Skrivelse till Konungen i anledning av särskilda motioner om ändrad lydelse av § 13 b) i förordningen om kommunalstyrelse på landet, § 29 mom. Ib) i förordningen om kommunalstyrelse i stad, § 24 d) i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd och § 10 b) i förordningen om landsting.
1916-03-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1916:50, Skrivelse till Konungen i anledning av särskilda motioner om ändrad lydelse av § 13 b) i förordningen om kommunalstyrelse på landet, § 29 mom. Ib) i förordningen om kommunalstyrelse i stad, § 24 d) i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd och § 10 b) i förordningen om landsting.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 50.
5
Nr 50.
Godkänd av första kammaren den 17 mars 1916.
Godkänd av andra kammaren den 18 mars 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av särskilda
motioner om ändrad lydelse av § 13 b) i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, § 29 mom. Ib)
i förordningen om kommunalstyrelse i stad, § 24 d)
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd och § 10 b) i förordningen om landsting.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 5.)
Till Konungen:
Vid innevarande års riksdag har enskild motionär hemställt,
att riksdagen för sin del måtte besluta,
l:o) att § 13 punkt b) i kungl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862 måtte erhålla följande ändrade
lydelse :
b) den som är i konkurstillstånd;
2:o) att § 29 mom. 1 b) i kungl. förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862 måtte erhålla följande ändrade
lydelse:
b) den som är i konkurstillstånd;
6
Riksdagens skrivelse Nr 50.
3:o) att § 24 punkt d) i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
d) den som är i konkurstillstånd;
4:o) att § 10 punkt b) i kungl. förordningen om landsting den
21 mars 1862 måtte erhålla följande ändrade lydelse:
b) den som är i konkurstillstånd;
Då olika författningar förklara den person obehörig för vissa
medborgerliga förtroendeuppdrag, som »till borgenärer all sin egendom
avträtt och icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han från
deras krav befriad är», så innebär detta tydligen, att den en gång
inträffade konkursen diskvalificerar gäldenären även efter det konkursen
avslutats enligt konkurslagen. Endast för den händelse
konkursen blivit nedlagd på den grund, att överenskommelse träffats
med borgenärerna (§ 94 konkurslagen) eller gäldenären erhållit
ackord eller eljest kan visa sig ej vidare häfta i skuld för någon
i konkursen bevakad och godkänd fordran, är valbarhets villkoret
uppfyllt. Såsom motionären anfört, kan det därför inträffa, att en
person diskvalificeras för medborgerligt förtroendeuppdrag på grund
av en längesedan avslutad konkurs. Även om gäldenären skulle
hava till fullo förnöjt sina borgenärer eller om fordringarna på grund
av t. ex. preskription eller preklusion skulle hava förlorat sin fulla
giltighet, lärer det i många fall vara omöjligt för gäldenären att
styrka detta. Härtill kommer, att någon myndighet icke finnes,
inför vilken en person, som önskar erhålla visshet om sin valbarhet,
kan före valet få till stånd en prövning av de bevismedel, han kan
vilja förete till styrkande av sin frihet från borgenärernas. krav.
Prövningen måste ske i sammanhang med själva valförrättningen,
en utväg, som är så mycket mindre tillfredsställande, som denna
prövning i många fall kan tänkas bliva omfattande och invecklad.
Redan den omständigheten, att bevisningssvårigheterna gorå
det ifrågavarande valbarhetsvillkor ännu strängare än det i sig
självt är, utgör enligt riksdagens mening ett skäl för eu lagändring.
Men även frånsett detta, synes det riksdagen oriktigt, att en person,
Riksdagens skrivelse Nr 50.
7
som omfattas av sina valmäns förtroende, skall frånkännas behörighet
till ett medborgerligt uppdrag endast på grund därav, att
han eu gång befunnit sig i konkurstillstånd. Det förtjänar ock
påpekas, att ämbets- och tjänsteman, vars egendom blivit avträdd
till konkurs, kan, enligt 31 § konkurslagen, återinträda i utövningen
av sin tjänst fyra månader efter inställelsedagen, eller, med samtycke
av vederbörande myndighet, även tidigare.
Eu lagändring i den av motionären angivna riktning bör alltså
enligt riksdagens mening äga rum. Eu sådan bör givetvis utsträckas
även till de särskilda författningarna angående kommunalstyrelse i
Stockholm (§ 15) och angående kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd i Stockholm (§ 26). Emellertid lärer motionärens förslag
till formulering av lagtexten icke kunna oförändrat antagas. I
samtliga de kommunala författningar, varom här är fråga, finnes
nämligen också uppställt i ett särskilt moment ett valbarhetsvillkor
av innehåll, att den, som ej råder över sig och sitt gods, icke kan
väljas till de olika förtroendeuppdragen. Sistnämnda uttryck omfattar
i själva verket även konkursgäldenärer och syftar därjämte
på personer, som stå under förmynderskap. Ett moment av den
innebörd, motionären föreslår, kan alltså icke upptagas i respektive
lagrum utan jämkning av ordalagen i det nu berörda momentet. Den
närmast till hands liggande lösningen synes vara att upptaga i de
kommunala författningarna de ordalag, som användas i riksdagsordningen,
§ 16. Där stadgas, att valrätt till andra kammaren ej
tillkommer »den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd».
Detta uttryck skulle i kommunalförfattningarna kunna
uppdelas på. två moment, varigenom rubbningen i de nuvarande
lagrummens indelning bleve den minsta möjliga.
Då emellertid även denna lösning av frågan möjligen kunde
höra underställas en mera ingående granskning än den, som från
riksdagens sida kunnat ägnas densamma, har riksdagen funnit sig
böla föieslå, att saken liänskjutes till Eders Kungl. Maj.ds omprövning,
helst som därigenom möjlighet skulle beredas till samtidig ändring
av även övriga författningar, vari nu ifrågavarande diskvalifikationsgrund
finnes uttryckt i samma ordalag, såsom riksdagsordningen, § 26;
lättegångsbalken kap. 1 § 2; lag den 18 april 1884 angående tillsyn
å förmyndares förvaltning, § 4; lag om folkskoleväsendet i vissa
städer den 2o juni 1909, § 5. Riksdagen känner sig förvissad därom,
att Eders Kungl. Maj it skall kunna ägna denna fråga eu skyndsam
8
Riksdagens skrivelse Nr 50.
behandling, så att något väsentligare dröjsmål icke behöver föranledas
genom dess hänskjutande till Eders Kungl. Maj:t, utan den
eventuellt kan föreläggas redan nästkommande riksdag.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t efter verkställd utredning låta utarbeta
och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande
kommunalförfattningar, att den omständighet, att en person varit i
konkurstillstånd och ej, på sätt lag förmår, gitter styrka, att han
är från borgenärernas krav befriad, icke må utgöra hinder för hans
väljande till sådana kommunala förtroendeuppdrag, vilka han enligt
nu gällande lag icke är behörig att mottaga.
Stockholm den 18 mars 1916.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Oskär Eklunds boktr., 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.