Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § av förordningen angående tillverkning av brännvin.

1917-06-13 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:248, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § av förordningen angående tillverkning av brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

1

Nr 248.

Godkänd av första kammaren den 13 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

om ändring i 12 § av förordningen angående tillverkning

av brännvin.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 38.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring av § 12 i förordningen angående tillverkning

av brännvin, att densamma erhölle följande lydelse:

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall tillverkaren påföras

skatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka, varmed förstås brännvin,

som vid + 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohoL

2. Inbetalning — — — liter.

3. Vid utförsel — — — normal styrka.

4. Restitution — — — ur riket.

Enligt gällande brännvinstillverkningsförordning har 12 § 1 mom.

följande lydelse:

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall efter avdrag av

två procent, som är o skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre

för varje liter av normalstyrka, varmed förstås brännvin, som vid + 15° å

Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 79 höft. (Nr 248—249.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Det föreliggande förslaget avser sålunda, att bestämmelsen därom,

att två procent av det tillverkade brännvinet skola vara skattefria,

måtte upphävas.

Enahanda förslag framställdes vid 1912 års riksdag i en inom

första kammaren väckt motion (nr 41). Bevillningsutskottet meddelade

i sitt över sistnämnda motion avgivna betänkande (nr 4), att, enligt vad

utskottet inhämtat, 1911 års nykterhetskommitté komme att upptaga

berörda spörsmål till prövning, och hemställde med hänvisning härtill,

att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Bägge

kamrarna biföllo utskottets nämnda hemställan.

Den utredning, vars resultat 1912 års riksdag sålunda ansåg böra

avvaktas, innan riksdagen intoge ståndpunkt till frågan, är numera

utförd. Nykterhetskommittén har nämligen i sitt den Öl januari 1916

avgivna betänkande med förslag till förordning angående tillhandahållande

av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra ändamål

än förtäring m. m. behandlat ifrågavarande spörsmål. Kommittén har

därvid till en början, med erinran att den nu gällande brännvinstillverkningsförordningen

icke innehölle något, som angåve skälet till det

medgivna skatteavdraget, framhållit, att detsamma ursprungligen tillkommit

såsom en ersättning för avdunstning. Till belysning härav

har kommittén meddelat följande redogörelse för tidigare bestämmelser

i ämnet.

»Samtidigt som 1871 års riksdag höjde den förut med 70 öre per kanna

brännvin av normalstyrka utgående skatten med 10 öre, infördes som en nyhet i

lagstiftningen ett skatteavdrag för avdunstning. Den grundläggande bestämmelsen

hade följande lydelse: ''Från det vid uppmätningen erhållna och till normalstyrka

reducerade kannetalet avdrages för avdunstning 3 procent, varefter återstoden utgör

det kannetal, efter vilket stadgade avgifter skola utgå.’ Detta avdunstningsavdrag

minskades, i överensstämmelse med ett riksdagens beslut, genom förordningen av

den 2 juni 1882 angående villkoren för tillverkning av brännvin till 2 procent i

samband med att staten övertog vissa kontrollkostnader, som förut ålegat brännvinstillverkarna.

Alltjämt betecknades emellertid det skattefria avdraget som ett

avdrag för avdunstning, såsom framgår av ordalydelsen i 23 § av nyss nämnda

förordning: ''Det tillverkade brännvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka

förmedels en i bränneriet uppställd behörigen justerad kontrollapparat. Från vad

denna angiver avdrages för avdunstning 2 procent. Återstoden utgör det brännvin,

för vilket skatt samt övriga avgifter beräknas . . .’».

Under uttalande av att ifrågavarande skatteavdrag alltjämt torde

uppfattas såsom en kompensation för avdunstning, har kommittén till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 248.

behandling upptagit frågan, huruvida, med den utveckling tekniken på

brännvinsindustriens område genomgått, avdraget numera vore berättigat.

Med erinran om ovan omförmälda, vid 1912 års riksdag väckta motion,

bär kommittén vidare ur motiveringen för densamma återgivit följande:

»Enligt vad från fullt sakkunnigt håll uppgivits, är numera brännvinstillverkningen

tekniskt så fullkomnad, att någon dylik avdunstningsförlust icke kan sägas

förekomma, sedan vätskan passerat kontrollapparaten, men väl på ett tidigare stadium

av tillverkningen. Även om någon mycket obetydlig dylik förlust efter kontrolluppmätningen

fortfarande skulle förefinnas, synes den böra liksom andra tillverkningskostnader

drabba fabrikationen. Bestämmelsen om 2 procents skattefrihet verkar

numera direkt såsom en nedsättning i skatten. I den män härigenom en extra vinst

kan uppstå för tillverkaren, synes detta under alla förhållanden olämpligt. Att vid

borttagandet av det skattefria avdraget brännvinspriset kommer att i någon mån

höjas, torde ej vara osannolikt. Från nykterhetsintressets synpunkt torde dock detta

just tala till förmån för förändringen. Såsom en visserligen mycket underordnad

fördel kan framhållas, att kontrollarbetet och räkenskapsföringen rörande brännvinstillverkningen

rätt avsevärt skulle förenklas, ifall man sluppe taga hänsyn till detta

skattefria belopp. Om skattefriheten borttages, kan statens bruttoinkomst av brännvinstillverkningen

beräknas stiga med drygt 2 procent, och statsverket alltså tillföras,

lågt räknat, 450,000 kronor årligen — — —».

Kommittén har vidare anfört följande:

»I brist på från brännvinsbränneriema härrörande siffror vill kommittén till

belysning av storleken av den förlust, som överhuvud kan anses oundgänglig vid

brännvinets förvaring, erinra om en uppgift i d:r Key-Åbergs utredning (Nykterhetskommittén,

del IV, s. 187—188). Där meddelas, att vid reningsverken förlorades

under år 1911 av den totala omsatta bränn vinsmängden 38,110,381 liter å 50 procent

endast 56,129 liter på undermål (''svinn’). Den totala förlustprocenten enligt

denna uppgift är alltså endast 0.16 procent, och förlusten på grund av avdunstning

måste alltså ej ens nå detta värde.

Om också denna uppgift avser reningsverken, torde den dock även så pass

belysa de allmänna förhållandena vid brännvins förvaring, att den kan anses tala

för att avdunstningsavdraget är för högt tillmätt. För att erhålla ett sakkunnigt

uttalande i frågan har kommittén gjort en hänvändelse till kontrollstyrelsen med

förfrågan, huruvida man kan befara, att 2 procent av det brännvin, som passerat

kontrollapparaten, genom avdunstning försvinner. En så stor avdunstning kan knappast

tänkas förekomma, anför styrelsen, ''annat än om brännvinet en längre tid legat på

nederlag vid bränneriet, innan det avyttrats, samt varit utsatt för uppvärmning

under sommarmånaderna. Numera brukar emellertid tillverkaren vid råspritbränneriema

i allmänhet ganska snart leverera brännvinet till reningsverken, och torde

sålunda någon nämnvärd förlust genom avdunstning icke uppstå. Att någon avdunstning

av betydenhet icke äger rum framgår jämväl därav, att tillverkaren

räknar med en tillverkningsskatt av 63.7 öre per liter normalstyrka (d. v. s. 65

öre minus 2 procents avdrag).

I detta sammanhang bör även omnämnas, att spritkontrollapparaten vanligtvis

är injusterad till tillverkarens fördel, och torde uppmätningen för hand i medeltal

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 248.

giva tillverkaren 0.2 5 procent mera än vad kontrollapparaten angiver. Detta är

helt säkert tillräckligt för att täcka den förlust, som i vanliga fall kan tänkas uppstå

genom brännvinets avdunstning’.»

I stället för att söka avpassa avaunstningsavdraget efter storleken

av den avdunstning, som möjligen ännu kunde anses förekomma, ansåge

kommittén, på sålunda anförda skäl, att avdunstningsavdraget eller

rättare sagt den nu tillåtna skattefriheten för två procent av den tillverkade

brännvinsmängden, borde helt bortfalla.

På grund av nådig remiss har kontrollstyrelsen, efter att hava

hört samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande, avgivit utlåtande i anledning

av nykterhetskommitténs ovan omförmälda betänkande. Det

framgår av styrelsens utlåtande och av en därvid fogad sammanställning

över vad befallningshavandena i sina yttranden anfört, att ingen av

dessa myndigheter haft något att erinra mot upphävandet av bestämmelsen

om de vid brännvinstillverkningen skattefria två procenten.

Då den omfattande utredning, som föreliggande fråga underkastats,

otvetydigt synes giva vid handen, att det skäl, som på sin tid föranlett

införandet av ifrågavarande bestämmelse, numera icke kan med fog

åberopas till stöd för dess bibehållande och då ingen av de hörda myndigheterna

haft någon erinran att göra mot bestämmelsens upphävaude,

har riksdagen ansett sig böra bifalla den föreliggande motionen.

I motiveringen till motionen har ifrågasatts, huruvida icke den

enligt gällande bestämmelser utgående restitutionen för finkelolja

samt för renat brännvin vid export borde bortfalla, samt hänvisats

till den utredning i berörda hänseenden, som nykterhetskommitténs

ovannämnda betänkande ävenledes innehåller. Motionen innefattar

emellertid härutinnan icke något förslag. Vid sådant förhållande och

då det närmast synes böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att till riksdagen

inkomma med det förslag, vartill de verkställda utredningarna

— innefattade dels i sistnämnda betänkande, dels ock i de ovan omnämnda,

över detsamma avgivna yttrandena — kunna giva anledning, har

riksdagen, jämväl med hänsyn därtill att de ifrågavarande restitutionsbestämmelsernas

upphävande, såvitt riksdagen kunnat finna, skulle

vara av ringa ekonomisk betydelse för statsverket, icke ansett sig

äga tillräcklig anledning att fatta beslut i den i motionen angivna

riktningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Riksdagens skrivelse Nr 248.

På grund av vad sålunda anförts liar riksdagen beslutat, att 12 §

1 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av

brännvin skall hava följande lydelse:

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall tillverkaren påföras

skatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka, varmed förstås brännvin,

som vid + 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent

alkohol.

Stockholm den 13 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.