligt komma att utlånas till allmännyttiga företag, såsom uppförande

av sjukhus, sanatorier, ålderdomshem, anordnande av hygieniska

och lämpliga bostäder för de mindre bemedlade m. m., får ock, såsom

i propositionen framhållits, den stora massan av de försäkrade redan

innan de bliva pensionsberättigade en klar förnimmelse av pensionsförsäkringens

fördelar, och då vidare i följd därav de försäkrade sporras

till ett punkligt inbetalande av sina avgifter, ökas utsikterna för försäkringens

lyckliga genomförande och utveckling till vad därmed avses.

Enligt propositionen skall minst en sjättedel av fonden redovisas i

lån till staten och föreslås härjämte såsom övergångsbestämmelse, att

av de medel, som inflyta under åren 1917—1926 och som skola placeras,

minst en tredjedel skall redovisas i lån till staten samt att från

ingången av år 1919 intill utgången av år 1926 minst en tredjedel av

fondens medel skall vara på nämnda sätt redovisad.

I fråga om placeringen av fondens medel har av enskilda motionärer

yrkats, att hälften skulle redovisas i lån till staten medelst inbetalning

direkt till riksgäldskontoret. Å andra sidan har motionsvis

föreslagits, att för placering i lån till staten måtte stadgas ett maximum

av en fjärdedel, samt att de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna

måtte utgå.

Riksdagen anser, att då det gäller att föreskriva obligatorisk placering

av fondens medel i statspapper, man bör tillvägagå med stor varsamhet.

Genom att binda en mera avsevärd del av fonden i statspapper

riskerar man att skada pensionsförsäkringens intressen och försvåra

försäkringens genomförande. Därest fondens medel i så stor utsträckning

som möjligt anväudas till allmännyttiga företag, som äro

ägnade att befordra folkhälsan, kommer detta att medföra en minskning

i försäkringskostnaderna. Denna minskning kommer i mycket stor utsträckning

även staten till godo i form av minskade kostnader för pensionstillägg

och understöd. Dessa beräknas nämligen i jämviktsläget

uppgå till minst samma belopp som avgiftspensionerna. Under de

närmaste årtiondena bliva pensionstilläggen och understöden avsevärt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 247.

större än avgiftspensionerna. Under denna tid är minskningen av

försäkringskostnaderna sålunda mera betydelsefull för staten än för

fonden. Att för statens låneintresse disponera en mera avsevärd del av

fonden synes därför icke vara att från statens synpunkt förorda.

De fördelar, som staten skulle kunna beredas genom tvångsplacering

av en mera avsevärd del av fonden, skulle säkerligen visa sig vara

endast skenbara och i vilket fall som helst, obetydliga i jämförelse med

den direkta och indirekta skada, som därigenom skulle tillfogas pensionsförsäkringen

såväl genom minskad avkastning av fondens medel

som genom avsevärt inskränkta möjligheter att med fondplaceringen

tillgodose allmännyttiga, pensionsförsäkringens syften närstående ändamål.

Riksdagen bar därför icke ansett sig kunna biträda yrkandet, att

hälften av fondens medel skulle redovisas i lån till staten. A andra

sidan har riksdagen icke heller ansett sig kunna biträda det framställda

förslaget om fastställande av en maximigräns för placering i statspapper.

Då det undantagsvis under vissa omständigheter kan befinnas för fonden

fördelaktigt att placera ett större belopp i statspapper, bör fondförvaltningen

icke bindas i sin handlingsfrihet i detta hänseende, utan hava

möjlighet att förfara efter omständigheterna..

Vidkommande yrkandet, att. vid placering i lån till staten .medlen

borde inbetalas direkt till riksgäldskontoret, anser riksdagen i likhet

med vad som i förevarande hänseende uttalats i propositionen, att fondförvaltningen

jämväl i detta avseende bör lämnas full handlingsfrihet.

Riksdagen har därför ansett sig böra bifalla vad Eders Kungl.

Maj:t under I i förslaget till grunder för fondförvaltningen föreslagit.

Vad härefter angår de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna övergångsbestämmelserna

beträffande placering i statspapper, skulle genom dessa

bestämmelser under försäkringens första år möjligheterna för utlåning

till allmännyttiga företag bliva i väsentlig grad inskränkta. . Det

synes dock riksdagen vara av stor betydelse, att pensionsförsäkringen,

som redan någon tid varit i verksamhet, utan vidare uppskov beredes

möjlighet att tillgodose dessa allmännyttiga företag och därigenom

jämväl åstadkomma ökat förtroende och intresse för föisäkringens

arbete. För övrigt skulle eu dylik tvångsplacering och inskränkning

av fondförvaltningens rörelsefrihet verka ogynnsamt under nuvarande

förhållanden, då landsting, kommuner och allmännyttiga företag få anses

hava större svårighet än staten icke blott att anskaffa nödiga lånemedel,

utan även att erhålla lån till sådan ränta och pa sådana villkor i övrigt,

som göra det möjligt för dem att tillfredsställa behoven på det sociala

området. Riksdagen har därför ansett sig böra bifalla de motionsvis

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 247.

framställda yrkandena om avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition i

denna del.

I fråga om den myndighet, som skall handhava förvaltningen

av pensionsförsäkringsfonden, finner riksdagen, i anslutning till vad

härom anförts i propositionen, att i detta avseende liksom beträffande

reglerna för medlens placering måste strängt fasthållas vid, att endast

pensionsförsäkringens egna uppgifter och behov få komma i betraktande,

och att det är ännu viktigare att låta denna synpunkt vara bestämmande,

då det gäller att organisera ifrågavarande myndighet, enär dess

åtgöranden komma att hava stort inflytande beträffande pensionsförsäkringen

och dess lyckliga genomförande.

Själva försäkringsverksamheten och fondförvaltningen böra givetvis

stå i intimt samband med varandra. Men med hänsyn till den för

våra förhållanden betydliga fondbildning, varom här är fråga, bör bestämmanderätten

i fråga om fondmedlens placering icke överlämnas åt

pensionsstyrelsen ensam, utan bör, såsom av Eders Kungl. Maj:t föreslagits,

för ändamålet anordnas en särskild myndighet, i vilken icke blott

de med pensionsförsäkringen sammanhängande sociala synpunkterna företrädas

utan även deu rent finansiella sakkunskapen blir väl representerad.

Riksdagen delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att

förvaltningsmyndigheten bör utses på sådant sätt och erhålla sådan

sammansättning, att de särskilda ledamöterna icke bliva att betrakta

såsom representanter för något visst ämbetsverk eller något särskilt

intresse annat än pensionsförsäkringens. Skulle olika mot varandra

stridiga intressen få göra sig gällande inom den beslutande myndigheten,

skulle detta, såsom i propositionen framhålles, komma att menligt

inverka på förvaltningen och därigenom fondens och pensionsförsäkringens

intressen kunna äventyras.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle förvaltningsmyndigheten

eller såsom den benämnes »fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden» bestå

av generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen såsom ordförande,

dennes ställföreträdare, tre av Konungen för tre år i sänder förordnade

personer, av vilka två skulle äga erfarenhet på det finansiella området

samt den tredje insikt och erfarenhet i sociala frågor, eu av fullmäktige

i riksbanken och i riksgäldskontor utsedd, på det finansiella området

erfaren person samt ordinarie chefen för den byrå inom pensionsstyrelsen,

som hade att handlägga ärenden angående fonden.

I fråga om denna del av förslaget har motionsvis yrkats, bland

annat, att samtliga de fullmäktige, som ej skulle tillhöra pensionsstyrelsen,

måtte utses av Konungen, samt att av dessa fullmäktige en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 247. 5

måtte utses med särskild uppgift att företräda de försäkrades speciella

intressen.

Med hänsyn till den ovan uttalade principen, att vid fondförvaltningen

inga för pensionsförsäkringen främmande synpunkter böra få

gorå sig gällande, har riksdagen ansett sig böra bifalla yrkandet, att

samtliga de fullmäktige, som ej skulle tillhöra pension sstyrelsen, måtte

utses av Konungen, samt vidtagit i anledning härav erforderliga ändringar

i de föreslagna grunderna för pensionsförsäkringsfondens förvaltning. I

fråga om fördelningen av platserna inom fullmäktige, vilkas antal jämväl

riksdagen finner lämpligen böra begränsas till sju, är riksdagen ense

med Eders Kungl. Maj:t, att pensionstyrelsen, som är att anse som den

egentliga målsmannen för pensionsförsäkringen, bör vara väl representerad

inom fullmäktige. Riksdagen bär därför intet alt erinra mot, att

tre platser inom fullmäktige besättas med ledamöter i nämnda styrelse.

Beträffande kvalifikationerna hos de fyra fullmäktige, som sålunda

skulle komma att utses av Konungen, synes det riksdagen, som om den

finansiella sakkunskapen skulle bliva tillräckligt tillgodosedd genom föreskrift,

att tre av nämnda fullmäktige skola äga sakkunskap på det

finansiella området; och torde vid utseendet av dessa tre fullmäktige

komma att tillgodoses de olika synpunkter, som äro förtjänta att därvid

beaktas.

Då pensionsförsäkringen måste anses vara i det väsentliga anordnad

för de bredare folklagrens behov, anser riksdagen, att bland fullmäktige

skall ingå en person, som, jämte det han äger insikt och erfarenhet i

sociala frågor, jämväl besitter praktisk kännedom om de mindre bemedlade

klassernas behov och levnadsförhållanden.

Vad i övrigt under II samt under III—VI i förslaget till grunder

för fondförvaltningen blivit av Eders Kungl. Maj:t föreslaget har icke

föranlett någon erinran från riksdagens sida.

Riksdagen har icke heller haft något att erinra mot Eders Kungl.

Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen om allmän

pensionsförsäkring.

Vidkommande förslaget till arvodes- och omkostnadsstat har riksdagen,

då det ännu icke är möjligt att till fullo bedöma omfattningen

av det arbete, som kommer att åligga fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden,

ansett arvodet till var och en av de fullmäktige, som ej

tillhöra pensionsstyrclsen, skäligen böra tills vidare bestämmas till

2,000 kronor, och har riksdagen vidare ur staten ansett sig böra utesluta

de arvoden, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle utgå

till do fullmäktige, som tillhöra nämnda styrelse. I övrigt har riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 247.

dagen icke haft något att erinra mot vad Eders Kungl. Maj:t i förevarande

avseende föreslagit.

Med åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts

proposition n:r 207 och i ämnet väckta motioner

A) för sin del godkänt följande förslag till

Grunder för förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring omförmälda fond.

I. Den del av fondens medel, som ej erfordras för bestridande av

dess utgifter, skall redovisas i

1) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svenska staten;

2) Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges

stadshypotekskassas obligationer;

3) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande

erhållit Konungens tillstånd;

4) skuldförbindelser, för vilka fonden äger säkerhet genom inteckning

i fast egendom inom femtio procent av senast fastställt taxeringsvärde

eller inom sextio procent av sådant värde, som efter särskild

värdering fastställes av de under II här nedan omförmälda fullmäktige

för pensionsförsäkringsfonden;

5) skuldförbindelser, utfärdade av centralkassa för jordbrukskredit,

vilken i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, vunnit

godkännande från det allmännas sida;

6) sådana andra värdehandlingar, vilka Konungen i särskilda fall

efter framställning av fullmäktige prövar erbjuda fullgod säkerhet;

7) fordringar hos bank i enlighet med de närmare bestämmelser,

som av Konungen meddelas;

8) lån till företag, som äro ägnade att i pensionsförsäkringens intresse

befordra folkhälsan — såsom anordnande av sjukhus, sanatorier,

ålderdomshem, bostäder för mindre bemedlade m. m. — och som enligt

fullmäktiges prövning anses erbjuda nöjaktig säkerhet; samt

9) fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning

till förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga hos befolkningen.

Av förenämnda medel skall minst en sjättedel redovisas på sätt

under 1) omförmäles, och må högst en fjärdedel redovisas på sätt under

8) angives samt högst en trettiondel såsom under 9) sägs.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 247.

7

Fullmäktige böra även vid andra placeringar än de under 8) och 9)

omförmälda särskilt söka tillgodose sådana allmännyttiga företag, som

avse att i pensionsförsäkringens intresse befordra folkhälsan.

Skulle något år avvikelse från ovan angivna gränser för medlens

placering hava ägt rum, skall rättelse vidtagas så snart lämpligen kan ske.

Utan hinder av vad ovan stadgats må, till skyddande av fordran,

å offentlig auktion eller fondbörs inköpas egendom, som är för fordringen

utmätt eller pantsatt. Egendom, vilken sålunda till skyddande av fordran

inköpes, skall åter avyttras så snart lämpligen kan ske.

II. Frågor om placering av fondens medel enligt vad ovan sagts

samt om förändring av sådan placering handläggas av särskilda fullmäktige

för pensionsförsäkringsfonden.

Dessa fullmäktige skola vara till antalet sju och utgöras av

generaldirektören och chefen för pension sstyrelsen såsom ordförande,

dennes ställföreträdare,

fyra av Konungen för tre år i sänder förordnade personer, av vilka

tre skola äga erfarenhet på det finansiella området samt den fjärde

insikt och erfarenhet i sociala frågor i förening med praktisk kännedom

om de mindre bemedlade klassernas behov och levnadsförhållanden, samt

ordinarie chefen för den byrå inom pensionsstyrelsen, som har att

handlägga ärenden angående fonden eller, därest denne byråchef är

generaldirektörens ställföreträdare, den byråchef i pensionsstyrelsen, som

av Konungen förordnas.

Härjämte förordnas av Konungen tre suppleanter för de fullmäkmäktige,

som ej tillhöra pensionsstyrelsen, och utses för de fullmäktige,

som tillhöra nämnda styrelse, en suppleant av styrelsen.

Fullmäktige utse årligen inom sig vice ordförande.

För besluts fattande om placering av fondens medel på sätt under

I 8) eller 9) omförmäles erfordras, att minst fem fullmäktige äro om

beslutet ense.

III. Verkställandet av fullmäktiges beslut, bokföring av fonden

samt övriga för fondens förvaltning erforderliga åtgärder ombesörjas av

pensionsstyrelsen.

IV. Därest vid sådan utredning, som av pensionsstyrelsen verkställts

jämlikt 12 § i lagen om allmän pensionsförsäkring, framgått att

överskott förefinnes, bestämmer Konungen efter framställning av pensionsstyrelsen

och efter fullmäktiges hörande, huru stor del av berörda

överskott må användas för bestridande av kostnader för åtgärder, ägnade

att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga

eller befordra folkhälsan, och skola dessa medel ställas till pensionsstyrelsens

förfogande att av styrelsen för angivna ändamål disponeras i

enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 247.

V. Kostnaden för ersättning åt fullmäktige och deras suppleanter,

särskilt anlitade sakkunniga och annat biträde, värdering i anledning

av fastighetsbelåning samt förvaring av fondens värdehandlingar ävensom

tryckningskostnader och andra expenser bestridas av fondens medel

enligt fastställd stat.

VI. De närmare bestämmelser, som härutöver erfordras för fondens

förvaltning, meddelas av Konungen.

Dessa grunder skola lända till efterrättelse från och med den 1 juli 1916.

B) med bifall till propositionen i denna del antagit följande

Lag
-

om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:

'' Inom — — — — — — — — — — —- — ■— — — avgifter.

I sammanhang — — — — — — — — — — — — bestridas.

Framgår av denna utredning, att överskott förefinnes, må så stor

del av överskottet, som Konungen bestämmer, användas till bestridande

av kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse

förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan.

C) för sin del godkänt följande arvodes- och omkostnadsstat för

fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden att gälla tills vidare från och

med den 1 juli 1916:

Arvode till de fyra fullmäktige, som icke tillhöra pen
sionsstyrelsen,

å 2,000 kronor ....................................... kronor 8,000: —

Ersättning till fullmäktiges suppleanter, särskilt anlitade

sakkunniga personer och annat biträde, värdering

i anledning av fastighetsbelåning, förvaring av

fondens värdehandlingar, tryckningskostnader och

andra expenser, förslagsvis ............................................ » 12,000: —

Summa kronor 20,000: —

Stockholm den 8 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K, L. Beckmans Boktr., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.