Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 211 angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen därstädes m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.
1917-05-31 · 37 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:216, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 211 angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen därstädes m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 216.
1
Nr 216.
Godkänd av första kammaren den 31 maj 1917.
Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 211 angående omorganisation av
fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen
därstädes m. rn. jämte i ämnet väckta motioner.
(Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.)
Till Konungen.
I en den 14 april 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 211,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen:
A) vidkommande sjätte huvudtiteln:
1) att godkänna följande avlöningsstat och övergångsstat för landsstaten
utom beträffande landshövdingarna att tillämpas från och med
år 1918:
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 67 käft. (Nr 216.)
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 216.
Avlöningsstat.
Landssekreterare och landskam*
rerare, 48 tjänstemän:
i första klassens län:
Malmöhus samt GöteborgsochBohus.
1 tjänsteman ..............................
3 tjänstemän ..............................
i andra klassens län:
Samtliga övriga län.
1 tjänsteman (Stockholm)...............
1 tjänsteman eko ...............
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå)..................
5 tjänstemän d:o ..................
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
35 tjänstemän d:o
Säger
Länsasssessorer, 46 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm)...............
1 tjänsteman d:o ...............
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå) ..................
5 tjänstemän d:o .................
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
37 tjänstemän d:o
Säger
Länsnotarier och länsbokhållare
av första lönegraden, 43 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm)...............
1 tjänsteman d:o ...............
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå) ............
4 tjänstemän d:o ............
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
85 tjänstemän d:o
Säger
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Orts-
tillägg.
Eöryalt-
nings-
bidrag.
Summa.
Anmärkningar.
5,000
2,900
7,900
15,000
8,700
—
23,700
5,000
2,500
600
—
8,100
Efter 5 år kan lönen
5,000
2,500
600
8,100
höjas med 600 kr.
5,000
2,500
300
—
7,800
25,000
12,500
1,500
—
39,000
5,000
2,500
—
—
7,500
175.000
87,500
—
—
262,500
240,000
121,600
3,000
—
364,600
3,600
1,800
400
_
5,800
3,600
1,800
400
—
5,800
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.
3,600
1,800
200
—
5,600
• och efter ytterligare
18,000
9.000
1,000
—
28,000
500 kr.
3,600
1,800
—
—
5,400
133,200
66,600
-
—
199,800
165,600
82,800
2,000
—
250,400
2,200
1,400
300
3,900
2,200
1,400
300
3,900
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.,
efter ytterligare 5
2,200
1,400
150
—
3,750
år med likaledes
8,800
5,600
600
—
15,000
500 kr. och efter
ytterligare 5 år med
2,200
1,400
—
—
3,600
likaledes 500 kr.
77,000
49,000
—
—
126,000
94,600
60,200
1,350
—
156,150
Bilcsdagens skrivelse Nr 216.
3
Lön.
Tjänst-
görings-
Orts-
tillägg.
Förvalt-
nings-
Summa.
Anmärkningar.
penningar.
bidrag.
länsnotarie! och länsbokhållare
av andra lönegraden,
6 tjänstemän:
(Efter 5 år kan lönen
2,000
1,200
300
_
3,500
höjas med 500 kr.,
efter ytterligare 5
1 tjänsteman (övriga residensstäder)...
2,000
1,200
—
—
3,200
år med likaledes
4 tjänstemän d:o
8,000
4,800
—
—
12,800
500 kr. och efter
Säger
12,000
7,200
300
—
19,500
likaledes 500 kr.
Landskanslister och landskontor
rister, 167 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm) ............
1,500
900
200
_
2,600
9 tjänstemän d:o ......
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
13,500
8,100
1,800
100
23,400
2,500
Efter 5 år kan lönen
höjas med 400 kr.,
Luleå) ................
1,500
900
—
efter ytterligare 5
17 tjänstemän (Östersund, Umeå och
är med likaledes
400 kr. och efter
ytterligare 5 år med
Luleå)..................
25,500
15,300
1,700
_
42,500
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
1,500
900
—
—
2,400
likaledes 400 kr.
138 tjänstemän d:o
207,000
124,200
—
—
331,200
Säger
250,500
150,300
3,800
—
404,600
Skrivbiträden, 46 biträden:
700
350
150
1,200
1,400
700
700
300
—
2,400
Efter 5 år kan lönen
1 biträde (Östersund, Umeå, Luleå)
350
75
—
1,125
höjas med 200 kr.
► och efter ytterligare
5 biträden d:o
3,500
1,750
375
—
5,625
5 år med likaledes
1 biträde (övriga residensstäder)......
700
350
—
—
1,050
200 kr.
36 biträden d:o ......
25,200
12,600
—
—
37,800
Säger
32,200
16,100
900
—
49,200
Vaktmästare, 49:
1 vaktmästare (Stockholm) ............
700
350
150
—
1,200
1 vaktmästare d:o ............
700
350
150
_
1.200
Efter 5 år kan löne
1 vaktmästare(Östersund,Umeå,Luleå)
700
350
75
—
1,125
höjas med 100 kr.
, och efter ytterligare
5 vaktmästare d:o
3,500
1,750
375
—
5,625
5 år med likaledes
1 vaktmästare (övriga residensstäder)
700
350
—
—
1,050
100 kr.
40 vaktmästare d:o
28,000
14,000
—
—
42.000
Säger
34,300
17,150
750
—
52,200
Summa
829,200
455,350
12,100
—
1,296,650
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 216.
Lön.
Tjänstgörings-
penningar.
Länspolismästare, 27 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholms län) .........................................................
3,400
—
1,600
—
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) ..
3,400
—
1,600
—
4 tjänstemän (samma län) .....................
13,600
—
6,400
—
1 tjänsteman (övriga län) ...............................................................
3,400
—
1,600
—
20 tjänstemän ( » ) .........................
68,000
—
32,000
—
Säger
91,800
—
43,200
—
Uäradsskrivare, 119 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)...............
2,600
—
1,000
—
12 tjänstemän (samma län)..............................................................
31,200
—
12,000
—
1 tjänsteman (övriga län)............
2,600
—
1,000
—
105 tjänstemän ( » ).......................
vartill kommer förvaltningsbidrag med 150 kronor för varje påbörjat
273,000
—
105,000
—
5,000-tal av folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis
—
—
—
—
Säger
809,400
—
119,000
—
Landsfiskaler, 489 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)...............
2,000
—
1,000
—
72 tjänstemän (samma län).....................
144,000
—
72,000
—
1 tjänsteman (övriga län).....................
2,000
—
1,000
—
415 tjänstemän ( » ).........................
830,000
—
415.000
—
Säger
978,000
—
489,000
—
Summa
1,379,200
—
651,200
—
Övergångsstat.
Lanträntmästare, 12 tjänstemän.........................................................
80,000
—
15,800
—
Häradsskrivaie, 2 tjänstemän ..........................
vartill kommer förvaltningsbidrag efter i avlöningsstaten angiven grund,
vilket emellertid finnes inbegripet uti det i avlöningsstaten för ända-
5,200
2,000
målet upptagna belopp.
Landsfiskaler (länsmän), förslagsvis 15 tjänstemän, förslagsvis..................
30,000
—
15,000
—
Säger
65,200
—
32,800
-
Riksdagens skrivelse Nr 216.
5
Orts tillägg.
Förvaltnings-
bidrag.
Summa.
Summa
summarum.
Anmärkningar.
400
5,400
200
—
—
-
5,200
—
Efter 5 år kan lönen höjas med 500
800
—
—
—
20,800
—
kronor, efter ytterligare 5 är likaledes
med 500 kronor och efter ytterligare
—
—
—
5,000
—
5 år likaledes med 500 kronor.
—
—
—
—
100.000
—
1,400
—
—
—
136,400
-
136,400
—
200
3,800
2,400
—
—
—
45,600
—
—
—
—
_
3,600
_
Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kro-
nor och efter ytterligare 5 år lika-
378,000
ledes med 500 kronor.
—
—
134,000
—
134,000
_
2,600
—
134,000
—
565,000
—
565,000
—
200
300
3,500
14,400
—
21,600
—
252,000
—
Efter 5 år kan lönen höjas med 400 kro-
—
—
300
—
3,300
—
nor och efter ytterligare 5 år likale- des med 400 kronor.
—
—
124,500
—
1,369,500
—
14,600
—
146,700
—
1,628,300
—
1,628,300
_
18,600
—
280,700
—
2,329,700
—
2,329,700
—
45,800
f Efter 5 år kan lönen höjas med 500
[ kronor.
7,200
Härtill kunna komma ålderstillägg i en-
lighet med råd som angiyes i aylö- ningsstaten.
—
4,500
49,500
—
—
- I
-1
4,500
102,500
102,500
opaginerad Kontrollera mot PDF
g Riksdagens skrivelse Nr 216.
2) att för ordinarie befattningshavare med undantag av lanträntmästarna
godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av
i dessa stater upptagna avlöningsförmåner, nämligen
att innehavare av ordinarie befattning skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämkning i åligganden samt
reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven, ävensom vara
pliktig, därest förändrad organisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom
landsstaten beslutas, att, med bibehållande av den avlöning å stat han
innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad, inträda
i den nya tjänsteställning i landsstaten, varom Eders Kungl. Maj:t förordnar
;
att innehavare av ordinarie befattning skall — likaledes med bibehållande
av den avlöning å stat han innehar och mot ersättning i förekommande
fall för flyttningskostnad — vara pliktig, därest vissa landsstaten
tillhörande göromål överflyttas till annan del av statsförvaltningen,
efter Eders Ivungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken
dessa göromål helt eller delvis överflyttats;
att för befattningshavare vid länsstyrelsen i Stockholms län därjämte
skola gälla de i nådiga brevet den 18 juni 1915 stadgade särskilda
villkor beträffande skyldighet för den, som erhåller ordinarie befattning
vid nämnda länsstyrelse, att under viss förutsättning tjänstgöra
hos annan länsstyrelse eller låta sig förflyttas till annan befattning
inom statsförvaltningen;
att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets
eller riksdagens stat samt med landssekreterare landskamrerar-, länspolismästar-
eller länsassessorstjänst icke heller befattning å kommuns stat;
att med ordinarie befattning icke heller må förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Eders Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstbefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår
landssekreterare och landskamrerare, Eders Kungl. Maj:t och, vad angår
innehavare av annan befattning, Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande,
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstbefattning ej må anses inverka Underligt för tjänstgöringen
vid landsstaten, finner uppdraget eller tjänstbefattningen kunna
få mottagas och tills vidare bibehållas;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;
7
Riksdagens skrivelse Nr 216.
att den med häradsskrivartjänst förenade förmånen av debetsedellösen
skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehavares tjänstledighet
förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,
därest skilda personer därmed tagit befattning och överenskommelse dem
emellan ej träffas, fördelning av ifrågavarande debetsedellösen skall
verkställas av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån
än tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av landssekreterare och landskamrerare
en var under eu och en halv månad, av länspolismästare, länsassessorer,
länsnotarie^ länsbokhållare samt landskanslister, landskontorister och
skrivbiträden en var under en månad ävensom av vaktmästare under
femton dagar;
att avlöning ej må utgå till tjänsteman för den tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
skäligt anses låta honom uppbära något därav;
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av samma tjänst är i stat medgiven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,
och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år, på samma villkor; samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem
år, på samma villkor;
8
Riksdagens skrivelse Nr 216.
under iakttagande dels vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början
av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit
uppnådd, dels att löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
på grund av vare sig fullmakt, konstitutorial eller förordnande
i följd av frågan om reglering av löneförhållandena m. m. vid landsstaten,
och dels att kronofogde, som varder överflyttad eller efter ansökning utnämnd
till länspolismästar- eller häradsskrivartjänst eller annan därmed i
avlöningshänseende jämförlig tjänst å rikets eller riksdagens stat, skall för
åtnjutande av ålderstillägg vid den nya tjänsten, få räkna sig till godo
sin tjänstgöring som ordinarie kronofogde;
att, därest i övrigt tjänsteman vid befordran inom landsstaten från
en till annan ordinarie tjänst redan i den förra tjänsten genom ålderstillägg
intjänat högre avlöning än begynnelseavlöningen i den senare,
honom skola omedelbart -tillgodoföras det eller de ålderstillägg i den nya
tjänsten, som erfordras för att hans avlöning, i vad den utgöres av lön,
ålderstillägg och tjänstgöringspenningar, i den senare tjänsten icke må
understiga den avlöning av samma slag, som han senast åtnjöt i den
förra tjänsten;
att likväl löntagare, som då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;
att för kvinnliga skrivbiträden skola lända till efterrättelse de föreskrifter,
som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar; ägande den, som
antages till ordinarie biträde vid länsstyrelse, att för åtnjutande av
löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
omedelbart dessförinnan innehaft stadig anställning hos länsstyrelsen;
att för de landsfiskaler (länsmän), som innehava boställen, i fråga om
avdrag å avlöning för boställsavkomsten fortfarande skola tillämpas hittills
gällande bestämmelser samt att för bestämmandet av detta avdrag
ny uppskattning av boställsavkomsten skall före utgången av år 1918
förrättas på det sätt och i den ordning, som för det närvarande därutinnan
gäller;
att Eders Kungl. Maj:t skall, på anmälan, varje gång en med boställe
förenad landsfiskals- (länsmans)tjänst varder ledig, innan tjänsten tillsättes
och efter vederbörandes hörande, äga besluta, om bostället bör såsom
till belägenheten eller omfånget av därmed förenat jordbruk olämpligt
Riksdagens skrivelse Nr 216. 9
till boställe för landsfiskal (länsman) eller av annan anledning till statsverket
indragas;
att landsfiskal (länsman), som bär boställe sig anslaget, skall vara
där bosatt, såvida icke Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande finner
skäligt annorlunda medgiva;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens
slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänsteinnehavares
rätt till pension är vid tiden för ny avlöningsstats ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat; samt
att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed; •
3) att förklara dels att en var, som med eller efter 1918 års ingång
tillträder i avlöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall
vara pliktig att underkasta sig ovan omförmälda villkor och bestämmelser,
och dels att förutvarande ordinarie innehavare av befattningar
med omreglerad avlöning, vilka icke före den 1 november 1917 anmäla,
att de vilja underkasta sig ny avlöningsstat samt nyssnämnda villkor och
bestämmelser och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills å ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner,
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit dem;
4) att i fråga om sättet och villkoren för indragningen av kronofogdetjänsterna
samt uppförandet å övergångsstat av visst antal häradsskrivar-
och landsfiskals- (länsmans)tjänster godkänna av departementschefen
härutinnan framställt, i statsrådsprotokollet intaget förslag;
5) att medgiva, att statsverket, då till landsfiskal (länsman) anslaget
boställe eller löningsjord indrages till kronan, skall efter värdering vid
syn från indelningshavaren eller hans stärbhus jämväl övertaga sådana
å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga åbyggnader, som
vid synen anses vara för fastigheten nyttiga;
6) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till tjänstemän
och betjänte vid länsstyrelserna, nu 924,900 kronor, med 371,750 kronor
till 1,296,650 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 67 höft. (Nr 216.)
2
10
Riksdagens skrivelse Nr 216.
7) att höja det å ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till
arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga extra biträden
vid länsstyrelserna m. m., nu 268,000 kronor, med 43,000 kronor
till 311,000 kronor;
8) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till fögderiförvaltningama,
nu 1,635,298 kronor, med 633,633 kronor till 2,268,931 kronor;
9) att höja det under landsstaten å ordinarie stat uppförda anslaget
»övergångsstat» nu 56,800 kronor, med 45,700 kronor till 102,500 kronor;
10) att höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till postavgifter
för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 1,250,000 kronor,
med 180,000 kronor till 1,430,000 kronor;
11) att på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag å
50,000 kronor för beredande av ersättning till häradsskrivarna för upprättande
av de i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda
förteckningar;
12) att på extra stat för år 1918 ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag av 500,000 kronor att, huvudsakligen under de
i statsrådsprotokollet över civilärenden den 21 februari 1908 angivna villkor
för åtnjutande av bidrag från anslaget, användas till avlöning och underhåll
av särskild polisstyrka på.landet, där sådan kan av förhållandena
påkallas, under medgivande tillika, dels att av detta anslag erforderligt
belopp må användas till åtgärder i särskilda fall för grövre brotts upptäckande
och misstänkta personers efterspanande och gripande, dels ock
att Kungl. Maj:t må av anslaget använda lämpligt belopp till årsarvode
åt den polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet biträda
ej mindre vid förande av register över den polisstyrka, som kan komma
att ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för
beredande av polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid
beredning inom departementet av frågor om samma polisstyrkas användning
i förekommande fall;
13) att medgiva, att, där fjärdingsman eller på landsbygden annorstädes
än i köping anställd polisman under tjänsteutövning får sina
kläder sönderrivna eller eljest skadade samt vederbörande domstol funnit
honom berättigad till viss skadeersättning, ersättningsbeloppet må utgå
av statsmedel i den ordning, som gäller för utbetalning av ersättning
till vittnen i brottmål;
B) vidkommande andra huvudtiteln:
att för beredande åt häradsskrivarna av ersättning, enligt av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder, för anteckning
Riksdagens skrivelse Nr 216.
11
i röstlängderna år 1918 av ognldna utskyldsposter å extra stat för samma
år bevilja ett förslagsanslag å 3,000 kronor; samt
C) vidkommande tionde huvudtiteln:
att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor, med
285,146 kronor till 2,299,081 kronor.
I sammanhang härmed har riksdagen till behandling förehaft vissa
i anledning av propositionen väckta motioner däri hemställts,
av herr Rosén, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl.
Maj:ts proposition, att antalet landsfiskalsdistrikt skall utgöra 416;
av herr Persson i Tofta, att riksdagen måtte beträffande länsmansdistrikten
i Himle, Viske och Fjäre härader besluta sådan ändring i
Kungl. Maj:ts proposition nr 211, att Himle härad med undantag av
Lindbergs och Torpa socknar utgör ett distrikt, Lindbergs och Torpa
socknar i Himle härad samt hela Viske härad utgöra ett distrikt och
att Fjäre härad iippdelas i två distrikt sålunda, att socknarna Frillesås,
Gällinge, Idala, Örmevalla, Landa, Fjärås, Förlanda och Hanhals utgöra
ett distrikt samt socknarna Tölö, Lindome, Ålfsåker, Onsala, Vallda
och Släp utgöra ett distrikt;
av herr Ringström, att, i händelse den ifrågavarande propositionen
av riksdagen antages, måtte meddelas föreskrift därom, att den enligt
nu gällande bestämmelser avlagda kronolänsmansexamen må anses gällande
som kompetensvillkor för den nya kronolänsmans- eller landsfiskalsbefattningen;
av
herr Zelahn, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl.
Maj:ts proposition nr 211, att Tima och Selångers länsmansdistrikt i
Västernorrlands län bibehållas oförändrade, samt att härför erforderligt
anslag beviljas;
av herr Bolander, bland annat, att riksdagen för sin del ville besluta,
att de blivande landsfiskalerna måtte uppföras i fjärde klassen i
gällande resereglemente;
samt av herr Molin i Dombäcksmark, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring uti Kungl. Maj:ts proposition nr 211, att Grundsunda kommun
fortfarande som hittills må utgöra eget länsmansdistrikt och att
anslaget för genomförandet av fögderiförvaltningens omorganisation ökas
med det belopp, som blir en följd av bifall till framställningen.
12
Riksdagens skrivelse Nr 216.
Fögderiförvaltningsfrågans
behandling
vid
1908 och 1909
årens riksdagar
m. m.
Huvudgrunderna
för
organisationsförslaget.
Vid 1908 och 1909 årens riksdagar voro frågan om fögderiförvaltningens
omorganisation och lönereglering för dess tjänstemän ävensom
andra därmed förknippade spörsmål föremål för riksdagens behandling,
men bragtes då icke till sin lösning. De åtgärder, som vidtogos för beredande
av en förbättrad ställning för dessa tjänstemän, voro av endast provisorisk
karaktär. År 1909 tillsattes den s. k. fögderiförvaltningskommittén,
vilken den 27 augusti 1912 avgav ett omfattande betänkande i ämnet.
Sedan detta betänkande i vissa avseenden blivit underkastat ytterligare
prövning genom särskilda av dåvarande chefen för civildepartementet
tillkallade sakkunniga, har de sakkunnigas förslag inom departementet
varit föremål för vidare behandling med anledning av yttranden, som i
ett sammanhang avgivits såväl däröver som över fögderiförvaltningskommitténs
betänkande av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen
ävensom av vissa ämbetsverk.
På grundvalen av den omfattande utredning, som sålunda i ämnet
åvägabragts, har Eders Kungl. Maj:t nu för riksdagen framlagt förslag,
avseende huvudsakligen omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering
för dess tjänstemän men även innefattande fråga om vissa
ändringar i länsstyrelsernas organisation och avlöningsförmåner för vissa
tjänstemän därstädes samt andra med dessa ämnen förenade spörsmål.
Förslaget till omorganisation av
A) fögderi förvaltningen
innebär i sina huvuddrag:
att kronoutskylderna skola uppbäras genom postverket;
att kronofogdetjänsterna skola indragas;
samt att kronofogdens nuvarande huvudsakliga tjänsteåligganden
komma att vila — förutom å postverket, i vad rörer kronoskatternas upphämtande
genom skattepostanvisningar, samt å landskontoren, i vad angår
redovisning av kronoutskylder och böter — företrädesvis å två funktionärer,
vilkas verksamhet generellt angives sålunda:
dels en länspolismästare, i regel en för varje län, med uppgift
huvudsakligen att närmast under länsstyrelsen öva inseende över polisoch
åklagarväsendet och i vissa fall omedelbart personligen däri ingripa,
att likaledes under länsstyrelsen biträda vid kontrollen över exekutionsväsendets
handhavande, att genom inspektion och inventering hos
landsfiskalerna (länsmännen) lokalt utöva det inseende över deras allmänna
verksamhet, som instruktionsenligt nu vilar på kronofogden,
att i varje fall, där en utredning eller undersökning erfordras, som berör
större områden av länet, eller som eljest icke anses böra överlämnas
Riksdagens skrivelse Nr 216.
13
åt landsfiskalen (länsmannen), efter förordnande av Eders Kungl. Maj:ts befallningsliavande
verkställa sådan utredning eller undersökning; samt
att, i den mån hans nu angivna tjänsteplikter det medgåve, biträda
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande med de göromål, som lämpligen
kunna honom anförtros;
dels ock i varje länsmansdistrikt en landsfiskal (länsman), som
utom de länsmannen nu enligt lag och praxis åliggande bestyr skall
på eget ansvar vara utmätningsman utom i det fall, att fråga är om
försäljning av utmätt fast egendom eller av fartyg, som i 94 §
utsökningslagen sägs, eller om fördelning av köpesskilling för fast egendom
eller för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde
för fördelningen erfordras. I övrigt skulle åt länsmannen uppdragas
att påkalla handräckning för uttagande av utskylder och böter, påförda
eller ådömda personer, som vistas utom hans eget distrikt, ävensom
att förrätta de övriga smärre bestyr, som enligt instruktion och
författningar nu åligga kronofogden.
Å här ad sskrivaren skulle av kronofogdegöromålen överflyttas allenast
bestyret med markegångssättningen.
Beträffande
B) länsstyrelserna
avser förslaget att, till lättnad i landssekreterarens och landskamrerarens
arbetsbörda, första länsnotarie- och första länsbokhållarsysslorna i alla län
utom Gottlands län organisatoriskt ombildas till assessorat, vilkas innehavare
skola hava till åliggande att självständigt på eget ansvar bereda,
föredraga och till expedition befordra Eders Kungl. Maj :ts befallningshavandes
beslut och utslag i vissa grupper av mål och ärenden enligt indelning och
plan, som på länsstyrelsens förslag fastställas av Eders Kungl. Maj:t särskilt
för varje län. Därjämte böra de, enligt de föreskrifter Kungl. Majrts
befallningshavande äger meddela, biträda sina resp. avdelningschefer vid
övriga göromål samt vid dessas laga förfall, då ej annorlunda därom förordnas,
förrätta deras tjänst.
Genom denna anordning — vilken för övrigt nära ansluter sig till
ett förfarande, som i några län, låt vara i viss mån vid sidan av landshövdingsinstruktionen,
kommit i bruk — skulle icke någon ny tjänst
skapas utan en redan befintlig tjänst omorganiseras till en mera självständig.
Samma arbetsprestation komme att med huvudsakligen samma personal
fullgöras; skillnaden läge däri, att avdelningschefen befrias från
handläggningen av vissa grupper av mål. I stället skulle länsassessorn
självständigt och på eget ansvar bereda, föredraga och expediera beslut i
14
Riksdagens skrivelse Nr 216.
dylika mål samt därjämte bestrida göromål, som för närvarande tillhör
länsnotarie och länsbokhållare.
Vidare föreslås, att i alla län, där l:a länsnotarie-och l:a länsbokhållartjänsterna
ombildats till assessorat — således icke Gottlands län — böra
inrättas en länsnotarie- och en länsbokhållarbefattning i första lönegraden
och att såsom en följd härav de nuvarande 2:a länsnotarie- och 2:a
länsbokhållartjänsterna indragas utom i Malmöhus län, där av de två nu
befintliga 2:a och 3:e länsnotarie- och länsbokhållarsysslorna en fortfarande
måste anses behövlig och således endast en tjänst å vardera avdelningen
föreslås till indragning. Emellertid skulle inrättandet av länsbokhållare’änst
i första lönegraden i Södermanlands, Uppsala, Kronobergs,
Blekinge och Norrbottens län icke ske omedelbart utan först i den
mån de i dessa län anställda räntmästarna avgå. Om nämligen även
i dessa län en sådan tjänst genast inrättas, skulle där komma att
finnas större antal ordinarie tjänster än i andra jämförliga län. I stället
har man velat tillgodose nämnda läns behov av ökad arbetskraft med
juridisk utbildning genom att föreslå, att i länen må tillsvidare anställas
extra länsbokhållare. Vad angår Östergötlands, Göteborgs och Bohus,
Ålvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län,
där räntmästare nu finnas anställda, uttalas, att de extra länsbokhåll artjänster,
som i dessa län föreslås, böra i mån som räntmästarna avgå
ersättas med länsbokhållartjänster i andra lönegraden.
I anledning av inläggning direkt hos landskontoren av kronofogdarnas
göromål för redovisningen av kronoutskylder och böter föreslås
inrättande i varje län av en landskontoristsyssla, vars innehavare skall
hava till uppgift att under landskamrerarens inseende förestå ifrågavarande
redovisningsväsende.
Slutligen föreslås att, till begränsning av det relativt alltför stora
antalet extra tjänstemän med ständig tjänstgöring, inrättas ytterligare 8
landskontorist^änster och 26 landskanslisttjänster.
I avseende å den ordinarie personalen vid landsstaten har föreslagits:
dels indragning av 165 tjänster, nämligen: 5 länsbokhållartjänster
av l:a lönegraden, 14 länsnotarietjänster av 2:a lönegraden, 2 länsbokhållartjänster
av 2:a lönegraden, 117 kronofogdetjänster och 27 länsmanstjänster,
dels ock nyinrättande eller ombildande av 135 tjänster, nämligen: 46
länsassessorstjänster, 26 landskanslisttjänster, 32 landskontorist^änster,
1 skrivbiträdestjänst, 27 länspolismästartjänster och 3 häradsskrivartjänster.
De extra ordinarie tjänstemännens antal har beräknats kunna nedsättas
med 30.
Riksdagens skrivelse Nr 316.
15
Tjänstemännens antal vid landsstaten skulle således nedsättas med
sammanlagt 60, därav 30 ordinarie.
Riksdagens yttrande.
Vad först angår det av Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till omorganisation
och lönereglering för fögderiförvaltningen in. in. har riksdagen
ansett sig böra anföra följande.
Såsom torde framgå av i frågan gjorda utredningar och särskilt
påvisats av de inom civildepartementet anlitade sakkunniga, besitter den
nuvarande fögderiförvaltningsorganisationen, trots dess många goda sidor,
avsevärda brister. Det kan, säga de sakkunniga, icke förnekas, att icke
särskilt kronofogdarnas mellanställning inom förvaltningen i många fall
lett och fortfarande måste, om ock till äventyrs i mindre grad än förr,
leda till mångskriveri, omgång och dubbelarbete. Åtskilliga ärenden,
vilka till sin natur icke äro mera komplicerade, än att de borde kunna
tillfredsställande handläggas av en tjänsteman, bli för närvarande föremål
för behandling i så att säga två instanser. Av denna anledning
och med hänsyn till den relativt enkla naturen av kronofogdarnas nuvarande
huvudsakliga göromål, uppbördsgöromålen och vad därmed
sammanhänger, torde icke kunna motsägas, att inom fögderiförvaltningen
för närvarande verkar i alltför hög grad eu överkvalificerad arbetskraft.
Vissa grupper av ärenden, där man enligt författningar och instruktioner
kunnat vänta en samverkan av kronofogden och länsmännen till nytta
för det allmänna, handläggas praktiskt taget uteslutande av de senare,
utan att den förres inflytande i allmänhet gör sig gällande. Kronofogdens
betydelse såsom mellanhand mellan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
och länsmannen är visserligen fortfarande obestridlig men ingalunda
i samma män som fordom. Allt allmännare vända sig länsstyrelserna,
i anslutning till numera meddelade bestämmelser om direkt skriftväxling
mellan ämbetsverk och myndigheter, direkt till länsmännen.
Genom de överallt förbättrade kommunikationerna och den livligare personliga
verksamhet, som landshövdingarna på så många områden av
länets liv numera utveckla, hava landshövdingarna en vida intimare
kännedom om sina län och sin länsbefolknings alla förhållanden, än
tidigare torde varit fallet, något som givetvis också minskat kronofogdarnas
betydelse såsom mellanhänder mellan länsstyrelsen och ortsbefolkningen.
Vidare må erinras därom, att särskilt länsmännen icke äro helt
upptagna av sin statstjänst och flerstädes syssla med enskilda angelägenheter
i större omfattning, än som alltid kan vara tjänligt för
deras ställning och arbete i övrigt. Att så är fallet har också senast
t) fögderifö
valtningen
16
Riksdagens skrivelse Nr 216.
b) länsstyrelserna.
erkänts i flera av de från länsstyrelserna inkomna yttrandena och förslagen
rörande länsmansdistriktsindelningen under den nya organisationen.
Det lärer vara påtagligt, att nu berörda förhållanden icke kunnat
undgå att också medföra större kostnader i löner och andra anslag från
det allmänna, än som med en förenklad organisation behövde ifrågasättas.
Då det nu framlagda förslaget enligt riksdagens förmenande i väsentlig
grad avhjälper de brister, som onekligen vidlåda den nuvarande organisationen
av fögderiförvaltningen, och samtidigt i möjligaste mån bevarar
de goda sidorna hos densamma, har riksdagen ansett sig böra i princip
förorda förslaget. Till riksdagens ställning härutinnan hava givetvis också
medverkat de i statsrådsprotokollet och den ovan åberopade promemorian
intagna kostnadsberäkningarna, mot vilka vederbörande myndigheter vid
den föregående granskningen av förslaget icke kunnat framställa vägande
anmärkningar.
Postverkets övertagande av kronouppbörden och distributionen av
debetsedlarna kommer helt visst att för allmänheten bliva bekvämligt.
Redovisningsväsendet och kontrollen över uppbörden kunna med den
föreslagna organisationen ordnas mera effektivt och tidsenligt än för
närvarande. Den städse påtalade omgången vid ärendenas behandling
undvikes i väsentlig grad. Den mera kvalificerade arbetskraften
sparas för de svårare uppgifterna särskilt för polis- och åklagarsakerna.
På sätt i statsrådsprotokollet framhålles, har den hastiga utveckling,
som under senare årtionden förekommit i vårt land såväl inom näringarnas
och samfärdselns som på de sociala och andra samhälleliga frågors
områden, i högst betydande grad ökat göromålen inom administrationen
i allmänhet.
Vad särskilt angår landsstaten, hava en mängd helt och hållet nya
grupper av mål genom senaste tids lagstiftning fallit på länsstyrelsernas
lott. Dit höra sådana ärenden som dessa myndigheters befattning med
krigsberedskapen, tillsynen över i riket vistande utlänningar, den pågående
avlösningen av frälseräntor, i många län till ett betydande antal,
utarrendering av prästerskapets löneboställen enligt den nya lagstiftningen
om prästerskapets avlöning, mål som äga samband med pensionsförsäkringslagen,
med författningarna om värnskatt och krigskonj unkturskatt,
utvecklingen av statens kassarapportsystem och därmed sammanhängande
särskild redovisning av vissa medel o. s. v.
Upprepade gånger har från länsstyrelserna framhållits, att en förbättring
av länsstyrelsernas egen organisation vore av utvecklingen be
-
Riksdagens skrivelse Nr 216. 17
tingad alldeles oberoende av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation
och lönereglering.
Det är huvudsakligen i två hänseenden, de nu ifrågavarande önskemålen
framträda. Sålunda har å ena sidan framhållits, att göromålens
ökning, särskilt och icke minst i avseende å de sociala ärendena, medfört en
arbetsbörda för avdelningscheferna i länsstyrelsen så stor, att man måste
allvarligen vara betänkt på att i någon mån underlätta densamma för
att bereda landssekreteraren och landskamreraren möjlighet att åt mera
invecklade eller omfattande frågor, såsom utlåtanden i remitterade ärenden
m. m., ägna en mera odelad tid.
Å andra sidan har från flera håll gjorts gällande, att landsstaten
måhända i högre grad än någon annan gren av förvaltningen vore för
göromålens bestridande beroende av extra ordinarie arbetskrafter, ett
förhållande, som icke kunde vara lämpligt, även om ett organisationssystem
med ett skäligt antal extra ordinarie tjänstemän måste anses
nyttigt och nödigt såväl ur synpunkten av tjänstemäns fostran för sitt
blivande kall som ock med avseende på statsförvaltningens eget intresse.
Enligt riksdagens uppfattning har föredragande departementschefen
i statsrådsprotokollet på ett övertygande sätt påvisat, att länsstyrelsernas
ordinarie arbetskrafter behöva förstärkas icke allenast kvalitativt utan
ock i syfte att i någon mån nedbringa det allt för höga antalet extra
tjänstemän med ständig tjänstgöring.
Riksdagen har alltså funnit sig böra principiellt förorda jämväl
förslaget om en förbättrad organisation av länsstyrelserna, desto hellre
som detta i följd av förslaget om kronofogdetjänsternas indragning kan
ske utan alltför avsevärd uppoffring av statsmedel.
Som förut nämnts hyser riksdagen den uppfattningen, att postverkets
anlitande för kronouppbörden och debetsedlarnas distribution
bör kunna, på samma gång statsverkets säkerhet på ett betryggande
sätt tillgodoses, bliva till bekvämlighet för den skattebetalande allmänheten.
Riksdagen har därvid ansett sig kunna utgå från, att postverket
skall vidtaga alla erforderliga åtgärder — särskilt genom postan stalternas
öppethållande å tider, som lämpa sig för alla samhällsklasser — för att
den nya uppbördemetodens fördelar må kunna komma till sin fulla rätt.
Enligt förslaget skall — såsom mellanled mellan Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande och landsfiskalerna (länsmännen) — i kronofogdens
ställe insättas en ny tjänsteman, som benämnts länspolismästare, en i
varje län utom de tre nordligaste kustlänen, där antalet i vart och ett
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 67 käft. (Nr 216.) 3
Postverkets
anlitande för
kronouppbörd
den m. m.
Landsfog
darna.
18
Riksdagens skrivelse Nr S16.
skulle bliva två. Denne nye tjänsteman skulle närmast under Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande vara polischef inom sitt distrikt, vilken ställning
naturligtvis icke hindrar honom, när förhållandena det påkalla,
att personligen ingripa såsom polisman; men han skulle därjämte äga
åklagarmyndighet och hava inseende över åklagarkallet. Han bör sålunda,
i den mån anledning därtill förekommer och omständigheterna
det tillåta, vara tillstädes och med uppmärksamhet följa övriga allmänna
åklagares verksamhet vid häradsrätterna samt i förekommande
fall med råd och upplysningar biträda dem i denna deras tjänstutövning.
lian bör ock vara berättigad att från nämnda åklagare
erhålla rapport om vad i åklagarhänseende på varje tid i deras distrikt
förekommer av den vikt, att det bör komma till hans kännedom. Har Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande åt polismästaren uppdragit visst åtal,
och är i sådant fall förberedande undersökning redan av underordnad
åklagare i orten anställd, har polismästaren att utan dröjsmål granska
undersökningen och att härutinnan, om så erfordras, själv eller med
tillkallat biträde av annan vederbörande polisman söka bereda nödig
fullständighet. Sedan landsfiskalen (länsmannen) eller vederbörande polisman
verkställt häktning eller beslag eller anhängiggjort åtal, bör dock
polismästaren icke utan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes särskilda
förordnande äga rätt att ingripa i målet. Därjämte torde han, med den
för honom avsedda kompetensen, vara väl ägnad att jämväl anförtros prövning
av befogenheten av häktningsåtgärder, som av underlydande vidtagits.
Polismästarens tjänstverksamhet bör emellertid ingalunda inskränka
sig till polis- och åklagarkallet. Sålunda bör polismästaren närmast under
länsstyrelsen öva inseende över landsfiskalers (länsmäns) verksamhet för
exekutionsväsendet, inventera deras medelsförvaltning och öva inspektion
över deras allmänna tjänstverksamhet. Denna inspektion har
tänkts skola äga rum företrädesvis genom på obestämda tider minst en
gång årligen företagna besök å vederbörandes tjänsterum, varvid med
ledning jämväl av från Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande inhämtade
upplysningar och uppgifter granskning äger rum av dagboken i utsökningsmål
med verifikationer, handräcknings- och övriga diarier,
kassajournal, brevkoncept, postbok samt inneliggande, oredovisade restlängder
å oguldna krono-, kommunal- samt andra utskylder och avgifter.
Polismästaren bör ock kunna utav Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
anlitas för att hålla sammanträden med menighet inom länet, för
att utföra kronans talan i rättegångar eller eljest ävensom för att biträda
vid beredning av på Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ankommande
mål och ärenden, som länsstyrelsen uppdrager åt honom och som prövas
19
Riksdagens skrivelse Nr 916.
av beskaffenhet att ej vålla hinder i de bestyr, som enligt instruktionen
eller eljest lagligen åligga honom.
Slutligen har uti instruktionsförslaget inryckts såsom en uppgift
för polismästaren, att han på sina resor bör vinnlägga sig om att inhämta
tillförlitlig kännedom om näringarnas tillstånd, om förhållandena
inom tätare bebyggda samhällen, som han besöker, om vägars och
andra allmänna kommunikationers tillstånd och behov o. s. v. samt,
när skäl därtill förekommer, hos Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande
göra framställning i sådana eller andra därmed likställda allmänna angelägenheter.
I likhet med föredragande departementschefen anser riksdagen, att
den sålunda föreslagna institutionen skall komma att bereda lantregeringen
en tillfredsställande ersättning för kronofogdeinstitutionen på de
områden, där kronfogdens juridiska kompetens varit nödig eller nyttig.
Vad beträffar den föreslagna benämningen, länspolismästare, för den
nye funktionären inom fögderiförvaltningen, finner riksdagen densamma
mindre tillfredsställande. Riksdagen har ansett titeln landsfogde vara
lämpligare och kommer sålunda att i det följande lör honom .använda
nämnda titel.
Eders Kungl. Maj:t har, såsom förut nämnts, föreslagit två landsfogdar
i vart och ett av de tre nordligaste kustlänen, nämligen Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län, samt en i varje av de övriga länen.
Till stöd för anställande av två landsfogdar i de förstnämnda tre länen
har framhållits dels de stora avstånden därstädes dels där befintlig betydande
trä varu- .och gruvindustri samt dels det nydaningsarbete, som
på snart sagt alla områden pågår inom dessa län.
Med den begränsning av uppgifter och verksamhet, som avsetts för
landsfogden, håller emellertid riksdagen före, att jämväl de nämnda tre
länen kunna vara betjänta med allenast var sin landsfogde, i synnerhet
om landsfogden, såsom föreslagits och jämväl av riksdagen ansetts lämpligt,
bliver installerad i länsstyrelsen och sålunda får sitt arbetsrum förlagt
inom länsstyrelsens lokaler eller åtminstone i deras omedelbara
närhet inom residensstaden. Härtill kommer att anställandet i vissa län
av mera än en landsfogde utan tvivel skulle inom kort från andra län
föranleda anspråk, vilka torde bliva svårt att alltid tillbakavisa.
Riksdagen anser således, att landsfogdarnas antal bör bestämmas till
24, en i varje län.
Anslaget till landsfogdarna kommer därigenom att nedbringas med
15,400 kronor till 121,000 kronor, och hela anslaget till fögderiförvaltningen
att nedgå till 2,314,300 kronor, varav 60,769 kronor motsvara den
Häradsskr
ivarna och
tiondeuträkningarna.
20 Riksdagens skrivelse Nr 216.
beräknade avkomsten av länsmansboställena. Det erforderliga kontanta anslagsbehovet
för fögderiförvaltningen uppgår sålunda till 2,253,531 kronor.
Med avseende å de uppgifter, som angivits för landsfogden, bar riksdagen
funnit sig böra uttala önskvärdheten av, att landsfogden i främsta
rummet och huvudsakligen anlitas för viktigare polis- och åklagargöromål
samt för kontrollen över landsfiskalerna (länsmännen) jämte övriga underlydande
polismän och endast i den mån, omfattningen av dessa göromål
sådant medgiver, jämväl för andra uppgifter.
Vidare har riksdagen ansett sig böra betona nödvändigheten av, att
landsfogdarnas och landsfiskalernas befogenheter och åligganden inom det
gemensamma arbetsområdet i möjligaste mån och i varje fall skarpare,
än som skett i det framlagda förslaget, fixeras i förhållande till varandra,
så att de olägenheter, som föranletts av den svävande arbetsfördelningen
mellan kronfogde och länsman i den nuvarande organisationen, må
kunna undvikas för framtiden.
I statsrådsprotokollet omförmäles, hurusom Sveriges häradsskrivarförening
hemställt om sådana åtgärder, att häradsskrivarna icke ålades
verkställa sådan uträkning, som omförmäles i 2 § av nådiga kungörelsen
den 11 december 1914 angående tillämpning av lagen den 9 december
1910 om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde samt om ersättning därför, utan att denna uträkning måtte företagas
å landskontoren.
Efter inhämtande av yttranden från vederbörande har departementschefen
uttalat den meningen, att upprättandet av dessa uträkningar måste
anses utgöra ett tjänstearbete, som det enligt den för häradsskrivarna
gällande instruktionen åligger dem att, på uppdrag av Eders Kung!. Maj:ts
befallningshavande, utföra. Departementschefen har i följd härav ansett
framställningen icke böra bifallas men framhållit, att häradsskrivarnas
skyldighet i förevarande avseende borde tagas i anspråk med varsamhet.
De svårigheter att få ifrågavarande arbete i behörig tid utfört,
vilka undantagsvis kunde uppstå på grund därav, att andra trängande
göromål å landskontoret eller för häradsskrivare icke kunde undanskjutas,
ansågos böra regleras på huvudsakligen enahanda sätt, som skett genom
nådiga cirkuläret den 9 juni 1911 om ersättning åt nödiga biträden för
utarbetande av vissa i § 22 av nådiga förordningen angående jordregister
omförmälda handlingar. Härigenom syntes ock det uppkomna spörsmålet
om ersättning till häradsskrivarna för uträkningarnas verkställande finna
sin rätta lösning. Uträkningarna skulle således verkställas å landskontoret
eller efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes förordnande av vederbörande
häradsskrivare, i regel utan särskild ersättning. Därest det icke
Riksdagens skrivelse Nr 216.
21
utan åsidosättande av övriga tjänstgöromål vore för landskontoret eller
häradsskrivaren möjligt att inom behörig tid medhinna uträkningarnas verkställande,
skulle emellertid K ders Kungl. Maj:ts befallningshavande äga till
särskilda biträden, som prövades nödiga för ifrågavarande arbete eller för
annat tjänstarbete, som under uträkningarnas verkställande av landskontoret
eller häradsskrivaren måste överlämnas till dylikt biträde, utbetala
ersättning beräknad efter den tid som för arbetet åtgått. Ersättningen
borde dock icke bestämmas högre än som motsvarade 3 kronor 50 öre
per arbetsdag.
Lika med departementschefen finner riksdagen det vara otvivelaktigt,
att häradsskrivarna äro instruktionsenligt pliktiga att fullgöra det ifrågavarande
arbetet. Vid sådant förhållande anser riksdagen häradsskrivarna
böra befrias från detsamma endast i undantagsfall, där särskild anledning
föreligger till sådan befrielse. Arbetet är av övergående art och kommer
att upphöra successivt, i den mån prästlöneregleringarna genomföras.
Någon hänsyn till detsamma lärer därför icke böra tagas, när det gäller att
bestämma häradsskrivarnas ordinarie avlöningsförmåner. I stället synes
för detta arbete böra lämnas skälig ersättning i varje särskilt fall. Huruvida
den av departementschefen beräknade ersättningen är tillräcklig, kan
måhända vara ovisst. Det lärer dock få antagas, att Eders Kungl. Maj:t
skall, efter vederbörandes hörande i varje fall, bereda häradsskrivarna
skälig ersättning för uträkningarnas verkställande.
På grundvalen av förslag, som uppgjorts av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
efter ortsbefolkningens och fögderitjänstemännens hörande,
har Eders Kungl. Maj:t upprättat plan till indelning av riket i fögderier (häradsskrivardistrikt)
och landsfiskals-(länsmans-)distrikt, enligt vilken plan
häradsskrivardistriktens antal skulle höjas från 116 till 119 och landsfiskalsdistriktens
antal sänkas från 516 till 489. Mot fögderiindelningen
har icke någon anmärkning förekommit, och riksdagen har icke heller
för sin del funnit något att erinra mot densamma.
Beträffande däremot planen till indelningen av riket i landsfiskalsdistrikt
hava, som ovan nämnts, väckts flera motioner, innebärande
yrkanden om dels ytterligare inskränkning av distriktens antal, dels
jämkning av vissa distrikt och dels oförändrat bibehållande av vissa nuvarande
distrikt, som enligt planen skulle sammanslås med andra
distrikt. Vid övervägande av vad sålunda och i övrigt under frågans
behandling inom riksdagen förekommit har riksdagen ansett sig icke kunna
nu vidtaga någon ändring av den framlagda indelningsplanen, vilken
nära ansluter sig till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes efter vederbörandes
hörande avgivna förslag. Landsfiskalernas (länsmännens) enligt
Indelningen
av riket i
fögderier och
lands fiskals - distrikt.
22
Riksdagens skrivelse Nr 216.
Länsmansboställena.
Landsfiskalernas
(länsmännens)
kompetens
och utbildning.
den av riksdagen beslutade organisationen i viss mån förändrade tjänsteställning
lärer därjämte för närvarande böra bjuda till en viss försiktighet
med avseende å ytterligare reduktion av antalet tjänster.
Emellertid synes det ingalunda uteslutet, att det, sedan någon erfarenhet
vunnits, huru den nya organisationen fungerar, skall befinnas vara möjligt
att än ytterligare inskränka nämnda antal. Riksdagen har nämligen
icke kunnat undgå finna, att ifrågavarande distriktsindelning, sådan
den nu framlagts, fortfarande företer ojämnheter, som genom mindre
distrikts sammanslagning med eller uppdelning på angränsande distrikt
måhända skulle kunna avhjälpas.
Då riksdagen därjämte anser, att en minskning av antalet länsmanstjänster
är av statsfinansiella skäl önsklig, bär riksdagen funnit sig böra
i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
ville verkställa utredning, huruvida och i vad mån en sådan minskning
utan olägenhet kan efter hand genomföras, samt att, därest utredningen
därtill föranleder, inkomma till riksdagen med förslag i ämnet.
Beträffande de åt länsmännen på lön anslagna boställena, vid 1916
års ingång uppgående till ett antal av 122, har riksdagen funnit sig
böra biträda vad Eders Kungl. Maj:t härutinnan hemställt. Eders
Kungl. Maj:t torde hava principiellt utgått från, att någon allmän indragning
av dessa boställen icke bör för det närvarande ifrågakomma.
Emellertid vill det synas, att vägande skäl kunna anföras för en sådan
åtgärd. Visserligen torde i ett eller annat undantagsfall svårighet uppkomma
för tjänstemannen att erhålla lämpligt belägen bostad inom
distriktet; men detta synes kunna förebyggas genom upplåtande av
bostadslägenhet, där så erfordras.
I anslutning jämväl till vad löneregleringskommittén på sin tid
anfört i ämnet, anser sig riksdagen således böra uttala önskvärdheten av,
att de ännu kvarvarande länsmansboställena böra, så snart ske kan, indragas
till statsverket, där icke särskilda skäl i något fall tala däremot.
Departementschefen framlägger vid föredragningen av propositionen
plan till åtgärder avsedda att höja landsfiskals-(länsmans-)
kårens kompetens och utbildning. I sådant avseende ifrågasättes som
kompetensvillkor för erhållande av landsfiskalstjänst bl. a. avlagd realskoleexamen
eller däremot svarande kunskapsprov, viss förberedande
praktisk tjänstgöring samt en särskild examen, avlagd inför en av Eders
Kungl. Maj:t tillsatt kommission. Vidare ställes i utsikt utarbetandet
av en för aspiranter till landsfiskalskallet lämpad, praktiskt uppställd
och konkret hållen lärobok i de juridiska kunskapsgrenar, som för
nämnda kall erfordras.
Riksdagens skrivelse Nr 216.
23
Riksdagen, som anser det vara av synnerlig betydelse, att landsfiskalernas
kompetens och utbildning förbättras, anser jämväl böra ifrågasättas,
huruvida icke lämpliga kurser för aspiranters utbildning för
landsfiskalskallet böra genom statens förmedling anordnas.
Den av departementschefen omförmälda läroboken finner riksdagen otvivelaktigt
kunna bliva av högt värde särskilt om, såsom riksdagen anser
lämpligt, icke allenast akademiska lärare utan även praktiskt förlama män
såsom lantdomare och 1 andsstatstjänstemän, enkannerligen eu kunnig
landsfiskal (länsman), anförtros att medverka vid densammas utarbetande.
Med anledning av herr Ringströms ovannämnda motion anser riksdagen
sig vidare böra uttala, att enligt hittills gällande bestämmelser avlagd
krono]änsmansexamen bör fortfarande få gälla som kompetens för landsfiskalstjänst
för dem, som oavbrutet tjänstgjort inom landsstaten.
Vad angår beskaffenheten och antalet av de för länsstyrelserna föreslagna
arbetskrafterna, har riksdagen med ledning av vad i statsrådsprotokollet
anförts angående länsstyrelsernas uppgifter och behov gjort
en ingående undersökning i detta avseende. Vid en jämförelse av förhållandet
de olika länen emellan, har det synts, som om de smärre länen
skulle kunnat åtnöjas med en eller annan tjänsteman mindre, ordinarie
eller extra, än som föreslagits, men det har av arbctsredogörelser eller
aunorledes visat sig, att folkmängdstal och areal icke enbart kunna
läggas till grund för bedömande av arbetsmängden i ett län. Då detsamma
även gäller beträffande ärendenas beskaffenhet, har det icke heller
ansetts kunna ifrågasättas att i de mindre länen i stället för assessorstjänster
nöja sig med allenast länsnotarie- resp. länsbokhållartjänster.
Med föranledande av anmärkningarna å ovannämnda tabell anser sig
riksdagen dock böra göra det uttalandet, att det förhållandet, att en
ordinarie tjänsteman på grund av ledamotskap av riksdagen eller för
fullgörandet av annat allmänt uppdrag är förhindrad att utöva sin tjänst,
icke torde utgöra tillräckligt skäl för inrättandet av stadigvarande extra
tjänstebefattning.
Vidare finner riksdagen sig böra framhålla, att det ur flera synpunkter
synes böra övervägas, huruvida kvinnlig arbetskraft icke kunde
i viss omfattning komma till användning hos länsstyrelserna även för
mera krävande arbeten. Åtskilligt av det såväl å landskansli som
särskilt å landskontoren förekommande arbetet torde helt visst vara av
beskaffenhet att kunna med fördel utföras av kvinnor. För den händelse
sådana kvinnliga biträden skulle komma att anställas, torde emellertid
maximiarvodet för ett ständigt extra kvinnligt biträde böra bestämmas
till något högre belopp än det av Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta, 1,000
kronor per år, vilket synts riksdagen allt för knappt tillmätt.
Länsstyrelsernas
tjänstemän.
Tillsättning
av länsnotarie-,
länsbokhållare-
och
landsfiskalstjänster.
Länens
rubricering
i klasser.
Avlöningsförmånerna,
a) ortstillägg.
24 Riksdagens skrivelse Hr 216.
Såsom av departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet framgår,
hava flertalet länsnotarie!- och länsbokhållare anhållit, att länsnotarie- och
länsbokhållare^ änsterna måtte tillsättas av Eders Kungl. Maj:t i stället för
av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande. Beträffande de förstnämnda
tjänstemännen framhåller departementschefen, att deras begäran kan i viss
mån anses hava vunnit avseende, därest föreskrift lämnas därom, att de till
assessorat ombildade första länsnotarie- och länsbokhållaretjänsterna skola
tillsättas av Eders Kungl. Maj:t, och han anser att tillräckliga skäl icke
föreligga att därutöver tillmötesgå berörda framställning.
Vidare har departementschefen av förekommen anledning förordat,
att landsfiskalstjänster skola kungöras till ansökning lediga i samma ordning,
som är stadgad för länsnotarie- och länsbokhållartjänster.
Riksdagen finner sig böra biträda vad i förevarande avseende i statsrådsprotokollet
föreslagits.
I likhet med vad statsutskottet i sitt utlåtande, i anledning av propositionen
till 1908 års riksdag angående lönereglering för landsstaterna
i länen m. m., anfört, finner riksdagen de i den föreliggande propositionen
föreslagna benämningarna »första» och »andra klassens» län mindre
lämpliga, vadan i nedan intagna stat dessa rubriker uteslutits.
Den med år 1909 för landsstaten införda avlöningsformen ortstillägg
har i den föreliggande propositionen upptagits med oförändrade belopp
och efter oförändrade grunder. Ortstillägg utgår således enligt l:a dyrhetsklassen
till tjänstemännen vid länsstyrelsen i Stockholms län och enligt
2:a dyrhetsklassen till såväl länsstyrelsernas som fögderiförvaltningens
tjänstemän i de tre nordligaste länen, nämligen Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län.
Föreningen Sveriges kronolänsmän har hos Eders Kungl. Maj:t
hemställt om förhöjning av det inom de ovannämnda tre nordligaste
länen utgående ortstillägget.
Enligt statsrådsprotokollet framhåller föredragande departementschefen,
hurusom såväl socialstyrelsen som en särskild kommission
för närvarande äro sysselsatta med undersökningar till utrönande,
i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets skilda delar
kunna betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänstemän; och det
ställes i utsikt att, när resultatet av dessa undersökningar föreligger,
frågan om ortstillägg kommer att upptagas till behandling för statens
tjänstemän i gemen och således även för tjänstemännen inom landsstaten.
Vid sådant förhållande har departementschefen funnit sig böra
föreslå, att frågan om utsträckt rätt till ortstillägg tillsvidare undanskjutes.
Jämväl riksdagen finner, att det lämpligen bör få anstå med förändrade
bestämmelser om ortstillägg inom landsstaten, till dess de åbe
-
lUksäagcns skrivelse Nr 216. 25
ropade undersökningarna blivit slutförda, vilket man torde få förvänta
kunna ske i en nära framtid.
Vad angår de för tjänstemännen föreslagna avlöningsförmånerna i
övrigt, bär riksdagen funnit dem såväl i och för sig av omständigheterna
motiverade som ock med hänsyn till förhållandet mellan de olika tjänstemannakategorierna
vara lämpligt avvägda.
Avlöningsförmånerna för skrivbiträdena synas dock riksdagen vara
sä knappt tillmätta, att någon förhöjning vore påkallad. Men då
frågan härom lärer böra behandlas i ett sammanhang för statsförvaltningen
i dess helhet, har riksdagen ansett sig icke nu böra vidtaga ändring
av Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Jämväl de föreslagna avlöningarna för länsstyrelsens vaktmästare
finner riksdagen vara mindre tillfredsställande.
I sin ovannämnda motion har herr Bolander hemställt, att landsfiskalerna
måtte uppflyttas från femte till fjärde klass i resereglementet.
Denna hemställan har riksdagen funnit hava fog för sig så tillvida,
att det enligt femte klassen till nämnda tjänstemän utgående dagtraktamentet,
6 kronor, måste anses numera vara alltför lågt för en tjänsteman
i landsfiskalens (länsmannens) ställning. Jämväl frågan om rätt
att använda automobilskjuts vid tjänsteresor är av betydelse för landsfiskalen.
I)å det emellertid torde kunna få antagas, att eu ur flera synpunkter
erforderlig allmän revision av resereglementet icke skall låta allt
för länge vänta på sig, har riksdagen funnit sig icke höra i anledning
av motionen för det närvarande uttala sig för någon ändring i landsfiskalernas
rätt till resekostnadsersättning.
Vad avlöningsvillkoren angår har riksdagen icke funnit anledning
vidtaga annan ändring än att, i enlighet med förhållandet med avseende å
jämförliga tjänster inom andra förvaltningar, det bör tillkomma Eders Kungl.
Maj:t att pröva och avgöra, huruvida innehavare av ordinarie landsfogdeeller
länsassessorstjänst må med sin befattning få tillsvidare förena visst
enskilt uppdrag eller enskild tjänstebefattning.
Av skäl, som i statsrådsprotokollet anföras, skulle den föreslagna
indragningen av 27 länsmans-(landsfiskals-)tjänster antagligen icke behöva
föranleda uppförandet på övergångsstat av flera än nio tjänstemän.
Emellertid har departementschefen ansett försiktigheten bjuda, att till
en början räknas med ett något högre antal dylika tjänster å övergångsstat.
I enlighet härmed hava löner förslagsvis begärts för femton
övertaliga länsmän (landsfiskaler).
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 11 sand. 67 höft. (Nr 216.)
b) Övriga avlöningsförmåner.
Landsfiskalernas
placering
i resereglementet,
Avlönings
villkoren.
Öuergängsför
hållandena.
a) Övergångsstaten.
4
b) Indragningsstaten.
26 Riksdagens skrivelse Nr 216.
Då riksdagen anser det vara angeläget, att fasta anslag icke uppföras
till högre belopp än som är oundgängligt, liar riksdagen beslutat
att de övertaliga länsmännens (landsfiskalernas) antal beräknas till allenast
nio, i följd varav det ifrågavarande anslaget nedsatts från 102,500
kronor med 19,800 kronor till 82,700 kronor.
Skulle det vid omorganisationens genomförande yppa sig, att det
sålunda upptagna anslaget icke förslår, lärer Eders Kungl. Maj :t äga förskjuta
det ytterligare erforderliga beloppet för att sedermera anmäla detsamma
hos riksdagen för ersättande.
Vid beräkningen av kostnaderna för övergångsstaten har förutsatts,
att, liksom jämväl föreslagits för landsfogdarna, pensionsåldern för landsfiskalerna
(länsmännen) skulle bestämmas till 65 år; och vill riksdagen
här uttala, att den finner den ifrågasatta förändringen av pensionsåldern
för nämnda tjänstemän vara väl motiverad.
Vid övervägande av frågan om övergångsförhållandena har riksdagen
ingalunda förbisett, att organisationen sådan.den av Eders Kungl. Maj:t förelagts
riksdagen kommer att med ett betydande kostuadsbelopp betunga
riksstaten under ett antal år framåt. På de skäl, som i propositionen
anförts, delar emellertid riksdagen den däri uttalade åsikten, att kronofögdetjänsterna
böra på en gång indragas, såvitt man vill ernå den förenkling
och reda i förvaltningen, som uppenbarligen är organisationsförslagets
kärnpunkt. Åven ur kostnadssynpunkt synes en dylik anordningvara
att förorda.
Det antal kronofogdar, som icke äro pliktiga att låta sig förflyttas,
utgör 63, och antalet flyttningsskyldiga kronofogdar befinnes vara 42;
övriga 12 kronofogdetjänster äro vakanta, i det att 2 äro för närvarande
obesatta och 10 uppehållas på förordnande allenast tillsvidare. Vad angår
de flyttningsskyldiga kronofogdarna, lärer det vara Eders Kungl. Maj:ts
avsikt att med lämpliga personer ur deras krets besätta de 24 nya landsfogdetjänsterna.
Härefter återstår ett antal ordinarie kronofogdar av
81, därav emellertid 18 äro flyttningsskyldiga.
Utan att för sin del göra något uttalande, om eller i vad mån dessa
81 tjänstemän, med undantag för de 18 av dem, som lära vara skyldiga att
vid uppkommande ledighet förflyttas till landsfogdetjänst, i övrigt kunna
vara underkastade skyldigheten att övertaga annan statstjänst, torde
i anledning av departementschefens anförande i statsrådsprotokollet
kunna förväntas, att Eders Kungl. Maj:t, så länge ifrågavarande tjänstemän
kvarstå å indragningsstat, skall låta sig städse angeläget vara att
vidtaga nödiga mått och steg, på det att förflyttning av ifrågavarande
tjänstemän till annan lämplig statstjänst måtte ske.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr Sill.
‘27
I följd av den av riksdagen beslutade minskningen av antalet landsfogdetjänster
från 27 till 24, skulle 3 kronofogdar utöver de i propositionen
förutsatta 78 komma att tillsvidare uppföras på indragningsstat.
Då kostnaden härför kan beräknas till sammanlagt 16,500 kronor, torde
det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor, böra höjas med
301,646 kronor i stället för av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet
285,146 kronor.
Vad slutligen angår den av Eders Kungl. Magt föreslagna förhöjningen Polisväsende
av det på extra stat uppförda förslagsanslaget till polisväsendet på lands- Vbygdm~
bygden från 425,000 kronor till 500,000 kronor, linner riksdagen denna
förhöjning vara påkallad av anslagets nuvarande ställning. De för anslagets
användning föreslagna villkoren hava icke heller föranlett någon
erinran från riksdagens sida.
Då riksdagen jämväl i övriga härovan icke särskilt omförmälda delar
biträtt Eders Kungl. Maj ds förslag, får riksdagen,
I. anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj ds förevarande
proposition,
A) vidkommande sjätte huvudtiteln:
1) godkänt följande avlöningsstat och övergångsstat för landsstaten
utom beträffande landshövdingarna att tillämpas från och med år 1918:
Avlöningsstat.
Tjänst-
Förvalt-
Lön.
görings-
nings-
Samma.
Anmärkningar.
penningar.
bidrag.
Landssekreterare och landskam-
rerare, 48 tjänstemän:
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus.
1 tjänsteman ..............................
5,000
2,900
—
—
7,900
3 tjänstemän ..............................
15,000
8,700
—
—
23,700
Samtliga övriga län.
1 tjänsteman (Stockholm)...............
5,000
2,500
600
—
8,100
1 tjänsteman d:o ...............
5,000
2,500
600
—
8,100
Efter 5 år kan lönen
höjas med G00 kr.;
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå) ..................
5,000
2,500
300
—
7,800
5 tjänstemän d:o ..................
25,000
12,500
1,500
—
39,000
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
5,000
2,500
—
—
7,500
35 tjänstemän d:o
175,000
87,500
—
—
262,500
Säger
240,000
121,600
3,000
—
364,600
28
Riksdagens skrivelse Nr 210.
Tjänst-
Förvalt-
Lön.
görings-
nings-
Summa.
penningar.
bidrag.
Länsassessorer, 46 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm)..............
3,600
1,800
400
—
5,800
1 tjänsteman (ko ...............
3,600
1,800
400
—
5,800
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå) ..................
3,600
1,800
O
O
<M
—
5,600
5 tjänstemän eko ...............
18,000
9,000
1,000
—
28,000
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
3,600
1,800
—
5,400
87 tjänstemän d:o
133,200
66,600
—
—
199,800
Säger
165,600
82,800
2,000
—
250,400
Länsnotarier och länsbokhållare
av första lönegraden, 48 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm).............
2,200
1,400
300
—
3,900
1 tjänsteman d:o
2,200
1,400
300
—
3,900
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå)............
2,200
1,400
150
—
3,750
4 tjänstemän (ko ............
8,800
5,600
600
—
15,000
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
2,200
1,400
—
—
3,600
35 tjänstemän (ko
77,000-
49,000
—
—
126,000
Säger
94,600
60,200
1,350
-
156,150
Länsnotarie!* och länsbokhållare
av andra lönegraden,
6 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm) ........
2,000
1,200
300
—
3,500
1 tjänsteman (övriga residensstäder)...
2,000
1,200
—
—
3,200
4 tjänstemän d:o
8,000
4,800
—
12,800
Säger
12,000
7,200
300
—
19,500
Landskanslister och landskonto-
rister, 167 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm)...............
1,500
900
200
—
2,600
9 tjänstemän d:o ............
13,500
8,100
1,800
—
23,400
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå)..................
1,500
900
100
—
2,500
Transport
16,500
9,900
2,100
-
28,500
Anmärkningar.
Efter 5 fir kan lönen
liöjas med 500 kr.
'' och efter y tterl igare
5 år med likaledes
500 kr.
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.,
efter ytterligare 5
år med likaledes
500 kr. och efter
ytterligare 5 år med
likaledes 500 kr.
Efter 5 fir kan lönen
höjas med 500 kr.,
efter ytterligare 5
> år med likaledes
500 kr. och efter
ytterligare 5 år med
likaledes 500 kr.
Efter 5 fir kan lönen
höjas med 400 kr.,
efter ytterligare 5
- år med likaledes
400 kr. och efter
• ytterligare 5 år med
likaledes 400 kr.
Riksdagens .skrivelse Nr 216.
29
Tjänst-
Förvalt-
Lön.
görings-
penningar.
tillägg.
n ingä- ld idrag.
Summa.
Anmärkningar.
Transport
16,500
9,900
2,100
_
28,500
17 tjänstemän (Östersund, Umeå och
Efter 5 år kun lönen
Luleå)..................
25,500
15,300
1,700
—
42,500
v höjas med 400 kr.,
efter ytterligare 5
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
1,500
900
—
—
2,400
( år med likaledes
138 tjänstemän d:o
207,000
124,200
—
-
331,200
400 kr. och efter
ytterligare 5 år med
Säger
250,500
150,300
3,800
—
404,600
likaledes 400 kr.
Skrivbiträden, 46 biträden:
1 biträde (Stockholm) ..................
700
350
150
1,200
2,400
1,125
2 biträden d:o .................
1,400
700
300
1 biträde (Östersund, Umeå, Luleå)
700
350
75
—
höjas med 200 kr.
och efter ytterligare
5 biträden d:o
3,500
1,750
375
—
5,625
5 år med likaledes
1 biträde (övriga residensstäder) ...
700
350
—
—
1,050
200 kr.
36 biträden . d:o
25,200
12,600
—
_
37,800
Säger
32,200
16,100
900
—
49,200
Vaktmästare, 49:
1 vaktmästare (Stockholm) ............
700
350
150
_
1,200
1 vaktmästare d:o .....
700
350
150
1,200
1,125
1 vaktmästare (Östersund,Umeå,Luleå)
700
350
75
—
höjas med 100 kr.
och efter ytterligare
5 vaktmästare d:o
3,500
1,750
375
—
5,625
1 5 år med likaledes
1 vaktmästare (övriga residensstäder)
700
350
—
—
1,050
100 kr.
40 vaktmästare d:o
28,000
14,000
—
—
42,000
Säger
34,300
17,150
750
—
52,200
Summa
829,200
455,350
12,100
—
1,296,650
30
Riksdagens skrivelse Nr 216.
r..... ■ ".......................... " ■ " " ..........................
.
Lön.
Tjänstgörings
|
penningar.
Landsfogdar, 24 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholms län) .........................................................
3,400
—
1,600
—
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län) ...............
3,400
—
1,600
—
2 tjänstemän (samma län)..............................................................
6,800
—
3,200
—
1 tjänsteman (övriga län) ............................................:.............
3,400
—
1,600
—
19 tjänstemän ( » ) ...............................................................
64.600
—
30,400
—
Säger
81,600
—
38,400
—
Häradsskrivare, 119 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)...............
2,600
—
1,000
—
12 tjänstemän (samma län) ...........................................................
31,200
—
12,000
—
1 tjänsteman (övriga län)........................................... .................
2,600
—
1,000
—
105 tjänstemän ( » )...............................................................
vartill kommer förvaltningsbidrag med 150 kronor för varje påbörjat
273,000
105,000
—
5,000-tal av folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis .................
—
—
—
Säger
300.400
119,000
—
Landsfiskaler, 489 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)...............
2,000
—
1,000
—i
72 tjänstemän (samma län) ..........................................................
144,000
—
72,000
—
1 tjänsteman (övriga län)....................................................
2,000
—
1,000
—
415 tjänstemän ( » ).........................................................
830.000
—
415,000
—
Säger
978,000
—
489,000
—
Summa
1,369,000
—
646,400
—
Övergångsstat.
Lanträntmästare, 12 tjänstemän......................................................
30,000
_
15,800
—
Häradsskrivare, 2 tjänstemän ...........................................................
vartill kommer förvaltningsbidrag efter i avlöningsstatcn angiven grund,
vilket emellertid finnes inbegripet uti det i avlöningsstaten för ända-
5.200
2.000
målet upptagna belopp.
Landsfiskaler (länsmän), förslagsvis 9 tjänstemän, förslagsvis ..................
18,000
—
9,000
—
Säger
53,200
—
26,800
—
Riksdagens skrivelse Nr 216.
31
Ortslillägg.
Förvaltning
bidrag.
S-
| Summa.
Summa
summarum.
II
Anmärkningar.
400
!
i
5,400
1
1
1
200
-
—
-
5,200
-
Efter 5 Sr kan lönen höjas med f>00
400
—
—
i-
10,400
-
kronor, efter ytterligare 5 Sr likaledes
med 500 kronor och efter ytterligare
—
—
5,000
95,000
—
5 Sr likaledes med 500 kronor.
i —
—
—
—
1,000
—
~
-
121,000
-
121,000 -
i !
o
O
tf*
3,800
|
1
2,400
-
—
—
45,600
—
—
—
—
3,600
__
Efter 5 Sr kan lönen höjas med 500 kro- !
—
—
-
378,000
-
. ;
r.or och efter ytterligare 5 Sr lika- !
. ledes med 500 kronor.
—
—
134,000
—
134,000
_
2,000
—
131,000
-
505,000
—
565,000 i—
200
300
3,500
j
14,400
—
21,600
—
252,000
_
Efter 5 Sr kan lönen höjas med 400 kro-
1
i -
-
300
—
3,300
-
nor och efter ytterligare 5 år likale- des med 400 kronor.
1 _
_
124.500
-
1,369,500
—
14,000
—
140,700
—
1,02,8,300
—
1,028.300 |—
1
18,200
-
280,700
2,314,300
1
2,314,300 !
—
—
!
J
45,800
—
\ Efter 5 Sr kan lönen höjas med 500
[ kronor.
~
—
7,200
—
!
Härtill kunna komma Slderstillägg i en-
lighet med vad som angives i avlö- ningsstaten.
— !
- j
2.700
—
29,700
—j
- 1—1
1 - 1
—]
2.700
—
82,700
-||
82,700 i-i
32
Riksdagens skrivelse ''Nr 216.
2) för ordinarie befattningshavare med undantag av lanträntmästarna
godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av i dessa
stater upptagna avlöningsförmåner, nämligen
att innehavare av ordinarie befattning skall vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämkning i åligganden samt reglering
av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven, ävensom vara
pliktig, därest förändrad organisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom
landsstaten beslutas, att, med bibehållande av den avlöning å stat han
innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad, inträda
i den nya tjänsteställning i landsstaten, varom Eders Kungl. Maj:t
förordnar;
att innehavare av ordinarie befattning skall — likaledes med bibehållande
av den avlöning å stat han innehar och mot ersättning i förekommande
fall för flyttningskostnad — vara pliktig, därest vissa landsstaten
tillhörande göromål överflyttas till annan del av statsförvaltningen,
efter Eders Kungl. Maj ds förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken
dessa göromål helt eller delvis överflyttats;
att för befattningshavare vid länsstyrelsen i Stockholms län därjämte
skola gälla de i nådiga brevet den 18 juni 1915 stadgade särskilda
villkor beträffande skyldighet för den, som erhåller ordinarie befattning
vid nämnda länsstyrelse, att under viss förutsättning tjänstgöra hos
annan länsstyrelse eller låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen
;
att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets
eller riksdagens stat samt med landssekreterare landskamrerar-, landsfogdeeller
länsassessorstjänst icke heller befattning å kommuns stat;
att med ordinarie befattning icke heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Eders Kungl. Maj ds oktroj försett eller blivit såsom aktiebolagregistrerat,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstbefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad
angår landssekreterare och landskamrerare samt landsfogdar och länsassessorer,
Eders Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning,
Eders Kungl. Majds befallningshavande, uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstbefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid landsstaten,
finner uppdraget eller tjänstbefattningen kunna få mottagas och tills
vidare bibehållas;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
33
Riksdagens skrivelse Nr 216.
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;
att den med härad sskri vart jarl st förenade förmånen av debetsedellösen
skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehavares tjänstledighet
förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att, därest skilda
personer därmed tagit befattning och överenskommelse dem emellan ej
träffas, fördelning av ifrågavarande debetsedellösen skall verkställas av
Eders Kungl. Maj:ts befalluingshavande;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån
än tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av landssekreterare och landskamrerare
eu var under en och en halv månad, av landsfogdar, länsassessorer, länsnotarie^
länsbokhållare samt landskanslister, landskontorister och skrivbiträden
eu var under eu månad ävensom av vaktmästare under femton
dagar;
att avlöning ej må utgå till tjänsteman för den tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte
tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till
befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej skäligt
anses låta honom uppbära något därav;
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehav ande
av samma tjänst är i stat medgiven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den
tid, lian åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år, på samma villkor; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 67 höft. (Nr 216.)
5
34
Riksdagens skrivelse Nr 216.
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem
år, på samma villkor;
under iakttagande dels vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början
av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tj änsteåldern blivit
uppnådd, dels att löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
njm avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
på grund av vare sig fullmakt, konstitutorial eller förordnande i
följd av frågan om reglering av löneförhållandena m. m. vid landsstaten,
och dels att kronofogde, som varder överflyttad eller efter ansökning utnämnd
till landsfogde- eller liäradsskrivartjänst eller annan därmed i avlöningshänseende
jämförlig tjänst å rikets eller riksdagens stat, skall för
åtnjutande av ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig till godo
sin tjänstgöring som ordinarie kronofogde;
att, därest i övrigt tjänsteman vid befordran inom landsstaten från
en till annan ordinarie tjänst redan i den förra tjänsten genom ålderstillägg
intjänat högre avlöning än begynnelseavlöningen i den senare,
honom skola omedelbart tillgodoföras det eller de ålderstillägg i den nya
tjänsten, som erfordras för att hans avlöning, i vad den utgöres av lön,
ålderstillägg och tjänstgöringspenningar, i den senare tjänsten icke må
understiga den avlöning av samma slag, som han senast åtnjöt i den
förra tjänsten;
att likväl löntagare, som då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;
att för kvinnliga skrivbiträden skola lända till efterrättelse de föreskrifter,
som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar; ägande den, som antages
till ordinarie biträde vid länsstyrelse, att för åtnjutande av löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet omedelbart
dessförinnan innehaft stadigvarande anställning hos länsstyrelsen;
att för de landsfiskaler (länsmän), som innehava boställen, i fråga
om avdrag å avlöning för boställsavkomsten fortfarande skola tillämpas
hittills gällande bestämmelser samt att för bestämmandet av detta avdrag
ny uppskattning av boställsavkomsten skall före utgången av år 1918
förrättas på det sätt och i den ordning, som för det närvarande därutinnan
gäller;
Riksdagens skrivelse Nr 216.
35
att Eders Kungl. Maj:t skall, på anmälan, varje gång eu med boställe
förenad landsfiskals- (länsmans-)tjänst varder ledig, innan tjänsten
tillsättes och efter vederbörandes hörande äga besluta, om bostället bör
såsom till belägenheten eller omfånget av därmed förenat jordbruk olämpligt
till boställe för landsfiskal (länsman) eller av annan anledning till
statsverket indragas;
att landsfiskal (länsman), som har boställe sig anslaget, skall vara
där bosatt, såvida icke Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande finner
skäligt annorlunda medgiva;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens
slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänsteinnehavares
rätt till pension är vid tiden för ny avlöningsstats ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat; samt
att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
3) förklarat, dels att en var, som med eller efter 1918 års ingång
tillträder i avlöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall vara
pliktig att underkasta sig ovan omförmälda villkor och bestämmelser,
och dels att förutvarande ordinarie innehavare av befattningar med omreglerad
avlöning, vilka icke före den 1 november 1917 anmäla, att de
vilja underkasta sig ny avlöningsstat samt nyssnämnda villkor och bestämmelser
och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills å ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner,
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem;
4) i fråga om sättet och villkoren för indragningen av kronofogdetjänsterna
samt uppförandet å övergångsstat av visst antal häradsskrivaroch
landsfiskals- (länsmans-)tjänster godkänt av departementschefen härutinnan
framställt, i statsrådsprotokollet intaget förslag;
5) medgivit, att statsverket, då till landsfiskal (länsman) anslaget
boställe eller löningsjord indrages till kronan, skall efter värdering vid
syn från indelningshavaren eller hans stärbhus jämväl övertaga sådana
36
Riksdagens skrivelse Nr 216.
å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga åbyggnader, som
vid synen anses vara för fastigheten nyttiga;
6) höjt det å ordinarie stat uppförda anslaget till tjänstemän och
betjänte vid länsstyrelserna, nu 924,900 kronor, med 371,750 kronor
till 1,296,650 kronor;
7) höjt det å ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till arvoden
åt extra länsnotarie!'', extra länsbokhållare och övriga extra biträden
vid länsstyrelserna in. in., nu 268,000 kronor, med 43,000 kronor till
311.000 kronor;
8) höjt det å ordinarie stat uppförda anslaget till fögderiförvaltningarna,
nu 1,635,298 kronor, med 618,233 kronor till 2,253,531 kronor;
9) höjt det under landsstaten å ordinarie stat uppförda anslaget »övergångsstat»,
nu 56,800 kronor, med 25,900 kronor till 82,700 kronor;
10) höjt det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till postavgifter
för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 1,250,000 kronor, med
180.000 kronor till 1,430,000 kronor;
11) på extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag å 50,000
kronor för beredande av ersättning till häradsskrivarna för upprättande
av de i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckningar;
12)
på extra stat för år 1918 ställt till Eders Kungl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag av 500,000 kronor att, huvudsakligen under
de i statsrådsprotokollet över civilärenden den 21 februari 1908 angivna
villkor för åtnjutande av bidrag från anslaget, användas till avlöning och
underhåll av särskild polisstyrka på landet, där sådan kan av förhållandena
påkallas, under medgivande tillika, dels att av detta anslag erforderligt
belopp må användas till åtgärder i särskilda fall för grövre
brotts upptäckande och misstänkta personers eftei''spanande och gripande,
dels ock att Eders Kungl. Maj:t må av anslaget använda lämpligt belopp
till årsarvode åt den polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet
biträda ej mindre vid förande av register över den polisstyrka,
som kan komma att ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas
förfogande för beredande av polisskydd vid oroligheter å rikets
landsbygd, än ock vid beredning inom departementet av frågor om
samma polisstyrkas användning i förekommande fall;
13) medgivit, att, där fjärdingsman eller på landsbygden annorstädes
än i köping anställd polisman under tjänsteutövning får sina kläder sönderrivna
eller eljest skadade samt vederbörande domstol funnit honom
berättigad till viss skadeersättning, ersättningsbeloppet må utgå av stats
-
Riksdagens skrivelse Nr 210''. 37
medel i den ordning, som gäller för utbetalning av ersättning till vittnen
i brottmål;
B) vidkommande andra huvudtiteln:
för beredande åt häradsskrivarna av ersättning, enligt av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna grunder, för anteckning i röstlängderna
år 1918 av oguldna utskyldsposter å extra stat för samma år
beviljat ett förslagsanslag å 3,000 kronor; samt
C) vidkommande tionde huvudtiteln:
liöjt det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor, med
301,646 kronor till 2,315,581 kronor; kommande emellertid riksdagen
att, för den händelse detta för jämnande av riksstatens slutsumma visar
sig erforderligt, vid uppgörande av riksstat för år 1918 vidtaga nödig
jämkning i det ifrågavarande anslagets slutsumma, vilket i så fall skall
särskilt anmälas.
II. anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville verkställa utredning, huruvida
och i vad mån en minskning av antalet lamdsfiskalsdistrikt utan
olägenhet kan efter hand genomföras samt att, därest utredningen därtill
föranleder, inkomma till riksdagen med förslag i ämnet.
Stockholm den 31 maj 1917.
Med undersåtlig vördnad.
bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 67 höft. (Nr 216.)
6
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.