Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående rätten att till avsalu förskära vin med brännvin.

1917-06-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:252, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående rätten att till avsalu förskära vin med brännvin.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 252.

meddelade föreskriften, att förstnämnda bestämmelse skall gälla jämväl

brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då maniokarot eller andra

väsentligen lika stärkelserika, utländska ämnen där användas, skola,

under de villkor Konungen bestämmer, upphöra att gälla beträffande

brännvin, tillverkat i samband med pressjästberedning.

Denna förordning träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer,

och gäller tills vidare till dag, som likaledes av Konungen bestämmes,

dock ej längre än till den 1 maj 1918.

Riksdagen får härmed för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att

riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förenämnda proposition,

nr 313, antagit ovan införda förslag till förordning om visst undantag

från tillämpningen av stadgandet i 13 § 4 mom. i förordningen den 11

oktober 1907 angående tillverkning av brännvin m. m.

Stockholm den 13 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 252.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

angående rätten att till avsalu förskära vin med brännvin.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 46.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har föreslagits, »att riksdagen,

därest njkterhetsgruppens motion om antagande av ny rusdrycksförsäljningsförordning

icke vinner riksdagens bifall, måtte besluta sådan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 252.

ändring av Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående försäljning av vin

och Öl den 9 juni 1905, att till avsalu förskäring av vin med brännvin

icke må äga rum annat än efter särskilt av kontrollstyrelsen lämnat bifall».

Vid detta ärendes behandling inom riksdagen har i vederbörlig

ordning begärts kontrollstyrelsens yttrande i anledning av förevarande

motion.

I sitt med anledning härav avgivna yttrande har kontrollstyrelsen

till en början framhållit, att de restriktiva åtgärder, som under de

senaste åren vidtagits gent emot brännvinsförsäljningen och särskilt

gent emot utminuteringen av brännvin, haft till följd ett ansenligt

ökande av vinförsäljningen samt att förbrukningen av alkoholhaltiga

drycker i stor omfattning inriktat sig på billiga, ej sällan mycket

alkoholstarka viner, vilka fått tjäna som surrogat för brännvin. Genom

de åtgärder, som vidtagits för stävjande av detta missförhållande —

såsom återkallande av försäljningstillstånd för sådana handlande, som

gjort sig kända för att utan urskillning försälja dylika viner, samt fastställande

av minimipriser för viner — syntes ringa påföljd hava

vunnits. Enligt kontrollstyrelsens mening kunde denna ur nykterhetssynpunkt

skadliga vinförsäljning förhindras, därest all vinförsäljning

lades under brännvinsförsäljningsbolag. Intill dess detta komme att

genomföras syntes emellertid vissa resultat i åsyftad riktning kunna

vinnas genom att ställa förskäring av vin med brännvin under kontroll.

Styrelsen har vidare uttalat, att de billiga viner, som hittills försålts

i Sverige, i mycket stor utsträckning endast till en mindre del torde

hava innehållit verkliga viner, d. v. s. jästa produkter av friska druvor.

I allmänhet hade de huvudsakliga beståndsdelarna i dessa viner utgjorts

av brännvin, safter, socker, vatten och även essenser. Sådan försämring

eller rent av förfalskning av viner hade kommit i bruk på grund av

den rådande skarpa konkurrensen mellan vinförsäljarna samt kunnat

ostört utveckla sig därigenom att varje kontroll på detta område saknats.

Styrelsen har härefter anfört, att av gällande brännvinsförsäljningsförordning

torde framgå, att en alkoholhaltig vätska, som är att anse

som förskuret vin, icke skall behandlas såsom brännvin, men att vad

som borde förstås med förskäring av vin icke funnes angivet i lagstiftningen.

Däremot hade, enligt det statsrådsprotokoll som bifogats propositionen

nr 79 den 6 mars 1905 med förslag till förordning angående

försäljning av brännvin, dåvarande chefen för finansdepartementet gjort

vissa uttalanden beträffande förskäring av vin. Efter att hava meddelat

ett utdrag härur har kontrollstyrelsen anfört, att av departements
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 252. 5

chefens uttalanden framginge den uppfattningen, att såsom förskäring

av vin vore att anse tillsättning av »en obetydlig myckenhet alkoholhaltig

vätska» till vinet »för hållbarhetens eller smakens skull», men att

tillsättning av brännvin till andra drycker än vin — och här hade tydligen

med vin avsetts s. k. naturvin, d. v. s. eu på druva, bär eller

frukt jäst dryck — ej kunde anses som förskäring. Den uppfattning,

som sålunda vid framläggandet av förslaget till gällande brännvinsförsäljningsförordning

kommit till uttryck, hade emellertid, enligt kontrollstyrelsens

mening, icke haft något inflytande på utövandet av vinberedningen

inom landet. Fastmera syntes i icke ringa omfattning hava

förekommit, att sådana med brännvin tillsatta drycker, vilkas försäljning

enligt chefens för finansdepartementet ovan omnämnda uttalanden bort

vara underkastad enahanda kontroll som handeln med brännvin, försålts

såsom vin. Anledningarna till dessa otillfredsställande förhållanden hade

enligt styrelsens mening varit dels bristen på närmare bestämmelser

om vad som bör förstås med vin samt om huruledes ett vin får tillverkas

och beredas eller med andra ord bristen på en lag om viner,

dels ock att det icke funnits någon myndighet som haft befogenhet att

övervaka förhållandena på dessa områden. Kontrollstyrelsen har vidare

erinrat, att åtminstone i viss utsträckning en tillfällig övervakning av

vinberedningen inom riket blivit införd genom den i kungörelsen den 3

november 1916 angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med

brännvin samt försäljningen av vin och Öl intagna bestämmelsen därom,

att till avsalu förskäring av vin med brännvin icke må äga rum annat

än efter särskilt av kontrollstyrelsen lämnat tillstånd.

Efter det kontrollstyrelsen redogjort för de grundsatser, styrelsen

följt vid behandlingen av ansökningar om tillstånd att förskära vin med

brännvin, har styrelsen framhållit, att de erfarenheter, som vunnits under

den tid, styrelsen haft att taga befattning med vinförskäringsärenden

enligt styrelsens mening ådagalade önskvärdheten av, att förskäring av

vin med brännvin icke finge äga rum utan särskilt tillstånd. Kontrollstyrelsen

ville sålunda tillstyrka införandet i lagstiftningen av en bestämmelse

av sådant innehåll, som i förenämnda motion föreslagits.

På sätt framgår av motionärens i början av denna skrivelse

återgivna hemställan, avsåg denna, att den ifrågasatta bestämmelsen

skulle införas i lagstiftningen endast under förutsättning att »nykterhetsgruppens

motion om antagande av ny rusdrycksförsäljningsförordning

icke vunne riksdagens bifall». Då riksdagen numera för sin del antagit

förordning angående försäljning av rusdrycker, vilken förordning beträf
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 262.

fande försälj ningsbestämmelserna i Imvudsak överensstämmer med nykterhetsgruppens

motioner, synes den förutsättning hava bortfallit, under

vilken motionären tänkt sig, att den av honom föreslagna bestämmelsen

skulle vara behövlig. I fråga härom har emellertid kontrollstyrelsen anfört,

att, oavsett om innevarande riksdag beslöte en ny lagstiftning angående

försäljning av rusdrycker, det vore av behovet påkallat, att en bestämmelse

om särskilt tillstånd att förskära vin infördes i lagstiftningen. Då den

omförmälda bestämmelsen i kungörelsen den 3 november 1916 vore av

tillfällig natur och då en eventuell ny rusdryckslagstiftning icke kunde

beräknas komma att träda i kraft förrän något år efter beslutets fattande

— den av riksdagen antagna författningen är avsedd att träda i kraft

den 1 januari 1919 — syntes det styrelsen lämpligt, att intill tiden för

den nya lagstiftningens ikraftträdande vin icke finge förskäras utan

särskilt tillstånd. Slutligen har kontrollstyrelsen ånyo framhållit betydelsen

av att tillverkningen av viner inom landet blir reglerad genom

en särskild författning.

Den i motionen förordade bestämmelsen har kontrollstyrelsen ansett

lämpligen böra infogas under 3 § i förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av vin och Öl, och har styrelsen i sådant hänseende

föreslagit ändrad lydelse av sistnämnda paragraf.

Genom den av riksdagen antagna förordningen angående försäljning

av rusdrycker har stadgats, att detaljhandel med vin, liksom dylik

handel med andra rusdrycker, må idkas endast av särskilda för ändamålet

bildade bolag. Den kontroll över vinhandeln, som därigenom kommer

till stånd, medför givetvis, att den i motionen föreslagna bestämmelsen

icke blir erforderlig. Men med hänsyn därtill att nämnda förordning

är avsedd att träda i kraft först den 1 januari 1919, har riksdagen i

anslutning till vad kontrollstyrelsen anfört funnit behovet påkalla, att

intill dess förordningen träder i kraft i lagstiftningen införes bestämmelse

därom att förskäring av vin med brännvin till avsalu icke må

äga rum utan inhämtat tillstånd av kontrollstyrelsen. Mot kontrollstyrelsens

förslag i fråga om bestämmelsens avfattning och infogande i

gällande förordning angående försäljning av vin och Öl har riksdagen

icke haft något att erinra.

Den kontroll över vinhandeln, som såväl den av riksdagen beslutade

bestämmelsen som ock den nya förordningen angående rusdrycksförsäljningen

torde möjliggöra, skall säkerligen vara ägnad att avhjälpa

till stor del de missförhållanden, om vilka kontrollstyrelsen talat. I

likhet med styrelsen hyser emellertid riksdagen den uppfattningen, att i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 252.

nämnda syfte även kräves att tillverkningen och beredningen av viner

inom landet blir reglerad genom särskild författning av i huvudsak det

innehåll, som kontrollstyrelsen antytt.

Riksdagen har därför velat hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning

om utredning och förslag i nu angivna syfte.

Riksdagen får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen

på grund av vad sålunda anförts beslutat, att 3 § i förordningen den

9 juni 1905 angående försäljning av vin och Öl skall erhålla följande

ändrade lydelse:

3 §.

1. Till avsalu må förskäring av vin med brännvin icke äga rum

annat än efter särskilt av kontrollstyrelsen lämnat tillstånd.

2. Vin eller Öl, som är försatt med något för hälsan skadligt

ämne eller med sackarin, får ej hållas till salu.

Därjämte får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville, efter

verkställd utredning i ämnet, låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till sådan lagstiftning i fråga om tillverkning och beredning av

viner, vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 5 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.