Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående åtgärder för undanröjande av de olägenheter, som vid genomförandet av lagen om försäkring för olycksfall i arbete kunna uppstå för stenindustrien på grund av skyldigheten att erlägga försäkringsavgifter.

1916-06-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:251, Skrivelse till Konungen, angående åtgärder för undanröjande av de olägenheter, som vid genomförandet av lagen om försäkring för olycksfall i arbete kunna uppstå för stenindustrien på grund av skyldigheten att erlägga försäkringsavgifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 251.

1

Nr 251.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åtgärder för

undanröjande av de olägenheter, som vid genomförandet

av lagen om försäkring för olycksfall i arbete kunna

uppstå för stenindustrien på grund av skyldigheten att

erlägga försäkringsavgifter.

(Särskilda utskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition, nr 111, med förslag

till lag om försäkring för olycksfall i arbete, till lag om ändrad lydelse

av 17 kap. 12 § handelsbalken, till lag om ändrad lydelse av 1.4 § i

lagen den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar och till lag angående tillämpning med avseende å elektrisk

järnväg av bestämmelserna i lagen den 1 2 mars 1886 angående ansvarighet

för skada i följd av järnvägs drift, har vid innevarande års riksdag av

enskilda motionärer hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta

att uti ifrågavarande förslag till lag om försäkring för olycksfall i arbete

måtte intagas ett stadgande därom, att, därest försäkringsavgifterna

enligt i lagen stadgade grunder skulle för någon arbetsgivare bliva

synnerligen betungande, Kungl. Maj:t, på därom gjord framställning,

skulle äga, efter prövning i varje särskilt fall, bevilja sådan arbetsgivare

skäligt bidrag av statsmedel till fullgörande av avgiftsskyldigheten ifråga.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1916. 14 samt 99 käft. (Nr 251—253.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 251.

Till stöd för denna sin hemställan hava motionärerna bland annat

anfört, att försäkringspremierna för vissa yrken skulle bliva så avsevärda,

att dessa yrken skulle komma att på ett synnerligen kännbart

sätt drabbas av den föreslagna lagen. Därvid hava motionärerna framför

allt haft de inom stenindustrin rådande förhållandena för ögonen och

framhållit den betryckta ställning i vilken stenhuggerirörelsen skulle

komma, därest Eders Kungl. Maj:ts förslag antoges. Förslaget måste

enligt motionärernas förmenande komma att medföra allvarliga påföljder

för stenhuggerirörelsen med hänsyn till såväl dess förmåga att förränta i

rörelsen nedlagt kapital som dess möjlighet att bereda arbetare i industrien

skäliga inkomster. Då det icke kunde ifrågasättas, att de industrier, som

drabbades tyngst av lagförslaget, erhölle lindring genom reduktion av skadeersättningarna

till arbetarne, syntes annan utväg för undanrödjande av nu

angivna betänkligheter mot förslaget icke finnas, än att bidrag från det

allmännas sida lämnades de arbetsgivare, för vilka avgifterna bleve synnerligen

betungande. Den ekonomiska utredning, som vore nödig för upptagande

av ett anslag för ifrågavarande ändamål i riksstaten syntes

emellertid väl kunna utföras före fastställandet av 1918 års riksstat, helst

föreslagna lagar icke skulle träda i kraft förr än den 1 januari 1918; och

skulle Eders Kungl. Maj:t därefter och med stöd av vunnen erfarenhet

ifråga om behovet årligen kunna göra framställning om dylikt anslag.

Däremot syntes hinder icke böra möta att i lagen införa ett stadgande om

statsbidrag, efter Eders Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, åt

de industrier, vilka därpå kunde gorå berättigat anspråk.

Åven om i vissa fall ett genomförande av den föreslagna lagen kan

komma att verka betungande för den enskilde arbetsgivaren, torde dock

enligt riksdagens uppfattning i allmänhet de bördor, som genom den

ifrågasatta lagstiftningen skulle komma att åläggas arbetsgivarna, kunna

bäras av dem. Emellertid torde man icke, särskilt med hänsyn till vad

motionärerna i detta hänseende anfört, alldeles kunna bortse ifrån, att i

ett eller annat fall, där premierna på grund av yrkes faran skulle bliva

särskilt höga, den ifrågavarande utgiften kan komma att alltför kännbart

drabba en viss verksamhet, särskilt om denna även eljest drives under

dåliga konjunkturer.

Beträffande stenindustrien torde det vara Eders Kungl. Maj:t väl

bekant, att denna industri för närvarande bedrives under synnerligen

tryckta förhållanden, och det synes med fog kunna ifrågasättas, om

icke de, särskilt för stenindustrien, dryga försäkringsavgifterna skulle

kunna bliva så betungande för denna industri, att möjligheten för densamma

att, sedan efter den nuvarande krisens slut mera normala kon
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 351.

3

junkturer inom det ekonomiska livet i allmänhet inträtt, åter repa sig ur

sitt nuvarande svåra läge, skulle äventyras.

Visserligen torde frågan om bidrag från det allmänna i dylikt fall

för närvarande vara alltför litet utredd. Med hänsyn emellertid till de

omständigheter, som förebragts, anser riksdagen dock uppenbart, att den

föreliggande frågan för denna industri är av alltför stor betydelse, för

att den nu skulle kunna helt undanskjutas.

Riksdagen finner det visserligen klart, att i den mån bidrag av statsmedel

kan finnas böra utgå till understödjande av viss verksamhet, detta

under inga omständigheter bör ske i form av bidrag till försäkringsavgifterna

och att det ej är lämpligt att, på sätt motionärerna föreslå, i

lagen intaga ett stadgande om rätt för Eders Kungl. Maj:t att bevilja sådant

bidrag. En dylik anordning skulle nämligen stå i strid med grunderna

för den ifrågavarande lagstiftningen. På grund av de inom stenindustrien

rådande förhållandena anser emellertid riksdagen den förevarande

frågan böra göras till föremål för snar utredning.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen hemställa, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån

de enligt förevarande lag utgående försäkringsavgifterna för stenindustrien

kunna antagas bliva så betungande, att därigenom möjligheten för denna

industri att, sedan efter det nu pågående världskrigets slut lugnare förhållanden

å det ekonomiska området inträtt, åter repa sig ur sitt nuvarande

betryckta läge skulle äventyras, samt därefter för riksdagen

framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda. Därest

vad nu anförts rörande stenindustrien skulle finnas äga tillämpning

jämväl å annan industri, lärer Eders Kungl. Maj:t icke underlåta att till

riksdagen göra den framställning, vartill omständigheterna kunna föranleda.

Stockholm den 8 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.