Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående skyldighet för städer och vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande m. m.. dels och Kungl. Maj.ts i punkten 28 under andra huvudtiteln gjorda f ramställning om anslag till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen till kostnaden för inrättande av fastighetsregister.
1916-04-08 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1916:67, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående skyldighet för städer och vissa andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande m. m.. dels och Kungl. Maj.ts i punkten 28 under andra huvudtiteln gjorda f ramställning om anslag till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen till kostnaden för inrättande av fastighetsregister.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 67.
1
Nr 67.
Godkänd av första kammaren den 7 april 1916.
Godkänd av andra kammaren den 8 april 1916.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser
angående skyldighet för städer och vissa andra
samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och
förande m. m.. dels och Kungl. Maj.ts i punkten 28
under andra huvudtiteln gjorda f ramställning om anslag
till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen
till kostnaden för inrättande av fastighetsregister.
(Sammansätta stats- ock lagutskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
Genom en till riksdagen den 31 december 1915 avlåten proposition,
nr 6, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda,
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 saml. 28 käft. (Nr 67.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Riksdagens skrivelse Nr 67.
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till
l:o) lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa
andra samhällen att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande,
2:o) lag angående ändrad lydelse av 2 § 7:o) och 11 :o) i lagen den
26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt,
3:o) lag om ändrad lydelse av 2, 10, 51, 59 och 83 §§ i stadgan
den 9 november 1866 om skiftesverket i riket,
4:o) lag angående ändrad lydelse av 21, 26, 27, 28 och 29 §§ i lagen
den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,
5:o) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 25 maj 1905 rörande
avgäld från avsöndrad lägenhet,
6:o) lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ i lagen den 19 april 1907
angående avlösning av avgäld från avsöndrad lägenhet,
7:o) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 31 augusti 1907
angående stadsplan och tomtindelning,
8:o) lag med vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning
av jordområden i stad,
9:o) lag om ändring i vissa bestämmelser i förordningen den 16 juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom,
10:o) lag angående upphävande för visst fall av bestämmelser i lagen
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan
rätt, samt
ll:o) lag om ändrad lydelse av 58 § i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t i punkten nr 28 under statsverkspropositionens
andra huvudtitel föreslagit riksdagen, att — under förutsättning att
riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra samhällen
att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande m. m., antager
lag i ämnet — till bidrag till städer och därmed jämförliga samhällen till
kostnaden för inrättande av fastighetsregister i huvudsaklig överensstämmelse
med 1914 års fastighetsregister kommissions förslag och i enlighet
med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, på extra stat
bevilja ett reservationsanslag å................................. kronor 600,000
och att härav för år 1917 anvisa ett belopp av ......... » 50,000,
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
vad av detta belopp må finnas erforderligt under år 1916.
Riksdagens skrivelse Nr 67. 3
Deri i propositionen nr (J till riksdagens antagande framlagda lagen
innefattande bestämmelser om skyldighet för städer och vissa andra samhällen
att bekosta fastighetsregisters uppläggande och förande utgör grundvalen
för kela den angelägenhet, varom här är fråga. Detta lagförslag
innehåller emellertid väsentligen allenast en allmän föreskrift om, att i
stad skall pa stadens bekostnad uppläggas och föras fastighetsregister enligt
de grunder. Konungen bestämmer, varjämte för vissa stadsliknande
samhällen liknande skyldighet skulle med viss inskränkning föreligga.
Huru den nu berörda skyldigheten skulle av städer och stadsliknande
samhällen fullgöras, därom erhålles ingen ledning av den nyssnämnda
propositionen. I den till riksdagens behandling jämväl hänvisade punkten
28 i andra huvudtiteln angående bidrag om tillhopa 800,000 kronor
till städer och därmed jämförliga samhällen i och för fastighetsregisters
inrättande angives, att berörda statsanslag avses att utgå såsom bidrag
till kostnaden för inrättande av sådant register »i huvudsaklig överensstämmelse
med 1914 års fastighetsregisterkommissions förslag och i enlighet
med de närmare föreskrifter, som av Kung!. Maj:t meddelas».
Under nämnda punkt i statsverkspropositionen förekommer också, såsom
nyss erinrats, en redogörelse för nämnda 1914 års förslag. Samtidigt anför
emellertid därstädes departementschefen, att, vad förordningen angående
fastighetsregister för stad angår, denna, liksom författningarna angående
jordregistret, är »uteslutande av administrativ natur». Härav framgår
således, att det är Kungl. Maj:ts avsikt att, om ovanberörda lagförslag
godkännes, utan någon riksdagens medverkan utfärda de utöver lagen
erforderliga författningarna rörande fastighetsregister för städer och stadsliknande
samhällen.
Uppfattningen att sistnämnda författningar skulle vara av enbart administrativ
natur kan riksdagen emellertid icke dela. Gällande författningsbestämmelser
angående jordregister hava, såsom departementschefen erinrat,
tillkommit utan riksdagens medverkan, men torde denna analogi icke
kunna åberopas för det register, varom nu är fråga. Jordregistrets uppläggande
och förande är uteslutande en statsangelägenhet, för vilkens ordnande
statsverket helt bestrider kostnaderna. Uppläggandet och förandet
av fastighetsregistret för stad med vad därmed sammanhänger pålägger
däremot städer och vissa stadsliknande samhällen vidtagande av ganska
omfattande åtgärder, belastar stadsmyndigheterna med nya göromål och
orsakar samhällena betydande kostnader, till vilkas bestridande staten allenast
skulle lämna vissa bidrag för en gång.
4
liiksdugens skrivelse Nr 67.
Kan således, enligt riksdagens uppfattning, den berörda analogien med
jordregistret icke åberopas såsom grund för att en förordning om fastighetsregister
— vare sig den grundas på 1911 års förslag eller, såsom
avsikten nu synes vara, på 1914 års förslag — skulle vara av uteslutande
administrativ natur, tala däremot andra analogier eller precedensfall
för en motsatt uppfattning. Skifteslagstiftningen t. ex., som innehåller
många detaljstadganden av liknande art med de bestämmelser, som behöva
upptagas i en författning om fastighetsregister, behandlas numera obestridligen
som allmän lag. T allt fall torde den ifrågasatta författningen
om fastighetsregister kunna likställas med en del på senare tider tillkomna
eller föreslagna författningar, för vilka riksdagens medverkan påkallats
eller som riksdagen ansett böra på så sätt tillkomma. Exempelvis
förslaget vid 1915 års riksdag angående vissa bestämmelser beträffande
läkare vid länslasarett, varöver riksdagens yttrande inhämtades, men
som vederbörande utskott ansåg böra behandlas såsom kommunallag. Denna
mening biträddes av första kammaren, medan andra kammaren, som avslog
propositionen, ej kom att uttala sig rörande nämnda spörsmål. Lagarna om
kommuns skyldighet att anställa barnmorska den 18 juni 1908, om köttbesiktning
och slakthus den 10 oktober 1913 med flera erbjuda också
vissa analogipunkter med nu förevarande författningsområde.
Det är härjämte starka sakliga skäl, som tala för, att riksdagen
måste förbehålla sig rätt att granska de bestämmelser, som skola meddelas
för uppläggande och förande av fastighetsregister i städer och stadsliknande
samhällen.
Den utredning, som hittills föreligger, hur omfattande den än är,
synes riksdagen icke vara tillräcklig för att därpå grunda ett säkert omdöme
om det sätt, varpå, vad nu till eu början städer beträffar, fastighetsboksväsendet
bör ordnas för att kunna genomföra de nya bestämmelser rörande
inskrifning av rätt till fast egendom (lagfart och inteckning), vartill lagberedningen
framlagt förslag. Betydelsen av lagberedningens förslag är
att vinna en mera specialiserad fastighetsredovisning, varigenom ökad rättssäkerhet
skulle uppkomma och borttagande av den obligatoriska inteokningsförnyelsen
möjliggöras.
För inrättande och förande av fastighetsbok i stad finnas, som känt,
redan nu detaljerade bestämmelser, enligt vilka varje särskild tomt skall å
sitt upplägg redovisas och beskrivas. Undantagslöst sker detta efter kartor
och mätningshandlingar beträffande områden i stad, vilka ingå i tomtindelning.
I många städer torde de nuvarande fastighetsböckema, jämte stads
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Riksdagens skrivelse Nr 07.
kartor och tomtkartor, vara så förda och upprättade, att de, vad beträffar
städernas tomtindelade område, kunna utgöra fullt tillförlitligt underlag för
uppläggande av nya fastighetshöeker. Någon förmedling genom ett särskilt
fastighetsregister torde därför icke allestädes erfordras. En sammanhängande
registerkarta över det i tomtindelning ingående området är visserligen
en god sak, men näppeligen är den, utom möjligen i vissa städer, nödvändig
för det ändamål, man nu vill vinna. Det synes därför, innan en allmängiltig
skyldighet i anslutning till förslaget av 1914 års kommission införes,
böra undersökas, huruvida icke i åtskilliga städer förhållandena med
avseende å tomtredovisningen äro så ordnade, vad beträffar tomtindelat
område, att de kunna befrias från skyldighet att upprätta fastighetsregister
(tomtbok). Antingen så, att denna skyldighet endast skulle gälla för
städer, för vilka Kungl. Maj:t funne nödigt förordna om fastighetsregisters
uppläggande och förande, eller så, att vissa städer redan från början undantoges
eller på framställning kunde undantagas från tillämpningen av en
alla städer omfattande författning i förevarande ämne.
Vad beträffar stadsäg oområdena, d. v. s. det under en stad lydande
område, som ej är tomtindelat, måste förhållandena beträffande fastighetsredovisningen
flerestädes betecknas såsom mindre tillfredsställande. Dessa
ägor sakna i allmänhet kameral indelning, och redovisning efter kartor
och mätningshandlingar är ej överallt möjlig. Över den fastighetsindelning,
som tillkommit genom lantmäteriförrättningar, finnas vederbörliga
kartor, men dylik indelning har ofta nog ej fått äga bestånd, och då upplåtelser
skett inom de särskilda fastigheterna hava de för jorddelning meddelade
bestämmelserna i skiftesstadgan mera sällan iakttagits. Fastighetsbildningen
har i stället skett genom avstyckning, varvid icke alltid behöriga
kartor företetts. Dylika brister kräva uppenbarligen reglering för
det fastighetsboksvstem, vartill man vill komma. Emellertid torde vid den
förnyade utredning, som riksdagen anser nödig, böra övervägas, huruvida
ej jordredovisningen må, i den mån karta ej kan grundas å sammanställning
av befintligt kartmaterial, kunna åstadkommas på grundval allenast
av ägobeskrivningar och sålunda en dyrbar nymätning tills vidare inbesparas.
Jämväl eljest torde vid den nya utredningen böra beaktas vinnande
av så litet betungande bestämmelser som möjligt.
I motion inom andra kammaren har bland annat anförts: »Enligt
förslaget åligger upprättandet av registerkartan en tjänsteman, registrets
uppläggande och förande en annan. Visserligen förefinnes icke något
hinder att förena båda uppdragen i samma hand, men varje anvisning i
6
Riksdagens skrivelse Nr 67.
sådant syfte saknas. Detta måste betecknas såsom en brist. Ingående
kännedom om stadens markförhållanden i förening med erfarenhet i ägomätning
torde vara hart när oeftergivliga villkor såväl för själva registrets
uppläggande och förande som för arbetet med registerkartan. Båda dessa
förutsättningar äro säkerligen i regeln för handen hos vederbörande stadsingenjörer
eller motsvarande tjänstemän. Säkerhet borde då ock finnas för
att dessa tjänstemän bliva förordnade såväl till registerförare som till förrättnings
män i avseende å registerkartan, därest vederbörande stad så önskar
och de motsvara vissa bestämda kompetensanspråk. Om stadsingenjörernas
självskrivenhet såsom registerförare och förrättningsmän för registerkartan
med nu antydda inskränkningar fastslås, vinnes ock den fördelen,
att blott undantagsvis behov av särskilt tekniskt biträde åt registerföraren
lärer inträda.
Skall åter, såsom förslaget förutsätter, Konungens befallningshavandes
prövning av städernas förslag angående befattningshavare vara fullkomligt
obunden av fasta regler och endast ske efter de lämplighetssynpunkter,
som prövningsmyndigheten själv finner skäligt anlägga, är
det fara värt, att tjänstetillsättningen kan komma att grundas på tillfälligheter
eller godtycke till men för arbetsresultatet och för städerna, vilka i
varje fall få vidkännas utgifterna. Med avseende å förrättningsmännen för
registerkartan är faran härför så mycket större, som ju länsstyrelserna i
allmänhet näppeligen kunna bedöma, huruvida en person besitter den erforderliga
kompetensen, utan torde vara hänvisade att bygga sina omdömen
därutinnan på andras utsagor. I betraktande av lantmäteristyrelsens tilltänkta
uppgift såsom central uppsiktsmytidighet lär det då kunna antagas,
att nämnda styrelses eller dess underlydandes direktiv bliva utslagsgivande
för Konungens befallningshavandes avgörande av tillsättningsfrågorna, helst
som vederbörande förste lantmätare i förhållande till Konungens befallningshavande
instruktionsmässigt intager ställningen av rådgivare i hithörande
angelägenheter. Att följden härav måste bliva eu viss benägenhet till gynnande
av. lantmätarekåren på stadsingenjörernas bekostnad torde icke kunna
förnekas. Ur ekonomisk synpunkt kan detta givetvis medföra olägenheter
för städerna, då deras egna tjänstemän säkerligen i allmänhet äro i stånd
att utföra arbetet billigare än utifrån tillkallade. Jämväl med hänsyn till
det syfte, man vill nå genom eu ordnad fastighetsregistrering, torde det
få anses oklokt att öppna möjligheter för de med städernas förhållanden
särskilt förtrogna tjänstemännens undanskjutande vid ifrågavarande arbeten. >
Vad sålunda mot förslaget anmärkts synes riksdagen vara värt be
-
Riksdagens skrivelse Nr 67.
7
aktande. Det monopol, som 1911 års kommitté förbehöll lantmäterikåren,
är visserligen modifierat i förslaget av 1914, men det synes böra
medgivas, att i de städer, där särskild mätningsman (stadsingenjör) är
anställd, denne betros med registerkartans upprättande, därest vederbörande
stad så önskar, och han fyller vissa bestämda kompetensanspråk.
Tilläventyrs torde ett förordnande av länsstyrelsen böra meddelas, så att
det bleve klart, att kompetensen hos vederbörande stadsingenjör förefanns.
Den ingående kännedom om stadens markförhållanden, som stadsingenjören
får antagas äga, giver ökade garantier för ett tillfredsställande arbete. Städerna
hava givetvis också själva ett mycket starkt intresse av, att allenast
kompetenta och dugliga personer betros med de viktiga och för en lång
framtid bestående arbetena med avseende å fastighetsredovisningen i städerna,
vadan de vid anställande av stadsingenjörer hava all anledning att
söka förvärva verkligt kompetenta personer. Ett mer eller mindre markerat
monopol för lantmäteristaten i nu förevarande hänseende kan, enligt riksdagens
mening, ej vara lämpligt.
I samma motion har jämväl framhållits, att städernas mätnings- och
markredovisningsväsen hittills ej legat under lantmäteristyrelsens inseende
och att några skäl att frångå denna grundsats icke synas föreligga. Jordregistrets
planläggning och ledning, som ålegat lantmäteristyrelsen, hade
icke varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för styrelsens lämplighet
att handhava motsvarande, på samma gång mera komplicerade och för''
styrelsen mera främmande uppgift beträffande städerna. Med ledningens
förläggande till lantmäteristyrelsen fordrades nya tjänster hos styrelsen,
och då hela fastighetsregistreringen efter kort tid nära nog sköter sig
själv, motsvarade dessa tjänster ej något stadigvarande behov. Det vore
därför bättre att lägga ledningen i händerna på en för ändamålet utsedd
tillfällig kommission med speciell sakkunskap i de olika frågor, som här
komma i beaktande.
Eiksdagen anser sig icke kunna nu uttala en bestämd mening om,
huru den centrala ledningen av fastighetsregisterarbetet lämpligast bör i
detalj ordnas, då detta till god del beror av de blivande bestämmelserna
om fastighetsredovisningen. Dock kan riksdagen icke förorda sådana
anordningar, varigenom ett nytt ämbetsverk skapas för nämnda ledning
eller, om denna lägges till ett redan bestående verk, att någon
fast personal anställes för dessa mera tillfälliga göromål. Av nuvarande
verk kan, förutom lantmäteristyrelsen, tilläventyrs även överintendentsämbetet
ifrågakomma, vilket ämbete nu har ledningen av stadsplaneväsendet
8
Riksdagens skrivelse Nr 67.
i städerna. Att i varje händelse speciell sakkunskap i de olika frågor, som
här komma i beaktande, bör förefinnas hos eller beredas det verk, åt vilket
ledningen anförtros, synes uppenbart. Detta torde exempelvis kunna ske
genom ett tillfälligt anlitande under lämplig form av ett par med städernas
jord- och tomtförhållanden samt kommunalverksamheten överhuvud förtrogna
personer (t. ex. eu lagfaren rådhusrättsledamot och en stadsingenjör).
Jämväl den nu berörda frågan synes kräva ytterligare övervägande. Städernas
sunda och kraftiga utveckling sammanhänger intimt med ändamålsenliga,
smidiga och snabba former för markens uppdelande till bebyggande,
och de böra därför ej tyingas in i något för dem främmande, omständligt
eller stelt system.
Det synes ej vara påkallat, att med avseende å fastighetsredovisningen
någon skillnad göres på, om städerna hava egen jurisdiktion eller lyda
under landsrätt. Yissa teoretiska skäl kunna, såsom svenska stadsförbundet
framhållit, anföras för cn skillnad mellan städerna i förevarande hänseende,
beroende av huruvida deras jurisdiktion väsentligen bestrides av statsmedel
eller av städerna själva. Men uppmärksammas bör också, att alla de under
landsrätt lydande städerna, vilka för närvarande torde uppgå till 10, äro
lifskraftiga samhällen med stark utveckling och att de härutinnan överträffa
många gamla städer med egen jurisdiktion.
De bestämmelser i förevarande avseende, som närmast skulle avse städerna,
synas böra gälla jämväl för köpingar, dock allenast i det fall att
Kungi. Maj: t härom meddelat speciellt förordnande. Förhållandena äro så
olika i olika köpingar, att generella bestämmelser om deras hänförande under
de för stad gällande stadgandena knappast torde befinnas skäliga och lämpliga.
Med avseende å municipalsamhäUena äro förhållandena avsevärt mera
invecklade och olikartade än i städerna. Man har sålunda här att först
räkna med, att icke alla municipalsamlnillen hava sina områden uppmätta
och beskrivna, att gränserna ej heller alltid äro klara och att tomtindelning
såsom för stad blott finnes i en del dylika samhällen och i regeln endast
över en bråkdel av samhällets areal. Vidare har man alltid att uppmärksamma
dessa samhällens ringa bärkraft: de hava utskylder såväl till samhället
som till den kommun, därinom de ligga. Särskilt är det dubbla gatu- och
vägunderhållet ofta betungande. Såsom regel torde kunna sägas, att de
flesta municipalsamhäUena knappast själva kunna ordna sin fastighetsredovisning,
varken tekniskt eller ekonomiskt.
Riksdagens skrivelse Nr 67.
9
Jord registerarbetet hur hittills icke sträckt sig över municipalsamliällena.
Allenast i rena undantagsfall är det enligt riksdagens mening möjligt
och lämpligt att inordna municipalsamhällena under de föreskrifter, som
komma att gälla för stad, åtminstone därest samhällenas egen medverkan skall
i något avseende påfordras för registerväsendets första ordnande. Riksdagen
vill visserligen icke, på den utredning som föreligger, grunda ett alldeles
bestämt omdöme, huru förhållandena lämpligast böra ordnas i muuicipalsamhällena.
Men det förefaller, som om staten i allmänhet skulle nödgas att
helt och hållet taga hand om den första redovisningen av munieipalsamhällenas
ägoområde. Att kostnaderna härför i dessa samhällen i allt fall
böra helt ankomma på staten, skall längre fram beröras; och sker så,
blir detta ett ytterligare skäl till, att staten ordnar det hela.
Bleve i anslutning till vad förut uttalats enklast möjliga föreskrifter
givna för fastighetsredovisningen i städerna, vare sig de hava egen jurisdiktion
eller lyda under landsrätt, samt Kungl. Maj:t ägde förordna om vilka
köpingar och municipalsamhällen skulle gå in under dessa förhållanden,
och åtog sig det allmänna att för övriga köpingar och municipalsamhällen
ordna fastighetsredovisningen, liksom staten nu gör det för landsbygden
genom jordregisters uppläggande, skulle tillfredsställande grundvalar för
ett nytt fastighetsboksystem vara lagda.
Vid den ytterligare utredning, som riksdagen anser nödig, synes också
böra övervägas, huruvida icke den starka söndersplittring kunde undvikas,
som nu råder vidkommande författningsbestämmelser om städers och stadssamhällens
jord och tomt väsen och som skulle ytterligare ökas, om de i
föreliggande proposition framlagda lagförslagen godkändes. Avsevärda
fördelar i reda och ordning synes riksdagen skola uppstå, om allt vad som
rörer nämnda förhållanden och ej äro rena tilläm plighetsstadganderi kunde
sammanföras i en författning, omfattande lagen om stadsplan och tomtindeluing,
därmed sammanhängande viktigare delar av byggnadsstadgan — vilken
näppeligen längre torde böra i sin helhet tillkomma utan riksdagens medverkan
— samt de författningsförslag, som nu förevarande kungl. proposition
upptager i detta ämne, sådana de vid förnyade utredningar skulle sakligt
föreligga samt med den utvidgning av stadgandeua, som erfordras för att
riksdagen jämväl skall kunna bedöma sättet för fastighetsredovisningens
ordnande. Huruvida härtill ytterligare böra komma de bestämmelser, som
prövas erforderliga för skifte av jord i stad, så att den förväntade nya
Bihang till riksdagens •protokoll 1916. 14 samt. 28 käft. (Nr 67.) 2
10
llilcsdagens skrivelse Nr 67.
skifteslagstiftningen på grundvalen av det den 28 juli 1911 framlagda förslaget
skulle omfatta allenast landsbygden, må här lämnas öppet.
Nu berörda formella spörsmål hava synts vara önskemål av den vikt,
att, när nu riksdagen förordar en förnyad utredning, de ej bort förbigås.
Utgör vad nu anförts, enligt riksdagens mening, fullgiltiga skäl för att
icke för närvarande bifalla förevarande kungl. proposition, i vad den avser
ordnande av fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen, blir
så än mer fallet vid övervägande av kostnadsfrågan.
En ganska ingående redogörelse för kostnaderna innehålles i den förut
berörda punkten 28 i statsverkspropositionen, andra huvudtiteln.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att bidrag till städer och därmed jämförliga
samhällen till kostnaden för inrättande av fastighetsregister skulle
utgå av statsmedel efter areal och med fallande skala.
Yarje stad med egen jurisdiktion skulle erhålla i statsbidrag:
för varje hektar till och med 50 kr. 10: —-
för varje därefter överskjutande hektar till och med 100 » 5: —-
» » » » » » 500 » 4: —
» » » 1000 » 3: —
» » » » » » 2000 x 2: —
» » » t » » 1: —
För städer under landsrätt och samhällen å landet, — dessa skulle
icke behöva bekosta den medverkan vid förberedelserna till registrets uppläggande,
som det enligt förslaget skulle åligga domhavande, härad sskri vare
och landskontor att lämna, utan kostnaden därför skulle drabba statsverket —,
har statsbidraget ifrågasatts till allenast 2/s av det belopp, som skulle tillkommit
dessa, om de utgjort städer med egen jurisdiktion. Hela ifrågavarande
bidrag till städer och stadsliknande samhällen är av 1914 års
kommission beräknat till 516,000 kronor. Blanketter, som före utgången av
1919 erfordras för förberedande arbeten för uppläggande av fastighetsregistret
ävensom för registrets första uppläggande, skulle tillhandahållas
på statens bekostnad. Denna kostnad, jämte utgifter för ledning av och
kontroll över registerarbetet, är uppskattad till 60,000 kronor.
För ifrågavarande ändamål begäres nu i statsverkspropositionen ett
reservationsanslag på extra stat av 600,000 kronor, ävensom att härav måtte
för år 1917 anvisas ett belopp av 50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att förskottsvis av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må
finnas erforderligt under år 1916. Städernas egna utgifter för ändamålet
beräknas till 1,022,000 kronor.
11
Riksdagens skrivelse Nr 67.
De utredningar, som skett med avseende å kostnaderna, äro, enligt
riksdagens mening, icke av beskaffenhet, att riksdagen på grund av desamma
bör anvisa medel för ändamålet, även om frågan om de författningar, på
vilka ett anslagsbeviljande bör grundas, vore tillräckligt utredd och klar.
På det att frågan om statsbidrag för ändamålet icke måtte bli förhalad,
anser sig riksdagen här böra giva några antydningar om de ytterligare
utredningar, vilka synas nödiga i kostnadsspörsmålet. Att riksdagen i avseende
å hållpunkter för kostnadsfrågans bedömande ser sig väl före, synes
vara så mycket mer påkallat, som riksdagen gjort ledsamma erfarenheter
beträffande kostnaderna för jordregistret, vilka, vidkommande redan beviljade
anslag, uppgå till 1,775,000 kronor, medan det ursprungligen beräknade
beloppet var 750,000 kronor.
I förut omförmälda motion har jämjäl erinrats om det yttrande, som i
förevarande del av ärendet avgivits av svenska stadsförbundet och vari, bland
annat, framhålles, att för vinnande av säkra utgångspunkter för kostnadernas
bedömande fastighetsregister borde först på försök uppläggas för några typiska
stadssamhällen eller delar av dessa. Tilläventyrs är denna utväg icke lämplig,
om också de skäl, som häremot anförts, eller att detta i själva verket
skulle betyda, att man på försök gjorde hela registerarbetet, knappast
synas utskottet hållbara. Med att, såsom skett, lägga förhållanden från
Stockholm och Göteborg till grund för allmänna kostnadsberäkningar
kunna stora överraskningar ur kostnadssynpunkt vara att befara, då
dessa orter hava förhållandena på detta område väl ordnade och det,
såsom departementschefen mycket riktigt framhåller, icke är blott den
areal, vilken skall undergå registrering, som är avgörande för kostnadsfrågan,
utan även graden av den oreda med avseende å jord- och mätningsförhållandena,
som råder.
Att, såsom skett, utan vidare undersökning antaga, att 20 procent av
den sammanlagda arealen i städer och stadsliknande samhällen skulle behöva
nymätas, är, enligt riksdagens mening, ej heller tillfredsställande. En noggrann
undersökning torde också helt visst giva vid handen, att kostnaderna
för nymätningen å en del orter komma att ställa sig betydligt högre än
Kungl. Maj:t beräknat. Alldeles särskilt påkallat synes därför vara, att
behovet av nymätning inom de olika samhällena varder utrett.
Det förefaller riksdagen, som om för den förnyade utredning av kostnadsfrågan,
som riksdagen anser ofrånkomlig, innan riksdagen kan bevilja
anslag för ändamålet, bättre hållpunkter skulle vinnas, om uppgifter för
varje stad och samhälle infordrades angående arealen, var för sig, av tomt
-
12
Riksdagens skrivelse Nr ii7.
indelad jord och stadsägojord, antalet tomter, befintlig? kartor och dessas
beskaffenhet samt angående de nymätningar, som anses behövliga, och arealen
för dessa ny mätningar jämte uppskattade kostnaden.
Beträffande municipalsamhällena torde än mera detaljerade uppgifter
erfordras.
Vidkommande frågan huruvida statsbidrag över huvud bör utgå till
städerna för ordnande av fastighetsredovisningen därstädes, vill riksdagen
uttala sin principiella anslutning till sådant bidrag. Rörande grunderna
för statsbidragets meddelande saknar riksdagen! emellertid nu anledning att
uttala sig; dessa grunder bero i hög grad av, huru fastighetsredo visningen
blir ordnad. Till samma kategori som städerna torde också böra hänföras
köping, för vilken de för stad gällande bestämmelser med avseende
å fastighetsredovisningen skulle tillämpas och som bildar egen kommun.
Med avseende å andra än nyss nämnda köpingar ävensom mumie ipalsamhällen
synes det riksdagen, att man såsom regel bör utgå ifrån, att
kostnaderna för fastighetsredovisningens första ordnande, vare sig det blir
fråga om ett särskilt fastighetsregister eller man kan nöja sig med ett
jordregister (eventuellt med vissa tillägg), höra åligga staten. Vilka kostnader,
som med godtagande av denna ståndpunkt kunna falla på staten, är
för närvarande fullständigt obekant. Men nämnda samhällens i allmänhet
svaga ekonomiska bärkraft, deras likställdhet i så många avseenden med
landsbygden, vars fastighetsredo visning staten omhänderhaver, och den befarade
oredan i åtskilliga av deras jordförhållanden gorå ett dylikt statsingripande,
enligt riksdagens mening, både rättvist ooh oundgängligt.
Allt vad nu yttrats avser första ordnandet av fastighetsredovisningen.
Kostnaderna för förandet av ett eventuellt register torde däremot böra ankomma
på samhällena själva; detta förande belastar ej i avsevärdare grad
samhällenas ekonomi.
Till begränsande av statsverkets kostnader för den av fastighetsregisterkommissionen
föreslagna fastighetsregistreringen har kommissionen föreslagit,
att bidrag av statsmedel endast skulle utgå för område, som vid utgången av
år 1915 hörde till stadssamhället, en uppfattning vartill departementschefen
anslutit sig. I motion inom andra kammaren bär emellertid hemställts,
att statsbidrag till registerkartas upprättande bör lämnas jämväl beträffande
efter 1915 års utgång med stadssamhälle inkorporerade områden, vilka
icke före inkorporeringen undergått registrering på statens bekostnad.
Det synes riksdagen, som om åtskilliga skäl talade för billigheten av denna
Riksdagens skrivelse Nr (>7.
13
motionärens uppfattning. Utredning torde således böra ske, huruvida några
särskilda invändningar förefinnas mot att statsbidrag får utgå till de områden,
som, när registreringen faktiskt sker, tillhöra samhället och för vilka
staten icke fått vidkännas några kostnader för jordregisters uppläggande.
Huruvida detta statsbidrag, såsom lagrådet ifrågasatt, bör utsträckas jämväl
till områden, om vilkas inkorporering ansökan viss tid förut gjorts, må
lämnas öppet, men förtjänar utan tvivel ävenledes uppmärksamhet vid den
fortsatta utredningen.
*
Xågra av de lagförslag, som genom propositionen nr 6 förelagts riksdagen,
torde i vissa avseenden kräva särskilda uttalanden av riksdagen.
Såsom nr 4 i genom förevarande proposition riksdagen förelagda
lagförslag ingå ändringar i vissa §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklgvning,
ägostyckning och jordavsöndring, av vilka ändringarna med
avseende å 26, 27, 28 och 29 §§ hänföra sig till spörsmålet om fastighetsregisters
uppläggande för städer och stadsliknande samhällen, och därför
icke böra antagas utan i sammanhang med förslag om fastighetsregister.
Med detta ämne sammanhänger däremot icke den föreslagna ändringen
av 21 § i nämnda lag. Hetta sista förslag innehåller huvudsakligen den
förändring av nu gällande förhållanden, att jordavsöndring skall av lantmätare
eller annan i ägomätning kunnig person avfattas å karta, upptagande,
jämte den avsöndrade jorden, sådana fasta punkter och mätningsuppgifter,
att områdets läge varder fullt bestämt, samt att denna karta också skall,
jämte avhandlingen rörande jordavsöndringen, ingivas till vederbörande Kungl.
Maj:ts befallningshavande i och för fastställelse å avsöndringen.
Framläggandet av detta förslag har framkallats av nedannämnda förhållanden.
Från lantmäteristyrelsen hade, anmäler departementschefen i
propositionen, ingått en framställning om en skyndsam revision av bestämmelserna
angående jordavsöndring. Hå emellertid denna fråga sammanhängde
med jorddelningslagstiftningen i övrigt samt skifteslagskommitterade
i sitt betänkande den 28 juli 1911 föreslagit en genomgripande omdaning
av avsöndringsinstitutet, hade departementschefen allenast upptagit de bestämmelser
i förevarande avseende, som föreslagits av fastighetsregisterkommissionen
och medelst vilkas genomförande i allt fall ett steg toges mot
ett mera tillfredsställande avsöndringsinstitut.
14
Riksdagens skrivelse Nr 67.
Kommissionens förslag torde framför allt hava föranletts av förhållandena
i ett par relaterade fall inom Brännkyrka socken.
Då riksdagen icke ansett sig böra antaga de lagförslag, som hava
avseende å fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen, har
anledning icke heller synts föreligga att nu särskilt antaga den föreslagna ändringen
av 21 § i lagen om hemmansklyvning in. m. Någon så stor brådska
med denna ändring kan knappast anses föreligga, att icke frågan angående
ändrade bestämmelser om jorda vsöndring, i anledning av det i sådant hänseende
av skifteslagskommitterade framlagda förslaget, kan få på eu gång
och i ett sammanhang av riksdagen prövas.
l)et under 8:o) i propositionen nr 6 upptagna förslaget till lag med
vissa bestämmelser angående avstyckning och sammanläggning av jordområden
i stad synes stå i det sammanhang med hela frågan om fastighetsregister,
att det näppeligen nu bör avgöras fristående för sig.
Emellertid anser sig riksdagen böra till lagförslaget göra följande särskilda
erinringar.
Riksdagen hänvisar först till sitt föregående uttalande angående den
företrädesrätt, som för åtgärder till fastighetsregisters uppläggande synes
böra ifrågasättas för i stadens tjänst anställda mätningsmän (stadsingenjörer),
och anser, att detta uttalande äger tillämpning jämväl på de förrättningar,
varom i nu förevarande lagförslag är fråga.
I motion inom andra kammaren hava vissa ytterligare erinringar framkommit
mot nu ifrågavarande lagförslag och hava motionärerna härvid i
motionen intagit och åberopat två till vederbörande statsdepartement inkomna
yttranden över förslaget, det ena av svenska stadsförbundet och
det andra av 1912 års bostadssakkunniga.
Utan att hava kunnat ingå i en mer detaljerad granskning av nämnda
yttranden, tinner dock riksdagen synpunkter där framförda, som förtjäna
en mer ingående granskning än som hittills synes hava kommit dem till
del. Stadsplane- och byggnadsväsendets rationella utveckling i städerna är
en så viktig omständighet, att all uppmärksamhet måste ägnas åt, att icke
genom ett planlöst styckningsförfarande denna utveckling försvåras. Jämväl
i nu berörda hänseenden synes ytterligare utredning således påkallad.
Önskvärdheten att om möjligt i en författning få sammanförda alla
de författningar, som för städerna skola gälla med avseende å jorddelning,
Riksdagens skrivelse Nr 67.
15
stadsplan, tomt väsen och fastighetsredo visning m. m., har förut framhållits
och lärer således bliva uppmärksammad jämväl vid revisionen av nu förevarande
lagförslag.
Övriga här ovan ej särskilt berörda lagförslag föranleda intet annat
yttrande från riksdagens sida än att dessa förslag, i följd av sitt sammanhang
med frågan om fastighetsregister för stad och stadsliknande samhällen,
icke nu kunna av riksdagen antagas.
ltiksdagen har ingalunda förbisett, att genom den förnyade utredning,
riksdagen i de omfattande och viktiga ämnen, varom här är fråga, funnit
påkallad, farhåga kan yppas, att reformen av fastighetsboksväsendet
kan bliva undanskjuten längre tid än som kan vara önskvärt. I själva
verket torde emellertid något avsevärdare uppskov ej vara att befara
av nu förevarande anledning. Ett nytt förslag i de ämnen, som nu hänskjutits
under riksdagen, torde kunna föreligga redan till nästa år; i varje
händelse bör längre uppskov än till 1918 ej kunna befaras. Jordregisterarbetets
hittillsvarande fortgång tyder på, att härför nu beräknad tid
kan komma att ytterligare något förskjutas. Ej minst lärer så bli fallet,
om municipalsamhällenas fastighetsredovisning skall i sammanhang med
jordregistret i väsentlig omfattning ordnas genom statens försorg.
Eiksdagen vill emellertid uttala den förhoppning, att den förnyade utredning,
varom riksdagen, i sammanhang med avvisande av de nu framlagda
förslagen, ansett sig böra väcka framställning, måtte i görligaste grad
påskyndas.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen — med anmälan, att
Eders Kungl. Maj:ts propositien nr 6 ävensom Eders Kungl. Maj:ts förslag
under punkt 28 i andra huvudtiteln icke kunnat av riksdagen bifallas —
anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, efter ytterligare utredning, snarast
möjligt låta utarbeta och för riksdagen framlägga nytt förslag angående
redovisning och registrering av fastigheter i städer och stadsliknande samhällen,
upptagande jämväl de huvudgrunder, efter vilka denna redovisning
16
Riksdagens skrivelse Nr 67.
och registrering bör äga ruin, ävensom de andra författningar rörande jordoch
tomtväsendet i städer och stadsliknande samhällen, som Eders KungL
Maj:t kan finna höra i sammanhang härmed underställas riksdagen.
Stockholm den 8 april 1916.
dil l '' tv i-.: t 1 :t;v (v;> . v " ; < •'',■■■'' it a\:<. ■''
Med undersåtlig vördnad.
,i
. i f j. ‘
ni i
[ ; 11 • • *■ r'' I i»111'' '' ■ I!: '' 1J »"tjin. >< i
; . * (i II . 11''I 11 s 1 . i . ■ l . 1 * IU l; !I i I f I 1
11 -• I n r * n i. >''. i 11 m .; I m . . • ■'' i-1 iI 11:! r ; l ; ■ • * < ■ ■'' •
,; v: i ■ • c.i . n: i i ; •• i ;;:t it u uil in n ''i ! i:l
• l. . Il *.*- ’ ■ /■''• <■>::* •! (**»."."• t •" f ''
|. .intim ■ ■ . ■ i . I , .u.r.v-.fi i < tint • ’l . i •
1 i, f ;i • [ ;• tutt .. .t«|ifll '' i lll.l t i - i . UU;>i.:. .■ I ** • l''lli| ! ■ . i
Imv-i •• [, .1 ivi : nul l .11'' I * -in -u; > - i:nl • *> • **i*" u
: .;/i idi i i* i i tv > nu ''.Vi. i * 11» *.i!■
|;.i| ■ I : i . ii''.
it * i 11; i iiliiiun. t:ii. :i.i; *i v» i • tnj ui *.a * vui ''ul; ;u u ■; •*.''!)•• un •
*.; ), : . --ii . i;. ni(;it! : •/!•.* .* * :!. I niii < <: .ii* > r: !.<•''* i * i
; :i• .*1 *.. I il* . :i. I I(1|I|I i il* I i: i *: I .*: '' I *''i.".*’ 1 l I uti:i J ■ • I *
ii i i - * * : *iiu:, • utiiii !i;mii* ; .u*i,.*!,•.>*i • '' '' ''** ''
i* u * i. * 111 * *. 11 . • 1 m .; • i. v lin *ii * i lut <■.''! 1 . ** **.i »1 * t'' i: * 11 *. i . .
Mil"
lllinni l ; n • ■ ''M*;i>- -i* * i ; *.''! i : itlilf it • i i * * Ml''. : i
ii Vit. I * II*r »i I. : 11 *.'' t I (I *1.1 I i". '' I '' f »i Ull
• mli.; i .<*i;i). .1** * * t;n '' i i vi . ul inu i un ; ; * . . in • i*mh
nn; II!) .* ,<J,*..!•,, ; ,* t :f**.* I /''II V Ull*. . *lP.*l . It i* VIVI:
II Ii; *i''!! * 1.1< I , «i>, v.Vin * uv.ii •* * I s. ''"in ul U n
-ii; • • j 111 f i: (. i;in ; V [: u in i * In. u> r-;l : ? ; I! * * *. t .* t 1 u i.. .*t
;Uli -iu.i , uinl* r ill) * Il min till "I* I i * i ;mu i *iiiii Ultiili .'' * •! t
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.