Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket dels ock i ämnet väckta motioner.

1916-06-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:256, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 256.

1

Nr 256.

Godkänd av första kammaren den 13 juni 1916.

Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj ds

proposition med förslag till förordning om ersättning till

tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning

av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket dels ock i ämnet väckta motioner.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 38.)

Till Konungen.

Genom en den 28 april 1916 dagtecknad proposition, nr 227, har

Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bifogat utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning om

ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning

av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Riksdagen har funnit sig kunna i huvudsak bifalla vad Eders

Kungl. Maj:t föreslagit. Allenast i fråga om följande punkter av förslaget

har riksdagen ansett vissa ändringar erforderliga.

Det har från den nuvarande tobakscentralkommissionens sida framhållits,

att kommerskollegium ej förr än den genom förevarande proposition

föreslagna förordningen den 1 instundande juli trätt i kraft torde

kunna vidtaga de enligt 2 § 2 mom. kollegium ålagda åtgärder för

avgivande av förslag till ledamöter i centralkommissionen, i följd varav

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 102 höft. (Nr 256—261.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 256.

denna kunde väntas träda i funktion tidigast i slutet av samma månad.

De förberedande åtgärder, vilka centralkommissionen skulle hava att

vidtaga, såsom utfärdande av kungörelse om vad av de ersättningssökande

skall iakttagas, fastställande av ansökningsformulär m. m.,

kunde därför verkställas först omkring den 1 augusti, på grund av vilket

förhållande den för de ersättningssökande erforderliga beredelsetiden

syntes komma att bliva alltför kort. Då anmälan om ersättning skulle

ingivas inom 60 dagar från förordningens ikraftträdande, tilländaginge

nämnda beredelsetid nämligen senast den 30 augusti. Denna olägenhet

kunde emellertid undvikas, därest åt de fyra enligt berörda mom. kvarstående

ledamöterna av den nuvarande centralkommissionen uppdroges

att vidtaga erforderliga förberedande åtgärder.

Riksdagen, som funnit den sålunda framställda erinringen befogad,

har antagit eu i enlighet härmed förändrad lydelse av 2 § 2 mom. i

Eders Kungl. Maj:ts förslag.

I en inom riksdagen väckt motion har erinrats, hurusom vid tiden

för tobaksmonopolets ikraftträdande vissa tobakshandlande funnits, vilka

vid sidan av minuthandel även bedrivit partihandel med tobaksvaror

men vilka sedermera, enär monopolbolaget icke velat medgiva sin högsta

minuthandelsrabatt, 24 procent, till handlande, som jämväl idkade tobaksgrosshandel,

nödgats nedlägga sistnämnda rörelsegren för att erhålla

angivna högre rabatt. Så som Kungl. Maj:ts förslag vore avfattat,

skulle dessa vara uteslutna från rätt till ersättning för sin nedlagda

grossistverksamhet, något som icke syntes billigt, varför i motionen påkallades

rättelse genom tillägg till den föreslagna förordningen.

I sitt uttalande till statsrådsprotokollet i förevarande fråga kar

föredragande departementschefen väl medgivit, att en tobakshandlande,

som av angivna skäl nedlagt sin grosshandel med tobaksvaror, kunde

sägas hava så handlat till följd av monopolets införande, men å andra

sidan framhållit bland annat, dels att eu sådan tobakshandlande torde

kunna anses hava genom den erhållna rabatten i viss mån vunnit ersättning

för vad han genom grosshandelns nedläggande förlorat, dels

ock att hållpunkt saknades för ett bedömande av, i vilken utsträckning

de ersättningsberättigades antal skulle komma att ökas, därest man tillmötesginge

ifrågavarande grupp genom ett undantag för dess del från

kravet på verksamhet i tobaksgrosshandeln vid förordningens ikraftträdande,

vadan det icke vore möjligt att beräkna, i vilken mån kostnaderna

för tobaksgrosshandelns avlösande kunde komma att höjas genom

ett sådant tillmötesgående; och har departementschefen ansett riktigast

att icke frångå de sakkunnigas förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 256.

Enligt riksdagens mening är det oförnekligt, att de tobakshandlande,

vilka av angivna grund nödgats nedlägga sin tobaksgrosshandel,

tillskyndats en viss förlust. För denna förlust kan den erhållna minuthandelsrabatten

väl knappast sägas utgöra en ersättning, då samma

rabatt tillerkänts vid monopolets ikraftträdande verksamma minuthandlande

i tobaksvaror utan avseende å huruvida de med sin minuthandel

förenat grosshandel i tobaksvaror eller icke. Riksdagen har, i enlighet

med vad i nämnda motion framhållits, funnit billigheten kräva, att ifrågavarande

tobakshandlande beträffande sin berörda grosshandel likställas

med de i 5 § omförmälda tobaksgrossister. De betänkligheter, vilka

kunde hysas mot ett tillmötesgående av det i motionen gjorda yrkandet,

så länge hållpunkter saknades för ett bedömande av de ekonomiska

konsekvenserna av ett sådant tillmötesgående, torde numera sakna fog.

Enligt vad riksdagen erfarit har nämligen genom en av aktiebolaget

svenska tobaksmonopolet företagen undersökning möjlighet beretts att

bedöma dessa konsekvenser. De kostnader, den ifrågasatta ändringens

genomförande skulle betinga, hava med stöd av nämnda undersökning

kunnat uppskattas till ett ungefärligt belopp av 150,000 kronor.

Att riksdagen sålunda ansett sig höra medgiva ett utvidgande av

de ersättningsberättigades krets får ses i samband därmed, att riksdagen

å andra sidan funnit skäl att i någon mån begränsa ersättningarna

till vissa grupper av ersättningsberättigade. Riksdagen har

nämligen funnit de föreslagna grunderna för ersättningens utmätande

åt tobaksgrossister, tillhörande de tvenne högsta ersättningsklasserna,

så tillmätta, att någon jämkning nedåt av procentsatserna kan anses

befogad. Såsom en lämplig sådan jämkning har riksdagen ansett- en

nedsättning av ersättningsprocenttalet i 5 § 2 mom. a) från 20 till

18 och i samma mom. b) från 15 till 14. Såvitt verkställda beräkningar

utvisa skulle genom denna ändring kostnaderna för förslagets

genomförande minskas med ett belopp, som fullt motsvarade de av

ovan omhandlade vidgning av de ersättningsberättigades krets betingade

kostnader.

I fråga om den i 5 § 4 mom. av Eders Kungl. Maj:ts förslag

kommissionerna tillagda rätten att öka eller minska ersättningsbeloppen

har i nämnda motion hemställts, att denna rätt antingen måtte helt utgå

eller ock begränsas till 10 procent av ersättningsbeloppet.

De sakkunniga, vilkas utredning legat till grund för propositionen,

hava till förslaget i denna del fogat en ingående motivering; av

departementschefen hava skälen för att kommissionerna bör beredas en

vidsträckt möjlighet att vid ersättningsfrågornas avgörande utöva en i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 256.

viss mån utjämnande verksamhet ytterligare utvecklats. Genom vad

sålunda anförts har riksdagen funnit behovet av att en vidsträckt befogenhet

av ifrågavarande art tillägges kommissionerna vara tillfyllest

ådagalagt. Med hänsyn till de direktiv, som äro givna såväl genom

ifrågavarande moments avfattning som i den till statsrådsprotokollet

anförda motiveringen, torde medgivandet av en dylik befogenhet åt kommissionerna

icke böra möta betänkligheter. Emellertid har riksdagen icke

kunnat undgå att finna att den föreslagna jämkningsm ar ginalen, en

fjärdedel av ersättningsbeloppet, bör kunna i någon män minskas utan

att syftet med befogenhetens utövning förfelas; och har riksdagen i sådant

avseende ansett en begränsning till en femtedel av ersättningsbeloppet

lämplig. Riksdagen har ej heller velat underlåta att i detta

sammanhang i likhet med departementschefen betona, att den befogenhet,

som i förevarande avseende må varda kommissionerna tillerkänd, bör

kunna förväntas komma till användning icke för ett ensidigt ökande

av ersättningsbeloppen utan, där anledning därtill gives, jämväl för

desammas minskande.

I en annan inom riksdagen väckt motion har yrkats, att tobaksgrossist,

vars verksamhetstid är otillräcklig för ersättnings erhållande, må

äga tillgodoräkna sig föregående verksamhet såsom inom tobaksgrosshandeln

anställd. Sistnämnda förslag har riksdagen ansett förtjänt av

beaktande. Fall kunna tydligen tänkas förekomma, i vilka en person

efter att hava under avsevärd tid varit anställd inom tobaksgrosshandeln

själv blivit tobaksgrossist, men för sent för att enligt Eders Kungl. Maj:ts

förslag äga rätt till ersättning såsom sådan. Billighetsskäl synas riksdagen

uppenbart tala för att tillägga sådan person rätt till personlig

ersättning efter samma grund som om han till tiden för förordningens

ikraftträdande ännu innehaft sin senaste anställning och icke övergått

till tobaksgrossistfacket. Riksdagen har emellertid gått ett steg längre

än i motionen föreslagits. I denna har allenast yrkats, att tobaksgrossist,

varom här är fråga, må erhålla rätt att i ersättningsavseende tillgodoräkna

sig föregående anställningstid lios tobaksgrossist. Föregående anställningstid

hos tobaks fabrikant skulle alltså icke få tagas i beräkning. Ett sådant förhållande

måste emellertid anses mindre rimligt. En person, vilken efter en

längre verksamhet såsom handelsresande hos tobaksfabrikant under de sista

2—3 åren etablerat. sig såsom tobaksgrossist, skulle exempelvis då uteslutas

från ersättaingsrätt, medan sådan rätt skulle tillkomma den, vars

anställningstid såsom handelsresande före de sista årens grossistverksamhet

förlupit hos en grossist. Då verksamheten såsom handelsresande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 256.

i ena som i andra fallet varit alldeles likartad, skulle ett sådant resultat

innebära en uppenbar orättvisa. Riksdagen har därför ansett, att

föregående anställningstid såväl inom tobaksgrosshandeln som inom

tobaksfabrikationen bör kunna få i förevarande avseende tagas i beräkning.

För att erhålla en tillfredsställande grundval för bestämmandet

av ersättningsbeloppet, torde man böra såsom villkor för ersättningsrättens

inträde uppställa krav på att den tid, varunder personen i fråga varit

hos annan anställd, omfattat minst två år. Den av riksdagen antagna

bestämmelsen härutinnan har avfattats så, att möjlighet till erhållande

av ersättning enligt den nu föreslagna förordningen skall vara utesluten

för den, som erhållit eller är berättigad till ersättning enligt andra bestämmelser.

De ändringar, som ovan angivits, synas, genomförda, icke föranleda

ändring i de av Eders Kungl. Maj:t beräknade kostnaderna för

tobaksgrosshandelns avlösande.

För att staten, vid bifall till förevarande proposition, skall få sina

av densamma orsakade utlägg av monopolbolaget ersatta i samma ordning,

som enligt det med bolaget avslutade kontraktet rörande monopolets

utövning gäller beträffande övrig av staten i samband med monopolets

införande till enskilda utbetald gottgörelse, erfordras, såsom av

departementschefen framhållits, särskilt medgivande från aktiebolaget

svenska tobaksmonopolets sida. Enligt vad under ärendets behandling

inom riksdagen inhämtats, har bolaget å stämma den 2 innevarande juni,

på förslag av styrelsen, förklarat sig, i händelse Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag komme att genomföras i ungefärligen det skick, som här ovan angivits,

samt under förutsättning att bolaget lämnades fullt fria händer i avseende

å varuförmedlingen mellan bolaget och minuthandeln, godkänna

sådant tillägg till det mellan staten och bolaget gällande kontraktet, att

bolaget förbunde sig att ersätta de av förslagets genomförande betingade

kostnaderna i den ordning, 2 § av nyssnämnda kontrakt föreskreve.

Den förutsättning, monopolbolaget sålunda uppställt för sin medverkan

vid förslagets finansiering, överensstämmer, såsom av merberörda

utdrag av statsrådsprotokollet framgår, med de grunder, på vilka förslaget

uppbyggts.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen för Eders

Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen antagit Eders Kungl. Maj:ts

ovan omförmälda förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister

och hos dem anställda personer med anledning av införandet av stats
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 256.

monopol å tobakstiilverkningen i riket, dock att 2, 5 och 6 §§ i nedan

angivna delar skola erhålla följande ändrade lydelse0):

2 §•

1 mom. — — — — — — — — — — — — — —--

2 mom. Centralkommissionen utgöres av ordföranden och de

tre av Kungl. Maj:t omedelbart utsedda ledamöterna samt de för dessa

ledamöter utsedda suppleanter i den centralkommission, varom förmäles

i förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende

å införande av statsmonopol å tobakstiilverkningen i riket, ävensom

av tre ledamöter jämte suppleanter för dem, utsedda sålunda, att

kommerskollegium, efter hörander av för kollegium kända föreningar av

tobaksgrossister och inom grosshandeln med tobaksvaror anställda

inom riket, avgiver förslag å tolv personer, ägnade att företräda tobaksgrossisternas

och de inom grosshandeln med tobaksvaror anställdas

intressen, varefter Kungl. Maj:t bland de sålunda föreslagna utser tre

ledamöter och tre suppleanter.

Intilldess sistnämnda tre ledamöter blivit utsedda, skola de förberedande

åtgärder, som kunna finnas erforderliga, ombesörjas av ordföranden

och de tre övriga ledamöterna.

Lokalkommission — — — — — — — — — — — — — —

jäv mot skiljeman.

5 §.

1 mom. Ersättning skall — — — — — — — — — — —

samma tid;

dock att, där någon utövat verksamhet såsom tobaksgrossist från och

med år 1912 men på grund av överenskommelse med aktiebolaget svenska

tobaksmonopolet nedlagt sagda verksamhet i ändamål att tillförsäkra sig

vissa förmåner i av honom jämväl bedriven minuthandel med - tobaksvaror,

vad under a) är stadgat icke skall utgöra hinder för honom att erhålla

ersättning.

2 mom. Till grund för beräkning av ersättningen till tobaksgrossist

för förlorad eller minskad handel med svenska tobaksvaror, som av

annan tillverkats, och utländska tobaksvaror, som av annan importerats,

*) De delar av förordningen, i vilka riksdagen gjort ändring, äro utmärkta med kursiverad

stil. Med spärrad kursiv betecknas de delar, som redan i Kungl. Maj:ts förslag varit kursiverade.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 256.

lägges hans årliga medelomsättning i gross av sådana varor under åren

1912—1914, beräknad efter försäljningspris (medelårsomsättningen);

skolande ersättningen utgå

a) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror uppgått

till minst 75 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med

ett belopp motsvarande 18 procent av medelårsomsättningen;

b) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror uppgått

till minst 50 men icke till 75 procent av värdet av hela hans

varuförsäljning, med ett belopp motsvarande 14 procent av medelårs
omsättningen;

samt

c) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror understiger

50 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med ett belopp

motsvarande 10 procent av medelårsomsättningen.

3 mom. — — — — — — — — — — — — —--—

4 mom. I fråga om tobaksgrossist, som i 2 mom. avses, må kom
missionerna

kunna öka eller minska det enligt sagda moment beräknade

ersättningsbeloppet med högst en femtedel, allteftersom med hänsyn

till den handelsvinst, hans försäljning av tobaksvaror prövas hava

givit, tobaksgrossistens ålder, verksamhetstid i yrket och utsikter till

framtida försörjning eller andra sig företeende omständigheter hans av

tobaksmonopolets införande föranledda förlust kan antagas komma att för

honom bliva särskilt kännbar eller av jämförelsevis ringa betydelse.

Sådan minskning av ersättningsbelopp, som nyss sagts, må, där

tobaksgrossist icke själv utövat ledningen av sin rörelse och sådan ledning

utövats av anställd (affär sled are), med hänsyn till den särskilda

kostnad, varmed rörelsen härigenom belastats, kunna äga rum med

högst hälften av'' det enligt 2 mom. beräknade ersättningsbeloppet.

5 mom. Har tobaksgrossist, vilken vid tiden för denna förordnings

ikraftträdande ■utövar sin verksamhet, men vilken icke utövat densamma

under så lång tid, som i 1 inom. a) sägs, under sin nämnda verksamhetstid

inom riket för egen räkning (icke såsom kommissionär eller agent)

idkat försäljning i gross av tobaksvaror, som i 5 § 1 mom. d) sägs,

till värde av tillhopa minst 25 procent av värdet av hela hans varuförsäljning

under samma tid, må lian, där han före sin verksamhet såsom

tobaksgrossist under minst två år innehaft anställning, som avses i 6 §

1 mom. av förevarande förordning eller 9 § 1 mom. av förordningen den

15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket, kunna erhålla personlig ersättning

efter vad i 6 § av förevarande förordning är stadgat; dock att sådan

ersättning icke skall tillkomma den, som erhållit ersättning enligt 9 § av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 256.

förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å

införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket eller är berättigad

till ersättning enligt förordningen om utvidgad rätt till ersättning i

vissa fall med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

6 §•

1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma

1) affärsledare, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande anställd

hos tobaksgrossist, som i 5 § 2 mom. a) eller b) avses, samt därefter före

utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade ansökningstid antingen på

grund av indragning av den utav honom innehavda befattningen hos

tobaksgrossisten förlorat anställning hos denne eller på grund av förestående

indragning av befattningen uppsagts att lämna anställning hos

tobaksgrossisten senast med utgången av år 1917; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande anställd

hos annan än i 5 § 2 mom. a) eller b) avsedd tobaksgrossist, vilken under

år 1914 inom riket för egen räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror,

som av annan tillverkats, till värde av tillhopa minst 50 procent

av värdet av hela hans varuförsäljning under samma tid, därest affärsledaren

efter år 1914 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade

ansökningstid antingen på grund av tobaksgrossistens nedläggande av

grosshandeln med tobaksvaror förlorat anställning hos honom eller på

grund av förestående nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna

anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1917;

2) handelsresande, platsförsäljare eller annan person, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var i och för hans handel

i gross med tobaksvaror stadigvarande anställd hos tobaksgrossist, som

i 5 § 2 mom. avses, och därefter före utgången av den i 3 § 1 mom.

stadgade ansökningstid antingen på grund av indragning av den utav

honom innehavda befattningen hos tobaksgrossisten förlorat anställning

hos denne eller på grund av förestående indragning av befattningen

uppsagts att lämna anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången

av år 1916; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var i och för hans handel

i gross med tobaksvaror stadigvarande anställd hos annan än i 5 § 2

mom. avsedd tobaksgrossist, vilken under år 1914 inom riket för

egen räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror, som av annan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 256.

tillverkats, till värde av tillhopa minst 25 procent av värdet av hela

hans varuförsäljning under samma tid, därest den anställde efter maj

månad 1915 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade ansökningstid

antingen på grund av tobaksgrossistens nedläggande av

grosshandeln med tobaksvaror förlorat anställning hos honom eller på

grund av förestående nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna

anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1916; samt

3) tobaksgrossist som i 5 § 5 mom. avses.

2 mom. — — — — — — — —---— — — — — —

3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan sägs, med vissa

gånger medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst (medelårsinkomst),

vilken för åren 1914 och 1915 eller, i fråga om person

som under tiden 1 juni—31 december 1915 förlorat anställning inom

grosshandeln med tobaksvaror, för åren 1913 och 1914 verkligen åtnjutits;

skolande dock i fråga om tobaksgrossist, som i 5 § 5 mom. avses,

medelårsinkomsten utgöra medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst

tobaksgrossisten åtnjutit för de två år, under vilka lian senast innehaft

sådan anställning, varom i 1 mom. sägs. Vid beräknandet av medelårsinkomsten

tages ej hänsyn till sådan förbättring av avlöningsvillkoren,

vilken inträtt efter år 1913, för så vitt ej giltiga skäl för dylik förbättring

prövas hava förelegat.

4 mom. Till de i 1 mom. omförmälda alfärsledare, handelsresande,

plats för sälj are och tobaksgrossister utgår ersättning med belopp

motsvarande en halv medelårsinkomst för den verksamhetstid, som

omfattar tiden från och med år 1912. För varje tidigare helt verksamhetsår

ökas ersättningen med en femtedels medelårsinkomst, dock

endast i den män varje sådant verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens

levnadsår utöver fyllda 21 år. Ersättningen må icke i

något fall utgå med högre belopp än fyra gånger medelårsinkomsten.

Stockholm den 14 juni 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 saml. 102 höft.. (Nr 256 —261.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.