Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående förlxöjd livränta för vissa i statens tjänst skadade arbetare eller deras efterlevande.

1917-06-09 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:202, Skrivelse till Konungen angående förlxöjd livränta för vissa i statens tjänst skadade arbetare eller deras efterlevande.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 202.

Nr 202.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående förlxöjd livränta

för vissa i statens tjänst skadade arbetare eller deras

efterlevande.

(Första kammarens 2:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 21).

(Andra kammarens 4:e tillfälliga utskotts utlåtanden nr 14 och 16.)

Till Konungen.

Uti eu inom riksdagen väckt motion har framhållits önskvärdheten

därav, att utredning verkställdes, huruvida och på vad sätt

eu förbättring kunde vidtagas i de arbetares eller deras efterlevandes

ställning, som till följd av i statens tjänst ådragen skada tillerkänts

livränta eller skadeersättning enligt bestämmelserna i »lag 5 juli

1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete».

Över ifrågavarande motion har yttrande i den ordning, 46 §

riksdagsordningen föreskriver, avgivits av socialstyrelsen.

Ehuru något krav på ökade understöd åt här ifrågavarande arbetare

ej lämpligen kan motiveras av eu jämförelse med den nya olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser, torde det ej kunna förnekas, att särskilt

under nuvarande förhållanden starka billighetsskäl tala för vidtagandet

av åtgärder i motionens syfte, isynnerhet om man tar i

betraktande att som statsmakterna med hänsyn till nu rådande kristidsförhållanden

sin plikt likmätigt redan fattat flera beslut gående

ut på att bereda i statens tjänst anställda personer ökade löneförmåner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 202.

o

Don ifrågasatta tilläggsersättningen torde emellertid enligt riksdagens

mening icke böra utgå till andra än de statens arbetare, som

så svårt skadats i dess tjänst, att de äro oförmögna att försörja

sig genom eget arbete samt till sådana arbetares likaledes till arbete

oförmögna efterlevande.

Det maximibelopp för årligen utgående livränta, eller 300 kronor,

som lagen av den 5 juli 1901 angående ersättning till följd av skada

för olycksfall i arbete medgiver i det fall att olycksfallet medfört

full invaliditet, är onekligen med hänsyn till levnadskostnadernas

betydande stegring att anse såsom numera otillräckligt även för ett

synnerligen torftigt livsuppehälle.

Vid förevarande frågas behandling har riksdagen icke förbisett,

att en del av de i motionen berörda i statens tjänst skadade arbetarna

även kunna påräkna understöd enligt pensionsförsäkringslagen.

Detta gäller emellertid ej de grupper, som intaga tjänstemannaställning,

och även i de fall, där dylikt understöd kan utgå,

kommer sammanlagda beloppet dock att knappast räcka till för även

låga levnadskostnader.

Likaledes har det framstått klart för riksdagen, att avsevärda

försäkringstekniska hinder måste förefinnas för utbetalande av högre

ersättningar till dem, som fått sina olycksfall reglerade, innan den

nu gällande lagen om försäkring för olycksfall i arbete trätt i kraft.

Riksdagen bär ej varit i tillfälle införskaffa närmare uppgifter

rörande antalet av de arbetare, som för närvarande på grund av i

statens tjänst ådragna skador uppbära livräntor. Emellertid torde

åtminstone deras antal, som enligt lagens bestämmelser uppbära hel

livränta, ej vara synnerligen stort och utgöres sannolikt den största

gruppen av dessa av kommunikationsverkens arbetare.

Med hänsyn till det anförda synes en utredning i ämnet böra

komma till stånd, därvid tillika, då den ifrågasatta tilläggsersättningen

åt avsedde livräntetagare givetvis icke kan lämnas enligt för

olycksfallsförsäkringen eljes gällande grunder, torde böra undersökas,

huruvida densamma kan utgå av vederbörande verks tillgängliga

medel, eller om särskilt anslag bör för ändamålet av riksdagen

beviljas.

På grund härav får riksdagen anhålla, det täcktes Eders

Kung! Maj:t utreda, huruvida och på vad sätt eu förbättring må

kunna vidtagas i de arbetares eller deras efterlevandes ställning,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 202.

som till följd av i statens tjänst ådragen svårare skada tillerkänts

livränta enligt bestämmelserna i »lag 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete», ävensom att de

förslag, till vilka utredningen må föranleda, snarast möjligt må

föreläggas riksdagen.

Stockholm den 9 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Oskar Eklunds Boktryckeri, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.