Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 och 23 §§ samt 25 § 2 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. ävensom en i anledning av nämnda proposition väckt motion.

1917-06-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:256, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 och 23 §§ samt 25 § 2 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. ävensom en i anledning av nämnda proposition väckt motion.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 256.

Kr 256.

Godkänd av forsta kammaren den 5 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 och 23 §§ samt 25 §

2 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. ävensom

en i anledning av nämnda proposition väckt motion.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 53.)

Till Konungen.

Genom proposition, nr 96, av den 9 mars 1917 har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till förordning om

ändrad lydelse av 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 5, 8 och 23 §§ samt 25 §

2 mom. i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker samt till förordning om ändrad lydelse av

1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel,

dels besluta, att, där restitution av skatt skall äga rum för malt,

som omedelbart använts för tillverkning av lagrat dricka, restitutionen

må utgå direkt av maltskattemedlen,

dels ock, med ändring av vad i den till innevarande års riksdag

avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under år

1918 föreslagits, beräkna inkomsten av maltskatten till 9,250,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 256.

Till behandling i sammanhang med nämnda proposition har riksdagen

förehaft en motion, (1: 113), däri hemställts bland annat, att

riksdagen ville för sin del besluta, att 8 § 1 mom. i förordningen den

7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

skulle erhålla följande ändrade lydelse:

8 §•

1. Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång

restitution av skatt efter 60 öre för kilogram räknat åtnjutas för det

under nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka använda malt,

dock icke till högre belopp, än att den återstående skatten uppgår till

minst det i femte paragrafen stadgade medeltal.

Enligt 2 § i gällande förordning angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker skall för malt, som i bryggeri användes vid

tillverkning av maltdryck, i regel erläggas skatt med 23 öre för varje

kilogram, dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret

avverkade 100,000 kilogrammen malt utgår med 17 öre

för kilogram och för de nästa 100,000 kilogrammen med 20 öre för

kilogram. Eders Kungl. Maj:ts föreliggande proposition avser en höjning

av nämnda skattesatser till 69, 63 och 66 öre för kilogram. Syftet med

den föreslagna väsentliga höjningen är, på sätt framgår av chefens för

finansdepartementet anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll, i

främsta rummet att tillföra statsverket ökade inkomster. Med utgångspunkt

från antagandet att på grund av skatteförhöjningen förbrukningen

av alkoholstarkare maltdrycker komme att nedgå till hälften och förbrukningen

av »lagrat dricka» mer än fördubblas, har departementschefen

ansett sig kunna beräkna, att vid bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag

maltskatten komme att giva 3,550,000 kronor mera i inkomst, och sålunda

föreslagit, att beräkningen av maltskatten för år 1918 måtte höjas från

det i statsverkspropositionen upptagna beloppet 5,700,000 kronor till

9,250,000 kronor. Såsom motiv för förslaget om höjning av maltskatten

har departementschefen jämväl anfört den förhoppningen, att resultat skulle

vinnas i nykterhetsavseende.

I fråga om det statsfinansiella skälet, vilket uppenbarligen varit

det som föranlett framläggandet av propositionen, får riksdagen anföra

följande.

Vid den ovan omförmälda beräkningen av den sannolika maltförbrukningen

under år 1918 synes departementschefen företrädesvis

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 256.

hava tagit hänsyn till de verkningar, som den föreslagna skatteförhöjningen

kunde antagas medföra. Såsom förhållandena numera utvecklat

sig har det synts riksdagen uppenbart, att man därjämte och i främsta

rummet måste söka bilda sig en föreställning om, huruvida och i vilken omfattning

spannmål kan under åren 1917 och 1918 bliva föremål för mältning.

Till ovannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen framhållit,

hurusom den kris, som vårt land genomgår, föranlett Kungl. Maj:t

att vidtaga åtgärder, som för att bevara åt befolkningen livsmedel i tillräcklig

omfattning kraftigt ingripit i tillverkningen av alkoholhaltiga

drycker. I sådant hänseende har departementschefen erinrat om förordningen

den 7 november 1916 angående förbud mot mältning av

spannmål, däri stadgats, att för mältning av torrmalt spannmål icke må

användas, utan att folkhushållningskommissionen därtill lämnat tillstånd.

Därjämte kan i detta sammanhang omnämnas, att folkhushållningskommissionen

i ett den 15 februari 1917 avgivet underdånigt utlåtande,

i anledning av en framställning av Sveriges svagdricksbryggarförening

om åtgärder till säkerställande av de skattefria bryggeriernas tillverkning,

anfört, att kommissionen, som på seuaste tid icke meddelat tillstånd

till mältning, ansåge sådant tillstånd icke för det dåvarande kunna ifrågakomma.

I samma riktning uttalade sig kontrollstyrelsen och socialstyrelsen

i ett i anledning av väckt fråga om tillfälligt rusdrycksförbud

den 16 februari 1917 gemensamt avgivet utlåtande, däri anförts, att då

med hänsyn till under år 1917 inträdda förhållanden importsvårigheterna

ökats och landet syntes bliva hänvisat att nästan uteslutande existera

på de livsmedelstillgångar, som funnes inom detsamma, det vore påkallat

att hädanefter upprätthålla ett ovillkorligt förbud mot mältning. Enligt

vad under ärendets behandling inom riksdagen inhämtats har folkhushållningskommissionen

sedermera icke meddelat något tillstånd till mältning.

Beträffande utsikterna för nästa år är det givetvis omöjligt att

göra några säkra antaganden. Så mycket torde dock kunna sägas, att

det för närvarande synes övervägande sannolikt, att även under nästa

år våra egna spannmålstillgångar måste användas så gott som uteslutande

till bröd. Mältningen skulle sålunda vara hänvisad till spannmål,

som kan införas från utlandet. Oavsett att ett icke ringa behov av

brödsäd sannolikt kommer att återstå att fylla, sedan de inhemska tillgångarna

tagits i anspråk, har det synts riksdagen, att möjligheterna

till import av spannmål under nästkommande år för närvarande te sig

alltför osäkra, för att på dem skulle kunna grundas de antaganden i fråga

om maltavverkning under sistnämnda år, på vilka Eders Kungl. Maj:ts

förslag vilar. Då under sådana omständigheter någon väsentlig inkomst
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 256. 13

ökning icke torde stå att vinna på denna väg, har riksdagen icke velat

vidtaga de betydande höjningar av ifrågavarande skattesatser och övriga

i samband härmed stående ändringar i lagstiftningen, som förslaget

avser, och har riksdagen således icke kunnat bifalla den förenämnda

propositionen.

Enligt 8 § i gällande maltdryckstillverkningsförordning må vid

skattepliktigt bryggeri efter tillverkningsårets utgång restitution av

skatt, efter 14 öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under samma

ar omedelbart till svagdricka använda malt, dock högnät för en tredjedel

av hela den vid bryggeriet under tillverkningsåret avverkade maltmängden

samt icke till högre belopp, än att den återstående skatten

uppgår till minst det i 5 § stadgade medeltal.

I ovannämnda motion har föreslagits, att bestämmelsen om visst

maximum för restitution av skatt för till svagdricka använt malt måtte

upphävas ävensom att restitution måtte utbetalas efter varje kvartals

utgång.

Omförmälda enligt 8 § nu gällande stadgande infördes i maltdryckstillverkningsförordningen

genom en förordning av den 20 augusti 1909.

Med propositionen nr 18 vid 1909 års riksdag hade Kungl. Maj:t

framlagt, bland annat, förslag om en höjd maltskatt och i samband

därmed förslag om restitution för malt, somt vid skattepliktigt bryggeri

omedelbart använts till svagdricka. Enligt det vid nämnda proposition

i utdrag fogade statsrådsprotokollet uttalade föredragande departementschefen

— efter att hava utrett, att endast bryggerier med till vissa

kvantiteter bestämd mindre årlig avverkning borde komma i åtnjutande

av skatterestitution — att även vid dessa bryggerier en begränsning

av restitutionen borde fastställas. Med den uppdelning av bryggerierna i

skattepliktiga och skattefria, som i och för maltdrycksbeskattning*en införts,

kunde förutsättas, att, om ej vissa omständigheter verkade förryckande,

bryggeri borde finna för sig förmånligast att mera övervägande

ägna sig åt tillverkning av skattepliktig vara eller helt och

hållet tillverka svagdricka. Under då gällande bestämmelser inträffade

emellertid allt emellanåt, att bryggeri, som kanske använde 80 procent

och därutöver av under året avverkat malt för tillverkning av svagdricka,

ändock funne det för sig ändamålsenligt att bedriva skattepliktig

tillverkning. Men även om ett övervägande svagdrickstillverkande bryggeri

funne det ekonomiskt fördelaktigt att för möjligheten till tillverkning

och försäljning av en mindre kvantitet alkoholstarkare drycker

betala skatt jämväl för den större maltmängd, som använts till svag
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 256.

dricksbrygd, borde sådant icke vara normerande för lagstiftningen. _ I

vilken form skattelindringen för svagdrickstillverkning vid skattepliktigt

bryggeri än anordnades, borde den aldrig sättas så högt, att ett skattepliktigt

bryggeri skulle kunna sägas driva övervägande skattefri tillverkning.

Departementschefen föreslog därför att maximum för restitution

av skatt skulle bestämmas till 50 procent av bryggeriets hela

maltavverkning. På förslag av bevillningsutskottet bestämdes emellertid

maximum för restitution av skatt endast till en tredjedel av bryggeriets

hela maltavverkning. _

I anledning av ifrågavarande motion, i vad den rör ändringar

i 8 §, har under den förberedande behandlingen av detta ärende bevillningsutskottet,

efter därom i grundlagsenlig ordning gjord framställning,

mottagit kontrollstyrelsens utlåtande. Däri har styrelsen anfört

bland annat följande:

»Bestämmelsen om visst maximum för restitution av skatt har enligt

kontrollstyrelsens mening huvudsakligen betydelse ur statsfinansiella

synpunkter. Därjämte kan emellertid denna bestämmelse hava en viss

betydelse i konkurrensen mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier,

i det att de konkurrenskraftigare skattepliktiga bryggerierna därigenom

avhållas att utöver en viss gräns tillverka svagdricka. Därest bestämmelsen

om maximum för skatterestitution upphaves, kan det inträffa, att

skattepliktiga bryggerier komma att huvudsakligen tillverka skattefria

drycker.

Med de vid 1916 och 1917 års riksdagar framlagda förslagen

till höjd maltskatt, har åsyftats utom att bereda statsverket ökade inkomster

jämväl att åstadkomma ett överförande av maltdrycksföibrukningen

till alkoholsvagare maltdrycker. Enär det är obestridligt, att

detta syftemål kan avsevärt motverkas genom bestämmelsen i 8 § 1

mom. av maltdryckstillverkningsförordningen om maximum för skatterestitution,

finner sig kontrollstyrelsen böra tillstyrka, att denna bestämmelse,

på sätt i motionen I: 113 föreslagits, upphaves.»

Det torde framgå av vad ovan anförts ur föredragande departementschefens

yttrande, då förslag till ifrågavarande nu gällande bestämmelse

om restitution framlades, att med restitutionens begränsning avsågs

att upprätthålla en bestämd gräns mellan två skilda slag av

bryggerier, nämligen sådana, som övervägande tillverkade skattepliktiga

drycker, och sådana, som uteslutande framställde skattefria drycker.

Det har synts riksdagen, att detta syfte icke står väl tillsamman med

den tendens, som numera gör sig gällande på nykterhetslagstiftningens

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 256.

område. Ändamålet med den förordning angående försäljning av rusdrycker,

som denna riksdag antagit, torde i stället bäst tillgodoses, om

bryggerierna i största möjliga utsträckning omlägga sin drift till framställning

av alkohols vagare maltdrycker. Det synes uppenbart, att den

bestämmelse, varigenom skatterestitutionen för till svagdricka använt malt

begränsas till eu tredjedel av den vid bryggeriet avverkade maltmängden,

är ägnad att motverka utvecklingen i nu angivna riktning. Å andra

sidan hava uttalats farhågor för att, om nämnda begränsning borttages,

de skattepliktiga bryggeriernas konkurrenskraft därigenom kunde komma

att ökas till men för de skattefria bryggerierna. Riksdagen har emellertid

ansett sig kunna antaga, att, i den mån tillverkningen av skattepliktiga

maltdrycker avtager, marknaden för svagdricka kommer att

utvidgas och därigenom avsättning beredas tillverkningen från såväl

skattepliktiga som skattefria bryggerier. Allmänhetens berättigade krav

på att gott svagdricka tillhandahålles i marknaden tillgodoses också

otvivelaktigt bäst, om tillverkningen bedrives icke blott av skattefria

utan även obehindrat av skattepliktiga bryggerier. Åven nykterhetsarbetet

främjas säkerligen därav att kvaliteten på denna vara höjes.

På nu anförda skäl har riksdagen funnit sig böra, i anslutning till vad

kontrollstyrelsen i frågan anfört, bifalla det i motionen framställda förslaget

om upphävande av bestämmelsen rörande visst maximum för

restitution av skatt för till svagdricka använt malt.

De av riksdagen sålunda vidtagna ändringarna i gällande villkor

för de skattepliktiga bryggeriernas tillverkning komma givetvis att för

dessa bryggerier ekonomiskt underlätta den omläggning av deras produktion,

som på grund av i andra avseenden ändrad lagstiftning på

ifrågavarande områden kan finnas vara i viss utsträckning påkallad.

Riksdagen har icke velat underlåta att framhålla, hurusom vad riksdagen

sålunda beslutat är ägnat att i sin mån tillmötesgå de krav på ersättning,

som med anledning av nyss antydda lagstiftning kunna framställas

från de skattepliktiga bryggeriernas sida.

Till stöd för sin hemställan att restitution måtte få åtnjutas efter

varje kvartals utgång har motionären åberopat de mindre bryggeriernas

svårigheter att anskaffa nödigt kapital till gäldande av så stora skattebelopp,

som belöpa på ett helt års avverkning. I likhet med kontrollstyrelsen,

som tillstyrkt även detta förslag, har riksdagen ansett sig böra

antaga detsamma.

På grund härav bör 8 § 1 mom. erhålla den av motionären föreslagna

lydelsen med den ändring av restitutionsbeloppet från 60 öre till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 256.

14 öre för kilogram^ som påkallas av att enligt riksdagens beslut

maltskatten kommer att utgå med oförändrat belopp.

På grund av vad rikdagen ovan anfört får riksdagen härmed för

Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva,

att det med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr 96,

framlagda förslag till förordning om ändrad lydelse av vissa paragrafer

i gällande förordning om tillverkning och beskattning av maltdrycker

icke av riksdagen bifallits;

att vad Eders Kungl. Maj:t föreslagit därom, att, där restitution

av skatt skall äga rum för malt, som omedelbart använts lör tillverkning

av lagrat dricka, restitutionen måtte utgå direkt av maltskattemedlen,

icke föranlett någon riksdagens åtgärd; samt

att riksdagen beslutat, att 8 § 1 mom. i förordningen den 7 augusti

1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skall erhålla

följande ändrade lydelse:

8 §.

1. Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång

restitution av skatt, efter fjorton öre för kilogram räknat, åtnjutas för

det under nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka använda

malt, dock icke till högre belopp än att den återstående skatten uppgår

till minst det i 5 § stadgade medeltal.

I anledning av vad Eders Kungl. Maj:t i förevarande proposition

föreslagit i fråga om beräkningen av inkomsten av maltskatten för år

1918 kommer riksdagen att framdeles meddela sitt beslut, vilket riksdagen

härmed får för Eders Kungl. Maj:t anmäla.

Stockholm den 5 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ EOKTBYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.