Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående skyldighet för städer och vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande m. m.. dels och Kungl. Maj.ts i punkten 28 under andra huvudtiteln gjorda f ramställning om anslag till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen till kostnaden för inrättande av fastighetsregister.

1916-04-08 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:67, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående skyldighet för städer och vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande m. m.. dels och Kungl. Maj.ts i punkten 28 under andra huvudtiteln gjorda f ramställning om anslag till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen till kostnaden för inrättande av fastighetsregister.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 67.

1

Nr 67.

Godkänd av första kammaren den 7 april 1916.

Godkänd av andra kammaren den 8 april 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser

angående skyldighet för städer och vissa andra

samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och

förande m. m.. dels och Kungl. Maj.ts i punkten 28

under andra huvudtiteln gjorda f ramställning om anslag

till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen

till kostnaden för inrättande av fastighetsregister.

(Sammansätta stats- ock lagutskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en till riksdagen den 31 december 1915 avlåten proposition,

nr 6, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 saml. 28 käft. (Nr 67.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 67.

i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogade förslag till

l:o) lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa

andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande,

2:o) lag angående ändrad lydelse av 2 § 7:o) och 11 :o) i lagen den

26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt,

3:o) lag om ändrad lydelse av 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan

den 9 november 1866 om skiftesverket i riket,

4:o) lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen

den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

5:o) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande

avgäld från avsöndrad lägenhet,

6:o) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907

angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet,

7:o) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning,

8:o) lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning

av jordområden i stad,

9:o) lag om ändring i vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni

1875 angående lagfart å fång till fast egendom,

10:o) lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen

om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan

rätt, samt

ll:o) lag om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t i punkten nr 28 under statsverkspropositionens

andra huvudtitel föreslagit riksdagen, att — under förutsättning att

riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra samhällen

att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande m. m., antager

lag i ämnet — till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen till

kostnaden för inrättande av fastighetsregister i huvudsaklig överensstämmelse

med 1914 års fastighetsregister kommissions förslag och i enlighet

med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, på extra stat

bevilja ett reservationsanslag å................................. kronor 600,000

och att härav för år 1917 anvisa ett belopp av ......... » 50,000,

med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel utanordna

vad av detta belopp må finnas erforderligt under år 1916.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 67. 3

Deri i propositionen nr (J till riksdagens antagande framlagda lagen

innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra samhällen

att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande utgör grundvalen

för kela den angelägenhet, varom här är fråga. Detta lagförslag

innehåller emellertid väsentligen allenast en allmän föreskrift om, att i

stad skall pa stadens bekostnad uppläggas och föras fastighetsregister enligt

de grunder. Konungen bestämmer, varjämte för vissa stadsliknande

samhällen liknande skyldighet skulle med viss inskränkning föreligga.

Huru den nu berörda skyldigheten skulle av städer och stadsliknande

samhällen fullgöras, därom erhålles ingen ledning av den nyssnämnda

propositionen. I den till riksdagens behandling jämväl hänvisade punkten

28 i andra huvudtiteln angående bidrag om tillhopa 800,000 kronor

till städer och därmed jämförliga samhällen i och för fastighetsregisters

inrättande angives, att berörda statsanslag avses att utgå såsom bidrag

till kostnaden för inrättande av sådant register »i huvudsaklig överensstämmelse

med 1914 års fastighetsregisterkommissions förslag och i enlighet

med de närmare föreskrifter, som av Kung!. Maj:t meddelas».

Under nämnda punkt i statsverkspropositionen förekommer också, såsom

nyss erinrats, en redogörelse för nämnda 1914 års förslag. Samtidigt anför

emellertid därstädes departementschefen, att, vad förordningen angående

fastighetsregister för stad angår, denna, liksom författningarna angående

jordregistret, är »uteslutande av administrativ natur». Härav framgår

således, att det är Kungl. Maj:ts avsikt att, om ovanberörda lagförslag

godkännes, utan någon riksdagens medverkan utfärda de utöver lagen

erforderliga författningarna rörande fastighetsregister för städer och stadsliknande

samhällen.

Uppfattningen att sistnämnda författningar skulle vara av enbart administrativ

natur kan riksdagen emellertid icke dela. Gällande författningsbestämmelser

angående jordregister hava, såsom departementschefen erinrat,

tillkommit utan riksdagens medverkan, men torde denna analogi icke

kunna åberopas för det register, varom nu är fråga. Jordregistrets uppläggande

och förande är uteslutande en statsangelägenhet, för vilkens ordnande

statsverket helt bestrider kostnaderna. Uppläggandet och förandet

av fastighetsregistret för stad med vad därmed sammanhänger pålägger

däremot städer och vissa stadsliknande samhällen vidtagande av ganska

omfattande åtgärder, belastar stadsmyndigheterna med nya göromål och

orsakar samhällena betydande kostnader, till vilkas bestridande staten allenast

skulle lämna vissa bidrag för en gång.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

liiksdugens skrivelse Nr 67.

Kan således, enligt riksdagens uppfattning, den berörda analogien med

jordregistret icke åberopas såsom grund för att en förordning om fastighetsregister

— vare sig den grundas på 1911 års förslag eller, såsom

avsikten nu synes vara, på 1914 års förslag — skulle vara av uteslutande

administrativ natur, tala däremot andra analogier eller precedensfall

för en motsatt uppfattning. Skifteslagstiftningen t. ex., som innehåller

många detaljstadganden av liknande art med de bestämmelser, som behöva

upptagas i en författning om fastighetsregister, behandlas numera obestridligen

som allmän lag. T allt fall torde den ifrågasatta författningen

om fastighetsregister kunna likställas med en del på senare tider tillkomna

eller föreslagna författningar, för vilka riksdagens medverkan påkallats

eller som riksdagen ansett böra på så sätt tillkomma. Exempelvis

förslaget vid 1915 års riksdag angående vissa bestämmelser beträffande

läkare vid länslasarett, varöver riksdagens yttrande inhämtades, men

som vederbörande utskott ansåg böra behandlas såsom kommunallag. Denna

mening biträddes av första kammaren, medan andra kammaren, som avslog

propositionen, ej kom att uttala sig rörande nämnda spörsmål. Lagarna om

kommuns skyldighet att anställa barnmorska den 18 juni 1908, om köttbesiktning

och slakthus den 10 oktober 1913 med flera erbjuda också

vissa analogipunkter med nu förevarande författningsområde.

Det är härjämte starka sakliga skäl, som tala för, att riksdagen

måste förbehålla sig rätt att granska de bestämmelser, som skola meddelas

för uppläggande och förande av fastighetsregister i städer och stadsliknande

samhällen.

Den utredning, som hittills föreligger, hur omfattande den än är,

synes riksdagen icke vara tillräcklig för att därpå grunda ett säkert omdöme

om det sätt, varpå, vad nu till eu början städer beträffar, fastighetsboksväsendet

bör ordnas för att kunna genomföra de nya bestämmelser rörande

inskrifning av rätt till fast egendom (lagfart och inteckning), vartill lagberedningen

framlagt förslag. Betydelsen av lagberedningens förslag är

att vinna en mera specialiserad fastighetsredovisning, varigenom ökad rättssäkerhet

skulle uppkomma och borttagande av den obligatoriska inteokningsförnyelsen

möjliggöras.

För inrättande och förande av fastighetsbok i stad finnas, som känt,

redan nu detaljerade bestämmelser, enligt vilka varje särskild tomt skall å

sitt upplägg redovisas och beskrivas. Undantagslöst sker detta efter kartor

och mätningshandlingar beträffande områden i stad, vilka ingå i tomtindelning.

I många städer torde de nuvarande fastighetsböckema, jämte stads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens skrivelse Nr 07.

kartor och tomtkartor, vara så förda och upprättade, att de, vad beträffar

städernas tomtindelade område, kunna utgöra fullt tillförlitligt underlag för

uppläggande av nya fastighetshöeker. Någon förmedling genom ett särskilt

fastighetsregister torde därför icke allestädes erfordras. En sammanhängande

registerkarta över det i tomtindelning ingående området är visserligen

en god sak, men näppeligen är den, utom möjligen i vissa städer, nödvändig

för det ändamål, man nu vill vinna. Det synes därför, innan en allmängiltig

skyldighet i anslutning till förslaget av 1914 års kommission införes,

böra undersökas, huruvida icke i åtskilliga städer förhållandena med

avseende å tomtredovisningen äro så ordnade, vad beträffar tomtindelat

område, att de kunna befrias från skyldighet att upprätta fastighetsregister

(tomtbok). Antingen så, att denna skyldighet endast skulle gälla för

städer, för vilka Kungl. Maj:t funne nödigt förordna om fastighetsregisters

uppläggande och förande, eller så, att vissa städer redan från början undantoges

eller på framställning kunde undantagas från tillämpningen av en

alla städer omfattande författning i förevarande ämne.

Vad beträffar stadsäg oområdena, d. v. s. det under en stad lydande

område, som ej är tomtindelat, måste förhållandena beträffande fastighetsredovisningen

flerestädes betecknas såsom mindre tillfredsställande. Dessa

ägor sakna i allmänhet kameral indelning, och redovisning efter kartor

och mätningshandlingar är ej överallt möjlig. Över den fastighetsindelning,

som tillkommit genom lantmäteriförrättningar, finnas vederbörliga

kartor, men dylik indelning har ofta nog ej fått äga bestånd, och då upplåtelser

skett inom de särskilda fastigheterna hava de för jorddelning meddelade

bestämmelserna i skiftesstadgan mera sällan iakttagits. Fastighetsbildningen

har i stället skett genom avstyckning, varvid icke alltid behöriga

kartor företetts. Dylika brister kräva uppenbarligen reglering för

det fastighetsboksvstem, vartill man vill komma. Emellertid torde vid den

förnyade utredning, som riksdagen anser nödig, böra övervägas, huruvida

ej jordredovisningen må, i den mån karta ej kan grundas å sammanställning

av befintligt kartmaterial, kunna åstadkommas på grundval allenast

av ägobeskrivningar och sålunda en dyrbar nymätning tills vidare inbesparas.

Jämväl eljest torde vid den nya utredningen böra beaktas vinnande

av så litet betungande bestämmelser som möjligt.

I motion inom andra kammaren har bland annat anförts: »Enligt

förslaget åligger upprättandet av registerkartan en tjänsteman, registrets

uppläggande och förande en annan. Visserligen förefinnes icke något

hinder att förena båda uppdragen i samma hand, men varje anvisning i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 67.

sådant syfte saknas. Detta måste betecknas såsom en brist. Ingående

kännedom om stadens markförhållanden i förening med erfarenhet i ägomätning

torde vara hart när oeftergivliga villkor såväl för själva registrets

uppläggande och förande som för arbetet med registerkartan. Båda dessa

förutsättningar äro säkerligen i regeln för handen hos vederbörande stadsingenjörer

eller motsvarande tjänstemän. Säkerhet borde då ock finnas för

att dessa tjänstemän bliva förordnade såväl till registerförare som till förrättnings

män i avseende å registerkartan, därest vederbörande stad så önskar

och de motsvara vissa bestämda kompetensanspråk. Om stadsingenjörernas

självskrivenhet såsom registerförare och förrättningsmän för registerkartan

med nu antydda inskränkningar fastslås, vinnes ock den fördelen,

att blott undantagsvis behov av särskilt tekniskt biträde åt registerföraren

lärer inträda.

Skall åter, såsom förslaget förutsätter, Konungens befallningshavandes

prövning av städernas förslag angående befattningshavare vara fullkomligt

obunden av fasta regler och endast ske efter de lämplighetssynpunkter,

som prövningsmyndigheten själv finner skäligt anlägga, är

det fara värt, att tjänstetillsättningen kan komma att grundas på tillfälligheter

eller godtycke till men för arbetsresultatet och för städerna, vilka i

varje fall få vidkännas utgifterna. Med avseende å förrättningsmännen för

registerkartan är faran härför så mycket större, som ju länsstyrelserna i

allmänhet näppeligen kunna bedöma, huruvida en person besitter den erforderliga

kompetensen, utan torde vara hänvisade att bygga sina omdömen

därutinnan på andras utsagor. I betraktande av lantmäteristyrelsens tilltänkta

uppgift såsom central uppsiktsmytidighet lär det då kunna antagas,

att nämnda styrelses eller dess underlydandes direktiv bliva utslagsgivande

för Konungens befallningshavandes avgörande av tillsättningsfrågorna, helst

som vederbörande förste lantmätare i förhållande till Konungens befallningshavande

instruktionsmässigt intager ställningen av rådgivare i hithörande

angelägenheter. Att följden härav måste bliva eu viss benägenhet till gynnande

av. lantmätarekåren på stadsingenjörernas bekostnad torde icke kunna

förnekas. Ur ekonomisk synpunkt kan detta givetvis medföra olägenheter

för städerna, då deras egna tjänstemän säkerligen i allmänhet äro i stånd

att utföra arbetet billigare än utifrån tillkallade. Jämväl med hänsyn till

det syfte, man vill nå genom eu ordnad fastighetsregistrering, torde det

få anses oklokt att öppna möjligheter för de med städernas förhållanden

särskilt förtrogna tjänstemännens undanskjutande vid ifrågavarande arbeten. >

Vad sålunda mot förslaget anmärkts synes riksdagen vara värt be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 67.

7

aktande. Det monopol, som 1911 års kommitté förbehöll lantmäterikåren,

är visserligen modifierat i förslaget av 1914, men det synes böra

medgivas, att i de städer, där särskild mätningsman (stadsingenjör) är

anställd, denne betros med registerkartans upprättande, därest vederbörande

stad så önskar, och han fyller vissa bestämda kompetensanspråk.

Tilläventyrs torde ett förordnande av länsstyrelsen böra meddelas, så att

det bleve klart, att kompetensen hos vederbörande stadsingenjör förefanns.

Den ingående kännedom om stadens markförhållanden, som stadsingenjören

får antagas äga, giver ökade garantier för ett tillfredsställande arbete. Städerna

hava givetvis också själva ett mycket starkt intresse av, att allenast

kompetenta och dugliga personer betros med de viktiga och för en lång

framtid bestående arbetena med avseende å fastighetsredovisningen i städerna,

vadan de vid anställande av stadsingenjörer hava all anledning att

söka förvärva verkligt kompetenta personer. Ett mer eller mindre markerat

monopol för lantmäteristaten i nu förevarande hänseende kan, enligt riksdagens

mening, ej vara lämpligt.

I samma motion har jämväl framhållits, att städernas mätnings- och

markredovisningsväsen hittills ej legat under lantmäteristyrelsens inseende

och att några skäl att frångå denna grundsats icke synas föreligga. Jordregistrets

planläggning och ledning, som ålegat lantmäteristyrelsen, hade

icke varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för styrelsens lämplighet

att handhava motsvarande, på samma gång mera komplicerade och för''

styrelsen mera främmande uppgift beträffande städerna. Med ledningens

förläggande till lantmäteristyrelsen fordrades nya tjänster hos styrelsen,

och då hela fastighetsregistreringen efter kort tid nära nog sköter sig

själv, motsvarade dessa tjänster ej något stadigvarande behov. Det vore

därför bättre att lägga ledningen i händerna på en för ändamålet utsedd

tillfällig kommission med speciell sakkunskap i de olika frågor, som här

komma i beaktande.

Eiksdagen anser sig icke kunna nu uttala en bestämd mening om,

huru den centrala ledningen av fastighetsregisterarbetet lämpligast bör i

detalj ordnas, då detta till god del beror av de blivande bestämmelserna

om fastighetsredovisningen. Dock kan riksdagen icke förorda sådana

anordningar, varigenom ett nytt ämbetsverk skapas för nämnda ledning

eller, om denna lägges till ett redan bestående verk, att någon

fast personal anställes för dessa mera tillfälliga göromål. Av nuvarande

verk kan, förutom lantmäteristyrelsen, tilläventyrs även överintendentsämbetet

ifrågakomma, vilket ämbete nu har ledningen av stadsplaneväsendet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 67.

i städerna. Att i varje händelse speciell sakkunskap i de olika frågor, som

här komma i beaktande, bör förefinnas hos eller beredas det verk, åt vilket

ledningen anförtros, synes uppenbart. Detta torde exempelvis kunna ske

genom ett tillfälligt anlitande under lämplig form av ett par med städernas

jord- och tomtförhållanden samt kommunalverksamheten överhuvud förtrogna

personer (t. ex. eu lagfaren rådhusrättsledamot och en stadsingenjör).

Jämväl den nu berörda frågan synes kräva ytterligare övervägande. Städernas

sunda och kraftiga utveckling sammanhänger intimt med ändamålsenliga,

smidiga och snabba former för markens uppdelande till bebyggande,

och de böra därför ej tyingas in i något för dem främmande, omständligt

eller stelt system.

Det synes ej vara påkallat, att med avseende å fastighetsredovisningen

någon skillnad göres på, om städerna hava egen jurisdiktion eller lyda

under landsrätt. Yissa teoretiska skäl kunna, såsom svenska stadsförbundet

framhållit, anföras för cn skillnad mellan städerna i förevarande hänseende,

beroende av huruvida deras jurisdiktion väsentligen bestrides av statsmedel

eller av städerna själva. Men uppmärksammas bör också, att alla de under

landsrätt lydande städerna, vilka för närvarande torde uppgå till 10, äro

lifskraftiga samhällen med stark utveckling och att de härutinnan överträffa

många gamla städer med egen jurisdiktion.

De bestämmelser i förevarande avseende, som närmast skulle avse städerna,

synas böra gälla jämväl för köpingar, dock allenast i det fall att

Kungi. Maj: t härom meddelat speciellt förordnande. Förhållandena äro så

olika i olika köpingar, att generella bestämmelser om deras hänförande under

de för stad gällande stadgandena knappast torde befinnas skäliga och lämpliga.

Med avseende å municipalsamhäUena äro förhållandena avsevärt mera

invecklade och olikartade än i städerna. Man har sålunda här att först

räkna med, att icke alla municipalsamlnillen hava sina områden uppmätta

och beskrivna, att gränserna ej heller alltid äro klara och att tomtindelning

såsom för stad blott finnes i en del dylika samhällen och i regeln endast

över en bråkdel av samhällets areal. Vidare har man alltid att uppmärksamma

dessa samhällens ringa bärkraft: de hava utskylder såväl till samhället

som till den kommun, därinom de ligga. Särskilt är det dubbla gatu- och

vägunderhållet ofta betungande. Såsom regel torde kunna sägas, att de

flesta municipalsamhäUena knappast själva kunna ordna sin fastighetsredovisning,

varken tekniskt eller ekonomiskt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 67.

9

Jord registerarbetet hur hittills icke sträckt sig över municipalsamliällena.

Allenast i rena undantagsfall är det enligt riksdagens mening möjligt

och lämpligt att inordna municipalsamhällena under de föreskrifter, som

komma att gälla för stad, åtminstone därest samhällenas egen medverkan skall

i något avseende påfordras för registerväsendets första ordnande. Riksdagen

vill visserligen icke, på den utredning som föreligger, grunda ett alldeles

bestämt omdöme, huru förhållandena lämpligast böra ordnas i muuicipalsamhällena.

Men det förefaller, som om staten i allmänhet skulle nödgas att

helt och hållet taga hand om den första redovisningen av munieipalsamhällenas

ägoområde. Att kostnaderna härför i dessa samhällen i allt fall

böra helt ankomma på staten, skall längre fram beröras; och sker så,

blir detta ett ytterligare skäl till, att staten ordnar det hela.

Bleve i anslutning till vad förut uttalats enklast möjliga föreskrifter

givna för fastighetsredovisningen i städerna, vare sig de hava egen jurisdiktion

eller lyda under landsrätt, samt Kungl. Maj:t ägde förordna om vilka

köpingar och municipalsamhällen skulle gå in under dessa förhållanden,

och åtog sig det allmänna att för övriga köpingar och municipalsamhällen

ordna fastighetsredovisningen, liksom staten nu gör det för landsbygden

genom jordregisters uppläggande, skulle tillfredsställande grundvalar för

ett nytt fastighetsboksystem vara lagda.

Vid den ytterligare utredning, som riksdagen anser nödig, synes också

böra övervägas, huruvida icke den starka söndersplittring kunde undvikas,

som nu råder vidkommande författningsbestämmelser om städers och stadssamhällens

jord och tomt väsen och som skulle ytterligare ökas, om de i

föreliggande proposition framlagda lagförslagen godkändes. Avsevärda

fördelar i reda och ordning synes riksdagen skola uppstå, om allt vad som

rörer nämnda förhållanden och ej äro rena tilläm plighetsstadganderi kunde

sammanföras i en författning, omfattande lagen om stadsplan och tomtindeluing,

därmed sammanhängande viktigare delar av byggnadsstadgan — vilken

näppeligen längre torde böra i sin helhet tillkomma utan riksdagens medverkan

— samt de författningsförslag, som nu förevarande kungl. proposition

upptager i detta ämne, sådana de vid förnyade utredningar skulle sakligt

föreligga samt med den utvidgning av stadgandeua, som erfordras för att

riksdagen jämväl skall kunna bedöma sättet för fastighetsredovisningens

ordnande. Huruvida härtill ytterligare böra komma de bestämmelser, som

prövas erforderliga för skifte av jord i stad, så att den förväntade nya

Bihang till riksdagens •protokoll 1916. 14 samt. 28 käft. (Nr 67.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

llilcsdagens skrivelse Nr 67.

skifteslagstiftningen på grundvalen av det den 28 juli 1911 framlagda förslaget

skulle omfatta allenast landsbygden, må här lämnas öppet.

Nu berörda formella spörsmål hava synts vara önskemål av den vikt,

att, när nu riksdagen förordar en förnyad utredning, de ej bort förbigås.

Utgör vad nu anförts, enligt riksdagens mening, fullgiltiga skäl för att

icke för närvarande bifalla förevarande kungl. proposition, i vad den avser

ordnande av fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen, blir

så än mer fallet vid övervägande av kostnadsfrågan.

En ganska ingående redogörelse för kostnaderna innehålles i den förut

berörda punkten 28 i statsverkspropositionen, andra huvudtiteln.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att bidrag till städer och därmed jämförliga

samhällen till kostnaden för inrättande av fastighetsregister skulle

utgå av statsmedel efter areal och med fallande skala.

Yarje stad med egen jurisdiktion skulle erhålla i statsbidrag:

för varje hektar till och med 50 kr. 10: —-

för varje därefter överskjutande hektar till och med 100 » 5: —-

» » » » » » 500 » 4: —

» » » 1000 » 3: —

» » » » » » 2000 x 2: —

» » » t » » 1: —

För städer under landsrätt och samhällen å landet, — dessa skulle

icke behöva bekosta den medverkan vid förberedelserna till registrets uppläggande,

som det enligt förslaget skulle åligga domhavande, härad sskri vare

och landskontor att lämna, utan kostnaden därför skulle drabba statsverket —,

har statsbidraget ifrågasatts till allenast 2/s av det belopp, som skulle tillkommit

dessa, om de utgjort städer med egen jurisdiktion. Hela ifrågavarande

bidrag till städer och stadsliknande samhällen är av 1914 års

kommission beräknat till 516,000 kronor. Blanketter, som före utgången av

1919 erfordras för förberedande arbeten för uppläggande av fastighetsregistret

ävensom för registrets första uppläggande, skulle tillhandahållas

på statens bekostnad. Denna kostnad, jämte utgifter för ledning av och

kontroll över registerarbetet, är uppskattad till 60,000 kronor.

För ifrågavarande ändamål begäres nu i statsverkspropositionen ett

reservationsanslag på extra stat av 600,000 kronor, ävensom att härav måtte

för år 1917 anvisas ett belopp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t

att förskottsvis av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må

finnas erforderligt under år 1916. Städernas egna utgifter för ändamålet

beräknas till 1,022,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 67.

De utredningar, som skett med avseende å kostnaderna, äro, enligt

riksdagens mening, icke av beskaffenhet, att riksdagen på grund av desamma

bör anvisa medel för ändamålet, även om frågan om de författningar, på

vilka ett anslagsbeviljande bör grundas, vore tillräckligt utredd och klar.

På det att frågan om statsbidrag för ändamålet icke måtte bli förhalad,

anser sig riksdagen här böra giva några antydningar om de ytterligare

utredningar, vilka synas nödiga i kostnadsspörsmålet. Att riksdagen i avseende

å hållpunkter för kostnadsfrågans bedömande ser sig väl före, synes

vara så mycket mer påkallat, som riksdagen gjort ledsamma erfarenheter

beträffande kostnaderna för jordregistret, vilka, vidkommande redan beviljade

anslag, uppgå till 1,775,000 kronor, medan det ursprungligen beräknade

beloppet var 750,000 kronor.

I förut omförmälda motion har jämjäl erinrats om det yttrande, som i

förevarande del av ärendet avgivits av svenska stadsförbundet och vari, bland

annat, framhålles, att för vinnande av säkra utgångspunkter för kostnadernas

bedömande fastighetsregister borde först på försök uppläggas för några typiska

stadssamhällen eller delar av dessa. Tilläventyrs är denna utväg icke lämplig,

om också de skäl, som häremot anförts, eller att detta i själva verket

skulle betyda, att man på försök gjorde hela registerarbetet, knappast

synas utskottet hållbara. Med att, såsom skett, lägga förhållanden från

Stockholm och Göteborg till grund för allmänna kostnadsberäkningar

kunna stora överraskningar ur kostnadssynpunkt vara att befara, då

dessa orter hava förhållandena på detta område väl ordnade och det,

såsom departementschefen mycket riktigt framhåller, icke är blott den

areal, vilken skall undergå registrering, som är avgörande för kostnadsfrågan,

utan även graden av den oreda med avseende å jord- och mätningsförhållandena,

som råder.

Att, såsom skett, utan vidare undersökning antaga, att 20 procent av

den sammanlagda arealen i städer och stadsliknande samhällen skulle behöva

nymätas, är, enligt riksdagens mening, ej heller tillfredsställande. En noggrann

undersökning torde också helt visst giva vid handen, att kostnaderna

för nymätningen å en del orter komma att ställa sig betydligt högre än

Kungl. Maj:t beräknat. Alldeles särskilt påkallat synes därför vara, att

behovet av nymätning inom de olika samhällena varder utrett.

Det förefaller riksdagen, som om för den förnyade utredning av kostnadsfrågan,

som riksdagen anser ofrånkomlig, innan riksdagen kan bevilja

anslag för ändamålet, bättre hållpunkter skulle vinnas, om uppgifter för

varje stad och samhälle infordrades angående arealen, var för sig, av tomt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr ii7.

indelad jord och stadsägojord, antalet tomter, befintlig? kartor och dessas

beskaffenhet samt angående de nymätningar, som anses behövliga, och arealen

för dessa ny mätningar jämte uppskattade kostnaden.

Beträffande municipalsamhällena torde än mera detaljerade uppgifter

erfordras.

Vidkommande frågan huruvida statsbidrag över huvud bör utgå till

städerna för ordnande av fastighetsredovisningen därstädes, vill riksdagen

uttala sin principiella anslutning till sådant bidrag. Rörande grunderna

för statsbidragets meddelande saknar riksdagen! emellertid nu anledning att

uttala sig; dessa grunder bero i hög grad av, huru fastighetsredo visningen

blir ordnad. Till samma kategori som städerna torde också böra hänföras

köping, för vilken de för stad gällande bestämmelser med avseende

å fastighetsredovisningen skulle tillämpas och som bildar egen kommun.

Med avseende å andra än nyss nämnda köpingar ävensom mumie ipalsamhällen

synes det riksdagen, att man såsom regel bör utgå ifrån, att

kostnaderna för fastighetsredovisningens första ordnande, vare sig det blir

fråga om ett särskilt fastighetsregister eller man kan nöja sig med ett

jordregister (eventuellt med vissa tillägg), höra åligga staten. Vilka kostnader,

som med godtagande av denna ståndpunkt kunna falla på staten, är

för närvarande fullständigt obekant. Men nämnda samhällens i allmänhet

svaga ekonomiska bärkraft, deras likställdhet i så många avseenden med

landsbygden, vars fastighetsredo visning staten omhänderhaver, och den befarade

oredan i åtskilliga av deras jordförhållanden gorå ett dylikt statsingripande,

enligt riksdagens mening, både rättvist ooh oundgängligt.

Allt vad nu yttrats avser första ordnandet av fastighetsredovisningen.

Kostnaderna för förandet av ett eventuellt register torde däremot böra ankomma

på samhällena själva; detta förande belastar ej i avsevärdare grad

samhällenas ekonomi.

Till begränsande av statsverkets kostnader för den av fastighetsregisterkommissionen

föreslagna fastighetsregistreringen har kommissionen föreslagit,

att bidrag av statsmedel endast skulle utgå för område, som vid utgången av

år 1915 hörde till stadssamhället, en uppfattning vartill departementschefen

anslutit sig. I motion inom andra kammaren bär emellertid hemställts,

att statsbidrag till registerkartas upprättande bör lämnas jämväl beträffande

efter 1915 års utgång med stadssamhälle inkorporerade områden, vilka

icke före inkorporeringen undergått registrering på statens bekostnad.

Det synes riksdagen, som om åtskilliga skäl talade för billigheten av denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr (>7.

13

motionärens uppfattning. Utredning torde således böra ske, huruvida några

särskilda invändningar förefinnas mot att statsbidrag får utgå till de områden,

som, när registreringen faktiskt sker, tillhöra samhället och för vilka

staten icke fått vidkännas några kostnader för jordregisters uppläggande.

Huruvida detta statsbidrag, såsom lagrådet ifrågasatt, bör utsträckas jämväl

till områden, om vilkas inkorporering ansökan viss tid förut gjorts, må

lämnas öppet, men förtjänar utan tvivel ävenledes uppmärksamhet vid den

fortsatta utredningen.

*

Xågra av de lagförslag, som genom propositionen nr 6 förelagts riksdagen,

torde i vissa avseenden kräva särskilda uttalanden av riksdagen.

Såsom nr 4 i genom förevarande proposition riksdagen förelagda

lagförslag ingå ändringar i vissa §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklgvning,

ägostyckning och jordavsöndring, av vilka ändringarna med

avseende å 26, 27, 28 och 29 §§ hänföra sig till spörsmålet om fastighetsregisters

uppläggande för städer och stadsliknande samhällen, och därför

icke böra antagas utan i sammanhang med förslag om fastighetsregister.

Med detta ämne sammanhänger däremot icke den föreslagna ändringen

av 21 § i nämnda lag. Hetta sista förslag innehåller huvudsakligen den

förändring av nu gällande förhållanden, att jordavsöndring skall av lantmätare

eller annan i ägomätning kunnig person avfattas å karta, upptagande,

jämte den avsöndrade jorden, sådana fasta punkter och mätningsuppgifter,

att områdets läge varder fullt bestämt, samt att denna karta också skall,

jämte avhandlingen rörande jordavsöndringen, ingivas till vederbörande Kungl.

Maj:ts befallningshavande i och för fastställelse å avsöndringen.

Framläggandet av detta förslag har framkallats av nedannämnda förhållanden.

Från lantmäteristyrelsen hade, anmäler departementschefen i

propositionen, ingått en framställning om en skyndsam revision av bestämmelserna

angående jordavsöndring. Hå emellertid denna fråga sammanhängde

med jorddelningslagstiftningen i övrigt samt skifteslagskommitterade

i sitt betänkande den 28 juli 1911 föreslagit en genomgripande omdaning

av avsöndringsinstitutet, hade departementschefen allenast upptagit de bestämmelser

i förevarande avseende, som föreslagits av fastighetsregisterkommissionen

och medelst vilkas genomförande i allt fall ett steg toges mot

ett mera tillfredsställande avsöndringsinstitut.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 67.

Kommissionens förslag torde framför allt hava föranletts av förhållandena

i ett par relaterade fall inom Brännkyrka socken.

Då riksdagen icke ansett sig böra antaga de lagförslag, som hava

avseende å fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen, har

anledning icke heller synts föreligga att nu särskilt antaga den föreslagna ändringen

av 21 § i lagen om hemmansklyvning in. m. Någon så stor brådska

med denna ändring kan knappast anses föreligga, att icke frågan angående

ändrade bestämmelser om jorda vsöndring, i anledning av det i sådant hänseende

av skifteslagskommitterade framlagda förslaget, kan få på eu gång

och i ett sammanhang av riksdagen prövas.

l)et under 8:o) i propositionen nr 6 upptagna förslaget till lag med

vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområden

i stad synes stå i det sammanhang med hela frågan om fastighetsregister,

att det näppeligen nu bör avgöras fristående för sig.

Emellertid anser sig riksdagen böra till lagförslaget göra följande särskilda

erinringar.

Riksdagen hänvisar först till sitt föregående uttalande angående den

företrädesrätt, som för åtgärder till fastighetsregisters uppläggande synes

böra ifrågasättas för i stadens tjänst anställda mätningsmän (stadsingenjörer),

och anser, att detta uttalande äger tillämpning jämväl på de förrättningar,

varom i nu förevarande lagförslag är fråga.

I motion inom andra kammaren hava vissa ytterligare erinringar framkommit

mot nu ifrågavarande lagförslag och hava motionärerna härvid i

motionen intagit och åberopat två till vederbörande statsdepartement inkomna

yttranden över förslaget, det ena av svenska stadsförbundet och

det andra av 1912 års bostadssakkunniga.

Utan att hava kunnat ingå i en mer detaljerad granskning av nämnda

yttranden, tinner dock riksdagen synpunkter där framförda, som förtjäna

en mer ingående granskning än som hittills synes hava kommit dem till

del. Stadsplane- och byggnadsväsendets rationella utveckling i städerna är

en så viktig omständighet, att all uppmärksamhet måste ägnas åt, att icke

genom ett planlöst styckningsförfarande denna utveckling försvåras. Jämväl

i nu berörda hänseenden synes ytterligare utredning således påkallad.

Önskvärdheten att om möjligt i en författning få sammanförda alla

de författningar, som för städerna skola gälla med avseende å jorddelning,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 67.

15

stadsplan, tomt väsen och fastighetsredo visning m. m., har förut framhållits

och lärer således bliva uppmärksammad jämväl vid revisionen av nu förevarande

lagförslag.

Övriga här ovan ej särskilt berörda lagförslag föranleda intet annat

yttrande från riksdagens sida än att dessa förslag, i följd av sitt sammanhang

med frågan om fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen,

icke nu kunna av riksdagen antagas.

ltiksdagen har ingalunda förbisett, att genom den förnyade utredning,

riksdagen i de omfattande och viktiga ämnen, varom här är fråga, funnit

påkallad, farhåga kan yppas, att reformen av fastighetsboksväsendet

kan bliva undanskjuten längre tid än som kan vara önskvärt. I själva

verket torde emellertid något avsevärdare uppskov ej vara att befara

av nu förevarande anledning. Ett nytt förslag i de ämnen, som nu hänskjutits

under riksdagen, torde kunna föreligga redan till nästa år; i varje

händelse bör längre uppskov än till 1918 ej kunna befaras. Jordregisterarbetets

hittillsvarande fortgång tyder på, att härför nu beräknad tid

kan komma att ytterligare något förskjutas. Ej minst lärer så bli fallet,

om municipalsamhällenas fastighetsredovisning skall i sammanhang med

jordregistret i väsentlig omfattning ordnas genom statens försorg.

Eiksdagen vill emellertid uttala den förhoppning, att den förnyade utredning,

varom riksdagen, i sammanhang med avvisande av de nu framlagda

förslagen, ansett sig böra väcka framställning, måtte i görligaste grad

påskyndas.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen — med anmälan, att

Eders Kungl. Maj:ts propositien nr 6 ävensom Eders Kungl. Maj:ts förslag

under punkt 28 i andra huvudtiteln icke kunnat av riksdagen bifallas —

anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, efter ytterligare utredning, snarast

möjligt låta utarbeta och för riksdagen framlägga nytt förslag angående

redovisning och registrering av fastigheter i städer och stadsliknande samhällen,

upptagande jämväl de huvudgrunder, efter vilka denna redovisning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 67.

och registrering bör äga ruin, ävensom de andra författningar rörande jordoch

tomtväsendet i städer och stadsliknande samhällen, som Eders KungL

Maj:t kan finna höra i sammanhang härmed underställas riksdagen.

Stockholm den 8 april 1916.

dil l '' tv i-.: t 1 :t;v (v;> . v " ; < •'',■■■'' it a\:<. ■''

Med undersåtlig vördnad.

,i

. i f j. ‘

ni i

[ ; 11 • • *■ r'' I i»111'' '' ■ I!: '' 1J »"tjin. >< i

; . * (i II . 11''I 11 s 1 . i . ■ l . 1 * IU l; !I i I f I 1

11 -• I n r * n i. >''. i 11 m .; I m . . • ■'' i-1 iI 11:! r ; l ; ■ • * < ■ ■'' •

,; v: i ■ • c.i . n: i i ; •• i ;;:t it u uil in n ''i ! i:l

• l. . Il *.*- ’ ■ /■''• <■>::* •! (**»."."• t •" f ''

|. .intim ■ ■ . ■ i . I , .u.r.v-.fi i < tint • ’l . i •

1 i, f ;i • [ ;• tutt .. .t«|ifll '' i lll.l t i - i . UU;>i.:. .■ I ** • l''lli| ! ■ . i

Imv-i •• [, .1 ivi : nul l .11'' I * -in -u; > - i:nl • *> • **i*" u

: .;/i idi i i* i i tv > nu ''.Vi. i * 11» *.i!■

|;.i| ■ I : i . ii''.

it * i 11; i iiliiiun. t:ii. :i.i; *i v» i • tnj ui *.a * vui ''ul; ;u u ■; •*.''!)•• un •

*.; ), : . --ii . i;. ni(;it! : •/!•.* .* * :!. I niii < <: .ii* > r: !.<•''* i * i

; :i• .*1 *.. I il* . :i. I I(1|I|I i il* I i: i *: I .*: '' I *''i.".*’ 1 l I uti:i J ■ • I *

ii i i - * * : *iiu:, • utiiii !i;mii* ; .u*i,.*!,•.>*i • '' '' ''** ''

i* u * i. * 111 * *. 11 . • 1 m .; • i. v lin *ii * i lut <■.''! 1 . ** **.i »1 * t'' i: * 11 *. i . .

Mil"

lllinni l ; n • ■ ''M*;i>- -i* * i ; *.''! i : itlilf it • i i * * Ml''. : i

ii Vit. I * II*r »i I. : 11 *.'' t I (I *1.1 I i". '' I '' f »i Ull

• mli.; i .<*i;i). .1** * * t;n '' i i vi . ul inu i un ; ; * . . in • i*mh

nn; II!) .* ,<J,*..!•,, ; ,* t :f**.* I /''II V Ull*. . *lP.*l . It i* VIVI:

II Ii; *i''!! * 1.1< I , «i>, v.Vin * uv.ii •* * I s. ''"in ul U n

-ii; • • j 111 f i: (. i;in ; V [: u in i * In. u> r-;l : ? ; I! * * *. t .* t 1 u i.. .*t

;Uli -iu.i , uinl* r ill) * Il min till "I* I i * i ;mu i *iiiii Ultiili .'' * •! t

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.