Skrivelse till Konungen angående utredning för genomförande av en allmän arbetar semester i vårt land.
1917-05-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:184, Skrivelse till Konungen angående utredning för genomförande av en allmän arbetar semester i vårt land.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 184.
7
Nr 184.
Godkänd av forsta kammaren den 23 maj 1917.
Godkänd av andra kammaren den 23 maj 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning för genomförande
av en allmän arbetar semester i vårt land.
(Första kammarens 2:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 20.)
(Andra kammarens 4:e tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)
Till Konungen.
Uti inom riksdagens båda kamrar väckta motioner hava gjorts framställningar
om åstadkommande av utredning på vad sätt genom statens
medverkan en allmän arbetarsemester skulle kunna genomföras i vårt land.
Riksdagens vederbörande utskott hava i den ordning, 46 § riksdagsordningen
föreskriver, fått mottaga yttranden över motionerna av socialstyrelsen,
vilka yttranden bilagts utskottens betänkanden i ämnet.
Den nu föreliggande frågan om åtgärder för genomförande av en allmän
arbetarsemester i vårt land synes riksdagen vara av stor betydelse.
Det torde nämligen icke kunna bestridas, att det ofta enformiga och understundom
även jäktande arbete, som i synnerhet en del industriers arbetare
hava att fullgöra, i längden måste verka tröttande och nedsättande
på arbetarens arbetslust och själsspänstighet. Den årligen återkommande
ledighet med åtföljande vila eller någon tids ombyte av sysselsättning
skulle otvivelaktigt utöva en särdeles välgörande inverkan i såväl fysiskt
8
Riksdagens skrivelse Nr 184.
som psykiskt avseende. Förutsättningen för att så skall bliva fallet är
emellertid, att vid semesterfrågans ordnande tillses, att ledigheten på ändamålsenligt
sätt utnyttjas; och synes den ifrågasatta ledigheten i regel böra
uttagas i ett sammanhang.
I fråga om semesterns längd och grunderna för beviljandet av dylik
ledighet vill riksdagen framhålla, att behovet av semester med hänsyn till
arbetets art är mycket olika inom olika yrkesgrenar, så att en längre eller
kortare tids arbetsledighet kan påkallas av själva arbetets beskaffenhet.
Emellertid synes det vid en utredning i ämnet böra tagas i övervägande
att uppställa fordran på en viss minimitid av anställning vid i regel
samma företag, innan semester beviljas. Ävenså synes det riksdagen rimligt,
att semesterledigheten förlänges i förhållande till anställningstidens
längd.
Inom vissa industrigrenar, vilkas drift är relativt oberoende av årstider
och tillgång på råmateriel, kan måhända semesterledighet anordnas
uteslutande ur synpunkten av vad som för arbetarna kan vara den lämpligaste
tiden för dylik rekreation, men i allmänhet torde förhållandena
nödvändiggöra att låta arbetsledningen anpassa semestertiden efter vad som
ur arbetsdriftens synpunkt är lämpligt och möjligt. Detta torde icke
minst gälla jordbruket. Denna näringsgren är ju så gott som som fullständigt
beroende av växlande och oberäkneliga naturförhållanden, och
det synes riksdagen därför nödvändigt, att, vad beträffar jordbrukets arbetare,
arbetsgivaren erhåller rätt att bestämma tidpunkten för eventuell
ledighet, så att densamma ej må vålla avbrott under brådskande arbete.
Vidare synes det riksdagen vara av stor vikt, att en lagstiftning, som
reglerar semesterförhållandena för vårt lands arbetare, tager den största
möjliga hänsyn till motsvarande anordningar utomlands, så att ej en viss
industrigren genom en dylik lagstiftning kommer i en mera ogynnsam
ställning och belastas med större kostnader än konkurrerande industriföretag
i främmande land.
Med hänsyn till det anförda anser riksdagen en allsidig utredning av
den föreliggande frågan böra komma till stånd. I likhet med socialstyrelsen
håller dock riksdagen före, att densamma lämpligen bör äga rum
i samband med de åt styrelsen uppdragna utredningarna beträffande söndagsvila
och nattarbete, varigenom åtskilliga kostnader och arbeten i avseende
å primäruppgifternas insamlande skulle kunna besparas. Då emellertid
verkställandet av nämnda båda utredningar på yrkande från såväl arbetsgivare-
som arbetarehåll uppskjutits i avbidan på inträdandet av mera
normala förhållanden på arbetsmarknaden än de nu rådande, har socialstyrelsen
förordat uppskov jämväl med nu ifrågasatta utredning. Riksda
-
9
Riksdagens skrivelse Nr 184.
gen anser avgörande skäl tala för ett sådant uppskov, men håller före,
att redan i år åtgärder böra vidtagas för utredningens planerande, så att
densamma kan igångsättas snarast möjligt efter det normala förhållanden
återinträtt på arbetsmarknaden.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla om utredning,
huruvida och på vad sätt en allmän arbetarsemester skall kunna genomföras
i vårt land,'' samt att Eders Kungl. Maj:t för riksdagen ville framlägga
de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 23 maj 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
14 saml.
51 käft. (Nr 182—184.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.