Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om barn utom äktenskap m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1917-06-11 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:239, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om barn utom äktenskap m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

1

Nr 239.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om barn utom

äktenskap m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtanden Nr 29 och 61 samt memorial Nr 58.)

Till Konungen.

Genom en den 20 januari 1917 dagtecknad proposition, nr 33, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

1) lag om barn utom äktenskap;

2) lag om äktenskaplig börd;

3) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps

ingående och upplösning;

4) lag om adoption;

o) lag om införsel i avlöning, pension eller livränta;

6) lag om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket;

7) lag om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen;

8) lag om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen;

9) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om er
sättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av

ämbets- eller tjänsteman;

10) lag, innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock

till 1 kap. 6 § rättegångsbalken;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 76 käft. (Nr 239.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 239.

11) lag om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen;

12) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober

1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning;

13) lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring;

14) lag om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete; och

15) lag om ändrad lydelse av 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909

om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

De genom förevarande proposition framlagda lagförslag hava icke

kunnat av riksdagen oförändrade godkännas, utan har riksdagen, i anledning

av nämnda proposition ävensom i ärendet väckta motioner, för sin

del antagit lagar av den lydelse här nedan angives.

De av riksdagen alltså i anledning av propositionen nr 33 för dess

del antagna lagarna införas här som följer.

l:o) Lag

om barn utom äktenskap.

Härigenom förordnas som följer:

Om barnets namn.

1 §•

Barn utom äktenskap erhåller moderns släktnamn. År modern

gift, eller är hon frånskild hustru, erhåller barnet det släktnamn, som tillkom

henne såsom ogift.

Fadern, så ock, där modern är gift, hennes make må giva barnet

sitt släktnamn. Till sådan ändring av namn erfordras samtycke av barnets

förmyndare, om det är omyndigt, och av barnet själv, om det fyllt aderton

år.

År barnet trolovningsbarn, äge förmyndaren eller barnet själv, om

det är myndigt, bestämma, att det skall bära faderns namn. Har barnet

fyllt aderton år, må ej förmyndaren utan dess samtycke träffa bestämmelse,

som nu är sagd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

3

Med trolovningsbarn förstås i denna lag barn, som är avlat i trolovning,

eller vars föräldrar efter dess avlelse ingått trolovning med varandra;

och skall, ändå att vid trolovningen föräldrarna voro så besläktade

eller besvågrade, att äktenskap dem emellan måste återgå, eller endera var

gift med annan, barnet anses såsom trolovningsbarn, där föräldrarna eller

en av dem var i god tro.

Om vårdnad och förmynderskap.

2 §•

Modern have vårdnaden om barnet och vare dess förmyndare.

Äro föräldrarna ense att fadern skall träda i moderns ställe, varde,

på anmälan, fadern av rätten förordnad till förmyndare, om han är lämplig.

Finnes modern ej vara lämplig förese barnet, eller dör hon, förordne

rätten fadern eller annan till förmyndare för barnet.

Är ej förmyndare förordnad, äge modern, ändå att hon på grund av

sin ålder är omyndig, för barnet föra talan, som i 21 eller 34 § sägs, så

ock efter vad i 9 eller 11 § föreskrives sluta avtal om underhåll.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, må ej betagas

tillfälle till umgänge med det, med mindre särskilda omständigheter därtill

föranleda. Nöjes fadern eller modern ej åt vad härutinnan bestämmes

av den, som har vårdnaden, skilje rätten dem emellan.

Om underhållsskyldighet.

3 §•

Barnet njute av föräldrarna uppehälle och uppfostran, efter ty med

avseende å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt.

Den rätt till underhåll, som nu är sagd, uppföre ej förr än barnet

fyllt femton år; ej heller senare än det fyllt aderton år, där ej barnets

anlag och omständigheterna i övrigt föranleda, att barnet bör erhålla fortsatt

utbildning.

4 §.

I kostnaden för barnets underhåll tage en var av föräldrarna del

efter sin förmåga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 239.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala

underhållsbidrag.

5 §•

Fadern vare skyldig att, efter ty med hänsyn till hans och moderns

villkor må anses skäligt, bidraga till hennes underhåll under sex veckor

före och sex veckor efter nedkomsten. Vid beräknande av detta underhållsbidrag

skall hänsyn tagas jämväl till de särskilda kostnader, som

orsakas av förlossningen. Medför havandeskap eller amning eller annan

vård om barnet avsevärt hinder i moderns förvärvsverksamhet, eller ådrager

hon sig sjukdom genom havandeskapet eller nedkomsten, må fadern kunna

förpliktas att bidraga till hennes underhåll under längre tid än nu sagts,

dock högst under fyra månader före och nio månader efter nedkomsten.

6 §•

År barnet, sedan dess rätt till underhåll enligt 3 § upphört, i följd

av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, vare

föräldrarna i mån av förmåga skyldiga att giva barnet skäligt underhåll.

Enahanda underhållsskyldighet åligge barnet emot fader eller moder,

som av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig.

7 §•

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar

av underhållstiden.

8 §•

Betalning av underhållsbidrag skall, där ej på grund av särskilda

omständigheter annorlunda bestämmes, erläggas i förskott för kalendermånad.

Förskottsbetalning utöver vad nu stadgats eller särskilt blivit bestämt

medför ej befrielse att gälda underhållsbidrag för den tid, sådan betalning

avser.

9 §•

Avtal om underhållsbidrag till fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet

enligt 3 eller 5 § skall slutas genom skriftlig, av två personer

bevittnad handling och godkännas av barnavårdsmannen eller, om

sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden. Innefattar avtalet åtagande att

till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, erfordras i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

5

varje fall godkännande av barnavårdsnämnden. Avtal, som nu är sagt,

må slutas jämväl före barnets födelse.

Har avtal, som avses i första stycket, träffats i annan ordning än

där sägs, eller har avtal träffats angående fullgörande för framtiden av

underhållsskyldighet, varom i 6 § sägs, vare det ej hinder för den underhållsberättigade

att utfå det. underhåll, som enligt lag tillkommer honom.

O 7 o O

10 §.

Belopp, som underhållsskyldig genom avtal, varom i 9 § första stycket

sägs, åtagit sig att till barnets underhåll utgiva en gång för alla, skall

betalas till barnavårdsnämnden; och skall därför genom nämndens försorg

hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbolag åt barnet inköpas

en livränta, lämpad efter de för underhållsskyldigheten stadgade grunder,

där ej enligt avtalet hinder möter för sådant inköp eller nämnden eljest

finner, att beloppet må på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

11 §•

Dör fadern, och har barnet ej, efter vad i 12 § sägs, arvsrätt efter

honom, skall det belopp, som erfordras till fullgörande för framtiden av

hans underhållsskyldighet emot barnet och modern, före arvs- och testamentslotter

utgå av behållningen i boet; dock att barnet icke härigenom

må erhålla större del därav än det skulle hava bekommit, om det varit

av äktenskaplig börd.

Angående avtal om vad sålunda skall tillkomma barnet galle vad i

9 § är stadgat för det fall att fadern åtager sig att till barnets underhåll

utgiva visst belopp en gång för alla; och vare i fråga om avtal angående

vad som skall tillkomma modern lag, som i 9 § sägs.

Med belopp, som tillfaller barnet, skall förfaras på sätt i 10 § är

föreskrivet.

Om arvsrätt.

12 §.

Barnet tage arv efter moder och mödernefränder och ärves av dem,

såsom vore barnet av äktenskaplig börd.

År barnet trolovningsbarn, tage barnet arv efter fadern och fadern

efter barnet, såsom vore barnet av äktenskaplig börd. I annat fall njute

barnet och fadern ej arvsrätt efter varandra.

Mellan barnet och dess fädernefränder äge ej arvsrätt rum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 239.

Om barnavårdsman.

13 §.

För varje barn utom äktenskap skall, efter vad nedan sägs, förordnas

en barnavårdsman, som har att bistå modern med råd och upplysningar

samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt

åligger det barnavårdsmannen sörja för, att åtgärder ofördröjligen

vidtagas för fastställande av barnets börd samt tillförsäkrande av underhåll

åt barnet, biträda med indrivande och tillhandahållande av underhållsbidrag

samt, när skäl därtill är, göra anmälan om förordnande av förmyndare

för barnet.

Barnavårdsmannen äge att själv eller genom ombud föra talan för

barnet rörande faderskap, underhåll och förmynderskap ävensom barnets

förklarande för trolovningsbarn samt vare berättigad att anlita polismyndigheten

för underhållsskyldigs efterforskande eller hörande och för verkställande

av delgivningar.

14 §.

Kvinna, som är havande med barn utom äktenskap, bör senast tre

månader före den väntade nedkomsten anmäla sitt tillstånd för ledamot

av barnavårdsnämnden i den församling, där hon vistas, eller annan, som

av nämnden erhållit uppdrag att mottaga dylika anmälningar; och har

den, till vilken anmälningen gjorts, att genast underrätta nämnden därom.

Är kvinnan kyrkobok förd i annan församling, har nämnden att om anmälningen

genast underrätta barnavårdsnämnden därstädes. Det åligger

kvinnans föräldrar, husbondfolk och andra i liknande ställning att erinra

henne om angelägenheten därav att anmälan, som nu sagts, bliver gjord.

Barnavårdsnämnden i den församling, där kvinnan är kyrkobokförd,

eller, om hon ej är i riket kyrkobokförd, där hon vistas, har att, när anmälan,

som i första stycket sägs, inkommit eller nämnden erhållit kännedom

att barn utom äktenskap blivit fött, till barnavårdsman för barnet

förordna därtill lämplig man eller kvinna.

15 §.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphöre, när barnet fyllt aderton

år. Visar sig i annat fall, att behov av barnavårdsman ej längre finnes,

må barnavårdsnämnden entlediga barnavårdsmannen utan att förordna ny

sådan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 239.

16 §.

Barnavårdsnämnden har att utöva tillsyn å barnavårdsmannens verksamhet

samt må, när anledning därtill förefinnes, entlediga honom och

förordna ny barnavårdsinan.

Finner barnavårdsnämnden med hänsyn till moderns eller barnets

vistelseort tillsynen böra överflyttas å annan barnavårdsnämnd, meddele

beslut därom och give det ofördröjligen tillkänna för såväl den andra

barnavårdsnämnden som barnavårdsmannen.

17 §.

I den ordning, som gäller i fråga om beviljande av medel för barnavårdsnämnds

''verksamhet, må beslutas anställande genom barnavårdsnämnden

av erforderligt antal personer att, efter nämndens för varje särskilt

fall meddelade uppdrag, tjänstgöra såsom barnavårdsmän så ock anvisas

medel för ersättning åt barnavårdsmän.

18 §.

Närmare föreskrifter om barnavårdsmans verksamhet och tillsynen

därå meddelas av Konungen.

19 §.

Över barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i denna lag, må

klagan föras genom besvär hos Konungens befallningshavande sist å trettionde

dagen från det klaganden erhöll del av beslutet.

I Konungens befallningshavandes beslut må ändring sökas hos Konungen

i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för ekonomimål

i allmänhet är stadgad.

Barnavårdsnämndens eller Konungens befallningshavandes beslut

lände, utan hinder av klagan, till efterrättelse intill dess annorlunda kan

varda förordnat.

Om fastställande av faderskap och underhållsskyldighet.

20 §.

Har någon inför den präst, som för kyrkoböckerna i församling där

barnet är kyrkobokfört, eller i tillkallat vittnes närvaro inför kronofogde,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 239.

länsman eller notarius publicus, eller genom avtal, som i 9 § första stycket

sägs, erkänt sig vara fader till barnet, och har erkännandet på enahanda

sätt vitsordats av modern, vare det erkännande gällande, där ej visas att

han ej är barnets fader. Är modern död, eller är hon sinnessjuk, sinnesslö

eller å okänd ort, skall erkännandet för att bliva gällande i nu stadgad

ordning godkännas av barnets förmyndare eller av barnet själv, om

det är myndigt.

Erkännes, på sätt nu är sagt, att föräldrarna vid barnets avlelse voro

trolovade med varandra eller att de efter avlelsen ingått trolovning med

varandra, vare ock det erkännande gällande, där det ej visas vara oriktigt.

Erkännande må göras jämväl före barnets födelse.

21 §.

Talan om faderskap och om skyldighet för fadern att giva underhåll

åt barnet eller modern så ock om barnets förklarande för trolovningsbarn

skall anhängiggöras genom stämning å mannen till rätten i den ort,

där han bör svara i tvistemål, som röra hans person. Vill käranden hellre

stämma till rätten i den ort, där lägersmålet skett, vare ock det tillåtet.

Talan må väckas redan före barnets födelse, men må icke före födelsen

slutligen prövas.

22 §.

Äger svaranden ej känt hemvist inom riket, och har upplysning ej

kunnat vinnas, var han uppehåller sig, må stämningen delgivas på sätt i

11 kap. 9 § andra stycket rättegångsbalken sägs, ändå att fall ej är för

handen, som där avses.

Har svaranden gjort anmälan i enlighet med bestämmelserna i tredje

och fjärde styckena av sagda paragraf, äge dock vad nu är sagt ej tilllämpning.

23 §.

Rätten må, där part det begär, förordna att målet skall handläggas

inom stängda dörrar.

24 §.

Varder målet enligt 12 kap. 3 § rättegångsbalken företaget till avgörande,

ändå att svaranden uteblivit, skall vad för sådant fall är stadgat

om återvinning ej äga tillämpning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

9

25 §.

Rätten skall tillse, att en var, som äger att för barnet föra talan,

erhåller tillfälle att yttra sig i målet, samt sörja för fullständig utredning,

särskilt beträffande den tid, då uppgivet samlag ägt rum, och de omständigheter,

som kunna vara av betydelse för bedömande, huruvida barnet

kan vara avlat vid det samlag; och äger rätten för utrednings vinnande

införskaffa erforderlig bevisning. Ej vare rätten bunden av parts erkännande.

Ed må ej bjudas.

Har rätten förordnat, att part skall persoidigen inställa sig, och

kommer han ej, varde, där så finnes lämpligt, till rätten hämtad.

Erfordras upplysning angående omständighet, vars bedömande förutsätter

medicinsk sakkunskap, infordre rätten yttrande av sakkunnig.

Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel

för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar gälla

vad i avseende å brottmål är stadgat.

26 §.

Varder utrett, att svaranden haft samlag med modern å tid, då barnet

kan hava avlats, skall han anses såsom fader, där ej uppenbart är, att

barnet ej avlats vid det samlag.

27 §.

Förekommer anledning därtill att svaranden haft samlag med modern

å tid, då barnet kan hava avlats, äge rätten förelägga antingen modern

att med ed bekräfta eller svaranden att med ed förneka, att sådant

samlag ägt rum. Föreläggandet skall givas den, åt vilken med hänsyn

till samtliga omständigheter i målet eden finnes kunna med största trygghet

anförtros.

I beslut om edgång utsätte rätten viss tid, som eden skall avse.

Vad i rättegångsbalken sägs om värjemålsed skall i tillämpliga delar

lända till efterrättelse i fråga om ed, som förelägges modern.

28 §.

Kan utslag ej omedelbart givas, men är tvist allenast om beloppet

av underhållsbidrag, eller föreligga sannolika skäl till antagande att svaranden

är bidragsskyldig, äge rätten på yrkande av käranden förordna,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 76 käft. (AV 239.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 239.

att svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar

slutligt utslag.

Sådant förordnande kan när som helst av rätten återkallas.

29 §.

Är å landet stämning uttagen, men har målet ännu ej förevarit vid

rätten, äge på ansökan av käranden, där denne förebringar sannolika skäl

till antagande att svaranden är bidragsskyldig, domaren förordna, att

svaranden skall utgiva skäligt bidrag för tiden till dess rätten meddelar

slutligt utslag.

Innan förordnande meddelas, skall tillfälle beredas svaranden att

yttra sig över ansökningen.

Har förordnande meddelats, tage rätten vid första rättegångstillfället

i målet under omprövning, huruvida förordnandet skall äga bestånd.

Det kan jämväl därefter när som helst av rätten återkallas.

30 §.

Förordnande, som i 28 eller 29 § sägs, gånge i verkställighet lika

som laga kraft ägande dom. Slutligt utslag, varigenom rätten ådömt

svaranden bidragsskyldighet, gånge på enahanda sätt i verkställighet, där

ej rätten annorlunda förordnat.

31 §.

Klagan över rättens slutliga utslag föres genom besvär.

Är part missnöjd med rättens förordnande, varom i 28 § förmäles,

eller beslut, varigenom förordnande enligt 29 § förklarats skola äga bestånd,

skall särskild klagan däröver föras. Har domaren meddelat förordnande

enligt 29 §, må klagan föras hos hovrätten; och varde tiden för

besvärs anförande räknad från det klaganden erhöll del av beslutet. Över

hovrättens beslut i fråga, som i detta stycke avses, må klagan ej föras.

32 §.

Har svaranden, efter det han på grund av förordnande, som i 28

eller 29 § sägs, eller slutligt utslag, som ej vunnit laga kraft, betalat

underhållsbidrag, genom laga kraft ägande dom funnits icke vara underhållsskyldig,

må han dock ej av den, som mottagit underhållsbidraget,

söka åter vad han utgivit men äge av allmänna medel återbekomma guldna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagen skrivelse Nr 239. 11

bidragsbelopp jämte ränta efter sex för blindrå om året från betalningsdagen.

Ansökan härom skall, för att komma under prövning, inom ett år

från det domen vunnit laga kraft ingivas till Konungens befallningshavande

i det län, där målet avgjordes av underrätt.

Vad av allmänna medel utgivits skall stanna å statsverket, där ej

Konungens befallningshavande på grund av särskilda omständigheter finner

skäligt förordna, att staten skall söka sitt åter av den, som mottagit underhållsbidraget.

Talan om återbekommande av vad sålunda utgivits må ej

anhängiggöras senare än ett år från det utbetalningen ägde rum.

I Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som avses i denna

paragraf, må ändring sökas hos Konungen i vederbörande statsdepartement

i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

33 §.

Har, efter det underhållsbidrag blivit genom avtal eller dom fastställt,

väsentlig ändring inträtt i de förhållanden, som därvid voro avgörande,

må talan om skälig jämkning i vad sålunda fastställts efter stämning

föras vid domstol. År underhållsbidrag till barn enligt 3 § fastställt

att utgå till dess barnet nått viss ålder, vare det ej hinder att göra

gällande rätt för barnet att utfå underhållsbidrag för tid, som därefter

infaller, ändå att fall ej är för handen, som nyss är sagt.

Talan, som avses i första stycket, må ej föras i fråga om avtal, varigenom

underhållsskyldig åtagit sig att till barnets underhåll enligt 3 §

utgiva visst belopp en gång för alla.

34 §.

År den, som uppgives vara fader till barnet, död, må efter stämning

å hans arvingar vid den domstol, som har att upptaga tvist om arv

efter honom, föras talan om barnets och moderns rätt; och skall i fråga

om sådan talan vad ovan stadgats om talan mot mannen i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

35 §.

Talan om barnets förklarande för trolovningsbarn skall vid äventyr

av sådan talans förlust anhängiggöras inom två år från barnets födelse.

Har hinder mött för talans anställande inom tid, som nu sagts, må dock,

där den uppgivne fadern ej. är död, talan anhängiggöras inom ett år efter

det hindret upphörde.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 239.

Övergångsbestämmelser.

36 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Genom denna lag upphävas:

8 kap. 7 och 8 §§ ärvdabalken;

lagen den 17 mars 1905 om oäkta barns arvsrätt efter moder och

mödernefränder;

kungl. brevet den 17 oktober 1778 angående- några författningar

till förekommande av barnamord;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande

mot denna lags bestämmelser.

37 §.

Denna lag skall, med nedan nämnda undantag, i tillämpliga delar

lända till efterrättelse jämväl beträffande

1. barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft

och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom oäkta; och

2. barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft

och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom äkta,

ehuru föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,

så ock barn, som födes efter det lagen om äktenskaplig börd trätt i kraft

och som på grund av övergångsbestämmelsen till samma'' lag äger äktenskaplig

börd,''ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom äktenskap.

Skyldighet att utgiva underhållsbidrag för tid före denna lags trädande

i kraft skall bedömas efter äldre lag.

För barn, som fötts innan lagen trätt i kraft, skall barnavårdsman

icke förordnas, med mindre framställning därom göres av barnets moder

eller barnavårdsnämnden av särskild anledning finner skäligt meddela sådant

förordnande.

I fråga om barn, som i 1. avses, galle angående bevakning av dess

rätt till arv efter moder och mödernefränder vad i sådant hänseende finnes

stadgat i lagen den 17 mars 1905 om oäkta barns arvsrätt efter moder

och mödernefränder.

Den nya lagens bestämmelser om barnets namn och om arvsrätt

skola ej äga tillämpning angående barn, som i 2. avses.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

13

2:o) Lag

om äktenskaplig börd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Barn, som födes under äktenskap eller å sådan tid efter dess upplösning,

att det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskaplig börd, där ej,

i den ordning nedan sägs, barnet förklaras icke hava sådan börd.

2 §•

Vill mannen vinna förklarande att barnet icke har äktenskaplig börd,

instämme sin talan inom sex månader från det han fick kunskap om barnets

födelse. Har barnet ej särskild förmyndare, söke mannen hos rätten

förordnande av god man att bevaka dess rätt. År å landet ej rättegångsdag,

äge domaren förordna god man att bevaka barnets rätt, intill dess

på anmälan av domaren god man av rätten förordnats.

År mannen sinnessjuk eller sinnesslö, föres talan av förmyndaren.

3 §•

År mannen död, och har han ej försuttit tid till talan enligt 2 §,

må en var, som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter

honom, föra sådan talan genom stämning inom sex månader, sedan han

erhållit kännedom om barnets födelse och om mannens död.

4 §•

Har mannen efter barnets födelse erkänt barnet såsom sitt, äge talan,

som nu är sagd, ej rum.

5 §•

Barnet äge efter stämning å mannen eller, där han är död, å dem

som jämte eller näst efter barnet äro hans arvingar, föra talan om sin

börd. År barnet omyndigt på grund av sin ålder eller lider det av sin
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 239.

nessjukdom eller sinnesslöhet, föres talan av förmyndaren, om särskild

sådan är förordnad, och eljest av god man, som rätten på anmälan av

barnavårdsnämnden förordnar att bevaka barnets rätt.

6 §•

Rätten har att sörja för fullständig utredning och äger för sådant

ändamål införskaffa erforderlig bevisning. Modern varde i målet hörd, där

det kan ske. Ej vare rätten bunden av parts erkännande. Ed må ej bjudas.

Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel

för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar

gälla vad i avseende å brottmål är stadgat.

Rätten må, där part det begår, förordna, att målet skall handläggas

inom stängda dörrar.

7 §•

Käromålet må ej bifallas, med mindre det visas, att barnet icke kan

vara avlat av mannen; dock må, ändå att sådan bevisning ej förebragts,

talan, som föres av mannen själv, bifallas, om utredningen giver vid handen

att barnet är avlat före äktenskapet eller under det makarna enligt

domstols beslut levat åtskilda, samt det ej göres sannolikt att makarna haft

samlag med varandra å tid, då barnet kan vara avlat.

8 §•

Ingå, efter det barn blivit utom äktenskap fött, dess föräldrar äktenskap

med varandra, erhåller barnet äktenskaplig börd.

Angående fastställande av faderskapet galle vad i lag om barn utom

äktenskap är stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Genom denna lag upphävas:

8 kap. 6 § ärvdabalken; och

8 § 1. i lagen den 12 november 1915 om vad iakttagas skall i avseende

å införande av lagen om äktenskaps ingående och upplösning.

År barn, som födes efter det denna lag trätt i kraft, avlat dessförinnan,

och skulle barnet på grund av omständighet, som inträffat före lagens

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 239.

ikraftträdande, enligt äldre lag varit att anse såsom äkta, äge det äktenskaplig

börd, ändå att det enligt den nya lagen skulle anses såsom barn

utom äktenskap.

3:o) Lagom

adoption.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller häremot stridande

förordnas som följer:

1 §•

Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må, efter ty nedan sägs,

med rättens tillstånd antaga adoptivbarn.

Till adoptivbarn kan antagas jämväl adoptantens barn utom äktenskap.

2 §.

Omyndig förklarad må ej antaga adoptivbarn, med mindre han vill

adoptera eget barn utom äktenskap eller adoptera gemensamt med myndig

make samt förmyndaren samtycker till adoptionen.

3 §•

Makar må ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena

maken ensam antaga adootivbarn, där den andre vistas å okänd ort

eller är sinnessjuk eller sinnesslö, ävensom eljest med den andres samtycke

adoptera dennes barn i äktenskap eller adoptivbarn eller ock eget barn

utom äktenskap.

4 §.

Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.

Ej heller må adoptivbarn i adoptantens livstid ånyo adopteras av

annan än dennes make.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 239.

5 §•

Utan eget samtycke må den, som fyllt tolv år, ej adopteras.

6 §•

Den, som är omyndig på grund av sin ålder, må ej adopteras utan

föräldrarnas samtycke. Är den ene av föräldrarna död eller är endera

sinnessjuk, sinnesslö eller å okänd ort, vare den andres samtycke tillfyllest.

Är sådant fall för handen beträffande båda föräldrarna, skall

förmyndarens samtycke inhämtas.

Är föräldrarnas äktenskap upplöst, erfordras samtycke allenast av den

av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet. Samma lag vare med avseende

å barn utom äktenskap.

7 §•

Omyndig förklarad må ej adopteras utan förmyndarens samtycke.

8 §•

Sökes tillstånd att antaga adoptivbarn, pröve rätten, huruvida adoptionen

lämpligen må äga rum. Ej må tillstånd givas, med mindre adoptionen

finnes lända till gagn för barnet samt sökanden uppfostrat barnet

eller vill uppfostra det eller eljest särskild anledning är till adoptionen.

Har sökanden bröstarvinge, skall tillstånd vägras, där ej synnerliga skäl

till adoptionen äro.

9 §•

Rätten äge infordra yttrande från barnavårdsnämnd samt jämväl i

övrigt införskaffa erforderlig utredning. Fader eller moder, vars samtycke

till adoptionen enligt 6 § andra stycket ej erfordras, varde ändock i

ärendet hörd, där det kan ske. Finnes särskild förmyndare, vars samtycke

ej erfordras, skall ock han höras.

Varder någon enligt rättens förordnande inkallad såsom vittne eller

för att upplysningsvis höras, skall beträffande ersättning av allmänna medel

för inställelsen och sådan ersättnings återgäldande i tillämpliga delar gälla

vad i avseende å brottmål är stadgat.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 239.

10 §.

Rätten har att söka inhämta upplysning, huruvida å någondera

sidan vederlag är givet eller utfäst. Tillkommer sökanden vederlag, äge

rätten, där så prövas skäligt, förelägga honom vidtaga de åtgärder rätten

aktar nödiga till betryggande av att vederlaget helt eller delvis användes

till barnets bästa. Efterkommes ej sådant föreläggande, vare ansökningen

förfallen.

11 §•

Adoptivbarn erhåller adoptantens släktnamn, där ej rätten tillåter

att barnet behåller sitt namn eller bär båda tillhopa.

12 §.

Adoptant have den vårdnad om adoptivbarnet och makt över det,

som tillkommer föräldrar, och vare barnets förmyndare. Dör han, vare den

förmyndare, som han med två vittnen eller skriftligen nämnt därtill; och

tage han rättens bevis därå. Har adoptanten ej nämnt någon, förordne

rätten förmyndare.

Vad i 2 kap. 2 § av lagen om äktenskaps ingående och upplösning

sägs om föräldrars samtycke till barns äktenskap skall i fråga om adoptivbarn

i stället tillämpas å adoptanten.

År någon adopterad av makar, eller har ena maken adopterat den

andres barn, vare i de avseeqden, om vilka nu är sagt, så ansett, som

vore barnet deras gemensamma. Mannen vare i ty fall förmyndare och

efter hans död hustrun. Äro bägge döda och hava ej nämnt förmyndare,

varde sådan av rätten förordnad.

13 §.

Adoptant och adoptivbarn have samma plikt att underhålla varandra

som föräldrar och barn i äktenskap. Barnets föräldrar vare ej skyldiga

att bidraga till dess underhåll, där ej adoptanten blir ur stånd att

fullgöra sin underhållsskyldighet.

14 §.

Adoptivbarn äge lika med barn i äktenskap taga arv efter adoptanten;

dock att bröstarvinge ej skall i följd av adoptivbarns arvsrätt lida

intrång i sin laglott.

Bihang till riksdagens protokoll 1911. 14 saml. 76 käft. (Nr 239).

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 239.

År adoptivbarn dött, tage dess bröstarvinge den del av arvet, som

skolat tillkomma adoptivbarnet.

15 §.

Ej må adoptant genom testamente bortgiva eller annorledes förordna

om mera än hälften av vad enligt 14 § tillkommer adoptivbarn eller dess

bröstarvinge. Dock skall vad i lag är stadgat om giltigheten av testamente,

varigenom bröstarvinges laglott belastas, äga motsvarande tillämpning i

fråga om testamente, däri till beredande av understöd åt barn eller adoptivbarn

förordnas om mera än nyss är sagt; njute ock adoptivbarn samma rätt

till understöd av egendom, vilken av adoptant är i testamente bortgiven,

som enligt lag tillkommer testamentsgivarens barn.

16 §.

Vad i lag är stadgat om skyldighet för den, som i gåva erhållit

fast egendom, att bidraga till understöd åt givarens barn galle ock med

avseende å dennes adoptivbarn.

17 §.

Har adoptivbarn på grund av arv eller testamente erhållit egendom

efter adoptant och dör barnet utan att efterlämna bröstarvinge, äge, där

barnet är adopterat av makar och en avviem lever efter, denne samt eljest

adoptantens bröstarvingar rätt att före arvsberättigade släktingar taga arv

efter barnet till så stor del av kvarlåtenskapen, som i värde motsvarar vad

barnet bekommit efter adoptanten.

Finnes efter adoptivbarn ej arvsberättigad släkting, tage adoptanten

arvet. Var barnet adopterat av makar, njute de hälften var; är en av dem

död, tage den andre hela arvet.

18 §.

I andra hänseenden än i 12, 13 och 17 §§ sägs skall adoptionen ej

hava någon verkan på adoptivbarnets och dess släktingars inbördes rättigheter

och skyldigheter.

19 §.

Adoptivförhållande varde efter ansökan hävt av rätten, när adoptanten

och adoptivbarnet äro ense därom. Den, som är omyndig förklarad,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 239.

skall hava förmyndarens samtycke till överenskommelsen. År adoptivbarnet

på grund av sin ålder omyndigt, må håvande enligt denna paragraf ej

äga rum.

20 §.

Efter ansökan av adoptivbarnet varde adoptivförhållandet hävt, om

adoptanten grovt förgått sig mot barnet eller i märklig mån försummar sina

plikter mot det eller för ett lastbart eller brottsligt liv samt förty barnets

bästa påkallar att förhållandet upphör, så ock om dess upphörande eljest

är av väsentlig betydelse för barnet.

År barnet omyndigt på grund av sin ålder, eller lider det av sinnessjukdom

eller sinnesslöhet, föres talan av dess fader eller moder, särskilt

förordnad förmyndare eller barnavårdsnämnd.

21 §.

Har adoptivbarnet grovt förgått sig mot adoptanten eller hans närmaste,

eller för adoptivbarnet ett lastbart eller brottsligt liv, varde adoptivförhållandet

hävt, då ansökan därom göres av adoptanten eller, om han är

sinnessjuk eller sinnesslö, av hans förmyndare.

22 §.

Hava makar adoptivbarn, må adoptivförhållandet ej hävas annat än

beträffande bägge makarna, överenskommelse om förhållandets hävande

äge förty ej giltighet, med mindre bägge makarna deltaga däri; ej heller må

hävande enligt 21 § ske på ansökan av ena maken, där ej synnerliga skäl

därtill äro. I fall, som avses i 20 och 21 §§, må hävande äga rum, ändå

att den omständighet, som åberopas till grund för hävandet, gäller blott

ena maken.

23 §.

År ansökan gjord om adoptivförhållandes hävande jämlikt 20 eller

21 §, lämne rätten alla dem tillfälle att yttra sig, vilkas samtycke eller hörande,

efter ty ovan är sagt, vore för adoption erforderligt, så ock, där

adoptanten är omyndig förklarad, hans förmyndare. År adoptivbarnet

omyndigt, och är ej annan än adoptanten förmyndare, förordne rätten god

man att i ärendet bevaka barnets rätt. Vistas den, mot vilken ansökningen

är riktad, å okänd ort, varde ock god man av rätten förordnad att bevaka

hans rätt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 239.

24 §.

Häves adoptivf(ihållande, upphöre all verkan av adoptionen. Adoptivbarnet

förlorar det genom adoptionen förvärvade namnet, med mindre

rätten tillåter att det behålles.

25 §.

Laga domstol i mål, som i denna lag avses, vare den rätt, därunder

adoptanten har sitt hemvist. Har han ej hemvist inom riket, höre målet

till rätten i den ort, där han uppehåller sig, eller, om han är utrikes, till

Stockholms rådstuvurätt.

26 §.

Ej må utländsk undersåte här i riket adoptera eller adopteras, med

mindre adoptionen blir gällande i den stat han tillhör.

Svensk undersåte må ej i främmande stat adoptera eller adopteras,

där ej Konungen med avseende å viss stat eller för bestämt fall medgivit,

att det må ske.

27 §.

Adoptivförhållande må ej, där adoptanten är utländsk undersåte,

här i riket hävas, med mindre hävandet varder gällande i den stat han

tillhör.

År adoptanten svensk undersåte, må adoptivförhållande ej utrikes

hävas med verkan här i riket, där ej Konungen med avseende å viss stat

eller för bestämt fall medgivit det.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande barn, som fötts innan lagen om äktenskaplig börd trätt

i kraft och som på grund av dessförinnan gällande lag är att anse såsom

äkta, ehuru föräldrarna ej blivit med varandra förenade i fullkomnat äktenskap,

samt barn, som födes efter det sagda lag trätt i kraft och som på

grund av övergångsbestämmelsen till densamma äger äktenskaplig börd,

ändå att det eljest skulle anses såsom barn utom äktenskap, skall vid

tillämpning av förevarande lag iakttagas, att barnet ej må adopteras av

fadern eller modern; att make till fadern eller modern må ensam adoptera

barnet; samt att samtycke till barnets adoption erfordras allenast av den

av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

21

4:o) Lag

om ändrad lydelse av I kap. 3 § samt om tillägg till 2 kap. i lagen om

äktenskaps ingående och upplösning.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 § i lagen om äktenskaps ingående

och upplösning skall hava följande ändrade lydelse samt att till 2 kap. i

samma lag skall fogas en ny § 12 av nedanstående lydelse:

1 KAP.

3 §•

Har kvinnan under trolovningstiden blivit rådd med barn av mannen;

brytes likväl trolovningen, och bär mannen huvudsakligen skulden

därtill, give han henne skäligt skadestånd. Sådant skadestånd må sättas att

utgå på en gång eller å särskilda tider.

År trolovad eljest huvudsakligen vållande till- att trolovningen brytes,

njute den andre ersättning allenast för förlust till följd av åtgärd, som

han vidtagit för det tillämnade äktenskapet.

2 KAP.

12 §.

Mellan adoptant och adoptivbarn må ej äktenskap ingås, så länge

adoptivförhållandet består.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 239.

5:o) Lag

om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är någon enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två

personer bevittnat avtal pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barn, adoptivbarn, föräldrar,

adoptivföräldrar eller den, med vilken han är eller varit gift eller utom

äktenskap avlat barn, och underlåter han att betala förfallet belopp, äge

den till underhåll berättigade erhålla införsel i den underhållsskyldige

tillkommande avlöning för tjänst eller annan arbetsanställning till gäldande

av så väl förfallet belopp som bidraget i övrigt, i den mån det förfaller

till betalning.

2 §•

Vill underhållsberättigad erhålla införsel, ingive till utmätningsmannen

dom eller annan handling, genom vilken bidraget blivit bestämt, med uppgift

å den underhållsskyldiges hemvist och anställning.

3 §•

Utmätningsmannen läte skriftlig underrättelse om ansökningen bevisligen

tillställas den underhållsskyldige med föreläggande för honom att,

där han har något att invända mot ansökningen eller att andraga beträffande

de bestämmelser, som vid beviljande av införsel böra meddelas, inom viss

kort tid muntligen eller skriftligen avgiva yttrande.

4 §•

Det åligge utmätningsmannen att hos arbetsgivare eller myndighet

söka inhämta upplysning angående de omständigheter, vilka kunna vara av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

23

betydelse vid prövning av ansökningen. Arbetsgivare vare skyldig att på

anfordran lämna utmätningsmannen uppgift angående den underhållsskyldiges

anställning och avlöningsförhållanden.

Upplyses, att den underhållsskyldige tagit anställning å annan ort, och

är i följd därav utmätningsmannen ej vidare behörig, översände handlingarna

jämte underrättelse om vad för övrigt i ärendet förekommit till

behörig utmätningsman; och åligge det denne att ägna ärendet fortsatt

handläggning.

5 §•

Införsel må ej beviljas, där den underhållsskyldige betalar förfallet

belopp och tillika antingen ställer av utmätningsmannen godkänd pant

eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under tid, som utmätningsmannen

finner skälig, dock minst ett år, eller visar sannolika skäl

att han skall fullgöra sin underhållsskyldighet.

Borgen må ej godkännas,'' med mindre den ingåtts såsom för egen skuld

och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla för en.

Med pant eller borgen skall förfaras såsom i 48 § utsökningslagen sägs.

6 §•

Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp

av avlöningen skall, i den män densamma förfaller, innehållas till

gäldande av underhållsbidraget.

Införsel må ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit

till betalning tidigare än ett år, innan beslutet meddelas. Ej heller må

bestämmelse givas, enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas

för annat bidragsbelopp än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall

äga rum, eller som näst därefter förfaller.

Det belopp, som skall innehållas, må ej sättas så högt, att den underhållsskyldige

kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för

make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta

underhållsbidrag.

Beviljas införsel till gäldande av bidrag åt flera underhållsberättigade,

och förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, varde detta belopp

fördelat mellan de underhållsberättigade i förhållande till bidragens storlek.

O O

7 §•

Yppas, efter det förordnande om införsel givits, anledning till jämkning

i de därvid meddelade bestämmelser, äge utmätningsmannen utan hinder

av det förra beslutet förordna om sådan jämkning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 239.

8 §.

Hava förfallna bidragsbelopp guldits, och ställer den underhållsskyldige

pant eller borgen, som i 5 § sägs, eller visar sannolika skäl att han

skall fullgöra sin underhållsskyldighet, varde beslutet om införsel av utmätningsmannen

upphävt.

Sedan underhållsskyldigheten upphört, äge beslut om införsel ej vidare

tillämpning, ändå att den underhållsskyldige häftar för oguldet underhållsbidrag.

9 §•

Är förordnande om införsel meddelat, och varder upplyst, att den

underhållsskyldige lämnat den anställning förordnandet avser och blivit anställd

hos annan arbetsgivare, skall utmätningsmannen inhämta upplysningar

såsom i 4 § sägs samt, där hinder ej möter, meddela beslut om

införsel i den underhållsskyldiges avlöning för den nya anställningen.

Har den underhållsskyldige tagit anställning å annan ort, och är i

följd därav utmätningsman, som förut haft befattning med ärendet, ej vidare

behörig, översände handlingarna jämte underrättelse om vad för övrigt i

ärendet förekommit till behörig utmätningsman; och meddele denne beslut

i ärendet.

10 §.

När införsel beviljats eller beslut om införsel jämkats eller upphävts,

läte utmätningsmannen skriftlig underrättelse därom bevisligen tillställas

arbetsgivaren. Underrättelse varde ock av utmätningsmannen med

posten avsänd till den underhållsberättigade och den underhållsskyldige.

11 §•

Det åligge arbetsgivaren, där utmätningsmannen så föreskrivit, att å

bestämd tid, dock högst en gång i månaden, till utmätningsmannen med

posten översända innehållet belopp. Är sådan föreskrift ej meddelad, läte

utmätningsmannen hos arbetsgivaren lyfta vad som innehållits. Till utmätningsmannen

influtna medel, som ej hos honom lyftas av den underhållsberättigade,

skola till denne med posten översändas; dock må ej något

belopp tillhandahållas den underhållsberättigade, förr än bidrag, som därmed

skall gäldas, är förfallet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

25

12 §.

I ärende angående införsel skall utmätningsman skyndsamt vidtaga

de åtgärder, som åligga honom.

Den underhållsberättigade eller den underhållsskyldige vare ej pliktig

att gälda någon kostnad för sådan åtgärd.

13 §.

Vad i utsökningslagen är stadgat om klagan i fråga om utmätningsmans

förfarande galle i tillämpliga delar beträffande införsel.

över mål, som avses i denna lag, skall föras dagbok i enlighet med

de föreskrifter Konungen meddelar.

14 §.

Har arbetsgivare i uppenbar strid mot beslut om införsel utbetalat

avlöning, äge utmätningsmannen hos arbetsgivaren omedelbart genom utmätning

uttaga det belopp, som skolat innehållas.

15 §.

Underlåter arbetsgivare att på anfordran lämna uppgift, som i 4 §

sägs, eller lämnar han oriktig uppgift, eller fullgör han ej föreskrift om

översändande av innehållet belopp, varom i 11 § förmäles, straffes med

böter.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

16 §.

Belopp, som enligt denna lag innehållits till gäldande av underhållsbidrag,

må ej utmätas för annan den underhållsskyldiges gäld.

17 §.

Utan hinder av underhållsskyldigs konkurs må införsel i hans avlöning

beviljas eller meddelat beslut om införsel äga tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 11 saml. 76 käft. (Nr 239.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 239.

18 §.

År underhållsskyldig anställd i tjänst eller annat arbete hos staten

eller kommun, skall vad om arbetsgivare i denna lag är sagt tillämpas

beträffande den, som har att utbetala avlöningen.

19 §.

Vad i denna lag är stadgat om införsel i avlöning skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om införsel i underhållsskyldig tillkommande

pension eller livränta, ändock att sådan pension eller livränta enligt lag

eller Konungens förordnande är undantagen från utmätning för gäld.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

6:o) Lag

om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som enligt rättens eller domarens beslut eller skriftligt, av två

personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn under

femton år, må ej avflytta från riket, med mindre han hos överexekutor i

den ort, där han har sitt hemvist, ställt av överexekutor godkänd pant

eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande, till dess barnet fyllt

femton år.

Borgen må ej godkännas, med mindre den ingåtts såsom för egen

skuld och, där borgesmännen äro flera, de borgat en för alla och alla

för en.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

27

Det åligge överexekutor att, där den underhållsberättigades hemvist

är känt, till denne med posten avsända underrättelse därom att säkerhet

blivit ställd.

2 §.

Finnes anledning antaga, att underhållsskyldigs avflyttning icke skall

lända den undeidiållsberättigade till men, eller förekomma ömmande omständigheter,

må överexekutor på ansökan befria den underhållsskyldige

från att ställa pant eller borgen.

Innan befrielse, som nu är sagd, meddelas, give överexekutor den

underhållsberättigade samt, där så finnes erforderligt, fattigvårdsstyrelse

tillfälle att yttra sig i ärendet.

3 §•

År fara för handen, att underhållsskyldig avflyttar från riket utan

att hava fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, äge

utmätningsman på begäran av den underhållsberättigade eller fattigvårdsstyrelse

meddela förbud för den underhållsskyldige att avflytta.

Av utmätningsmannen meddelat avflyttningsförbud skall av honom

genast underställas överexekutors prövning, men gånge ändock i verkställighet,

där ej överexekutor annorlunda förordnar.

Varder ansökan om avflyttningsförbud ej av utmätningsmannen bifallen,

må hans beslut hos överexekutor överklagas, efter vad i utsökningslagen

är stadgat om klagan över utmätningsmans förfarande.

4 §•

Ej må avflyttningsförbud av överexekutor fastställas eller i anledning

av klagan sådant förbud av överexekutor meddelas, med mindre den underhållsskyldige

lämnats tillfälle att yttra sig; dock äge i anledning av

klagan överexekutor i avbidan på den underhållsskyldiges hörande meddela

förbud att gälla tillsvidare och intill dess ärendet av överexekutor slutligen

prövats.

5 §•

Visar den, "för vilken avflyttningsförbud meddelats, att de omständigheter,

som föranlett förbudet, ej vidare äro för handen, skall förbudet av

överexekutor upphävas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 239.

6 §.

Angående fullföljd av talan i mål, däri överexekutor meddelat beslut,

galle vad i utsökningslagen är stadgat beträffande klagan i mål om klander

av utmätningsmans förfarande.

7 §•

Över mål, som avses i denna lag, skall föras dagbok i enlighet med

de föreskrifter Konungen meddelar.

8 §•

Avflyttningsförbud skall genom försorg av den myndighet, som

meddelat förbudet, kungöras för rikets polismyndigheter; och åligge det

polismyndighet att, där den underhållsskyldige söker avflytta från riket,

hindra hans resa.

Varder av utmätningsmannen meddelat avflyttningsförbud ej av överexekutor

fastställt, eller varder meddelat förbud enligt 5 § av överexekutor

upphävt, eller visar hos överexekutor den, för vilken avflyttningsförbud

meddelats, att han blivit i anledning av klagan därifrån befriad, skall sådant

genom överexekutors försorg kungöras för polismyndigheterna.

Närmare bestämmelser om kungörande, varom nu är sagt, givas av

Konungen.

9 §•

Har underhållsskyldig avflyttat från riket utan att hava fullgjort

honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet, eller är fara för handen

att han avflyttar utan att fullgöra sådan skyldighet, äge överexekutor på

yrkande av den underhållsberättigade förplikta den underhållsskyldige att

hos överexekutor genast nedsätta kapitalvärdet av den del av underhållsbidraget,

som vid betalningstiden icke är förfallen. Kapitalvärdet skall

beräknas efter en räntefot av fyra för hundra om året.

Beträffande ifrågavarande mål galle i tillämpliga delar vad om lagsökning

för gäld är stadgat.

Vad den underhållsskyldige ålagts nedsätta läte överexekutor ofördröjligen

uttaga. Influtna medel skola av överexekutor göras räntebärande

genom insättning i bank samt, i den mån bidraget förfaller, tillhandahållas

den berättigade. Dör denne, eller upphör eljest underhållsskyldigheten,

äge den underhållspliktige återfå vad som återstår.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrivelse Nr 239.

År underhållsskyldighet fastställd genom beslut, som meddelats av

domaren eller under rättegång eller genom slutligt utslag, som ej vunnit

laga kraft, må utmätt egendom säljas allenast i den mån det erfordras

för gäldande av förfallet bidrag. Varder talan om underhållsskyldigheten

slutligen ogillad, skall vad av egendomen finnes i behåll återställas.

10 §•]

Utvandraragent eller annan, som med vetskap därom att underhållsskyldig

ej fullgjort honom åliggande skyldighet att ställa säkerhet,

befordrar honom till främmande land, svare själv för fullgörande av

hans underhållsskyldighet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

7:o) Lag

om ändring av vissa bestämmelser i strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 9 §, 3 kap. 2, 7 och 11 §§, 6 kap.

4 §, 14 kap. 35, 36, 37 och 45 §§, 15 kap. 21 §, 16 kap. 12 §, 18 kap. 6

och 12 §§ samt 22 kap. 20 § strafflagen skola hava följande ändrade

lydelse:

2 kap.

9 §•

Ej må i mät för böter tagas den sakfälldes enda fasta egendom,

varav han sin nödiga bärgning haver; ej nödig bostad; ej till jordbruket

nödiga lösören eller vad den sakfällde eljest till sin närings bedrivande

behöver; ej nödiga gång- och sängkläder för den sakfällde, hans hustru

och oförsörjda barn eller adoptivbarn; ej heller av det förråd, som i huset

finnes, vad till hans och hans husfolks underhåll i en månads tid erfordras.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse iVr 239.

3 kap.

2 §.

Förmår någon, på sätt i 1 § sagt är, till brottslig gärning den, som

ej fyllt femton år, eller göra det föräldrar med sina barn, adoptivföräldrar

med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, förmyndare med myndling,

husbondefolk med tjänstehjon, eller förman med den, som under hans

lydnad står; varde det, vid straffets bestämmande för anstiftaren, såsom

försvårande omständighet ansett.

7 §•

Underlåta föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar eller andra uppfostrare,

eller förmyndare att från utförandet av brott, varom de vetskap

äga, hindra den, som under deras vård och lydnad står, när det utan angivelse

till åtal ske kan; varde straffade efter 4 §, dock högst med fängelse

i sex månader, där det ej skett för egen vinning.

11 §•

Make, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som

med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivfader,

adoptivmoder, adoptivbarn eller fosterbarn skall ej till straff fällas efter

10 §; ej heller efter 9 § för den brottsliges döljande, eller för befordrande

av hans flykt.

6 kap.

4 §•

Komma make, barn eller adoptivbarn efter den, som dödad blivit, att

genom hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med

avseende å såväl den brottsliges tillgångar som andra omständigheter, skäligt

prövas, tilläggas såsom skadestånd vad för dem tarvas till dess de

sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd, efter omständigheterna,

sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

31

14 kap.

35 §.

Undandrager sig den, som genom olovlig beblandelse avlat barn,

att giva kvinnan nödig hjälp i anledning av havandeskapet eller barnets

födelse, och begår kvinnan under inflytande av den övergivna eller nödställda

belägenhet, vari hon i följd härav befinner sig, brott, varigenom

fostret eller barnet dödas eller dess liv utsättes för fara; dömes mannen

till böter eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen försvårande;

må till straffarbete i högst två år dömas.

36 §.

Begär någon mord eller dråp å skyldeman i rätt uppstigande led

eller å sin maka, eller ock å styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar,

fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under vars lydnad man

står; varde den omständighet såsom synnerligen försvårande ansedd.

Gör någon uppsåtligen annan misshandel å skyldeman i rätt uppstigande

led; då må straffet ej sättas lägre än två månaders straffarbete;

äro omständigheterna försvårande; må straffarbetet förhöjas till

sådant arbete på livstid, om högsta strafftiden är i allmänhet bestämd till

tio år, och, i annat fall, till två år utöver den i allmänhet bestämda

högsta strafftiden. Sker sådan misshandel å annan av de personer, som

i första stycket äro nämnda; varde den omständighet såsom synnerligen

försvårande ansedd, och må ej till lindrigare straff än fängelse dömas.

37 §.

Förbryter man sig, såsom i 15 § sägs, mot någon av de personer,

som i 36 § äro nämnda; varde, där ingen skada sker, ändock straffad med

fängelse i högst ett år.

45 §.

Misshandel, som i 12 eller 13 § sägs, ändå att den skett emot maka

styv- eller svärföräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde

eller annan förman, så ock brott efter 15 eller 37 §, må ej åtalas

av allmän åklagare, där ej målsägande brottet till sådant åtal angiver, eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 239.

det blivit förövat under sabbat eller vid sådant tillfälle eller å sådan ort,

som i 11 kap. 9 eller 15 § omförmäles.

Vållande, varom i 17 § sägs, må ej åtalas av annan än målsägande.

15 kap.

21 §.

Fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder, som tvingar son

eller dotter till giftermål, straffes med fängelse i högst sex månader eller

straffarbete i högst två år. Tvingar någon eljest annan till giftermål; dömes

till straffarbete i högst sex år.

Brott, som nu är sagt, må ej till bestraffning åtalas, där ej på grund

av tvånget blivit dömt till återgång av äktenskapet.

16 kap.

12 §.

Förgriper man sig med ärekränkning emot någon av de personer,

som i 14 kap. 36 § nämnda äro; varde den omständighet såsom försvårande

ansedd.

18 kap.

6 §•

öva religions- eller skollärare, uppfostrare eller läromästare otukt

med ungdom, som de till undervisning eller uppfostran hava, eller göra

det adoptivföräldrar med adoptivbarn, fosterföräldrar med fosterbarn, eller

förmyndare med myndling; varde dömda till straffarbete från och med

sex månader till och med fyra år eller fängelse.

övar styresman, föreståndare eller annan tjänsteman, läkare, uppsyningsman

eller vaktbetjänt vid straffinrättning, häkte, sjukhus, fattighus,

barnhus eller annan sådan inrättning, otukt med kvinnsperson, som där

intagen är; dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse i högst

sex månader.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 2-i!).

33

12 §.

Föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller

andra, som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under

deras lydnad eller uppsikt ställda äro, skola dömas till straffarbete från

och med två till och med sex år; varde ock dömda medborgerligt förtroende

förlustiga.

22 kap.

20 §.

Draga äkta makar något lönligen undan varandra; barn undan föräldrar,

adoptivföräldrar eller fosterföräldrar; stärbhusdelägare eller andra,

som i samfällt bo eller bolag äro, undan varandra; värde straffade med

böter till högst dubbla värdet av det undandragna. Är brottet med synnerligen

försvårande omständigheter förenat; må till fängelse i högst ett år

dömas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

8:o) Lag

om ändrad lydelse av 65 och 67 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 65 och 67 §§ utsökningslagen skola hava

följande ändrade lydelse:

65 §.

Från utmätning skola undantagas dels nödiga gång- och sängkläder

för gäldenären, hans hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock,

till ett värde av högst etthundrafemtio kronor, nödiga arbetsredskap eller

andra nödiga lösören. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle; då skall

av det förråd, som i huset finnes, undantagas vad till underhåll för en månad

tarvas. Lös pant må ej undantagas från utmätning för den gäld, varför

pantsättningen skett.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 76 käft. {Nr 239.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 239.

67 §.

Gäldenär innestående avlöning för allmän eller enskild tjänst, eller

innestående pension å rikets stat må icke utmätas, förr än gäldenären är berättigad

att avlöningen eller^pensionen lyfta.

■ Är i lag eller författning särskilt stadgat, att viss egendom ej må

utmätas, eller är av Konungen för viss pensions- eller livränteanstalt förordnat,

att därifrån utgående pension eller livränta ej må tagas i mät;

lände det till efterrättelse.

Om införsel i avlöning, pension eller livränta är särskilt stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

9:o) Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna

mede! i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbetseller

tjänsteman, skall hava följande ändrade lydelse:

Vad förut i denna lag är stadgat skall äga tillämpning jämväl där

ämbets- eller tjänsteman, varom i 1 § sägs, tillgriper eller förskingrar

vad han fått om händer enligt lagen om införsel i avlöning, pension

eller livränta,

gods, penningar eller annat, som vid handräckning enligt lagen om

avbetalningsköp av honom tagits om händer,

vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om utmätning

för kommunalutskvlder, allmänna avgifter med mera,

influtna bötesandelar, vilka ej tillkomma kronan, eller

vad för fullföljd av talan blivit nedsatt och å tjänstens vägnar av

honom tagits om händer;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 23.9.

35

så ock där kronofogde tillgriper och förskingrar andra medel, som

i fögderiets specialräkning skola redovisas eller eljest av honom å tjänstens

vägnar emottagits.

J fall, som i denna paragraf sagda äro, skall dock ersättning av

allmänna medel ej utgå för vad ledamot i magistrat eller stadsfogde tillgriper

och förskingrar av stadens medel.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

i0:o) Lag,

innefattande tillägg till gällande stadganden om jäv, så ock till I kap. 6 §

, rättegångsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

I fråga om jäv mot domare, fullmäktig, vittne eller annan, så ock

i det avseende, varom förmäles i 1 kap. 6 § rättegångsbalken, skall adoptivförhållande

anses lika med sk}7ldskap mellan föräldrar och barn.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 239.

i i-.o) Lag

om ändrad lydelse av 30, 31 och 35 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 30, 31 och 35 §§ konkurslagen skola hava

följande ändrade lydelse:

30 §.

Gäldenär skall, där han sig ej annorledes försörja kan, av konkursboet

njuta nödigt underhåll för sig, hustru och oförsörjda barn eller

adoptivbarn under två månader från den dag, offentlig stämning given

är. Kan ej inom nämnda tid bouppteckningen med ed fästas och boet

till gode män överlämnas; njute gäldenåren, till dess sådant skett, underhåll

som sagt är. Gäldenären varde ock tilldelat vad som erfordras för

resa och uppehälle, då han, efter kallelse, har att inställa sig vid rätten

till förhör, eller annorstädes till avgivande av upplysningar rörande konkursboet,

dock ej mer, om han vistas utom rättens domsaga, än som

tarvades, om han därinom, å ort där han sist vistades, sig uppehölle. I

övrigt äge han från konkursboet utbekomma och behålla dels nödiga gångoch

sängkläder för sig, hustru och oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels

ock, till ett värde av högst etthundrafemtio kronor, nödiga arbetsredskap

eller andra nödiga lösören.

Kommer tvist upp i anledning av vad nu stadgat är; pröve rätten

vad gäldenären bestås må med avseende såväl å hans behov och boets

ställning, som å hans omsorg att rätt för sig göra och beredvillighet att

gode männen tillhandagå.

31 §.

Avträdes ämbete- eller tjänstemans egendom till konkurs; varde det

hans närmaste förman ofördröjligen av rätten eller domaren kungjort; och

ankomme på den myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten

lyder, att pröva huruvida han förr, än fyra månader efter inställelsedagen

förflutit, må i utövningen av tjäll g ten åter inträda.

Av gäldenärens lön värde, efter avdrag av det, som utgår till den,

tjänsten i hans ställe förestår, gäldenären så mycket tillagt, som till hans

eget, hans hustrus och oförsörjda barns eller adoptivbarns underhåll tarvas:

vad övrigt är, gånge till konkursboet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 239.

37

35 §.

Till konkursbo räknas all egendom, som gäldenären tillhörde den

tid, då häri sin konkursansökning till rätten eller domai''en ingav, eller, i

anledning av borgenärs ansökning om konkurs, offentlig stämning utfärdades,

så ock vad honom under konkursen tillfaller av sådan beskaffenhet,

att det för gäld kan i mät tagas, ävensom vad enligt 36 § till boet återvinnas

kan. Ej må dock av vad gäldenären under konkursen genom eget

arbete förvärvar, boet tillkomma mera än den behållning, som återstår,

sedan avdrag skett för all kostnad till förlag jämte gäldenärens, hans

hustrus och oförsörjda barns eller adoptivbarns nödiga underhåll. Om

gäldenärens lön för ämbete eller tjänst är i 31 § stadgat.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

i2:o) Lag

om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 31 oktober 1873 angående

främmande trosbekännare och deras religionsövning.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 31 oktober 1873

angående främmande trosbekännare och deras religionsövning skall hava

följande ändrade lydelse:

Barn av äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar av

samma främmande trossamfund, må i dess lära uppfostras. Aro föräldrarna

vid barnets födelse medlemmar av skilda främmande trossamfund; äge

fadern bestämma, i vilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras.

Tillhör endera sådant trossamfund och den andra svenska kyrkan; då skall

barnet i evangeliskt lutherska läran uppfostras. Har emellan makarna

träffats avtal om deras barns uppfostran i evangeliskt lutherska läran eller

främmande troslära, som en av makarna bekänner; vare sådant avtal gäl
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrivelse Nr 239.

lande, så framt det blivit före äktenskapets ingående skriftligen upprättat

och för vigselförrättaren uppvisat.

Då bägge föräldrarna eller, när endera död är, den efterlevande eller,

där de leva åtskilda, den av dem, som har barnet i sin vård, övergår från

svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från ett sådant till annat,

må, där bägge övergå, fadern och, i övriga fall, den efterlevande eller den

av makarna, som har barnet i sin vård, bestämma, i vilketdera samfundets

lära barnet skall uppfostras.

Barn av föräldrar, som ej ingått äktenskap med varandra, må, där

modern tillhör främmande trossamfund, i hennes troslära uppfostras, övergår

modern från svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från

ett sådant till annat, må hon bestämma, i vilketdera samfundets lära barnet

skall uppfostras. Varder fadern förordnad till förmyndare för barnet, skall

vad nu är sagt om modern tillämpas beträffande fadern.

Hava vid adoption barnets föräldrar med adoptanten, eller, där barn

adopterats av makar, med dessa avtalat, att barnet skall uppfostras i evangeliskt

lutherska läran eller i främmande troslära, däri barnet enligt ovan

givna regler må uppfostras; vare det avtal gällande, så framt det blivit

skriftligen upprättat och till rätten ingivet, innan dess tillstånd till adoptionen

meddelades. Finnes ej sådant avtal, skall, med motsvarande tillämpning

av vad ovan är stadgat, barnet uppfostras som vore det adoptantens

eller, där barn är adopterat av makar eller ena makens barn adopterats av

den andre, makarnas gemensamma barn. Häves adoptivförhållandet, må,

där barnet uppfostrats i främmande troslära, dess uppfostran fortgå i den

lära, ändå att barnet, om adoptionen ej mellankommit, skolat uppfostras

i annan.

Barn, som fyllt femton år eller blivit inom svenska kyrkan konfirmerat,

må ej på grund av föreskrifterna i andra, tredje eller fjärde stycket

anses från svenska kyrkan skilt, utan galle om sådant barn vad i 3 §

stadgas.

Denna lag skall ti-äda i kraft den 1 januari 1918.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 23!).

39

13:o) Lag

om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 17 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring skall hava följande ändrade lydelse:

Den envar avgiftspliktig åliggande pensionsavgift av tre kronor erlägges

av gift man för hustru, där hon ej vunnit boskillnad, och är fader

ansvarig för erläggandet av sådan pensionsavgift för barn eller adoptivbarn

under aderton år, som är hos honom mantalsskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

i4:o) Lag

om ändrad lydelse av 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 2, 7 och 35 §§ i lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete skola hava följande ändrade lydelse:

2 §•

I denna lag förstås med arbetare envar, som mot avlöning användes

till arbete för annans räkning utan att i förhållande till honom vara att

anse såsom självständig företagare, så ock envar, som för vinnande av

yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete. Med arbetsgivare förstås

envar, för vilkens räkning sådan arbetare användes till ai’bete, utan

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrivelse Nr 2,39.

att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig företagare

åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

Såsom arbetare enligt denna lag anses ej den, som utför arbetet i

sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes, ej heller arbetsgivares

barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande

till honom, ej heller den, vilkens avlöning hos arbetsgivaren, för

år räknat, överstiger femtusen kronor, ej heller minderårig, som icke fyllt

tolv år, ej heller den, som av tillfällig anledning användes till arbete av

någon, som eljest ej använder arbetare.

7 §■

Har olycksfallet medfört arbetarens död, skall i ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

dock ej med mindre än sextio kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt

belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom eller

utom äktenskapet, eller adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet, en

livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått femton års ålder, å ett

årligt belopp, motsvarande en sjättedel av arbetsförtjänsten, samt

till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivrnoder

eller, om» båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda

gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete

huvudsakligen beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, en

livränta å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av arbetsförtjänsten;

dock att, där livräntor till efterlevande skulle, för år räknat, sammanlagt

överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, de

skola, i förhållande till vad på envar livräntetagare belöper, nedsättas till

detta belopp, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar, samt att

livränta till änkling ej utgår, där han väsentligen åsidosatt den honom

gentemot hustrun åliggande försörjningsplikt eller väsentligen åsidosätter

sin försörjningsplikt mot makarnas barn eller adoptivbarn. Skall av skäl,

som nu sagts, livränta till änkling ej utgå, må försäkringsrådet besluta,

att livräntan i stället skall utgå till den avlidnas minderåriga barn eller

adoptivbarn.

Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio

år ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre

fjärdedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens skrivelse Nr 239.

35 §.

Arbetsgivare vare berättigad att i riksförsäkringsanstalten försäkra

dels annan arbetare än i denna lag avses för olycksfall i arbete, dels i

anstalten försäkrad arbetare för olycksfall i arbete i fråga om den i 6 §

omförmälda tid, under vilken sjukpenning från försäkringsinrättningen ej

utgår, dels ock dylik arbetare för olycksfall utom arbete. Sådan försäkring

må ock av bolag, som i 4 § avses, meddelas för delägares arbetare.

. Har försäkring, som ovan sägs, ägt rum, skall vad i denna lag

finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Avtal om annan försäkring eller försäkring till högre ersättningsbelopp

än i denna lag stadgas må ej avslutas av riksförsäkringsanstalten

eller bolag, som i 4 § avses, dock att utan hinder härav riksförsäkringsanstalten

må, enligt vad därom särskilt är stadgat, sluta avtal om livränta

åt barn utom äktenskap samt meddela olycksfallsförsäkring för fiskare.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

i5:o) Lag

om ändrad lydelse av 2 § l7:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kung). Maj ris

regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 17:o) i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall hava följande ändrade lydelse:

17:o) Mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt

avseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar

eller målsmän;

mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga, som avses i lagen om barn

utom äktenskap;

mål om tillämpning av vad angående alkoholister är särskilt stadgat;

mål om disciplinär bestraffning, om avstängande från tjänstgöring

under åtalstid;

mål om behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som står under

medicinalstyrelsens inseende;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. Ii saml. 76 käft. (Nr 239.)

(i

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens skrivelse Nr 239.

mål om bötesansvar, om annat föreläggande vid vite än sådant, som

må givas enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar,

om utdömande av vite enligt andra än nämnda författningar;

mål om häktads vård och behandling, om verkställande av straff.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förutnämnda proposition har

riksdagen vidare beslutat att till Eders Kungl. Maj:t hemställa om utredning

och förslag angående dels rätt för barn utom äktenskap att taga arv

efter fader jämväl i andra fall än som angives i nu förevarande lag om

sådana barn, dels ock beredande av förskott av allmänna medel åt barn

utom äktenskap ävensom i vissa fall åt barn inom äktenskap.

Riksdagen får alltså hemställa,

A) att Eders Kungl. Maj:t täcktes, i samband med den omarbetning

av ärvdabalken, som torde böra äga rum efter det den nu pågående

revisionen av giftermålsbalken blivit avslutad, låta upptaga till förnyad

förutsättningslös utredning, huruvida och under vilka villkor barn utom

äktenskap må jämväl i andra fall än som angives i nu förevarande lag

om sådana barn taga arv efter fader, vid vilken utredning torde böra

övervägas ett betryggande anordnande av frågan om bevisningen om faderskapet

samt hänsyn tagas till de ändringar, som då torde hava företagits

i lagstiftningen om äkta makars rättsförhållanden, samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda; samt

B) att Eders Kungl. Maj:t ville, i sammanhang med den utredning

om den offentliga barnavården, som för närvarande försiggår inom fattigvårdslagstiftningskommittén,

taga under övervägande möjligheten att bereda

förskott av allmänna medel åt barn utom äktenskap ävensom i vissa fall

åt barn inom äktenskap samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,

vartill detta övervägande kan giva anledning.

Stockholm den 11 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt k Söner.

172552

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.