Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglering å vissa gödselmedel.
1917-02-03 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:13, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prisreglering å vissa gödselmedel.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Riksdagens skrivelse Nr 13.
Nr 13.
Godkänd av första kammaren den 3 februari 1917.
Godkänd av andra kammaren den 3 februari 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående prisreglering å vissa gödselmedel.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 1.)
Till Konungen.
1 en till riksdagen den 20 januari 1917 avlåten proposition nr 28
har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att för vidtagande i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna
grunder av åtgärder för nedbringande under tiden till den 1 juli 1917
av priset å chilisalpeter med 5 kronor per 100 kilogram samt av priset
å superfosfat, för 100 kilogram räknat, med 15 öre per procent vattenoch
citratlöslig fosforsyra å extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag
av 4 miljoner kronor ävensom medgiva, att Kungl. Majrt må
under innevarande år av tillgängliga medel förskottsvis utanordna för
ändamålet erforderligt belopp.
5
Riksdagens skrivelse Nr 13.
Departementschefen har i berörda statsrådsprotokoll anfört följande:
»Når till följd av den rådande kristiden åtgärder från statens sida
befunnos nödvändiga beträffande tillgodoseendet av landets behov av
brödsäd, kunde de till eu början inskränkas till att söka dels genom
exportförbud bevara de inhemska förråden, dels genom import samt
förmalningsföreskrifter m. m. utöka dem, dels ock genom maximipris
åstadkomma deras tillhandahållande åt konsumtionen till måttliga pris.
Ehuru hittills importen av brödspannmål kunnat ske, om än icke i den
forcerade grad, som regeringen önskat, så dock på ett någorlunda tillfredsställande
sätt, har det på senare tid visat sig icke kunna med säkerhet
antagas, att bristen i landets spannmålstillgång skall kunna fyllas genom
importerad spannmål. Då nu 1916 års liöstsädesgröda, som under sommarens
lopp lovade normal skörd, sedermera under skördetiden väsentligt
skadades och tyvärr vid tröskningen visat sig lämna, särskilt vad råg angår,
ett undermåligt resultat, har Kungl. Magt sett sig nödsakad förordna
om ransoneringssystem, för att de tillgängliga förråden måtte räcka under
avsedd tid och komma alla landets invånare till godo.
Då man synes böra räkna med, att nyss antydda importsvårigheter
komma att ännu under någon tid — vars längd icke kan förutsägas
— bestå samt måhända även ökas, har det, även med beaktande
av att importen skall fortfarande bedrivas i största möjliga omfattning,
för mig framstått såsom en oavvislig nödvändighet att söka
tillse, genom vilka åtgärder landets egen tillgång på brödsäd utav 1917
ars skörd må kunna förökas. Det är nämligen tydligtvis icke tillräckligt
att på ett lämpligt sätt fördela de tillgängliga förråden utan första förutsättningen
för folkbehovets tillgodoseende är, att tillräcklig tillgång
förefinnes att dela. Jag har funnit desto mer orsak till sådana åtgärders
vidtagande, som dels höstens regniga och flerstädes för höstsådd
mindre lämpliga väderlek torde föranlett, att icke alla till höstsådd
avsedda fält kunnat besås samt att åtminstone å liera orter sådden skett
väl sent och under ogynnsamma förhållanden, dels ock inom stora delar
av landets brödsädsodlande distrikt snö fallit över nästan ofrusen jord,
varigenom höstsädesfältens bestånd synes vara satt i fara.
Det har synts mig finnas väsentligen två sätt, på vilka eu sådan
utökning genom numera möjliga åtgärder kan äga rum. Det ena gäller
den redan sådda vintersäden och avser att söka underhjälpa, att av densamma
erhålles så riklig och god skörd som möjligt. Det medel, som
härtill erbjuder sig, är främst övergödsling med chilisalpeter på höstsädesfälten
tidigt på våren. Det är ju allmänt känt, att dylik övergödsling
i rätt tid och tillräcklig mängd kan kraftigt upphjälpa en svag
6 Riksdagens skrivelse Nr 13.
höstsädesbrodd samt därigenom möjliggöra att av densamma få en god
skörd. I år är en sådan övergödsling mer än vanligt önskvärd även
av den anledningen, att höstens regniga väderlek i ovanligt hög grad
ntlakat salpetern ur jorden.
Den andra möjligheten består i utvidgad odling av sådan vårsäd,
som kan användas till brödföda, vårvete, i vissa fall vårråg, samt isynnerhet
korn, särskilt i Norrland men även i övriga delar av landet, enär
detta sädesslag numera torde böra betraktas såsom brödsäd. För en
dylik utsträckt odling av dessa säden och isynnerhet för att av odlingen
erhålla så stora skördar som möjligt kräves gödsling med konstgödsel,
främst superfosfat.
Åven för potatisodlingen är det alldeles nödvändigt att i ganska
riklig mängd tillföra konstgödsel.
Samma nödvändighet föreligger i ännu högre grad vid odlingen
av sockerbetor. Då landets sockertillgång visat sig så knapp, att sockret
måst göras till föremål för ransonering, är det uppenbarligen ett viktigt
intresse för hela landet, att sockerbetsodlingen icke blott bibehålies vid
utan även utökas utöver den omfattning den haft år 1916 samt att
betskörden å betfälten blir så stor som möjligt. Till eu stor del beror
utfallet av skörden på gödslingen, vilken bör bestå av såväl chilisalpeter
som superfosfat.
Nu är det emellertid ett för jordbruksidkärna bekymmersamt faktum,
att prisen på de viktigaste konstgödselmedlen, chilisalpeter och superfosfat,
stigit oerhört under de senaste åren. Under det att våren 1914
chilisalpeter kostade något över 20 kronor och 20-procentig superfosfat
knappt 7 kronor, kunna prisen på dessa varor, i fall icke särskilda åtgärder
vidtagas för deras nedbringande, nu anslås minst till 40 kronor för
chilisalpeter och 19 kronor för 20-procentig superfosfat, allt för 100
kilogram. I betraktande härav är det tyvärr all anledning att befara,
att de höga prisen skola avskräcka eller förhindra lantmännen att i tillräckligt
stor utsträckning begagna dessa gödselmedel. Det är otvivelaktigt,
att redan de i jämförelse med normala förhållanden mycket höga
pris per 100 kilogram av omkring 35 kronor för chilisalpeter och 15—16
kronor för 20-procentig superfosfat, som gällde under år 1916, medfört
väsentligt minskad användning av dessa gödselmedel, och då är det ju
antagligt, att än mera höjda pris skulle ytterligare minska användningen.
En inskränkt användning av dessa gödselmedel kommer emellertid
givetvis att medföra minskat skördeutbyte och kan medföra oberäkneliga
svårigheter för landets förseende med sådana livsförnödenheter, som
skulle producerats genom de vunna skördarna. Att befrämja användandet
liiksdugens skrivelse Nr In. 7
av konstgödsel under instundande vår är därför ett ytterst viktigt nationellt
intresse.
Undan ganska tidigt under förliden kost igångsattes därför utredningar
och underhandlingar tör att söka åstadkomma någorlunda
drägliga pris å ifrågavarande konstgödselmedel. Dessa arbeten togo emellertid
ganska lång tid i anspråk och först den 15 januari 1917 inkommo
dels statens livsmedelskommission och statens industrikommissions arbetsutskott
med förslag till avtal med vederbörande superfosfattillverkare
om pris in. m. å superfosfat och dels statens livsmedelskommission med
framställning om bemyndigande att medelst statsmedel reglera prisen å
superfosfat och chilisalpeter.
Sistnämnda skrivelse utgjorde jämväl svar å särskilda remisser,
varigenom till livsmedelskommissionen överlämnats nedannämnda under
tiden 8—21 december 1916 inkomna framställningar. Arvidsjaurs kommunalstämma
hade sålunda anhållit, bland annat, att Kungl. Magt måtte
dels träffa uppgörelse med konstgödselfabrikerna att under instundande
vår tillämpa sådant pris å tomasfosfat och kalkkväve, som något så när
motsvarade den verkliga tillverkningskostnaden, dels ock träffa liknande
llPPf?örelse för a^t i möjligaste mån nedbringa prisen å andra slag av
konstgödsel. Dalarnas lantbruksklubb hade hemställt om övervägande,
huruvida icke i Sverige kraftiga åtgärder av liknande art, som beslutats
i Norge, borde vidtagas för förbilligande av fosforsyregödselmedel.
Värnamo sockens lantmannaförening hade hemställt om åtgärder för att
få prisen på inom landet producerade gödselmedel reducerade. Kopparbergs
läns hushållningssällskap hade anhållit, att åtgärder måtte vidtagas
för sådan reglering av prisen å konstgjorda gödselmedel, att deras användning
läte sig förenas med ekonomiskt bedriven växtodling. Av
Arvidsjaurs kommunalstämma och Värnamo lantmannaförening hade
därjämte ifrågasatts införande av maximipris å konstgödsel eller vissa
slag därav.
Jag kan därjämte nämna, att även i andra till Kungl. Maj:t ingivna
framställningar frågan berörts. I en skrivelse från frisinnade landsföreningen
framhålles sålunda önskvärdheten av, att produktionen av
lantmannaprodukter ökas genom att prisen på konstgödsel göras så låga
som möjligt. Bland de av den s. k. dyrtidskongressen fattade resolutioner
förekommer även, att åtgärder borde vidtagas för att säkra landets
behov av gödselmedel till utökande av jordbrukets avkastning och nedbringande
av denna närings produktionskostnader. Från Sunnerbo härads
avdelning av Kronobergs läns hushållningssällskap har den 17 januari
8
Riksdagens skrivelse Nr 13.
1917 genom hushållningssällskapets förvaltningsutskott inkommit en
framställning i liknande syfte.
Under erinran att beträffande andra gödselmedel än chilisalpeter
och superfosfat några åtgärder för prisreglering av den art, jag nu
ämnar föreslå, icke synas, åtminstone för närvarande, erforderliga, anhåller
jag nu att först få redogöra för frågan angående chilisalpeter.
Då chilisalpeter helt och hållet är en importvara, har Sverige icke
möjlighet att inverka på dess anskaffningskostnad å produktionsorten.
Någon anledning för staten att omhändertaga importen härav, såsom
skett exempelvis med brödsädsspannmål, har icke förelegat, enär importen
hittills, vad kvantiteten angår, på tillfredsställande sätt fortgått
för enskild räkning. För mig har uppgivits, att fullt tillräcklig
kvantitet för vårbehovet redan inköpts, att en mindre del därav
redan inkommit och att eu stor del är på väg. Det kan förtjäna anmärkas,
att, enär den svenska handelsflottan icke räcker till att ombesörja
ens hälften av den nödvändiga importen av spannmål, fodermedel,
gödselmedel m. m., största delen av denna import måste ske
genom främmande nationaliteters fartyg. Då en stor del av det svenska
tonnaget genom särskilt avtal numera tagits i anspråk för spannmålsoch
foderimporten, måste gödselmedelsimporten huvudsakligen ske genom
utländska fartyg. Beträffande dessa saknar man givetvis möjlighet att
genom särskilda åtgärder nedbringa frakterna.
Med hänsyn till dessa förhållanden måste man beträffande chilisalpetern
inskränka sig till att söka nedbringa varans pris, sådant
detta är vid varans ankomst till landet. Att detta icke låter sig göra
genom maximipris, bör utan vidare vara klart, då ju, om detta sättes
under importpriset, importen för enskild räkning uppenbarligen kominer
att upphöra. Det synes då ej givas annan utväg än att staten
träder emellan för att nedbringa prisen, och synes detta enklast kunna
ske genom att staten lämnar ett bidrag per 100 kilogram, mot att försäljningspriset
sänkes med motsvarande belopp. Härvid är det naturligtvis
en nödvändig förutsättning, att kostnaderna för inköp och transport
underkastas statlig kontroll, så att det pris, från vilket reduktionen skall
räknas, är av statens livsmedelskommission godkänt. Statens livsmedelskommission
har också, under framhållande av detta gödselmedels stora
betydelse för upprätthållande av landets produktion av spannmål och
sockerbetor, förordat en statlig reglering av priset därå i likhet med
vad tidigare genom Kungl. Maj:ts beslut skett beträffande fodermedel
och enligt i huvudsak därvid tillämpade principer. Kommissionen har
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 111. ;j
beräknat, att eu prissänkning med omkring 5 kronor per 100 kilogram
skulle möjliggöra att tillhandahålla ehilisalpeter för konsumtionens behov
till ett pris av omkring 35 kronor.
Genom en sådan sänkning av nuvarande hand el spris skulle ungelär
samma pris å chili salpetern erhållas som i fjol, vilket torde lä anses
nöjaktigt och bör utgöra en kraftig sporre till användningen därav.
Vad därefter beträffar superfosfateu, tillverkas densamma inom
landet vid fabriker, som erhålla råfosfaten och största delen av svavelkisen
genom import. På grund härav kan ej heller för denna vara
maximipris lämpligen tillämpas.
Angående den föreslagna regleringen av superfosfätpriset innehåller
lorenämnda skrivelse från statens industrikommissions arbetsutskott och
statens livsmedelskommission följande.
»Under nu rådande kristid har en ständig uppåtgång ägt ruin beträffande
prisen å konstgjorda gödningsämnen. Särskilt på grund av ökade pris å råmaterial
och förnödenheter av skilda slag för fabrikation samt stegrade frakt- och produktionskostnader
ha under senare tid prisen å här åsyftade produkter — speciellt å
fosforsyrerika gödningsämnen — uppdrivits till en sådan höjd, att, såvida icke särskilda
åtgärder bliva vidtagna, det med skäl kan befaras, att gödningsämneskonsumtionen
inom jordbruket kommer att under stundande säsong avsevärt förminskas
till allvarlig fara för landets sädes- och sockerbetsproduktion.
I syfte att förebygga en dylik menlig utveckling hava statens industrikommissions
arbetsutskott och statens livsmedelskommission gemensamt sökt vidtaga
vissa åtgärder för att på överenskommelsens väg ernå en reglering beträffande försäljningspriset
å superfosfat för den kommande vårsäsongen. Med utgångspunkt
från nödiga utredningar i ärendet — verkställda dels inom statens industrikommission,
dels ock efter uppdrag av statens livsmedelskommission av byråchefen
Wilh. Heyman, Stockholm, filosofie doktorn H. v. Feilitzen, Jönköping, professorn
H. G. Söderbaum, Stockholm, och ingenjören Th. Thorssell, Göteborg, såsom särskilt
tillkallade sakkunniga — hava arbetsutskottet och kommissionen sålunda inlett
förhandlingar angående prisfrågan med representanter för superfosfatindustrien
och -försäljningen. Härvid har åsyftat resultat i stort sett kuimat ernås. Sålunda
har mellan statens livsmedelskommission å ena sidan och å andra sidan Svenska
superfosfatförsäljningsaktiebolaget, Hälsingborg, jämte Konstgödningsfabriksaktiebolaget,
Landskrona, träffats en preliminär överenskommelse rörande försäljningsprisen
å superfosfat, under förutsättning att staten jämväl kommer att medelst
penningmedel bidraga till förbilligande av för kommande säsong behövliga mängder
superfosfatgödning. Beträffande sist nämnda angelägenhet — statlig prisreglering
av gödningsämneshandeln — tillåta sig arbetsutskottet och kommissionen emellertid
hänvisa till särskild underdånig framställning i ärendet från statens livsmedelskommission.
Med anledning av vad sålunda förekommit få arbetsutskottet och kommissionen
härmed gemensamt hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville bemyndiga statens
livsmedelskommission att med ovan nämnda tvenne bolag träffa överenskomBihang
till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 11 käft. (Nr 11 — 14.) 2
10 Riksdagens skrivelse Nr 13.
melse rörande pris å superfosfat för den tid och enligt de grunder, som närmare
angivas i bilagda förslag till avtal.»
Förslaget till avtal är av följande lydelse:
»Emellan statens livsmedelskommission å ena samt Svenska superfosfatforsäljningsaktiebolaget
i Hälsingborg, hämedan kallat försäljningsbolaget, och
Konstgödningsfabriksaktiebolaget i Landskrona, hämedan kallat Landskronabolaget,
å andra sidan, är följande avtal träffat.
Ovannämnda bolag förbinda sig att vid försäljning av superfosfater och
superfosfatblandningar, vilka antingen redan äro framställda eller för vilkas framställande
råvaror nu finnas inom riket, icke vare sig direkt eller indirekt betinga
sig eller mottaga högre priser än 79 öre per procent vatten- och citratlöslig fosforsyra,
banfritt köparens närmaste saltsjöhamn, i enlighet varmed prisen på de olika
varuslagen bliva:
för 20 procent superfosfat per
» 19 » » »
» 18 » » »
» 17 » » »
» 16 » » »
» 15 » » »
■» 14 » » »
100
»
»
kilogram kronor
15.80
15.oi
14.22
13.43
12.64
11.85
11.06
samt i fråga om superfosfatblandningar 79 öre per procent för i varje blandning
befintlig vatten- och citratlöslig fosforsyra, allt med tillägg av frakt från närmast*
saltsjöhamn. Då varan levereras i lös vikt, beräknas priset till 1 krona lägre per
100 kilogram.
Förut gällande förhöjningar av prisen för superfosfat och superfosfatblandningar,
levererade till orter i Norrland från och med Gävle och norr därom, skola
fortfarande tillämpas, nämligen:
för Gävle och orter norr därom intill Hudiksvall
10 öre per 100 kilogram
» Hudiksvall »
» » » » Sundsvall
20 »
»
»
» Sundsvall »
» » »t. o. m. Örnsköldsvik 30 »
»
»
»
» hamnplatser norr
om Örnsköldsvik..................................
.. 40 »
»
»
»
Förut gällande rabatter skola fortfarande tillämpas, nämligen:
för konsumenter:
för
80 t. o. m. 299 säckar....................
7 öre
per
100
kilogram
300 » 399 * ....................
14 »
»
»
»
500 och därutöver............................
21 »
»
»
för återförsäljare:
minst 500 säckar ........................
56 »
»
»
» 1,000 » ........................
63 »
»
» 2,000 » ........................
70 »
5»
»
»
» 4,000 » ........................
77 »
»
» 10,000 » ........................
84 »
»
»
försäljning till Svenska lantmännens
riksförbund eller andra större avnämare ............................
91 »
»
»
y>
Bolagen ansvara för, att deras avnämare och de, som eventuellt vidare
komma att försälja varorna i fråga, noggrant ställa sig dessa prisbestämmelser till
11
Riksdagens skrivelse Nr 13.
efterrättelse, så att för vara, utgången från något av bolagen, ej på någon hand
kommer att erläggas högre pris än ovan bestämts. För överträdelse därav erlägger
det av ovannämnda bolag, från vilket varan utgått, ett skadestånd till statens livsmedelskommission
av 50 kronor per 100 kilogram av den för överpris sålda superfosfaten
eller superfosfatblandningen.
Enär det pris, bolagen sålunda äga uttaga, med 15 öre per procent understiger
det pris, som desamma betingat sig och statens livsmedelskommission tillsvidare
godtagit såsom grundpris, förbinder sig statens livsmedelskommission att
ersätta denna prisskillnad med 15 öre per procent under kontraktstiden försåld
vatten- och citratlöslig fosforsyra. Likvid erlägges månatligen kontant med 3 procent
kassarabatt, sedan bolagen till statens livsmedelskommission insänt av notarius
publicus till riktighet bestyrkt rapport för den gångna månaden angående försålda
och expedierade varor, med rätt för statens livsmedelskommission att när så önskas
genom ombud kontrollera dessa rapporters riktighet.
I fråga om den överenskommelse, som träffats därom, att Stockholms superfosfatfabriksaktiebolag
skall äga rätt att för sina leveranser från Gäddviken på de
olika skånska fabrikernas bekostnad tillgodoräkna sig ett pris, som med 3 öre per
procent vatten- och citratlöslig fosforsyra överstiger härovan fixerade grundpris,
skall avräkning mellan nämnda bolag och ifrågavarande skånska bolag, nämligen
aktiebolaget Svenska konstgödnings- och svavelsyrefabrikerna, Skånska superfosfatoch
svavelsyrefabriksaktiebolaget samt Landskronabolaget, ske genom försäljningsbolaget
efter kontraktstidens slut.
Detta kontrakt skall för att gälla förses med godkännande av Svenska lantmännens
riksförbund.»
Såsom av dessa handlingar framgår, har det utgångspris, från
vilket reduktionen beräknats, utgjort per procent vatten- och citratlöslig
fosforsyra 79+15 öre = 94 öre, motsvarande för 20-procentig vara kronor
18.8 0 och för 19-procentig vara kronor 17.8 6. Den första frågan är då,
huruvida detta utgångspris är skäligt eller om det innebär för stor
förmån för de tillverkande bolagen. Innan staten träder emellan, bör
nämligen fabrikanten själv hava gjort allt vad av honom rimligen kan
fordras för att tillmötesgå konsumtionens krav på billigt pris. Det bör
anmärkas, att från fabrikanternas sida anförts, att detta utgångspris kau
av dem godkännas endast under förutsättning, att genom särskilda åtgärder
superfosfatens användning uppdrives, så att kostnaderna kunna
fördelas på en stor omsättning.
Nyssnämnda fråga har naturligtvis varit föremål för ingående
utredningar och underhandlingar mellan kommissionerna och deras sakkunniga
samt bolagen. Det torde icke vara nödvändigt att här redogöra
för det närmare förloppet av dessa förhandlingar, vid vilka man genom
utförliga beräkningar, framläggandet av slutnotor, fraktavtal m. in. sökt
vinna en så tillförlitlig grundval för prissättningen, som varit möjlig.
Det må emellertid nämnas, att det slutligen överenskomna priset är
12
Riksdagens skrivelse Nr 13.
resultatet av från ömse håll vidtagna jämkningar i de vid underhandlingarnas
början kalkylerade prisen samt att kostnaderna visat tendens
till fortgående stegring allt efter som tiden fortskridit. Sedan underhandlingarnas
början i oktober 1916 bär således måst beräknats en
kostnadsökning av omkring 60 öre per 100 kilogram för 19-procentig
superfosfat. 1 betraktande av den sakkunskap, de från kommissionernas
sida utsedda underhand larn a besitta, och de allvarliga bemödanden, som
gjorts att granska varje särskild detalj samt nedbringa kostnadsberäkningen,
anser jag det med allt fog kunna anses, att det erhållna utgångspriset
är skäligt. Såsom exempel på de omständigheter som föranlett
den nuvarande prisökningen, kan anföras, att allenast de ökade prisen på
råfosfat och svavelkis beräknas hava medfört redan i oktober år 1916 eu
kostnadsökning i jämförelse med under våren år 1914 av icke mindre än
kronor 8.1 o per 100 kilogram 19-procentig superfosfat, alltså mer än hela
försäljningspriset å sådan vara år 1914, eller kronor 6.2 7. Jag kan
även nämna, att enligt av bolaget lämnade uppgifter priset per procent
fosforsyra för våren år 1917 fastställts i Danmark till kronor 1.14, motsvarande
kronor 22.80 för 20-procentig superfosfat, samt att i Norge
staten uppköpt tillgängliga kvantiteter superfosfat till kronor 1.10 å 1.15
per procent fosforsyra men tillhandahåller detsamma för 75 å 77 öre.
Det kan även nämnas, att redan tidigt under hösten År 1916 riksvärderingsnämnden
bestämt priset å 20-procentig superfosfat vid eventuell
tvångsuttagning enligt förfoganderättslagen till 19 kronor per 100
kilogram.
Vad därefter storleken av den föreslagna nedsättningen beträffar,
genom vilken priset skulle nedbringas för 20-procentig superfosfat till
kronor 15.80 och för 19-procentig vara till omkring 15 kronor, synes
densamma vara lämplig. Om nedsättningen göres mindre, är det att
befara, att ändamålet, ökad användning av superfosfaten, förfelas. Genom
nedsättningen nedbringas priset ungefär till fjolårets nivå.
Det bör observeras, att avtalet gäller endast de fabrikat, som
antingen redan äro framställda eller för vilkas framställande råvaror nu
finnas inom riket. Enligt vad jag inhämtat äro dessa förråd tillräckliga
att i det allra närmaste tillgodose landets behov under instundande vårsäsong.
För behovet vid höstsädessådden år 1917 är alltså icke avtalet
avsett utan torde tillgodoseendet av detta behov böra, om så erfordras,
bli föremål för särskilt övervägande.
Jag har vidare inhämtat, att från svenska lantmännens riksförbund
något hinder icke möter för godkännande av en sådan prisreglering,
som avtalet innehåller.
13
Riksdagen* skrivelse Nr 13.
Statens livsmedelskommission har i sin förenämnda särskilda skrivelse
tillstyrkt prisreglering medelst statsmedel även beträffande superfosfat.
Kommissionen har därvid meddelat, att kostnaderna för statsverket
under stundande säsong för prisreglering i föreslagen omfattning beträffande
såväl chilisalpeter som superfosfat kunna uppskattningsvis angivas
till omkring 4 miljoner kronor.
I beräkningen av de ändamål, till vilka det belopp av 24 miljoner
kronor till åtgärder i prisreglerande syfte, som Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild
proposition tillsvidare beräkna utom huvudtitlarna, har ingått även att
medelst prisreglering nedbringa kostnaderna för konstgödsel. Det hade
visserligen varit önskligt, att alla de behov, som avses att befrämjas
genom bidrag från sagda anslag, kunnat på en gång föreläggas riksdagen
och alltså samtidigt företagas till övervägande och prövning.
Utredningarna i andra hänseenden äro emellertid ännu icke slutförda.
De hava dock kommit så långt, att man kunnat bedöma, att ett belopp
av omkring 4 miljoner kan avses till prisreglering av gödselmedel, utan
att andra ändamål obehörigen eftersättas, och kommer hänsyn härtill
att tagas vid blivande förslag till fördelning av nämnda, beräknade
prisregleringsbelopp. Att nu, utan avvaktan på övriga utredningar, så
skyndsamt som möjligt träffa avgörande i gödselmedelfrågan är av högsta
behov påkallat. I vanliga fall pläga fabrikerna redan under årets första
dagar utsända sina priskuranter, för att rekvisitioner må hinna ingå och
varorna expedieras i så god tid, att de kunna användas å avsedd årstid.
Då å vissa orter och för vissa ändamål konstgödseln bör utströs redan i
mars månad samt järnvägarnas hårt i anspråk tagna trafikförmåga gorå
transporterna i år osäkrare än vanligt, är ärendet därför i år av synnerligen
brådskande natur.
På grund härav får jag tillstyrka, att proposition i ämnet avlåtes
till riksdagen, i förhoppning att ärendet där må bliva avgjort med
sådan skyndsamhet, som dess vikt och de nuvarande omständigheterna
göra önskvärt.»
Såsom departementschefen i sitt förestående yttrande till statsrådsprotokollet
anfört torde kunna befaras, att tillgången på brödspannmål,
potatis och sockerbetor kan komma att under innevarande år, särskilt
till följd av ökade importsvårigheter och jämväl i betraktande av
de under, förliden höst för jordbruket i flera- avseenden ogynnsamma
väderleksförhållanden visa sig otillräcklig för fyllande av landets behov,
såvitt ej särskilda åtgärder nu vidtagas.
14
Riksdagens skrivelse Nr 13.
Under sådana förhållanden anser riksdagen av största vikt, att den
inhemska produktionen av i främsta rummet förenämnda för vår folknäring
betydelsefullaste livsförnödenheter men jämväl av andra jordens alster,
vilka indirekt tjäna till människoföda, upphjälpes. Det måste med andra
ord vara statsmakterna angeläget att tillse, att skörderesultatet å dessa
förnödenheter innevarande år blir så gynnsamt som möjligt. Ehuru
riksdagen icke förbiser, att betänkligheter kunna resas mot den av
departementschefen i förevarande framställning anvisade vägen att genom
statsanslag åstadkomma en reglering av de höga prisen å gödningsämnen,
håller riksdagen dock före, att den prisnedsättning å ovannämnda
konstgödningsmedel, som genom ett bifall till förslaget ifråga skulle
vinnas, med största sannolikhet skall bidraga till ökad användning av
gödselmedel eller i varje fall förekomma en tillbakagång i begagnandet
av desamma, något som enligt riksdagens uppfattning torde vara av
största betydelse för produktionen. Då härtill kommer, att den föreslagna
anordningen, genom vilken i själva verket endast ernås ett bibehållande
av priserna å ifrågavarande gödselmedel från nästföregående år, torde
vara att betrakta allenast som en nödfallsåtgärd i en kritisk och brydsam
tid, vill riksdagen icke motsätta sig beviljandet av det för berörda
ändamål begärda statsanslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla^
att riksdagen för vidtagande i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna
grunder av åtgärder för nedbringande under tiden till den 1 juli 1917
av priset å chilisalpeter med 5 kronor per 100 kilogram samt av priset
å superfosfat, för 100 kilogram räknat, med 15 öre per procent vattenoch
citratlöslig fosforsyra å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag
av 4 miljoner kronor ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må
under innevarande år av tillgängliga medel förskottsvis utanordna för
ändamålet erforderligt belopp.
Stockholm den 3 februari 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.