Skrivelse till Konungen angående utredning om skollovskoloniverksamhetens stödjande och utvecklande genom statens försorg.
1917-05-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:119, Skrivelse till Konungen angående utredning om skollovskoloniverksamhetens stödjande och utvecklande genom statens försorg.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 119.
7
Nr 119.
Godkänd av första kammaren den 9 maj 1917.
Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1917
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning om skollovskoloniverksamhetens
stödjande och utvecklande genom
statens försorg.
(Första kammarens l:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)
(Andra kammarens l:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)
Till Konungen.
Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner hava
gjorts framställningar att utredning måtte verkställas om huru och i vad
man den verksamhet, som sedan ett trettiotal år pågått för att bereda
fattiga barn i skolåldern från städer och större industrisamhällen tillfälle
att genom vistelse på landsbygden under ferierna förvärva hälsa och krafter,
må genom statens försorg stödjas och utvecklas.
I den ordning, 46 § riksdagsordningen stadgar, har utlåtande över
den i motionerna gjorda framställning inhämtats av folkskolöverstyrelsen.
Barnkoloniverksamheten ingår som ett led i det sociala strävande,
som gjort barnen till föremål för samhällets hjälpande och fostrande omsorg
i avsikt att genom förebyggande åtgärder hindra utvecklingen av
befintliga sjukdomsanlag samt stärka de unga till framgångsrik kamp mot
hälsoskadliga inflytelser av olika slag och sålunda utveckla dem till friska,
livskraftiga och arbetsdugliga medborgare.
Att vistelse ute på landet under i övrigt gynnsamma förhållanden
är ägnad att utöva ett synnerligen välgörande inflytande på barnens hälso
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 119.
tillstånd, är ett allmänt, välbekant sakförhållande, varför den organiserade
s. k. skollovskoloniverksamheten haft en viktig uppgift att fylla. Samma
verksamhet är emellertid endast några årtionden gammal. Den har uppkommit
i våra största städer, som med sina ofta allt annat än tillfredsställande
bostadsförhållanden — trångboddhet, inneboendesystem o. s. v. — inneburit
vådor för i synnerhet barnens, alltså de svagaste och minst motståndskraftiga
individernas hälsotillstånd.
Av den utredning i ämnet, som riksdagen inhämtat huvudsakligen
från den av centralstyrelsen för Sveriges allmänna tolkskollärareförening
utgivna tidskriften Föreningen, framgår, bland annat, att skollovskoloniverksamheten
huvudsakligen är att tillskriva enskilda peisoneis offci\il
likhet och ansträngningar och blott till en ringa del bestritts med allmänna
medel, beviljade av kyrkostämmor och stadsfullmäktige. Enligt
uppgifter i samma tidskrift skulle kostnadsbeloppet för samtliga inom vårt
land° befintliga skollovskoloniers verksamhet under år 1912, eller det sista
år, för vilket statistisk utredning härutinnan varit tillgänglig, utgjort
267,672 kronor, varav dock endast omkring 17,l procent skulle hava bestritts
av allmänna medel. _ .
Av ovan omförmälda utredning har riksdagen kommit till den uppfattning,
att skollovskoloniverksamheten genom enskildas ansträngningar nått en
utvecklingsgrad, som numera gör den till en betydande faktor för folkhälsans
stärkande, men att det å andra sidan skulle vara önskvärt att ett
ännu större antal barn kunde utsändas till dylika kolonier.
Riksdagen anser det alltså i hög grad behövligt, att skollovskoloniarbetet
ernår en allt större och rikare utveckling.
Enligt riksdagens • mening bör denna verksamhet alltjämt i första
hand göras beroende av enskilt initiativ och offervillighet, då eu verksamhet
av förevarande art i hög grad synes beroende av det stöd som
ligger i ett välvilligt tillmötesgående från den stora allmänhetens sida. I
den mån skollovskoloniverksamheten blir huvudsakligen en statsangelägenhet,
kommer allmänhetens håg att understödja densamma säkerligen
att avtaga. Det torde ock innebära en avvikelse från grundsatser, som
på likartade områden hittills upprätthållits, att göra skollovskoloniverksamheten
till en uteslutande statsangelägenhet. Vad som från statens
sida bör göras synes lämpligen kunna inskränka sig därtill, att staten åt
kommuner, där verksamheten omfattas med intresse och förståelse, beviljar
statsbidrag, eventuellt, där omständigheterna sådant medgiva, tillhandahåller
lokaler för sommarvistelsen, eller på annat sätt giver sitt understöd.
I alla händelser synes den angelägenhet, varom här är fråga,
vara av sådan betydelse, isynnerhet för folkhälsan, att det måste anses
Riksdagens skrivelse Nr 119. 9
vara en staten värdig uppgift att bereda detta arbete en fastare grundval
än vad nu är fallet.
Riksdagen får alltså, med betonande av att det statsunderstöd i den
ena eller andra formen, som befinnes böra utgå, i varje fall på ett eller
annat sätt bör göras beroende av kommunalt eller enskilt initiativ och
bidrag, anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huru och
i vad mån den verksamhet, som sedan ett trettiotal år pågått för att bereda
fattiga barn i skolåldern från städer och större industrisamhällen
tillfälle att genom vistelse på landsbygden under ferierna förvärva hälsa
och krafter, må genom statens försorg stödjas och utvecklas.
Stockholm den 9 maj 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 37 käft. (Nr 117—121.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.