Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg eller andel däri.

1916-03-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:28, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg eller andel däri.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 28.

3

Nr 28.

Godkänd av första kammaren den 6 mars 1916.

Godkänd av andra kammaren den 6 mars 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall

mot överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg eller

andel däri.

(Lagutskottets utlåtande nr 17.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 8 februari 1916 avlåten proposition, nr 43,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag

av i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om förbud i vissa

fall mot överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg eller andel däri.

Berörda lagförslag innebär, att Kungl. Maj:t skulle medgivas rätt

att utfärda förbud mot överlåtelse utan Konungens lov till utlänning av

svenskt fartyg eller andel däri. Lagen skulle därjämte enligt förslaget

så tillvida förlänas retroaktiv verkan, som Kungl. Maj :t jämväl skall äga

vid lagens utfärdande förordna, att avtal om dylik överlåtelse, som

träffats före lagens ikraftträdande men efter nyssnämnda 8 januari 1916,

skall upphöra att gälla, vare sig avtalet gått i fullbordan genom fartygets

avlämnande eller icke.

Riksdagen finner det vara i hög grad angeläget att i möjligaste

mån söka förebygga, att den ur flera synpunkter betänkliga minskning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 28.

av vår handelsflotta, som, på sätt propositionen utvisar, under senaste

tid ägt rum, komme att ytterligare fortgå. Riksdagen har inhämtat, att

utomlands, där på många håll liknande faror synts hota det inhemska

fartygsbeståndet, man långt tidigare funnit sig föranlåten att ingripa

däremot med statsåtgärder av skilda slag. I flertalet stater, såväl krigförande

som neutrala, har man dels genom exportförbud å fartyg dels

genom lagstiftning av samma art som den nu hos oss föreslagna sökt

skydda sina handelsflottor mot tonnageförlust genom fartygs överlåtande

i utländsk ägo. Utvägen att utfärda exportförbud å fartyg torde, enligt

riksdagens mening, med hänsyn bl. a. till svårigheten att göra ett dylikt

förbud tillräckligt effektivt, icke böra i sakens nuvarande läge för Sveriges

del ifrågakomma. Liknande svårigheter möta visserligen även vid en

lagstiftning sådan som den föreslagna; dock lärer enligt riksdagens

mening på denna väg kunna i avsevärd mån förekommas, att tonnage

på förut angivet sätt går förlorat för den svenska handelsflottan.

I motion inom andra kammaren har föreslagits ändrad lydelse av

det vid propositionen fogade lagförslag, åsyftande att på väsentligen två

vägar stärka effektiviteten av den ifrågasatta lagstiftningen. Dels har

motionären velat giva densamma giltighet ifråga om alla före lagens ikraftträdande

slutna avtal om överlåtelser av i lagen avsedd art, vilka vid

nämnda tidpunkt ännu ej gått i verkställighet genom det överlåtnas

överlämnande. Dels har han genom ett förbud mot tidsbefraktning

(timecharter) för längre tid än sex månader avsett att förhindra ett

kringgående av lagens syfte.

Vad det förra av dessa uppslag beträffar, skulle genom dess fullföljande

lagen tydligen fä en i jämförelse med Kungl. Maj:ts förslag

såtillvida vidsträcktare retroaktiv verkan, som den komme att bliva

tillämplig jämväl å avtal slutna före den 8 januari 1916. Men å andra

sidan bleve denna retroaktiva verkan i ett annat avseende mera begränsad,

i det att den, även om avtalet slutits efter nyssnämnda dag, endast

inträdde under förutsättning att fartyget icke före lagens ikraftträdande

överlämnats till den utländske förvärvaren, en förutsättning som Kungl.

Maj:ts förslag, enligt vad ovan erinrats, icke uppställer. Då nu ett

fartygs överlämnande torde kunna äga rum exempelvis genom att befälhavaren

efter telegrafisk order från den hittillsvarande redarens sida

förbundit sig gent emot förvärvaren att hålla denna fartyget tillhanda,

är fara värt, att de av motionären avsedda verkningarna av en lagbestämmelse

av den art, han föreslagit, kunde bliva i största utsträckning

illuderade genom ett överlämnande före lagens ikraftträdande. I detta

sammanhang vill riksdagen såsom sin mening uttala, att den förteckning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 28. 5

å fartyg, vilkas avförande ur registret ännu ej skett, som motionären

bifogat sin motion, enligt sakens natur icke kan upplysa, huruvida icke

fartygen ifråga måhända redan till köparne överlämnats och redan av

denna grund icke komme att falla under den av motionären föreslagna

bestämmelsen.

A andra sidan kan göras gällande, att ifråga om de under det

kungl. förslagets retroaktivbestämmelse inbegripna fartyg, som redan

överlämnats till sin utländske förvärvare, ringa förhoppning vore för

handen, att bestämmelsen kunde bringas till faktisk tillämpning. Det

lärer dock ingalunda vara uteslutet att genom förbudet för deras avförande

ur det svenska fartygsregistret sådana svårigheter för fartygets

begagnande kunna i åtskilliga fall uppstå för nye ägaren, att han finner

med sitt välförstådda intresse förenligt att med tillämpning av lagen

påkalla transaktionens återgång.

Vad åter angår det av motionären framförda förslaget om lagbestämmelsernas

kompletterande med ett förbud mot svenskt fartygs

bortfraktande på viss längre tid till utlänning, varmed lärer böra jämställas

överlåtelse till utlänning av rätt jämlikt dylikt befraktningsavtal,

finner riksdagen detsamma av beskaffenhet att böra vinna bifall. Enligt

vad riksdagen inhämtat, lära förhållandena på fraktmarknaden för närvarande

och under en närmare framtid knappast gestalta sig så, att

något legitimt behov av frihet till dylika befraktningsavtals ingående

förefinnes, i all synnerhet om tidsgränsen för de tillåtna avtalen sättes

så högt som sex månader. I allt fall torde, i den mån dylikt behov

i enstaka fall kan förefinnas, en stadgad dispensmöjlighet vara tillfyllest

för dess tillgodoseende. Däremot torde stadgandet av förbud mot ifrågavarande

avtal icke böra frånkännas betydelse såsom ett i vissa fall behövligt

och verksamt hinder mot kringgående av den nya lagstiftningen.

Riksdagen liar funnit förbudet böra i tydlighetens intresse uttryckligen

stadgas att gälla jämväl befraktning på obestämd tid.

I fråga om den nya lagens giltighetstid har motionären hemställt,

att densamma, i likhet med vad beträffande ett flertal andra, av nuvarande

utomordentliga förhållanden betingade lagar stadgats, måtte

begränsas till viss tid, och har motionären i sådant hänseende föreslagit

att lagen skall upphöra att gälla med utgången av februari månad 1917.

Riksdagen, som funnit sig böra i princip ansluta sig till den av motionären

uttalade mening, har dock ansett lämpligare att giltighetstiden

utsträckes till den 31 mars 1917.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 28.

Vid granskning av lagförslaget i detalj har riksdagen beträffande

följande punkter funnit anledning till erinran:

1 §•

Motionären har hemställt, att förbud mot överlåtelse av fartyg

eller fartygsandel till utlänning måtte omedelbart i lagen stadgas och

icke göras beroende av Kungl. Maj:ts förordnande. Kungl. Maj:t skulle

däremot visserligen, i likhet med vad i propositionen föreslagits, äga

meddela dispens i särskilda fall.

Då riksdagen funnit Kungl. Maj:ts förslag böra i denna del oförändrat

bifallas, har denna riksdagens ståndpunkt berott av hänsyn till

möjligheten, att förhållanden kunna framdeles inträda, som medföra att

förbudets upprätthållande finnes påkallat i fråga om vissa slag av fartyg,

medan däremot i fråga om andra slag behovet ej längre föreligger.

Sålunda är det möjligt att, efter ett blivande fredsslut, efterfrågan på

vissa slag av smärre fartyg, som för närvarande äro begärliga för krigsändamål,

ej längre förefinnes i en grad som är ägnad ingiva farhågor,

medan det större tonnaget alltjämt måste skyddas. En blott dispensrätt,

som ju avser att möjliggöra undantag i enstaka konkreta fall, synes icke

här göra tillfyllest.

Riksdagen har emellertid härvid utgått från den förutsättning såsom

självklar, att Kungl. Maj:t i nuvarande för vårt tonnagebestånd överhuvud

så ödesdigra situation låter sig angeläget vara att i dess fulla

utsträckning göra bruk av den makt lagen ställer till dess förfogande.

Då en så betänklig reducering av tonnaget dessvärre redan ägt rum, är

det givetvis dess nödvändigare, att det omsider skeende ingripandet förlänas

all den kraft, som av de allvarliga förhållandena betingas.

Såsom framgår av vad ovan anförts, har riksdagen ansett de föreslagna

lagbestämmelserna böra kompletteras med förbud mot svenskt

fartygs bortfraktande på viss längre tid till utlänning. Ett sådant förbud

torde böra erhålla plats i 1 §. Det synes riksdagen lämpligt, att Kungl.

Magt, som beträffande dylikt förbud bör tillerkännas dispensrätt, må

äga delegera denna sin rätt å annan myndighet; det torde nämligen vara

möjligt att framdeles jämförelsevis talrika och snabb behandling krävande

dispensansökningar kunna förekomma, och att det möjligen finnes lämpligast

att de handläggas av myndighet, som särskilt betros med uppgifter

i fråga om fraktmarknadens reglerande.

Såsom av propositionen inhämtas hade Kungl. Maj:t ursprungligen

ifrågasatt förbud jämväl mot försäljning till utlänning av aktier i bolag,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 28.

som äger fartyg eller andel däri. Vid lagförslagets granskning i lagrådet

uttalades mot dylik utsträckning av förbudet vissa betänkligheter,

som föranledde dess uteslutande ur det slutliga förslaget. Riksdagen

finner emellertid frågan om sådant förbud vara värd sorgfälligt beaktande.

Enligt riksdagens mening tala vissa skäl med ej ringa styrka

till förmån för överlåtelseförbudets utsträckande åtminstone till aktier i

verkliga rederibolag. Emellertid skulle ett upptagande nu av denna

ingalunda lättlösta fråga säkerligen verka fördröjande å lagförslagets

behandling i övrigt, och har riksdagen redan av denna anledning måst

avstå från att söka i detta sammanhang åstadkomma ett fullständigande

av lagförslaget i antydd riktning. Riksdagen vill dock giva uttryck åt

sin förhoppning, att Kungl. Maj:t kommer att oavlåtligt uppmärksamma

hithörande förhållanden och taga det initiativ, vartill omständigheterna

kunna föranleda.

2 §•’

I händelse av överträdelse av befraktningsförbud kan tydligen icke

ifrågakomma, att fördenskull beslagtaga eller konfiskera själva fartyget.

Däremot synes det betingade vederlaget för lagstridig bortfraktning eller

för överlåtelse av rätt enligt befraktningsavtal böra anses förbrutet.

Slutbestämmelserna.

I första stycket hava vidtagits de ändringar, som betingas av

utskottets förslag om en begränsad giltighetstid för lagen.

De i andra stycket företagna jämkningarna avse att giva Kungl.

Maj:t tillfälle att jämväl i avseende å befraktningsavtal föreskriva, att

det icke i annat fall än att särskilt tillstånd utverkats skall äga giltighet,

därest det ingåtts efter den 8 januari 1916. Att i fråga om dylika

överlåtelser förfara i överensstämmelse med vad det kungl. förslaget

härutinnan beträffande fartygsöverlåtelser stadgar synes icke böra föranleda

betänkligheter i det förevarande fallet, vid'' det förhållande, att

långtidsbefraktning i fullt lojala syften under ifrågavarande tid svårligen

förekommit annat än möjligen i något enstaka fall, där Konungens tillstånd

till avtalets upprätthållande lärer kunna utverkas.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får riksdagen tillkännagiva,

att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 28.

det i propositionen innefattade förslaget till lag om förbud i vissa fall

mot överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg eller andel däri, för sin

del antagit följande ,

Lag

om förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri

samt mot tidsbefraktning av fartyg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, äger Konungen, i den

mån så prövas nödigt, förordna, att under viss tid eller tillsvidare svenskt

fartyg eller andel däri ej må, utan att Konungen förut därtill givit lov,

överlåtas till utlänning, där ej överlåtelsen avser utlänning tillhörig

andel i fartyg.

Under förhållanden, som i första stycket avses, äger ock Konungen,

i den mån så prövas nödigt, för viss tid eller tillsvidare förordna, att

avtal om svenskt fartygs tidsbefraktning av utlänning ej må, utan att

Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat förut givit lov till

avtalet, slutas på obestämd tid eller för längre tid än sex månader

eller för tid, som tillsammans med den, under vilken fartyget efter

denna lags ikraftträdande varit av utlänning tidsbefraktat, överstiger sex

månader, samt att, där svenskt fartyg efter det denna lag trätt i kraft

varit på grund av ett eller flera avtal under sex månader tidsbefraktat

av utlänning, fartyget ej vidare må genom tidsbefraktning till utlänning

upplåtas utan förut givet tillstånd av Konungen eller den Konungen därtill

bemyndigat. Dock må ej sådant förordnande innefatta förbud mot

att utländsk tidsbefraktare av svenskt fartyg till annan utlänning överlåter

sin rätt på grund av befraktningsavtalet.

2 §-

Sluter någon i strid mot förordnande, som enligt 1 § meddelats,

avtal om överlåtelse till utlänning av svenskt fartyg eller andel däri

eller om fartygs befraktning av utlänning, vare avtalet ogillt och straffes

överlåtaren eller den, som till utlänning upplåtit fartyget, med böter,

högst tjugutusen kronor, eller fängelse i högst ett år. Har avtalet gällt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 28.

överlåtelse av fartyg eller andel däri, skall den egendom, avtalet gällt,

tagas i beslag, om så ske kan, och dömas förbruten samt, om beslag

ej kunnat ske, överlåtaren förpliktas att utgiva ett belopp motsvarande

egendomens värde. Avsåg avtalet befraktning av fartyg, varde den,

som till utlänning upplåtit fartyget, dömd att utgiva för upplåtelsen

betingat vederlag.

3 §.

Allmän åklagare äger verkställa beslag, som ovan sägs.

Böter, som enligt 2 § ådömas, så ock vad den brottslige enligt

samma paragraf förbrutit eller förpliktats utgiva, tillfälle kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av ådömda böter, skola de förvandlas

enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna

lag givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med

sistnämnda dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet

begången förseelse, som i 2 § sägs, skall vad där och i 3 § är stadgat

fortfarande gälla.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande

meddelat, må Konungen jämväl föreskriva, att där avtal, som

i denna lag avses, slutits före lagens ikraftträdande men efter den 8

januari 1916, avtalet skall upphöra att gälla, om ej någondera parten

inom trettio dagar, efter det lagen trätt i kraft, söker Konungens godkännande

samt sökt godkännande varder av Konungen beviljat. Har

sådan föreskrift meddelats och varder på grund av avtal, som slutits

under nyss nämnda tid före lagens ikraftträdande samt ej av Konungen

godkännes, fartyg efter lagens ikraftträdande avlämnat till utlänning,

äge vad i 2 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet

motsvarande tillämpning, och skall vad i 3 § av lagen är stadgat i

tillämpliga delar gälla.

Stockholm den 6 mars 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 14 käft. (Nr 27—28.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.