Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av utredning i fråga om statsunderstöd till upprättande och underhåll av kommunala rättshjälp sko nior.

1917-05-30 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:185, Skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av utredning i fråga om statsunderstöd till upprättande och underhåll av kommunala rättshjälp sko nior.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 185.

1

Nr 185.

Godkänd av första kammaren den 25 maj 1917.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av

utredning i fråga om statsunderstöd till upprättande och

underhåll av kommunala rättshjälp sko nior.

(Första kammarens 2:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)

(Andra kammarens 5:e tillfälliga utskotts utlåtande nr 18.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion bär gjorts framställning om

åstadkommande av utredning angående statsunderstöd till upprättande och

underhåll av kommunala rättshjälpskontor.

Under det imitera främmande länders rättegångsväsen sakförareinstitutionen

erhållit en allt större betydelse — visserligen något växlande efter

det processuella förfarandets olika beskaffenhet — men överallt ingående

såsom ett led i rättegångsväsendets anordning, har i vårt land sakförareverksamheten

utövats såsom ett fritt yrke utan rättslig reglering. På grund

härav ankommer det hos oss på den enskilde att själv skaffa sig stödet av

det rättsbildade biträde, han vare sig i eller utom rättegången kan behöva,

och han lämnas därvid i regel utan ledning av i lag givna anvisningar eller

anordningar. Om han skall få den ofta nödvändiga hjälpen av ett rättegångsbiträde,

beror alltså dels på hans egen insikt om behovet härav och

hans förmåga att bestrida därmed förbundna kostnader, dels också på tillgången

av lämpliga och skickliga personer, som kunna vara villiga att åtaga

sig ett dylikt uppdrag. Det torde vara obestridligt, att den vittgående och

betydelsefulla inverkan, som den moderna samhällsutvecklingen övat även

på rättslivets område, medfört ett ofta oavvisbart behov för den enskilde,

som har att på rättslig väg söka hävda något sitt intresse, att anlita sakBihang

till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 52 käft. (Nr 185—187.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 185.

kunnig hjälp hos för uppgiften, juridiskt eller tekniskt, särskilt rustade biträden.

Den möjlighet, som i gångna tider den enskilde hade att till följd

av förekommande rättstvisters enklare beskaffenhet och lagens folkliga karaktär

själv utan biträde bevaka sin rätt och utföra sin talan, har i stor utsträckning

försvunnit. Det behov av rättshjälp, som sålunda förefinnes,

kan ju av den ekonomiskt väl situerade i regel lätt nog tillfredsställas, men

för den obemedlade eller mindre bemedlade är behovet, om det ock yppas

mindre ofta, därför ej mindre trängande; och särskilt torde den rättshjälp,

som lämnas utom rättegång, härvidlag vara den ej minst påkallade.

Vår svenska rätt står visserligen av gammalt icke främmande för

obemedlade parters behov av rättshjälp, i vilket avseende må framhållas

det ännu gällande stadgandet i 15 kap. 9 § rättegångsbalken, att den, som

fått av rätten lov att rättegångssaker driva, är skyldig att utan betalning''

hjälpa de fattiga till rätta, då domaren det pålägger. Stadgandet i fråga

har emellertid icke fatt avsedd betydelse, då den förutsättning av auktoriserade

sakförare vid domstolame, varifrån stadgandet utgick, icke blivit förverkligad,

men det bär dock i ej så sällan förekommande fall givit våra

domare tillfälle att genom vid rätten praktiserande advokater lämna obemedlade

kostnadsfri rättshjälp.

Under senare år hava emellertid vissa åtgärder vidtagits för beredande

av rättshjälp åt obemedlade. I detta avseende kan särskilt framhållas, att

genom bestämmelserna om rättegångsbiträde åt häktad, innefattade i lagen

den 14 september 1906, ett viktigt steg tagits för förverkligandet av grundsatserna

om beredande av nödigt skydd för den tilltalades berättigade

intressen.

Bland övriga åtgärder i avsedda riktning må omförmälas de genom

1915 och 1916 års riksdagars beslut till Eders Kungl. Maj:ts disposition

ställda anslagsbelopp å 15,000 kronor till beredande av möjlighet för vissa

obemedlade och mindre bemedlade åbor och lägenhetsinnehavare på rekognitionshemman

och under bruk skatteköpta hemman att erhålla rättslig

prövning inför domstol eller annan behörig myndighet av sina anspråk till

hemmanen.

Då frågan om fri rättshjälp åt obemedlade icke blivit löst på den

allmänna lagstiftningens väg, men behovet av dylik rättshjälp flerstädes

visat sig synnerligen trängande, har denna fråga på vissa håll — om ock

i olika former — upptagits som kommunal angelägenhet, i vilket avseende

hänvisas till den av svenska stadsförbundet utarbetade redogörelse härutinnan,

som bilagts första kammarens vederbörande utskotts betänkande i

ämnet.

Slutligen må i detta sammanhang erinras om, att 1915 års riksdag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 185. :>

hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning därom, att Eders Knngl. Maj:t

täcktes taga under övervägande, huruvida och i vilken omfattning åtgärder

kunde redan under nu gällande rättegångsordning vidtagas för beredande

genom det allmännas försorg av rättshjälp åt parter, som pa grund av svag

ekonomisk ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav

kunde vara i behov, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av detta

övervägande kunde föranledas.

Vid den utredning, som med anledning av denna riksdagens framställning

av Eders Kungl. Maj: t igångsatts och som ännu pågår, har, såvitt

ett för riksdagen tillgängligt, av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunnige

utarbetat »utkast till lag om kostnadsfri rättegång» utvisar, frågan

om rättshjälp utom rättegång för närvarande lämnats oberörd, varjämte

rättshjälpen i rättegång, som i förslaget uteslutande avses, inskränkts till

underrättsprocessen i civila mål, inklusive brottmål, däri talan om ansvar

ej föres. För att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för det allmänna

har i utkastet vidare föreslagits, att rättegångsbiträde endast i sådana fall,

där det oundgängligen erfordras, skall på det allmännas bekostnad tillhandahållas

obemedlade parter, varjämte huvudvikten lagts därpå, att domstolen

och dess tjänstemän skola lämna sådana parter erforderligt biträde för målens

tillbörliga utredning. Utkastet förutsätter vidare, vad underrätterna

på landet beträffar, att å varje domsagokansli anställes på statens bekostnad

en förste notarie med vissa självständiga uppgifter särskilt i fråga om den

kostnadsfria rättegångens inledande. I avseende å städerna föreslås, att

dessa skola i viss proportion återgälda statsverket kostnaderna för den föreslagna

lagstiftningens tillämpning.

Enligt vad riksdagen har sig bekant, har föreliggande förslag varit

remitterat för yttrande till åtskilliga myndigheter, advokatsamfund med flera.

Därvid har det av eu del av dessa myndigheter framhållits bland annat,

att de sakkunnige i sitt förslag helt och hållet lämnat behovet av rättshjälp

utom rättegång åsido, ehuru det läge i sakens natur och vore av

erfarenheten till fullo bekräftat, att det för allmänheten vore långt viktigare

att hava sakkunnigt bistånd för ordnandet av sina rättsliga angelägenheter,

så att tvister förekommas, och för uppgörandet av uppkomna tvister utom

rätta, än att erhålla hjälpen först, när tvisten kommit till rättegång. Ett

förslag om införande av kostnadsfri rättshjälp borde därför jämväl vara inriktat

på rättshjälp till förekommande av tvisteanledningar och till uppkomna

tvisters ordnande utan rättegång. 1 avseende å sättet för den fria

rättshjälpens anordnande borde staten enligt avsedda myndigheters åsikt

lämpligen upptaga och fullfölja det från en del större stadskommuner givna

föredömet beträffande upprättande av rättshjälpskontor och i de domkretsar,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 185.

där sådant visade sig behövligt, låta en förvaltande myndighet, exempelvis

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen, förordna en eller flera

kunnige och i övrigt lämplige personer att kostnadsfritt biträda obemedlade

i deras rättsliga angelägenheter så inför som utom råtta. Förlikningsbara

tvister kunde då i godo uppgöras, obefogade och utsiktslösa rättegångar

avstyras, och de rättegångar, som funnos höra anställas, bliva utförda med

rättskunnig hjälp, i den mån så erfordrades. Kostnadsfrågan borde icke

verka avskräckande, ty den fasta avlöningen till de härovan avsedda personerna

kunde säkerligen hållas vid ett jämförelsevis lågt belopp, och utöver

denna ersättning borde domstolarna äga befogenhet att av allmänna medel

i sammanhang med slutligt utslag tillerkänna rättegångsbiträde åt obemedlad

part skälig ersättning för biträde i rättegång, därest sådan ersättning

ej kunde uttagas hos motparten eller skälig anledning till rättegång icke

saknats. De uppkomna kostnaderna kunde, där så funnes lämpligt, fördelas

mellan stat, kommun och landsting.

Till styrkande av ett statsunderstöds berättigande i förevarande fall

vill riksdagen i likhet med motionären framhålla den stora betydelse som

statsunderstöd på ett liknande område nämligen till arbetsförmedlingsverksamheten

inneburit. Utan statens medverkan hade med säkerhet arbetsförmedlingsanstalterna,

vilka äro kommunala institutioner, icke nått en så

hastig och tillfredsställande utveckling som nu är fallet. Och det är troligt,

att ett liknande gott resultat skulle ernås, om staten lämnade sin medverkan

vid rättshjälpens organiserande. Möjligen skulle för övrigt en organisatorisk

anknytningspunkt, vad landsbygdens rättshjälp angår, kunna stå till

buds i de offentliga arbetsförmedlingskontoren.

För riksdagen står det fullt klart, att det allmänna genom en på

detta sätt utsträckt rätt för obemedlade till fri rättshjälp skulle kunna drabbas

av kostnader, som möjligen komme att överskrida de kostnader, som

skulle bliva förenade med beredandet, på sätt de sakkunnige föreslagit, av

rättshjälp allenast i rättegång; och bär riksdagen ej heller förbisett de svårigheter,

som kunna bliva förenade med att i förevarande avseende skaffa

de obemedlade en verkligt värdefull rättshjälp, i synnerhet som statens bidrag

härutinnan av kostnadshänsyn torde höra inskränkas till allenast medverkan

i lämplig form för beredande av rättshjälp åt obemedlade.

I detta sammanhang vill riksdagen betona, att det naturligen icke

vore välbetänkt att bevilja värjo medellös fri rättshjälp. Att fattigdom icke

bör vara hinder för någon att göra gällande sin goda rätt är eu riktig och

tilltalande grundsats, men det får icke förbises, att en obehörig rättegång

icke endast orsakar staten och dess organ onödig uppoffring, utan att den

opaginerad Kontrollera mot PDF

h

Riksdagens skrivelse Nr 185.

också pålägger motparten besvär och kostnader, vilka denne, måhända icke

utan stor svårighet, kan bära. Det är därför en lika viktig grundsats, att

fattigrätt i den utsträckning, varom här är fråga, icke i oträngt mål beviljas.

Emellertid lärer det ej kunna ankomma på riksdagen att närmare

angiva vare sig den omfattning, i vilken rättshjälp av förevarande slag bör

lämnas, eller de anordningar, som därför böra vidtagas, utan måste det

uppenbarligen överlämnas till Eders Kungl. Maj:t att göra dessa frågor till

föremål för noggrant övervägande i samband med merberörda nu pågående

utredning, därvid såväl de uppslag, som redan givits, som ock andra möjliga

utvägar böra komma under bedömande.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes, i samband med den pågående utredningen angående

beredande genom det allmännas försorg av rättshjälp åt parter, som på

grund av svag ekonomisk ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen

därav kunna vara i behov, föranstalta om undersökning, huruvida

och i vad mån medverkan från statens sida må kunna lämnas till upprättande

och underhåll av kommunala rättshjälpskontor eller därmed till

syftet jämförliga anordningar, samt för riksdagen framlägga det förslag, som

av undersökningen må föranledas.

Stockholm den 30 maj 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.