Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, rörande bibehållande i tillämpning för hela innevarande år av gällande kungörelse angående tidberäkning inom riket.

1917-04-25 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:102, Skrivelse till Konungen, rörande bibehållande i tillämpning för hela innevarande år av gällande kungörelse angående tidberäkning inom riket.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr lax*.

Nr 102.

Godkänd av första kammaren don 25 april 1917.

God känd av andra, kammaren don 25 april 1017.

Riksdagens skrivelse till Konungen, rörande bibehållande i tillämpning

för hela innevarande år av gällande kungörelse

angående tidberäkning inom riket.

(Första kammarens l:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.)

(Andra kammarens 3:c tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion kar framhållits önskvärdheten,

därav att under hela innevarande år måtte bibehållas i tillämpning kungl.

kungörelsen av den 16 juni 1899 angående antagande av ny för alla orter

inom riket gemensam tidberäkning.

Till stöd för motionen har anförts huvudsakligen följande.

Genom kungörelse av den 12 maj 1916 har Eders Kungl. Maj:t

förordna! att från den 15 maj till den 30 september 1916 kungörelsen av

den “16 juni 1899 angående antagande av en ny för alla orter inom riket

gemensam tidberäkning ej skulle äga tillämpning. 1 stället skulle för såväl

borgerlig som rättslig tid sådan tidberäkning tillämpas, som sedermera plägat

benämnas »sommartid».

För denna åtgärds vidtagande syntes två skäl hafva varit avgörande,

nämligen dels hänsynen till de praktiska fördelar, som vore förenade därmed,

att närliggande länder, som med varandra stode i livlig kommunikation,

hade samma tidberäkning, dels möjligheten till minskning av kostnaderna

för belysning därigenom att arbetstiden skulle komma att förläggas till en

ljusare tid av dygnet.

Emellertid borde dels erfarenheten av sommartidens tillämpning, dels

i år i viss mån ändrade förhållanden leda därhän, att icke längre en avgöjBihang

till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 32 höft. (Nr 10.2—104.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 102.

rande betydelse tillmättes åt de skäl, som förra året föranlett sommartidens

införande. 1 år borde kännedom i tillräckligt god tid kunna inhämtas om

grannländernas tidberäkning under kommande sommar, och våra tidtabeller

uppställas med hänsyn härtill samt i så fall kvarstående olägenheter av

eventuella olika tidberäkningar bliva överkomliga. Avsedda olägenheter

kunde i varje fall icke gärna bliva större än de, som uppkomma därigenom,

att inom landet två olika tidberäkningar komme till tillämpning. Redan i

fjol ansåge sig nämligen ett stort antal medborgare icke kunna följa den

officiella tidberäkningen; och kunde det befaras, att antalet av dessa medborgare

i år komme att bliva ännu större.

Den andra anledningen eller besparingssynpunkten, vilken varit avgörande

i det land, där initiativet tagits till tidförändringen, spelade för

oss en långt mer underordnad roll på grund av vårt nordliga läge. Av

järnvägsstyrelsens nyligen offentliggjorda redogörelse för sommartidens verkningar

vid statsbanorna framginge att besparingen för bränsle till betningsmedel

uppginge till cirka 13,200 kronor, ett belopp, som då det gällde en

så omfattande verksamhet som statens järnvägar syntes mycket obetydligt.

Som man kunde vänta sig, uppgåves besparingen vara störst vid det sydligaste

distriktet och avtaga i storlek ju längre norrut man komme.

Av offentliggjorda uttalanden om erfarenheten av sommartidens verkningar

syntes framgå, att stadsbefolkningen i stort sett ställde sig jämförelsevis

sympatisk till densamma, under det lantbefolkningen vore missbelåten.

Det vore lätt att inse att särskilt för dem, vilka ej så tidigt på

dagen nödgades börja sitt arbete, den förmånen vore tilltalande, att deras

fritid under längre tid än annars bleve fallet infölle under den ljusare delen

av dygnet. Emellertid syntes hänsyn till dessa intressen vara fullt berättigade,

om ej samtidigt sommartiden medförde allvarliga olägenheter för

andra klasser och yrken. Och de, för vilka sommartiden alldeles särskilt

medfört olägenheter, vore jordbrukets utövare. För de jordbrukare, vilka

för sina mjölkleveranser vore beroende av morgontåg eller ångbåtar, gåves

ingen annan möjlighet än att följa med den officiella tiden, och de nödgades

då börja sin dag oproportionerligt tidigt. Vidare följde av eu tidberäkning

med sommartid en olägenhet, som syntes vara den allvarligaste

av alla, nämligen att under skördetider — såväl vid hö- som sädesskörd —

en dyrbar tid kunde gå förlorad under väntan på att morgonens fuktighet

hunne torka upp, så att bärgningsarbetet kunde sättas i gång. De hinder,

som dagg och regn utgjorde för skördearbetet, vore naturligen synnerligen

växlande, men så mycket vore visst, att ju tidigare på dygnet, som arbetsdagen

förlorades, dess större bleve de skador, olägenheter och risker, som

av desamma förorsakades. San ut vore, att, i händelse av en försenad skörd,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 102. 3

skördearbetet under hösten kunde pågå något längre tid på kvällen under

ordinarie arbetstid, än som annars skulle varit möjligt, men denna fördel

kunde icke uppväga ovan omnämnda olägenheter. Att vid sidan av de

olägenheter, som skulle föranledas av att sommartid komme till användning,

det ekonomiska gagn, som kunde vinnas genom sommartiden och som av

järnvägsstyrelsen, som förut påpekats, för hela dess verksamhet ej uppskattats

till mer än 13,200 kronor, vore försvinnande litet, syntes påtagligt.

Vidare borde framhållas eu synpunkt, som särskilt i år gjorde, att

man ställde sig mer betänksam än som annars varit fallet emot sommartidens

tillämpning. Förhållandet vore det, att i stort sett sommartidens

tillämpning för lantbefolkningen och vill även i viss utsträckning för stadsbefolkningen

betytt ej blott arbetsdagens förläggande till annan del av

dygnet, utan även arbetsdagens eller åtminstone den av natt-vila ej upptagna

delens av dygnet förlängning med eu timme. Detta kunde bero på en viss

konservatism i seder, men det berodde även på att de ljusa kvällarna använts

till nyttigt arbete eller lämplig förströelse. Kunde under normala

förhållanden denna ökade påfrestning av lantbon, som redan förut vore ansträngd

av sommarens tunga jordbruksarbete, vara försvarbar, ställde sig

saken något annorlunda under instundande sommar, då arbetet i jorden

måste bedrivas med särskild kraft, men samtidigt den härmed sysselsatta arbetaren

anvisats en näring, som kunde befaras komma att visa sig otillräcklig.

Att under sådana omständigheter vidtaga åtgärder, som vore ägnade

att skärpa svårigheterna, syntes icke tillrådligt.

Riksdagen har inhämtat, att genom civildepartementets försorg verkställts

en omfattande utredning rörande verkningarna av den s. k. sommartiden

under förlidet år, vilken utredning inom den närmaste tiden kommer

att bliva i tryck tillgänglig. Glenom vederbörandes tillmötesgående bär

riksdagen emellertid varit i tillfälle att taga del av denna utrednings resultat,

som i huvudsak torde giva stöd åt den av motionärerna i motionen

hävdade uppfattning i det hänseende, som utredningen avser.

Vid övervägande av huruvida, trots att verkningarna av den under

nästlidet år införda sommartid synas tala i motsatt riktning, sådan tidberäkning

borde införas i vårt land jämväl i år, har riksdagen icke kunnat

undgå att finna, att frågan härom måste vara i hög grad beroende av huru

våra grannländer ställa sig till saken och vilka svårigheter i kommunikationshänseende,

som med hänsyn därtill kunna uppkomma. I detta avseende

har riksdagen inhämtat, att för Norges och Danmarks vidkommande

med säkerhet torde kunna antagas, att sommartid icke där införes. Beträffande

våra kommunikationsförbindelser med Tyskland, vilka för närvarande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 102.

äro färre än under fredstid, så torde, om Tyskland skulle införa sommartid,

olägenheterna av bibehållande utav nuvarande tidberäkning iekc bliva avsevärda

varken vid anknytningarna till eller från Tyskland, vartill kommer,

att redan av den anledningen att förbindelserna med Tyskland äro få, det

torde kunna antagas, att Tyskland i förutsatta fall skall finna det ändamålsenligt

att i tidtabellen vidtaga behövliga förändringar för uppehållande av

kommunikationerna med Sverige.

Vad slutligen förbindelserna över Haparanda angår, lärer införande

av sommartid i Finland icke komma att inverka störande på förbindelserna

i fråga, enär övergångstiden mellan de svenska och finska tågen är

tillräckligt lång för att kunna medgiva en timmes minskning.

På grund av vad sålunda anförts och då riksdagen under nuvarande

tidsomständigheter ej bär något att invända emot motionärernas framställning

eller de i motionen framhållna synpunkterna i övrigt, får riksdagen

anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj it under hela innevarande år bibehålla

i tillämpning kungl. kungörelsen den 16 juni 1899 angående antagande

av ny för alla orter inom riket gemensam tidberäkning.

Stockholm den 25 april 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.