Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i fråga om införande av förbud mot ‘plockning av lingon före viss. tid.

1917-05-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:117, Skrivelse till Konungen i fråga om införande av förbud mot ‘plockning av lingon före viss. tid.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 117.

1

Nr 117.

Godkänd av forsta kammaren den 4 maj 1917.

Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i fråga om införande av förbud

mot ‘plockning av lingon före viss. tid.

(Första kammarens 2:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)

(Andra kammarens 4:e tillfälliga utskotts utlåtande nr 1).

Till Konungen. *

Inom riksdagen hava särskilda motioner väckts i syfte att förbud

måtte utfärdas mot plockning av lingon före viss i sådant hänseende bestämd

tid av året.

Över ifrågavarande motioner har yttrande i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtats från lantbruksstyrelsen, vilket yttrande

bilagts vederbörande utskotts utlåtande.

Tillförene hava inom riksdagen gjorts framställningar, avseende att

ernå reglerande åtgärder, särskilt rörande hittills gällande princip, att de

växande skogsbären i allmänhet äro fri tillhörighet för vem som vill

plocka dem; och har den vid 1913 års riksdag i sådant hänseende väckta

motion föranlett skrivelse till Eders Kungl. Maj:t, med hemställan att utredning

måtte verkställas, huruvida och i vilken omfattning ägare och

innehavare av jord må kunna beredas skydd mot tillägnande av å deras

mark växande vilda bär. Detta spörsmål berör givetvis ej alls den genom

nu förevarande motioner väckta frågan.

Äro emellertid åsikterna mycket delade rörande lämpligheten av lag
jbihang

till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 37 käft. (Nr 117—121.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 117.

stiftning i det hänseende, varom riksdagen, enligt vad ovan förmälts, gjort

hemställan, och bör enligt riksdagens mening särskild varsamhet iakttagas

vid införande av nya bestämmelser härutinnan, så torde knappast någon

meningsskiljaktighet kunna råda i fråga om befogenheten av de genom nu

ifrågavarande motioner väckta framställningar.

Det i nu ifrågavarande motioner behandlade spörsmålet har under de

senaste åren varit föremål för livlig uppmärksamhet bland befolkningen i

landets alla delar. Våra skogsbär och främst bland dem lingonen hava

oberoende av kristiden erhållit ett betydande marknadsvärde i följd särskilt

af stark efterfrågan på desamma från utlandet. Därjämte har insikten

om nyttan av att tillgodogöra sig skogsbären i de enskilda hushållen

inom landet gjort glädjande framsteg på sista tiden. I många trakter är

lingonplockningen också numera en rätt avsevärd inkomstkälla för den

fattigare befolkningen. Frågan om lingonens rätta tillgodogörande äger

således för närvarande en stor nationalekonomisk betydelse, vilken betydelse

torde komma att ytterligare tilltaga.

Lingonplockningen medför emellertid, såsom den för närvarande försiggår,

även vissa olägenheter. Konkurrensen om bären antager understundom

former, vilk^ icke kunna anses förenliga med god ordning och

hushållning. I mera tätt befolkade trakter med mindre omfattande skogsarealer

uppstår årligen en formlig kappränning för att fortast möjligt tillägna

sig ifrågavarande bär. Det blir bokstavligen en rovplockning, som

varken tar hänsyn till bärens tillbörliga mognad och omtanke om återväxten

eller till möjligen förefintlig företrädesrätt till de växande bären.

Ofta plockas härvid bären, innan de ens äro halvmogna. Oaktat den

eftermognad, de plockade lingonen undergå, måste i följd av för tidig

plockning en stor del av dem bortrensas som odugliga. Och vad värre är:

produkterna av i förtid plockade lingon bliva av mycket undermålig beskaffenhet

till stor skada för så väl den inhemska som den utländska marknaden.

Otvivelaktigt skulle därför såväl de nationalekonomiska som de enskilda

intressena från olika parter avsevärt gagnas av ett statsingripande, som ginge

ut på förbud mot lingonplockning före viss dag. Detta förbud bör enligt

riksdagens mening genomföras snarast möjligt, om det låter sig göra, redan

vid innevarande riksdag, i varje fall vid den näst instundande.

Vid stadgande av sådant förbud, som här ifrågasattes, vilket givetvis

bör åtföljas av kraftigt verkande bötesbestämmelser för dess överträdande,

kan givetvis, såsom också motionärerna påpekat, tiden icke bestämmas lika

för alla landsdelar och icke heller fastställas en gång för alla för de olika

områdena. Bären mogna tidigare i en landsdel än i en annan, och mog
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 117.

nadstiden infaller väsentligt olika i samma trakt under olika är. Det

måste därför läggas i lokala myndigheters hand att år för år bestämma

den dag, före vilken lingonplockning må vara förbjuden inom angivna

områden. Beträffande omfattningen av dessa områden har uti den ena av

de i ämnet väckta motionerna föreslagits, att sagda områden skulle sammanfalla

med länen samt uti den andra av dessa motioner, att varje landskommun

skulle utgöra ett sådant område för sig. Riksdagen anser emellertid,

att, på grund av de skiftande klimatiska förhållandena inom samma

län, särskilt inom norrländska län med stor areal, som sträcker sig från kustland

till fjälltrakt, och med hänsyn till lokala och andra omständigheter,

ej minst i gränstrakter mellan olika län och socknar, ingendera av de i

motionerna föreslagna områdesbestämningarna bör finna tillämpning. Vederbörande

ortsmyndigheter synas i stället böra erhålla rätt att för varje

län årligen bestämma de områden, för vilka olika tider skola fastställas,

vare sig områdena nu finnas böra utgöra hela län, grupper av kommuner

eller enskilda kommuner.

Sedan allmänna bestämmelser i nu avhandlade hänseende blivit utfärdade,

synes det riksdagen lämpligast att deras tillämpning inom olika landstingsområden

blir beroende på vederbörande landstings beslut. Det kan nämligen

tänkas, att för vissa delar avlandet dylika bestämmelser anses onödiga;

och avgörandet härutinnan bör därför överlämnas åt landstingen. För

övrigt har riksdagen den uppfattningen, att det torde vara mest ändamålsenligt,

att Eders Kungl. Maj:t,s befallningshavande inom de olika länen, efter

det från resp. kommunalnämnder infordrade förslag inkommit, för vissa angivna

områden bestämma och kungöra dag, före vilken lingonplockning

må vara förbjuden. De närmare detaljerna rörande tiden för sådan kungörelses

publicering inom de olika länen samt bestämmelserna om länsstyrelsernas

i närgränsande län samarbete uti hithörande frågor torde

lämpligast ordnas, sedan utredningen i saken blivit verkställd.

På grund av vad sålunda anförts, och med hänsyn till innehållet i

berörda av lantbruksstyrelsen avgivna yttrande får riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. M:t täcktes snarast låta verkställa utredning, om och i vad mån

bestämmelser må kunna utfärdas, genom vilka lingonplockning före viss,

för lämpligt område årligen af Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämd

dag må vara vid ansvar förbjuden, samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 4 maj 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.