Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om upphävande av tullsatserna å papper.
1917-06-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:242, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om upphävande av tullsatserna å papper.
Dokumentets text
6
Riksdagens skrivelse Nr 242.
tulltaxans avdelning IX upptagna tullsatserna för kautschuk och kautschuksvaror
samt packningar av spånadsämnen kunna anses numera
vara väl avvägda, ävensom till riksdagen inkomma med det förslag till
ändrade tullsatser, vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 6 juni 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 242.
Godkänd av första kammaren den 6 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner
om upphävande av tullsatserna å papper.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 24.)
Till Konungen.
I två inom riksdagen väckta motioner har yrkats, att de under
rubrikerna 308—313 i tulltaxan upptagna tullsatserna å papper måtte
upphävas.
Vid behandlingen inom riksdagen av nämnda motioner har ifrågasatts
att, med bibehållande av de under rubrikerna 309—313 upptagna
tullsatserna, vilka samtliga beröras av traktat med främmande makt,
upphäva tullen å tidningspapper.
Enligt 1906 års tulltaxa hänfördes tidningspapper till rubriken
513, papper, andra slag, linjerat därunder inbegripet, med tull av 10 öre
7
Riksdagens skrivelse Nr 242.
för kilogram. Frågan om nedsättning av nämnda tullsats var på sin
tid föremål för prövning av 1906 års tulltaxekommitté. Kommittén
avstyrkte emellertid en sådan nedsättning och anförde såsom skäl härför
bland annat, att de undersökningsmetoder, som vid tullbehandlingen skulle
ligga till grund för konstaterandet av den för tidningspapper bestämmande
halten av slipmassa, vore allt för otillförlitliga, varjämte anfördes,
att på grund av konkurrensen mellan de svenska pappersbruken priset på
den svenska varan vore avsevärt billigare än världsmarknadens pris för
samma vara. Då 1910 års riksdag i fråga om tullen på tidningspapper
biföll Kungl. Maj:ts med tulltaxekommitténs förslag överensstämmande
proposition (nr 69), anhöll riksdagen (skrivelse nr 191) tillika, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida med hänsyn till möjligheten
av att vid tullbehandlingen skilja mellan tidningspapper och annat tryckpapper
särskild lägre tullsats kunde åsättas förstnämnda slag av papper,
samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning
kunde föranleda. Till stöd för nämnda framställning anförde riksdagen,
bland annat, att det icke kunde förnekas, att införandet av en lägre tull å
tidningspapper vore i princip riktigt. Häremot mötte emellertid, såsom av
tulltaxekommittén påvisats, tulltekniska svårigheter. Riksdagen hade dock
icke blivit av den förebragta utredningen övertygad om, att dessa svårigheter
skulle vara oöverstigliga. Riksdagen ansåge därför, att en förnyad
utredning borde verkställas angående möjligheten att tulltekniskt skilja
tidningspapper från annat tryckpapper.
Efter det kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt
verkställt den av riksdagen sålunda begärda utredningen samt avgivit
förslag i ämnet, föreslog Kungl. Maj:t i 1911 års proposition med förslag
till förordning med tulltaxa för inkommande varor (nr 227), i enlighet
med vad ämbetsverken hemställt, att i tulltaxan skulle införas en
ny rubrik för tidningspapper med tull av 4 öre för kilogram, vilket
förslag jämväl av riksdagen biträddes (skrivelse nr 202).
Följande statistiska uppgifter beträffande tillverkning och export
av tidningspapper finnas tillgängliga:
Tillverkning Export
kg- kg
1912
................................ — 63,071,852
1913 ................................ 92,783,539 61,649,524
1914 ............................... 90,695,149 55,212,705
1915 ............................... 95,607,012 60,741,360
1916 ................................. — 90,883,725
8
Riksdagens skrivelse Nr 242.
Under åren 1913—1915 Lava sålunda omkring två tredjedelar av
den inhemska tillverkningen av tidningspapper gått till utlandet och för
år 1916 torde man kunna antaga, att exportsiffran kommer att utgöra
inemot tre fjärdedelar av den ännu icke kända siffran för tillverkningen.
Då den svenska tidningspappersindustrin följaktligen har sin största
marknad i utlandet och sålunda där kan med fördel avsätta största
delen av sin produktion, torde man med säkerhet kunna antaga, att
densamma numera, åtminstone under normala förhållanden, icke för
avsättningen på den inhemska marknaden har behov av något tullskydd.
Ett erkännande i viss mån av att så är förhållandet synes
också hava givits från pappersbruksintresserat håll, då i en till bevillningsutskottet
under detta ärendes förberedande behandling inkommen
skrift från ett pappersbruk, vars tillverkning till övervägande del omfattar
tidningspapper, anförts, att ett under normala förhållanden väckt förslag
om upphävande av tullen å sistnämnda slag av papper måhända skulle
kunnat av producenterna i fråga mottagas utan större invändningar.
Det har varit med hänsyn huvudsakligen till det nuvarande läget med
dess osäkra och oberäkneliga faktorer som nämnda pappersbruk ansett
sig böra framhålla angelägenheten av att de förenämnda motionerna icke
bifölles.
Vid behandlingen av de motioner om upphävande av vissa tullsatser,
vilka väckts vid innevarande riksdag, har även riksdagen utgått
från den uppfattningen, att under nu rådande extraordinära villkor ändringar
i gällande tulltaxa icke böra vidtagas, där icke i undantagsfall
sådana skäl kunna förebringas, som ställa utom allt tvivel, att förändringen
är under alla förhållanden påkallad. Det har sålunda jämväl
beträffande den nu föreliggande frågan gällt att se till, huruvida sådana
skäl kunna anses föreligga.
Vad då först beträffar de för närvarande gällande priserna å
tidningspapper, har riksdagen genom statens industrikommissions arbetsutskott
erhållit del av en inför sistnämnda utskott den 6 september
1916 ingången överenskommelse mellan svenska tidningsutgivarföreningen
såsom representant för ägarna av ett större antal svenska tidningar,
å ena sidan, och åtskilliga tidningspappersbruk, å andra sidan. Enligt
denna överenskommelse hava tidningspappersbruken förbundit sig att
under åren 1916 och 1917 leverera vissa kvantiteter tidningspapper till
nedsatt pris. Svenska pappersbruksföreningen, som biträtt överenskommelsen,
har åtagit sig att för undvikande av exportförbud å papper såsom
ersättning för de lägre priser å tidningspapper, till vilka tidningspappersbruken
förbundit sig, under år 1917 lämna tidningspapperstillverkarna
9
Riksdagens skrivelse Nr 242.
en genom sammanskott från samtliga papp- och pappersbruk åstadkommen
kontant ersättning.
Det torde icke vara antagligt, att ett upphävande av tullen å tidningspapper
skulle föranleda någon rubbning i de sålunda för den närmaste
framtiden avtalade priserna på svenskt tidningspapper. Däremot
har riksdagen ansett sig böra räkna med den möjligheten, att de svenska
pappersbruken till följd av de alltjämt växande svårigheterna att anskaffa
erforderliga råvaror bliva i större eller mindre utsträckning urståndsätta
att tillgodose den inhemska marknadens krav under en fortsatt världskris.
Under nu antydda förhållanden skulle tullen, utan nytta för den inhemska
produktionen, onödigt fördyra den utländska vara, som möjligen kunde
stå vår tidningspress till buds. Riksdagen har även, utgående från den
ovan utvecklade uppfattningen att tidningspappersindustrien under normala
förhållanden icke längre har behov av något tullskydd, ansett
lämpligt, att den nya prissättning på ifrågavarande artikel, som torde
komma att äga rum i den mån krisens extraordinära förhållanden upphöra
att göra sig gällande, får ske utan inverkan av en tullsats, som
icke längre synes hava något berättigande.
Med stöd av vad sålunda anförts och då tullen torde under den
pågående krisen sakna varje betydelse, har riksdagen ansett sig böra
upphäva tullen å tidningspapper ävensom hos Eders Kungl. Maj:t göra
framställning, i syfte att upphävandet måtte redan under innevarande
år snarast möjligt träda i kraft.
Riksdagen har sålunda beslutat, att tidningspapper skall vara tullfritt
samt att rubriken nr 308 i gällande tulltaxa till följd därav skall
erhålla följande ändrade lydelse:
308. tidningspapper ................................................................................. . fritt.
Med tillkännagivande av sitt sålunda fattade beslut hemställer riksdagen,
att Eders Kungl. Maj:t ville förordna om beslutets trädande i
kraft snarast möjligt under år 1917.
Stockholm den 6 juni 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 77 käft. (Nr 240—246.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.