Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

1917-06-12 · 62 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:10, Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 10.

I

Nr 10.

Godkänd av första kammaren den 12 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna

under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande

anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

(Bankoutskottets utlåtanden nr 12, 25, 36, 53, 54 och 68 samt memorial nr 16,

46 och 64 ävensom första särskilda utskottets utlåtanden nr 8, 9, 10, 11,

och 12.)

Till Konungen.

I avseende å regleringen av utgifterna under riksstatens tionde

huvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,

får riksdagen härmed anmäla följande beslut.

A. Det civila pensions väsendet.

l:o) Uti den till riksdagen den 13 januari innevarande år avlåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl.

Maj:t i första punkten under tionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att

från och med 1918 höja det å ordinarie stat under riksstatens tionde

huvudtitel uppförda förslagsanslag till bidrag till sjuksköterskors pensionering,

nu 6,700 kronor, till 15,000 kronor.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Majrts

förevarande framställning och har alltså från och med år 1918 höjt det

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 10 höft. (Nr 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr JO.

å ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag

till bidrag till sjuksköterskors pensionering, nu 6,700 kronor, till

15.000 kronor.

2:o) I punkt 2 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen, att från och med 1918 minska det å ordinarie stat

under riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag till gäldande

av kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas pensionsanstalt, nu

högst 13,000 kronor, till högst 11,000 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

har riksdagen från och med år 1918 minskat det å ordinarie stat under

riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag till gäldande av

kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas pensionsanstalt, nu högst

13.000 kronor, till högst 11,000 kronor.

3:o) I punkterna 3 och 4 under tionde huvudtiteln har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1918 under

riksstatens tionde huvudtitel bevilja dels till förbättring av pensioneringen

från handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å 31,000 kronor,

dels ock till förbättring av pensionering inom de tre första klasserna

av handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å högst 31,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning har å extra stat för år 1918 under riksstatens

tionde huvudtitel beviljat dels till förbättring av pensioneringen

från handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag å 31,000 kronor,

dels ock till förbättring av pensioneringen inom de tre första klasserna

av handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag, högst 31,000 kronor.

4:o) I punkt 5 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition angående förbättrade

pensionsförmåner för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

för ändamålet beräkna under riksstatens tionde huvudtitel på extra stat

för år 1918 ett belopp av 40,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 16 februari

1917 avlåten proposition, nr 137, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen dels godkänna följande grunder för beredande

av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda

läroanstalterna:

1. Föreståndarinna eller lärarinna, som är eller varit delägare i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 10.

lärarinnornas pensionsanstalt eller enligt § 2 i denna anstalts reglemente

varit berättigad att ingå såsom delägare i densamma eller avgått med

pension före den 1 januari 1911, äger rätt att, på sätt och under villkor,

som nedan sägs, uppbära tilläggspension.

2. a) Rätt att efter avgång från sådan anställning, som i § 2 av

reglementet för lärarinnornas pensionsanstalt sägs, erhålla tilläggspension

inträder den 1 juli det kalenderår, då pensionstagaren fyller 60 år, dock

icke före den 1 juli 1918, med villkor dels att hon vid sin avgång

under minst 10 tjänstår, beräknade på sätt nedan under punkt c) sägs

bestritt sådan tjänstgöring vid enskild läroanstalt att hon enligt eljest

gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna sig densamma för uppflyttning

i högre lönegrad, dels så vitt angår lärarinna, som före den

1 juli 1918 avgått från sin befattning, att hon styrker sig vara för sitt

uppehälle i behov av tilläggspensionen.

b) Föreståndarinnas tjänstgöring beräknas motsvara 20 veckotimmar

för läsår. Biträdande föreståndarinna tillgodoräknas 5 veckotimmar

utöver det antal, som hennes undervisningsskyldighet omfattar, dock

sammanlagt högst 20 för läsår.

c) För föreståndarinna anses läsår motsvara tjänstår; för biträdande

föreståndarinna eller lärarinna skall läsår, som omfattar minst 20 veckotimmar,

anses motsvara fullt tjänstår samt läsår, som omfattar ett mindre

antal veckotimmar än 20, betraktas som så stor del av ett tjänstår,

som antalet veckotimmar utgör del av 20.

3. För varje läsår tillgodoräknas pensionstagaren ett bidrag av

5 kronor för varje veckotimme, dock att det bidrag, som för visst år

sålunda må tillgodoräknas, jämte de bidrag, som staten och, beträffande

tiden från och med år 1911, kommun eller enskilda donatorer eller

vederbörande läroanstalt för året haft att vidkännas för lärarinnas pensionering,

icke må överstiga sammanlagt 100 kronor.

4. Tilläggspension utgår med det belopp, som enligt de för lärarinnornas

pensionsanstalt vid tiden för tilläggspensionens beviljande

gällande beräkningsgrunder motsvarar de sålunda tillgodoräknade bidragen;

dock att tilläggspensionen tillsammans med den pension, som

skulle reglementsenligt tillkomma vederbörande vid 60 års ålder, endast

för det fall må överstiga 800 krono!'', att vid sammanläggningen högre

belopp uppkommer på grund därav, att vederbörande lärarinna för sin

pensionering erlagt frivilliga avgifter utöver vad som erfordrats för utbekommande

av stadgat statsbidrag. I sådant fall må totalpensionens

belopp kunna uppgå till högst 1,200 kronor.

5. I övrigt skola de i reglementet för lärarinnornas pensions
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 10.

anstalt givna bestämmelser rörande i reglementet avsedda pensioner i

tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande nu ifrågavarande

tilläggspensioner;

dels ock för beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid

enskilda läroanstalter anvisa under riksstatens tionde huvudtitel på extra

stat för år 1918 ett förslagsanslag å 40,000 kronor.

På grund av vad till stöd för förevarande förslag i statsrådsprotokollet

förekommer, har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning.

5:o) I punkt 6 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj: t

föreslagit riksdagen att till bestridande av de extra pensionsavgifter,

vilka skola utgå på grund av § 8 i reglementet för folkskollärarnas

pensionsinrättning eller till följd av lärarnas vid kommunala mellanskolor

delaktighet i pensionsinrättningen, bevilja på extra stat för år

1918 under riksstatens tionde huvudtitel ett förslagsanslag av 114,000

kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till bestridande

av de extra pensionsavgifter, vilka skola utgå på grund av

§ 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning eller till följd

av lärarnas vid kommunala mellanskolor delaktighet i pensionsinrättningen,

beviljat på extra stat för år 1918 under riksstatens tionde huvudtitel

ett förslagsanslag av 114,000 kronor.

6:o) I punkt 7 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att höja det under riksstatens tionde huvudtitel på

ordinarie stat uppförda anslaget till bidrag till folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa från dess nuvarande belopp, 73,725 kronor, med 3,086

kronor eller till 76,811 kronor.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

föreliggande förslag och har alltså höjt det under riksstatens tionde

huvudtitel på ordinarie stat uppförda anslaget till bidrag till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa från dess nuvarande belopp, 73,725 kronor,

med 3,086 kronor eller till 76,811 kronor.

7:o) I punkt 8 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att dels medgiva, att sådana behövande folkskolläraränkor

med eller utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa

åtnjuta lägre pension än 300 kronor, må tillerkännas understöd

till så stort belopp, att pensionen och understödet tillsammans uppgå

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Riksdagens skrivelse Nr 10.

till 300 kronor, dels ock för berörda ändamål under riksstatens tionde

huvudtitel på extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 65,000

kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har riksdagen

dels medgivit, att sådana behövande folkskolläraränkor med eller

utan barn, vilka från folkskollärarnas änke- och pupillkassa åtnjuta lägre

pension än 300 kronor, må tillerkännas understöd till så stort belopp,

att pensionen och understödet tillsammans uppgå till 300 kronor, dels

ock för berörda ändamål under riksstatens tionde huvudtitel på extra

stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag av 65,000 kronor.

S:o) I punkt 9 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att å riksstatens tionde huvudtitel på ordinarie stat

uppföra ett förslagsanslag å 250,000 kronor under rubriken: bidrag till

småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Riksdagen har icke funnit något att erinra mot Eders Kungl.

Maj:ts ifrågavarande förslag och har alltså å riksstatens tionde huvudtitel

på ordinarie stat uppfört ett förslagsanslag å 250,000 kronor

under rubriken: bidrag till småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

9:o) I punkt 11 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att å extra stat under tionde huvudtiteln för år

1918 uppföra ett förslagsanslag av 2,000 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd

ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande

omständigheter och antingen erhållit avsked med pension från allmänna

indragengsstaten till belopp understigande 500 kronor eller ock under

år 1908 erhållit avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering

av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets

storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må

tillsammans överstiga 500 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Majrts ifrågavarande förslag har riksdagen

å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1918 uppfört ett

förslagsanslag av 2,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt

pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej må tilldelas

annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter och

antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragningsstaten

till belopp understigande 500 kronor eller ock under år 1908 erhållit

avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering av civila

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 10.

tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets storlek iakttages,

att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans överstiga

500 kronor.

10:o) I punkt 12 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen, att — med uteslutande ur riksstaten av det under

tionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget å 5,000 kronor

till bestridande av de statsverket på grund av lagen angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901 åliggande

utgifter för livräntor m. m., som ej på grund av särskilda bestämmelser

annorledes gäldas — i stället å ordinarie stat från och med år 1918

under samma huvudtitel uppföra ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

bestridande av statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar

i anledning av olycksfall i arbete.

Riksdagen har — med uteslutande ur riksstaten av det under

tionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget å 5,000 kronor

till bestridande av de statsverket på grund av lagen angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901 åliggande

utgifter för livräntor in. m., som ej på grund av särskilda bestämmelser

annorledes gäldas — i stället å ordinarie stat från och med

år 1918 under samma huvudtitel uppfört ett förslagsanslag å 15,000

kronor till bestridande av statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

ll:o) I punkt 13 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition om anvisande av

medel för ändamålet, som kunde bliva förelagd riksdagen, till löneförbättring

för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare

å ordinarie stat under tionde huvudtiteln beräkna ett belopp av

200 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i eu till riksdagen avlåten

proposition nr 342 föreslagit riksdagen att bland annat godkänna sådant

tillägg till avlöningsstaterna för folkskollärarnas pensionsinrättning och

flottans pensionskassa, att en vaktmästare vid vardera av dessa institutioner

skulle erhålla tjänstgöringspenningar 100 kronor, ävensom medgiva,

att ifrågavarande tillägg skulle utgå från dessa anstalters medel.

Vid sådant förhållande och då något anslag för ändamålet under

tionde huvudtiteln icke vidare ifrågasättes, har förslaget härom alltså

förfallit.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 10.

12:o) I eu till riksdagen den 23 februari 1917 avlåten proposition,

nr 123, har Eders Kungl. Magt föreslagit riksdagen medgiva, att den,

som börjat att uppbära understöd från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

men sedermera mottager nytt förordnande såsom lärare

vid någon för den allmänna folkundervisningen inrättad skola, må, för

den händelse han vid sådant förordnande kvarbliver under minst fem

år, vid förordnandets frånträdande undfå det större understöd, vartill

detta förordnande kan berättiga honom.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.

B. Det militära pensionsväsendet.

13:o) I punkterna 14 och 15 under tionde huvudtiteln har Eders

Kungl. Magt föreslagit riksdagen att dels höja det under riksstatens

tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering

av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar

vid armén, nu 128,348 kronor, med 3,076 kronor till 131,424 kronor,

dels ock till förstärkande av det i 1916 och 1917 års riksstater för

samma ändamål uppförda anslag å extra stat för år 1918 anvisa ett

anslag å 4,254 kronor.

Med bifall till hvad Eders Kungl. Mai:t sålunda föreslagit har

riksdagen dels höjt det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie

stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering av änkor och barn

efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu 128,348 kronor,

med 3,076 kronor till 131,424 kronor, dels ock till förstärkande av

det i 1916 och 1917 års riksstater för samma ändamål uppförda anslag

å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag högst å 4,254 kronor.

14:o) I punkt 16 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat

för år 1918 anvisa ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor att användas

såväl till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering

med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att

avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket

indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet

med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.

Riksdagen har under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för

år 1918 anvisat ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor, att användas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Biksdagens skrivelse Nr 10.

såväl till. upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering

med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att

avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket

indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet

med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.

15:o) 1 punkt 17 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Magt

föreslagit riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat

för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 17,000 kronor för utdelande av

tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armen

i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 ars riksdag bestämda

grunder.

Riksdagen har med bifall till detta förslag under riksstatens tionde

huvudtitel å extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag av 17,000

kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare

och vederlikar vid armén i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1901

års riksdag bestämda grunder.

16:o) I punkt 18 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1918

anvisa ett förslagsanslag, högst 911 kronor, för utdelande av tillfälligt

understöd åt f. d. förråds vaktmästare under villkor: att understöd ej

tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter,

samt att understödet för envar bestämmes till sådant belopp, att det,

jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,

uppgår till 300 kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Ma:jts förevarande framställning.

17:o) 1 eu inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj.t

snarast låta utreda, huruvida och under vilka villkor det skulle kunna

medgivas indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänsteår, som

avskedats före den 1 januari 1910 och är i behövande omständighetei,

att likställas med sådant manskap avskedat efter sistnämnda tidpunkt

och sålunda komma i åtnjutande av underhåll från \ adstena krigsmanshuskassa

enligt de närmare bestämmelser, vilka finnas angivna i 1914

års senare riksdags beslut och Kungl. Maj:ts på grund härav utfärdade

kungörelse den 6 november 1914, samt att för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Riksdagen finner för sin del motionärens framställning synnerligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 10.

behjärtansvärd. Såsom motionären framhåller, torde det emellertid i

sakens nuvarande läge icke vara möjligt att angiva den erforderliga

ökningen av det ifrågavarande anslaget. Arméförvaltningens civila departement

har också i avgivet yttrande framhållit, hurusom tiden icke

medgåve en tillförlitlig beräkning av nämnda anslagsökning. Det har

under sådana förhållanden synts riksdagen vara nödigt, att den i motionen

upptagna frågan göres till föremål för särskild utredning, vilken lämpligast

torde böra utföras genom Eders Kungl. Maj:ts försorg. Riksdagen har

alltså, behjärtande de f. d. indelta soldaternas i de flesta fäll säkert

mycket bekymmersamma ställning, ansett sig böra bifalla motionärens

framställning;.

o Ö

Åberopande vad sålunda förekommit får riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t snarast låta utreda, huruvida och under vilka villkor

det skulle kunna medgivas indelt manskap med minst 20 men under 25

tjänsteår, som avskedats före den 1 januari 1910 och är i behövande

omständigheter, att likställas med sådant manskap avskedat efter sistnämnda

tidpunkt och sålunda komma i åtnjutande av underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa enligt de närmare bestämmelser, vilka finnas

angivna i 1914 års senare riksdags beslut och Eders Kungl. Maj:ts på

grund härav utfärdade kungörelse den 6 november 1914, samt att för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

18:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att förre soldaten Johannes Skatt från Magra i

Älvsborgs län måtte från och med innevarande år tillerkännas rätt till

pension eller understöd från Vadstena krigsmanshuskassa i överensstämmelse

med 1909 års riksdags beslut angående indelt manskap».

Med hänsyn till de i motionen anförda ömmande omständigheter

har riksdagen ansett sig böra medgiva, att på sätt i liknaude fall ägt

rum Skatt beredes pension från Vadstena krigsmanshuskassa.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,

att förre soldaten Johannes Skatt från Magra i Alvsborgs län må från

och med den 1 januari 1917 ur Vadstena krigsmanshuskassa erhålla

pension efter samma grunder, som om han tjänat för pensions erhållande

föreskriven tid.

19:o) I en till riksdagen den 4 april 1917 avlåten proposition,

nr 190, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att på grund av bestämmelse i gälBihang

Ull riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 10 höft. (Nr 10.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 10.

lande krigsavlöningsreglemente oguldna avgifter till arméns pensionskassa

och arméns nya änke- och pupillkassa för under krigstjänstgöringstid

avlidna delägare i nämnda kassor må gäldas av statsverket.

Riksdagen har för sin del icke heller något att erinra mot förslaget

att oguldna pensionsavgifter för personal, som avlidit under krigstjänstgöring,

gäldas av statsverket. Propositionen innehåller icke något förslag,

varifrån de härför erforderliga medlen skulle bestridas. Statskontoret

har emellertid i sitt yttrande framhållit, hurusom hinder icke syntes

förefinnas att täcka eventuell brist på medel för bestridande av pensioneringskostnadferna

från förslagsanslaget till upprätthållande av arméns

pensionskassas egen pensionering med fastställda belopp samt till fyllnadspensioner,

vilket anslag just vore avsett att bestrida pensioneringskostnaderna,

i den mån de icke kunde täckas av inflytande avgifter och

kassans övriga årliga inkomster.

I detta uttalande anser sig riksdagen böra för sin del instämma,

under erinran att, om ifrågavarande utgifter avsetts skola bestridas förskottsvis,

detta förfarande icke överensstämmer med det förslag om undvikande

såvitt möjligt av förskottsutbetalningar, som nyligen framställts

av kassaförlagskommittén.

Åberopande vad sålunda anförts har riksdagen medgivit, att på

grund av bestämmelse i gällande krigsavlöningsreglemente oguldna avgifter

till arméns pensionskassa och arméns nya änke- och pupillkassa

för under krigstjänstgöringstid avlidna delägare i nämnda kassor må

gäldas av statsverket.

20:o) I punkterna 19 och 20 under tionde huvudtiteln har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels höja det under riksstatens

tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till flottans

pensionskassas gratialfond, nu 29,500 kronor, med 1,600 kronor till 31,100

kronor, dels ock, till förstärkande av det i 1917 års riksstat för samma

ändamål uppförda anslag, å extra stat för år 1918 anvisa ett anslag å

1,600 kronor.

Med biträdande av Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning

har riksdagen dels höjt det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie

stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond,

nu 29,500 kronor, med 1,600 kronor till 31,100 kronor, dels ock, till

förstärkande av det i 1917 års riksstat för samma ändamål uppförda

anslag, å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag högst å 1,600

kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 10.

21:o) 1 punkt 21 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

löreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition angående förbättring

av pensioner till marinens värvade manskap m. m., Eders

Kungl. Maj :t kunde komma att till riksdagen avlåta, å det på ordinarie stat

under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering av

flottans gemenskap, nu 251,300 kronor, beräkna en förhöjning av 28,000

kronor och sålunda beräkna anslaget till 279,300 kronor.

Sedermera har i en den 16 april 1917 till riksdagen avlåten proposition,

nr 268, Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att dels — under förutsättning att vad nu

finnes stadgat om rätt till fortfarande anställning för visst manskap vid

marinen upphäves i fråga om det manskap, som efter ingången av år

1918 vinner anställning vid marinen — godkänna följande grunder för

pensionering av manskapet vid flottans sjömanskår utom båtsmän samt

vid kustartilleriet (marinens stammanskap), nämligen:

1.

För rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras att hava

tjänat staten under minst 20 år och uppnått en levnadsålder av 50 år.

2.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör

vid eu tjänstetid av 20 år för manskap i första lönegraden 500 kronor,

lör manskap i andra lönegraden 400 kronor och för manskap i tredje

lönegraden 350 kronor. För varje fullt tjänstår utöver 20 höjes pensionsbeloppet

för manskap i första lönegraden med 20 kronor, i andra lönegraden

med 15 kronor och i tredje lönegraden med 10 kronor; dock

skall högsta pensionsbeloppet utgöra för manskap i första lönegraden

700 kronor, i andra lönegraden 550 kronor och i tredje lönegraden

450 kronor.

Manskap, som icke i fulla två år åtnjutit avlöning i den lönegrad,

som vid avskedet innehaves, erhåller den pension, som tillkommer

manskap i närmast lägre lönegrad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 10.

4.

Vad i föregående punkter är stadgat skall äga tillämpning å

manskap, som vid utgången av år 1917 innehar anställning vid marinen, i

den mån detsamma antingen, om 50 års ålder vid nämnda tidpunkt redan

uppnåtts, inom tre månader därefter förklarar sig villigt att efter anmodan

av vederbörande kårchef från tjänsten avgå, eller i annat fall

senast vid uppnåendet av nämnda levnadsålder avgiver dylik förklaring;

skolande i fråga om pensionering av manskap, som icke inom sålunda

föreskriven tid avgiver dylik förklaring, fortfarande lända till efterrättelse

vad som finnes stadgat i reglementet för pensionering av flottans

och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879 samt kungörelsen den

13 augusti 1909 angående förhöjning i pensioner, som från flottans

pensionskassa utgå till avskedat manskap.

5.

Såsom begravningshjälp efter avliden pensionstagare äger stärbhuset

bekomma ett belopp av 75 kronor.

6.

Reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap

den 31 oktober 1879 skall, med undantag av §§ 1, 2, 3, 5 mom. 3,

§ 9, i vad samma paragraf handlar om begravningshjälpens belopp,

§ 12, i vad samma paragraf handlar om skada, samt §§ 15 och 23,

fortfarande lända till efterrättelse vid pensionering av det till pension

enligt dessa bestämmelser berättigade manskap.

i.

Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1918;

dels, för bestridande av de ökade kostnader, som föranledas av de

nya pensionsbestämmelserna och förhöjningen av begravningshjälpens

belopp, höja det å ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel uppförda

förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap, uti 251,300

kronor, med 22,000 kronor till 273,300 kronor;

dels ock å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel för år

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 10. 13

1918 {invisa ett förslagsanslag å 3,000 kronor {itt användas för utdelande

av tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom båtsmän)

och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet för pensionering

av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879, under villkor

att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara

i behövande omständigheter,

att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd

levnads- och tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt

att understöd till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension

på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må på

därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd prövning

av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan eller

sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet

icke må tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta

vid tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Av Eders Kung!. Maj:ts proposition med därvid fogade statsrådsprotokoll

har riksdagen inhämtat, att två olika förslag framställts till

lösning av frågan om pensionering av marinens manskap, nämligen dels

av 1912 års sakkunniga och dels av 1917 års sakkunniga.

I det förra föreslås, att den för visst manskap gällande rätten till

fortsatt anställning skulle så begränsas, att skyldighet att avgå skulle

inträda vid uppnådda 50 levnadsår, samt att i sammanhang därmed nya

grunder för manskapspensioneringen skulle fastställas att gälla icke blott

för nu i tjänst varande manskap utan även allt framgent.

Det senare förslaget innebär, att rätten till fortfarande anställning

borttages för framtiden, att de nuvarande manskapsbefattningar, där

marinen behöver äldre beprövat folk, överflyttas till en ny lägre underofficersgrad

eller nya månadslönarstater med delaktighet i flottans pensionskassa,

samt att, då genom dessa anordningar någon manskapspensionering

icke i framtiden skulle bliva erforderlig, en förbättrad

pensionering anordnas endast för nuvarande manskapsgeneration.

Till förmån för det senare förslaget föreligga enligt departementschefens

mening goda skäl. Därigenom skulle marinen i framtiden undgå

att hava en särskild manskapspensionering och i detta avseende alltså

intaga samma ställning som armén; och genom att till lägre underofficersgrad

eller månadslönarstat överflytta de befattningar, för vilkas

innehavare pensionering måste anordnas, vunnes för dessa befattningars

innehavare delaktighet i flottans pensionskassa med därav följande pen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 10.

sionering icke blott av dem själva utan även av deras efterlämnade

änkor och barn. Då härtill komme, att från organisationens synpunkt

icke syntes vara något att erinra mot berörda överflyttning, utan fasthellre

kunde anses, att ifrågavarande befattningar därigenom komme att

intaga en önskvärd ställning och komma på sin rätta plats i organisationen,

vilket med avseende å befattningarnas beskaffenhet särskilt gällde

de föreslagna nva månadslönarstaterna, syntes frågan kunna lösas på

det sätt, som 1917 års sakkunniga föreslagit.

Beträffande de närmare detaljerna av denna organisationsförändring

ansåge sig departementschefen för närvarande sakna anledning att yttra

sig därom, då, såsom ock av sistnämnda sakkunniga framhållits, förslagets

ytterligare utformning krävde utredning och förslag från marinens myndigheter.

Ärendet borde i denna del för sådant ändamål få överlämnas

till berörda myndigheter och till direktionen över flottans pensionskassa,

varvid jämväl torde böra tagas i övervägande, huruvida icke, på sätt av

1917 års sakkunniga framhållits såsom önskvärt, ytterligare någon del

av underofficerskorpralsbefattningarna borde överflyttas till den nya lägre

underofficersgraden. Det vore emellertid departementschefens förhoppning,

att förslag i ämnet kunde föreläggas 1918 års riksdag.

Utan hinder av sådant uppskov med nu berörda del av ärendet

syntes departementschefen frågan i övrigt böra föreläggas den nu församlade

riksdagen, särskilt i syfte att snarast möjligt måtte kunna ur

manskapskåren utmönstras personal, som icke längre vore tjänstduglig.

Enligt departementschefens sålunda gjorda uttalande skulle nuvarande

manskapsbefattningar, där marinen är i behov av äldre, beprövat

folk, överflyttas till en ny, lägre underofficersgrad eller nya månadslönarstater

(underofficerares vederlikar) med delaktighet i flottans pensionskassa.

1917 års sakkunniga yttra härom:

»Därest, såsom vi föreslagit, dels en ny underofficersgrad och dels månadslönarbefattningar

med lön på stat upprättas i stället för de nuvarande manskapssysslor,

för vilka marinen hittills i tjänst kvarhållit äldre beprövat manskap, synes

det oss, som om det skulle bliva på tillfredsställande sätt ordnat för pensionering

av de befattningshavare, vilka åsyftas med 1912 års sakkunnigas förslag till pensioneringsgrunder

för marinens så kallade värvade manskap. I framtiden skulle icke

vid marinen vidare förekomma någon manskapspensionering på grund av uppnådd

levnads- och tjänstålder. Om, såsom vi vilja förorda, nu gällande rätt för visst

manskap till fortfarande anställning upphäves, skulle nämligen i manskaps grad icke

någon kvarhållas så länge, att pensionering kan ifrågakomma; i regel skulle avgång

ur tjänsten äga rum före uppnådd ålder av 35 år. Visserligen kan enligt gällande

bestämmelser första anställning vid ekonomi-, maskin- eller hantverksavdelningarna

under vissa förutsättningar erhållas intill 35 års ålder; men sådant äger endast

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

It Hest!agens skrivelse År 10.

undantagsvis ruin och den sålunda antagne torde redan vid antagningen besitta sådan

utbildning, att lian, om lian eljest befinnes lämplig för tjänsten, inom jämförelsevis

få år befordras till underofficer. 1 varje fall lärer lian icke komma att någon längre

tid kvarstå i manskapskåren.

I detta sammanhang vilja vi erinra därom, att till innevarande års riksdag

gjorts framställning om medel till beredande av avskedspremier och civilanställning

för manskap, som under någon längre tid tjänat vid marinen; och vid bifall härtill

torde det få anses bliva i tillbörlig mån sörjt för någon ersättning åt dem, som

genom lång tjänstetid i manskapskåren gjort sig därav förtjänta.»

11117 urs sakkunnigas förslag går sålunda ut på att pensionering

av marinens manskap efter den 1 januari 1918 skulle upphöra. Genom

den utredning 1912 års sakkunniga förebragt i ämnet synes det riksdagen

kunna ifrågasättas, huruvida förstnämnda förslag verkligen skulle

lända till marinens fromma. Riksdagen vill i detta avseende jämväl

åberopa vad marinförvaltningen anfört i ett den 4 mars 1913 avgivet

yttrande över framkommet förslag om införande av begränsning av

manskaps vid marinen rätt att kvarstå i tjänst, nämligen följande:

»I likhet med samtliga myndigheter, som yttrat sig i ärendet, anser även

marinförvaltningen, att manskaps vid marinen rätt att kvarstå i tjänst bör för tillgodoseende

av fordran å full tjänstbarhet begränsas.

Att, såsom stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona föreslagit,

bestämma åldersgränsen till 35 levnadsår, synes emellertid icke vara nödigt eller

ens önskvärt. Betingelserna för full tjänstbarhet hos manskap vid marinen torde i

regel få antagas vara för handen intill uppnådda 50 år; och vid en mängd tillfällen,

då fordran på mognad i omdömet och större yrkesfärdighet gör sig gällande,

torde manskap av mera stadgad ålder vara att föredraga framför yngre sådant.

Flertalet myndigheter hava även ansett, att den nu gällande pensionsåldern

för manskap vid marinen eller 50 levnadsår är en lämplig åldersgräns för kvarstående

i tjänst. Aven marinförvaltningen delar denna uppfattning, men får ämbetsverket

betona, att skyldighet för manskap att vid viss ålder avgå icke skäligen

kan stadgas, innan manskapet tillkommande pensioner bestämmas till sådana belopp,

att avskedad personal beredes åtminstone nödtorftig bärgning under sin återstående

livstid. Någon förändring i rätten att kvarstå i tjänst för manskap, som antagits

eller kommer att antagas, så länge nu gällande pensionsbestämmelser bibehållas,

lärer dock icke kunna ifrågasättas.

På grund av det anförda, får marinförvaltningen såsom sin mening uttala,

att rätt för manskap vid marinen att kvarstå i tjänst bör för tillgodoseende av

fordran å full tjänstbarhet begränsas på sätt som skett i ovan omförmälda reglementsförslag

och att manskapets pensionsålder bör bestämmas till 50 år under förutsättning

att pensioner stadgas till sådana belopp, att den pensionerade beredes

åtminstone nödtorftig bärgning under sin återstående livstid.»

Till stöd för denna mening- anförde •marinförvaltningen,

»att flertalet underlydande myndigheter, såsom stationsbefälhavaren i Stockholm,

chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet, funnit denna åldersbegränsning

lämplig.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Kr 10.

Endast stationsbefälhavaren i Karlskrona hade en från marinförvaltningen

skiljaktig åsikt. Stationsbefälhavaren föreslog nämligen, dels att den genom bestämmelse

i § 36 mom. 3 reglemente för flottan underofficerskorpral och 1. klass

sjöman medgivna rätt till fortfarande anställning skulle upphävas, dels att avsked

skulle meddelas den av manskapet vid sjömanskåren, som icke blivit befordrad till

underofficerskorpral, då han fyllt 35 år, såvida ej hans befordran hindrats endast

därigenom, att plats ej varit ledig, i vilket fall skyldigheten att avgå skulle inträda

vid först inträffande befordringstillfålle, då han stått i tur, men likväl icke befordrats,

dels slutligen att underofficerskorpral, som blivit förbigången vid befordran

till underofficer av andra graden såväl vid det första befordringstillfålle, då han

stått i tur, som ock under de två nästpåföljande åren skulle meddelas avsked,

såvida ej hans befordran under nämnda två respitår hindrats endast därigenom att

plats ej varit ledig, i vilket fall skyldigheten att avgå skulle inträda vid först inträffande

befordringstillfålle, då han stått i tur, men likväl ej befordrats.»

1912 års sakkunnig’;! hava i sin kritik av olika förslag till avgångsålder

såsom allmänna principer framhållit följande:

»Fordringarna ur tjiinstesynpunkt måste således vara, att rekryteringen

av manskapsstyrkan underlättas, att möjlighet gives för kvarhållandet

i tjänst av det äldre, beprövade och yrkeskunniga manskap,

varav marinen har stort behov, samt slutligen att kravet på fullständig

tjänsteduglighet tillgodoses genom fastställande av viss avgångsålder.»

Nyssnämnda sakkunniga hava i en tidigare avgångsålder trott sig

befara ej blott en ökad svårighet för rekryteringen av marinens stammanskap,

vilken rekrytering redan nu visar sig synnerligen otillfredsställande

med talrika vakanser, varigenom tillgången på förhandslblk,

korpraler och 1. klass sjömän, aldrig motsvarat det i stat beräknade

behovet (bil. F och G i 1912 års sakkunnigas betänkande), utan även

sannolikhet för att marinen icke skulle beredas möjlighet att tå i tjänsten

behålla sådant stammanskap, vars utbildning ställt sig för staten särskilt

dyrbar och vars skicklighet i tjänsten vore av särskild vikt.

Enligt departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet skulle,

såsom riksdagen redan erinrat, Eders Kungl. Maj:ts förslag medföra, att

marinen i framtiden undginge att hava eu särskild manskapspensionering

och i detta avseende alltså komme att intaga samma ställning som

armén. Beträffande detta uttalande tillåter sig riksdagen framhålla vad

1912 års sakkunniga i samband med sin kritik av en föreslagen avgångsålder

av 35 år anföra i samma fråga, nämligen:

»När man jämför detta förslag till avgångsålder för marinens manskap med

vad som gäller för armén, där 32 år är den högsta ålder, intill vilken manskap

äger rätt kvarstå i tjänst, skulle detsamma kunna ur synpunkten av relativ likhet

i bestämmelserna för de båda försvarsgrenarna synas vara beaktansvärt. Betingelserna

för tjänstgöring vid armén och vid marinen äro emellertid av så olika slag,

att likartade bestämmelser beträffande avgångsålder ej äro erforderliga. De krav

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 10.

ä fysisk spänstighet och förmåga till länga och ansträngande marscher, som måste

uppställas vid armén, erfordras ej inom marinen, där tjänstgöringen huvudsakligen

äger rum ombord å fartyg eller i kustpositioner. Däremot är fordran såväl på

mogenhet i omdömet vid de vitt skilda och relativt självständiga poster, vilka

underbefälet av manskapet bestrider, som på yrkesfärdighet i handhavandet av den

dyrbara materialen oeftergivliga villkor för marinens manskap. För tillgodoseende

av dessa senare synpunkter hava också i marinens reglementen intagits bestämmelser,

att den, som söker inträde vid ekonomi-, eldare eller hantverksavdelningarna

och styrker sig hava förvärvat nödig yrkesskicklighet, samt den, som vid flottan

förut tillhört däcksavdelningen och därvid utbildats till 1. klass sjöman, eller den,

som förut tillhört kustartilleriet och blivit utbildad till 1. klassens kustartillerist

eller minör, kan antagas i tjänst intill högst 35 års ålder. Dessa bestämmelser,

som äro införda för att övervinna svårigheterna att rekrytera yrkesavdelningarna

vid marinen och för att hålla dessa fulltaliga, passa tydligen ej väl samman med

genomförandet av detta stationsbefälhavarens i Karlskrona förslag till skyldighet

att avgå ur tjänsten vid 35 levnadsår. Visserligen utvisar tabellen över den ålder,

vid vilken befordran till underofficer under de senare åren skett, att befordran i

medeltal ägt rum före uppnådda 35 levnadsår, men vid ekonomi- och vissa grenar

av hantverksavdelningen har medelåldern vid utnämning till underofficer nästan

ständigt överstigit denna ålder, vadan undantagsbestämmelser i så fall skulle behöva

införas för dessa avdelningar. Att fastställa en ålder av 35 levnadsår som

gräns för rätten för marinens manskap att kvarstå i tjänst, synes därför ej lämpligt,

framför allt som den naturliga avgången, såsom vi redan förut visat beträffande

förslaget om avgång vid 30 år, gör bestämmelsen skäligen onödig. Då marinen

dessutom har stort behov av val utbildade maskinister och hantverkare, vilka först

nå full yrkesfärdighet vid ungefär denna för avgång ifrågasatta ålder och vilka

ännu i många år äro fullt tjänstdugliga i sitt yrke vid marinen, vore det av många

hänsyn mindre välbetänkt att då avhända sig detta fackmässigt utbildade manskap.

Aven vid däcksavdelningen gives det en del platser, på vilka framför allt fordras

mogenhet och stadga i karaktären t. ex. trossbottenskorpral, kompani- och rustkammarekorpral,

befattningar vid sjöreserven m. fl., varför även på denna avdelning

en så tidig avgångsålder skulle medföra olägenheter för tjänsten.

Det skulle för övrigt utan tvivel hava en menlig inverkan på rekryteringen

att tvinga manskap, som tjänat staten utan anmärkning en längre tid, att avgå

vid en ålder av 35 år, ehuru samtliga kunnat vara till full nytta inom marinen,

fastän de ej varit i stånd avlägga de teoretiska prov, som krävas för underofficersbefordran.

Ty vinna vederbörande visshet om att, därest de ej avlagt underofficersexamen,

tjänsten inom marinen icke kan bliva deras livsyrke, utan endast av

kortare varaktighet, då finnes ingen utsikt, att dessa, som hittills ofta skett, stanna

kvar i tjänsten av verkligt intresse för densamma. Anställningen vid marinen

kommer därför att synas ännu mindre lockande än hittills, åtminstone för de bättre

elementen. Någon försämrande inverkan på befordringsutsikterna för dem, som

fullgjort villkoren för befordan till underofficer, kan för övrigt dessa ej befordringskompetentas

kvarstannande i tjänst näppeligen hava. Följden skulle endast bliva

den, att marinen förlorade dessa pålitliga, i tjänsten tränade män, som så väl behövas

på en mångfald platser.

För att förmå äldre obefordrat manskap, varav marinen har ett oavvisligt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 10 höft. (Nr 10). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 10.

behov, att kvarstå i tjänst utöver första anställningstiden, måste därför särskilda

åtgärder säkerligen vidtagas, därest den föreslagna skyldigheten att avgå vid 35

års ålder genomfördes.»

I detta sammanhang vill riksdagen erinra om vad departementschefen

i propositionen yttrar angående vederbörande myndigheters utlåtanden

över 1912 års sakkunnigas förslag:

»Över de sakkunnigas förslag hava infordrade utlåtanden avgivits

dels av chefen för marinstaben i samråd med chefen för kustartilleriet,

dels av marin förvaltningen, som därvid överlämnat yttranden i ärendet

av stationsbefälhavarna m. fl. och cheferna för kustartilleriet tillhörande

regementen och kårer m. fl., dels av direktionen över flottans pensionskassa,

dels ock av statskontoret.

I samtliga dessa utlåtanden har framhållits behovet av väsentlig

förbättring av pensionerna för ifrågavarande manskap, och från de

militära myndigheternas sida har icke någon erinran framställts varken

i fråga om den föreslagna avgångsåldern eller mot vad som föreslagits

beträffande pensioneringen.»

Huvudsyftet med det framlagda pensionsförslaget angives av departementschefen

vara, att, utan hinder av att uppskov finge ske till

1918 års riksdag med den i propositionen berörda organisationsfrågan,

snarast möjligt kunna ur manskapskåren utmönstra personal, som icke

längre är tjänsteduglig. 1 flottan kvarstå nämligen ett 50-tal över 50

levnadsår med redan inträdd pensionsrätt, av vilka de flesta äro otjänstbara

och endast på grund av rena barmhärtighetsskäl tillåtits kvarstå,

då de för dem reglementerade pensionerna äro så obetydliga, att de i

ingen mån kunna bereda avskedad personal nödtorvtig bärgning. (Bil.

D i betänkandet.)

I fråga om rätten för dessa otjänstbara att kvarstå i tjänst synes

även meningsskiljaktighet vara rådande. I sitt förslag till avgångsålder

för marinens stammanskap yttra 1912 års sakkunniga härom:

»Vid bestämmandet av en åldersgräns för manskapets vid marinen rätt att

kvarstå i tjänst böra, som i det föregående framhållits, trenne synpunkter vara särskilt

avgörande, när man tager hänsyn till tjänstens fordringar, nämligen dels marinens

behov av äldre beprövat och yrkeskunnigt manskap, dels fordran på fullständig

tjänstduglighet för de särskilda befattningarna och dels slutligen rekryteringens

underlättande.

Åldersgränsen bör därför sättas så hög, att marinen genom fastställande av

denna gräns ej förlorar beprövat, pålitligt och yrkesskickligt folk vid en tid, då

marinen har den största nyttan av detsamma. Men på samma gång bör möjlighet

beredas vederbörande befälhavare att avskeda det manskap, som ej uppfyller

fordringarna på full tjänstbarhet, oavsett den ålder, manskapet uppnått, eller de

examina, det avlagt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Sådana möjligheter för en befälhavare att entlediga den av manskapet, som

av olika anledningar ej på tillfredsställande sätt fullgör sin tjänst eller som låtit,

komma sig till last direkt straffbara handlingar, finnas redan inrymda i nu gällande

reglementen för marinen.

Erinras må ock, hurusom dessa reglementen överlämnat åt vederbörande befälhavare

att avgöra, om manskap skall medgivas rätt till förlängd anställning eller

ej. Det synes därför endast bero på felaktig tillämpning av dessa reglementen, om

ej fullt tjänstdugligt manskap skulle komma att kvarstå i tjänst. Såväl i flottans

som i kustartilleriets reglementen § 67 respektive § 63 linnes nämligen intagen

den bestämmelsen, att manskap, som vid kassationsmönstring på grund av sjukdom

befinnes odugligt till vidare tjänst, skall avskedas. Likaså finnes i § 168 av flottans

reglemente stadgat, att, när tjänsten sådant fordrar, den, som är anställd vid flottan

genom förordnande tillsvidare eller genom kontrakt eller förordnande på viss uppsägningstid,

kan av Konungen eller den myndighet, som utfärdat förordnandet

eller kontraktet i förra fallet entledigas och i det senare uppsägas.» (Sid. 66 i

betänkandet.)

Beträffande kvarstående överåriga och otjänstbara yttra sistnämnda

sakkunniga:

»Då det ej kan vara förenligt med statens intresse, att ett så stort antal

beställningar bland manskapet i de två högsta lönegraderna upptages av folk, som

ej är dugligt till tjänst, synes det oss vara ett tvingande behov, att dessa beställningar

snarast möjligt bliva tillgängliga för verkligt tjänstdugligt folk, då antalet

beställningar inom sjömanskåren, i synnerhet inom de för underbefäl och förhandsfolk

avsedda klasserna, äro beräknade efter krigsberedskapens oavvisliga behov.

Visserligen skulle jämlikt § 67 eller § 16S i flottans reglemente detta gamla,

mindre tjenstdugliga manskap, omedelbart kunnat avskedas, men av ren barmhärtighet

hava vederbörande befälhavare tillåtit, att det fått stanna kvar i tjänst

på den grund, att nuvarande pensioner äro otillräckliga för till och med det mest

nödtorftiga uppehälle. Ehuru ej författningsenligt berättigade hava dessa sålunda

av billighetshänsyn fått stanna kvar i tjänst och uppbära fulla avlöningsförmåner.

Beträffande återstående 13 man med över 50 levnadsår har ej anteckning i

rullorna gjorts om bristande tjänstduglighet, men torde dock med stöd av uttalandena

från samtliga marinens myndigheter kunna antagas, att på grund av deras

höga levnadsålder marinen ej heller av flertalet utav dessa kan hava full nytta.

För att bereda plats åt yngre och mera tjänstbart folk synes det oss därför

lämpligt, att man söker förmå samtliga dessa överåriga att snarast möjligt taga

avsked.»

Med detta de sakkunnigas uttalande överensstämmer även Eders

Kungl. Maj:ts förslag, ehuru Eders Kungl. Maj:t funnit sig böra ställa

denna särskilda pensionering i samband med organisationsfrågan. Riksdagen

anser för sin del, att starka skäl föreligga för tillgodoseende av

nämnda åldringars intresse. Detta torde kunna ske genom framställning

till riksdagen om beviljande åt dessa otjänstbara åldringar av lämpligt

avvägda tilläggspensioner, på det att pensionärerna utan allt för stora

försakelser må erhålla sitt livsuppehälle på ålderns dagar tryggat.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Beträffande pensioneringsfrågan i sin helhet för marinens stammanskap

synes densamma, som har ett givet sammanhang med den

tilltänkta organisationsfrågan, icke böra lösas i och för sig utan i samband

med denna senare fråga.

Riksdagen finner sig därför icke för närvarande, innan organisationsfrågan

blivit fullt utredd, kunna taga bestämd ställning till de olika

pensionsförslagen. Däremot anser riksdagen Eders Kungl. Maj:ts förslag,

i vad det avser anslag för utdelande av tillfälliga understöd åt f. d.

stammanskap vid marinen på de villkor Eders Kungl. Maj:t föreslagit,

böra godkännas, varjämte det synts lämpligt, att begravningshjälp efter

avliden pensionstagare redan nu bestämmes till det föreslagna beloppet

75 kronor.

Riksdagen har alltså, med avslag å Eders Kungl. Maj:ts förslag

om nya grunder för pensionering av marinens stammanskap, dels beslutit,

att det å ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel uppförda

förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap skall utgå med

oförändrat belopp eller 251,300 kronor;

dels medgivit, att begravningshjälp efter avliden pensionstagare av

marinens stammanskap må utgå till stärbhuset med ett belopp av 75

kronor;

dels och å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel för år

1918 anvisat ett förslagsanslag å 3,000 kronor att användas för utdelande

av tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom

båtsmän) och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet för

pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879,

under villkor

att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara

i behövande omständigheter,

att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd

levnads- och tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt

att understöd till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension

på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må

på därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd prövning

av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan eller sjukdomen

beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet icke må

tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta vid

tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 10.

22:o) I punkt 22 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen, att förre båtsmannen vid Norrlands 4:e kompani

nr 56 Jonas Olof Andersson Stig Wester må tilldelas pension såsom hade

han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

Med bifall till Eders Kungl. Majrts ifrågavarande förslag har riksdagen

medgivit, att förre båtsmannen vid Norrlands 4:e kompani nr 56

Jonas Olof Andersson Stig Wester må tilldelas pension såsom hade han

tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

23:o) I punkt 23 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen, att förre båtsmannen vid Norrlands 3:e kompani nr

149 Erik Edström Bister må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i

tjugu år från tjugu års ålder.

Med biträdande av detta förslag har riksdagen medgivit, att förre

båtsmannen vid Norrlands 3:e kompani nr 149 Erik Edström Bister må

tilldelas pension, såsom hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

24:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,

nr 89, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre

båtsmannen vid Norrlands 2:a kompani nr 124 Carl Gustaf Granberg

Wall må tilldelas pension, såsom hade han tjänat i tjugu år från tjugu

års ålder.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra emot Eders Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, har medgivit, att förre båtsmannen

vid Norrlands 2:a kompani nr 124 Carl Gustaf Granberg Wall må tilldelas

pension, såsom hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

25:o) I punkt 24 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln

uppföra ett förslagsanslag av 18,480 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga

daglönare vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än

dem, som meddelats genom kungörelsen den 25 november 1910, under

villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter; samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,

i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200

kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och

pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 10.

pension eller i dylik pension jämte invalidunderkåll åtnjuter tillhopa

från och med 200 kronor till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor,

samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500

kronor årligen, till 50 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,

har bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.

26:o) I punkt 25 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln

uppföra ett förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som

pensionerats enligt bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingångblivit

tillämpliga å personalen vid lotsverket under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter, samt

att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet

för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250

kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet

och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå

till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen jämte

pensionsförhöj ningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,

har bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. justitiedepartementet.

27:o) I en till riksdagen den 9 mars 1917 avlåten proposition,

nr 98, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre

eleven vid statens uppfostringsanstalt å Bona Armas Anton Veiland må

från och med den 1 juli 1916 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig livränta å 60 kronor, att till honom

utbetalas i den ordning och på de villkor, som finnas angivna i lagen

den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Mkdayens skrivelse Nr 10.

28:o) I en till riksdagen den 23 februari 1917 avlåten proposition,

nr 106, bär Eders Kung!. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet hos

krigshovrätten, änkan Mathilda Charlotta Johanna Wiberg, född Zetterberg,

må från och med år 1917 under sin återstående livstid åtnjuta pension

från allmänna indragningsstaten till årligt belopp av femhundra kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att änkan Wiberg sedan våren

1887 varit stadigvarande sysselsatt med skrivgöromål i krigshovrätten

och härför åtnjutit ersättning av vederbörande tjänsteman därstädes.

Ankan Wiberg är följaktligen icke författningsenligt berättigad till erhållande

av någon statspension. Renskrivningsarbetet i Svea hovrätt,

varav krigshovrätten för närvarande utgör en särskild avdelning, utföres

numera av personer, vilka anställas av hovrätten och för vilka avlöning

finnes uppförd i den för hovrätten fastställda avlöningsstaten. Under

sådana förhållanden och då riksdagen förut bifallit likartade framställningar

om pensioner som den nu ifrågavarande, anser riksdagen sig böra

medgiva, att änkan Wiberg under sin återstående livstid tillerkännes

ett årligt understöd av statsmedel; och har riksdagen därvid icke haft

något att erinra mot det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet.

Åberopande vad sålunda förekommit har riksdagen medgivit, att

förra skrivbiträdet hos krigshovrätten, änkan Mathilda Charlotta Johanna

Wiberg, född Zetterberg, må från och med år 1917 under sin återstående

livstid åtnjuta ett årligt understöd av femhundra kronor från allmänna

indr agningsstaten.

29:o) I anledning av en inom riksdagen väckt motion har riksdagen

medgivit, att förre vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen

Carl Johan Linddal må från och med den 1 januari 1917 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av sexhundra kronor.

II. Ang. utrikesdepartementet.

30:o) I punkt 26 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att den envoyén friherre Charles Emil

Ramel tillkommande pension av 6,000 kronor må uppföras å allmänna

indragningsstaten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning; och torde pensionen böra från och med den

1 januari 1917 utgå å allmänna indragningsstaten. Riksdagen har alltså

medgivit, att den envoyén friherre Charles Emil Ramel tillkommande

pension av 6,000 kronor må från och med den 1 januari 1917 uppföras

å allmänna indragningsstaten.

31:o) I punkt 27 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att generalkonsuln Anders Rudolf Landström

må från och med månaden näst efter den, under vilken expektansarvode

upphör att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 6,000 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har riksdagen

medgivit, att generalkonsuln Anders Rudolf Landström må från

och med månaden näst efter den, under vilken expektansarvode upphör

att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära pension från

allmänna indragningsstaten till belopp av sextusen kronor.

32:o) I punkt 28 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att vicekonsuln Harald Torgny Ehrenborg

må från och med månaden näst efter den, under vilken expektansarvode

upphör att till honom utgå, under sin återstående livstid uppbära pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 6,000 kronor.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och har alltså medgivit, att vicekonsuln Harald

Torgny Ehrenborg må från och med månaden näst efter den, under

vilken expektansarvode upphör att till honom utgå, under sin återstående

livstid uppbära pension från allmänna indragningsstaten till belopp av

sextusen kronor.

III. Ang. lantförsvarsdepartementet.

33:o) I en den 14 april 1917 till riksdagen avlåten proposition,

nr 199, har Eders Kungl. Maj:t, med åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att löjtnanten vid fortifikationen B. K. A. Mannströms

änka Maria Mannström, född Angelin, må, under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt

tillkommande pension från arméns nya änke- och pupill
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrivelse Nr 10.

kassa, å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension av 1,100

kronor, att utgå från och med den 1 augusti 1916.

Riksdagen har med bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, medgivit, att löjtnanten vid fortifikationen B. K. A. Mannströms

änka Maria Mannström, född Angelin, må, under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt

tillkommande pension från arméns nya änke- och pupillkassa,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension av 1,100 kronor,

att utgå från och med den 1 augusti 1916.

34:o) 1 punkt 29 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att förre musikfanjunkaren Erik Wilhelm

Löfstedt må från och med 1917 års ingång under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400

kronor.

Riksdagen har, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, medgivit, att förre musikfanjunkaren Erik Wilhelm Löfstedt må

från och med 1917 års ingång under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av fyra hundra kronor.

35ro) I punkt 30 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen, att envar av hantverkarna vid Norrlands trängkår

Per Olof Johansson och Gustaf Valdemar Hultman må, sedan det blivit

styrkt, att han ej längre kan på tillfredsställande sätt fullgöra sina

tjänståligganden, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,000 kronor, att utgå från och med

månaden näst efter erhållet avsked.

Riksdagen har, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag,

medgivit, att vardera av hantverkarna vid Norrlands trängkår Per

Olof Johansson och Gustaf Valdemar Hultman må, sedan det blivit

styrkt, att han ej längre kan på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av ettusen kronor, att utgå från och med

månaden näst efter erhållet avsked.

36:o) I punkt 31 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren Johan

August Ring må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och med

år 1917.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 10 höft. (Nr 10.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Med hänsyn till Rings ålder och den långa tid, omkring 34 år,

år, som han arbetat i statens tjänst, synes riksdagen icke något vara

att erinra mot att pensionen bestämmes i enlighet med vad i en inom

riksdagen väckt motion föreslagits eller till 400 kronor om året.

Riksdagen har alltså medgivit, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

Johan August Ring må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor, att utgå

från och med år 1917.

37:o) I en till riksdagen den 9 februari 1917 avlåten proposition,

nr 102, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre

arbetaren vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg Anders Gustaf

Johansson må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 500 kronor, att utgå från och med den

1 december 1916.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning, har medgivit, att förre arbetaren vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Marieberg Anders Gustaf Johansson må under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av femhundra kronor, att utgå från och med den 1 december 1916.

38:o) I en till riksdagen avlåten proposition, nr 109, har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att arbetaren vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg Carl Johan Westerberg må under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 300 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

under vilken han frånträder sin anställning vid ammunitionsfabriken.

Med hänsyn till Westerbergs ålder och tjänstetid samt under åberopande

därav, att innevarande års riksdag i ett par likartade fall beviljat

pensionsbelopp av 400 kronor har riksdagen icke något att erinra

mot att pensionen bestämmes i enlighet med vad som föreslagits i en

inom riksdagen väckt motion eller således till 400 kronor om året.

Riksdagen har alltså medgivit, att arbetaren vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg Carl Johan Westerberg må under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av fyrahundra kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

under vilken han frånträder sin anställning vid ammunitionsfabriken.

39:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att »riksdagen

må bevilja änkan Ester Teresia Gustafsson, född Vestberg, från

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Odensjö i Barnarps socken, en årlig livränta, som tillsammans med den

nu utgående må uppgå till 400 kronor årligen jämte ett årligt understöd

av 150 kronor för vart och ett av hennes minderåriga barn intill

dess att de fyllt 18 år.»

Enligt riksdagens mening föreligga i detta fall sådana särskilda

omständigheter, att billigheten synes fordra, att någon tilläggspension

utöver den i förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, medgivna

livräntan, bör beredas änkan Gustafsson och hennes minderåriga barn.

Vad angår beloppet av denna pension, anser riksdagen detsamma skäligen

böra bestämmas på det sätt, att understödet i dess helhet fastställes till

400 kronor för änkan Gustafsson och 100 kronor för vart och ett av

hennes fyra minderåriga barn. Ifrågavarande belopp har anvisats att

utgå å allmänna indragningsstaten från och med år 1917.

Riksdagen har medgivit, att landstormsmannen nr 203 Karl Petrus

Elfton Gustafssons från Odensjö i Barnarps socken änka, Ester Teresia

Gustafsson, född Vestberg, samt makarnas minderåriga barn Karl Gösta

Valdemar, Håkan Petrus Birger, Karin Märta Linnea och Ester Gabriella

Ann-Sofi må — utöver dem jämlikt förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

tillkommande livränta — å allmänna indragningsstaten åtnjuta

sådant tillägg, att sammanlagda understödet bliver för änkan

Gustafsson fyrahundra kronor samt för vart och ett av barnen etthundra

kronor att från 1917 års början årligen utgå till änkan Gustafsson, så

länge hon lever ogift, och till vart och ett av barnen, till dess det uppnått

18 års ålder.

40:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta tilldela soldaten vid Höjentorps kompani, Skaraborgs

regemente nr 380 Karl Axel Granat ett årligt understöd av 200 kronor

att utgå från och med 1915».

På sätt inhämtas av ett utav arméförvaltningen i ärendet avgivet

yttrande, lärer det icke hava förekommit, att krigsman, som skadats

i tjänsten, tilldelats årligt understöd, medan han ännu kvarstår däri.

Då emellertid, såsom statskontoret i likaledes avgivet yttrande framhåller,

Granat icke äger möjlighet att på annat sätt beredas någon ersättningför

den minskning i arbetsförmågan, som obestridligen uppkommit under

arbete för statens räkning, anser även riksdagen billigheten fordra, att

staten träder hjälpande emellan. Motionären har beräknat nedsättningen

av hans arbetsförmåga till minst 50 procent, men har statskontoret —

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 10.

under hänvisning till bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909

om ersättning för kroppsskada, ådragen under militär tjänstgöring —

ansett denna beräkning icke vara riktig, i följd varav enligt statskontorets

mening understödsbeloppet vore väl högt. I avseende härå må

dock erinras, att, såsom också framgår av åberopat läkarintyg, den uppkomna

skadan måste anses vara särskilt hindersam för och vålla högst

avsevärd inskränkning i hans yrke såsom skomakare. Under sådana

förhållanden anser sig riksdagen böra bevilja ett understödsbelopp av

200 kronor; och har detta anvisats att utgå å allmänna indragningsstaten

från och med början av innevarande år.

Åberopande vad sålunda anförts har riksdagen medgivit, att, i

anledning av förevarande motion, indelta soldaten vid Skaraborgs regemente

nr 380 Karl Axel Granat må under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av tvåhundra kronor

att utgå från och med år 1917.

41 :o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 317 samt

en i ämnet väckt motion har riksdagen beslutat, att maskinisten vid

garnisonens i Boden vattenledningsverk B. E. T. Svenssons änka Ida

Maria Svensson, född Flodin, samt makarnas minderåriga barn Arnold

Teodor, Greta Matilda, Tord Ädolf och Stig Bror må från allmänna indragningsstaten

åtnjuta understöd, änkan Svensson med tre hundra kronor

samt vart och ett av barnen med ett hundra kronor att från 1917 års början

årligen utgå till änkan Svensson, så länge hon lever ogift, och till vart

och ett av barnen till dess det uppnått 18 års ålder.

42:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr

318, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att arbetsförmannen vid krigsskolan, C.

W. Johanssons änka Anna Greta Johansson må från och med den 1

januari 1918 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 250 kronor.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att änkan Johansson

bör tillerkännas något årligt understöd av statsmedel; och har riksdagen,

med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen, icke haft

något att erinra mot att detsamma bestämmes i enlighet med vad i en

inom riksdagen väckt motion föreslagits eller till 400 kronor om året.

Riksdagen har, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrivelse Nr 10.

framställning och med bifall till den i ämnet väckta motionen, medgivit,

att arbetsförmannen vid krigsskolan C. W. Johanssons änka Anna Greta

Johansson må från och med den 1 januari 1918 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

43:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition,

nr 319, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes

intendenturverkstäder Frans Gustaf Storms änka Matliilda Elisabeth

Storm, född Jonsdotter, må under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 180 kronor, att utgå från och med den 1

januari 1917.

Med hänsyn till här föreliggande synnerligen ömmande omständigheter

och då Storms död synes hava förorsakats av olycksfall under

arbete för regementets räkning, anser riksdagen det årliga understödet

i detta fall böra bestämmas i enlighet med vad i en inom riksdagen

väckt motion hemställts eller till 400 kronor.

Riksdagen har, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med bifall till den i ämnet väckta motionen, medgivit,

att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes intendenturverkstäder Frans

Gustaf Storms änka Mathilda Elisabeth Storm, född Jonsdotter, må

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

fyrahundra kronor, att utgå från och med den 1 januari 1917.

44:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 april 1917 dagtecknad

proposition, nr 320, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att kokerskan vid Karlskrona grenadjärregemente

änkan Sofia Petersson, född Israelsson, må under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 400 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under

vilken hon entledigas från sin anställning vid regementet.

Riksdagen har ej funnit något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förslag och har förty medgivit, att kokerskan vid Karlskrona grenadjärregemente

änkan Sofia Petersson, född Israelsson, må under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse Nr 10.

av fyrahundra kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

under vilken hon entledigas från sin anställning vid regementet.

45:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 321

samt en i ämnet väckt motion har riksdagen beslutit, att fodermarsken

II. F. E. Ingvarssons änka Maria Ingvarsson, född Olsson, och makarnas

tre minderåriga barn må från och med den 1 februari 1917 å allmänna

indragningsstaten åtnjuta årliga understöd, änkan så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, med trehundra kronor om året samt vart

och ett av barnen intill uppnådd ålder av 18 år med etthundra kronor

årligen.

46:o) I anledning av en inom riksdagen väckt motion har riksdagen

beslutit en årlig pension av trehundra kronor åt förre soldaten Anders

Gustav Moss från Ransäters socken i Värmlands län, att utgå från allmänna

indragningsstaten från och med 1917 års början.

47:o) 1 anledning av en inom riksdagen väckt motion bar riksdagen

beviljat förre soldaten Anders Lind, Freluga, Bollnäs socken, en årlig

pension av trehundra kronor, att utgå från 1917 års början å allmänna

indragningsstaten under hans återstående livstid.

IV. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

48:o) I en till riksdagen den 23 mars 1917 avlåten proposition, nr

151, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet

Rudolf August Sundin må från och med månaden näst efter

den, i vilken han, vid fyllda 67 levnadsår, erhåller avsked från kansli - sekreterartjänsten, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta, utöver honom författningsenligt tillkommande pension

å 3,500 kronor för år, en tilläggspension av 700 kronor årligen.

Även riksdagen anser rättvisa och billighet fordra, att kanslisekreteraren

Sundin beredes en tilläggspension utöver det pensionsbelopp,

3,500 kronor, vartill han enligt gällande bestämmelser är berättigad,

då han avgår från sin tjänst. Beträffande beloppet av denna

hava, såsom av utredningen framgår, olika meningar gjort sig gällande.

Löneregleringskommittén har för sin del ansett tilläggspensionen böra

stanna vid ett belopp av 500 kronor, varemot statskontoret ävensom en

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens skrivelse Nr 10.

ledamot av kommittén funnit beloppet böra bestämmas till 700 kronor.

Detta sistnämnda förslag bär upptagits i Eders Kungl. Maj:ts proposition.

Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har Sundin i sin egenskap

av kanslisekroterare från och med år 1911 uppburit ett provisoriskt lönetillägg

till belopp av 1,100 kronor, varav 700 kronor skulle anses såsom

lön, 100 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 300 kronor såsom

ortstillägg. Emellertid hade, såsom löneregleringskommittén framhåller,

till iakttagande vid utbetalningen stadgats och vore fortfarande stadgat,

att å lönen skulle avdragas, för år räknat, så stort belopp, som motsvarade

den pensionsavgift, vilken enligt 1907 års pensionslag skulle

hava erlagts av vederbörande befattningshavare såsom bidrag till egen

pensionering, om berörda lag varit å honom tillämplig, allt enligt vissa

angivna föreskrifter.

I avseende härå har kommittén framhållit, att man vid beräknande

av anslag till provisoriska avlöningstillägg utgått ifrån, att ett dylikt

avdrag skulle ske. För kanslisekreterare, som i likhet med Sundin

kommit i åtnjutande av andra ålderstillägget å lönen och å vilken

pensionslagen icke vore tillämplig, utgjorde avdraget, på föreskrivet

sätt avrundat, 200 kronor. Den del av det Sundin tillkommande provisoriska

avlöningstillägget, som avsåges såsom lön, hade således faktiskt

utgått med allenast 500 kronor. Tilläggspensionen borde därför enligt

kommitténs mening icke bestämmas högre än till sistnämnda belopp.

Kommittén har vidare ansett sig böra erinra, att de befattningshavare

i nyreglerade verk, vilka ingått å ny avlöningsstat, vore underkastade

1907 års lag och att enligt denna gällde såsom regel, att för

erhållande av oavkortad eller hel pension, manlig tjänstinnehavare skulle

hava uppnått, jämte 35 tjänstår, 67 levnadsår, Sundin åter, vilken icke

vore underkastad nämnda lag, hade enligt de för honom gällande bestämmelser

varit förpliktad att, efter uppnådda 35 tjänstår, avgå från

tjänsten vid 65 års ålder, men erhållit tillstånd att kvarstå tillsvidare

under ett år, räknat från och med den 5 juli 1915, och därefter ytterligare

till den 5 juli 1917, då han fyllde 67 år.

Av vad löneregleringskommittén sålunda anfört framgår, att Sundin

av det provisoriska avlöningstillägget i verkligheten icke uppburit mer

än, förutom tjänstgöringspenningar och ortstillägg, ett mot lön svarande

belopp av 500 kronor. På nu angivna och av löneregleringskommittén

i övrigt anförda skäl har riksdagen ansett sig höra ansluta sig till löneregleringskommitténs

förslag.

Riksdagen har alltså, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, medgivit, att kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Rudolf August Sundm må från och med månaden näst efter den, i

vilken han, vid fyllda 67 levnadsår, erhåller avsked från kanslisekreterartjänsten,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta, utöver honom författningsenligt tillkommande pension å 3,500

kronor för år, en tilläggspension av femhundra kronor årligen.

49:o) I punkt 32 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att det av 1912 års riksdag beväringsmannen

Oskar Manfred Karlsson under hans återstående livstid från

allmänna indragningsstaten beviljade understöd av 300 kronor för år

må från och med år 1917 utgå utan hinder därav att Karlsson fortfarande

kan komma att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets

försorg.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

50:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 februari 1917 dagtecknad

proposition, nr 90, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren Andreas Brommesson

må från och med månaden näst efter den, under vilken han

erhåller avsked från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 300 kronor.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande

fall föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag

i ett likartat fall beviljat ett belopp av 400 kronor, synes riksdagen

icke vara något att erinra mot att pensionen bestämmes i enlighet med

vad i en inom riksdagen väckt motion föreslagits eller till 400 kronor

om året. _ _ .

På grund av det anförda har riksdagen medgivit, att fortifikationsarbetaren

Andreas Brommesson må från och med månaden näst efter

den, under vilken han erhåller avsked från sin anställning vid Karlskrona

fästningsbyggnad, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

51:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

måtte bevilja änkan efter framlidne daglönaren vid flottans varv

i Karlskrona, nr 197 Anton Viktor Hansson, så länge hon lever ogift,

en årlig livränta av 500 kronor».

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Aven riksdagen är av den mening, att beviljandet av en livränta

åt änkan Hansson till så högt belopp, som i motionen föreslagits eller

500 kronor, skulle innebära ett betänkligt avsteg från nu gällande

pensioneringsgrunder. Med hänsyn till de säregna förhållanden, under

vilka Hanssons död inträffat, samt övriga i ärendet föreliggande ganska

ömmande omständigheter, synes emellertid billigheten fordra, att något

understöd beredes änkan Hansson och hennes minderåriga dotter; och

har riksdagen ansett detsamma lämpligen böra utgå med 300 kronor till

änkan och 100 kronor till den minderåriga dottern. Beloppen hava

anvisats å allmänna indragningsstaten och tilldelats dem från innevarande

års början.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Anton Viktor Hanssons

änka Emilia Charlotta Hansson, född Pettersson, och makarnas minderåriga

dotter må å allmänna indragningsstaten åtnjuta understöd till

belopp av änkan tre hundra kronor och dottern ett hundra kronor, att

utgå årligen från 1917 års början till änkan, så länge hon lever ogift,

och till dottern, till dess hon uppnått 18 års ålder.

52:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition,

nr 294, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren Carl August

Bäckman må från och med månaden näst efter den, under vilken han

erhållit avsked från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av trehundra kronor.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande

fall föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag

i likartade fall beviljat ett belopp av 400 kronor, har riksdagen ansett

pensionen böra bestämmas till sistnämnda belopp.

På grund av det anförda har riksdagen, i anledning av Eders

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, medgivit, att fortifikationsarbetaren

Carl August Bäckman må från och med månaden näst efter

den, under vilken han erhållit avsked från sin anställning vid Karlskrona

fästningsbyggnad, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 10 käft. (Nr 10.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 10.

V. Angående civildepartementet.

53:o) I punkt 33 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att länsmannen i Tryde distrikt av Kristianstads

län Lars Peter Lagerstedt må från och med månaden näst efter

den, varunder han erhållit entledigande från tjänsten, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 1,200 kronor.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och har alltså medgivit, att länsmannen i

Tryde distrikt av Kristianstads län Lars Peter Lagerstedt må från och

med månaden näst efter den, varunder han erhållit entledigande från

tjänsten, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av ettusen tvåhundra kronor.

54:o) I en till riksdagen den 26 januari 1917 avlåten proposition,

nr 42, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av

statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att uppsyningsmannen vid Lunds hospital och asyl Karl Johan

Teodor Netzlers änka Ida Augusta Netzler, född Lindqvist, må från och

med den 1 november 1916 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 365 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl.

Maj:ts förslag, har bifallit ifrågavarande proposition.

55:o) I en till riksdagen den 16 februari avlåten proposition, nr

66, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att provinsialläkaren

i Bodens distrikt Per Erik Brännström må från och med månaden

näst efter den, varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 3,500 kronor.

Enligt riksdagen tillhandakommet meddelande har Brännström

avlidit den 12 april innevarande år; och påfordrar alltså förevarande

framställning icke någon åtgärd av riksdagen.

56:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

ville bevilja portvakten Karl Teodor Sundkvists änka, Kristina

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Sofia Sundkvist, född Rydin, så länge hon lever ogift, ett årligt understöd

av 300 kronor, att utgå av anslaget till hospitalens underhåll)).

På grund av vad i motionen anförts anser riksdagen, att understöd

bör beredas änkan Sundkvist, och har riksdagen icke något att erinra

mot det av motionärerna i sådant avseende föreslagna beloppet 300

kronor. Understödet har anvisats att utgå från och med innevarande år

å allmänna indragningsstaten.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, beviljat

portvakten Karl Teodor Sundkvists änka, Kristina Sofia Sundkvist, född

Rydin, så länge hon lever ogift, ett årligt understöd av trehundra kronor

att utgå från och med år 1917 å allmänna indragningsstaten.

57:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,

nr 67, har Eders Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att den pension å allmänna indragningsstaten,

som beviljats förre avdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader

Lorentz Gustaf Philip Rundstedt till belopp av 1,000 kronor, må höjas

till 1,600 kronor, att utgå under hans återstående livstid från och med

den 1 januari 1917, dock med villkor att, därest han framdeles skulle

erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skall

för den tid, anställningen varar, minskas med ett belopp, motsvarande

den nya avlöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre

belopp, under tiden upphöra att utgå.

Av utredningen i ärendet framgår, att Rundstedt, då han år 1894

av riksdagen tillerkändes en årlig pension å 1,000 kronor, uppnått 52

levnads- och 22 tjänstår. Denna tjänstetid hade sedermera ökats till

omkring 24 tjänstår genom Rundstedt kvarblivande i statens järnvägsbyggnaders

tjänst till den 1 maj 1896. Efter erhållet avsked från statstjänsten

hade Rundstedt tjänstgjort såsom baningenjör hos Stockholms

nya spårvägsaktiebolag till den 1 juli 1909, då han lämnade sin befattning

och av bolaget tillerkändes en årlig pension av 2,145 kronor att

utgå under den tid bolagets koncession gällde; och hade denna koncession

upphört med utgången av år 1916.

Järnvägsstyrelsen har nu med hänsyn tagen till de ytterligare två

år, som Rundstedt tjänat staten, föreslagit en pensionsförhöjning med

200 kronor eller således till 1,200 kronor, varemot statskontoret under

åberopande av att starka billighetsskäl talade för en större förhöjning

hemställt, att pensionen i stället måtte höjas till 2,000 kronor. Eders

Kungl. Maj:t har emellertid på anförda grunder ansett ifrågavarande pen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 10.

sionsförhöjning böra begränsas till 600 kronor. Den förhöjda pensionen

skulle utgå från och med den 1 januari 1917.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser även riksdagen

en förhöjning av Rundstedts statspension vara befogad, men synes denna

förhöjning, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, böra begränsas till 200

kronor. Det får nämligen icke förglömmas, att Rundstedt dels under

den tid han varit i enskild tjänst åtnjutit ganska stora avlöningsförmåner,

dels ock därefter under ett flertal år uppburit en ej obetydlig

pension. Härtill kommer, att, enligt vad riksdagen inhämtat, Rundstedt

för innevarande år av bolaget tillerkänts en gratifikation till samma

belopp som den senast uppburna pensionen och att bolaget för övrigt

icke torde komma att underlåta att även för framtiden bereda honom

understöd i en eller annan form. Under sådana förhållanden har riksdagen

för sin del som nämnt ansett sig böra stanna vid den av järnvägsstyrelsen

föreslagna förhöjningen; och synes den högre pensionen

böra bestämmas att utgå från och med den 1 januari 1918.

Åberopande vad sålunda anförts, har riksdagen medgivit, att den

pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats förre avdelningsingenjören

vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip Rundstedt

till belopp av 1,000 kronor, må höjas till ettusentvåhundra kronor,

att utgå under hans återstående livstid från och med den 1 januari

1918, dock med villkor att, därest han framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skall för den tid,

anställningen varar, minskas med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,

eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, under

tiden upphöra att utgå.

58:o) I en till riksdagen den 23 mars 1917 avlåten proposition,

nr 139, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att uppsyningsmannen vid Västerviks hospital Olof

Strandbergs änka Jenny Matilda Strandberg, född Lundqvist, må från

och med den 1 oktober 1916 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 365 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förslag, har bifallit ifrågavarande proposition.

59:o) I särskilda inom riksdagen väckta motioner har hemställts,

satt riksdagen ville bevilja förre avdelningsingenjören Carl Gerhard Schen
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens skrivelse Nr 10.

ströms änka, Hedvig Ellen Schenström, så länge hon lever ogift, en årlig

pension av sexhundra kronor samt åt vardera av makarnas barn, Brita

Elina Carlsdotter Schenström född den 2 Va 1900, Tora Fredrika Carlsdotter

Schenström född den V7 1902, Anna Elisabeth Carlsdotter Schenström

född den 2Yio 1903, Eva Marianne Carlsdotter Schenström född den

2Vs 1907, en årlig pension av tvåhundra kronor till uppnådd 18 års ålder

samt att dessa pensionsbelopp må utgå från och med den 1 januari 1917.»

Lika med de i ärendet hörda ämbetsverken finner riksdagen det

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något understöd

av allmänna medel tilldelas änkan Schenström och hennes minderåriga

döttrar. Vad beträffar beloppen av dessa, delar riksdagen statskontorets

mening, att de föreslagna understöden synas väl höga i jämförelse med

vad hittills i liknande fall anvisats från allmänna indragningsstaten, och

anser riksdagen desamma skäligen böra bestämmas till 500 kronor för

änkan och 100 kronor till var och en av de fyra döttrarna att utgå

under vanliga villkor från 1917 års början.

På grund av det anförda har riksdagen, i anledning av förevarande

motioner, medgivit, att förre avdelningsingenjören Carl Gerhard

Schen ströms änka Hedvig Ellen Schenström, född von Fieandt, samt

makarnas minderåriga döttrar Brita Elina Carlsdotter, Tora Fredrika,

Anna Elisabeth och Eva Marianne må å allmänna indragningsstaten åtnjuta

pensioner till belopp av änkan Schenström fem hundra kronor

samt var och en av de fyra döttrarna ett hundra kronor, att från och

med 1917 års början årligen utgå till änkan, så länge hon lever ogift,

och till en var av döttrarna, till dess hon uppnått 18 års ålder.

60:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att tillerkänna järnvägsarbetaren Erik Johan Eriksson,

Göteborg, som ersättning för skada (hel invaliditet) till följd av

olycksfall i arbetet för statens järnvägar en årlig livränta av 800 kronor,

att utgå från dag, då sjukavlöningen upphör att utgå.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Eriksson av j ärnvägsstyrelsen

tillerkänts en årlig livränta av 300 kronor eller det högsta belopp,

som enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till

följd av olycksfall i arbete kan utgivas till honom samt att styrelsen,

behjärtande hans sorgliga belägenhet, i syfte att låta honom genomgå

lärokurs vid en hantverksskola för blinda, för tiden den 1 januari 1917

—den 31 december 1918 beviljat honom sjukavlöning med 3 kronor om

dagen, att utgå i stället för vad av omförmälda livränta belöper å samma

tid. Myndigheterna hava därför ansett, att åtminstone icke för när
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrivelse Nr 10.

varande skäl förefunnes att utöver de förmåner, som tillförsäkrats Eriksson,

bevilja honom ytterligare årligt understöd.

Enligt riksdagens mening föreligga emellertid här sådana ömmande

omständigheter, att billigheten synes fordra, att staten än ytterligare

träder hjälpande emellan och har riksdagen för sin del ansett, att Eriksson

utöver förberörda livränta bör komma i åtnjutande av eu tilläggspension

å allmänna indragningsstaten av skäliga ansedda 500 kronor

att utbetalas från den dag sjukavlöning till Eriksson icke vidare utgår.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,

att järnvägsarbetaren Erik Johan Eriksson, Göteborg, må — utöver den

honom enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till

följd av olycksfall i arbete tillerkända livränta — å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig tilläggspension till belopp av femhundra

kronor att utgå från den dag särskild sjukavlöning upphör att till honom

utbetalas.

61:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen

måtte höja den till smeden Karl Johan Andersson Lind utgående

pensionen med 100 kronor årligen eller från 200 till 300 kronor att

utgå efter samma grunder, som omförmälas i ett för Lind den 29 oktober

1894 av järnvägsstyrelsen utfärdat avskedsbevis.

Av utredningen i ärendet framgår, att Lind, som år 1894 erhållit

avsked från sin anställning vid statens järnvägsbyggnader och därvid

av riksdagen tillerkänts pension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 200 kronor, jämväl därefter arbetat vid nämnda järnvägsbyggnader

till år 1902 utan att därunder uppbära något av den honom tillkommande

pensionen. Vid sådant förhållande har riksdagen ansett det vara med

rättvisa och billighet överensstämmande, att Lind, vilken numera är 78

år gammal, tillerkännes en sådan förhöjning av pensionen, att denna i

sin helhet uppgår till det belopp, som riksdagen, på sätt närmare

framgår av punkterna 90 och 92 här nedan i enlighet med statskontorets

förslag och på av statskontoret anförda skäl, beviljat eller 400 kronor.

För pensionens utgående torde böra föreskrivas de av järnvägsstyrelsen

föreslagna villkor.

Riksdagen har alltså i anledning av förevarande motion, medgivit,

att smeden vid statens järnvägar Karl Johan Andersson Lind

må, utöver honom av 1894 års riksdag beviljad pension till belopp av

tvåhundra kronor, från och med månaden näst efter den, i vilken han

erhåller entledigande från sin anställning vid statens järnvägar, under

sin återståande livstid uppbära årligen ytterligare tvåhundra kronor å

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 10. 39

allmänna indragningsstaten, dock med villkor att, därest lian framdeles

skulle erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående till det

för honom såsom yrkesarbetare beräknade årliga medelinkomstbelopp av

1,200 kronor, pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra

att utgå samt, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, minska, så att

densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda

medelinkomst.

62:o) I en till riksdagen avlåten, den 21 april 1917 dagtecknad

proposition, nr 291, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att från allmänna indragningsstaten bevilja en årlig

livränta å 120 kronor till avlidne bergsprängaren Johan Emil Handens

änka Anna Handén och en årlig livränta å 60 kronor till makarnas

minderåriga dotter Maja Paulina Emilia Handén, att utgå från den 10

december 1916 på sätt och under de villkor i övrigt, som i lagen angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli

1901 finnas stadgade.

Riksdagen har ej funnit något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts

förslag och har förty från allmänna indragningsstaten beviljat en årlig

livränta å etthundratjugu kronor till avlidne bergsprängaren Johan Emil

Handéns änka Anna Handén och en årlig livränta å sextio kronor till

makarnas minderåriga dotter Maja Paulina Emilia Handén, att utgå från

den 10 december 1916, på sätt och under de villkor i övrigt, som i

lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den

5 juli 1901 finnas stadgade.

63:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition, nr 338,

samt en i ämnet väckt motion har riksdagen besluta a) att en var av

nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda eller förut anställda

personer, nämligen förmännen Jonas Gustaf Jernberg, Otto Wilhelm

Johansson Husberg, Johan Alfred Johansson och Olof Olsson, stenarbetarna

Karl Samuel Forsgren, Johan Johansson Linder och Sven

Magnus Andersson samt arbetarna August Magnusson Hedelin, Per Johan

Lundbäck, Johan k redrik Mehn, Jakob Bengtsson Lund, Jan Jansson,

Alfred Gotthard Andersson, Karl August Bergdahl, Carl Magnus Johansson

Löndahl, Karl August Lagerström, Frans August Johansson och

Anders Petter Andersson må från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigats eller varder entledigad från sin befattning vid

statens järnvägar — dock icke i något fall för tid före den 1 januari

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrivelse Nr 10.

1917 — under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension till belopp av 400 kronor, under villkor emellertid

att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning

av statsmedel, uppgående till ett för en var beräknat årligt medelinkomstbelopp

av respektive 1,200 kronor för förman och yrkesarbetare

samt 1,000 kronor för vanlig arbetare eller därutöver, pensionen skall,

så länge sistnämnda anställning varar, upphöra att utgå samt att, vid

sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall minskas, så att

densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda

medelinkomst;

b) att den järnvägsarbetaren Oskar Alsterlén eller Alsterlind av

1894 års riksdag å allmänna indragningsstaten beviljade pension av 160

kronor må höjas till 400 kronor, att utgå under hans återstående livstid

från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller entledigande

från nu innehavande anställning vid statens järnvägsbyggnader,

dock med villkor att, därest han framdeles skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, uppgående till 1,200 kronor eller därutöver

för år räknat, pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra

att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen

skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till mer

än sistnämnda belopp; och

c) att stenarbetaren vid statens järnvägsbyggnader Karl Fredrik

Andersson, vilken enligt beslut av 1916 års riksdag under visst villkor

äger att från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp av 300

kronor, må åtnjuta ifrågavarande pension under följande ändrade villkor,

nämligen att, därest han framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning

av statsmedel, uppgående till 1,200 kronor eller därutöver för år

räknat, pensionen skall, så länge sistnämnda anställning varar, upphöra

att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen

skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till mer

än sistnämnda belopp.

Därjämte får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta

genom järnvägsstyrelsen utreda, i vad mån en höjning av pensioner åt

förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader lämpligen må äga

rum, med beaktande därvid att beloppen varda utmätta med hänsyn

till vederbörandes större eller mindre antal levnads- och tjänstår, samt

därefter till riksdagen inkomma med det förslag, som härav föranledes.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens skrivelse Nr 10.

64:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen

ville besluta, att avlidne kronolänsman Johan Henrik Landbergs

änka, Anna Viktoria Landberg, född Almegren, i Stenungsund i Bohuslän,

måtte tillerkännas en årlig tilläggspension av 300 kronor att utgå från

och med den 1 januari 1917.

Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, synes änkan

Landberg befinna sig i tryckt ekonomisk ställning. Då hon vidare på

grund av långvarig sjuklighet är oförmögen att med eget arbete bidraga

till sitt uppehälle samt dessutom i behov av särskild vård, har riksdagen

ansett billigheten fordra, att hon erhåller någon förhöjning av den

pension, hon nu åtnjuter från civilstatens änke- och pupillkassa; och

har denna förhöjning skäligen ansetts böra bestämmas till det av motionären

föreslagna beloppet 300 kronor. Tilläggspensionen har anvisats

att utgå å allmänna indragningsstaten från och med innevarande års

början.

Riksdagen har, i anledning av förevarande motion, medgivit, att

änkan Anna Viktoria Landberg, född Almegren, i Stenungsund, Bohuslän,

må — utöver den henne från civilstatens änke- och pupillkassa

tillkommande pension — å allmänna indragningsstaten erhålla en årlig

tilläggspension av trehundra kronor att utgå från och med år 1917, så

länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver.

VI. Ang. finansdepartementet.

65:o) I en till riksdagen den 16 april 1917 avlåten proposition,

nr 267, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förste aktuarien i statistiska centralbyrån

Fredrik Alfred Sundberg må från den tidpunkt, då han kommer i åtnjutande

av honom författningsenligt tillkommande pension, under sin

återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en tilläggspension

av 600 kronor årligen.

Åven riksdagen anser, att förste aktuarien Sundberg bör komma i

åtnjutande av tilläggspension. Av utredningen i ärendet jämte i övrigt

tillgängliga handlingar framgår, att alltsedan den provisoriska löneregleringen

genomfördes för statistiska centralbyrån, provisoriskt avlöningstillägg

till förste aktuarie upptagits till 1,300 kronor, varav 600 kronor

skulle anses såsom lön, 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar och

400 kronor såsom ortstillägg. Emellertid hade, på sätt närmare inhämtas

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 10 höft. (Nr 10.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens skrivelse Nr 10.

av vad riksdagen vid punkt 48 här ovan anfört i fråga om tilläggspension

till kanslisekreteraren R. A. Sundin, till iakttagande vid utbetalningen

stadgats och vore fortfarande stadgat, att å lönen skulle avdragas,

efter år räknat, visst belopp, motsvarande avgifter för egen

pensionering, enligt vissa angivna föreskrifter. För förste aktuarie, som

i likhet med Sundberg åtnjuter endast ett ålderstillägg å lönen och å

vilken pensionslagen icke är tillämplig, utgör avdraget, på föreskrivet

sätt avrundat, 200 kronor. Den del av det Sundberg tillkommande

provisoriska avlöningstillägget, som avsåges såsom lön, lärer således i

verkligheten hava utgått med allenast 400 kronor. Under åberopande av

vad riksdagen i övrigt anfört i fråga om den föreslagna tilläggspensionen

till kanslisekreteraren Sundin anser sig riksdagen icke kunna medgiva,

att Sundbergs tilläggspension bestämmes högre än till 400 kronor.

På grund av det anförda har riksdagen medgivit, att förste aktuarien

i statistiska centralbyrån Fredrik Alfred Sundberg må från den

tidpunkt, då han kommer i åtnjutande av honom författningsenligt tillkommande

pension, under sin återstående livstid uppbära å allmänna

indragningsstaten en tilläggspension av 400 kronor årligen.

66:o) I en till riksdagen den 27 mars 1917 avlåten proposition,

nr 161, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att före detta förste vaktmästaren i finansdepartementet

Johan Ferdinand Lindgren må, räknat från och med den

1 januari 1917, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en tilläggspension av 200 kronor årligen.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl och då enligt vad för

riksdagen uppgivits i detta fall även ömmande omständigheter äro för

handen, har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Majtts

proposition.

Riksdagen har alltså medgivit, att före detta förste vaktmästaren

i finansdepartementet Johan Ferdinand Lindgren må, räknat från och

med den 1 januari 1917, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en tilläggspension av två hundra kronor

årligen.

67:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen

må medgiva, att vedsågaren Jonas Andersson Lind må från och

med år 1917 under sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd

av trehundra kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Lind har visserligen icke någon rätt till pension av statsmedel.

Med hänsyn till den sällsynt långa tid lian förrättat arbete för generaltullstyrelsens

räkning och då han nu vid en uppnådd ålder av över

71 år synes befinna sig i små omständigheter, tala enligt riksdagens

mening billighetsskäl för att bereda honom något understöd, och har

riksdagen ansett detta skäligen böra bestämmas till 300 kronor årligen

att utgå från 1917 års början å allmänna indragningsstaten.

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit,

att vedsågaren Jonas Andersson Lind må från och med år 1917 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av tre hundra kronor.

VII. Ang. ecklesiastikdepartementet.

68:o) I punkt 34 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att före detta förste vaktmästaren i

ecklesiastikdepartementet Frans Ludvig Nittzell må från början av år

1917 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en tilläggspension av 100 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, har riksdagen

medgivit, att före detta förste vaktmästaren i ecklesiastikdepartementet

Frans Ludvig Nittzell må från början av år 1917 under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en tilläggspension

av ett hundra kronor.

69:o) I en till riksdagen den 26 januari 1917 avlåten proposition,

nr 50, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att städerskan hos ecklesiastikdepartementet Johanna

Wilhelmina Widegren, född Edling, må från och med månaden näst

efter den, under vilken hon entledigas från nämnda anställning, under

sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig

pension till belopp av 400 kronor.

Riksdagen, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,

har medgivit, att städerskan hos ecklesiastikdepartementet Johanna

Wilhelmina Widegren, född Edling, må från och med månaden näst

efter den, under vilken hon entledigas från nämnda anställning, under

sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig

pension till belopp av fyrahundra kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens skrivelse Nr 10.

70:o) I punkt 35 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att räknebiträdet vid meteorologiska centralanstalten

Theresia Christina Augusta Engström må från och med månaden

näst efter den, i vilken hon avgår från sin anställning vid centralanstalten,

under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av 400 kronor.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande

framställning, har medgivit, att räknebiträdet vid meteorologiska centralanstalten

Theresia Christina Augusta Engström må från och med månaden

näst efter den, i vilken hon avgår från sin anställning vid centralanstalten,

under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av fyrahundra kronor.

71:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, det riksdagen

ville besluta att åt professorn Knut Wicksell bevilja en fyllnadspension,

motsvarande skillnaden mellan det enligt gällande pensionsbestämmelser

för honom utgående beloppet och den för professorer

medgivna fulla pensionen, räknad för tiden från hans avgång från

universitetstj änsten.

Såsom i motionen erinras, anhöll professorn Wicksell i slutet av år

1915 hos Eders Kungl. Maj:t, att Eders Kungl. Maj:t måtte till riksdagen

avlåta proposition om beviljande åt honom av sådan fyllnad i den honom

enligt vederbörande pensionslag tillkommande pension, att denna jämte

fyllnad sbeloppet uppginge till 5,600 kronor.

Wicksell var nämligen i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten

och beträffande rätten till pension underkastad den civila pensionslagens

bestämmelser och var alltså, då han vid sin avgång från tjänsten efter

uppnådda 65 levnadsår endast kunde räkna 17 tjänstår, icke berättigad

till större pension än 17/ä5 av pensionsunderlaget, 5,600 kronor, eller alltså

efter föreskriven avrundning 3,810 kronor.

Över Wicksells ifrågavarande ansökning yttrade sig kanslersämbetet

för rikets universitet efter att hava hört drätselnämnden vid universitetet

i Lund och det större akademiska konsistoriet därstädes, ävensom

drätselnämnden vid universitetet i Uppsala och de båda akademiska

konsistorierna därstädes.

Kanslersämbetet likasom de båda konsistorierna i Uppsala tillstyrkte

på förslag av därvarande drätselnämnd framställningen.

Drätselnämnden erinrade i sitt yttrande om 1902 års riksdags

beslut i avseende å de ordinarie professorernas löneförmåner och rätt

till pension, enligt vilka dessa skulle äga att efter 5 respektive 10 års

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens skrivelse Nr 10.

väl vitsordad tjänstgöring åtnjuta två ålderstillägg å lönen, vartdera å

500 kronor, så att denna komme att uppgå till 5,000 kronor, varjämte

tjänstgöringspenningarna skulle utgå med 2,000 kronor. I sammanhang

härmed bestämdes, att tjänsteman, som ingick på dessa nya bestämmelser,

skulle, då han uppnått 65 levnadsår, vara förpliktad att med oavkortad

lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten avgå.

Sedermera ändrades förhållandena genom 1907 års pensionslag och 1908

års lönereglering för professorerna. Deras löner höjdes då till 7,500

kronor med rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänst.

Vidare bestämdes, att den civila pensionslagens bestämmelser skulle

gälla i fråga om skyldighet att avgå från tjänst och rätt till pension

ävensom att de förutvarande tjänstinnehavare, vilka icke före viss angiven

tidpunkt anmälde, att de underkastade sig den nya avlöningsstaten

samt de i sammanhang därmed stadgade villkor och bestämmelser,

skulle bibehållas vid förutvarande löne- och pensionsförmåner. Därest

Wicksell icke hade ingått på den senare lönestaten, skulle han, som

utnämnts till ordinarie professor år 1904 eller således efter tiden för

tillämpningen av 1902 års lönereglering, hava varit berättigad till erhållande

av pension efter ett pensionsunderlag av 5,000 kronor, om han

vid avskedstagandet åtnjutit lön i högsta lönegraden.

Efter det jämväl statskontoret avgivit infordrat underdånigt utlåtande,

fann Eders Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning den 30 december

1916 Wicksells ovanberörda ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

Samma dag beviljades på därom gjord ansökning Wicksell nådigt

avsked med utgången av år 1916 med rätt för honom att från och med

den 1 jannari 1917 uppbära pension till belopp av 3,810 kronor årligen

att utgå från tionde huvudtitelns förslagsanslag till pensionering av

civila tjänstinnehavare.

Såsom av drätselnämnden vid universitetet i Uppsala framhållits,

gällde vid tiden för Wicksells utnämning till ordinarie professor sådana

bestämmelser, att han efter invänta två ålderstillägg och en uppnådd

levnadsålder av 65 år skulle hava varit berättigad till en pension av

5,000 kronor. Sedermera hava emellertid i avseende härå förändringar

vidtagits, vilka för Wicksell medfört avsevärt ogynnsammare pensionsförhållanden.

Det har då synts riksdagen vara billigt, att Wicksell

kommer i åtnjutande av samma pensionsförmåner, som gällde vid tiden

för hans tillträde till ordinäre professorstjänst och med vilka han då

haft att räkna. Wicksell skulle härigenom erhålla en icke obetydlig

ökning av den honom författningsenligt tillkommande pensionen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Riksdagen har alltså icke ansett sig böra i vidare mån biträda

motionen än att Wicksells pension i dess helhet fastställts till 5,000

kronor om året. Det erforderliga tilläggsbeloppet, 1,190 kronor, har

anvisats å allmänna indragningsstaten.

Åberopande vad sålunda anförts har riksdagen, i anledning av förevarande

motion, medgivit, att före detta professorn vid universitetet i

Lund Johan Gustaf Knut Wicksell må, räknat från och med den 1

januari 1917, å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad i den

honom enligt nådigt brev den 30 december 1916 tillerkända pension,

att pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppgår till femtusen kronor.

72:o) I punkt 36 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen dels medgiva, att för professorn Nils Herman NilssonElile

må vid universitetet i Lund med ingången av år 1918 inrättas eu

personlig professur i ärftlighetslära med de åligganden för NilssonEhle

såsom innehavare av om förmälda professur, som av Eders Kungl.

Maj:t efter förslag av vederbörande bestämmas, samt med skyldighet

för Nilsson-Ehle såväl att i tillämpliga delar vara underkastad de för

universitetsprofessorer i allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner

stadgade villkoren och bestämmelserna som ock att vid

den ålder, då annan universitetsprofessor är skyldig att avgå från

tjänsten, mot åtnjutande av pension, beräknad efter samma grunder,

som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda sin

ifrågavarande professur,

dels för berörda ändamål på allmänna indragningsstaten anvisa ej

mindre till årlig avlöning åt Nilsson-Ehle ett belopp av 7,200 kronor,

därav 4,700 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte

ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem års tjänstgöring, än även till

materiel m. m. för ifrågavarande professur ett årligt belopp å 1,000

kronor,

dels ock medgiva, att Nilsson-Ehle må för åtnjutande av löneförhöjning

räkna sig till godo den tid, han före tillträdet av den nu

föreslagna professuren varit innehavare av den utav honom för närvarande

innehavda professorsbefattningen i botanik vid universitetet.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

73:o) I punkt 37 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att, så länge docenten Sven Magnus

Lampa är i behov av hospital svärd, må till bestridande av kostnaderna

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Riksdagens skrivelse Nr 10.

för vård åt honom från och med år 1918 tills vidare från allmänna

indragningsstaten utgå årligen ett belopp av 600 kronor.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande

framställning, har medgivit, att, så länge docenten Sven Magnus Lampa

är i behov av hospitalsvård, må till bestridande av kostnaderna för vård

åt honom från och med år 1918 tills vidare från allmänna indragningsstaten

utgå ett belopp av sexhundra kronor årligen.

74:o) I punkt 38 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket

å Södermalm i Stockholm Hildegard Constantia Törnblom, född

Johansson, må från och med månaden näst efter den, varunder hon

avgår från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna

indragningsstaten en årlig pension till belopp av 500 kronor.

Åven riksdagen finner det vara billigt, att änkan Törnblom, i likhet

med vad som medgivits andra vaktmästare vid allmänna läroverk,

kommer i åtnjutande av pension, då hon avgår från sin befattning.

På de av statskontoret anförda skäl anser emellertid riksdagen pensionsbeloppet

böra bestämmas i enlighet med läroverksöverstyrelsens förslag

eller till 600 kronor årligen.

Riksdagen har alltså medgivit, att vaktmästaren vid högre allmänna

läroverket å Södermalm i Stockholm Hildegard Constantia Törnblom,

född Johansson, må från och med månaden näst efter den, varunder

hon avgår från sin befattning, under sin återstående livstid uppbära

å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp av sexhundra

kronor.

75:o) I punkt 39 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet

i Växjö Carl August Gentz må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

av 900 kronor.

Riksdagen har, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, medgivit, att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet

i Växjö Carl August Gentz må från och med månaden näst efter

den, varunder han avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension av niohundra

kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens skrivelse Nr 10.

76:o) I punkt 40 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen dels medgiva, att för år 1918 understöd må enligt

de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,

tillerkännas

a) äldre behövande folkskollärare, som oförvitligt skött sin tjänst

men därifrån erhållit avsked före år 1867, till belopp av 800 kronor samt

b) behövande folkskollärare och folkskollärarinna, som erhållit

avsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning till lägre

belopp än 800 kronor, med så stort belopp, att pensionsbeloppet och

understödet tillsammans uppgå till 800 kronor,

dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1918 å allmänna indragningsstaten

ett förslagsanslag av 100,000 kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Majrts ifrågavarande framställning.

77:o) I punkt 41 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen dels medgiva, att för år 1918 understöd må enligt

de närmare bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,

tillerkännas

a) sådan behövande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre

folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid

folkskola, som, efter att hava oförvitligen tjänstgjort vid någon av de

av departementschefen omförmälda skolor under sammanlagt minst

femton års tid, avgått från tjänsten före utgången av år 1891 samt uppnått

en levnadsålder av minst femtiofem år, till belopp av 400 kronor;

b) sådan behövande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre

folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid

folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till lägre belopp än 400

kronor, med så stort belopp, att detta understöd och det från ålderdomsunderstödsanstalten

utgående tillsammans uppgå till 400 kronor;

dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1918 å allmänna indragningsstaten

ett förslagsanslag av 150,000 kronor.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

78:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,

nr 138, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels föreskriva,

att det jämlikt 1907 års riksdags beslut på allmänna indragningsstaten

såsom förslagsanslag upptagna beloppet av 4,000 kronor till bestridande

av understöd åt vissa lärarinnor skall förändras till förslagsanslag högst,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Riksdagens skrivelse Nr 10.

dels ock förklara, att beträffande beloppet av statsunderstöd ur

nämnda anslag samt förutsättningen om bidrag till uuderstödstagare från

vederbörande kommun följande ändrade bestämmelser skola från och

med år 1918 lända till efterrättelse, nämligen

att statsunderstödet må till varje uuderstödstagare utgå med högst

så stort belopp för år räknat, att det tillsammans med de belopp, som

vederbörande erhåller från kommun samt från pensionsinrättnin^en för

lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom (diet* från

svenska lärarinnornas pensionsförening, uppgår till 1,200 kronor, samt

att såsom förutsättning för beviljande av dylikt statsunderstöd erfordras,

att understödstagare av vederbörande kommun erhåller minst sa

stort understöd för år räknat, som av kommunen tilldelats henne för år

1917, dock med rätt för Eders Kungl. Maj:t att till eljest behörig sökande,

som icke tillförene erhållit statsunderstöd, framdeles bevilja sådant, oavsett

huruvida hon åtnjuter kommunalt understöd eller icke.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,

har bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet.

79:o) I punkt 42 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att tvätterska^ vid institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda Emilia Augusta Hedin må från och med månaden

näst efter den, under vilken hon avgår från sin tjänst, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

av 400 kronor.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande

framställning, har medgivit, att tvätterskan vid institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda Emilia Augusta Hedin må från och med månaden

näst efter den, under vilken hon avgår från sin tjänst, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

av fyrahundra kronor.

80:o) I punkt 43 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj: t

föreslagit riksdagen medgiva, att överläraren Johan Oscar Lindbergs änka

Andrea Katarina Lindberg, född Örtenblad, och makarnas minderårige

son Gustaf Johan må från och med den 1 april 1916 å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, änkan Lindberg med 500

kronor, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, och Gustaf

Johan Lindberg med 100 kronor intill uppnådd ålder av 18 år.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 10 höft. (Nr 10.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Riksdagens skrivelse Nr 10.

81:o) I punkt 44 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen medgiva, att verkstadsbiträdet vid tekniska elementarskolan

i Örebro Gustaf Oskär Nilsson må från och med månaden näst

efter den, då han erhåller entledigande från sin befattning vid skolans

verkstad, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av 380 kronor.

Såsom statskontoret erinrar, har Nilsson visserligen haft sin huvudsakliga

verksamhet såsom slöjdlärare vid Örebro stads skolor och åtnjuter

redan efter erhållet avsked från nämnda befattning pensionsförmåner

å tillsammans 1,120 kronor. Då Nilssons anställning såsom

biträde å verkstaden vid tekniska elementarskolan i Örebro, enligt vad

av den i ärendet förebragta utredningen framgår, måste betraktas såsom

en bisyssla, lärer Nilsson alltså icke lagligen vara berättigad till pension.

På sätt statskontoret framhåller, har han emellertid alltsedan år 1881

biträtt å verkstaden och synes denna verksamhet särskilt under de senare

åren hava varit av ej obetydlig omfattning. Under sådana förhållanden

och med erinran att riksdagen i analoga bill beviljat pensioner exempelvis

åt befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm, vilka icke

enligt gällande lag varit berättigade att erhålla pension, har riksdagen

ansett billighetsskäl föreligga för beredande av pension åt Nilsson av

statsmedel.

Då riksdagen icke heller haft något att erinra mot det av Eders

Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet 380 kronor, har riksdagen

medgivit, att verkstadsbiträdet vid tekniska elementarskolan i Örebro

Gustaf Oskar Nilsson må från och med månaden näst efter den, då han

erhåller entledigande från sin befattning vid skolans verkstad, under sin

återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

av trehundraåttio kronor.

82:o) I en till riksdagen den 20 januari 1917 avlåten proposition,

nr 53, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att adjunkten vid Ivungsholms realskola

i Stockholm Jolian Hjalmar Hjortli må, efter erhållet avsked från

adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid uppbära utöver den

pension, vartill han enligt gällande bestämmelser är berättigad, en tillläggspension

från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att

sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor för år.

Åven riksdagen anser goda skäl tala för att söka bereda åt Hjort!)

en högre pension än den, vartill han enligt gällande bestämmelser är

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Riksdagens skrivelse Nr 10.

berättigad. Riksdagen ansluter sig härvid i allt till vad statskontoret i

ärendet anfört och har icke heller något att erinra mot det föreslagna

beloppet.

Riksdagen har alltså medgivit, att adjunkten vid Kungsholms

realskola i Stockholm Johan Hjalmar Hjorth må, efter erhållet avsked

från adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid uppbära utöver

den pension, vartill han enligt gällande bestämmelser är berättigad, en

tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att

sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor för år.

83:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,

nr 59, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att. förre

folkskolläraren i Karesuando skoldistrikt Jakob Valfrid Lidström må, från

och med den 1 juli 1915 räknat, under sin återstående livstid uppbära

utöver den pension, som författningsenligt tillkommer honom från folkskollärarnas

pensionsinrättning, en årlig tilläggspension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 400 kronor.

Riksdagen har icke funnit något att erinra emot Eders Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning och har alltså medgivit, att förre

folkskolläraren i Karesuando skoldistrikt Jakob Valfrid Lidström må,

från och med den 1 juli 1915 räknat, under sin återstående livstid uppbära

utöver den pension, som författningsenligt tillkommer honom från

folkskollärarnas pensionsinrättning, en årlig tilläggspension från allmänna

indragningsstaten till belopp av fyrahundra kronor.

84:o) I en till riksdagen den 16 mars 1917 avlåten proposition,

nr 121, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att förste maskinisten vid tekniska skolan

i Stockholm Carl Johannesson Blom må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigas från sin befattning vid skolan, dock

tidigast från 1918 års början, under sin återstående livstid uppbära å

allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp av 1,300 kronor.

På grund av den i ärendet förebragta utredningen anser riksdagen,

att pension av statsmedel bör beredas Blom. Beträffande beloppet av

denna har statskontoret ansett densamma böra bestämmas till 1,300

kronor. Statskontoret har därvid utgått från ett ungefärligen likartat

fall vid 1916 års riksdag, då maskinisten vid Tomteboda blindinstitut

C. J. Persson erhöll en pension å 1,400 kronor. Denne räknade en

tjänstetid av mer än 34 år och Blom omkring 32 år. Med hänsyn till

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Bloms kortare tjänstetid syntes något lägre belopp böra i detta fall

ifrågakomma, vilket statskontoret som nämnt ansett böra bestämmas

till nyssberörda belopp 1,300 kronor. Detta förslag har av Eders Kungl.

Maj:t upptagits i propositionen, varemot i en inom riksdagen väckt

motion föreslagits en förhöjning till 1,600 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Bloms löneförmåner utgjort

kontant 1,680 kronor jämte lyse och värme samt fri bostad, den senare

lågt uppskattad till 500 kronor. Den av Blom uppburna avlöningen

jämte värdet av naturaförmåner utgör således minst 2,180 kronor. Vid

beräkning av pensionsbeloppet synes man kunna utgå från en beräkningsgrund

av två tredjedelar av detta belopp, då pensionen skulle

utgöra något över 1,450 kronor. Då emellertid Blom vid uppnådda 67

levnadsår kan räkna endast något över 32 tjänstår, synes avdrag härför

höra beräknas och pensionen skulle efter nu angivna grunder komma

att uppgå till i det allra närmaste 1,350 kronor. Berörda belopp har

synts böra avrundas till närmast högre hundratal eller 1,400 kronor,

och har riksdagen ansett sig böra medgiva, att pensionen bestämmes

till sistnämnda belopp.

På grund av det anförda har riksdagen medgivit, att förste maskinisten

vid tekniska skolan i Stockholm Carl Johannesson Blom må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin

befattning vid skolan, dock tidigast från 1918 års början, under sin

återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

till belopp av ettusenfyrahundra kronor.

85:o) I en till riksdagen den 23 april 1917 avlåten proposition, nr

250, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att övereldaren

vid nationalmuseum Anders Petter Andersson Spångberg må från

och med månaden näst efter den, under vilken han entledigas från sin

befattning, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av 1,000 kronor.

Då riksdagen icke haft något att erinra emot ifrågavarande framställning,

har riksdagen medgivit, att övereldaren vid nationalmuseum

Anders Petter Andersson Spångberg må från och med månaden näst

efter den, under vilken han entledigas från sin befattning, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension

att ettusen kronor.

86:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

ville medgiva att i enlighet med grunderna i Kungl. Maj:ts regie
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Riksdagens skrivelse Nr 10.

mente den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och pupillkassa

och på stadgade villkor en årlig pension av etthundrafemtio laonor må

från och med den 1 januari 1917 å allmänna indragningsstaten utgå

till avlidne folkskolläraren Nils Nilssons i Vik efterlevande änka Kanta

\

Nilsson.» . r

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Nilsson visserligen

icke begagnat sig av det tillfälle, som varit honom liksom övriga samtida

folkskollärare berett, att genom inträde i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa sörja för änkans underhåll och därtill erhålla bidrag av statsmedel.

Enligt riksdagens mening tala emellertid starka billighetsskäl

för att staten i detta fall träder hjälpande emellan, och har riksdagen

därför ansett sig böra bevilja pension åt änkan Nilsson. Beträffande

beloppet må först erinras, att, såsom också direktionen över folkskollärarnas

pensionsinrättning i avgivet yttrande framhåller, om Nilsson

inträtt i kassan, hans änka skulle från den 1 april 1914 hava kommit

i åtnjutande av en årlig pension från kassan till belopp av 150

kronor. I detta sammanhang må vidare erinras, hurusom förlidet åis

riksdag, i anledning av enskild motionärs framställning, be\iljade oit

förslagsanslag å 65,000 kronor att från och med den 1 januari 1917

utgå till sådana behövande folkskolläraränkor med eller utan barn, vilka

från folkskollärarnas änke- och pupillkassa åtnjöte lägre pension än 300

kronor och med sådant belopp, att pensionen och unaerstödet för envar

av dem komme att tillsammans utgöra 300 kronor. Den pension

å 150 kronor, som under här ovan angivna förutsättning skulle hava

tillfallit änkan Nilsson, hade alltså med tillämpning av sistnämnda grunder

från och med början av innevarande år kommit att utfyllas^ med

understöd av statsmedel till enahanda belopp. Dnder sådana förhållanden

har riksdagen ansett sig böra medgiva, att pensionen tör änkan

Nilsson bestämmes till 300 kronor, att utgå på sätt i motionen blivit

föreslaget. . .

Riksdagen har alltså, i anledning av förevarande motion, medgivit, att

i enlighet med grunderna i Eders Kungl. Maj:ts reglemente den 15 oktober

1875'' för folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på därstädes stadgade

villkor en årlig pension av trehundra kronor må från och med deri 1

januari 1917 å allmänna indragningsstaten utgå till folkskolläraren Nils

Nilssons i Vik änka Karna Nilsson.

87:o) I punkt 10 under tionde huvudtiteln har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående småskollärares

m. fl. änke- och pupillpensionering, för ändamålet beräkna under riks
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Riksdagens skrivelse Nr 10.

statens tionde huvudtitel på extra stat för år 1918 ett belopp av 5.000

kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 23 april

1917 avlåten proposition, nr 270, med återkallande av det under tionde

huvudtiteln, punkten 10, i årets statsverksproposition till riksdagen avlåtna

förslaget angående beräknande under nämnda huvudtitel på extra

stat för år 1918 av visst belopp för s måskol lärares m. fl. änke- och

pupillpensionering, föreslagit riksdagen medgiva, att småskolläraren

Johan Severin Peterssons änka Thilda Petersson må från och med den 1

januari 1917 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å

allmänna indraguingsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom

riksdagen väckt motion, däri hemställts, att understödet måtte bestämmas

till 450 kronor.

Såsom framgår av åberopade statsrådsprotokollet, hade i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag förslag framställts att

iör sm åskollärares in. fl. änke- och pupillpensionering beräkna under

tionde huvudtiteln på extra stat för år 1918 ett belopp av 5,000 kronor.

Vederbörande departementschef anförde därvid, bland annat, att förslag

angående ordnandet av denna pensionering borde, därest icke betänkligheter

av principiell art lade hinder i vägen, föreläggas årets riksdag,

men att erforderlig utredning i ärendet då icke slutförts.

I nu föreliggande yttrande till statsrådsprotokollet meddelar departementschefen,

att berörda utredning fullföljts, men att enligt departementschefens

mening principiella betänkligheter förelåge mot en omedelbar

lösning, vare sig definitiv eller provisorisk, av frågan i dess helhet.

Denna pensionering sammanhängde nämligen på det närmaste med vissa

andra spörsmål, som vore under beredning, och framför allt med frågan

om en definitiv löne- och pensionsreglering för småskollärarpers onalen

Den nu förevarande pensionerings frågan borde enligt departementschefens

mening icke utbrytas från sitt sammanhang med övriga omförmälda

frågor. Utredningar härför hade ännu icke hunnit slutföras,

men syntes detta kunna ske inom en relativt nära framtid. I avvaktan

härå borde framställning göras hos riksdagen för varje särskilt fall, då

understöd från det allmänna kunde ifrågakomma. Ett sådant fäll förelåge

nu i den ansökning om understöd, som ingivits av änkan Petersson

och sona upptagits i Eders Kungl. Maj:ts proposition.

Aven riksdagen anser, att lösningen av frågan om änke- och

pupillpensioneringeu för småskollärarpersonalen i sin helhet bör tills

vidare anstå. Det torde nämligen icke vara lämpligt, att detta spörsmål

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Riksdagens skrivelse Nr 10.

för ett definitivt ordnande utbrytes från dess naturliga samband med det

väntade förslaget till fullständig Inne- och pensioneringsreglering för

småskollärare. Icke heller synes det vara nödigt att i avvaktan härå

genom generella bestämmelser provisoriskt ordna småskollärarnas familjepensionering.

Måhända skulle därigenom frågans definitiva lösning

komma att i ett eller annat avseende föregripas.

Vid bedömande av det nu föreliggande fallet har riksdagen därför

funnit sig icke böra närmare granska de principer, som ligga till grund

för den i propositionen omförmälda utredningen, utan har frågan om

understöd åt änkan Petersson ansetts böra bedömas fristående. Av handlingarna

i ärendet framgår, att änkan Petersson redan år 1911 gjort

framställning om utverkande av statsunderstöd. Sedan dess har emellertid

hennes ansökning tillika med frågan om småskollärarnas familjepensionering

i dess helhet varit föremål för närmare utredning och

änkan Petersson har icke kommit i åtnjutande av något understöd. Det

har under sådana förhållanden och utan att detta på något sätt må

anses föregripa det slutliga resultatet av förevarande utredning synts

vara överensstämmande med billighetens fordringar, att understödet till

änkan Petersson må utgå med ett något högre belopp än vad Eders

Kungl. Maj:t föreslagit; och har riksdagen i sådant avseende bestämt

understödet till 400 kronor årligen.

Riksdagen har alltså, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och den i ämnet väckt motionen, medgivit, att

småskolläraren Johan Severin Peterssons änka Thilda Petersson må från

och med den 1 januari 1917 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av fyrahundra kronor.

VIII. Ang. jordbruksdepartementet.

88:o) I en till riksdagen den 2 mars 1917 avlåten proposition, nr

84, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att distriktslantmätaren Sven Otto Nilssons änka Eva

Charlotta Nilsson, född Torstensson, må från allmänna indragningsstaten

från och med år 1917 åtnjuta årlig pension, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, till belopp av 600 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens skrivelse Nr 10.

har riksdagen medgivit, att distriktslantmätaren Sven Otto Nilssons änka

Eva Charlotta Nilsson, född Torstensson, må från allmänna indragningsstaten

från och med år 1917 åtnjuta årlig pension, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, till belopp av sexhundra kronor.

89:o) I en till riksdagen den 13 mars 1917 avlåten proposition,

nr 112, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att preparatorn

vid Sveriges geologiska undersökning Johan Petter Lönnblads

änka Maria Charlotta Lönnblad, född Broqvist, må under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 340 kronor, att utgå från och med den 1

februari 1917.

Med bifall till Eders Kungl. Maj ds föreliggande förslag har riksdagen

medgivit, att preparatorn vid Sveriges geologiska undersökning

dohan Petter Lönnblads änka Maria Charlotta Lönnblad, född Broqvist,

må under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av trehundrafyrtio

kronor att utgå från och med den 1 lebruari 1917.

90:o) I en till riksdagen den 23 april 1917 avlåten proposition,

nr 287, har Eders Kungl. Majd föreslagit riksdagen medgiva, att kördrängen

Anders Jönsson samt trädgårdsarbetaren Gustaf Vilhelm Hartman,

båda vid Alnarps lantbruks- och mejerinstitut, må, vardera från

och med månaden näst efter den, varunder hans avgång ur tjänsten

kommer att äga rum, under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 400 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten.

Av utredningen i ärendet framgår, att statskontoret, under erinran

att ett belopp av 400 kronor numera ingalunda kunde betecknas såsom

oskäligt högt utan snarare måste anses icke utgöra mer än existensminimum,

ansett sig böra förorda det av styrelsen för lantbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp föreslagna beloppet, å 400 kronor, vilket

även av Eders Kungl. Maj:t i propositionen upptagits.

Riksdagen har för sin del icke något att häremot erinra och har

alltså medgivit, att kördrängen Anders Jönsson samt trädgårdsarbetaren

Gustaf Vilhelm Hartman, båda vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut,

må, vardera från och med månaden näst efter den, varunder hans avgång

ur tjänsten kommer att äga rum, under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor, att utgå från allmänna

indragningsstaten.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Riksdagens skrivelse Nr 10.

91:o) I en till riksdagen den 27 sistlidna april avlåten proposition,

nr 290, bär Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre

tillförordnade domänintendenten, f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodlies

änka Alfhilda Beata Rodhe, född von Mentzer, må från och med mars

månad innevarande år under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 500 kronor.

Riksdagen, som icke funnit något att erinra mot Eders Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, har medgivit, att förre tillförordnade

domänintendenten, f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodhes änka Alfhilda

Beata Rodhe, född von Mentzer, må från och med mars månad innevarande

år under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig

pension av femhundra kronor.

92:o) I en till riksdagen avlåten, den 23 april 1917 dagtecknad

proposition, nr 288, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå

Hans Månsson Lundberg må från och med månaden näst efter den,

under vilken han avgår från sin anställning vid depån, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 400 kronor.

1 likhet med vad som beslutits under punkt 90 här ovan beträffande

pensioner åt kördrängen A. Jönsson och trädgårdsarbetaren G.

V. Hartman har riksdagen jämväl i förevarande fall ansett sig böra

bevilja ett belopp av 400 kronor.

Riksdagen har alltså medgivit, att stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå

Hans Månsson Lundberg må från och med månaden näst efter

den, under vilken han avgår från sin anställning vid depån, under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av fyrahundra kronor.

93:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition,

nr 289, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av proposionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att extra kronojägaren Sven Sjöström må

från och med år 1918 under sin återstående livstid uppbära å allmänna

indragningsstaten en årlig pension av 375 kronor.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 10 käft. (Nr 10.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Riksdagens skrivelse Nr 10.

fall föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag

i likartade fall beviljat ett belopp av 400 kronor, bar riksdagen ansett

pensionen böra bestämmas till nämnda belopp.

Riksdagen har, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, medgivit, att extra kronojägaren Sven Sjöström må från

och med år 1918 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av fyrahundra kronor.

94:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr 325,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att vice kommissionslantmätaren i Kalmar län Alfred

Ernst Oskar Modée må från och med den 1 januari 1917 under sin

återstående livstid åtnjuta årligt understöd från allmänna indragningsstaten

till ett belopp av 1,200 kronor.

Såsom av handlingarna framgår, är Modée visserligen icke berättigad

till pension av statsmedel. Enligt riksdagens mening föreligga

emellertid i detta fall starka billighetsskäl för beredande av något understöd

åt honom; och har riksdagen därför ansett sig böra bifalla Eders

Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen har alltså medgivit, att vice kommissionslantmätaren i

Kalmar län Alfred Ernst Oskar Modée må från och med den 1 januari 1917

under sin återstående livstid åtnjuta årligt understöd från allmänna indragningsstaten

till belopp av ettusen tvåhundra kronor.

95:o) I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, »att riksdagen

ville besluta, att avlidne kronojägaren Mårten Erik Hänströms

änka Ingrid Kristina Hänström, född Åström, i Fredrika kyrkoby av

Västerbottens län, måtte tillerkännas en årlig tilläggspension av 80

kronor att utgå från och med den 1 januari 1917.»

Med hänsyn till den i motionen förebragta utredningen anser riksdagen

att någon höjning av änkan Hänströms nuvarande pension bör

beviljas; och har riksdagen därvid icke haft något att erinra mot det av

motionären i sådant avseende föreslagna beloppet 80 kronor. Den

ifrågavarande tilläggspensionen har anvisats att utgå å allmänna indragningsstaten

från och med innevarande års början.

Riksdagen har, i anledning av förevarande motion, medgivit, att

kronojägaren Mårten Erik Hänströms änka, Ingrid Kristina Hänström,

född Åström, i Fredrika kyrkoby av Västerbottens län, må — utöver

den henne från civilstatens änke- och pupillkassa tillkommande pension

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Riksdagens skrivelse Nr 10.

— å allmänna indragningsstaten erhålla en årlig tilläggspension av åttio

kronor att utgå från med den 1 januari 1917, så länge hon i sitt nuvarande

änkestånd förbliver.

96:o) Eders Kungl. Maj:t har i punkt 45 under tionde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition angående

fögderiförvaltningarnas omorganisation och lönereglering m. m., som

kunde bliva riksdagen förelagd, å det under tionde huvudtiteln å ordinarie

stat uppförda förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten beräkna

viss förhöjning.

Såsom framgår av annan riksdagens skrivelse, har riksdagen höjt

det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten,

nu 2,013,935 kronor, med 301,646 kronor till 2,315,581

kronor.

97:o) Beträffande de ordinarie anslag under tionde huvudtiteln,

vilka icke blivit här ovan särskilt omförmälda, har någon förändring

icke ifrågasatts; och har riksdagen beslutit, att samtliga de ordinarie

anslag under denna huvudtitel, i avseende å vilka förändring icke blivit

härovan ifrågasatt, må i 1918 års riksstat upptagas med oförändrade

belopp.

Stockholm den 12 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Tabell över anslagen under riksstatens tionde huvudtitel.

Pensionsyäsendet.

Ordinarie

Extra

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

anslag

anslag

A. Civila pension sväsend et.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1

Pensionering av civila tjänstinnehavare, förslags-

anslag.....................................................

1,900,000

2

Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupill-

kassa för civilstaten ................................

35,000

3

Statens andel i kostnaden för pensionering av

extra provinsialläkare, förslagsanslag............

15,000

4

Statens andel i kostnaden för pensionering av

lasarettsläkare, förslagsanslag .....................

25,000

5

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslags-

anslag ......................................................

15,000

Barnmorskornas pensionering:

6

Statens bidrag till pensionering av barnmorskor,

förslagsanslag..........................................

30,000

7

Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas

pensionsanstalt, förslagsanslag, högst.........

11,000

41,000

Handelsflottans pensionsanstalt:

8

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, för-

slagsanslag ............................................

101,000

9

Förbättring av pensioneringen från handels-

flottans pensionsanstalt, förslagsanslag ......

31,000

10

Förbättring av pensioneringen inom de tre första

klasserna av handelsflottans pensionsanstalt,

förslagsanslag, högst ............................

31,000

101,000

62,000

11

18

14

15

Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionsberättigade

änkor och barn efter delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa, förslagsanslag

Bidrag till pensionering av änkor och barn efter

lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier

m. m.................................................

Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen

vid enskilda läroanstalter, förslags
-

anslag

Bidrag till dövstumlärarnas pensionsanstalt, förslagsanslag

...............................................

Förbättrade pensionsförmåner för lärarinnor vid

statsunderstödda enskilda läroanstalter, förslagsanslag

................................................

145,780

68,000:

35,000

50,000

40,000;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 1<).

fil

1 • I

| Ordinarie

anslag |

Extra

anslag

Ordinarie

anslag

Extra

anslag (

i Kronor, j

Kronor.

Kronor.

Kronor.

681,892;

114,000

76,811

65,000

72,000

758,703

251,000

i

250,000

16

1 7

IS

19

I 2»

I 21

24

25

Folkskollärares pensionering:

Bidrag till folkskollärares^pensionering

sionsinrättning, förslagsanslag ..............

Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa

..................................................

Understöd åt behövande folkskolläraränkor, förslagsanslag

.............................................

Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionsberättigade

änkor och: barn efter delägare i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, förslagsanslag............

Bidrag till småskollärares m. fl. ålderdomsunder.

stödsanstalt, förslagsanslag ........................

Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionerade lärare

och lärarinnor vid folkskolor och småskolor

m. fl., förslagsanslag ........................;........

Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare,

förslagsanslag..........................................

Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrättning

Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående:

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete,

förslagsanslag...........................................

Krigstidshjälp för år 1917 åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst, förslagsanslag ...

Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionsberättigade

änkor och barn efter befattningshavare i statens

tjänst, förslagsanslag .................................

Säger för civila pensionsväsendetl.

B. Militära pensionsväsendet.

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ......j

Ersättning för nådårs- och begravningshjälps-j

besparingar ...........................................j

Bidrag till pensionering av änkor och barn efter:

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén.

.................................................•••••

Förstärkande av det i 1916 och 1917 års riksstater

uppförda anslag för bidrag till pensionering

av änkor och barn efter befäl och

underbefäl med vederlikar vid armén, förslagsanslag,

högst .........................................|

Upprätthållande av arméns pensionskassas egenj

pensionering m. m-, förslagsanslag ............

Tillfälliga understöd åt avskedade underoffi-t

eerare och vederlikar vid armén, förslags-\

anslag ..........................•’...................

Ersättning för inkomster från Vadstena krigs-j

manshuskassas äldre medel........................j

3,000:

15,000

315,0001

2,000

800,000

700,000

3,407,483 j 2,220,000

4,640:

28,080

131,424

4,254

3,500,000

17,000

106,000!

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 10 höft.

__j 270,144] 3,521,254

(Nr 10.) 9

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Riksdagens skrivelse Nr 10.

Ordinarie

Extra

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

1 anslag

anslag

j Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

8

! Vadstena krigsmanshuskassa ...........................

137,640

9

Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militär tjänstgöring ...............

30,000

10

Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap ......

648,000

11

Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare,

förslagsanslag, högst ...............................

911

Flottans pensionskassa:

Ersättning för minskade inkomster:

12

Pensionsfonden ........................ 36,320: —

1 13

Gratialfonden ........................... 16,650: —

14

Bidrag till flottans pensionskassas

gratialfond.............................. 31,100: —

84,070

15

Förstärkande av det i 1917 års riksstat upp-

förda anslag för bidrag till flottans pensions-

kassas gratialfond, förslagsanslag, högst ...

1,600

16

Pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar, förslagsanslag ..................

253,300

17

Pensionering av flottans gemenskap, förslags-

anslag ........................................... .......

251,300

18

Tillfälliga understöd åt visst f. d. stammanskap

vid marinen m. fl., förslagsanslag ............

3,000

19

Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid ma-

rinen, förslagsanslag.................................

18,480

20

Tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare

vid lotsverket, förslagsanslag.....................

9,000

21

Krigstidshjälp för år 1917 åt pensionerade båts-

män m. fl., förslagsanslag ........................

470,000

588,670

502,080

22

Invalidhusfonden............................................

60,350

23

Blesserade över-'' och underofficerare, reservations•

anslag ......................................................

2,400

Säger för militära pensionsväsendet!..............................| l,737,204j 4,024,245

C. Allmänna indragningsstaten.

Diverse föremål, förslagsanslag..................

2,315,581]

Summa]...............j...............| 7,460,268] 6,244,245]

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.