Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av och lönereglering för överintendentsämbetet samt angående länsarkitekter m. m. ävensom i dessa ämnen väckta motioner.
1917-06-11 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:269, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av och lönereglering för överintendentsämbetet samt angående länsarkitekter m. m. ävensom i dessa ämnen väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 269.
1
Nr 269.
Godk&nd av första kammaren den 11 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående omorganisation av och lönereglering
för överintendentsämbetet samt angående länsarkitekter
m. m. ävensom i dessa ämnen väckta motioner.
(Första särskilda utskottets utlåtande nr 15 och memorial nr 21.)
Till Konungen.
I en den 16 april 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 258,
kar Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att
dels godkänna den av ckefen för finansdepartementet föreslagna
nya staten för överintendentsämbetet under förändrat namn av byggnadsstyrelsen,
att tillämpas från ock med år 1918;
dels förklara,
att för åtnjutande av avlöningsförmånerna enligt nämnda stat skulle
gälla de av samma departementsckef tillstyrkta villkor ock bestämmelser;
att en var, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträdde ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen, skulle vara pliktig att
underkasta sig ovanberörda villkor ock bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar i överBihang
till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 88 käft. (Nr 269.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 269.
intendentsämbetet, vilka icke före den 1 november 1917 .anmälde, att de
ville övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid dem enligt dittills
gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den
mån ej annat föranleddes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem;
dels å riksstaten för år 1918 uppföra det ordinarie anslaget till
överintendentsämbetet, nu 50,600 kronor, med ett till 158,400 kronor
förhöjt belopp och under ändrad benämning av »till byggnadsstyrelsen»;
dels för utförandet av mätningar och andra undersökningar av i
kulturhistoriskt avseende märkliga byggnader i allmänhet bevilja å
ordinarie stat för år 1918 såsom reservationsanslag ett belopp av
3,000 kronor;
dels å extra stat för år 1918 anvisa, för bestridande av de med
uppläggandet av eu byggnadsstatistik förenade särskilda kostnaderna,
såsom reservationsanslag ett belopp av 15,000 kronor;
de/s, likaledes å extra stat för år 1918, bevilja, för anställande av
länsarkitekter i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t meddelades, ett förslagsanslag, högst 24,000 kronor;
dels ock å riksstaten för år 1918 uppföra det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer med oförändrat belopp, 370,000
kronor.
Den av departementschefen föreslagna nya staten för ifrågavarande
ämbetsverk samt de av honom tillstyrkta villkor och bestämmelser för
åtnjutande av avlöningsförmånerna enligt staten finnas intagna i propositionen,
sid. 294—299, dit riksdagen i förevarande avseende tillåter
sig hänvisa.
Med anledning av propositionen har inom riksdagen motionsvis
hemställts
dels att riksdagen, därest riksdagen skulle komma att fatta
beslut i huvudsaklig överensstämmelse med ifrågavarande proposition,
måtte göra det uttalandet, att ärenden angående nybyggnader för sådana
läroanstalter, som tillhörde folkskolöverstyrelsens verksamhetsområde,
borde behandlas i samma ordning, som skulle tillämpas i fråga om
ärenden angående nybyggnader, avsedda att användas för verksamhet,
som stode under generalpoststyrelsens, telegrafstyrelsens eller riksbanksfullmäktiges
inseende,
dels ock att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition med
3
Riksdagens skrivelse Nr 269.
den ändring, att länsarkitekternas antal bestämdes till 12 och att härför
å extra stat för år 1918 anvisades ett förslagsanslag, högst 25,000 kronor.
Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning utmynnar i förslag
dels till en omorganisation och lönereglering av överintendentsämbetet samt
vissa andra därmed sammanhängande åtgärder och dels till beredande
av medel för anställande av ett antal statstjänare av en ny kategori,
länsarkitekter. Den större delen av propositionen behandlar emellertid
frågor av i det stora hela rent administrativ natur, vilkas lösande därför
ej i och för sig fordrar riksdagens omedelbara medverkan men som,
då den föreslagna nya organisationen av överintendentsämbetet till vissa
sina delar förutsätter frågornas lösande i uti propositionen angivna riktningar,
jämväl förelagts riksdagen.
Av dessa frågor torde den, som avser statens byggnadsverksamhet,
vara av den största inverkan på överintendentsämbetets organisation.
Vad i detta ämne ifrågasatts avser att åstadkomma en omläggning av
statens husbyggnadsväsen i främsta rummet därhän, att planmässighet
införes i statens verksamhet å detta område, och har ursprungligen föranletts
av framställningar i ämnet från riksdagens sida.
Statens husbyggnadsverksamhet utövas av en mängd, närmare ett
fyrtiotal, organ, vilka i förhållande till denna verksamhet intaga en
mycket olika ställning beträffande såväl omfattningen av byggnadsverksamheten
som handlingsfriheten vid verksamhetens utövande. För närvarande
stå alla dessa med byggnads angelägenheter sysslande myndigheter,
vad byggnadsärendenas handläggning beträffar, praktiskt taget
isolerade från varandra; den kommunikation dem emellan, som i det
stora hela mera undantagsvis äger rum, sker egentligen endast via
Kungl. Maj:t. Med den saknad av gemenskap i en eller annan form
direkt mellan statens byggnadsorgan, som sålunda förefinnes, är det
givet, att en viss brist i planläggningen och utövningen av statens husbvggnadsverksamhet
i allmänhet ej kan undvikas. Detta har också
givit anledning till upprepade anmärkningar och framställningar från
riksdagens revisorer och riksdagen själv. De sålunda framställda anmärkningarna
hava givetvis bottnat i den fortgående stegringen av
utgifterna för samma verksamhet och strävan att i möjligaste mån begränsa
dessa utgifter. Bortsett från de så att säga mera fristående
anmärkningarna mot något visst byggnadsföretag är det två huvudsakliga
anmärkningar, som i nämnda syfte gjorts, nämligen mot bristande
4
Riksdagens skrivelse Nr 269.
planmässighet vid statens byggnadsverksamhet och mot bristande sparsamhet
vid de särskilda statsbyggnadernas uppförande. Bristen i planmässighet
skulle sålunda förnämligast yttra sig dels däri, att byggnadsbehov
för särskilda statsändamål tillfredsställdes vart för sig utan
hänsyn till, huruvida flera dylika behov skulle kunna till byggnadskostnadernas
nedbringande genom ett och samma byggnadsföretag
avhjälpas, dels däri, att statens byggnadsverksamhet utövades skäligen
ojämnt och ofta så, att den icke blott icke komme att infalla å
tider, som från statsfinansiella och samhällsekonomiska synpunkter
vore lämpligast, utan tvärtom å tider, som vore mindre lämpliga ur
nämnda synpunkter, dels slutligen däri, att erfarenheter och rön, som
gjorts vid ett av staten utfört byggnadsföretag, mången gång icke
komme att tillgodogöras vid sedermera utförda statsbyggen. Såsom
medel att råda bot för de anmärkta förhållandena har dels anbefallts
att, då fråga är om uppförande av byggnader för statsverkets räkning,
under övervägande skulle tagas, huruvida icke genom ett och samma
byggnadsföretag flera offentliga institutioners behov av nya lokaler skulle
kunna tillgodoses, för vilket ändamål ävensom för undanröjande av
ovan sist anmärkta olägenhet m. m. särskild statistik över statsverkets
lokalbehov m. m. skulle föras, dels ock ifrågasatts, att statens hela
byggnadsverksamhet skulle förläggas under en central myndighets
ledning. Beträffande den bristande sparsamheten vid statsbyggnadernas
utförande skulle densamma yttra sig bland annat däri, att byggnaderna
försåges med obehövliga och kostsamma ornamentala utsmyckningar
samt att hallar, trappuppgångar och även andra utrymmen tilltoeres
onödigt rymliga.
På grund av de anmärkningar, som sålunda framställts mot statens
byggnadsverksamhet, anhöll riksdagen i skrivelse den 31 maj 1911, att
Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående de åtgärder,
som kunde vara erforderliga till vinnande av större planmässighet i statens
byggnadsverksamhet. Sedan överintendentsämbetet erhållit i uppdrag
att verkställa omförmälda utredning, uttalade 1912 års statsrevisorer,
vilka även funnit anledning att upptaga frågan om statens byggnadsväsen,
önskvärdheten av att utredningen vidgades till att omfatta frågan
om statens byggnadsverksamhet i hela dess vidd samt att utredningen
måtte bedrivas med den skyndsamhet, som frågans stora ekonomiska
och praktiska betydelse påkallade. I skrivelse den 16 maj 1913 uttalade
riksdagen sin anslutning till revisorernas uppfattning.
Med anledning av, bland annat, de från riksdagens sida framställda
önskemålen i ämnet hava de i oktober 1913 inom finansdeparte
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 269.
mentet tillkallade sakkunniga med uppdrag att efter verkställd utredning
avgiva förslag till omorganisation av överintendentsämbetet jämte lönereglering
för befattningshavare i ämbetsverket i sitt den i november
1915 avgivna betänkande förebragt utredning och framställt åtskilliga
förslag, i avseende å statens byggnadsverksamhet, vilka förslag, omförmälda
i propositionen å sid. 84 o. följ., i huvudsak biträtts av departementschefen.
I fråga om medlen mot de nuvarande missförhållandena vid statens
husbyggnadsverksamhet har sålunda först upptagits frågan om centralisering
av all statens ifrågavarande verksamhet. Härvid har den uppfattningen
gjorts gällande, att en sådan centralisering ej är tillrådlig. Däremot
har förordats en partiell centralisering så att den byggnadsverksamhet,
som utövas av post- och telegrafverken samt riksbanken — eller just de
myndigheter, som egentligen föranlett anmärkningarna mot den bristande
planmässigheten vid statens byggnadsverksamhet och vilka myndigheter,
ehuru, de utöva en mycket omfattande byggnadsverksamhet, dock ej äro
organiserade för sådan verksamhet — i huvudsak förlägges till överintendentsämbetet
samt att under ämbetets omedelbara inseende ställas
vissa fastigheter, som nu ej stå under teknisk myndighets vård, nämligen
beskickningsfastigheterna i utlandet, Nya elementarskolans i Stockholm
hus och riksdagshuset. Att för närvarande ställa flera så att säga
enstaka förvaltade statsfastigheter under ämbetet ifrågasättes ej, men
man har vid utarbetandet av förslaget till omorganisation av ämbetet
sökt göra organisationen i vad den har avseende å ämbetets verksamhet
såsom förvaltare av statsfastigheter så elastisk, att ämbetet när som helst
kan övertaga flere eller färre av ifrågavarande byggnader.
Såsom de egentliga och över hela området av statens husbyggnadsverksamhet
nående medlen mot de nuvarande missförhållandena vid berörda
verksamhet föreslås emellertid dels och i främsta rummet förberedande
utredning av de särskilda byggnadsfrågor^, dels granskning
av uppgjorda ritningar och förslag, dels ock ett slags inspektion vid
byggnadsarbetenas utförande, allt grundligare och allsidigare än under
nuvarande förhållanden kan ske och, i vissa principiella avseenden, lagt
i händerna på en myndighet, nämligen överintendentsämbetet, så att å
ett enda centralt ställe skulle kunna vid varje tidpunkt lätt erhållas en
samlad överblick av statens byggnadsverksamhet, så väl av den redan
fullbordade och pågående som av den under den närmaste tiden förestående,
något som under nuvarande förhållanden icke kan åstadkommas
utan ingående och tidsödande undersökningar hos ett stort antal verk
och myndigheter.
6
Riksdagens skrivelse Nr 269.
En ofrånkomlig förutsättning för att överintendentsämbetet skall
kunna på ett lyckligt sätt fullgöra ifrågavarande nya åliggande bär
ansetts vara, att ämbetet städse bar tillgång till exakta uppgifter i
erforderliga avseenden angående statens busbyggnadsverksamhet i hela
dess omfattning, d. v. s. att inom överintendentsämbetet föres en fortlöpande
och ändamålsenligt inrättad byggnadsstatistik. För uppläggandet
av en dylik statistik har ifrågasatts ett engångsanslag å 15,000 kronor.
Denna byggnadsstatistik är en kärnpunkt i förslagen; den skulle
innebära själva centraliseringen av statens busbyggnadsverksamhet, i den
mån centralisering därav lämpligen kan ske.
Vidare skulle enligt förslagen dels i sammanhang med byggnadsstatistiken
genom insamlande av ritningar till byggnadsföretag, varmed
staten tagit befattning, inom överintendentsämbetet bildas ett centralt
stats arkiv för ritningar, dels ock, till fromma särskilt för statens byggnadsverksamhet
men även för byggnadsverksamheten i allmänhet i landet,
av ämbetet utövas en upplysningsverksamhet genom publicerande av
meddelanden om iakttagelser och rön av allmännare intresse, som gjorts
vid utförandet av byggnadsföretag eller eljest, och vidare hos ämbetet
inrättas en provsamling av byggnadsmaterialier av aktuellt intresse.
Ehuru i och för sig av nytta för den offentliga byggnadsverksamheten
skulle det egentliga gagnet av nämnda åtgärder, såsom ovan antytts,
vara att sätta överintendentsämbetet medel i händerna att så utföra
den på ämbetet lagda förberedande utredningen, granskningen och inspektionen
av byggnadsföretag för statens räkning, att denna ämbetets
verksamhet bleve av åsyftad effekt för statens husbyggnadsväsen. Vad
särskilt ämbetets granskningskall beträffar må nämnas, att den konstnärliga
sidan därav betonats; man har nämligen uppmärksammat, att ^till
mera bemärkta platser förlagda offentliga byggnader stundom ej erhållit
det utseende, som ur synpunkten av den allmänna smakens odlande
varit önskligt.
Ändamålet med den omläggning av statens byggnadsväsen, som
sålunda ifrågasatts, är, i korthet sagt, att skapa ett enande och sammanhållande
band mellan statens samtliga husbyggande organ i denna deras
egenskap, vilket skulle ske genom den principiella förändringen i överintendentsämbetets
ställning till sfatens husbyggnadsväsen i allmänhet,
att ämbetet, som nu i regel endast i särskilda fäll och då efter befallning
av Kungl. Maj:t eller hänvändelse från annan vederbörande myndighet befattar
sig med byggnadsföretag för statens räkning, hädanefter skulle som
regel i större eller mindre grad deltaga i varje statens husbyggnadsföretag,
särskilt i den för företaget grundläggande förberedande utredningen.
7
Riksdagens skrivelse Nr 269.
För att åskådliggöra den nya regimen har departementschefen å
sid. 1G8—170 i propositionen meddelat en översikt över behandlingen
av husbyggnadsärendena, sådan man kan antaga att densamma kommer
att te sig i praktiken, därest de ifrågasatta ändringarna i statens byggnadsverksamhet
i allmänhet varda förverkligade.
Fn i propositionen, sid. 22—70, behandlad fråga, som jämväl har
stor inverkan på överintendentsämbetets organisation, är den sedan ett
årtionde aktuella frågan om en förbättrad kulturhistorisk byggnadsvård.
Den omfattning, vari staten för närvarande befattar sig med
byggnadsminnesmärkeua såsom sådana, är tämligen inskränkt; det är,
bortsett från ruinerna, egentligen endast kyrkor, vid vilkas vård de
kulturhistoriska synpunkterna komma till sin rätt, i den mån omständigheterna
det medgiva. Därvid är det överintendentsämbetet och vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien (jämte riksantikvarien), vilka
övervaka, att nämnda synpunkter varda iakttagna.
Med framhållande av vikten av att eu rationell vård kommer våra
kyggnadsminnesmärken till del, föreslås i propositionen åtgärder dels
till utsträckande av ifrågavarande byggnadsvård till nya föremål och dels
till förbättrande av själva beskaffenheten av samma vård. I det förra
avseendet föreslås, att samtliga staten tillhörande byggnader av något
kulturhistoriskt värde skola bliva föremål för omvårdnad i förevarande
avseende — i vad mån kommuner och enskilda tillhöriga byggnader
kunna bliva föremål för liknande omvårdnad skulle komma att bero av
den nu pågående revisionen av den allmänna fornminneslagstiftningen —
samt att ärenden angående ändring av stadsplaner, som omfatta i kulturhistoriskt
avseende värdefulla städer eller stadsdelar (t. ex. Visby, staden
inom broarna i Stockholm), skola behandlas så, att de kulturhistoriska
synpunkterna därvid vederbörligen beaktas. I sammanhang med den
sålunda ifrågasatta utsträckningen av den kulturhistoriska byggnadsvården
till alla statens byggnader, som därav äro förtjänta, föreslås,
att de statsbyggnader, som, oavsett deras historiska värde, hava särskilt
konstnärligt värde, skola komma i åtnjutande av liknande omvårdnad.
För förbättrandet av själva beskaffenheten av den kulturhistoriska
byggnadsvården föreslås, att statsmyndigheternas befattning med förevarande
angelägenheter, vilken för närvarande huvudsakligen består i
att granska redan upprättade förslag till byggnadsåtgärder och därför
av olika skäl ofta ej kan medföra önsklig verkan, skulle förläggas till
frågornas första stadier och härigenom kunna leda åtgärderna redan
från början i rätt riktning; vidare att en effektiv kontroll skulle utövas
8
Riksdagens skrivelse Nr 269.
över byggnadsminnesmärkena och särskilt över arbeten å desamma;
samt att systematiska vetenskapliga undersökningar av historiska byggnader
måtte föranstaltas antingen i sammanhang med ifrågasatta arbeten
å byggnaderna eller ock enbart i forskningssyfte och för att uppnå
resultat av mera allmänt intresse för restaureringskonsten. För detta
ändamål föreslås anvisande av ett särskilt ordinarie anslag å 3,000 kronor.
Såsom ett medel att uppnå en förbättrad historisk byggnadsvård framkastas
även tanken på att stadga särskilda fordringar för dem, som
utföra arbeten å byggnadsminnen.
Beträffande de organ, varigenom byggnadsminnesvården, i vad
den ankommer på staten, skulle utövas, föreslås, att överintendentsämbetet
och riksantikvarien skulle utöva statens ifrågavarande funktioner,
dock under ett intimare och i fastare former än hittills ordnat
samarbete. Med hänsyn till den fördjupning av byggnadsminnesvården,
som skulle följa av de i ämnet framställda förslagen, skulle båda myndigheterna,
icke minst överintendentsämbetet, komma att få vidkännas
avsevärd ökning i sitt arbete. Samarbetet dem emellan bleve då givetvis
av i motsvarande mån större betydelse. Formerna för detta samarbete
hava utarbetats av ovanbemälda sakkunniga för omorganisationen av
överintendentsämbetet och den i november 1913 tillsatta fornminnesvårdskommittén.
Såsom ledande princip har därvid fasthållits, att riksantikvarien
skulle bevaka särskilt de allmänt kulturhistoriska intressena
och överintendentsämbetet tillgodose särskilt de praktiskt-arkitektoniska
synpunkterna. För mottagandet av det avsevärt ökade arbete, som för
den kulturhistoriska byggnadsvården skulle falla å överintendentsämbetet,
föreslås inrättandet inom ämbetet av en särskild byrå, den nedan omförmälda
kulturhistoriska byrån.
Vidare behandlar propositionen (sid. 171 o. följ.) vissa andra smärre
spörsmål, som röra överintendentsämbetets verksamhetsområde och följaktligen
måste öva viss inverkan på ämbetets organisation. Sålunda
ifrågasättes, att befattningen med statens tomtförsäljningar, vari nu enhetlighet
fullständigt saknas, skall överlämnas till ämbetet, att ämbetet
skall omhänderhava de titt och ofta förekommande förhyrningarna av lokaler
för statsändamål (för ämbetsverk, kommittéer etc.) m. m. 1 detta sammanhang
framhålles, hurusom ämbetet, jämlikt en den 23 mars 1917 utfärdad
kungörelse, för framtiden skall i vissa fall handhava förvaltningen
av möbler och inventarier, som inköpts för statsmedel, särskilt för förekommande
av det nu allt för vanliga förfarandet vid tillfälligt behov av
möbler (t. ex. för kommittéer), att, när behovet uppstår, möbler och
9
Riksdagens skrivelse Nr 269.
dylikt nyanskaffas och, när behovet upphör, realiseras utan hänsyn till
att senare uppstående behov väl skulle kunna tillgodoses med de anskaffade
möblerna.
överintendentsämbetets nuvarande verksamhetsområde är fastställt
genom den för ämbetsverket gällande instruktionen av den 14 november
1879 med däri den 5 december 1884 vidtagna ändringar. Verket har härigenom
i stort sett anvisats plats inom statsförvaltningen såsom centralmyndigheten
å det husbyggnadstekniska området. Överintendentsämbetet
har sålunda att för byggnadsväsendets främjande med uppmärksamhet följa
dess utveckling och framsteg såväl inom riket som i främmande länder,
att avgiva utlåtanden i byggnadsfrågor och göra av omständigheterna
föranledda framställningar i avseende å byggnadsväsendet i riket, att
med råd och upplysningar i byggnadsämnen tillhandagå offentliga
auktoriteter samt menigheter, att upprätta ritnings- och kostnadsförslag
till byggnadsarbeten, att granska av annan myndighet uppgjorda sådana
förslag, att verkställa byggnadsarbeten, att utöva kontroll över verkställigheten
av byggnader, som uppföras för allmänna medel, att förvalta
kronans i civilt ändamål anslagna hus och byggnader, vilka icke
äro ställda under annat ämbetsverks förvaltning, med mera. Under
ämbetets inseende stå för närvarande omkring 100 egendomar med
omkring 200 större hus jämte uthus. För överintendentsämbetets verksamhet
i avseende å dessas förvaltning äro reglerande bestämmelser
givna. Ämbetets verksamhet i övrigt är däremot i stort sett icke på
förhand reglerad. Såsom förut framhållits är det egentligen endast på
särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t eller annan vederbörande, som ämbetet
tager befattning med en byggnadsfråga. Å denna punkt är det, som
den förut berörda av den ifrågasatta omläggningen av statens byggnadsverksamhet
betingade principiella förändringen i ämbetets ställning till
statens husbyggnads väsen i allmänhet skulle inträda.
Såsom i propositionen framhålles hava under den tid, som förflutit
sedan överintendentsämbetets nuvarande organisation utdanades,
väsentliga förändringar inträtt beträffande ämbetets verksamhet. Sålunda
har den yttre omfattningen av verksamhetsområdet i viss mån vidgats
därigenom att ämbetet efter hand anlitats för utredning med mera av
särskilda frågor, som ursprungligen legat utom ämbetets egentliga uppgifter,
till exempel frågor om tomtförsäljningar för statens räkning, om
förhyrning av lokaler för statsändamål med mera. Vidare har under
årens lopp försiggått en betydlig utveckling i avseende å beskaffenheten
av de på ämbetet ankommande ärendena. Dessa, särskilt de av teknisk
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 11 samt. 88 höft. (Nr 269.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 269.
natur, hava nämligen med den raska utveckling, som byggnadskonsten
i vidsträcktaste mening under de senare decennierna undergått, blivit
av betydligt mera invecklad och krävande beskaffenhet och fordra på
grund härav men även till följd av de efter hand stegrade anspråken
på utredningar och dylikt i allmänhet en långt mera ingående och tidsödande
beredning än tillförne.
Detta gäller givetvis i hög grad de ärenden, som allt jämt kunna
anses såsom de för ämbetets verksamhet mest karakteristiska, nämligen
uppgörandet av förslag till, granskning av förslag till eller utförandet
av byggnadsföretag för statens räkning samt vården av de under ämbetets
inseende ställda statsbyggnaderna. Mest i ögonen fallande torde
emellertid ifrågarande kvalificering av ämbetets göromål vara å två
speciella områden, som för övrigt vid den nuvarande organisationens
tillkomst ej voro av avsevärd betydelse för ämbetsverkets arbetsbörda,
nämligen beträffande den ämbetet åliggande granskningen av förslag i stadsplanefrågor
samt i frågor om reparation eller nybyggnad av kyrkor med
mera. I propositionen framhålles. hurusom handläggningen av ett stadsplane-
eller kyrkobyggnadsärende ej ens tillnärmelsevis inneburit detsamma
vid den gällande organisationens uppgörande som det nu gjorde. Under
den mellanliggande tiden hade stadsplanekonsten utbildats till en mycket
uppmärksammad och fördjupad gren av arkitekturen, å vars tillämpning
allt större anspråk ställdes i mån som insikten om stadsplanens oerhörda
ekonomiska och sociala betydelse vunnit allmännare insteg; och för den
rätta behandlingen av ett kyrkobyggnadsärende krävdes i allmänhet numera,
efter det de moderna principerna för restaurering av gamla byggnadsverk
av historiskt värde trängt igenom, ett djupgående kulturhistoriskt
vetande, som ej borde få saknas hos den granskande statsmyndigheten,
så mycket mindre som det i regel icke förefunnes hos de arkitekter
eller andra personer, som i första hand uppgjorde förslag till kyrkobyggnader
och restaureringar av kyrkor.
Slutligen har antalet av de till överintendentsämbetet inkomna
ärendena varit underkastat en tämligen regelbunden stegring, vilket
framgår av följande från propositionen hämtade uppgifter:
Riksdagens skrivelse Nr 269.
11
Å r
Antal
ärenden
Å r
Antal
ärenden
Å r
Antal
ärenden
Å r
Antal
ärenden
1880
822
830
1,022
1,074
1,101
861
1,018
814
1,016
969
1890............
1,132
995
1,047
1,072
1,028
981
1,163
1,226
1,327
1899 ............
1,350
1,370
1,444
1,641
1,618
1,648
1,534
1,716
1,940
1908 ............
2,273
2,853
2,392
2,534
2,968
3,710
3,569
3,354
3,364
1881 ..
1891............
1900............
1909 ............
1882...........
1892............
1901............
1910............
1883 ..........
1893 ............
1902 ............
1911............
1884........
1894...........
1903 ............
1912............
1885
1895...........
1904............
1913............
1886 ............
1896 ...........
1905 ............
1914............
1887 .........
1897 ...........
1906 ............
1915............
1888............
1898 ............
1907 ............
1916............
1889 ............
Vad särskilt stadsplane- och kyrkobyggnadsärendena beträffar hava
dessa, efter att under tiden från tillkomsten av ämbetets nuvarande
organisation ungefär fördubblats, under åren 1905—1912 tillväxt sålunda:
1905
1906
1907
1908
1909
1910
1911
1912
Stadsplaneärendena ...........................
55
55
55
62
93
98
104
120
Kyrkobyggnadsärendena .....................
181
183
211
198
229
251
307
311
Ökningen från och med år 1908 av stadsplaneärendenas antal
uppgives vara en följd av stadsplanelagens antagande år 1907 och minskningen
från och med 1914 i antalet av samtliga ämbetets ärenden en
följd av de nuvarande av kristiden skapade extra ordinära förhållandena,
vilka för ämbetets vidkommande yttrat sig i en avmattning i statens
byggnadsverksamhet.
Vad ovan yttrats gäller överintendentsämbetets nuvarande ämbetsåligganden.
Därest de i det föregående omförmälda förslagen till omläggning
av statens husbyggnadsverksamhet i allmänhet, till organiserandet
av den på staten ankommande kulturhistoriska byggnadsvården
m. m. bliva förverkligade, kommer självfallet överintendentsämbetets
verksamhetsområde ytterligare att väsentligt utvidgas.
Å överintendentsämbetets ordinarie stat äro för närvarande uppförda
endast åtta befattningshavare, nämligen överintendenten, två förste
intendenter, den ene chef för ämbetets tekniska och den andra för dess
.administrativa avdelning, två intendenter, den ene för vården av kronans
12
Riksdagens skrivelse Nr 269.
under ämbetsverket ställda byggnader i Stockholm och den andre för
byggnaderna i landsorten, en kassör och bokhållare, en förste vaktmästare
och en vaktmästare. Dessa befattningshavares nuvarande avlöningsförmåner
utgå enligt följande grunder:
Nuvarande begynnelse-
Provisoriskt avlöningstillägg
avlöning enligt stat.
(oreducerat).
Tjänst-
Tjänst-
görings-
görings-
Orts-
Lön.
pen-
Summa.
Lön.
pen-
till-
Summa.
ningar.
ningar.
lagg-
Överintendenten.................................
5,000
2,000
7,000
700
500
800
2,000
Förste intendent.................................
3,000
1,500
4,500
600
300
400
1,300
Intendent.......................................
2,400
1,200
3,600
380
400
300
1,080
Kassören och bokhållaren ..................
1,400
600
2,000
—
—
—
—
Förste vaktmästaren...........................
800
300
1,100
100
150
150
400
Vaktmästaren....................................
o
o
300
800
200
50
150
400
Dessutom åtnjuta vissa av befattningshavarna rätt till ålderstillägg.
Provisoriskt avlöningstillägg utgår med avdrag av ett pensionsavgift
motsvarande belopp.
Utom befattningshavarna på stat har ämbetet till sitt förfogande
extra arbetskrafter, som under årens lopp allt mer förstärkts.
Främst av dem äro att nämna arkitekterna utom stat. Dessa äro för
närvarande 31 stycken och anlitas — i regeln ej å tjänsterummet —
under formen av särskilda uppdrag. Ungefär en tredjedel av dem, de
yngre, få biträda vid handläggningen av löpande gransknings- och
ritningsmål. De övriga användas vid utredningen av mera maktpåliggande
byggnadsfrågor, nästan alltid för statens räkning. De gottgöras,
i regeln, för arbete av det förra slaget av ämbetets anslag »till
vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden och extra ordinarie arkitekter
samt renskrivningskostnad m. m.», i mån av medelstillgång
och utförda uppdrag och för arbeten av det senare slaget av särskilt
anvisade medel.
Fn av arkitekterna utom stat tjänstgör å ämbetslokalen mot ersättning
av omkring 3,000 kronor för år av anslaget till vikariatsersättning
m. m. I egenskap av assistent hos förste intendenten å tekniska
avdelningen biträder han huvudsakligen vid handläggningen av kyrkobyggnadsärenden.
Tre andra av arkitekterna utom stat biträda såsom assistenter å
administrativa avdelningen vid förvaltningen av de under ämbetets in
-
13
Riksdagens skrivelse Nr 269.
seende stående statsbyggnaderna, särskilt de värdefullare av dem. Härför
uppbära de särskild ersättning till belopp av 1,500 kronor om året för
vardera. Dessa medel utgå från anslaget under sjunde huvudtiteln till
byggnader och reparationer.
Under de senare åren har det blivit bruk, att, innan någon antages
till arkitekt utom stat, han får underkasta sig viss provtjänstgöring,
varför han emellertid uppbär ersättning beräknad efter 900
kronor för år, som utgår från anslaget till vikariatsersättning m. in.
Genom denna aspirawitjänstgöring har ämbetet beretts en viss lättnad
vid förrättandet av enklare göromål.
Arkitekterna utom stat äro, ehuru extra, dock att räkna såsom
fullt ordinära arbetskrafter hos ämbetet. Detsamma gäller amanuenserna
och de kvinnliga biträdena.
Av amanuenser äro för närvarande hos ämbetet anställda två, den
ene, mot arvode av 1,200 kronor för år, såsom biträde åt förste intendenten
på administrativa avdelningen och den andre, mot årsarvode av
500 kronor, såsom biträde åt kassören.
Tre kvinnliga biträden äro för närvarande anställda hos ämbetet,
ett såsom rit- och kopieringsbiträde med ersättning av 1,800 kronor för
år, ett såsom skrivbiträde med ersättning av 1,500 kronor för år samt ett
såsom rit- och skrivbiträde med ersättning av en krona för arbetstimme.
Under de senare åren har hos ämbetet på stadigvarande sätt
anställts en del personal för förvaltningen av kronans under ämbetets
inseende ställda egendomar, nämligen en kontrollant, en biträdande
kontrollant, en målarekontrollant samt en teknisk inspektör för kungl.
teatrarnas maskinella anordningar och ledningar. Dessa funktionärer
avlönas huvudsakligen med medel från anslaget till byggnader och
reparationer. Kontrollanten, som är byggnadsingenjör, uppbär 4,800
kronor om året för kontroll och tillsyn m. m. av generalförslagsarbetena
i Stockholm samt för andra uppdrag växlande mindre belopp, som
delvis utgått av särskilda byggnad san slag. Den biträdande kontrollanten
åtnjuter 3,600 kronor om året. Målarekontrollanten, som huvudsakligen
sysselsättes med kontrollmätning, uppbär timavlöning, för närvarande
75 öre. Den tekniska inspektören slutligen åtnjuter årsarvode av 2,000
kronor.
Helt nyligen har ämbetet erhållit en ytterligare avsevärd förstärkning
av sina arbetskrafter. Från och med år 1915 hava nämligen hos
ämbetet varit anställda dels en extra föredragande för stadsplaneärenden
och dels en extra notarie. De uppbära i årsavlöning, föredraganden
14
Riksdagens skrivelse Nr 269.
5,600 kronor och notarien 3,900 kronor av särskilda av riksdagen för
ändamålet anvisade medel.
Slutligen har ämbetet anlitat extra vaktmästare efter behov.
Den hos överintendentsämbetet stadigvarande sysselsatta personalen
är alltså för närvarande följande:
Överintendenten.
Tekniska avdelningen:
Förste intendenten.
Den extra föredraganden för stadsplaneärenden.
En assistent.
En aspirant.
Arkitekter utom stat.
Ett kvinnligt rit- och kopieringsbiträde.
Administrativa avdelningen:
Förste intendenten.
Intendenten för kronans hus i Stockholm.
Intendenten » » » » landsorten.
Kassören och bokhållaren.
Den extra notarien.
En kontrollant.
En biträdande kontrollant.
En målarekontrollant.
Tre assistenter.
En teknisk inspektör för kungl. teatrarnas maskinella anordningar
och ledningar.
En amanuens hos förste intendenten.
En amanuens hos kassören.
Ett kvinnligt skrivbiträde.
För båda avdelningarna gemensamt:
Ett kvinnligt rit- och skrivbiträde.
Förste vaktmästaren.
Vaktmästaren.
Extra vaktmästare efter behov.
Utom denna stadigvarande sysselsatta personal använder sig överintendentsämbetet
jämväl av tillfälliga arbetskrafter. Dessa — specialiserade
husbyggnadstekniker, värmetekniker, elektriker, m. fl. — anlitas
15
Riksdagens skrivelse Nr 269.
vid behov för särskilda bestämda, begränsade uppgifter, såsom för
granskning av järn- och betongkonstruktioner eller mera ovanliga eller
komplicerade konstruktioner av andra material, för utredningar av konstruktiva
frågor rörande byggnader, som av ämbetet uppföras, för
kontinuerlig tillsyn av ämbetets byggnadsföretag i landsorten, m. m.
Vad härefter angår den föreslagna nya organisationen av överintendentsämbetet
eller byggnadsstyrelsen, som ämbetsverket efter omorganisationen
skulle kallas, bär i propositionen till en början framhållits,
hurusom de nuvarande tjänstgöringsförhållandena inom ämbetet i allmännet
icke medgåve funktionärerna vare sig att i önskvärd omfattning
teoretiskt följa byggnadsväsendets utveckling eller att göra nödiga inspektions-
och utredningsresor, samt på grund härav uttalats, att vid
disponerandet av ämbetsverkets arbetskrafter i sammanhang med omorganisationen
tid borde inrymmas för vederbörande befattningshavare
för båda dessa ändamål. Beträffande de allmänna grunderna i övrigt
för organisationen av överintendentsämbetet har ifrågasatts, att ämbetsverkets
chef, som under nuvarande förhållanden till följd av bristen på
arbetskrafter i avsevärd omfattning måst ägna tid åt underordnade uppgifter,
för framtiden borde befrias från varje åliggande, som icke på
grund av dess egen natur tillhörde chefen; att för tillgodoseende av de
övervakande och sammanhållande funktionerna inom verket en av dess
ledamöter skulle förordnas såsom ställföreträdare för chefen; att chefen
för ämbetsverket skulle vara en generaldirektör i normalgrad; att ämbetsverket,
som nu saknar tekniskt förfarna lokala organ och därför för
tillsyn å företag i landsorten måst vid behov anlita helt och hållet utom
verket stående och mången gång för uppdragen mindre lämpliga personer,
skulle beredas tillgång till lokala organ i de länsarkitekter, vartill propositionen
innehåller förslag; att det för överintendentsämbetets organisation
säregna draget med arkitekter utom stat skulle bibehållas med den
jämkning beträffande användningen av dessa arbetskrafter, att en del
ärenden, särskilt mindre sådana, vilkas handläggning på grund av
bristen på arbetskrafter inom det egentliga överintendentsämbetet i allt
större utsträckning överlämnats till arkitekter utom stat, skulle flyttas
åter till ämbetsverkets regelbundet tjänstgörande personal; att ämbetsverket
skulle indelas i fem särskilda byråer, benämnda byggnadsbyrån,
intendentsbyrån, kulturhistoriska byrån, stadsplanebyrån och administrativa
byrån, med de uppgifter, som nedan nämnas; att såsom ledamöter av
verkets styrelse och chefer för byråerna skulle anställas fem byråchefer, av
vilka cheferna för de fyra tekniska byråerna skulle benämnas byggnadsråd;
16
Riksdagens skrivelse Nr 269.
att ämbetsverkets biträdande arbetskrafter skulle liksom nu tillhöra två
med hänsyn till tjänstgöringens art åtskilda grupper, nämligen dels sådana
extra biträden, som vid behov anlitades för utförandet av för varje
gång särskilt meddelade uppdrag, och dels regelbundet tjänstgörande personal;
samt att beträffande sistnämnda personal skulle gälla följande allmänna
principer, nämligen att denna personal skulle åläggas skyldighet
att, i den mån vederbörandes egentliga sysselsättning det medgåve, efter
behörig överordnads anvisning biträda även vid andra inom verket förefallande
göromål, att bland de biträdande tjänstemännen å varje byrå skulle
finnas åtminstone en, som i möjligaste mån innehade samma kvalifikationer
som vederbörande byråchef och vilken vid byråchefens frånvaro,
på grund av tjänsteresa, semester, sjukdom m. in., skulle hava att svara
för de löpande ärendenas gång, samt slutligen att de lägsta tekniska
tjänsterna skulle organiseras såsom arvodesbefattningar.
Vidkommande de särskilda byråernas organisation skulle såväl
byggnadsbyrån som intendentsbyrån i själva verket komma att bliva
uppdelade på två avdelningar, den förra byrån i en utredningsavdelning
och en byggnadsavdelning samt den senare byrån i en avdelning för
vården av kronans under ämbetsverkets inseende ställda byggnader i
Stockholm och en för byggnaderna i landsorten.
Å de särskilda byråerna skulle anställas, utom byråcheferna, följande
fasta personal med nedan angivna avlöningsförmåner, nämligen å byggnadsbyrån:
två intendenter i andra lönegraden, två assistenter och en
statistiker i första lönegraden men med arvoden samt ett kvinnligt biträde
i första lönegraden; å intendentsbyrån: två intendenter i andra
graden och en assistent i första graden med arvode; å kulturhistoriska
byrån: en intendent i andra graden och ett kvinnligt biträde i andra
graden; å stadsplanebyrån: en intendent i andra graden, samt å administrativa
byrån: eu sekreterare i andra graden, en kassör och bokhållare
tillika notarie i första graden samt två kvinnliga biträden, det ena i
andra och det andra i första graden. Dessutom skulle anställas en
förste vaktmästare och en vaktmästare med samma löneförmåner som
motsvarande befattningshavare i de centrala ämbetsverken i allmänhet.
Ämbetsverkets åligganden skulle fördelas mellan byråerna på
huvudsakligen följande sätt. Byggnadsbyrån skulle tilldelas dels de ärenden,
som avse utredning av byggnadsfrågor, och dels de, som avse
granskning av upprättade förslag till byggnadsföretag och utförande
av sådana företag. Den förra gruppen av ärenden komme att utgöra
utredningsavdelningens och den senare gruppen byggnadsavdelningens
uppgifter. Å denna byrå skulle falla så gott som hela den ökning av
17
Riksdagens skrivelse Nr 269.
verkets arbetsuppgifter, vilken skulle följa av de tillämnade förändringarna
beträffande statens byggnadsverksamhet. Ifrågavarande arbetsökning är
i stort sett att hänföra till den ovan först nämnda gruppen av byråns
ärenden och komme således att falla å utredningsavdelningen och väsentligen
utgöra dess arbete. Byggnadsavdelningen skulle till sina åliggauden
erhålla det huvudsakliga av den nuvarande tekniska avdelningens
uppgifter. Vården av kronans under ämbetsverkets inseende ställda hus
och byggnader skulle bliva intendentsbyråns egentliga uppgift. Härtill
skulle komma verkets tillämnade befattning med förhyrningar för statsändamål
samt förvaltningen av vissa statens möbler och andra inventarier.
Byrån skulle således till sin huvudsakliga karaktär bliva en ny
form av den tekniska delen av den nuvarande administrativa avdelningen
med dess två underavdelningar för vården av kronans byggnader i
Stockholm och i landsorten. Den kulturhistoriska byrån och stadsplanebyrån
skulle, såsom namnen angiva, den förra övertaga överintendentsämbetets
nuvarande befattning med kyrkobyggnads frågor samt därtill
de nya åligganden, som genom organisationen av den kulturhistoriska
byggnadsvården på sätt i propositionen ifrågasatts skulle tilläggas ämbetsverket,
och den senare utöva det på verket ankommande inseendet över
stadsplaneväsendet i riket. Den administrativa byrån slutligen skulle
hava att svara för den formella och rättsliga sidan av ämbetsverkets
verksamhet samt förrätta verkets kansli- och kamerala göromål, däribland
sekreterargöromålen för hela verket. Av verkets nya uppgifter är det
huvudsakligen befattningen med försäljning och inköp av tomtmark, som
tillkomme byrån.
De extra biträden, som ämbetsverket utom den regelbundet tjänstgörande
personalen behövde, skulle, såvitt de ej anlitats för något särskilt
byggnadsföretag och avlönades av medel, som anvisats för företaget,
gottgöras av medel från det å verkets stat uppförda anslaget till »vikariatsersättningar
samt arvoden åt arkitekter utom stat och extra biträden
m. no å 36,800 kronor. Av anslaget har avsetts
för semestervikariatsersättningar .......................... omkring 4,000 kronor
x> vikariatsersättningar för tjänstgöring under
befattningshavares tjänsteresa m. m..........
)) arvoden åt extra skriv- och ritbiträden m. in.
å byggnadsbyrån.............................................
arvoden åt extra biträden å intendentsbyrån
''» arvoden åt arkitekter utom stat för uppdrag
för kulturhistoriska och stadsplanebyråernas
räkning ävensom åt extra biträden
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 88 käft. ''(Nr 269)
» 200 »
» 2,800 »
» 8,000 »
3
18
Riksdagens skrivelse Nr 269.
för rit- och kopieringsarbeten m. m. för
sistnämnda byrå ............................................. omkring 18,000 kronor.
för arvoden åt amanuenser, extra skrivbiträden
m. m. å administrativa byrån....................... » 3,000 »
» arvoden åt extra vaktmästare ....................... » 800 »
eller tillsammans omkring 36,800 kronor.
Såsom ovan nämnts skulle den blivande byggnadsstyrelsen beredas
lokala organ i de länsarkitekter, vartill propositionen innehåller förslag.
Länsarkitekterna skulle emellertid erhålla sin egentliga karaktär av sin
ställning till länsstyrelserna. Deras förnämsta uppgift skulle nämligen bliva
att vara byggnadstekniska biträden åt Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Länsarkitekternas åligganden hava tänkts skola huvudsakligen bliva
att närmast handhava tillsynen av kronans under överintendentsämbetets
(byggnadsstyrelsens) vård ställda byggnader;
att närvara vid eller förrätta de årliga synerna å dessa hus, uppsätta
generalförslag rörande nästa års reparationsarbeten samt inom
bestämd tid avlämna förslagen till ämbetsverket;
att åt ämbetsverket insamla nödiga statistiska uppgifter beträffande
statsverkets egendomar och lokalbehov samt rörande gällande arbetsoch
materialpris;
att leda och övervaka utförandet av de årliga reparationsarbetena
å kronans under ämbetsverkets vård ställda hus samt granska och
attestera alla hithörande räkningar;
att biträda vid besiktningar och värderingar av annan kronans
egendom;
att, enligt särskilda förordnanden, förrätta inspektioner av såväl
statens byggnadsarbeten som kyrkobyggnadsarbeten;
att, då ämbetsverket så finner lämpligt, avgiva yttrande beträffande
förslag till stadsplaner och tomtindelningar;
att tillhandagå Kungl. Maj:ts befallningshavande med råd och yttranden
i ärenden rörande byggnadsordningar, stadsplaner, byggnadsbestämmelser,
tomtindelningar, besvärsmål i byggnadsfrågor samt rörande
arkitektoniska frågor i allmänhet; samt
att avgiva årsberättelse över sin verksamhet.
För att innan praktisk erfarenhet vunnits angående den nytta,
man kan utvinna av länsarkitektinstitutionen, och det arbete, som komme
att åligga länsarkitekterna i de särskilda landsdelarna, icke formbinda
institutionen, har i propositionen föreslagits, att det skulle lämnas åt Eders
Kung!. Maj:t att, efter ytterligare utredning i ämnet, bestämma ej endast
19
Riksdagens skrivelse Nr 269.
länsarkitekternas närmare åligganden och vad övrigt som kan äga samband
med deras verksamhet, utan även huru många länsarkitekter skulle
anställas och varje länsarkitekts avlöning. Härvid skulle Eders Kungl. Maj:t
även äga frihet att om så visade sig lämpligt icke omedelbart tillsätta
länsarkitekter över hela riket utan i första hand tillgodose de landsdelar,
varest behovet av ifrågavarande funktionärer vore störst. I överensstämmelse
härmed har medel för länsarkitekternas avlönande äskats
under formen av ett extra anslag för ändamålet, som finge användas
enligt de närmare bestämmelser Eders Kungl. Maj:t meddelade. För att bestämma
anslagets siffra har emellertid beräknats, att elva länsarkitekter
skulle anställas, var med sitt distrikt, samt att gottgörelsen till länsarkitekterna,
som kunde antagas erhålla sin huvudsakliga inkomst genom
privat arkitektverksamhet, skulle utgå med 2,000 kronor i allmänhet
men med 4,000 kronor i det nordligaste distriktet, som ifrågasatts att
omfatta Väster- och Norrbottens län, varest resorna ställde sig synnerligen
tidsödande och besvärliga samt tillgången till privat verksamhet
kunde antagas vara förhållandevis liten.
Såsom ovan framhållits hava vid upprepade tillfällen från riksdagens
sida framställts erinringar i olika avseenden mot statens byggnadsverksamhet.
De rörande denna verksamhet föreliggande förslagen,
som delvis föranletts av. riksdagens uttalanden i ämnet, avse att åstadkomma
bättre förhållanden å ifrågavarande område av statsförvaltningen.
Riksdagen har funnit förslagen grundade på en noggrann och tillförlitlig
utredning samt i allmänhet väl ägnade att medföra den åsyftade verkan.
Den statens byggnadsverksamhet, som avses i nämnda förslag och
vilken hädanefter skulle bliva föremål för en viss centralisation, omfattar
äv^n den verksamhet av detta slag, som utövas av riksdagens
verk. Att finna de lämpligaste formerna för den administrativa behandlingen
av sådana byggnadsangelägenheter, som närmast röra något
dylikt verk men som i centralisationssyfte även skulle tillhöra
Kungl. Maj:t underordnad myndighets handläggning, kommer givetvis
att möta vissa svårigheter. 1910 års statsrevisorer, som haft sin uppmärksamhet
riktad å nämnda förhållande och även framhållit, att planmässigheten
och det intima samarbetet mellan de olika myndigheterna
försvårades i fall, då en av myndigheterna vore omedelbart underordnad
riksdagen, hava likväl uttalat, att, om man vore ense om vikten av att
åstadkomma bättre förhållanden inom statens byggnadsväsen, svårigheterna
ej syntes vara omöjliga att övervinna. Riksdagen delar denna
20
Riksdagens skrivelse Nr 269.
uppfattning och vill uttala sin övertygelse, att vid det blivande sammanförandet
av den av riksdagens verk utövade byggnadsverksamheten med
liknande av staten eljest utövad verksamhet, varav säkerligen övervägande
fördelar äro att vinna, vederbörande myndigheter komma att göra
allt vad på dem kan ankomma för att främja och underlätta centralisationens
genomförande.
Ovan förstberörda motionsvis framställda yrkande avser en
fas av den statliga byggnadsverksamhetens allmänna anordning. I
motionen erinras om den å sidorna 168—170 i propositionen intagna
översikten över behandlingen av husbyggnadsärendena, sådan man
kan antaga, att densamma kommer att te sig i praktiken, därest de
ifrågasatta ändringarna i statens byggnadsverksamhet i allmänhet
varda förverkligade, enligt vilken översikt husbyggnadsärendena uppdelats
i flere grupper. Den grupp, framhålles i motionen, vartill
nybyggnad av ett folkskolesemdiarium hörde, skulle i det hela taget
handläggas enbart av byggnadsstyrelsen, varemot beträffande den grupp,
vartill hörde byggnader för post- och telegrafverkens samt riksbankens
räkning, ett ordnat samarbete skulle äga rum mellan byggnadsstyrelsen
och den myndighet, för vars verksamhet byggnaden vore avsedd. Emellertid
framhålles i motionen, att några vägande invändningar icke kunde
göras mot att det så ordnas, att folkskolöverstyrelsen beträffande byggnadsföretag
för läroanstalter, som tillhörde dess verksamhetsområde,
erhölle en ställning, analog med den, som enligt propositionen skulle
tillkomma generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och riksbanksfullmäktige.
Det vore nämligen av betydelse, att den pedagogiska sakkunskapen
finge ett avgörande ord vid uppförande av byggnader för ett seminarium,
vadan folkskolöverstyrelsen inom sitt område borde få medverka
vid de byggnadsföretag, som kunde sägas tillhöra dess verksamhetsområde,
på samma sätt som t. ex. telegrafstyrelsen i fråga om för dess
verksamhet avsedda byggnader. Denna ordning tillämpad på seminariebyggnaderna
skulle sålunda innebära, att folkskolöverstyrelsen finge taga
initiativ till byggnadsföretaget och att de uppgjorda ritningarna med
mera överlämnades till överstyrelsen, som hade att bringa ärendet under
Kungl. Maj:ts prövning. — Icke blott vid själva uppgörandet av byggnadsförslaget
syntes emellertid överstyrelsens medverkan vara av nöden.
Detta syntes med lika stort fog för de pedagogiska och skolhygieniska
synpunkternas tillgodoseende böra vara fallet i fråga om uppförandet av
byggnaden, då därunder tydligen olika pedagogiska och skolhygieniska
spörsmål kunde uppstå och kräva beaktande. Det samarbete mellan
21
Riksdagens skrivelse Nr 269.
byggnadsstyrelsen och folkskolöverstyrelsen, som jämväl i detta avseende
kunde behövas, syntes lämpligen kunna vinnas, om även beträffande
de byggnader, som skulle stå under folkskolöverstyrelsens överinseende,
tillämpades vad som angivits beträffande post- och telegrafverkens samt
riksbankens byggnadsföretag.
Enligt ifrågavarande i propositionen intagna översikt bestå skiljaktigheterna
i behandlingen av ett ärende angående en nybyggnad för ett
folkskollärarseminarium å ena sidan och av ett ärende angående ett post-,
telegraf- eller riksbanksbygge å andra sidan däri, att överintendentsämbetet
(byggnadsstyrelsen) skulle verkställa utredning och uppgöra
förslag till den ifrågasatta byggnaden, i förra fallet på befallning av
Kungl. Maj:t och i senare fallet på anmodan av vederbörande myndighet
(posten, telegrafen eller riksbanken), att, sedan ämbetet utfört
sitt berörda uppdrag, ritningarna m. m. överlämnas, i förra fallet
till Kungl. Maj: t och i senare fallet till den i saken intresserade myndigheten,
som bringar ärendet under Kungl. Maj:ts prövning, samt att,
därest byggnadsföretaget skall komma till utförande, ämbetet verkställer
byggnadsarbetet, i senare fallet dock i samråd med vederbörande
myndighet, med vilken ämbetet under arbetets gång ständigt uppehåller
känningen.
Skiljaktigheterna i förfarandet vid en seminariebyggnads och en
post-, telegraf- eller riksbanksbyggnads tillkomst äro således enligt berörda
översikt att finna såväl vid byggnadsförslagens tillkomst som vid
byggnadsarbetets verkställande. Skiljaktigheterna torde dock vad beträffar
möjligheterna för vederbörande myndigheter att göra sina speciella
synpunkter gällande under byggnadsfrågans behandling vara av
övervägande formell natur. I fråga om själva initiativet till ett byggnadsföretag
torde detta i båda fallen ankomma på vederbörande fackmyndighet,
d. v. s. folkskolöverstyrelsen respektive postverket, telegrafverket
eller riksbanken. Denna överensstämmelse mellan de båda fallen framgår
visserligen icke direkt av översikten, men detta beror på, att översikten
utarbetats från överintendentsämbetets (byggnadsstyrelsens) synpunkt
och således ej berör de moment av en byggnadsfråga, som
till tiden infalla innan ämbetsverket fått befattning med frågan. Sedan
initiativet väl tagits, yppar sig vid frågans vidare framförande ovan
först omförmälda skiljaktighet, nämligen att, då det gäller en seminariebyggnad,
framställning om ritningars uppgörande göres hos Kungl.
Maj:t, som därefter meddelar beslut i ämnet, under det att då saken
gäller en post-, telegraf- eller riksbanksbyggnad framställning om rit
-
22
Riksdagens skrivelse Nr 269.
ningars uppgörande skulle göras direkt hos överintendentsämbetet. Det
förra tillvägagångssättet torde väl i allmänhet vara att föredraga, då
ritningars upprättande alltid medför stora kostnader och förtänksamheten
bjuder, att, innan kostnaderna göras och såvitt särskilda skäl ej
annat föranleda, visshet inhämtas, att hinder för byggnadsföretaget icke
möter från Kungl. Maj:ts sida. Att denna väg icke valts för post- och
telegrafverkens samt riksbankens byggen, torde bero därpå att, vad
nämnda kommunikationsverk angår, man med hänsyn till arten av deras
verksamhet och byggnadsfrågornas förhållandevis underordnade ställning
i deras omfattande rörelser velat undvika den tidsutdräkt vid byggnadsfrågornas
behandling, som skulle följa av frågornas hänskjutande till
Kungl. Maj:t på ett tidigare stadium, och, vad riksbanken beträffar, den
omständigheten, att bankens byggnadsangelägenheter allt framgent ej
alls skulle underställas Kungl. Magt.
Vad angår möjligheten för de intresserade myndigheterna att öva
inverkan vid byggnadsförslagens utarbetande torde sätten för behandlingen
av en semin ariebyggnadsfråga och en fråga om byggnad för
post, telegraf eller riksbank vara i det stora hela likvärdiga. För båda
skulle gälla, att företagets arkitekt sätter sig i förbindelse med representanterna
för den statens verksamhet, som byggnaden avses för, samt i
samråd med dem utarbetar fullständigt program för byggnaden, att
arkitekten sedermera, alltjämt i kontakt med vederbörande myndigheter,
utarbetar förslagsritningar m. in. till byggnadsföretaget samt att, sedan
förslagen av arkitekten utarbetats, dessa granskas av överintendentsämbetet
(byggnadsstyrelsen), som därvid konfererar med de vederbörande,
byggnaden är avsedd för. Härefter inträder en olikhet, i det
de färdiga förslagen av nämnda ämbetsverk överlämnas till vederbörande
uppdragsgivare, d. v. s. om det gäller en seminariebyggnad till Kungl.
Maj:t och i andra fallet till vederbörande myndighet. Härvid hava
givetvis post- och telegrafverken ytterligare tillfälle att vid byggnadsförslagens
vidare befordrande till Kungl. Maj:t göra sina synpunkter
gällande. I sak torde detta emellertid icke innebära något nämnvärt
företräde framför vad som skulle gälla vid behandlingen av ett seminariebyggnadsföretag,
ty det lärer väl i sistnämnda fallet ligga i sakens
natur, att Kungl. Maj:t, därest folkskolöverstyrelsen ej tilläventyrs
redan vid förslagens slutbehandling hos det byggnadstekniska ämbetsverket
förklarat sig icke hava något att erinra emot förslagen, remitterar
desamma till överstyrelsen för yttrande.
Större verklig olikhet förete de nu ifrågavarande förfaringssätten
vid verkställandet av byggnadsföretag, i ty att detta enligt översikten
23
Riksdagens skrivelse Nr 269.
i fråga skulle beträffande seminariebyggnader ankomma på överintendentsämbetet
(byggnadsstyrelsen) allena och beträffande post- och ''telegrafbyggnader
utföras visserligen även i detta fäll av nämnda ämbetsverk
men i samråd med post- respektive telegrafstyrelsen. Ehuru det torde
vara en given sak, att folkskolöverstyrelsen följer utvecklingen av ett
semin ari ebygge och därvid hos den byggnaden utförande myndigheten
gör de framställningar, som må föranledas ur synpunkten av de intressen
överstyrelsen företräder — framställningar, som givetvis skulle av vederbörande
i möjligaste mån beaktas — torde det vara lämpligt att tillerkänna
folkskolöverstyrelsen en viss delaktighet även vid verkställandet
av seminariebyggen.
Med avseende å vad sålunda anförts torde utsikterna för folkskolöverstyrelsen
att kunna öva vederbörlig inverkan vid behandlingen
av frågor rörande byggnadsföretag för folkskollärarseminarier ej vara
så ringa som motionen synes giva vid handen. Men då de i motionen
framförda synpunkterna otvivelaktigt äro värda beaktande, anser riksdagen,
att hänsyn bör tagas till samma synpunkter vid det framtida
praktiska utövandet av statens husbyggnadsverksamhet.
Liksom frågan om omläggningen av statens husbyggnadsverksamhet
i allmänhet är även den i propositionen behandlade frågan om organiserandet
av den kulturhistoriska byggnadsvården av mera allmän innebörd.
Det ämne denna fråga berör har riksdagen funnit vara av den betydelse,
att dess inordnande under administrationens kontroll måste betraktas
såsom ett betydande statsintresse. De i ämnet framställda förslagen
hava icke givit riksdagen anledning till erinran.
Aven förslagen om ordnandet av statens tomtförsäljningar, om
centralisering av förhyrningar för statens räkning m. m. har riksdagen
funnit välgrundade och av beskaffenhet att kunna medföra mer tillfredsställande
förhållanden å ifrågavarande förvaltningsområden.
De förändringar, som åsyftas med samtliga förenämnda förslag,
skulle i administrativt avseende erhålla sitt huvudsakligaste uttryck däri,
att överintendentsämbetets ställning å området för den statliga husbyggnadsverksamheten
skulle bliva mer omfattande och till sitt väsen
undergå en avsevärd omdaning. Under nuvarande förhållanden kan
överintendentsämbetets verksamhet i det stora hela betraktas såsom
varande av mera biträdande och reviderande natur. Härefter skulle
ämbetet däremot framträda såsom mera självständigt ledande å sitt
område och över huvud taget mera positivt i sin verksamhet. En sådan
24
Riksdagens skrivelse Nr 269.
utveckling av ämbetsverket finner riksdagen i allmänhet önsklig och för
övrigt nödvändig för uppnåendet av de resultat, man i de ovannämnda
förslagen syftar till.
Med hänsyn härtill är det givet, att man icke nu kan stanna vid
en vanlig lönereglering för ämbetsverket och sådana smärre jämkningar
i dess organisation, som i sammanhang med löneregleringar stundom
vidtagas, utan att man, för att göra ämbetsverket till det smidiga redskap
för statens husbyggnadsverksamhet man önskar, måste förläna det
en helt ny organisation. Det föreliggande förslaget till omorganisation
av överintendentsämbetet, för vilket redogjorts här ovan, innebär också
en från grunden ny och i förhållande till ämbetsverkets nuvarande mått
mycket omfattande organisation. Ehuru ämbetsverkets stat härigenom
kommit att undergå en nästan enastående utveckling till såväl befattningarnas
antal som deras grad, finner riksdagen den likväl betingad
av omfattningen och vikten av verkets nuvarande och blivande uppgifter.
Riksdagen bär därför icke i princip något att erinra emot den
föreslagna nya organisationen av och avlÖDingsstaten för ämbetet. Endast
i vissa särskilda avseenden har propositionen givit riksdagen anledning
till uttalande.
I de sakkunnigas förslag, som av departementschefen följts, hava
synnerligen stora fordringar uppställts på byråchefernas kompetens.
Detta gäller särskilt den kulturhistoriska byråns chef, vilken skulle fylla
fordringar på så väl arkitektonisk som humanistisk utbildning i en kombination,
som synes riksdagen, åtminstone ännu så länge, tämligen ovanlig.
Det är givet, att höga anspråk böra ställas å ifrågavarande befattningshavare,
ty på deras sätt att fullgöra sina åligganden kommer
ämbetsverkets förmåga att fylla sina uppgifter i väsentlig grad att bero.
Just med hänsyn härtill torde emellertid en viss fara ligga i att ställa
fordringarna på vederbörandes formella kompetens för höga. Ty om å
ena sidan en sådan kompetens väl måste medgivas innebära en viss
garanti för en god rekrytering, kan å andra sidan fordringarna å högformell
kompetens så starkt begränsa den krets, varinom de blivande
befattningshavarna äro att söka, att en person med största reella kompetens
för de uppgifter, som vila på den befattning som är i fråga, på
grund av de formella fordringarna ej kan komma i åtanke. Riksdagen
har därför velat uttala önskvärdheten därav, att vid tillsättande av de
viktigare befattningarna inom byggnadsstyrelsen särskild vikt tillägges
den blivande befattningshavarens verkliga skicklighet och praktiskt
ådagalagda lämplighet för den befattning, som skall tillsättas.
De för vaktmästarna i den föreslagna staten upptagna avlönings
-
25
Riksdagens skrivelse Nr 269.
förmånerna äro desamma, som i Eders Kungl. Maj:ts den 16 april 1917
avlåtna proposition, nr 342, angående reglering av löneförhållanden m. m.
lör vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare föreslagits för
vaktmästarna i de centrala ämbetsverken i allmänhet. Att avlöningarna
för vaktmästarna i byggnadsstyrelsen böra utgå enligt samma grunder,
som skola tillämpas i övriga ämbetsverk, torde få anses självfallet.
Riksdagen har emellertid, såsom i särskild skrivelse anmäles, icke bifallit
Eders Kungl. Maj:ts berörda proposition. I överensstämmelse härmed har
riksdagen i staten för byggnadsstyrelsen upptagit vaktmästarnas avlöningsförmåner
i enlighet med vad som i detta avseende för närvarande i
regel gäller i de reglerade centrala ämbetsverken.
Beträffande avlöningsvillkoren håller riksdagen före, att vad angår
tillträdandet av avlöningsförhöjning sådan jämkning bör vidtagas i det
föreliggande förslaget, att detsamma kommer i överensstämmelse med
motsvarande stadgande i villkoren för åtnjutande av avlöningsförmånerna
vid befattningarna i statsdepartementen.
Vad härefter angår förslaget att anställa länsarkitekter, är detta
eu fråga av gammalt datum. Proposition i ämnet förelädes redan 1865
—1866 årens riksdag, men vann då ej representationens bifall. Under
den tid som därefter förflutit, i synnerhet under de sista årtiondena torde
emellertid behovet av statsorgan av ifrågavarande slag hava blivit efter
hand allt mer märkbart. Härtill hava i främsta rummet bidragit dels
den under de senare åren kraftiga allmänna utvecklingen av byggnadsväsendét
och dels särskilt stadsplaneväsendets utveckling till den moderna
ståndpunkt det nu intager. Införandet av länsarkitektinstitutionen såsom
ett led i den statliga ortsförvaltningen torde därför vara av förhållandena
påkallad, och riksdagen anser sig böra i detta sammanhang framhålla,
att institutionen torde få en allt större uppgift att fylla.
Några fasta former för institutionen hava ej uppdragits, utan det
har ifrågasatts att åt Eders Kungl. Maj:t överlämna att härutinnan förfoga
inom de gränser, som beviljade anslag tillåta. I betraktande av att
all erfarenhet på området ännu saknas, har riksdagen intet att erinra
emot att så förfares.
För att bestämma det erforderliga anslagets storlek har, såsom förut
sagts, beräknats, att elva länsarkitekter skulle anställas, var med sitt
distrikt, samt att gottgörelsen till länsarkitekterna skulle utgå med 2,000
kronor i allmänhet men med 4,000 kronor i det nordligaste distriktet^
som ifrågasatts att omfatta Väster- och Norrbottens län. I en inom
riksdagen väckt motion har föreslagits, att nämnda län skulle erhålla
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 88 höft. (Nr 269.) 4
26
Riksdagens skrivelse Nr 269.
vartdera sin länsarkitekt, att dessa länsarkitekter skulle tilldelas arvoden
om 2,500 kronor för vardera samt att anslaget till länsarkitekterna följaktligen
skulle bestämmas till 25,000 kronor. Till stöd härför har
huvudsakligen anförts, att en länsarkitekt i ett distrikt av den omfattning
som Västerbottens och Norrbottens län tillsammans icke kunde
vara till avsevärt gagn, då hans tid huvudsakligen syntes komma
att upptagas av resor, att det med hänsyn till de långa och kostsamma
resorna väl kunde ifrågasättas, huruvida en uppdelning av det nordligaste
distriktet i verkligheten bleve avsevärt dyrare, samt att de nordligaste
länen vore stadda i kraftigare utveckling än andra, vilket medförde
ökad byggnadsverksamhet och därmed för en dugande arkitekt
rika tillfällen till lönande enskild praktik, en omständighet, som syntes
få till följd, att arvodena i de nordligaste länen ej behövde sättas mycket
högre än annorstädes.
Den uppfattning, som ligger till grund för ifrågavarande motionsvis
framställda förslag, delar riksdagen. Bestämmandet av distriktens
omfattning samt arvodenas i de särskilda distrikten belopp torde emellertid,
i överensstämmelse med vad ovan sagts, vara angelägenheter som,
åtminstone för närvarande, böra helt överlämnas till Eders Kungl. Maj:ts
avgörande. Vad beträffar höjningen av det begärda anslaget till länsarkitekter
har riksdagen, jämväl med avseende å vad departementschefen
i ämnet anfört, icke tvekat att biträda förslaget.
Riksdagen får härmed för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen
dels godkänt följande nya stat för överintendentsämbetet under
förändrat namn av byggnadsstyrelsen, att tillämpas från och med år 1918:
Riksdagens skrivelse Nr 269.
27
Tjänst-
görings-
Summa
motsva-
rande
penningar
eller mot- svarande
tillägg
Generaldirektören och chefen...
7,000
3,000
1,000
11,000
1 byggnadsråd .............
3 d:o .............
1 byråchef ...................
1 intendent...................
5,000
15,000
2.500
7.500
600
1,800
8,100
24,300
|e£ter 5 år kan lönen böjas
I med 600 kr.
(Efter 5 år kan lönen höjas
5,000
3,600
2,500
1,800
600
400
8,100
5,800
5 intendenter ...............
18,000
9,000
2,000
29,000
( med 500 kr. och efter 10
1 sekreterare ................
3,600
1,800
400
5,800
år med ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
1 kassör och bokhållare, tillika
med 500 kr., efter 10 år
notarie......................
2,200
1,500
300
4,000
med ytterligare 500 kr.
och efter 15 år med än
1 assistent, arvode .......
ytterligare 500 kr.
2,500
1,500
—
4,000
2 assistenter, arvoden ....
5,000
3,000
—
8,000
1 statistiker, arvode.......
2,500
1,500
—
4,000
1 kvinnligt biträde .......
900
550
150
1,600
1 d:o .......
900
550
150
1,600
Efter 5 år kan lönen höjas
1 d:o .......
350
med 200 kr. och efter 10
700
150
1,200
år med ytterligare 200 kr.
1 d:o .......
700
350
150
1,200
1 förste vaktmästare ....
900
450
150
1,500
| Efter 5 år kan lönen höjas
J, med 100 kr.
1 vaktmästare .............
J Efter 5 år kan lönen höjas
700
350
150
1,200
med 100 kr. och efter 10
Till vikariatsersättningar
samt
'' år med ytterligare 100 kr.
arvoden åt arkitekter
utom
stat och extra biträden,
m. m.
—
—
36,800
Summa
—
—
—
157,200
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
dels förklarat, att för åtnjutande av avlöningsförmånerna enligt
nämnda stat skola gälla följande villkor och bestämmelser:
att samtliga innehavare av å ordinarie stat för byggnadsstyrelsen
uppförda befattningar skola, i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, rara å tjänsterummet
tillstädes minst sex timmar varje söckendag, dock att arbets
-
28
Riksdagens skrivelse Nr 269.
tiden för kvinnligt biträde i första eller andra lönegraden icke må i
något fall utsträckas med mer än en timme;
att innehavare av ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av
ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet kan
varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest ämbetsverkets
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre
kan anses såsom självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande
ämbetsverk tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk,
vara pliktig att, med bibehållande av tjänstegrad och avlöning,
efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som anförtros
befattningshavaren, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i
det verk, till vilket göromålen överlämnas; skolande befattningshavare i
byggnadsstyrelsen slutligen, likaledes med bibehållande av nyssnämnda
förmåner, vara underkastad att, närhelst så av Kungl. Maj:t prövas
lämpligt, förflyttas till annan befattning inom förvaltningen med liknande
arbetsuppgifter;
att med ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så
framt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, vad angår
innehavare av annan befattning, byggnadsstyrelsen, uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills
vidare bibehållas;
att med ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen ej heller må förenas
sådant enskilt arkitektuppdrag, som, vad angår chefen, Kungl.
Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, styrelsen finner
inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket;
att tjänsteman i första eller andra lönegraden är skyldig att
tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där byggnadsstyrelsen,
till befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner honom lämplig
och behövlig;
29
Riksdagens skrivelse Nr 269.
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
tid, befattningshavaren eljest varit befriad från tjänstgöring, skola utgå
till den, som uppehållit befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg eller i det fall, där avlöningen utgöres
av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgörings - penningar avstå så mycket av lönen eller ortstiliägget eller av arvodet,
som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder
tjänstinnehavaren avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av tjänstinnehavarens avlöning, som icke prövas
böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej prövas skäligt låta befattningshavaren uppbära något därav;
att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras till följd av tjänsteresor
eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad
skall vara skyldig att, om vederbörande förordnas till högre befattning
i byggnadsstyrelsen, bestrida densamma mot åtnjutande i det förstnämnda
fallet av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar men eljest
av däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, dock
ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår;
att emellertid, därest ledamot av byggnadsstyrelsen till följd av
tjänsteresa eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast
några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman
av lägre grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de
till ledamotsbefattningen hörande löpande göromål;
att, i fråga om i staten medgiven förhöjning av lönen efter viss
tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras befattnings
-
30
Riksdagens skrivelse Nr 269.
havaren till last tid, varunder åtnjutits semester eller ledighet för fullgörande
av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor;
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit
uppnådd;
att förste vaktmästare och vaktmästare må för löneförhöjning
genom ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens
trädande i kraft förflutit från tillträdet till befattningen, vare sig
på grund av fullmakt eller konstitutorial eller på grund av förordnande
i följd av frågan om överintendentsämbetets omorganisation;
att, därest kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande
är anställt hos överintendentsämbetet och befordras till ordinarie
biträde hos byggnadsstyrelsen från samma tidpunkt, omedelbart före sin
befordran mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig
beskaffenhet därstädes, biträdet må äga att för åtnjutande av löneförhöjning
räkna sig till godo den tid, biträdet utfört sådant arbete hos
ämbetet;
att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning
intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av generaldirektören, ledamöterna i
byggnadsstyrelsen, intendenterna och sekreteraren en var under en och
en halv månad, av kassören och bokhållaren, assistenterna, statistikern
och de kvinnliga biträdena en var under en månad samt av vaktmästarna
vardera under 15 dagar;
att tjänstinnehavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll
å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes,
begagna sig av semester;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom orts tillägg eller, där avlöningen
utgöres av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,
utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga
31
Riksdagens skrivelse Nr 269.
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning'', som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat;
att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt
att beträffande kvinnliga biträden å byggnadsstyrelsens stat skola
i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda
utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å
vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar;
dels
jämväl förklarat
att en var, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträder ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen, skall vara pliktig att
underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar i överintendentsämbetet,
vilka icke före den 1 november 1917 anmäla, att de
vilja övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för
avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt
dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,
i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem;
dels å riksstaten för år 1918 uppfört det ordinarie anslaget till
överintendentsämbetet, nu 50,600 kronor, med ett till 157,200 kronor
förhöjt belopp och under ändrad benämning av »till byggnadsstyrelsen»;
dels för utförandet av mätningar och andra undersökningar av i
kulturhistoriskt avseende märkliga byggnader i allmänhet beviljat å
ordinarie stat för år 1918 såsom reservationsanslag ett belopp av 3,000
kronor;
dels å extra stat för år 1918 anvisat, för bestridande av de med
uppläggandet av en byggnadsstatistik förenade särskilda kostnaderna,
såsom reservationsanslag ett belopp av 15,000 kronor;
dels å extra stat för år 1918 beviljat, för anställande av länsarkitekter
i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t
meddelas, ett förslagsanslag, högst 25,000 kronor;
32
Riksdagens skrivelse Nr 269.
dels ock å riksstaten för år 1918 uppfört det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer med oförändrat belopp,
370,000 kronor.
Stockholm den 11 juni 1917.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.