Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

1916-03-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:55, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 55.

3

Nr 55.

Godkänd av första kammaren den. 21 mars 1916.

Godkänd av andra kammaren den 21 mars 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

om ändrad lydelse av 12 § 1 mom. tredje stycket i

gällande förordning angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 12.)

Till Konungen.

I eu inom riksdagen väckt motion kar föreslagits, att riksdagen måtte

besluta följande förändring av tredje punkten i 12 § av gällande bevillningsförordning:
»Det

belopp, för vilket bevillning sålunda icke äger rum eller som

får från uppskattad inkomst bevillningsfritt avdragas, skall ökas, där den

skattskyldige huvudsakligen försörjer, jämte sig själv, sammanlagt mer än

tre personer, eller å ort, där levnadsomkostnaderna äro synnerligen höga i

jämförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, ävensom där skattskyldigs

skatteförmåga eljest på grund av särskilda förhållanden (långvarig

sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse och dylikt eller allmän

dyrtid) är väsentligen nedsatt.

Denna ökning må icke för någon skattskyldig eller, i fråga om äkta

makar, för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så är att det

föreligger något av de särskilda förhållanden, varom nyss är sagt, då ökningen

må uppgå till högst 400 kronor.»

Motionens syfte, att genom lättnad i skattebördan något minska

svårigheterna under nuvarande dyrtid för de därav hårdast tryckta, har

riksdagen funnit behjärtansvärt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Eiksdagens skrivelse Nr 55.

Emellertid kräver den närvarande situationen även den största försiktighet

i fråga om varje åtgärd, som kan verka till minskad statsinkomst.

Med avseende därå och då jämväl vederbörande skattskyldiga torde erhålla

den mest effektiva hjälpen genom lindring i kommunalskatten, har

det synts riksdagen vara ett fullt riktigt grepp av motionären att anknyta

den förordade skattelättnaden till bevillningstaxeringen, varav staten ej

längre har något intresse, men varpå den kommunala beskattningen är

byggd
Likaså

delar riksdagen motionärens uppfattning, att dyrtiden är mest

kännbar för de smärre inkomsttagarna, vilka för sitt uppehälle äro hänvisade

till sin kontanta lön eller arbetsförtjänst och måste till rådande

höga pris köpa alla sina livsförnödenheter.

Fullt ense med motionären är riksdagen också därutinnan, att den

skattelindring, varom fråga är, icke bör lämnas rent schematiskt åt vissa

lägre taxeringsgrupper utan endast efter beskattningsnämndens prövning

i det särskilda fallet av alla på behovet inverkande omständigheter.

Motionären har format sitt förslag så, att han bland de särskilda

förhållanden, som kunna påkalla höjning av det bevillningsfria avdraget

(bevillningsförordningen 12 §) velat upptaga även »allmän dyrtid». Häremot

är emellertid att erinra, att allmän dyrtid såsom skattelindringsgrund

är redan till begreppet något helt annat än de förhållanden av

rent subjektiv art, med vilka den av motionären i författningen sammanställts.

Vidare bör ihågkommas, att orsakerna till en allmän dyrtid till

sin natur äro mera tillfälliga och växlande och således icke att jämföra

med exempelvis de mera konstanta förhållanden, som konstituera »dyrort».

Det vore därför, enligt riksdagens uppfattning, oegentligt att i en författning

med bestående giltighet införa bestämmelser, motiverade allenast av

en så extraordinär konjunktur, som den av världskriget orsakade onormala

prisstegringen å livsmedel. För övrigt bemärkes, att, ehuru motionären

i motiveringen för sitt förslag talar om familjeförsörjarna såsom

dem han särskilt hade i åtanke, hans förslag ej alls gör någon skillnad

mellan dem och andra, som lida av dyrtiden. Motionen får därigenom

en räckvidd som, avsedd eller ej, synes gå utöver det oundgängligen

behövliga. Därtill kommer, att en mera omfattande tillämpning av förslaget

helt visst skulle inom många kommuner medföra alltför stark förskjutning

i den kommunala skattetungan.

Om således, av antydda skäl, det av motionären framlagda förslaget

icke kan tillstyrkas, har likväl riksdagen, i betraktande av det angelägna

syftet, ansett en annan väg böra sökas. Som det förevarande be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 55.

5

hovet härrör av tillfälliga förhållanden, bör också den hjälp som lämnas

bliva tillfällig, vadan lämpligaste formen funnits vara en särskild förordning

om en provisorisk skattelindiing, som, med hänsyn till behovets aktualitet,

får tillämpning redan vid innevarande års taxering. Det får sedan bero

på förnyad prövning, om någon motsvarande förmån bör komma i fråga

ett kommande år.

Då vidare motivet för den ifrågasatta skattelindringen är de fördyrade

levnadskostnaderna, beror givetvis behovet därav i varje särskilt fall på, huru

många som skola leva av den skattskyldiges inkomst. Med avseende därå

har riksdagen ansett förmånen av skattelindring böra inskränkas till familjeförsörjare

och bland dem tillkomma blott sådana, som hava ett visst större

mått av försörjningsskyldighet. Då den lagliga försörjningsplikten i sin

strängaste form omfattar, utom hustru, blott minderåriga barn, har riksdagen

slutligen låtit antalet sådana i första hand komma i betraktande och därvid

som grundförutsättning uppställt försörjningsskyldighet omfattande minst

tre barn under femton år.

I likhet med motionären har riksdagen hänfört den tilltänkta skattelindringen

till bevillningstaxeringen. En förhöjning av det redan bestående

bevillningsfria avdraget skulle dock, som antytts, medföra rätt oberäkneliga

konsekvenser i avseende å de kommunala skatteförhållandena. I kommuner,

där ett sådant avdrag finge någon mera utsträckt tillämpning, skulle

härav lätteligen åstadkommas en stark minskning i den beskattningsbara

inkomstsumman och därav orsakad högre utdebitering, som alltför tungt

kunde drabba de i skattelättnaden icke delaktiga. I vissa fall skulle på

denna väg fullständig skattefrihet kunna inträda med därav följande betänklig

nedgång i de över huvud taget skattskyldigas antal, vilket skulle

ytterligare öka förskjutningen i skattebördan. Av angivna skäl har riksdagen

i stället tänkt sig avdraget som en procentisk nedsättning av det

enligt bevillningsförordningen beskattningsbara inkomstbeloppet, så ordnad,

att densamma inom viss av den taxerade inkomstens storlek beroende

latitud kan av taxeringsmyndigheten lämpas efter de i varje fall förekommande

omständigheterna. En sådan anordning har till följd, att ingen

skattskyldig blir helt fri från skatt, och att även de, som erhålla nedsättning,

få känning av den relativt skärpta uttaxeringen.

I fråga om avdragets maximum på det lägsta inkomststadiet har

riksdagen, för vinnande av effektiv lättnad, ansett sig böra gå ända till

HO procent. Då verkningarna av dyrtiden naturligen äro kännbara även

ovanför den gräns av 1,800 kronor, vid vilken de normala bevillningsfria

avdragen upphöra, och rationellt taget kunna sägas hava flyttat denna gräns

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 55.

ej oväsentligt uppåt, har det synts rättvist, att den förevarande lindringen

bleve tillgänglig även för skattskyldiga med något högre inkomst. Riksdagen

har i sådant hänseende ansett en utsträckning intill 2,400 kronor taxerad

inkomst vara befogad. I likhet med de i bevillningsförordningen medgivna

bevillningsfria avdragen avses givetvis även här omhandlade nedsättning

skola tillämpas allenast å den i mantalsskrivningsorten taxerade

inkomsten.

Enligt sakens natur måste hänsyn tagas även till taxeringen för inkomst-

och förmögenhetsskatt såsom mätaren av den skattskyldiges verkliga

skattekraft, och har riksdagen ansett såsom allmän förutsättning för

åtnjutande av ifrågavarande förmån böra uppställas, att, om den skattskyldige

taxeras till sådan skatt, det taxerade beloppet ej uppgår till 2,400

kronor. Slutligen har även i hithörande fall iakttagits den i vårt skattesystem

hävdvunna grundsatsen, att äkta makar, som taxeras var för

sig, i fråga om bl. a. rätt till skattelindringar betraktas som ett skattesubjekt.

Enligt de bestämmelser, som under ärendets behandling i riksdagen

efter ovan angivna riktlinjer utarbetats och som här nedan finnas formulerade,

skulle avdraget utgöra för taxerad inkomst under 1,200 kronor högst 80

procent av beskattningsbara beloppet, för inkomst, som uppgår till 1,200

kronor, men ej till 1,800 kronor, högst 50 procent och för inkomst,

uppgående till sistnämnda belopp, men ej till 2,400 kronor, högst 30

procent.

För vinnande av någon kännedom om, huru eu så anordnad skattelindring

skulle verka i praktiken, särskilt med hänsyn till oundviklig förskjutning

i den kommunala skattebördan, har vederbörande utskott utverkat

Ivungl. Maj:ts befallning till statistiska centralbyrån att utföra en

undersökning härutinnan beträffande ett mindre antal kommuner av olika

representativ typ. Av den utredning, som med anledning därav verkställts

på grundval av 1914 års taxering, synes kunna slutas till å ena sidan,

att den lindring i skatt, som kan beräknas följa för hithörande skatt•

kyldiga, komme att innebära en ej obetydlig förmån, och å andra sidan,

att härav följande relativa ökning i kommunernas uttaxering kan antagas

bliva måttlig nog att icke behöva ingiva några större betänkligheter mot

förslaget.

Till åskådliggörande av sistberörda förhållande intages här följande

tabellariska översikt rörande eventuell kommunal skatteförskjutning i de

åtta kommuner, som den statistiska utredningen omfattat:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 55.

7

j Minskning av den beskattningsbara

Ökad utdebite-

T. inkomsten inom kommunen

K o m m u n e r

ring pr 100 kr.

i kronor

_____

i procent av

inkomsten

inkomst,

i procent

Sundbybergs köping ......

Flens socken..................

Därav municipalsamhället

Riseberga socken............

Skabersjö socken............

Mollösunds socken .........

Kristinehamns stad .........

Boda socken..................

(Kopparbergs län.)

Karl Gustavs socken ......

(Norrbottens län.)

105,385

41,639

30,939

24,175

4,524

16,090

136,079

4,457

22,659

2,7

4.0

3.6

4.4

2.6

11,9

3,2

2.5

8.1

2,8

4,1

3.7

4.6

2.6

13,6

3,3

2,6

8.8

Beträffande dessa siffror är emellertid att märka, att de måst byggas

på förutsättningen, att högsta möjliga nedsättning beviljas åt alla, som formellt

kunna komma i fråga. I praktiken skulle det således ställa sig

åtskilligt gynnsammare för kommunerna. Därtill kommer att man, i

enlighet med ett tidigare förslag inom nämnda utskott, räknat med en

maximigräns invid ett inkomst- och förmögenhetsskattetaxerat belopp av

3,000 kronor i stället för den nu antagna gränsen vid 2,400 kronor.

Aven härav betingas någon reduktion av siffrorna.

Såvittj riksdagen kan förutse, lärer tillämpningen av den föreslagna

provisoriskå skattelindringen ej behöva vålla någon större ökning i taxeringsmyndigheternas

arbete. Förutsättningen härför är dock, att den

blivande förordningen skyndsammast möjligt utfärdas och träder i kraft,

innan det egentliga taxeringsarbetet hos taxeringsnämnderna tager sin

början. Vad särskilt taxeringslängdernas upprättande beträffar, torde ifrågavarande

avdrag ej påkalla annan åtgärd än en kortfattad uppgift i kolumnen

för taxeringsnämndens anteckningar.

På grund av vad här ovan anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t ville snarast möjligt utfärda följande

Förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till bevillning för

inkomst av kapital eller arbete.

Vid 1916 års taxering till bevillning för inkomst av kapital eller

arbete skall följande lända till efterrättelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 55.

Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar,

dessa tillhopa icke för året taxeras enligt förordningen om inkomst- och

förmögenhetskatt för ett taxerat belopp av minst 2,400 kronor, och den

skattskyldige har att på grund av försörjningsplikt underhålla minst tre

barn, vilkas ålder vid taxeringsårets början understiger femton år, må

taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje särskilt fall, medgiva

nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort enligt gällande

förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst beskattningsbara

inkomsten med följande procent, nämligen,

om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanlagda

i mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår till

belopp understigande 1,200 kr., med högst 80 procent.

1,200 kr. men ej till 1,800 » » » 50 »

1,800 » » » » 2,400 » » » 30 »

Det åligger taxeringsnämnden att i inkomstlängdens kolumn för anteckningar

införa uppgift om beloppet av det enligt denna förordning medgivna

avdraget.

Denna förordning träder i kraft genast efter utfärdandet.

Stockholm den 21 mars 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, O. L. SvanbBcks Boktryckeri 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.