Skrivelse till Konungen angående anordnande av barnbespisning vid rikets folkskolor.
1917-05-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:118, Skrivelse till Konungen angående anordnande av barnbespisning vid rikets folkskolor.
Dokumentets text
4
Riksdagens skrivelse Nr 118.
Nr 118.
Godkänd av första kammaren den 5 maj 1917.
Godkänd av andra kammaren den 5 maj 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående anordnande av barnbespisning
vid rikets folkskolor.
(Första kammarens l:a tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.)
(Andra kammarens l:a tillfälliga utskotts utlåtande Nr 10.)
Till Konungen.
Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner hava
gjorts framställningar i syfte att utredning måtte företagas rörande införande
i rikets folkskolor av bespisning av de barn, som därav äro i
behov.
Motionärerna hava till stöd för sina framställningar huvudsakligen
framhållit att barnbespisningen hittills väsentligen framträtt såsom en fastare
organiserad anordning, hufvudsakligen i våra större städer, samt uttalat
sig för att den måtte vinna en vidsträcktare utbredning i vårt land
genom ingripande från statens sida, därvid dock ifrågavarande bespisning
i intet fall borde erhålla karaktären av fattigvård.
över ifrågavarande motioner har yttrande i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver avgivits av folkskolöverstyrelsen.
Knappast några strävanden torde förtjäna att av statsmakterna befrämjas
i så hög grad som de, vilka gå ut på att bereda det uppväxande
5
Riksdagens skrivelse Nr 118.
släktet gynnsammare betingelser för att fylla de uppgifter, som eu gång
komma att ställas på detsamma. Det även i våra folkskolor allt mer forcerade
arbetet har fäst uppmärksamheten på åtskilliga missförhållanden i fråga
om vården av de unga, men också föranlett kraftiga ingripanden till åstadkommande
av rättelse och förbättringar därutinnan. Ett behjärtansvärt
uppslag i sådan riktning innefattas däri, att åt undernärda och fysiskt försvagade
barn vid dessa skolor anordnas lämplig skolbespisning.
Behovet av barnbespisning gör sig enligt vad riksdagen inhämtat gällande
i hela landet, på landsbygden i minst lika hög grad som i städerna.
De, som på grund av sitt yrke äro väl förtrogna med landsbygdens skolförhållanden,
kunna intyga, att det ingalunda är någon sällsynt företeelse,
att barn komma till skolan utan att ha någon mat med sig från sina fattiga
hem, varför det mycket ofta genom skolans försorg måst tillses, att
dessa barn på ett eller annat sätt få något till livs under den tid de vistas
i skolan. Den mat som medföres är dessutom ofta av den torftigaste
beskaffenhet, vanligen litet torrskaffning, icke alltid mjölk och naturligtvis
icke någon varm lagad mat.
Emellertid förekommer redan nu barnbespisning av ifrågasatt slag
på en del ställen i vårt land.
I avsikt att utröna huru länge och i vilken utsträckning avsedd
barnbespisning förekommit, verkställdes förra året av centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärarförening en utredning i ämnet, för vilken
utrednings resultat redogöselse lämnats i tidskriften Föreningen.
Av denna utredning inhämtas bland annat, att bespisning av folkskolebarn
förekommit i relativt stor utsträckning samt att kostnaden för
sagda bespisning i genomsnitt till något mera än hälvten bestritts av kommunerna,
men i övrigt av den enskilda offervilligheten.
Ur folkhälsans synpunkt har barnbespisningsverksamheten säkerligen varit
av stor betydelse. Redan på grund härav synes densamma böra givas större
utsträckning och framför allt en säkrare grundval än nu är fallet. Men
barnbespisningen är icke blott en viktig faktor i arbetet för höjandet av
det uppväxande släktets hälsovård och fysiska fostran, den är tillika, såsom
av folkskolöverstyrelsen erinrats och närmare utvecklats, en för vårt
skolväsen viktig angelägenhet, på grund av barnens fysiska välbefinnandes
inverkan på deras förmåga att med större uppmärksamhet följa undervisningen.
Barnbespisningsfrågan är således i vidsträckt mening ett samhällsintresse,
som bör kunna påräkna statens verksamma stöd.
Huru detta bör utgå torde i frågans nuvarande läge icke närmare
kunna angivas. Dock vill riksdagen betona, att det med hänsyn ej mindre
6
Riksdagens skrivelse Nr 118.
till de former, under vilka verksamheten hittills utvecklats, än även till
de grundsatser, som på liknande områden hittills upprätthållits, synes
lämpligt, att statsunderstöd i den form det anses böra givas, i varje fall
göres beroende av kommunalt eller enskilt initiativ och bidrag. Statens
uppgift bör sålunda enligt riksdagens mening inskränka sig till att utfylla
de luckor, som av kommuns fattigdom eller andra därmed jämförliga orsaker
uppstå.
Då riksdagen i övrigt i allt väsentligt anser sig kunna instämma
i vad till stöd för motionen anförts, får riksdagen anhålla, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i vad mån barnbespisningsverksamheten
i rikets folkskolor må genom statens försorg understödjas.
Stockholm den 5 maj 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.