Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående sättet för de extra anslagens upptagande i riksstaten.

1917-02-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:16, Skrivelse till Konungen, angående sättet för de extra anslagens upptagande i riksstaten.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr l<i,

3

Nr 16

Godkänd av första kammaren den 23 februari 1917.

Godkänd av andra kammaren den 23 februari 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående sättet för de extra

anslagens upptagande i riksstaten.

(Statsututskottets utlåtande nr 3 punkt 1.)

Till Konungen.

I det vid den till riksdagen den 13 januari 1917 avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov fogade statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag har under titel »utgifterna

för flera huvudtitlar gemensamma frågor» omförmälts vissa ändringar som

i förslaget till riksstat för år 1918 vidtagits i sättet för uppförande i

denna stat av de extra anslagen m. m.

Ifrågavarande förändring, som närmast föranletts av riksdagens i

skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 8 juni 1916 gjorda hemställan om

utredning, huru anslagen till kapitalökning, de extra anslagen ävensom

de anslag i övrigt, vilka ej betecknas såsom ordinarie, böra behandlas

och bokföras i avseende å uppkommande besparingar, innebär, att beträffande

de extra anslag, som hittills icke haft någon särskild beteckning,

och vilka till sin natur äro av två olika slag, nämligen dels sådana, som

avse behov allenast under budgetåret, och dels sådana, som för ända

målet stå till disposition även efter budgetårets utgång, hädanefter skall

i riksstaten göras en bestämd åtskillnad, så att det blir fullt klart, huru
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 16.

vida ett extra anslag tillhör det ena eller andra slaget. Enligt Eders

Kungl. Maj:ts förslag borde detta ske på det sätt, att extra anslag av

den förstnämnda typen betecknades såsom förslagsanslag, högst, samt att

de övriga, som skulle behandlas såsom reservationsanslag, lämnades

utan beteckning.

I avseende härå anser sig riksdagen böra till en början betona, att

— såsom ju också av den i frågan gjorda utredningen framgår — någon

förändring icke ifrågasättes beträffande de extra anslag, som i riksstaten

upptagas såsom »förslagsanslag». Rörande dessa är redan genom denna

beteckning fullt klart angivet, att de icke få disponeras efter butgetårets

utgång, utan att därå uppkomna besparingar omedelbart skola överföras

till statsverkets kassafond, liksom denna å andra sidan ersätter å dessa

anslag uppkomna brister. Den fråga, som bär föreligger, gäller alltså

de extra anslag, som icke äro rena förslagsanslag.

Riksdagen, som, i likhet med Eders Kung!. Maj:t, hnner det särdeles

önskligt, att dessa anslags natur i fråga om behandlingen av därå

uppkommande besparingar varder fullt klargjord, bar icke funnit något

att erinra mot de principer, enligt vilka anslagen i den gjorda utredningen

uppdelats i å ena sidan »förslagsanslag, högst», d. v. s. sådana

till maximibeloppet fixerade anslag, vilka ej få disponeras efter budgetårets

utgång och som alltså i den mån de ej under sagda år tagits i

anspråk skola till kassafonden överföras, och å andra sidan »reservationsanslag»,

som äro av den natur, att därå uppkomna besparingar även efter

budgetårets utgång stå till förfogande för anslagets ändamål.

Riksdagen vill emellertid framhålla, hurusom statskommissarien P.

Södermark, som av Eders Kungl. Maj:t fick den ifrågavarande utredningen

sig anförtrodd, vid framläggandet av denna utredning föreslagit,

att även de extra anslagen av sistnämnda typ måtte få sin natur i

riksstaten angiven och således uttryckligt betecknas såsom reservationsanslag,

samt till stöd härför anfört dels att såväl beteckningen »reservationsanslag»

som beteckningen »förslagsanslag, högst», redan delvis kommit

till användning bland de extra anslagen å riksstaten, dels ock att en

specifik beteckning av varje anslag torde medföra ökad reda och klarhet.

Riksdagen kan för sin del ej undgå att finna detta förslag beaktansvärt.

Den ringa olägenhet, som kan anses förorsakad därav, att genom

tillfogande av ordet »reservationsanslag» vid de extra anslag, som enligt

Eders Kungl. Ma:ts förslag skulle lämnas obetecknade, riksstaten blir i

någon mån vidlyftigare, synes ej kunna uppväga den obestridliga för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 16.

delen av full klarhet och tydlighet uti ifrågavarande avseende; och om

det blir vedertagen praxis,'' att alla under riksstatens huvudtitlar uppförda

extra anslag skola förses med särskild beteckning, torde härigenom

i högre grad än enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag åstadkommas garanti

för, att varje gång ett nytt extra anslag å riksstaten skall uppföras,

frågan om dess natur i förevarande avseende blir klargjord.

Med hänsyn till vad här ovan anförts anser sig riksdagen böra uttala

såsom sin mening, att den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna förändringen

i fråga om de extra anslagens upptagande i riksstaten bör

kompletteras därmed, att alla de extra anslag, som i statsverkspropositionen

lämnats obetecknade, upptagas såsom »reservationsanslag», i den

mån åt dem icke gives annan beteckning. Bland annat skulle då härav

följa, att även det i ovanberörda statsrådsprotokoll särskilt omförmälda

extra anslaget å sjunde huvudtiteln »bidrag till landsting och städer,

som icke deltaga i landsting », vilket anslag i den nu föreliggande statsverkspropositionen

angives såsom direkt utgående av bevillning av fast

egendom samt av inkomst, skulle, i enlighet jämväl med vad statskontoret

i ett angående detta anslag avgivet yttrande hemställt, betecknas såsom

reservationsanslag. Yad angår de Övriga i statsrådsprotokollet särskilt

omnämnda anslag, biträder riksdagen Eders Kungl. Maj:ts förslag, att

den grupp av extra anslag, som äro avsedda till förstärkning av andra

anslag, må betecknas såsom förslagsanslag, högst, varemot det under

sjätte huvudtiteln uppförda anslaget »bidrag till understöd åt de personer,

som genom lagen den 8 juni 1915 blivit delaktiga i den allmänna

pensionsförsäkringen», enligt riksdagens mening lämpligare bör upptagas

såsom reservationsanslag.

Yad ovan anförts rörande beteckningar av de extra anslagen äger

även tillämpning i fråga om anslagen till kapitalökning, varför även

dessa, därest de icke böra betecknas såsom förslagsanslag eller förslagsanslag,

högst, synas böra förses med beteckningen »reservationsanslag».

Riksdagens uppfattning av förevarande spörsmål har riksdagen velat

härigenom bringa till Eders Kungl. Majrts kännedom.

Stockholm den 23 februari 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.