Skrivelse till Konungen i fråga om införande av förbud mot ‘plockning av lingon före viss. tid.
1917-05-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:117, Skrivelse till Konungen i fråga om införande av förbud mot ‘plockning av lingon före viss. tid.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 117.
1
Nr 117.
Godkänd av forsta kammaren den 4 maj 1917.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen i fråga om införande av förbud
mot ‘plockning av lingon före viss. tid.
(Första kammarens 2:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)
(Andra kammarens 4:e tillfälliga utskotts utlåtande nr 1).
Till Konungen. *
Inom riksdagen hava särskilda motioner väckts i syfte att förbud
måtte utfärdas mot plockning av lingon före viss i sådant hänseende bestämd
tid av året.
Över ifrågavarande motioner har yttrande i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtats från lantbruksstyrelsen, vilket yttrande
bilagts vederbörande utskotts utlåtande.
Tillförene hava inom riksdagen gjorts framställningar, avseende att
ernå reglerande åtgärder, särskilt rörande hittills gällande princip, att de
växande skogsbären i allmänhet äro fri tillhörighet för vem som vill
plocka dem; och har den vid 1913 års riksdag i sådant hänseende väckta
motion föranlett skrivelse till Eders Kungl. Maj:t, med hemställan att utredning
måtte verkställas, huruvida och i vilken omfattning ägare och
innehavare av jord må kunna beredas skydd mot tillägnande av å deras
mark växande vilda bär. Detta spörsmål berör givetvis ej alls den genom
nu förevarande motioner väckta frågan.
Äro emellertid åsikterna mycket delade rörande lämpligheten av lag
jbihang
till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 37 käft. (Nr 117—121.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 117.
stiftning i det hänseende, varom riksdagen, enligt vad ovan förmälts, gjort
hemställan, och bör enligt riksdagens mening särskild varsamhet iakttagas
vid införande av nya bestämmelser härutinnan, så torde knappast någon
meningsskiljaktighet kunna råda i fråga om befogenheten av de genom nu
ifrågavarande motioner väckta framställningar.
Det i nu ifrågavarande motioner behandlade spörsmålet har under de
senaste åren varit föremål för livlig uppmärksamhet bland befolkningen i
landets alla delar. Våra skogsbär och främst bland dem lingonen hava
oberoende av kristiden erhållit ett betydande marknadsvärde i följd särskilt
af stark efterfrågan på desamma från utlandet. Därjämte har insikten
om nyttan av att tillgodogöra sig skogsbären i de enskilda hushållen
inom landet gjort glädjande framsteg på sista tiden. I många trakter är
lingonplockningen också numera en rätt avsevärd inkomstkälla för den
fattigare befolkningen. Frågan om lingonens rätta tillgodogörande äger
således för närvarande en stor nationalekonomisk betydelse, vilken betydelse
torde komma att ytterligare tilltaga.
Lingonplockningen medför emellertid, såsom den för närvarande försiggår,
även vissa olägenheter. Konkurrensen om bären antager understundom
former, vilk^ icke kunna anses förenliga med god ordning och
hushållning. I mera tätt befolkade trakter med mindre omfattande skogsarealer
uppstår årligen en formlig kappränning för att fortast möjligt tillägna
sig ifrågavarande bär. Det blir bokstavligen en rovplockning, som
varken tar hänsyn till bärens tillbörliga mognad och omtanke om återväxten
eller till möjligen förefintlig företrädesrätt till de växande bären.
Ofta plockas härvid bären, innan de ens äro halvmogna. Oaktat den
eftermognad, de plockade lingonen undergå, måste i följd av för tidig
plockning en stor del av dem bortrensas som odugliga. Och vad värre är:
produkterna av i förtid plockade lingon bliva av mycket undermålig beskaffenhet
till stor skada för så väl den inhemska som den utländska marknaden.
Otvivelaktigt skulle därför såväl de nationalekonomiska som de enskilda
intressena från olika parter avsevärt gagnas av ett statsingripande, som ginge
ut på förbud mot lingonplockning före viss dag. Detta förbud bör enligt
riksdagens mening genomföras snarast möjligt, om det låter sig göra, redan
vid innevarande riksdag, i varje fall vid den näst instundande.
Vid stadgande av sådant förbud, som här ifrågasattes, vilket givetvis
bör åtföljas av kraftigt verkande bötesbestämmelser för dess överträdande,
kan givetvis, såsom också motionärerna påpekat, tiden icke bestämmas lika
för alla landsdelar och icke heller fastställas en gång för alla för de olika
områdena. Bären mogna tidigare i en landsdel än i en annan, och mog
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 117.
nadstiden infaller väsentligt olika i samma trakt under olika är. Det
måste därför läggas i lokala myndigheters hand att år för år bestämma
den dag, före vilken lingonplockning må vara förbjuden inom angivna
områden. Beträffande omfattningen av dessa områden har uti den ena av
de i ämnet väckta motionerna föreslagits, att sagda områden skulle sammanfalla
med länen samt uti den andra av dessa motioner, att varje landskommun
skulle utgöra ett sådant område för sig. Riksdagen anser emellertid,
att, på grund av de skiftande klimatiska förhållandena inom samma
län, särskilt inom norrländska län med stor areal, som sträcker sig från kustland
till fjälltrakt, och med hänsyn till lokala och andra omständigheter,
ej minst i gränstrakter mellan olika län och socknar, ingendera av de i
motionerna föreslagna områdesbestämningarna bör finna tillämpning. Vederbörande
ortsmyndigheter synas i stället böra erhålla rätt att för varje
län årligen bestämma de områden, för vilka olika tider skola fastställas,
vare sig områdena nu finnas böra utgöra hela län, grupper av kommuner
eller enskilda kommuner.
Sedan allmänna bestämmelser i nu avhandlade hänseende blivit utfärdade,
synes det riksdagen lämpligast att deras tillämpning inom olika landstingsområden
blir beroende på vederbörande landstings beslut. Det kan nämligen
tänkas, att för vissa delar avlandet dylika bestämmelser anses onödiga;
och avgörandet härutinnan bör därför överlämnas åt landstingen. För
övrigt har riksdagen den uppfattningen, att det torde vara mest ändamålsenligt,
att Eders Kungl. Maj:t,s befallningshavande inom de olika länen, efter
det från resp. kommunalnämnder infordrade förslag inkommit, för vissa angivna
områden bestämma och kungöra dag, före vilken lingonplockning
må vara förbjuden. De närmare detaljerna rörande tiden för sådan kungörelses
publicering inom de olika länen samt bestämmelserna om länsstyrelsernas
i närgränsande län samarbete uti hithörande frågor torde
lämpligast ordnas, sedan utredningen i saken blivit verkställd.
På grund av vad sålunda anförts, och med hänsyn till innehållet i
berörda av lantbruksstyrelsen avgivna yttrande får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. M:t täcktes snarast låta verkställa utredning, om och i vad mån
bestämmelser må kunna utfärdas, genom vilka lingonplockning före viss,
för lämpligt område årligen af Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämd
dag må vara vid ansvar förbjuden, samt för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 4 maj 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.