Sök i Ratio Lex

Skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. samt lag om ändrad lydelse av 8 kapitlet 25 § strafflagen.

1916-04-13 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:83, Skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. samt lag om ändrad lydelse av 8 kapitlet 25 § strafflagen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 83.

I

Nr 83.

Godkänd av första kammaren den 13 april 1916.

Godkänd av andra kammaren den 13 april 1916.

Riksdagens skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel

och utförsel av varor m. m. samt lag om ändrad

lydelse av 8 kapitlet 25 § strafflagen.

(Sammansätta bevillnings- och lagutskottets utlåtande ur 1.)

Till Konungen.

I eu till riksdagen avlåten, den 10 mars 1916 dagtecknad proposition,

nr 84, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att

antaga vid propositionen fogade förslag till dels lag angående vissa utfästelser

rörande införsel och utförsel av varor in. m., dels ock lag om ändrad

lydelse av 8 kapitlet 25 § straffiagem

Den föreslagna lagstiftningen föranledes, såsom känt är, av vissa

svårigheter, som de genom världskriget uppkomna förhållandena på de

internationella handelsförbindelsernas område medfört för vår industri,

handel och sjöfart; den åsyftar att söka förhindra, att vanoskligheterna

stegras, utöver vad redan tidsläget oundvikligt betingar. Å ena sidan

kan nämligen befaras, att en och annan enskild låter sig av obetänksamhet

eller vinningslystnad frestas att brista i lojalitet vid uppfyllande av en

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 35 Käft. (Nr 83) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 83.

förbindelse, som blivit ingången i samband med varuimport eller övertagande

av importerad vara, — något som i viss mån kan förklaras av den

understundom onekligen alltför stora räckvidden av de förbindelser, som

avfordrats från främmande land och detta från såväl det ena som det andra

av de stridande lägren. Genom sådana, låt vara enstaka fall av bristande

lojalitet utsättas emellertid vårt näringslivs utövare för i allmänhet visserligen

ogrundade, men i nuvarande ömtåliga situation blott allt för lätt uppväckta

misstankar, till uppenbar skada för landets importmöjligheter. A

andra sidan kan jämväl inträffa, att förbindelser av nu nämnd art ingås,

som binda avgivaren strängare än som ur det allmännas och den enskildes

egen synpunkt varit tillbörligt eller lämpligt.

Den tankegång, som uppbär lagförslagets 1 och 2 §§, är att härav

föranledda svårigheter bäst bekämpas i ett sammanhang. Enligt 2 § är

det för där avsedda fall belagt med synnerligen allvarliga påföljder —

vilka, vad straff angår, kunna enligt 4 § skärpas i händelse av upprepande,

— att bryta en given utfästelse. Vidtagandet av en så exceptionell åtgärd,

som denna kriminalisering innebär, har i sin ordning ansetts kräva

såsom förutsättning, att svenskt statsorgan äger pröva,, huruvida utfästelsen

i det särskilda fallet icke går utöver vad som rimligen kan medgivas.

Denna prövning kan icke undanskjutas till att verkställas först av domstol

i händelse av anställt åtal. En förhandsprövning, som skapar klarhet, är

påkallad, och tydligen bör all dylik prövning vara samlad på en hand och

företagas i administrativ väg.

Om en dylik prövning stadgas i 1 §, enligt vilken den företages

antingen av Konungen eller ock av den som Konungen därtill förordnar.

Den kan vidare utföras i varje enskilt fall eller ock så, att genom utfärdad

kungörelse generellt godkännande gives åt vissa typer av utfästelser. Förslaget

går i fråga om kriminalisering den väg, att alla klausuler av ifrågavarande

art, som vid prövning anses kunna tilläggas civilrättsligt bindande

verkan, jämväl komma i åtnjutande av straffrättsskydd. Men denna ståndpunkt

innebär visserligen då ock å andra sidan, att den enskildes avtalsfrihet

på förevarande område väsentligen kringskäres, — att varje i främmande

makts intresse ingången förbindelse, som innebär inskränkning i

friheten att förfoga över eller transportera varor, för sin giltighet kräver

offentlig myndighets godkännande.

Onekligen företer eu sålunda lagd lagstiftning sidor, som synas

ägnade att låta densamma vid en klok tillämpning verka utjämnande på uppkommande

intressemotsättningar och därigenom främja vårt ekonomiska liv.

Genom att straffbelägga brytandet av de åtagna förbindelserna

lämnas från svensk sida ett nytt kraftigt vittnesbörd om allvaret i vårt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 83.

3

uppsåt att sörja för uppfyllandet av de förpliktelser, som åligga vårt folk

i fråga om ett lojalt och opartiskt uppträdande även på handelns område.

En måttfull begränsning av de ingångna utfästelsernas räckvidd måste

utan tvivel i längden verka ej blott till gagn för Sverige och den svenske

näringsidkaren, utan i själva verket visa sig vara jämväl i de främmande

makternas eget välförstådda intresse.

I ett särskilt hänseende bör kriminaliseringen vara speciellt ägnad

att överflödiggöra ett hittills ofta förekommande moment i klausulerna,

nämligen det som avser övervakning. Till förslagets ovanberörda bestämmelser

ansluter sig därför ock ett i 3 § intaget förbud mot utländskt

handelsspionage och mot meddelande av upplysningar, som tjäna ett sådant

spionage.

A andra sidan innefatta utan tvivel bestämmelserna i 1 och 3 §§ ett

anmärkningsvärt ingrepp i enskildas handlingsfrihet. Visserligen hava dylika

ingrepp tidigare under kristiden förekommit på olika områden inom näringslivet,

men givet är, att varje ny restriktion i och för sig är ägnad att framkalla

en viss betänksamhet. Detta har ock givit sig tillkänna vid frågans

behandling inom det riksdagens utskott, som haft att bereda detta ärende.

Härunder har man sökt inhämta upplysning angående den uppfattning om

lagens antagliga verkningar, vilken kunde förefinnas dels inom de olika

kommissioner, som för närvarande syssla med reglering av vårt internationella

varuutbyte, dels ock från industriellt håll. Av medlemmar i nyssnämnda

kommissioner, som satts i tillfälle att delgiva utskottet sin mening,

har därvid den föreslagna lagstiftningen antingen förordats eller lämnats

utan erinran. Från industriellt håll har den farhåga uttalats, att de mångahanda

framställningar och förfrågningar, som måste bliva en följd av

lagen, icke skulle bliva behandlade med det förstående och den skyndsamhet,

som är en oeftergivlig fordran inom allt affärsliv. Skulle en dylik

farhåga besannas, vore det utan tvivel synnerligen olyckligt. Riksdagen

har emellertid grundad anledning att utgå därifrån, att den myndighet, till

vilken ifrågavarande ärenden varda hänvisade, skall ordna sitt arbete fullt

affärsmässigt, så att även högt ställda anspråk på omgående erkännande

av ingångna skrivelser, på raskhet i meddelandet av allehanda besked samt

på expeditionella anordningar i övrigt komma att motsvaras.

I övrigt synes man på industriellt håll ännu knappast hava bildat

sig någon bestämd mening angående lagens antagliga inverkan på industrien;

en viss osäkerhet och tveksamhet är — helt naturligt för övrigt —

vad som främst kommit till uttryck. Från ett håll har uttalats farhåga

för att lagen skulle kunna leda till missräkningar.

Jämväl inom riksdagen hava framförts betänkligheter mot ifrå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 83.

gavarande paragrafer, av såväl principiell art — beträffande det riktiga

i att genom lag grundlägga en administrativ förfoganderätt av här avsedda

vidsträckta art — som även ur praktiska synpunkter. Att här närmare

redogöra för de anmärkningar, som i dessa hänseenden uttalats, finner

riksdagen dock icke nödigt eller lämpligt; utan inskränker sig riksdagen till

det uttalande, att då riksdagen finner sig böra i huvudsak antaga det

kungliga förslaget, riksdagen därvid letts av den uppfattningen, att i nuvarande

handelspolitiska situation förhållandenas egen utveckling redan tillfört

regeringen ett så betydande faktiskt inflytande på förevarande område

och därmed följande ansvar i avseende på en omsiktsfull och varsam ledning

genom svårigheterna, att riksdagen icke synes böra förvägra regeringen

den ytterligare maktbefogenhet och ansvarighet, som regeringen själv

genom framläggande av förevarande lagförslag äskat få sig tillagda. Riksdagen

är ock förvissad därom, att regeringen även på detta maktpåliggande

område låter sig angeläget vara att uppehålla önskvärd kontakt med

riksdagen.

Det säger sig självt, att det tvivelsutan mycket arbete krävande bestyret

med mottagande och prövning av till godkännande underställda

utfästelser samt meddelande av begärda anvisningar måste närmast tillkomma

någon viss myndighet, låt vara i samarbete under den ena eller

andra formen med eljes verksamma handelspolitiska organ. Riksdagen har

vidare grundad anledning att förutsätta, att regeringen vid organiserandet

och utförandet av den blivande verksamheten behjärtar vikten därav, att

nödig kontinuitet vid lagens tillämpning upprätthålles under intim känning

med den erfarenhet och sakkunskap, som på näringslivets område förefinnes

icke blott rörande förhållandena i ett konkret fall eller inom en

speciell gren utan även beträffande ekonomiska förhållanden i allmänhet.

Sålunda torde det kunna antagas vara avsett, att — jämte det speciella

experter i förekommande fall anlitas — ett antal för vårt näringsliv

representativa personer inkallas till rådplägning såväl vid den nya ordningens

igångsättande som ock tid efter annan sedermera för att med sin

erfarenhet bidraga till belysningen av spörsmål av mera allmän räckvidd

och avsevärd betydelse.

I 1 § av förslaget synes förutsättas, att allmänna kungörelser rörande

tillåtligheten av vissa typer av utfästelser skola utfärdas. För sådana utfästelser

skall tillstånd sedermera ej behöva i det enskilda fallet inhämtas.

Det är uppenbart, vilken väsentlig lättnad genom ett sådant tillvägagångssätt

skulle beredas importörerna på samma gång den måhända än värdefullare

fördelen tillföres dem att kunna på förhand med säkerhet räkna

med att hinder ej möter för en viss utfästelses ingående. Det hade för be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 83.

5

dömandet av lagens verkningar givetvis varit av stort värde, om i propositionen

kunnat lämnas något meddelande, vilka huvudtyper av klausuler

man för närvarande finner sig kunna redan i denna ordning legalisera.

Med hänsyn till vad hittills från statsmyndigheternas sida praktiserats,

och då det icke lärer vara avsett att anlägga strängare synpunkter, än vad

i allmänhet hittills skett, finner sig riksdagen emellertid kunna utgå från

att ett dylikt generellt godkännande, utan prövning av det enskilda fallet,

kan givas i ganska stor utsträckning.

I fråga om det i 3 § givna stadgandet har det visserligen synts riksdagen

önskligt, att i förslagets text kommit till mera tydligt uttryck den

innebörd stadgandet i visst avseende, enligt vad under ärendets beredning

inhämtats, är avsett att äga, nämligen att allenast rikta sig mot det av kriget

föranledda handelsspionaget och mot de upplysningar av eljest icke bruklig

art, som man i och för nämnda spionage sökt tvinga de svenska näringsidkarna

att lämna eller eljest sökt förskaffa sig, medan däremot de upplysningar,

som av gammalt vare sig i enlighet med allmännare bruk eller

på grund av särskild uppgörelse i viss handelsförbindelse redan före kriget

plägat lämnas, icke falla under förbudet. I enlighet härmed äro alltså

exempelvis tillåtna de meddelanden eu speditör i enlighet med speditionsuppdragets

natur lämnar sina uppdragsgivare, likasom den kontroll en

innehavare av en patentlicens eller en generalagent eller annan försäljare

plägar underkasta sig från patenthavarens eller fabrikantens sida allenast

för att denne må äga trygghet att en avtalad distriktsgräns för licensen

eller försäljningen respekteras. Likaledes är tydligt att en person i Sverige,

vilken erhållit varor för befordran i tillåten transitering till visst land,

är både berättigad och skyldig att redovisa för uppdragets fullgörande till

uppdragsgivare även inom annat land. Då svårigheter onekligen resa sig

mot att uppnå full tydlighet i lagtexten i dessa stycken, hade det varit

önskvärt, att erforderlig ledning lämnats i den kungliga propositionens

motivering. Riksdagen vill emellertid erinra, att en sammanställning av 3

§:ns andra stycke med å ena sidan det stadgande i 1 §, att i lagen avsett

förordnande, som utgör förutsättning för 3 §:ns tillämplighet, blott får

utfärdas under vissa av krig föranledda utomordentliga förhållanden, samt

å andra sidan med slutstadgandet rörande begränsningen i lagens giltighetstid

bör giva god ledning i de hänseenden riksdagen nu berört.

\tterligare

grafens andra stycke jämväl tydligt framgår, att därest jämlikt 1 § tillstånd

meddelats till en utfästelse av där avsedd art, varigenom någon underkastat

sig kontroll i ett visst avseende, fullgörande av sådan utfästelse

naturligen är berättigat och straffritt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 83.

Slutligen vill riksdagen framhålla, att i fråga om sådana i främmande

makts tjänst anställda konsuler och konsulatstjänstemän, vilka icke äro

i avseende å sina egna handlingar genom vad i 6 § (7 § i utskottets förslag)

stadgas helt undantagna från lagens tillämplighetsområde, det i 3 §

meddelade förbudet icke drabbar avgivandet av övliga handels- och konsularrapporter

eller utövande av annan konsulär verksamhet, i den mån

densamma står i överensstämmelse med vad som enligt internationell sedvänja

kan anses tillhöra egentlig konsulstjänst.

1 fråga om förslagets särskilda bestämmelser får riksdagen anföra

följande.

1 §•

Då i denna paragraf för utfästelses giltighet uppställes, fordran på

tillstånd, så snart det kan antagas, att den utfästa inskränkningen i handlingsfrihet

skulle kunna tjäna främmande makts intresse, är det att förvänta,

att underställande av en eller annan utfästelse kommer att äga rum,

även där den i själva verket ej faller under lagen.

Med hänsyn till den formulering av straffbarhetsförutsättningarna,

som givits i förslagets 2 §, är det emellertid av vikt att icke andra utfästelser

varda enligt 1 § godkända, än sådana som äro av däri avsedd

art; och vill i anledning härav riksdagen erinra om angelägenheten av

att, om för godkännande företes en utfästelse, som icke faller under bestämmelserna

i 1 §, besked härom varder sökanden meddelat.

3 §•

Riksdagen har funnit förevarande paragrafs lydelse böra undergå

jämkning i tvänne särskilda hänseenden. I paragrafens första stycke angives

den straffbara medverkan till där omförmält övervakande kunna ske

»genom underrättelse om egen eller annans verksamhet eller annorledes».

Genom de båda slutorden torde främst hava avsetts att uttrycka, att även

annan medverkan än den, som sker aktivt, genom meddelande av underrättelser,

är straffbar, exempelvis om någon tillåter annan att taga del av

ens egna eller ens principals handelsböcker. Det synes emellertid riksdagen,

att brottsbeskrivningen genom bruket av nyss anmärkta uttryck fått en

formulering, som blivit alltför vag och tänjbar. Riksdagen har på grund

härav företagit en ändring av den lydelse nedan intagna redaktion utvisar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 83.

7

I paragrafens andra stycke har riksdagen företagit en ändring till

närmare motsvarighet av vad i andra stycket av 1 § stadgas. Det synes

nämligen böra tydligare än som skett komma till uttryck, att de

av offentlig myndighet meddelade anvisningar, varom förevarande stycke

förmäler, kunna icke blott givas för det förhållningssätt, som är att iakttaga

i ett enskilt fall, utan ock mera allmänt innefatta legaliserandet av

en viss anordning i ifrågavarande avseende. Med hänsyn till den betydelse,

som meddelandet av en anvisning av sistnämnda art kan äga, har

det ock synts lämpligt utmärka, att densamma förutsättes i vissa fall bliva

meddelad av Kungl. Maj:t.

§ 5.

Med hänsyn till den understundom ömtåliga innebörden av förhållanden,

om vilka här är fråga, har det synts riksdagen påkallat, att lämplig

garanti beredes mot fullföljd av förhastade åtal; och har i anledning

härav tillfälle ansetts böra lämnas justitiekanslern att, där han finner så

erforderligt, förordna om nedläggande av anhängiggjort åtal.

Riksdagen har ansett åklagarens andel i böter och vad eljest kan

enligt 2 § utdömas böra begränsas till femtusen kronor.

Bestämmelserna angående åtalsrätt och om bötesandel m. in. har riksdegen

ansett lämpligen böra fördelas på två särskilda paragrafer.

Såsom i lagrådet erinrats, innehåller lagen icke några stadganden

angående dess tillämplighet på förhållanden, som inträtt eller grundlagts

redan vid tiden för dess ikraftträdande. Såvitt angår 2 och 3 §§ uppstår

väl icke härigenom någon oklarhet eller tvekan. Stadgandet i 2 §

förutsätter nämligen enligt sin lydelse, att Kungl. Maj:ts godkännande

enligt lagen erhållits på den sedermera brutna utfästelsen. Eljest inträder

här ej straffbarhet. I fråga om 3 § förhåller sig tydligen däremot så, att

en upplysning, som efter det lagen trätt i kraft lämnas i strid mot stadgandet

i nämnda paragraf, faller under straffbudet, även om den gives

till fullgörande av en tidigare åtagen utfästelse. I en dylik äldre utfästelse

ligger, såsom lagrådets majoritet erinrat, icke fog för meddelande

av sådana upplysningar, som numera äro i lag förbjudna.

Beträffande åter lagens återverkan på den civilrättsliga giltigheten

av äldre utfästelser av den beskaffenhet 1 § avser, lämnar lagen själv icke

något svar på frågan härom. Att, såsom en ledamot av lagrådet hemställt,

överlämna spörsmålet att med ledning av allmänna rättsgrundsatser be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 83.

svaras av domstolspraxis, synes riksdagen icke tillrådligt. För envar, som

av frågan beröres, skulle härigenom uppstå en alltför besvärande osäkerhet

om hans verkliga rättsställning.

Riksdagen har därför funnit sig böi''a antaga bestämmelser i förevarande

avseende; och har riksdagen därvid letts av den uppfattning, att

i fråga om utfästelser, givna efter den dag den kungliga propositionen i

ämnet är dagtecknad, principen om offentlig myndighets tillstånd såsom

förutsättning för utfästelsens giltighet bör komma till användning, varemot

frågan om äldre utfästelsers giltighet synes böra vara att bedöma

fullt oberoende av den nya lagstiftningen.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får riksdagen tillkännagiva,

att riksdagen^ som icke kunnat i oförändrat skick antaga det

i propositionen innefattade förslag till lag angående vissa utfästelser rörande

införsel och utförsel av varor m. m., för sin del antagit följande

Lag

angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna,

för viss tid eller tills vidare, att utfästelse, som innebär inskränkning i

friheten att till riket införa eller ur riket utföra eller inom riket förfoga

över varor eller att fortskaffa eller eljest befordra varor till eller från riket

eller inom riket, skall, där inskränkningen är eller kan antagas vara av

beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, icke vara gällande, med

mindre tillstånd till utfästelsen meddelats.

Tillstånd, som nu är sagt, meddelas, för särskilda fall eller i därom

utfärdade kungörelser, av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Handlar någon i strid mot av honom avgiven utfästelse, vartill tillstånd

meddelats efter ty i 1 § sägs, straffes med böter från och med tio till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 83. • 9

och med tiotusen kronor eller fängelse från och med en månad till och

med ett år.

Har gärningsmannen eller annan, för vilkens räkning sådan åtgärd

vidtagits, därav haft vinst, vare skyldig utgiva det belopp, vartill vinsten

högst kan skattas; dock att denna påföljd icke ådömes den, som genom

samma handling gjort sig förfallen till straff för olovlig varuutförsel och,

enligt vad därom är stadgat, förverkat den olovligen utförda varan eller

dess värde.

3 §•

Den, som under tid, då förordnande jämlikt 1 § är gällande, genom

att lämna underrättelse om egen eller annans verksamhet eller främja inhämtande

av sådan underrättelse medverkar till övervakning rörande sådan

in- eller utförsel eller förfogande över eller befordran av varor, som i

1 § omförmäles, skall, där övervakningen utövas av främmande makt eller

gärningsmannen insett eller bort kunna inse, att den är av beskaffenhet att

tjäna främmande makts intresse, dömas till böter från och med tio till

och med tiotusen kronor eller till fängelse från och med en månad till och

med ett år.

Har gärningen stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja, eller

har gärningsmannen handlat i överensstämmelse med anvisning, som för

visst fall eller eljest meddelats av Konungen eller av myndighet, som enligt

Konungens förordnande är därtill behörig, eller har han allenast på

övligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har han av annan sådan

anledning ägt fog för gärningen, vare från straff fri.

4 §•

Begår någon brott, som i 2 eller 3 § sägs, andra gången eller oftare,

vare straffet fängelse från och med en månad till och med två år eller

straffarbete från och med två månader till och med två år.

Åro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter från och

med tio till och med tiotusen kronor dömas.

5 §•

Allmän åklagare åligger att tala å förbrytelse, som i denna lag sägs.

Om åtals anhängiggörande skall åklagaren ofördröjligen underrätta justitiekanslern.

Finner justitiekansler!! sådana omständigheter vara för handen,

att åtalet bör nedläggas, äge han därom förordna.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 35 Käft. (Nr 83.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 83.

6 §•

Av böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom av vad gärningsmannen

eller annan jämlikt 2 § andra stycket förpliktats utgiva tillfälle

en tredjedel, dock högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

7 §.

Denna lag har icke tillämpning å främmande makts beskickning här

i riket eller å konsul, som är i främmande makts tjänst här anställd

och är dess undersåte samt icke här i riket driver handel eller annan

näring, ej heller å den, som är konsulatstjänsteman hos sådan konsul och

är samma makts undersåte.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen eldigt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 31 mars 1917. Av Konungen jämlikt denna lag givet

förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag. I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Varder förordnande, varom i denna lag stadgas, vid lagens utfärdande

meddelat, äge Konungen jämväl föreskriva, att, där utfästelse, som

i denna lag avses, givits före lagens ikraftträdande men efter den 10 mars

1916, utfästelsen icke skall vara gällande, med mindre tillstånd till densamma,

på sätt i 1 § sägs, sökes inom trettio dagar efter det lagen trätt

i kraft samt sökt tillstånd varder beviljat eller ock inom tid, som nu

sagts, tillstånd meddelats i därom utfärdad kungörelse. Har tillstånd å

utfästelsen meddelats, skall i fråga om handling, som därefter i strid mot

utfästelsen företages, vad i 2 § samt 4—6 §§ stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Det i propositionen innefattade förslag till lag om ändrad lydelse

av 8 kapitlet 25 § strafflagen har av riksdagen antagits.

Stockholm den 13 april 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1916. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt k Söner.

161483

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.