Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående utredning i fråga om tillhandahållande av byggnadsoch rörelsekapital åt nyinrättade andelsmejerier i Norrland och Dalarna.

1916-05-13 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1916:84, Skrivelse till Konungen angående utredning i fråga om tillhandahållande av byggnadsoch rörelsekapital åt nyinrättade andelsmejerier i Norrland och Dalarna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 84.

1

Nr 84.

Godkänd av första kammaren den 13 maj 1910.

Godkänd av andra kammaren den 13 maj 1916.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning i fråga

om tillhandahållande av byggnads- och rörelsekapital åt

nyinrättade andelsmejerier i Norrland och Dalarna.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion, bär hemställts, att riksdagén

ville besluta i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

på vilket sätt nödiga medel må kunna såsom lån ställas till förfogande

åt de hushållningssällskap inom Norrland och Dalarna, som vilja åt

nyinrättade andelsmejerier, som därav äro i behov, tillhandahålla nödigt

byggnads- och rörelsekapital.

Till stöd härför har anförts följande:

»För det norrländska bondejordbrukets fortsatta utveckling och för

•odlingens fortskridande inom de norrländska bygderna torde det ej finnas

någon fråga, som är av så stor och genomgripande betydelse som frågan

om möjligheten att förbättra jordbrukets avsättningsförhållanden.

Kommunikationernas utveckling är därför av en oerhöi''d betydelse.

Men näst efter åtgärderna till förbättrande av kommunikationerna

finnes det ingen åtgärd, som i Norrland visat sig i så hög grad ägnad

att befrämja såväl jordbrukets allmänna utveckling som också — och

i synnerhet — intresset för nyodlingar som anläggandet av nya mejerier.

Genom de möjligheter, som bönderna därigenom få att året om

vid mejerierna vinna avsättning för all den mjölk de producera, erhålla

de en kraftig impuls till att förbättra sin kreatursavel, att öka sina kreaBihang

till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 36 höft. (Nr 84—85.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 84.

tursbesättningar, att ägna utfodringen större uppmärksamhet och att

söka genom nyodling erhålla mera och bättre foder till sina kreatur.

Exempel skulle kunna i mängd anföras på byar, som under långa tider

låtit värdefull odlingsmark ligga obrukad, men som, sedan andelsmejeri

kommit till stånd i trakten, börjat att bedriva ett intensivt nyodlingsarbete,

som inom kort tid möjliggjort en stark ökning av deras kreatursbesättningar

och åstadkommit en allmän stegring av välståndet i hela

trakten. Detta är emellertid en sak, som numera är så allmänt känd

och erkänd, att många ord ej behöva spillas för belysande av detta

sakförhållande.

Men däremot synes det ej vara lika allmänt känt och erkänt, att

det i Norrland möter stora svårigheter för de nybildade andelsmejerierna

att erhålla det för deras startande nödiga kapitalet. Sparbanksväsendet

är jämförelsevis litet utvecklat i Norrland; och de där uppe verksamma

affärsbankerna synas icke ännu hava fått ögonen öppna för att understödjandet

av dylika företag är något, som kan befrämja traktens ekonomiska

utveckling och som det därföre borde ligga i deras intresse

att befordra genom att på billiga villkor tillhandahålla nödigt kapital

för uppförande av andelsmejerier.

På grund av påstötningar ifrån flere håll väckte jag vid 1910

års möte med hushållningssällskapens ombud en motion, att ombuden

ville ingå med underdånig framställning, att Kungl. Maj:t efter frågans

närmare utredning ville hos riksdagen utverka avsättandet av en lånefond,

ur vilken hushållningssällskapen kunde erhålla lån för att på

billiga rånte- och betalningsvillkor utlämnas till andelsmejerier, som

därav kunde vara i behov.

Ursprungligen var det min avsikt att inskränka detta yrkande till

Norrland, men på uppmaning av statskonsulenten i mejerihantering gav

jag yrkandet ovannämnda allmänna avfattning.

Till stöd för förslaget anfördes följande motivering:

’Mejerihanteringen och dess tidsenliga utveckling är för det

svenska jordbruket i allmänhet av en synnerlig stor betydelse. I särdeles

hög grad gäller detta för de delar av landet, där jordbruket, för

att leda till ett gott resultat, är av naturen hänvisat till att huvudsakligen

basera sig på foderväxtodling och kreatursskötsel.

Det måste därför betraktas såsom en mycket viktig uppgift för

våra statsmakter att söka på lämpligt sätt befrämja mejerihanteringens

utveckling. Också har på detta område från det allmännas sida vidtagits

många åtgärder, som varit ägnade att synnerligen kraftigt befrämja

mejerihanteringens utveckling inom landet. Man behöver i detta

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 84.

avseende endast erinra om åtgärderna för beredande av bättre avsättning

av våra mejeriprodukter, åtgärderna för höjande av det svenska

exportsmörets beskaffenhet, åtgärderna för utbildande av duglig mejeripersonal

o. s. v. Men om man sålunda å ena sidan måste tacksamt

erkänna, att mycket från statsmakternas sida redan blivit åtgjort för

mejerihanteringens upphjälpande, så kan man dock å andra sidan vid

en granskning av förhållandena i vårt vidsträckta lands olika delar ej

undgå att lägga märke till en svårighet för mejerihanteringens kraftiga

uppblomstring, som förefinnes, visserligen icke inom hela landet, men

som inom vissa delar av landet gör sig synnerligen kraftigt kännbar,

och för vilkens avhjälpande ännu ingenting blivit åtgjort. Och det är

svårigheten för de nybildade andelsmejerierna att erhålla nödigt förlagskapital

för uppförande och inredande av fullt ändamålsenliga och moderna

mejerier.

Inom stora delar av landet förefinnes ingen sådan svårighet, i det

att mejerierna med lätthet erhålla gynnsamma amorteringslån i sparbankerna

och i andra bankinrättningar, därvid gynnade av bland annat

den omständigheten, att ibland delägarne befinna sig ett större antal

personer i gynnsammare ekonomisk ställning. Men i andra delar av

landet ställa sig förhållandena däremot på ett annat sätt; och man kan

säga, att det nästan gäller såsom en regel, att ju mera eu trakt är

hänvisad till att uteslutande basera sitt jordbruk på boskapsskötsel och

mejerihantering, desto större ställa sig för delägarne i ett påtänkt

andelsmejeri svårigheterna att på gynnsamma villkor erhålla det för

mejeriets startande nödiga kapitalet.

I hög grad gäller detta om vissa trakter av Norrland; men enligt

upplysningar, som benäget lämnats mig av statskonsulenten i mejerihushållning,

förefinnas liknande förhållanden även i vissa delar av

mellersta och södra Sverige.

Då man nu vet, av vilken oerhört stor betydelse det för hela

jordbrukets lyftning i en trakt är, att ett andelsmejeri — där förutsättningarna

i övrigt äro gynnsamma — kommer till stånd, så måste det

anses i hög grad önskvärt, att det påpekade missförhållandet blir avhjälpt,

så mycket mera som detta synes kunna ske utan några större uppoffringar

ifrån statens sida, och erfarenheterna ifrån ett av våra grannland

med i stort sett med våra mycket likartade jordbruksförhållanden

har tydligen visat, att ett utlämnande av statslån för detta ändamål

svnnerligen kraftigt befrämjat mejerihanteringens utveckling.

I Finland bildades redan på 1870-talet en särskild mejerilånefond,

ur vilken nybildade mejerier kunde erhålla byggnadslån. Fonden uppgick

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 84.

år 1904 till omkring 400,000 mark, men då ansökningar om lån för

mejeriändamål det nämnda året lågo inne till ett sammanlagt belopp

av 700,000 mark och de fem i landet anställda mejerikonsulenterna

beräknade lånebehovet för sina distrikt under den närmaste tiden till

omkring 600,000 mark, så hemställde senaten, att ett belopp av intill

2,000,000 mark skulle av allmänna medel få användas till befrämjande

av uppkomsten av tidsenliga mejerier genom utlämnande av billiga

statslån. Sedan detta förslag den 13 augusti 1904 bifallits, utfärdade

senaten den 25 oktober samma år närmare bestämmelser angående villkoren

för åtnjutande av s. k. mejerilån.

De finska mejerilånen löpa med 4 procent årlig ränta och skola

amorteras inom 10 år med eu åttondedel av lånebeloppet vid slutet av

tredje året och sedermera med lika stort belopp under de sju återstående

åren, till dess att lånet är till fullo inbetalt. Inom det i jordbruksavseende

mera efterblivna Kajana härad lämnas lånen, enligt av senaten

den 22 mars 1906 gjort medgivande, med 20-årig amorteringstid, så

att lånen från och med det 5:te året återbetalas med V1G årligen.

Mejeri, som söker mejerilån, skall vara förlagt till en med hänsyn

till de lokala kommunikationsförhållandena lämplig plats, vara tidsenligt

inrett med moderna maskiner och redskap, och skall vara så organiserat,

att det under tiden 1 april — 30 september kan antagas producera minst

en drittel smör om dagen. I övrigt linnes en del bestämmelser, vilkas

uppfyllande och efterlevnad statskonsulenten äger att övervaka. Angående

de närmare bestämmelserna hänvisas till »Berättelse avgiven av jordbruksexpeditionen

i Kejserliga Senaten för Finland för åren 1904—1905

(Helsingfors 1907)» sid. 59 o. f.

YTid 1904 års början utestodo lån till belopp av 404,500 mark,

utlämnade ur den gamla mejerifonden. Under år 1904 och 1905 beviljades

ytterligare 62 lån till ett sammanlagt belopp av 1,349,000 mark

och år 1906 beviljades till 28 mejerier sammanlagt 689,500 mark.

Redan 1907 uppgingo mejerilånen (till 113 mejerier) till ett belopp av

2,005,000 mark, och då ytterligare ett stort antal låneansökningar då

förelåg, så överfördes det nämnda året på framställning av senaten

ytterligare 500,000 mark till mejerilånefonden, varefter ytterligare kunde

utlånas år 1907 till 34 mejerier 989,000 mark och år 1908 till 7 mejerier

ett belopp av 209,000 mark. (Se Finska Lantbruksstyrelsens berättelse

för åren 1904, 1905, 1906, 1907 och 1908. Helsingfors 1906—1910).

Såsom härav framgår, har den finska mejerilånefonden flitigt tagits

i anspråk för det avsedda ändamålet; och enligt samstämmiga uppgifter

från såväl finska som utländska fackmän har denna lånefond varit i hög

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 84.

grad ägnad till att befrämja mejerihan teringens utveckling i Finland,

icke minst genom den effektiva kontroll, varunder de mejerier kommit,

som erhållit lån ur fonden.

Då förhållandena inom stora delar av vårt land på detta område

äro mycket likartade med de finska förhållandena, så synes det därför,

som om den svenska staten icke längre borde dröja med att lämna de

mejerier, som därav äro i behov, samma, stöd, som de finska mejerierna

redan länge åtnjutit.

Inrättandet av eu dylik lånefond måste dessutom anses såsom ett

synnerligen betydelsefullt led i de åtgärder, som numera från det allmännas

sida vidtagas för det mindre jordbrukets upphjälpande. Det diktart,

att en sådan lånefond så gott som uteslutande skulle komma att

tagas i anspråk av sammanslutningar mellan mindre jordbrukare, för

vilka svårigheterna att på annat sätt få det nödiga rörelsekapitalet äro

störst. Och skall upplysningsarbetet, som nu bedrives ibland det mindre

jordbrukets idkare, kunna bliva fruktbärande, så är det nödvändigt att

tillse, att det vaknande intresset för att genom sammanslutningar av

denna art söka förbättra sin ekonomi, också på lämpligt sätt befordras.

Då härtill lägges, att svenska riksdagen redan anvisat medel till

en lånefond för bland annat anläggande av torvströfabriker, vilkas betydelse

för jordbrukets utveckling i eu trakt icke på långt när kan

jämnställas med betydelsen av ett andelsmejeri, så synas synnerligen goda

skäl tala för bildandet av en mejerilånefond, ur vilken nybildade andelsmejerier

kunde på billiga rånte- och betalniugsvillkor erhålla byggnadslån.

Huru dessa lån lämpligen skulle utlämnas, om låneförmedlingen,

såsom fallet är vid lån ur torvlånefonden, skulle ske direkt genom

kungl. lantbruksstyrelsen eller om den, såsom fallet är vid egnahemslånen,

de norrländska nyodlingslånen och fiskerilånen, skulle ske genom

vederbörande hushållningssällskap; vilka närmare bestämmelser, som

böra träffas såsom villkor för lån ur mejerilånefonden o. s. v., detta är

frågor, som lämpligast torde böra överlämnas åt en blivande utredning

att bestämma.’

Det utskott, som till behandling fått sig överlämnad den ifrågavarande

motionen, fann dess syfte synnerligen beaktansvärt och hemställde,

att ombuden ville till Kungl. Maj:t avlåta en underdånig skrivelse

i enlighet med motionärens förslag.

I sitt utlåtande anförde utskottet bland annat, att det därest eu

dylik lånefond skulle inrättas, naturligtvis vore svårt att bestämma,

vilken summa, som för ändamålet erfordrades. Inom vissa län behövdes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 84.

flera lån, under det att inom ett annat län fonden kanske ej alls behövde

anlitas. Det vore därför nödvändigt att i denna punkt b ava en grundlig

utredning. Inom utskottet hade den mening uttalats, att för närvarande

en summa av omkring 500,000 kronor måhända kunde anses lämplig.

Den tid, under vilken lånen borde amorteras, vore likaledes svår

att fixera, men kunde en tid av exempelvis 15 år anses skälig, varvid

lånen under de första åren borde vara fria från amortering. Likaledes

kunde såsom villkor för åtnjutande av dylika lån bestämmas, att medlemmarna

genom någon insats bidroge vid mejeriernas tillkomst.

Utskottet hade därjämte kommit till den uppfattningen, att förevarande

lån borde genom hushållningssällskapens förmedling utdelas,

enär sällskapet bäst och säkrast kunde bedöma, om och i vad mån

ifrågasatt andelsmejeri vore av behov av låneunderstöd ur fonden.

I anledning av vad sålunda anförts, hemställde utskottet, att ombuden

behagade till Kungl. Maj:t avlåta en underdånig skrivelse i fiågan,

och denna framställning blev också av ombuden bifallen.

Den ifrågavarande framställningen blev sedan av Kungl. Maj:t för

yttrande remitterad till kungl. lantbruksstyrelsen, där den blev liggande

till den 17 oktober 1914, då den av kungl. styrelsen avstyrktes med

följande motivering:

Behovet för andelsmejeri erna av tillgång på lån med billiga ränteoch

betalningsvillkor för uppförande av mejeribyggnader torde icke

kunna bestridas. Men svårigheterna för dem att erhålla dylika lån lära

ingalunda vara så stora, som i sagda motion framhållits, vilket ock

framgår av det stora antalet under de senare åren uppförda andelsmejerier.

Ett av skälen för sammanslutning i andelsföreningar är ju

även den större lättheten för dylika att anskaffa billigt byggnads- och

rörelsekapital, något som för den enskilde mejeriägaren ofta medför

svårigheter. Det syntes därföre lantbruksstyrelsen, som om ett bildande

av eu statens lånefond särskilt för andelsmejeriernas behov av billigt

byggnadskapital med uteslutande av enskilda mejeriägare knappast kunde

anses lämpligt. Då det därjämte under nuvarande förhållanden skulle

bliva nödvändigt, att, för att staten icke skulle behöva göra årliga föiluster

på en dylik lånerörelse, bestämma räntan för lånen så hög, att

andelsmejeri erna skulle kunna på i det närmaste samma villkor erhålla

lån av enskilda lånegivare, syntes det lantbruksstyrelsen som om åtminstone

för närvarande några åtgärder icke borde vidtagas i den av

hushållningssällskapens ombud angivna riktningen.

På grund av vad sålunda anförts avstyrkte kungl. lantbruksstyrelsen

bifall till den gjorda framställningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 84.

De av kungl. lan tbrukss tyr elsen anförda skälen äga emellertid icke

giltighet för Norrland. Åven om en sådan lånefond skulle vara av

mindre betydelse för de södra och mellersta delarna av landet med

deras i många avseenden mera utvecklade förhållanden, så kvarstår dock

för Norrland alltjämt det ifrågavarande behovet. Och då det gäller att

befordra utvecklingen i Norrland på ett visst område, så bör ju den

omständigheten, att den för det ifrågasatta målets vinnande avsedda åtgärden

är av mindre betydelse för det övriga landet, icke få utgöra

något skäl för att ej försöka få den genomförd för Norrland. Och

säkert är, att om man vill vidtaga kraftiga åtgärder för det norrländska

jordbrukets utveckling och särskilt vill befrämja Norrlands fortsatta inre

kolonisation, så får man icke lämna denna viktiga fråga obeaktad. Den

norrländska bonden må få aldrig så goda möjligheter att få sin odlingsmark

undersökt och utdikad och att få odlingsplan uppgjord och lån

beviljat för dess läggande under plog, ser han sig ej i stånd att få en

lönande avsättning för sina produkter och särskilt för sin mjölk, så

bliva alla de andra i och för sig viktiga och betydelsefulla åtgärderna

dock utan någon större praktisk betydelse för det syfte man med dem

velat fullfölja. Och då det i Norrland visat sig vara förenat med mycket

stora svårigheter att uppbringa nödigt anläggningskapital till ifrågasatta

nya andelsmejerier, så anser jag, att man såsom ett viktigt led i arbetet

för det norrländska jordbrukets utveckling och därmed också för Norrlands

fortsatta uppodling och kolonisation måste vidhålla fordran på att

möjlighet genom statens ingripande beredes de norrländska hushållningssällskapen

att till ifrågasatta nya andelsmejerier, som därav äro i behov,

på billiga rånte- och betalningsvillkor kunna utlämna mejerilån.

Då det emellertid för bedömande av denna fråga måste anses vara

av mycket stor betydelse att få utrett, huru detta behov ställer sig i

olika delar av Norrland, liar jag dels till statskonsulenten i mejerihushållning

och dels till mejerikonsulenterna m. fl. i de olika norrlandslänen

framställt följande frågor:

l:o. Hava vid inrättandet av nya andelsmejerier inom den del av

Norrland, där Ni haft Eder verksamhet förlagd, några svårigheter visat

sig med hänsyn till möjligheten att på billiga rånte- och betalningsvillkor

erhålla nödigt byggnads- och rörelsekapital?

2:o. Kan det för mejerihanteringens fortsatta utveckling inom

Norrland (respektive Edert län), anses vara av någon större betydelse,

att staten på lämpligt sätt ställer medel till hushållningssällskapets förfogande

i och för tillhandahållande åt nyinrättade andelsmejerier av

nödigt byggnads- och rörelsekapital?

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 84.

På dessa frågor hava erhållits följande för det ifrågavarande spörsmålet

synnerligen belysande svar.

Statskonsulenten Gustaf Liljhagen skriver:

»Som inledning till besvarandet av dessa frågor vill jag lämna ett

utdrag av min berättelse till kungl. lantbruksstyrelsen för år 1912.

Smörproduktionen i hemmen är fortfarande avsevärd och står ej

långt efter den i mejerierna, vilket följande beräkning konstaterar. I

vårt land finnas nämligen något över 1,800,000 kor över 2 år. Man

kan beräkna, att av dessa -1,600,000 äro mjölkande. Såväl kontrollföreningarna

som mejeridriftstatistiken visar, att vi kunna beräkna en

medelmjdikning av minst 2,000 kilogram o per ko och år. Detta gör eu

mjölkmängd av 3,200,000,000 kilogram. År 1910 invägdes i mejerierna

i runt tal 1,012,000,000 kilogram, vilken mjölkmängd användes till

produktion av smör och ost. Gjorda beräkningar visa oss, att till direkt

konsumtion användes ungefär 200 kilogram oskummad mjölk per person

och år. Detta gör för år 1910, då invånareantalet i vårt land var

5,521,943, en summa av i runt tal 1,104,300,000 kilogram. Till utfodring

av djur in. m. kan beräknas ungefär 5 procent av hela mjölkmängden,

och härtill skulle således åtgå per år 160,000,000 kilogram. Lägges

nu den till mejerierna invägda mjölken till ost och smör till mjölken

för människo- och djurföda och summan fråndrages den i vårt land

producerade mjölkmängden, återstår eu mjölkmängd av över 900,000,000

kilogram. Det är denna kvantitet, som användes huvudsakligast till

smörberedning hos allmogen.

Då man betänker, att samma summa eller ungefär 900,000,000

kilogram utgör hela den mjölkmängd, som förädlas vid alla landets

mejerier, så inses lätt, vilka möjligheter, som ännu återstå i vårt land

för att driva den större mejerihanteringen framåt och vilka mejerianläggningar,

som ytterligare böra kunna komma till stånd.

Som regel kan sägas, att de förmögnare och mera tätt bebodda

trakterna hava numera mejerier, men däremot de fattigare och mera

glest bebyggda orterna sakna sådana.

Att få till stånd mejerier i de senare trakterna visar sig i allmänhet

mycket svårt och detta av brist dels på företagsamhet och dels,

och oftast, av brist på kapital för anläggning och drift. Det är icke

ovanligt, att en nybildad andelsmejeriförening får sin låneansökan hos

en bank avslagen på den grund, att de ej kunna ställa nog god säkerhet.

»Alla medlemmarna i föreningen», svarades det mig en gång av en

bankman, »äro ej tillsammans vederhäftiga för lånet.»

På ovanstående fråga nr 1 kan jag därför svara följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 84.

Min erfarenhet är att i vissa delar av Norrland och isynnerhet

glest bebyggda trakter mejerianläggningar icke kunnat komma till stånd,

då det ej varit möjligt att erhålla lån på billiga villkor.

Som svar på nr 2 kan jag svara: att med all säkerhet det skulle

vara av största betydelse för att kunna driva fram mejerihanteringen —

icke allenast i Norrland utan även i det övriga Sverige — om staten

ställde medel till förfogande i och för tillhandahållande åt nyinrättade

andelsmejerier av nödigt byggnads- och rörelsekapital».

Sekreteraren i Kopparbergs läns hushållningssällskap direktör Bengt

Torssell meddelar, att det i Dalarna finnes minst 15 socknar, som ännu

ej hava något ordnat mejeri och att i vissa socknar, där mejeri finnes,

flera behövde anläggas, och tillägger därefter: »då, även med den

penningtillgång, som i detta län torde finnas, det i alla händelser måste

högst betydligt underlätta föreningsbildande och därmed avsett mejeriföretag,

om man ser sig i tillfälle för byggnader och uppsättning kunna

erhålla fördelaktigt lån, tror jag, att det även för Dalarnes mjölkhushållning

vore till stor nytta, om där funnes sådana att tillgå. Man frågar

också ibland å sekreterareexpeditionen, om icke mejeribyggnadslån kunna

av hushållningssällskapet erhållas.»

Ifrån Gävleborgs län har jag icke erhållit något svar å min förfrågan.

Länsagronomen i Västernorrlands län Algot Lägervall har lämnat

följande svar:

»Edert ärade brev av den 20 november, som kom mig tillhanda

lör några dagar sedan, förde till nytt liv länge närda förhoppningar

om ytterligare framgång uti och utveckling av det nordliga Sveriges

mejerihantering och jordbruk, och om jag i min mån nu möjligen kan

bidraga härtill förmedels några upplysningar om förhållandena inom

Västernorrlands län, avsedda att stödja eder motivering för en framställning

till riksdagen att bevilja billiga lån till anläggning och drift

av andelsmejerier i Norrland, så gör jag naturligtvis detta ofantligt

gärna och uttalar på samma gång en livligt känd förhoppning om att

eder blivande framställning i denna sak måtte vinna riksdagens bifall.

Mjölkboskapsskötseln inom Västernorrlands län har numera nått

en sådan utveckling, att den behöver de bästa möjliga anordningar för

förädling av dess produkter, som ökas för varje år. Inom vissa och

stora distrikt, där industrien slagit sig ned som kraftigast, är visserligen

icke mejeridrift nödig i vanlig grad, ty där förbrukas mjölken

direkt, med möjligen en ordnad mjölkhandel såsom mellanhand, men

inom övriga trakter, som också äro hänvisade att taga sina huvudBihang

till riksdagens protokoll 1916. 14 sand. 36 höft. (Nr 84—85.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 84.

sakliga inkomster av jordbruket genom ladugården, är en ordnad mejeridrift

nödvändig, för så vitt ej utvecklingen på detta område skall avstanna

eller rent av gå tillbaka. Detta har även stått fullt klart för dem, som

närmast haft och hava åt sig anförtrott uppdraget att tillvarataga och

föra framåt denna gren av lanthushållningen, och från deras sida har

visserligen gjorts vad rimligen kunnat göras under nuvarande förhållanden,

men att resultatet av detta arbete bort vara bättre äro de själva de

första att erkänna.

Vid förarbeten för en andelsmejerianläggning möter det i regel

inga egentliga hinder att få tecknade det nödiga antalet kor, att sämjas

om platsen för anläggningen, att få lämplig styrelse, att enas om mejeritypen

o. s. v., men när så den ekonomiska delen av frågan skall lösas,

gå meningarna isär och det hela går om intet. Kunde därför genom

statens mellankomst nödigt anläggnings- och driftkapital mot billiga

rånte- och amorteringsvillkor ställas till nya mejerianläggningars förfogande,

så skulle detta, det största hindret, vara undanröjt för tillkomsten

av det bästa stödet för utvecklingen av det norrländska jordbruket:

nämligen en vitt utdelad andelsmejeridrift. Den lämpligaste förmedlaren

av en eventuell statens mejerilånerörelse är hushållningssällskapen, som

på så många andra Iåneområden fått sig anförtrott att vara mellanhanden,

och vilka förtroenden de hittills motsvarat i den grad, att allmänheten

ger sig in på deras låneformer utan minsta tvekan. Med

anledning härav kan med säkerhet förutsägas, att eu ny möjlighet till

lån å det av eder nu påtänkta området genast skall omfattas med

belåtenhet och utnyttjas i den grad, att mejerilånerörelsen blir av den

största och mest omfattande betydelse för det norrländska jordbrukets

framtid.

Lägges härtill, att mejeri hanteringens egen fortsatta utvecklinginom

länet i högsta grad skulle befrämjas av den nya lånerörelsen, så

ligger även häri ett tungt vägande skäl för att önska framgång åt Eder

motion i riksdagen.»

Angående förhållandena i Jämtlands län har förre mejerikonsulenten

direktören Per Sylvan lämnat en utförlig redogörelse, ur vilken

meddelas följande utdrag:

»Vid bildandet av mejerisammanslutningar i vårt län har man gått

efter olika mönster i fråga om principerna för kapitalanskaffningen:

l:o. Dels har man utgått från den rena aktiebolagsprincipen med

aktieteckning samt på aktierna inbetalt större delen av erforderligt byggnadskapital

och resten har täckts genom upplåning.

2:o. Dels har man moderniserat aktieprincipen till ungefär halv

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 84.

andelsprincip och tecknat andelar eller lotter i förhållande till brukade

hektar odlad jord och på dessa andelar inbetalt större delen av behövliga

byggnadskapitalet och resten av behövligt kapital har anskaffats

genom lån.

3:o. Slutligen hava vi några sammanslutningar, där den rena

andelsprincipen genomförts, d. v. s. medlemmarne hava med lika ansvar

upplånat allt behövligt kapital för anläggning och rörelse samt i stadgarne

inrymt tiden för skuldens återbetalande (ex. 15 år) samt huru

därefter den gemensamma egendomen skall fördelas på medlemmarne

andels för delningen).

Nu är det så, att mejerirörelsen egentligen har utvecklat sig inom

de bördigare och mera tätt bebyggda delarna av Jämtland (silurområdet),

där den jordbrukande befolkningen är övervägande självägande och innehar

ganska god ekonomisk ställning.

Det är huvudsakligen härstädes som mejerihanteringen går framåt

och här hava mejerisammanslutningarna företrädesvis tagit sådana former,

som äi-o omnämnda under punkt 1 och 2.

Man torde val kunna påstå, att egentliga svårigheter härstädes

icke förekomma för att få erforderligt kapital för startandet av nya

mejeriföretag.

Annorlunda är förhållandet på de trakter inom länet, där jordbrukarne

mera allmänt icke äro självägande eller där på grund av dåliga

kommunikationer m. in. jordbruksintresset är mera svagt. I dylika

trakter spelar mejerirörelsen i vårt län knappast någon roll alls. Sålunda

tinnes t. ex. icke något mejeri i provinsen Härjedalen och endast undantagsvis

förekommer något mejeri i Jämtlands nordligaste, sydligaste och

östligaste delar.

Vill man försöka föra fram mejerihanteringen i dessa trakter blir

det nog nödvändigt att bedriva en på sakkunskap grundad kraftig agitatorisk

verksamhet och se till att erforderligt byggnads- och rörelsekapital

för nya mejerianläggningar på billiga villkor kan erhållas. Här

torde typ 3 av våra mejerisammanslutningar bäst passa.

Som svar på frågan nr 1 vill jag säga, att några större svårigheter

icke visat sig med hänsyn till möjligheten att på billiga villkor

(mot vanlig bankränta) erhålla nödigt byggnads- och rörelsekapital därför

att den livskraftiga mejerirörelsen för närvarande är knuten till

länets burgnare jordbruksbefolkning.

Frågan nr 2 är svårare att besvara.

Vill man driva ut mejerirörelsen på trakter, där den på grund av

förutnämnda orsaker ännu ej fått fotfäste, t. ex. i södra, norra och östra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 84.

delarna av Jämtland samt i hela provinsen Härjedalen, så torde det nog

vara av betydelse att staten på lämpligt sätt'' ställer medel till förfogande

i och för tillhandahållande åt nyinrättade andelsmejerier, av nödigt

byggnads- och rörelsekapital.»

Mejerikonsulenten B. Unger i Västerbottens län skriver:

»På. den första frågan, om det vid inrättandet av nya andelsmejerier

inom Västerbottens län yppat sig några svårigheter med hänsyn

till möjligheten att på billiga rånte- och betalningsvillkor erhålla

nödigt byggnads- och rörelsekapital, kan jag svara, att sådana svårigheter

i regel äro för handen och att dessa svårigheter äro de värsta,

som möta vid anläggande av nya andelsmejerier här inom länet.

Vad den andra frågan beträffar, huruvida det för mejerihanteringens

fortsatta utveckling inom länet anses vara av någon större betydelse,

att staten på lämpligt sätt ställer medel till hushållningssällskapets förfogande

i och för tillhandahållande åt nyinrättade mejerier av nödigt

byggnads- och rörelsekapital, kan därpå svaras, att det otvivelaktigt

måste vara av allra största betydelse för mejerihanteringens fortsatta

utveckling i länet, om medel till byggnads- och rörelsekapital på detta

sätt bleve tillgängliga vid startande av nya mejeriföretag, ävensom att,

därest sådana medel ej kunna uppbringas, allt fortfarande en hel del

orter, som äro i behov av en ordnad mejerihantering, komma att sakna

sådan och till följd härav få en dålig avsättning och dålig valuta för

mjölken.

Vad i övrigt Västerbottens län beträffar äro dess samtliga nu

varande andelsmejerier belägna nere mot kusten, under det att lappmarken

och övriga delar sakna sådana. Men även inom dessa senare

områden skulle med säkerhet mejerihantering i någon form vara behövlig.

För att emellertid kunna ordna den saken i dessa trakter fordras

enligt mitt förmenande just tillgång till nödiga lån för byggnads- och

rörelsekapital.

En sak, som särskilt skulle göra här omnämnda tillgången på

byggnads- och rörelselån nödvändig i detta län är, att så gott som samtliga

mejerier tillverka ost och denna ost bör lagras minst 8 månader.

Härigenom har man å ett nyanlagt mejeri ej några inkomster att räkna

på förr än efter cirka 1 år, sedan mejeriet börjat sin verksamhet.

Den norrländske jordbrukarens ekonomiska ställning måste väl i

allmänhet anses något sämre än hans yrkesbröders i landets sydligare

delar och detta bör väl även vara ett skäl för att den här omnämnda

lånefrågan begränsas till de norrländska länen, som för övrigt även hava

de största utvecklingsmöjligheterna efter vad det kan synas.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 84.

I samma riktning- går ett av f. mejerikonsulenten Johan Söderblom

lämnat uttalande i frågan.

Slutligen har länsmejerskan Anna Gustafsson, som inom Norrbottens

län fullgör de tjänsteåligganden, som tillkomma en mejerikonsulent,

anfört följande:

»På Eder fråga: ''Hava vid inrättandet av nya andelsmejerier i

Norrbotten några svårigheter visat sig med hänsyn till möjligheten att

på billiga rånte- och betalningsvillkor erhålla nödigt byggnads- och

rörelsekapital?’ kan svaret endast bliva, att svårigheterna ha varit både

många och stora.

Då jordbrukarna inom länet i allmänhet få betraktas som småbrukare,

enär blott en ringa del av deras ägande jord är lagd under

kultur, ha de icke i likhet med jordbrukare inom andra delar av landet

möjlighet att vid bildande av mejeriföreningar inbetala någon nämnvärd

insats, utan äro hänvisade att upptaga lån för mejerianläggningen och

för mejeridriften under de första månaderna.

Det har hänt under penningedyra tider, att mejerierna varit tvungna

att i bank betala eu så hög ränta som 7 72 procent. Och ändå har det

under stundom varit rätt svårt att erhålla nödiga medel ens till det

priset, enär de enskilda bankerna hellre lämna ut lån till trävara- eller

annan större industri än till en handfull småbönder, även om dessa

kunna ställa fullgod säkerhet. Under sådana förhållanden har det icke

varit lätt för våra små andelsmejerier att kunna förränta och amortera

skulderna samt samtidigt månatligen med någotsånär gällande priser

betala den invägda mjölken. Jordbrukarna äro här uppe mera än på andra

ställen i behov av att regelbundet erhålla likvid för sin mjölk, då denna

är den enda säljbara lantmannaprodukt, som hittills producerats.

Att de ekonomiska svårigheter, som vår unga mejerihantering haft

att kämpa med, delvis kunnat övervinnas, är de senare tidernas för

jordbrukets utveckling intresserade landshövdingars förtjänst. De ha

beredvilligt tagit del av framlagda förslag, och när penningebekymren

varit alltför stora, ha de ingripit och i regel utverkat billigare lån.

Svaret på den andra frågan: ''Kan det för mejerihanteringens

fortsatta utveckling inom Norrbottens län anses vara av någon större

betydelse, att staten på lämpligt sätt ställer medel till hushållningssällskapets

förfogande i och för tillhandahållande åt nyinrättade andelsmejerier

av nödigt byggnads- och rörelsekapital?’ framgår av det, som

redan sagts.

Det är icke mera än den svenskspråkiga delen av Norrbottens

kustland som nämnvärt berörts av mejerihanteringen. De inre delarna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 84.

av länet och linnbygden äro ännu, med undantag av några få byar,

utan mejeri. Dessa trakter ha stora utvecklingsmöjligheter, och då

mejerihanteringen även här uppe visat sig vara det enda. rätta medlet

att skapa jordbruksintresse, men penningar mot moderat ränta äro mer

eller mindre svåra att anskaffa, måste en statens av hushållningssällskapet

förmedlad lånerörelse bliva till stort gagn för mejerihanteringen.

Det vore fördelaktigt för Norrbottens mejerihantering att i större

utsträckning än hittills ägna sig åt osttillverkning, då det vid de försök,

som blivit gjorda, visat sig, att denna givit ett större utbyte än smörberedning.

Men härför nödigt rörelsekapital saknas. Att såsom hittills

laborera med tillfälliga lån, stundom så kallade handlån, för mjölklikviderna

under ostens mognande kan endast undantagsvis tillgripas.

Att mejerihanteringen är stadd i utveckling, framgår av nedanstående

exempel:

Hvitå—Högsö andelsmejeri invägde under mejeriets andra arbetsår,

1906, 157,923 kilogram mjölk, år 1913 287,500 kilogram och år 1914

285,000 kilogram.

Råne älvdals mejeri invägde under sitt första arbetsår, 1910,

439,903 kilogram mjölk och år 1914 1,355,466 kilogram. 1 mjölklikvider

utbetalades vid samma mejeri år 1910 kronor 33,749: 8 0 samt

år 1914 kronor 119,014: 6 9.

Vid Nederkalix andelsmejeri invägdes under första arbetsåret, 1909

—1910, 411,240 kilogram mjölk och under 1914 1,107,000 kilogram.

Omsättningen var här under första året kronor 44,000: — och under

1914 kronor 128,000: —

Skall mejerihanteringen, Norrbottens jordbruks förnämsta inkomstkälla,

kunna gå stadigt framåt, måste den på allt sätt stödjas.»

Av denna utredning torde med all önskvärd tydlighet framgå, att,

huru giltiga de av kungl. lantbruksstyrelsen anförda skälen än kunna

vara för de övriga delarna av vårt land, så gälla de icke för Norrland.

Uttalandena av såväl statens egen konsulent på detta område som också

av de personer, som genom sin verksamhet i respektive hushållningssällskaps

tjänst bäst varit i tillfälle att sätta sig in i de hithörande förhållandena,

visa tydligt, av vilken stor betydelse det måste anses vara

för mejerihanteringens fortsatta utveckling inom Norrland, att de planerade

mejerianläggningarna genom statens mellankomst beredas tillfälle

att på billiga villkor erhålla nödigt byggnads- och rörelsekapital.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 84.

Genom att begränsa frågan endast till de sex nordligaste länen,

som äro i största behov av det ifrågavarande stödet, vinnes också den

fördelen, att de penningemedel, som för detta ändamål behöva disponeras,

bliva ganska begränsade. Hushållningssällskapens ombud beräknade,

att ett belopp av 500,000 kronor skulle behövas, om fonden skulle vara

tillgänglig för alla hushållningssällskap. Då lånebehovet på detta område

otvivelaktigt är störst i norra Sverige, torde därföre, om lånefonden

inskränkes till att gälla endast denna del av landet, ett belopp av

300,000 kronor få anses vara tillräckligt för att möta lånebehovet under

den närmaste framtiden.

Under nu rådande tidsförhållanden torde det dock komma att möta

betänkligheter att till en lånefond avsätta även detta mindre belopp.

Möjligheter saknas emellertid icke att på annat sätt kunna tillgodose det

kreditbehov, om vilket det här är fråga.

Riksdagen har förra året på Kungl. Mapts förslag beslutat att bereda

de nya jordbrukskassorna nödig kredit genom att medgiva att för

varje centralkassa, som vinner godkännande från det allmännas sida, må

från riksgäldskontor till Sveriges riksbank överlämnas svenska statens

obligationer till ett värde av 100,000 kronor att av riksbanken innehavas

såsom gemensam pant för samtliga centralkassans förbindelser.

Man skulle nu kunna tänka sig den möjligheten, att staten på samma

sätt skulle kunna till de olika hushållningssällskap, som önska åt nyinrättade

andelsmejerier bereda nödig för! ags kredit, överlämna obligationer

till visst belopp att av sällskapen användas såsom hypotek för de

lån, som de komma att förmedla åt nybildade andelsmejerier. Med ett

sådant hypotek borde det ej för hushållningssällskapen möta allt för

stora svårigheter att på rimliga rånte- och betalningsvillkor erhålla de

för denna lånerörelse behövliga penningemedlen. En mycket avsevärd

olägenhet kommer dock alltid att vidlåda en sådan lösning av kreditfrågan,

nämligen den att varje hushållningssällskap i så fall måste själv

verkställa upplåningen av de för lånerörelsen behövliga medlen. Härtill

kommer, att denna upplåning helt naturligt kommer att möta en del

svårigheter på grund därav, att amorteringstiden, om låneförmedlingen

skall kunna motsvara det med den avsedda syftet, måste utsträckas över

en längre tidsperiod, t. ex. 10 till 15 år.

På grund härav måste denna lösning av frågan anses, om icke

omöjlig, så dock mindre tilltalande.

Långt enklare ställer sig frågan, om hushållningssällskapen kunde

få de för låneförmedlingen avsedda medlen t. ex. ifrån folkpensioneringsfonden,

för vars medelsförvaltning en särskild kommitté för närvarande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 84.

håller på att uppgöra förslag till närmare bestämmelser. Med hänsyn

till de allmänna uppgifter, som denna fonds medels förvaltning anses

böra tillgodose utöver och vid sidan av den rena penningeförvaltningen,

synes det vara ganska rimligt, att någon mindre del av fonden finge

användas för tillgodoseende av det ifrågavarande kreditbehovet. I detta

avseende har man ett synnerligen beaktansvärt föredöme i det sätt, på

vilket den tyska folkpensioneringsfonden placerat sina tillgångar. Enligt

en sammanställning, av vilken jag blivit i tillfälle att taga del i kungl.

pensionsstyrelsen, uppgick det belopp, som den 31 december 1913 var

utlånat för tillgodoseende av jordbrukets kreditbehov, såsom för markförbättringar,

vattenavlednings- och bevattningsändamål, mosskultur,

skogsodling, vägbyggnader och andra mindre kommunikationsföretag,

kreatursavelns höjande, lindring av foderbrist och dylikt, till ett sammanlagt

belopp av icke mindre än 119,675,614 mark, med en räntesats av 3—4}U %.

Det synes då icke vara orimligt, om även utav den svenska folkpensioneringsfonden

någon mindre del kunde få användas för tillgodoseende

av det mindre jordbrukets kreditbehov. Och då det måste anses

vara en i hög grad behjärtansvärd uppgift att genom underlättande av

andelsmejeriers uppkomst bereda de små jordbrukare i norra Sverige

möjlighet att få avsättning för den viktigaste av deras jordbruksprodukter,

så synes det böra ligga mycket nära till hands, att det jämförelsevis

lilla belopp, som skulle erfordras för detta viktiga måls vinnande, ställes

till förfogande av folkpensioneringsfonden. Med hushållningssällskapen

såsom låneförmedlare behöver fonden säkerligen icke löpa någon risk,

att de utlånade penningemedlen icke ordentligt skola åter inflyta till fonden.

Angående det sätt, på vilket kreditfrågan i detalj bör ordnas, kan

en enskild motionär naturligtvis ej lämna några närmare anvisningar, utan

torde den frågan lämpligen böra överlämnas åt Kungl. Maj:ts prövning.

Mejerihanteringens stora betydelse för det svenska jordbruket och

dess framtida utveckling torde ligga i öppen dag. Särskilt är ett väl

utbildat mej eri väsen av vikt för Norrland, varest ett bärkraftigt jordbruk

måste baseras på foderväxtodling och kreatursskötsel.

Också hava, såsom i motionen framhålles, på senare tider från

det allmännas sida vidtagits åtskilliga åtgärder till mejerihanteringens

befrämjande. I sådant hänseende erinrar motionären om åtgärderna för

beredande av bättre avsättningsmöjligheter för våra mejeriprodukter,

för höjande av det svenska exportsmörets beskaffenhet, för utbildande

av duglig mejeripersonal o. s. v. Emellertid har hitintills en viktigfråga

av statsmakterna lämnats opåaktad, nämligen den om understöd
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 84.

jande av tillkomsten av ett tillräckligt antal mejerianläggningar. I detta

avseende beslöt visserligen hushållningssällskapens år 1910 samlade

ombudsmöte, på motionärens förslag, en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t

med hemställan om åtgärder lör inrättande av en lånefond för utlämnande

av lån till nya andel smejerier. Sedan emellertid skrivelsen blivit

av lantbruksstyrelsen avstyrkt, har densamma ej föranlett vidare åtgärd.

I den föreliggande motionen har motionären för Norrlands och

Dalarnas vidkommande upptagit den tanke, som låg till grund för nyssnämnda

framställning.

Till belysande av ifrågavarande spörsmåls betydelse för skilda

delar av Norrland har motionären hänvänt sig dels till statskonsulenten

i mejerihushållning och dels till hushållningssällskapens mejerikonsulenter

in. fl. i de olika norr]andslänen.

Av den utredning i ämnet, som av motionären förebragts och för

vilken i motionen närmare redogöres, synes framgå, att åtgärder från

statens sida i syfte att underlätta tillkomsten av nya mejeriföretag i de

nordliga länen äro av behovet påkallade. Riksdagen delar i sådant hänseende

motionärens uppfattning att statens mellankomst bör gå ut på,

att möjlighet beredes nyinrättade andelsmejerier att förmedelst lån erhålla

nödigt byggnads- och rörelsekapital.

Vad beträffar frågan om lämpligaste formen för de för ändamålet

erforderliga medlens anordnande lärer densamma ej kunna avgöras utan

en ingående och noggrann utredning. Motionären ifrågasätter i sådant

avseende i första rummet upprättandet av en statens lånefond samt,

därest detta från statens sida skulle möta betänkligheter, antingen en

finansiering i anslutning till vad av föregående års riksdag på Eders Kungl.

Maj:ts förslag beslöts för beredande av kredit åt de s. k. jordbrukskassorna,

vilket beslut innebar, att statens obligationer skulle kunna

lämnas såsom pant för kassornas låneförbindelser i riksbanken, eller ock

att de erforderliga medlen ställdes till förfogande från folkpensioneringsfonden.

I samtliga fall skulle länen förmedlas genom vederbörande

hushållningssällskap.

Utan att i frågans nuvarande läge kunna intaga någon bestämd

ståndpunkt vill riksdagen såsom sin åsikt uttala, att den för jordbrukskassornas

finansiering beslutade kreditformen näppeligen synes för ifrågavarande

ändamål lämplig, utan att i stället någon av de övriga i motionen

föreslagna utvägarna bör komma till användning.

I likhet med motionären håller riksdagen före, att lånen i detta

såsom i flera liknande fall böra förmedlas genom vederbörande hushållningssällskap.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 14 samt. 36 höft. (Nr 84—85.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 84.

Vad beträffar de närmare villkoren för lånens erhållande synes räntan

å desamma ej böra sättas lägre än den, som staten själv får erlägga för

sina upplånade medel. På det att återbetalningen av lånen ej må bliva

alltför betungande torde amorteringstiden böra göras tämligen lång och

icke bestämmas kortare än till 15 år.

Motionärens hemställan går ut på, att den föreslagna lånerörelsen

skulle komma såväl Norrland som ock Dalarna tillgodo. Emellertid

torde det kunna ifrågasättas, huruvida förhållandena i Dalarna och

Gävleborgs län äro av beskaffenhet att påkalla statens mellankomst uti

ifrågavarande hänseende. Utan att härutinnan vilja göra något bestämt

uttalande håller riksdagen dock före, att utredningen i varje fall bör

omfatta jämväl sistnämnda landsdelar.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, på vilket sätt och i

vilken omfattning nödiga medel må kunna såsom lån ställas till förfogande

åt de hushållningssällskap inom Norrland och Dalarna, som vilja

åt nyinrättade andelsmejerier, vilka därav äro i behov, tillhandahålla

nödigt byggnads- och rörelsekapital, samt därefter för riksdagen framlägga

det förslag, vartill en dylik utredning må kunna föranleda.

Stockholm den 13 maj 1916.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.