Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående åtgärder i och för dyrtidens lindrande genom kompensationer eller dylikt av andra näringar än av jordbruket.

1917-06-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:200, Skrivelse till Konungen angående åtgärder i och för dyrtidens lindrande genom kompensationer eller dylikt av andra näringar än av jordbruket.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 200.

Nr 200.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående åtgärder i och för dyrtidens

lindrande genom kompensationer eller dylikt av andra

näringar än av jordbruket.

Till Konungen.

Inom riksdagen har — under framhållande därav att jordbrukets

idkare icke på långt när åtnjöte lika stor vinst å sina produkter som

industriens samt att de kompensationsbestämmelser och bestämmelser

om maximipris, som blivit utfärdade, drabbat jordbrukets produkter,

men däremot icke industriens, genom vilka förhållanden jordbruket jämfört

med industrien haft svårighet att draga till sig tillräcklig arbetskraft

— gjorts framställning att åtgärder måtte vidtagas i syfte att i

och för dyrtidens lindrande kompensationer eller dylikt icke endast

toges av jordbruket utan även av andra näringar inom landet.

över ifrågavarande motion hava yttranden i den ordning, 46 § riksdagsordningen

föreskriver, inhämtats av lantbruksstyrelsen och statens

industrikommission.

Ehuru motionärernas påstående att endast jordbruket drabbats av

kompensationsbestämmelser och därmed likställda åtgärder icke är riktigt

och trots det att motionen icke heller innehåller några närmare upplysningar

om de vägar, motionärerna önska, att staten i förevarande

hänseende skall beträda, har riksdagen icke kunnat undgå att finna

själva grundtanken i motionen, nämligen att större jämlikhet bör råda

mellan jordbruket och industrien i fråga om åtgärder i prisregleringssyfte

värd beaktande. Det är nämligen enligt riksdagens mening uppen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 200

7

bart, att industrien hittills i större utsträckning än jordbruket lämnats

frihet att skörda vinst av rådande högkonjunkturer, och att någon form

bör kunna finnas för eu reglering, som verksammare än hittills bidrager

till att lätta dyrtidens tryck för dem som hårdast fått känna det. Till

stöd för denna sin uppfattning kan riksdagen åberopa att statens livsmedelskommission

uti ett den 27 mars 1917 avgivet underdånigt yttrande

över en av bondeförbundet till Eders Kungl. Maj:t ingiven skrivelse

uttalat bland annat, att enligt dess mening visst fog funnes för

jordbrukets begäran, att även andra näringar än jordbruket underkastas

den begränsning i den fria utövningen av dess verksamhet, som med

hänsyn till såväl det allmännas gagn som näringens bärkraft må anses

erforderligt.

Riksdagen finner det sålunda önskvärt, att en utredning snarast

kommer till stånd rörande möjligheten att vidtaga åtgärder i prisreglerande

syfte beträffande även andra näringar än jordbruket. Vid en

sådan utredning bör enligt riksdagens mening tagas under omprövning

ej blott kompensationsförfarande, varvid motionärerna synes lägga huvudvikten,

men som vad industrien beträffar säkerligen möter stora svårigheter,

utan även andra tänkbara förfaringssätt, såsom exempelvis kompensationsavgifter,

exportavgifter eller exporttullar, maximipris, förhöjd

krigskonjunkturskatt m. m. Härutinnan har riksdagen bland annat haft

sin uppmärksamhet fästad å de åtgärder för åstadkommande av prisreglering

å byggnadsmaterial, som föreslagits av de av Eders Kungl.

Maj:t den 28 mars 1916 tillkallade sakkunnige med uppdrag att verkställa

utredning och avgiva förslag om vidtagande av lämpliga åtgärder

i syfte att bereda byggnadsverksamheten tillgång på byggnadsmaterial

till skäliga pris.

Att i frågans nuvarande läge göra något närmare uttalande rörande

de förfaringssätt, som böra användas för uppnående av ifrågavarande

ändamål, synes riksdagen icke tillrådligt.

Först efter det resultaten föreligga av den föreslagna utredningen,

vid vilken givetvis även de olika näringarnas ekonomiska bärkraft bör

noga undersökas, och nödvändigheten av att föreslagna åtgärder ej

hämma produktionen uppmärksammas, kan Eders Kungl. Maj:t — i

erforderliga fall efter framställning till riksdagen — fatta de beslut,

som av utredningen med hänsyn till förefintliga förhållanden påvisas

vara lämpliga och ändamålsenliga.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla det Eders

Kungl. Maj:t täcktes efter en omedelbart igångsatt utredning skynd
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 200.

sammast vidtaga åtgärder i och för dyrtidens lindrande genom kompensation

eller dylikt även av andra näringar än som hittills företrädesvis

av jordbruket, samt, för den händelse så erfordras, för riksdagen

framlägga de förslag, som kunna finnas lämpliga.

Stockholm den 2 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.