Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående vissa åtgärder för tillgodoseende av befolkningens behov av livsförnödenheter.

1917-06-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:262, Skrivelse till Konungen angående vissa åtgärder för tillgodoseende av befolkningens behov av livsförnödenheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 262.

1

Nr 262.

Godkänd av första kammaren den 9 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående vissa åtgärder för

tillgodoseende av befolkningens behov av livsförnödenheter.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 24.)

(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)

Till Konungen.

Enskilda motionärer inom riksdagen hava — under framhållande

av de synpunkter med avseende på livsförnödenhetspolitiken, vilka kommit

till uttryck vid den i Stockholm under tiden 27—30 december 1916

samlade s. k. dyrtidskongressen — gjort framställning i syfte att vid

vidtagande av åtgärder till tryggande av befolkningens behov av livsförnödenheter

.de av berörda kongress framförda riktlinjer måtte bliva

beaktade samt att en för ifrågavarande ändamål lämpligt och rättvist

avpassad statsorganisation måtte åvägabringas.

Över förevarande framställning hava, i den ordning 46 § riksdagsordningen

stadgar, yttranden avgivits av socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

statens livsmedelskommission samt folkhushållningskommissionen, vilka

yttranden bilagts vederbörande utskotts betänkanden i ämnet.

Enligt riksdagens mening kräva de rådande, för stora grupper av

folket utomordentligt svåra och bekymmersamma förhållandena oavlåtlig

omsorg och kraftigt ingripande från statsmakternas sida. Dessa åtgärder

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 84 höft. (Nr 262—263.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 262.

måste hava till främsta mål att i möjligaste mån säkerställa tillgång- på

livsförnödenheter, men också och icke minst att förhindra den prisstegring,

som icke är med hänsyn till ökade kostnader för varans framställande

och förande i handeln oundgängligen nödvändig. Där en

reglering av priserna till skälig nivå på denna väg icke är möjlig, bör

prisreglering åvägabringas genom tillskott av statsmedel, liksom lindring

i de mindre bemedlades levnadskostnader nödvändigt måste skapas genom

direkta statsanslag.

Dessa sydpunkter hava också i flera avseenden kommit till uttryck

i ett större antal av innevarande års riksdag på framställning av Eders

Kungl. Maj:t beslutade åtgärder, som avsett att underlätta och befordra

produktionen av livsmedel. Att döma av de uttalanden, framställningar

och åtgärder, som på sista tiden gjorts av Eders Kungl. Maj:t, synes

det riksdagen vara att förvänta, att strävandena att råda bot mot livsmedelsbristen

och att åstadkomma lindring i dyrtidens tryck skola fullföljas

med större kraft och målmedvetenhet än hittills, och att hänsyn

därvid skall, så långt ske kan, tagas till de av en kraftig opinion understrukna

önskemål och krav, som framställts uti de i motionen åberopade

uttalandena från dyrtidskongressen.

Med hänsyn härtill finner riksdagen det icke påkallat att från

riksdagens sida göres något särskilt uttalande om de allmänna riktlinjerna

för livsmedelspolitiken.

Ett av de i motionen framkastade uppslagen synes emellertid vara

värt särskilt beaktande, nämligen frågan om de statliga kristidsinstitutionernas

organisation, i vilket avseende uti motionen föreslagits, att

dessa borde inordnas under en enhetlig och ansvarig ledning, och att

denna ledning borde anförtros ett på provisorisk stat uppfört centralt

ämbetsverk för kristidsfrågor med en chef jämte ett visst antal ledamöter

samt med särskilt av Eders Kungl. Maj:t fastställd instruktion.

Riksdagen finner det för sin del otvivelaktigt, att de alltjämt

ökade och utvidgade arbetsuppgifter, som i följd av förhållandenas utveckling

påvila statens kristidsinstitutioner, påkalla en revision i vissa

avseenden av organisationen utav dessa organ. Det har icke förutsetts,

att en del av dessa organ skulle komma att nödgas taga hand om en

vidlyftig administrativ apparat och en stor affärsverksamhet, och de

hava måhända därför icke från början erhållit en för dessa ändamål avpassad

organisation och sammansättning.

I den mera provisoriska karaktär kristidsorganen från början givits,

torde ock vara att söka orsaken till den brist i samverkan och enhet
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 262.

lighet, som kommit till synes i dessa organs verksamhet, liksom ensidigheten

har sin grund i att en allsidig sammansättning av kommissionerna

först så småningom och i vissa fäll icke alls ägt rum.

Särskilt i fråga om handhavandet av livs medel sfrågorna har denna

splittring framstått som betänklig. Genom förhållandenas utveckling

hava skapats tvenne organisationer på detta område, nämligen livsmedelsoch

folkhushållningskommissionerna med ett flertal underlydande byråer,

och det har synts riksdagen, som om gränserna för deras verksamhetsfält

äro delvis sammanfallande.

Med hänsyn till det anförda är riksdagen av den meningen, att

vissa förändringar erfordras i ovan berörda institutioners organisation.

Riksdagen anser sig dock icke kunna förorda att såsom motionärerna

föreslagit alla de olika institutioner, som tillkommit på grund av kristiden,

sammanföras till ett stort centralt ämbetsverk, eller att för hithörande

ärenden inrättas ett särskilt statsdepartement. De uppgifter,

som ifrågavarande institutioner avse att fylla, äro nämligen så olikartade,

att de knappast med fördel kunna förenas under en och samma ledning,

och dessutom torde det vara ganska tvivelaktigt, om de föreliggande

ärendena äro av den art, att de med fördel kunna handhavas av ett

ämbetsverk.

Däremot synes det riksdagen böra tagas i övervägande, huruvida

livsmedelskommissionen och folkhushållningskommissionen, vilkas verksamhet

i stort sett beröra samma område, icke lämpligen kunde sammanföras

under enhetlig ledning, antingen så, att de komma att utgöra särskilda

avdelningar med sinsemellan till gränserna noga fastställda arbetsområden

under en gemensam ordförande, eller under ett gemensamt

verkställande utskott, eller helst så, att de helt sammanslås.

Vidare torde den affärsverksamhet, som bedrives av under kommissionerna

upprättade särskilda byråer, böra koncentreras så långt ske kan.

De beslutande ledamöterna i kommissionen eller i kommissionens

huvudavdelningar torde böra befrias från det löpande administrativa

arbetet såsom chefer för de under kommissionerna arbetande olika

byråerna, vilket nu påvilar dem, och detta arbete överlåtas åt på vanligt

sätt anställda och ansvariga tjänstemän. Fortlöpande samarbete genom

delegerade bör åvägabringas mellan det på detta sätt organiserade organet

för folknäringsfrågorna och handelskommissionen samt industrikommissionen.

Och slutligen anser riksdagen önskligt, att kommissionerna

förstärkas med representanter för arbetarklassen och, vad handels- och

industrikommissionerna beträffar, även med representanter för jordbruksnäringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 262.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till den stora

betydelse för ernåendet av det bästa resultat och den största valuta utav

statens uppoffring på ifrågavarande områden, som frågan om kristidsinstitutionernas

organisation äger, får riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t omedelbart gå i författning om åstadkommande av

en fastare och enhetligare organisation av hittillsvarande kristidsinstitutioner

samt åvägabringande, så länge kristiden varar, av det samarbete

mellan dessa institutioner, som av förhållandena påkallas.

Stockholm den 9 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.