Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av och lönereglering för överintendentsämbetet samt angående länsarkitekter m. m. ävensom i dessa ämnen väckta motioner.

1917-06-11 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:269, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av och lönereglering för överintendentsämbetet samt angående länsarkitekter m. m. ävensom i dessa ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 269.

1

Nr 269.

Godk&nd av första kammaren den 11 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående omorganisation av och lönereglering

för överintendentsämbetet samt angående länsarkitekter

m. m. ävensom i dessa ämnen väckta motioner.

(Första särskilda utskottets utlåtande nr 15 och memorial nr 21.)

Till Konungen.

I en den 16 april 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 258,

kar Eders Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

dels godkänna den av ckefen för finansdepartementet föreslagna

nya staten för överintendentsämbetet under förändrat namn av byggnadsstyrelsen,

att tillämpas från ock med år 1918;

dels förklara,

att för åtnjutande av avlöningsförmånerna enligt nämnda stat skulle

gälla de av samma departementsckef tillstyrkta villkor ock bestämmelser;

att en var, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande

tillträdde ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen, skulle vara pliktig att

underkasta sig ovanberörda villkor ock bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar i överBihang

till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 88 käft. (Nr 269.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 269.

intendentsämbetet, vilka icke före den 1 november 1917 .anmälde, att de

ville övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för avlöningens

åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid dem enligt dittills

gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den

mån ej annat föranleddes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem;

dels å riksstaten för år 1918 uppföra det ordinarie anslaget till

överintendentsämbetet, nu 50,600 kronor, med ett till 158,400 kronor

förhöjt belopp och under ändrad benämning av »till byggnadsstyrelsen»;

dels för utförandet av mätningar och andra undersökningar av i

kulturhistoriskt avseende märkliga byggnader i allmänhet bevilja å

ordinarie stat för år 1918 såsom reservationsanslag ett belopp av

3,000 kronor;

dels å extra stat för år 1918 anvisa, för bestridande av de med

uppläggandet av eu byggnadsstatistik förenade särskilda kostnaderna,

såsom reservationsanslag ett belopp av 15,000 kronor;

de/s, likaledes å extra stat för år 1918, bevilja, för anställande av

länsarkitekter i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t meddelades, ett förslagsanslag, högst 24,000 kronor;

dels ock å riksstaten för år 1918 uppföra det ordinarie reservationsanslaget

till byggnader och reparationer med oförändrat belopp, 370,000

kronor.

Den av departementschefen föreslagna nya staten för ifrågavarande

ämbetsverk samt de av honom tillstyrkta villkor och bestämmelser för

åtnjutande av avlöningsförmånerna enligt staten finnas intagna i propositionen,

sid. 294—299, dit riksdagen i förevarande avseende tillåter

sig hänvisa.

Med anledning av propositionen har inom riksdagen motionsvis

hemställts

dels att riksdagen, därest riksdagen skulle komma att fatta

beslut i huvudsaklig överensstämmelse med ifrågavarande proposition,

måtte göra det uttalandet, att ärenden angående nybyggnader för sådana

läroanstalter, som tillhörde folkskolöverstyrelsens verksamhetsområde,

borde behandlas i samma ordning, som skulle tillämpas i fråga om

ärenden angående nybyggnader, avsedda att användas för verksamhet,

som stode under generalpoststyrelsens, telegrafstyrelsens eller riksbanksfullmäktiges

inseende,

dels ock att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 269.

den ändring, att länsarkitekternas antal bestämdes till 12 och att härför

å extra stat för år 1918 anvisades ett förslagsanslag, högst 25,000 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts föreliggande framställning utmynnar i förslag

dels till en omorganisation och lönereglering av överintendentsämbetet samt

vissa andra därmed sammanhängande åtgärder och dels till beredande

av medel för anställande av ett antal statstjänare av en ny kategori,

länsarkitekter. Den större delen av propositionen behandlar emellertid

frågor av i det stora hela rent administrativ natur, vilkas lösande därför

ej i och för sig fordrar riksdagens omedelbara medverkan men som,

då den föreslagna nya organisationen av överintendentsämbetet till vissa

sina delar förutsätter frågornas lösande i uti propositionen angivna riktningar,

jämväl förelagts riksdagen.

Av dessa frågor torde den, som avser statens byggnadsverksamhet,

vara av den största inverkan på överintendentsämbetets organisation.

Vad i detta ämne ifrågasatts avser att åstadkomma en omläggning av

statens husbyggnadsväsen i främsta rummet därhän, att planmässighet

införes i statens verksamhet å detta område, och har ursprungligen föranletts

av framställningar i ämnet från riksdagens sida.

Statens husbyggnadsverksamhet utövas av en mängd, närmare ett

fyrtiotal, organ, vilka i förhållande till denna verksamhet intaga en

mycket olika ställning beträffande såväl omfattningen av byggnadsverksamheten

som handlingsfriheten vid verksamhetens utövande. För närvarande

stå alla dessa med byggnads angelägenheter sysslande myndigheter,

vad byggnadsärendenas handläggning beträffar, praktiskt taget

isolerade från varandra; den kommunikation dem emellan, som i det

stora hela mera undantagsvis äger rum, sker egentligen endast via

Kungl. Maj:t. Med den saknad av gemenskap i en eller annan form

direkt mellan statens byggnadsorgan, som sålunda förefinnes, är det

givet, att en viss brist i planläggningen och utövningen av statens husbvggnadsverksamhet

i allmänhet ej kan undvikas. Detta har också

givit anledning till upprepade anmärkningar och framställningar från

riksdagens revisorer och riksdagen själv. De sålunda framställda anmärkningarna

hava givetvis bottnat i den fortgående stegringen av

utgifterna för samma verksamhet och strävan att i möjligaste mån begränsa

dessa utgifter. Bortsett från de så att säga mera fristående

anmärkningarna mot något visst byggnadsföretag är det två huvudsakliga

anmärkningar, som i nämnda syfte gjorts, nämligen mot bristande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 269.

planmässighet vid statens byggnadsverksamhet och mot bristande sparsamhet

vid de särskilda statsbyggnadernas uppförande. Bristen i planmässighet

skulle sålunda förnämligast yttra sig dels däri, att byggnadsbehov

för särskilda statsändamål tillfredsställdes vart för sig utan

hänsyn till, huruvida flera dylika behov skulle kunna till byggnadskostnadernas

nedbringande genom ett och samma byggnadsföretag

avhjälpas, dels däri, att statens byggnadsverksamhet utövades skäligen

ojämnt och ofta så, att den icke blott icke komme att infalla å

tider, som från statsfinansiella och samhällsekonomiska synpunkter

vore lämpligast, utan tvärtom å tider, som vore mindre lämpliga ur

nämnda synpunkter, dels slutligen däri, att erfarenheter och rön, som

gjorts vid ett av staten utfört byggnadsföretag, mången gång icke

komme att tillgodogöras vid sedermera utförda statsbyggen. Såsom

medel att råda bot för de anmärkta förhållandena har dels anbefallts

att, då fråga är om uppförande av byggnader för statsverkets räkning,

under övervägande skulle tagas, huruvida icke genom ett och samma

byggnadsföretag flera offentliga institutioners behov av nya lokaler skulle

kunna tillgodoses, för vilket ändamål ävensom för undanröjande av

ovan sist anmärkta olägenhet m. m. särskild statistik över statsverkets

lokalbehov m. m. skulle föras, dels ock ifrågasatts, att statens hela

byggnadsverksamhet skulle förläggas under en central myndighets

ledning. Beträffande den bristande sparsamheten vid statsbyggnadernas

utförande skulle densamma yttra sig bland annat däri, att byggnaderna

försåges med obehövliga och kostsamma ornamentala utsmyckningar

samt att hallar, trappuppgångar och även andra utrymmen tilltoeres

onödigt rymliga.

På grund av de anmärkningar, som sålunda framställts mot statens

byggnadsverksamhet, anhöll riksdagen i skrivelse den 31 maj 1911, att

Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående de åtgärder,

som kunde vara erforderliga till vinnande av större planmässighet i statens

byggnadsverksamhet. Sedan överintendentsämbetet erhållit i uppdrag

att verkställa omförmälda utredning, uttalade 1912 års statsrevisorer,

vilka även funnit anledning att upptaga frågan om statens byggnadsväsen,

önskvärdheten av att utredningen vidgades till att omfatta frågan

om statens byggnadsverksamhet i hela dess vidd samt att utredningen

måtte bedrivas med den skyndsamhet, som frågans stora ekonomiska

och praktiska betydelse påkallade. I skrivelse den 16 maj 1913 uttalade

riksdagen sin anslutning till revisorernas uppfattning.

Med anledning av, bland annat, de från riksdagens sida framställda

önskemålen i ämnet hava de i oktober 1913 inom finansdeparte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 269.

mentet tillkallade sakkunniga med uppdrag att efter verkställd utredning

avgiva förslag till omorganisation av överintendentsämbetet jämte lönereglering

för befattningshavare i ämbetsverket i sitt den i november

1915 avgivna betänkande förebragt utredning och framställt åtskilliga

förslag, i avseende å statens byggnadsverksamhet, vilka förslag, omförmälda

i propositionen å sid. 84 o. följ., i huvudsak biträtts av departementschefen.

I fråga om medlen mot de nuvarande missförhållandena vid statens

husbyggnadsverksamhet har sålunda först upptagits frågan om centralisering

av all statens ifrågavarande verksamhet. Härvid har den uppfattningen

gjorts gällande, att en sådan centralisering ej är tillrådlig. Däremot

har förordats en partiell centralisering så att den byggnadsverksamhet,

som utövas av post- och telegrafverken samt riksbanken — eller just de

myndigheter, som egentligen föranlett anmärkningarna mot den bristande

planmässigheten vid statens byggnadsverksamhet och vilka myndigheter,

ehuru, de utöva en mycket omfattande byggnadsverksamhet, dock ej äro

organiserade för sådan verksamhet — i huvudsak förlägges till överintendentsämbetet

samt att under ämbetets omedelbara inseende ställas

vissa fastigheter, som nu ej stå under teknisk myndighets vård, nämligen

beskickningsfastigheterna i utlandet, Nya elementarskolans i Stockholm

hus och riksdagshuset. Att för närvarande ställa flera så att säga

enstaka förvaltade statsfastigheter under ämbetet ifrågasättes ej, men

man har vid utarbetandet av förslaget till omorganisation av ämbetet

sökt göra organisationen i vad den har avseende å ämbetets verksamhet

såsom förvaltare av statsfastigheter så elastisk, att ämbetet när som helst

kan övertaga flere eller färre av ifrågavarande byggnader.

Såsom de egentliga och över hela området av statens husbyggnadsverksamhet

nående medlen mot de nuvarande missförhållandena vid berörda

verksamhet föreslås emellertid dels och i främsta rummet förberedande

utredning av de särskilda byggnadsfrågor^, dels granskning

av uppgjorda ritningar och förslag, dels ock ett slags inspektion vid

byggnadsarbetenas utförande, allt grundligare och allsidigare än under

nuvarande förhållanden kan ske och, i vissa principiella avseenden, lagt

i händerna på en myndighet, nämligen överintendentsämbetet, så att å

ett enda centralt ställe skulle kunna vid varje tidpunkt lätt erhållas en

samlad överblick av statens byggnadsverksamhet, så väl av den redan

fullbordade och pågående som av den under den närmaste tiden förestående,

något som under nuvarande förhållanden icke kan åstadkommas

utan ingående och tidsödande undersökningar hos ett stort antal verk

och myndigheter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 269.

En ofrånkomlig förutsättning för att överintendentsämbetet skall

kunna på ett lyckligt sätt fullgöra ifrågavarande nya åliggande bär

ansetts vara, att ämbetet städse bar tillgång till exakta uppgifter i

erforderliga avseenden angående statens busbyggnadsverksamhet i hela

dess omfattning, d. v. s. att inom överintendentsämbetet föres en fortlöpande

och ändamålsenligt inrättad byggnadsstatistik. För uppläggandet

av en dylik statistik har ifrågasatts ett engångsanslag å 15,000 kronor.

Denna byggnadsstatistik är en kärnpunkt i förslagen; den skulle

innebära själva centraliseringen av statens busbyggnadsverksamhet, i den

mån centralisering därav lämpligen kan ske.

Vidare skulle enligt förslagen dels i sammanhang med byggnadsstatistiken

genom insamlande av ritningar till byggnadsföretag, varmed

staten tagit befattning, inom överintendentsämbetet bildas ett centralt

stats arkiv för ritningar, dels ock, till fromma särskilt för statens byggnadsverksamhet

men även för byggnadsverksamheten i allmänhet i landet,

av ämbetet utövas en upplysningsverksamhet genom publicerande av

meddelanden om iakttagelser och rön av allmännare intresse, som gjorts

vid utförandet av byggnadsföretag eller eljest, och vidare hos ämbetet

inrättas en provsamling av byggnadsmaterialier av aktuellt intresse.

Ehuru i och för sig av nytta för den offentliga byggnadsverksamheten

skulle det egentliga gagnet av nämnda åtgärder, såsom ovan antytts,

vara att sätta överintendentsämbetet medel i händerna att så utföra

den på ämbetet lagda förberedande utredningen, granskningen och inspektionen

av byggnadsföretag för statens räkning, att denna ämbetets

verksamhet bleve av åsyftad effekt för statens husbyggnadsväsen. Vad

särskilt ämbetets granskningskall beträffar må nämnas, att den konstnärliga

sidan därav betonats; man har nämligen uppmärksammat, att ^till

mera bemärkta platser förlagda offentliga byggnader stundom ej erhållit

det utseende, som ur synpunkten av den allmänna smakens odlande

varit önskligt.

Ändamålet med den omläggning av statens byggnadsväsen, som

sålunda ifrågasatts, är, i korthet sagt, att skapa ett enande och sammanhållande

band mellan statens samtliga husbyggande organ i denna deras

egenskap, vilket skulle ske genom den principiella förändringen i överintendentsämbetets

ställning till sfatens husbyggnadsväsen i allmänhet,

att ämbetet, som nu i regel endast i särskilda fäll och då efter befallning

av Kungl. Maj:t eller hänvändelse från annan vederbörande myndighet befattar

sig med byggnadsföretag för statens räkning, hädanefter skulle som

regel i större eller mindre grad deltaga i varje statens husbyggnadsföretag,

särskilt i den för företaget grundläggande förberedande utredningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 269.

För att åskådliggöra den nya regimen har departementschefen å

sid. 1G8—170 i propositionen meddelat en översikt över behandlingen

av husbyggnadsärendena, sådan man kan antaga att densamma kommer

att te sig i praktiken, därest de ifrågasatta ändringarna i statens byggnadsverksamhet

i allmänhet varda förverkligade.

Fn i propositionen, sid. 22—70, behandlad fråga, som jämväl har

stor inverkan på överintendentsämbetets organisation, är den sedan ett

årtionde aktuella frågan om en förbättrad kulturhistorisk byggnadsvård.

Den omfattning, vari staten för närvarande befattar sig med

byggnadsminnesmärkeua såsom sådana, är tämligen inskränkt; det är,

bortsett från ruinerna, egentligen endast kyrkor, vid vilkas vård de

kulturhistoriska synpunkterna komma till sin rätt, i den mån omständigheterna

det medgiva. Därvid är det överintendentsämbetet och vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien (jämte riksantikvarien), vilka

övervaka, att nämnda synpunkter varda iakttagna.

Med framhållande av vikten av att eu rationell vård kommer våra

kyggnadsminnesmärken till del, föreslås i propositionen åtgärder dels

till utsträckande av ifrågavarande byggnadsvård till nya föremål och dels

till förbättrande av själva beskaffenheten av samma vård. I det förra

avseendet föreslås, att samtliga staten tillhörande byggnader av något

kulturhistoriskt värde skola bliva föremål för omvårdnad i förevarande

avseende — i vad mån kommuner och enskilda tillhöriga byggnader

kunna bliva föremål för liknande omvårdnad skulle komma att bero av

den nu pågående revisionen av den allmänna fornminneslagstiftningen —

samt att ärenden angående ändring av stadsplaner, som omfatta i kulturhistoriskt

avseende värdefulla städer eller stadsdelar (t. ex. Visby, staden

inom broarna i Stockholm), skola behandlas så, att de kulturhistoriska

synpunkterna därvid vederbörligen beaktas. I sammanhang med den

sålunda ifrågasatta utsträckningen av den kulturhistoriska byggnadsvården

till alla statens byggnader, som därav äro förtjänta, föreslås,

att de statsbyggnader, som, oavsett deras historiska värde, hava särskilt

konstnärligt värde, skola komma i åtnjutande av liknande omvårdnad.

För förbättrandet av själva beskaffenheten av den kulturhistoriska

byggnadsvården föreslås, att statsmyndigheternas befattning med förevarande

angelägenheter, vilken för närvarande huvudsakligen består i

att granska redan upprättade förslag till byggnadsåtgärder och därför

av olika skäl ofta ej kan medföra önsklig verkan, skulle förläggas till

frågornas första stadier och härigenom kunna leda åtgärderna redan

från början i rätt riktning; vidare att en effektiv kontroll skulle utövas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 269.

över byggnadsminnesmärkena och särskilt över arbeten å desamma;

samt att systematiska vetenskapliga undersökningar av historiska byggnader

måtte föranstaltas antingen i sammanhang med ifrågasatta arbeten

å byggnaderna eller ock enbart i forskningssyfte och för att uppnå

resultat av mera allmänt intresse för restaureringskonsten. För detta

ändamål föreslås anvisande av ett särskilt ordinarie anslag å 3,000 kronor.

Såsom ett medel att uppnå en förbättrad historisk byggnadsvård framkastas

även tanken på att stadga särskilda fordringar för dem, som

utföra arbeten å byggnadsminnen.

Beträffande de organ, varigenom byggnadsminnesvården, i vad

den ankommer på staten, skulle utövas, föreslås, att överintendentsämbetet

och riksantikvarien skulle utöva statens ifrågavarande funktioner,

dock under ett intimare och i fastare former än hittills ordnat

samarbete. Med hänsyn till den fördjupning av byggnadsminnesvården,

som skulle följa av de i ämnet framställda förslagen, skulle båda myndigheterna,

icke minst överintendentsämbetet, komma att få vidkännas

avsevärd ökning i sitt arbete. Samarbetet dem emellan bleve då givetvis

av i motsvarande mån större betydelse. Formerna för detta samarbete

hava utarbetats av ovanbemälda sakkunniga för omorganisationen av

överintendentsämbetet och den i november 1913 tillsatta fornminnesvårdskommittén.

Såsom ledande princip har därvid fasthållits, att riksantikvarien

skulle bevaka särskilt de allmänt kulturhistoriska intressena

och överintendentsämbetet tillgodose särskilt de praktiskt-arkitektoniska

synpunkterna. För mottagandet av det avsevärt ökade arbete, som för

den kulturhistoriska byggnadsvården skulle falla å överintendentsämbetet,

föreslås inrättandet inom ämbetet av en särskild byrå, den nedan omförmälda

kulturhistoriska byrån.

Vidare behandlar propositionen (sid. 171 o. följ.) vissa andra smärre

spörsmål, som röra överintendentsämbetets verksamhetsområde och följaktligen

måste öva viss inverkan på ämbetets organisation. Sålunda

ifrågasättes, att befattningen med statens tomtförsäljningar, vari nu enhetlighet

fullständigt saknas, skall överlämnas till ämbetet, att ämbetet

skall omhänderhava de titt och ofta förekommande förhyrningarna av lokaler

för statsändamål (för ämbetsverk, kommittéer etc.) m. m. 1 detta sammanhang

framhålles, hurusom ämbetet, jämlikt en den 23 mars 1917 utfärdad

kungörelse, för framtiden skall i vissa fall handhava förvaltningen

av möbler och inventarier, som inköpts för statsmedel, särskilt för förekommande

av det nu allt för vanliga förfarandet vid tillfälligt behov av

möbler (t. ex. för kommittéer), att, när behovet uppstår, möbler och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 269.

dylikt nyanskaffas och, när behovet upphör, realiseras utan hänsyn till

att senare uppstående behov väl skulle kunna tillgodoses med de anskaffade

möblerna.

överintendentsämbetets nuvarande verksamhetsområde är fastställt

genom den för ämbetsverket gällande instruktionen av den 14 november

1879 med däri den 5 december 1884 vidtagna ändringar. Verket har härigenom

i stort sett anvisats plats inom statsförvaltningen såsom centralmyndigheten

å det husbyggnadstekniska området. Överintendentsämbetet

har sålunda att för byggnadsväsendets främjande med uppmärksamhet följa

dess utveckling och framsteg såväl inom riket som i främmande länder,

att avgiva utlåtanden i byggnadsfrågor och göra av omständigheterna

föranledda framställningar i avseende å byggnadsväsendet i riket, att

med råd och upplysningar i byggnadsämnen tillhandagå offentliga

auktoriteter samt menigheter, att upprätta ritnings- och kostnadsförslag

till byggnadsarbeten, att granska av annan myndighet uppgjorda sådana

förslag, att verkställa byggnadsarbeten, att utöva kontroll över verkställigheten

av byggnader, som uppföras för allmänna medel, att förvalta

kronans i civilt ändamål anslagna hus och byggnader, vilka icke

äro ställda under annat ämbetsverks förvaltning, med mera. Under

ämbetets inseende stå för närvarande omkring 100 egendomar med

omkring 200 större hus jämte uthus. För överintendentsämbetets verksamhet

i avseende å dessas förvaltning äro reglerande bestämmelser

givna. Ämbetets verksamhet i övrigt är däremot i stort sett icke på

förhand reglerad. Såsom förut framhållits är det egentligen endast på

särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t eller annan vederbörande, som ämbetet

tager befattning med en byggnadsfråga. Å denna punkt är det, som

den förut berörda av den ifrågasatta omläggningen av statens byggnadsverksamhet

betingade principiella förändringen i ämbetets ställning till

statens husbyggnads väsen i allmänhet skulle inträda.

Såsom i propositionen framhålles hava under den tid, som förflutit

sedan överintendentsämbetets nuvarande organisation utdanades,

väsentliga förändringar inträtt beträffande ämbetets verksamhet. Sålunda

har den yttre omfattningen av verksamhetsområdet i viss mån vidgats

därigenom att ämbetet efter hand anlitats för utredning med mera av

särskilda frågor, som ursprungligen legat utom ämbetets egentliga uppgifter,

till exempel frågor om tomtförsäljningar för statens räkning, om

förhyrning av lokaler för statsändamål med mera. Vidare har under

årens lopp försiggått en betydlig utveckling i avseende å beskaffenheten

av de på ämbetet ankommande ärendena. Dessa, särskilt de av teknisk

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 11 samt. 88 höft. (Nr 269.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 269.

natur, hava nämligen med den raska utveckling, som byggnadskonsten

i vidsträcktaste mening under de senare decennierna undergått, blivit

av betydligt mera invecklad och krävande beskaffenhet och fordra på

grund härav men även till följd av de efter hand stegrade anspråken

på utredningar och dylikt i allmänhet en långt mera ingående och tidsödande

beredning än tillförne.

Detta gäller givetvis i hög grad de ärenden, som allt jämt kunna

anses såsom de för ämbetets verksamhet mest karakteristiska, nämligen

uppgörandet av förslag till, granskning av förslag till eller utförandet

av byggnadsföretag för statens räkning samt vården av de under ämbetets

inseende ställda statsbyggnaderna. Mest i ögonen fallande torde

emellertid ifrågarande kvalificering av ämbetets göromål vara å två

speciella områden, som för övrigt vid den nuvarande organisationens

tillkomst ej voro av avsevärd betydelse för ämbetsverkets arbetsbörda,

nämligen beträffande den ämbetet åliggande granskningen av förslag i stadsplanefrågor

samt i frågor om reparation eller nybyggnad av kyrkor med

mera. I propositionen framhålles. hurusom handläggningen av ett stadsplane-

eller kyrkobyggnadsärende ej ens tillnärmelsevis inneburit detsamma

vid den gällande organisationens uppgörande som det nu gjorde. Under

den mellanliggande tiden hade stadsplanekonsten utbildats till en mycket

uppmärksammad och fördjupad gren av arkitekturen, å vars tillämpning

allt större anspråk ställdes i mån som insikten om stadsplanens oerhörda

ekonomiska och sociala betydelse vunnit allmännare insteg; och för den

rätta behandlingen av ett kyrkobyggnadsärende krävdes i allmänhet numera,

efter det de moderna principerna för restaurering av gamla byggnadsverk

av historiskt värde trängt igenom, ett djupgående kulturhistoriskt

vetande, som ej borde få saknas hos den granskande statsmyndigheten,

så mycket mindre som det i regel icke förefunnes hos de arkitekter

eller andra personer, som i första hand uppgjorde förslag till kyrkobyggnader

och restaureringar av kyrkor.

Slutligen har antalet av de till överintendentsämbetet inkomna

ärendena varit underkastat en tämligen regelbunden stegring, vilket

framgår av följande från propositionen hämtade uppgifter:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 269.

11

Å r

Antal

ärenden

Å r

Antal

ärenden

Å r

Antal

ärenden

Å r

Antal

ärenden

1880

822

830

1,022

1,074

1,101

861

1,018

814

1,016

969

1890............

1,132

995

1,047

1,072

1,028

981

1,163

1,226

1,327

1899 ............

1,350

1,370

1,444

1,641

1,618

1,648

1,534

1,716

1,940

1908 ............

2,273

2,853

2,392

2,534

2,968

3,710

3,569

3,354

3,364

1881 ..

1891............

1900............

1909 ............

1882...........

1892............

1901............

1910............

1883 ..........

1893 ............

1902 ............

1911............

1884........

1894...........

1903 ............

1912............

1885

1895...........

1904............

1913............

1886 ............

1896 ...........

1905 ............

1914............

1887 .........

1897 ...........

1906 ............

1915............

1888............

1898 ............

1907 ............

1916............

1889 ............

Vad särskilt stadsplane- och kyrkobyggnadsärendena beträffar hava

dessa, efter att under tiden från tillkomsten av ämbetets nuvarande

organisation ungefär fördubblats, under åren 1905—1912 tillväxt sålunda:

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1911

1912

Stadsplaneärendena ...........................

55

55

55

62

93

98

104

120

Kyrkobyggnadsärendena .....................

181

183

211

198

229

251

307

311

Ökningen från och med år 1908 av stadsplaneärendenas antal

uppgives vara en följd av stadsplanelagens antagande år 1907 och minskningen

från och med 1914 i antalet av samtliga ämbetets ärenden en

följd av de nuvarande av kristiden skapade extra ordinära förhållandena,

vilka för ämbetets vidkommande yttrat sig i en avmattning i statens

byggnadsverksamhet.

Vad ovan yttrats gäller överintendentsämbetets nuvarande ämbetsåligganden.

Därest de i det föregående omförmälda förslagen till omläggning

av statens husbyggnadsverksamhet i allmänhet, till organiserandet

av den på staten ankommande kulturhistoriska byggnadsvården

m. m. bliva förverkligade, kommer självfallet överintendentsämbetets

verksamhetsområde ytterligare att väsentligt utvidgas.

Å överintendentsämbetets ordinarie stat äro för närvarande uppförda

endast åtta befattningshavare, nämligen överintendenten, två förste

intendenter, den ene chef för ämbetets tekniska och den andra för dess

.administrativa avdelning, två intendenter, den ene för vården av kronans

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 269.

under ämbetsverket ställda byggnader i Stockholm och den andre för

byggnaderna i landsorten, en kassör och bokhållare, en förste vaktmästare

och en vaktmästare. Dessa befattningshavares nuvarande avlöningsförmåner

utgå enligt följande grunder:

Nuvarande begynnelse-

Provisoriskt avlöningstillägg

avlöning enligt stat.

(oreducerat).

Tjänst-

Tjänst-

görings-

görings-

Orts-

Lön.

pen-

Summa.

Lön.

pen-

till-

Summa.

ningar.

ningar.

lagg-

Överintendenten.................................

5,000

2,000

7,000

700

500

800

2,000

Förste intendent.................................

3,000

1,500

4,500

600

300

400

1,300

Intendent.......................................

2,400

1,200

3,600

380

400

300

1,080

Kassören och bokhållaren ..................

1,400

600

2,000

—

—

—

—

Förste vaktmästaren...........................

800

300

1,100

100

150

150

400

Vaktmästaren....................................

o

o

300

800

200

50

150

400

Dessutom åtnjuta vissa av befattningshavarna rätt till ålderstillägg.

Provisoriskt avlöningstillägg utgår med avdrag av ett pensionsavgift

motsvarande belopp.

Utom befattningshavarna på stat har ämbetet till sitt förfogande

extra arbetskrafter, som under årens lopp allt mer förstärkts.

Främst av dem äro att nämna arkitekterna utom stat. Dessa äro för

närvarande 31 stycken och anlitas — i regeln ej å tjänsterummet —

under formen av särskilda uppdrag. Ungefär en tredjedel av dem, de

yngre, få biträda vid handläggningen av löpande gransknings- och

ritningsmål. De övriga användas vid utredningen av mera maktpåliggande

byggnadsfrågor, nästan alltid för statens räkning. De gottgöras,

i regeln, för arbete av det förra slaget av ämbetets anslag »till

vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden och extra ordinarie arkitekter

samt renskrivningskostnad m. m.», i mån av medelstillgång

och utförda uppdrag och för arbeten av det senare slaget av särskilt

anvisade medel.

Fn av arkitekterna utom stat tjänstgör å ämbetslokalen mot ersättning

av omkring 3,000 kronor för år av anslaget till vikariatsersättning

m. m. I egenskap av assistent hos förste intendenten å tekniska

avdelningen biträder han huvudsakligen vid handläggningen av kyrkobyggnadsärenden.

Tre andra av arkitekterna utom stat biträda såsom assistenter å

administrativa avdelningen vid förvaltningen av de under ämbetets in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 269.

seende stående statsbyggnaderna, särskilt de värdefullare av dem. Härför

uppbära de särskild ersättning till belopp av 1,500 kronor om året för

vardera. Dessa medel utgå från anslaget under sjunde huvudtiteln till

byggnader och reparationer.

Under de senare åren har det blivit bruk, att, innan någon antages

till arkitekt utom stat, han får underkasta sig viss provtjänstgöring,

varför han emellertid uppbär ersättning beräknad efter 900

kronor för år, som utgår från anslaget till vikariatsersättning m. in.

Genom denna aspirawitjänstgöring har ämbetet beretts en viss lättnad

vid förrättandet av enklare göromål.

Arkitekterna utom stat äro, ehuru extra, dock att räkna såsom

fullt ordinära arbetskrafter hos ämbetet. Detsamma gäller amanuenserna

och de kvinnliga biträdena.

Av amanuenser äro för närvarande hos ämbetet anställda två, den

ene, mot arvode av 1,200 kronor för år, såsom biträde åt förste intendenten

på administrativa avdelningen och den andre, mot årsarvode av

500 kronor, såsom biträde åt kassören.

Tre kvinnliga biträden äro för närvarande anställda hos ämbetet,

ett såsom rit- och kopieringsbiträde med ersättning av 1,800 kronor för

år, ett såsom skrivbiträde med ersättning av 1,500 kronor för år samt ett

såsom rit- och skrivbiträde med ersättning av en krona för arbetstimme.

Under de senare åren har hos ämbetet på stadigvarande sätt

anställts en del personal för förvaltningen av kronans under ämbetets

inseende ställda egendomar, nämligen en kontrollant, en biträdande

kontrollant, en målarekontrollant samt en teknisk inspektör för kungl.

teatrarnas maskinella anordningar och ledningar. Dessa funktionärer

avlönas huvudsakligen med medel från anslaget till byggnader och

reparationer. Kontrollanten, som är byggnadsingenjör, uppbär 4,800

kronor om året för kontroll och tillsyn m. m. av generalförslagsarbetena

i Stockholm samt för andra uppdrag växlande mindre belopp, som

delvis utgått av särskilda byggnad san slag. Den biträdande kontrollanten

åtnjuter 3,600 kronor om året. Målarekontrollanten, som huvudsakligen

sysselsättes med kontrollmätning, uppbär timavlöning, för närvarande

75 öre. Den tekniska inspektören slutligen åtnjuter årsarvode av 2,000

kronor.

Helt nyligen har ämbetet erhållit en ytterligare avsevärd förstärkning

av sina arbetskrafter. Från och med år 1915 hava nämligen hos

ämbetet varit anställda dels en extra föredragande för stadsplaneärenden

och dels en extra notarie. De uppbära i årsavlöning, föredraganden

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 269.

5,600 kronor och notarien 3,900 kronor av särskilda av riksdagen för

ändamålet anvisade medel.

Slutligen har ämbetet anlitat extra vaktmästare efter behov.

Den hos överintendentsämbetet stadigvarande sysselsatta personalen

är alltså för närvarande följande:

Överintendenten.

Tekniska avdelningen:

Förste intendenten.

Den extra föredraganden för stadsplaneärenden.

En assistent.

En aspirant.

Arkitekter utom stat.

Ett kvinnligt rit- och kopieringsbiträde.

Administrativa avdelningen:

Förste intendenten.

Intendenten för kronans hus i Stockholm.

Intendenten » » » » landsorten.

Kassören och bokhållaren.

Den extra notarien.

En kontrollant.

En biträdande kontrollant.

En målarekontrollant.

Tre assistenter.

En teknisk inspektör för kungl. teatrarnas maskinella anordningar

och ledningar.

En amanuens hos förste intendenten.

En amanuens hos kassören.

Ett kvinnligt skrivbiträde.

För båda avdelningarna gemensamt:

Ett kvinnligt rit- och skrivbiträde.

Förste vaktmästaren.

Vaktmästaren.

Extra vaktmästare efter behov.

Utom denna stadigvarande sysselsatta personal använder sig överintendentsämbetet

jämväl av tillfälliga arbetskrafter. Dessa — specialiserade

husbyggnadstekniker, värmetekniker, elektriker, m. fl. — anlitas

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 269.

vid behov för särskilda bestämda, begränsade uppgifter, såsom för

granskning av järn- och betongkonstruktioner eller mera ovanliga eller

komplicerade konstruktioner av andra material, för utredningar av konstruktiva

frågor rörande byggnader, som av ämbetet uppföras, för

kontinuerlig tillsyn av ämbetets byggnadsföretag i landsorten, m. m.

Vad härefter angår den föreslagna nya organisationen av överintendentsämbetet

eller byggnadsstyrelsen, som ämbetsverket efter omorganisationen

skulle kallas, bär i propositionen till en början framhållits,

hurusom de nuvarande tjänstgöringsförhållandena inom ämbetet i allmännet

icke medgåve funktionärerna vare sig att i önskvärd omfattning

teoretiskt följa byggnadsväsendets utveckling eller att göra nödiga inspektions-

och utredningsresor, samt på grund härav uttalats, att vid

disponerandet av ämbetsverkets arbetskrafter i sammanhang med omorganisationen

tid borde inrymmas för vederbörande befattningshavare

för båda dessa ändamål. Beträffande de allmänna grunderna i övrigt

för organisationen av överintendentsämbetet har ifrågasatts, att ämbetsverkets

chef, som under nuvarande förhållanden till följd av bristen på

arbetskrafter i avsevärd omfattning måst ägna tid åt underordnade uppgifter,

för framtiden borde befrias från varje åliggande, som icke på

grund av dess egen natur tillhörde chefen; att för tillgodoseende av de

övervakande och sammanhållande funktionerna inom verket en av dess

ledamöter skulle förordnas såsom ställföreträdare för chefen; att chefen

för ämbetsverket skulle vara en generaldirektör i normalgrad; att ämbetsverket,

som nu saknar tekniskt förfarna lokala organ och därför för

tillsyn å företag i landsorten måst vid behov anlita helt och hållet utom

verket stående och mången gång för uppdragen mindre lämpliga personer,

skulle beredas tillgång till lokala organ i de länsarkitekter, vartill propositionen

innehåller förslag; att det för överintendentsämbetets organisation

säregna draget med arkitekter utom stat skulle bibehållas med den

jämkning beträffande användningen av dessa arbetskrafter, att en del

ärenden, särskilt mindre sådana, vilkas handläggning på grund av

bristen på arbetskrafter inom det egentliga överintendentsämbetet i allt

större utsträckning överlämnats till arkitekter utom stat, skulle flyttas

åter till ämbetsverkets regelbundet tjänstgörande personal; att ämbetsverket

skulle indelas i fem särskilda byråer, benämnda byggnadsbyrån,

intendentsbyrån, kulturhistoriska byrån, stadsplanebyrån och administrativa

byrån, med de uppgifter, som nedan nämnas; att såsom ledamöter av

verkets styrelse och chefer för byråerna skulle anställas fem byråchefer, av

vilka cheferna för de fyra tekniska byråerna skulle benämnas byggnadsråd;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 269.

att ämbetsverkets biträdande arbetskrafter skulle liksom nu tillhöra två

med hänsyn till tjänstgöringens art åtskilda grupper, nämligen dels sådana

extra biträden, som vid behov anlitades för utförandet av för varje

gång särskilt meddelade uppdrag, och dels regelbundet tjänstgörande personal;

samt att beträffande sistnämnda personal skulle gälla följande allmänna

principer, nämligen att denna personal skulle åläggas skyldighet

att, i den mån vederbörandes egentliga sysselsättning det medgåve, efter

behörig överordnads anvisning biträda även vid andra inom verket förefallande

göromål, att bland de biträdande tjänstemännen å varje byrå skulle

finnas åtminstone en, som i möjligaste mån innehade samma kvalifikationer

som vederbörande byråchef och vilken vid byråchefens frånvaro,

på grund av tjänsteresa, semester, sjukdom m. in., skulle hava att svara

för de löpande ärendenas gång, samt slutligen att de lägsta tekniska

tjänsterna skulle organiseras såsom arvodesbefattningar.

Vidkommande de särskilda byråernas organisation skulle såväl

byggnadsbyrån som intendentsbyrån i själva verket komma att bliva

uppdelade på två avdelningar, den förra byrån i en utredningsavdelning

och en byggnadsavdelning samt den senare byrån i en avdelning för

vården av kronans under ämbetsverkets inseende ställda byggnader i

Stockholm och en för byggnaderna i landsorten.

Å de särskilda byråerna skulle anställas, utom byråcheferna, följande

fasta personal med nedan angivna avlöningsförmåner, nämligen å byggnadsbyrån:

två intendenter i andra lönegraden, två assistenter och en

statistiker i första lönegraden men med arvoden samt ett kvinnligt biträde

i första lönegraden; å intendentsbyrån: två intendenter i andra

graden och en assistent i första graden med arvode; å kulturhistoriska

byrån: en intendent i andra graden och ett kvinnligt biträde i andra

graden; å stadsplanebyrån: en intendent i andra graden, samt å administrativa

byrån: eu sekreterare i andra graden, en kassör och bokhållare

tillika notarie i första graden samt två kvinnliga biträden, det ena i

andra och det andra i första graden. Dessutom skulle anställas en

förste vaktmästare och en vaktmästare med samma löneförmåner som

motsvarande befattningshavare i de centrala ämbetsverken i allmänhet.

Ämbetsverkets åligganden skulle fördelas mellan byråerna på

huvudsakligen följande sätt. Byggnadsbyrån skulle tilldelas dels de ärenden,

som avse utredning av byggnadsfrågor, och dels de, som avse

granskning av upprättade förslag till byggnadsföretag och utförande

av sådana företag. Den förra gruppen av ärenden komme att utgöra

utredningsavdelningens och den senare gruppen byggnadsavdelningens

uppgifter. Å denna byrå skulle falla så gott som hela den ökning av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 269.

verkets arbetsuppgifter, vilken skulle följa av de tillämnade förändringarna

beträffande statens byggnadsverksamhet. Ifrågavarande arbetsökning är

i stort sett att hänföra till den ovan först nämnda gruppen av byråns

ärenden och komme således att falla å utredningsavdelningen och väsentligen

utgöra dess arbete. Byggnadsavdelningen skulle till sina åliggauden

erhålla det huvudsakliga av den nuvarande tekniska avdelningens

uppgifter. Vården av kronans under ämbetsverkets inseende ställda hus

och byggnader skulle bliva intendentsbyråns egentliga uppgift. Härtill

skulle komma verkets tillämnade befattning med förhyrningar för statsändamål

samt förvaltningen av vissa statens möbler och andra inventarier.

Byrån skulle således till sin huvudsakliga karaktär bliva en ny

form av den tekniska delen av den nuvarande administrativa avdelningen

med dess två underavdelningar för vården av kronans byggnader i

Stockholm och i landsorten. Den kulturhistoriska byrån och stadsplanebyrån

skulle, såsom namnen angiva, den förra övertaga överintendentsämbetets

nuvarande befattning med kyrkobyggnads frågor samt därtill

de nya åligganden, som genom organisationen av den kulturhistoriska

byggnadsvården på sätt i propositionen ifrågasatts skulle tilläggas ämbetsverket,

och den senare utöva det på verket ankommande inseendet över

stadsplaneväsendet i riket. Den administrativa byrån slutligen skulle

hava att svara för den formella och rättsliga sidan av ämbetsverkets

verksamhet samt förrätta verkets kansli- och kamerala göromål, däribland

sekreterargöromålen för hela verket. Av verkets nya uppgifter är det

huvudsakligen befattningen med försäljning och inköp av tomtmark, som

tillkomme byrån.

De extra biträden, som ämbetsverket utom den regelbundet tjänstgörande

personalen behövde, skulle, såvitt de ej anlitats för något särskilt

byggnadsföretag och avlönades av medel, som anvisats för företaget,

gottgöras av medel från det å verkets stat uppförda anslaget till »vikariatsersättningar

samt arvoden åt arkitekter utom stat och extra biträden

m. no å 36,800 kronor. Av anslaget har avsetts

för semestervikariatsersättningar .......................... omkring 4,000 kronor

x> vikariatsersättningar för tjänstgöring under

befattningshavares tjänsteresa m. m..........

)) arvoden åt extra skriv- och ritbiträden m. in.

å byggnadsbyrån.............................................

arvoden åt extra biträden å intendentsbyrån

''» arvoden åt arkitekter utom stat för uppdrag

för kulturhistoriska och stadsplanebyråernas

räkning ävensom åt extra biträden

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 88 käft. ''(Nr 269)

» 200 »

» 2,800 »

» 8,000 »

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 269.

för rit- och kopieringsarbeten m. m. för

sistnämnda byrå ............................................. omkring 18,000 kronor.

för arvoden åt amanuenser, extra skrivbiträden

m. m. å administrativa byrån....................... » 3,000 »

» arvoden åt extra vaktmästare ....................... » 800 »

eller tillsammans omkring 36,800 kronor.

Såsom ovan nämnts skulle den blivande byggnadsstyrelsen beredas

lokala organ i de länsarkitekter, vartill propositionen innehåller förslag.

Länsarkitekterna skulle emellertid erhålla sin egentliga karaktär av sin

ställning till länsstyrelserna. Deras förnämsta uppgift skulle nämligen bliva

att vara byggnadstekniska biträden åt Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Länsarkitekternas åligganden hava tänkts skola huvudsakligen bliva

att närmast handhava tillsynen av kronans under överintendentsämbetets

(byggnadsstyrelsens) vård ställda byggnader;

att närvara vid eller förrätta de årliga synerna å dessa hus, uppsätta

generalförslag rörande nästa års reparationsarbeten samt inom

bestämd tid avlämna förslagen till ämbetsverket;

att åt ämbetsverket insamla nödiga statistiska uppgifter beträffande

statsverkets egendomar och lokalbehov samt rörande gällande arbetsoch

materialpris;

att leda och övervaka utförandet av de årliga reparationsarbetena

å kronans under ämbetsverkets vård ställda hus samt granska och

attestera alla hithörande räkningar;

att biträda vid besiktningar och värderingar av annan kronans

egendom;

att, enligt särskilda förordnanden, förrätta inspektioner av såväl

statens byggnadsarbeten som kyrkobyggnadsarbeten;

att, då ämbetsverket så finner lämpligt, avgiva yttrande beträffande

förslag till stadsplaner och tomtindelningar;

att tillhandagå Kungl. Maj:ts befallningshavande med råd och yttranden

i ärenden rörande byggnadsordningar, stadsplaner, byggnadsbestämmelser,

tomtindelningar, besvärsmål i byggnadsfrågor samt rörande

arkitektoniska frågor i allmänhet; samt

att avgiva årsberättelse över sin verksamhet.

För att innan praktisk erfarenhet vunnits angående den nytta,

man kan utvinna av länsarkitektinstitutionen, och det arbete, som komme

att åligga länsarkitekterna i de särskilda landsdelarna, icke formbinda

institutionen, har i propositionen föreslagits, att det skulle lämnas åt Eders

Kung!. Maj:t att, efter ytterligare utredning i ämnet, bestämma ej endast

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 269.

länsarkitekternas närmare åligganden och vad övrigt som kan äga samband

med deras verksamhet, utan även huru många länsarkitekter skulle

anställas och varje länsarkitekts avlöning. Härvid skulle Eders Kungl. Maj:t

även äga frihet att om så visade sig lämpligt icke omedelbart tillsätta

länsarkitekter över hela riket utan i första hand tillgodose de landsdelar,

varest behovet av ifrågavarande funktionärer vore störst. I överensstämmelse

härmed har medel för länsarkitekternas avlönande äskats

under formen av ett extra anslag för ändamålet, som finge användas

enligt de närmare bestämmelser Eders Kungl. Maj:t meddelade. För att bestämma

anslagets siffra har emellertid beräknats, att elva länsarkitekter

skulle anställas, var med sitt distrikt, samt att gottgörelsen till länsarkitekterna,

som kunde antagas erhålla sin huvudsakliga inkomst genom

privat arkitektverksamhet, skulle utgå med 2,000 kronor i allmänhet

men med 4,000 kronor i det nordligaste distriktet, som ifrågasatts att

omfatta Väster- och Norrbottens län, varest resorna ställde sig synnerligen

tidsödande och besvärliga samt tillgången till privat verksamhet

kunde antagas vara förhållandevis liten.

Såsom ovan framhållits hava vid upprepade tillfällen från riksdagens

sida framställts erinringar i olika avseenden mot statens byggnadsverksamhet.

De rörande denna verksamhet föreliggande förslagen,

som delvis föranletts av. riksdagens uttalanden i ämnet, avse att åstadkomma

bättre förhållanden å ifrågavarande område av statsförvaltningen.

Riksdagen har funnit förslagen grundade på en noggrann och tillförlitlig

utredning samt i allmänhet väl ägnade att medföra den åsyftade verkan.

Den statens byggnadsverksamhet, som avses i nämnda förslag och

vilken hädanefter skulle bliva föremål för en viss centralisation, omfattar

äv^n den verksamhet av detta slag, som utövas av riksdagens

verk. Att finna de lämpligaste formerna för den administrativa behandlingen

av sådana byggnadsangelägenheter, som närmast röra något

dylikt verk men som i centralisationssyfte även skulle tillhöra

Kungl. Maj:t underordnad myndighets handläggning, kommer givetvis

att möta vissa svårigheter. 1910 års statsrevisorer, som haft sin uppmärksamhet

riktad å nämnda förhållande och även framhållit, att planmässigheten

och det intima samarbetet mellan de olika myndigheterna

försvårades i fall, då en av myndigheterna vore omedelbart underordnad

riksdagen, hava likväl uttalat, att, om man vore ense om vikten av att

åstadkomma bättre förhållanden inom statens byggnadsväsen, svårigheterna

ej syntes vara omöjliga att övervinna. Riksdagen delar denna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 269.

uppfattning och vill uttala sin övertygelse, att vid det blivande sammanförandet

av den av riksdagens verk utövade byggnadsverksamheten med

liknande av staten eljest utövad verksamhet, varav säkerligen övervägande

fördelar äro att vinna, vederbörande myndigheter komma att göra

allt vad på dem kan ankomma för att främja och underlätta centralisationens

genomförande.

Ovan förstberörda motionsvis framställda yrkande avser en

fas av den statliga byggnadsverksamhetens allmänna anordning. I

motionen erinras om den å sidorna 168—170 i propositionen intagna

översikten över behandlingen av husbyggnadsärendena, sådan man

kan antaga, att densamma kommer att te sig i praktiken, därest de

ifrågasatta ändringarna i statens byggnadsverksamhet i allmänhet

varda förverkligade, enligt vilken översikt husbyggnadsärendena uppdelats

i flere grupper. Den grupp, framhålles i motionen, vartill

nybyggnad av ett folkskolesemdiarium hörde, skulle i det hela taget

handläggas enbart av byggnadsstyrelsen, varemot beträffande den grupp,

vartill hörde byggnader för post- och telegrafverkens samt riksbankens

räkning, ett ordnat samarbete skulle äga rum mellan byggnadsstyrelsen

och den myndighet, för vars verksamhet byggnaden vore avsedd. Emellertid

framhålles i motionen, att några vägande invändningar icke kunde

göras mot att det så ordnas, att folkskolöverstyrelsen beträffande byggnadsföretag

för läroanstalter, som tillhörde dess verksamhetsområde,

erhölle en ställning, analog med den, som enligt propositionen skulle

tillkomma generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och riksbanksfullmäktige.

Det vore nämligen av betydelse, att den pedagogiska sakkunskapen

finge ett avgörande ord vid uppförande av byggnader för ett seminarium,

vadan folkskolöverstyrelsen inom sitt område borde få medverka

vid de byggnadsföretag, som kunde sägas tillhöra dess verksamhetsområde,

på samma sätt som t. ex. telegrafstyrelsen i fråga om för dess

verksamhet avsedda byggnader. Denna ordning tillämpad på seminariebyggnaderna

skulle sålunda innebära, att folkskolöverstyrelsen finge taga

initiativ till byggnadsföretaget och att de uppgjorda ritningarna med

mera överlämnades till överstyrelsen, som hade att bringa ärendet under

Kungl. Maj:ts prövning. — Icke blott vid själva uppgörandet av byggnadsförslaget

syntes emellertid överstyrelsens medverkan vara av nöden.

Detta syntes med lika stort fog för de pedagogiska och skolhygieniska

synpunkternas tillgodoseende böra vara fallet i fråga om uppförandet av

byggnaden, då därunder tydligen olika pedagogiska och skolhygieniska

spörsmål kunde uppstå och kräva beaktande. Det samarbete mellan

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 269.

byggnadsstyrelsen och folkskolöverstyrelsen, som jämväl i detta avseende

kunde behövas, syntes lämpligen kunna vinnas, om även beträffande

de byggnader, som skulle stå under folkskolöverstyrelsens överinseende,

tillämpades vad som angivits beträffande post- och telegrafverkens samt

riksbankens byggnadsföretag.

Enligt ifrågavarande i propositionen intagna översikt bestå skiljaktigheterna

i behandlingen av ett ärende angående en nybyggnad för ett

folkskollärarseminarium å ena sidan och av ett ärende angående ett post-,

telegraf- eller riksbanksbygge å andra sidan däri, att överintendentsämbetet

(byggnadsstyrelsen) skulle verkställa utredning och uppgöra

förslag till den ifrågasatta byggnaden, i förra fallet på befallning av

Kungl. Maj:t och i senare fallet på anmodan av vederbörande myndighet

(posten, telegrafen eller riksbanken), att, sedan ämbetet utfört

sitt berörda uppdrag, ritningarna m. m. överlämnas, i förra fallet

till Kungl. Maj: t och i senare fallet till den i saken intresserade myndigheten,

som bringar ärendet under Kungl. Maj:ts prövning, samt att,

därest byggnadsföretaget skall komma till utförande, ämbetet verkställer

byggnadsarbetet, i senare fallet dock i samråd med vederbörande

myndighet, med vilken ämbetet under arbetets gång ständigt uppehåller

känningen.

Skiljaktigheterna i förfarandet vid en seminariebyggnads och en

post-, telegraf- eller riksbanksbyggnads tillkomst äro således enligt berörda

översikt att finna såväl vid byggnadsförslagens tillkomst som vid

byggnadsarbetets verkställande. Skiljaktigheterna torde dock vad beträffar

möjligheterna för vederbörande myndigheter att göra sina speciella

synpunkter gällande under byggnadsfrågans behandling vara av

övervägande formell natur. I fråga om själva initiativet till ett byggnadsföretag

torde detta i båda fallen ankomma på vederbörande fackmyndighet,

d. v. s. folkskolöverstyrelsen respektive postverket, telegrafverket

eller riksbanken. Denna överensstämmelse mellan de båda fallen framgår

visserligen icke direkt av översikten, men detta beror på, att översikten

utarbetats från överintendentsämbetets (byggnadsstyrelsens) synpunkt

och således ej berör de moment av en byggnadsfråga, som

till tiden infalla innan ämbetsverket fått befattning med frågan. Sedan

initiativet väl tagits, yppar sig vid frågans vidare framförande ovan

först omförmälda skiljaktighet, nämligen att, då det gäller en seminariebyggnad,

framställning om ritningars uppgörande göres hos Kungl.

Maj:t, som därefter meddelar beslut i ämnet, under det att då saken

gäller en post-, telegraf- eller riksbanksbyggnad framställning om rit
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 269.

ningars uppgörande skulle göras direkt hos överintendentsämbetet. Det

förra tillvägagångssättet torde väl i allmänhet vara att föredraga, då

ritningars upprättande alltid medför stora kostnader och förtänksamheten

bjuder, att, innan kostnaderna göras och såvitt särskilda skäl ej

annat föranleda, visshet inhämtas, att hinder för byggnadsföretaget icke

möter från Kungl. Maj:ts sida. Att denna väg icke valts för post- och

telegrafverkens samt riksbankens byggen, torde bero därpå att, vad

nämnda kommunikationsverk angår, man med hänsyn till arten av deras

verksamhet och byggnadsfrågornas förhållandevis underordnade ställning

i deras omfattande rörelser velat undvika den tidsutdräkt vid byggnadsfrågornas

behandling, som skulle följa av frågornas hänskjutande till

Kungl. Maj:t på ett tidigare stadium, och, vad riksbanken beträffar, den

omständigheten, att bankens byggnadsangelägenheter allt framgent ej

alls skulle underställas Kungl. Magt.

Vad angår möjligheten för de intresserade myndigheterna att öva

inverkan vid byggnadsförslagens utarbetande torde sätten för behandlingen

av en semin ariebyggnadsfråga och en fråga om byggnad för

post, telegraf eller riksbank vara i det stora hela likvärdiga. För båda

skulle gälla, att företagets arkitekt sätter sig i förbindelse med representanterna

för den statens verksamhet, som byggnaden avses för, samt i

samråd med dem utarbetar fullständigt program för byggnaden, att

arkitekten sedermera, alltjämt i kontakt med vederbörande myndigheter,

utarbetar förslagsritningar m. in. till byggnadsföretaget samt att, sedan

förslagen av arkitekten utarbetats, dessa granskas av överintendentsämbetet

(byggnadsstyrelsen), som därvid konfererar med de vederbörande,

byggnaden är avsedd för. Härefter inträder en olikhet, i det

de färdiga förslagen av nämnda ämbetsverk överlämnas till vederbörande

uppdragsgivare, d. v. s. om det gäller en seminariebyggnad till Kungl.

Maj:t och i andra fallet till vederbörande myndighet. Härvid hava

givetvis post- och telegrafverken ytterligare tillfälle att vid byggnadsförslagens

vidare befordrande till Kungl. Maj:t göra sina synpunkter

gällande. I sak torde detta emellertid icke innebära något nämnvärt

företräde framför vad som skulle gälla vid behandlingen av ett seminariebyggnadsföretag,

ty det lärer väl i sistnämnda fallet ligga i sakens

natur, att Kungl. Maj:t, därest folkskolöverstyrelsen ej tilläventyrs

redan vid förslagens slutbehandling hos det byggnadstekniska ämbetsverket

förklarat sig icke hava något att erinra emot förslagen, remitterar

desamma till överstyrelsen för yttrande.

Större verklig olikhet förete de nu ifrågavarande förfaringssätten

vid verkställandet av byggnadsföretag, i ty att detta enligt översikten

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 269.

i fråga skulle beträffande seminariebyggnader ankomma på överintendentsämbetet

(byggnadsstyrelsen) allena och beträffande post- och ''telegrafbyggnader

utföras visserligen även i detta fäll av nämnda ämbetsverk

men i samråd med post- respektive telegrafstyrelsen. Ehuru det torde

vara en given sak, att folkskolöverstyrelsen följer utvecklingen av ett

semin ari ebygge och därvid hos den byggnaden utförande myndigheten

gör de framställningar, som må föranledas ur synpunkten av de intressen

överstyrelsen företräder — framställningar, som givetvis skulle av vederbörande

i möjligaste mån beaktas — torde det vara lämpligt att tillerkänna

folkskolöverstyrelsen en viss delaktighet även vid verkställandet

av seminariebyggen.

Med avseende å vad sålunda anförts torde utsikterna för folkskolöverstyrelsen

att kunna öva vederbörlig inverkan vid behandlingen

av frågor rörande byggnadsföretag för folkskollärarseminarier ej vara

så ringa som motionen synes giva vid handen. Men då de i motionen

framförda synpunkterna otvivelaktigt äro värda beaktande, anser riksdagen,

att hänsyn bör tagas till samma synpunkter vid det framtida

praktiska utövandet av statens husbyggnadsverksamhet.

Liksom frågan om omläggningen av statens husbyggnadsverksamhet

i allmänhet är även den i propositionen behandlade frågan om organiserandet

av den kulturhistoriska byggnadsvården av mera allmän innebörd.

Det ämne denna fråga berör har riksdagen funnit vara av den betydelse,

att dess inordnande under administrationens kontroll måste betraktas

såsom ett betydande statsintresse. De i ämnet framställda förslagen

hava icke givit riksdagen anledning till erinran.

Aven förslagen om ordnandet av statens tomtförsäljningar, om

centralisering av förhyrningar för statens räkning m. m. har riksdagen

funnit välgrundade och av beskaffenhet att kunna medföra mer tillfredsställande

förhållanden å ifrågavarande förvaltningsområden.

De förändringar, som åsyftas med samtliga förenämnda förslag,

skulle i administrativt avseende erhålla sitt huvudsakligaste uttryck däri,

att överintendentsämbetets ställning å området för den statliga husbyggnadsverksamheten

skulle bliva mer omfattande och till sitt väsen

undergå en avsevärd omdaning. Under nuvarande förhållanden kan

överintendentsämbetets verksamhet i det stora hela betraktas såsom

varande av mera biträdande och reviderande natur. Härefter skulle

ämbetet däremot framträda såsom mera självständigt ledande å sitt

område och över huvud taget mera positivt i sin verksamhet. En sådan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 269.

utveckling av ämbetsverket finner riksdagen i allmänhet önsklig och för

övrigt nödvändig för uppnåendet av de resultat, man i de ovannämnda

förslagen syftar till.

Med hänsyn härtill är det givet, att man icke nu kan stanna vid

en vanlig lönereglering för ämbetsverket och sådana smärre jämkningar

i dess organisation, som i sammanhang med löneregleringar stundom

vidtagas, utan att man, för att göra ämbetsverket till det smidiga redskap

för statens husbyggnadsverksamhet man önskar, måste förläna det

en helt ny organisation. Det föreliggande förslaget till omorganisation

av överintendentsämbetet, för vilket redogjorts här ovan, innebär också

en från grunden ny och i förhållande till ämbetsverkets nuvarande mått

mycket omfattande organisation. Ehuru ämbetsverkets stat härigenom

kommit att undergå en nästan enastående utveckling till såväl befattningarnas

antal som deras grad, finner riksdagen den likväl betingad

av omfattningen och vikten av verkets nuvarande och blivande uppgifter.

Riksdagen bär därför icke i princip något att erinra emot den

föreslagna nya organisationen av och avlÖDingsstaten för ämbetet. Endast

i vissa särskilda avseenden har propositionen givit riksdagen anledning

till uttalande.

I de sakkunnigas förslag, som av departementschefen följts, hava

synnerligen stora fordringar uppställts på byråchefernas kompetens.

Detta gäller särskilt den kulturhistoriska byråns chef, vilken skulle fylla

fordringar på så väl arkitektonisk som humanistisk utbildning i en kombination,

som synes riksdagen, åtminstone ännu så länge, tämligen ovanlig.

Det är givet, att höga anspråk böra ställas å ifrågavarande befattningshavare,

ty på deras sätt att fullgöra sina åligganden kommer

ämbetsverkets förmåga att fylla sina uppgifter i väsentlig grad att bero.

Just med hänsyn härtill torde emellertid en viss fara ligga i att ställa

fordringarna på vederbörandes formella kompetens för höga. Ty om å

ena sidan en sådan kompetens väl måste medgivas innebära en viss

garanti för en god rekrytering, kan å andra sidan fordringarna å högformell

kompetens så starkt begränsa den krets, varinom de blivande

befattningshavarna äro att söka, att en person med största reella kompetens

för de uppgifter, som vila på den befattning som är i fråga, på

grund av de formella fordringarna ej kan komma i åtanke. Riksdagen

har därför velat uttala önskvärdheten därav, att vid tillsättande av de

viktigare befattningarna inom byggnadsstyrelsen särskild vikt tillägges

den blivande befattningshavarens verkliga skicklighet och praktiskt

ådagalagda lämplighet för den befattning, som skall tillsättas.

De för vaktmästarna i den föreslagna staten upptagna avlönings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrivelse Nr 269.

förmånerna äro desamma, som i Eders Kungl. Maj:ts den 16 april 1917

avlåtna proposition, nr 342, angående reglering av löneförhållanden m. m.

lör vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare föreslagits för

vaktmästarna i de centrala ämbetsverken i allmänhet. Att avlöningarna

för vaktmästarna i byggnadsstyrelsen böra utgå enligt samma grunder,

som skola tillämpas i övriga ämbetsverk, torde få anses självfallet.

Riksdagen har emellertid, såsom i särskild skrivelse anmäles, icke bifallit

Eders Kungl. Maj:ts berörda proposition. I överensstämmelse härmed har

riksdagen i staten för byggnadsstyrelsen upptagit vaktmästarnas avlöningsförmåner

i enlighet med vad som i detta avseende för närvarande i

regel gäller i de reglerade centrala ämbetsverken.

Beträffande avlöningsvillkoren håller riksdagen före, att vad angår

tillträdandet av avlöningsförhöjning sådan jämkning bör vidtagas i det

föreliggande förslaget, att detsamma kommer i överensstämmelse med

motsvarande stadgande i villkoren för åtnjutande av avlöningsförmånerna

vid befattningarna i statsdepartementen.

Vad härefter angår förslaget att anställa länsarkitekter, är detta

eu fråga av gammalt datum. Proposition i ämnet förelädes redan 1865

—1866 årens riksdag, men vann då ej representationens bifall. Under

den tid som därefter förflutit, i synnerhet under de sista årtiondena torde

emellertid behovet av statsorgan av ifrågavarande slag hava blivit efter

hand allt mer märkbart. Härtill hava i främsta rummet bidragit dels

den under de senare åren kraftiga allmänna utvecklingen av byggnadsväsendét

och dels särskilt stadsplaneväsendets utveckling till den moderna

ståndpunkt det nu intager. Införandet av länsarkitektinstitutionen såsom

ett led i den statliga ortsförvaltningen torde därför vara av förhållandena

påkallad, och riksdagen anser sig böra i detta sammanhang framhålla,

att institutionen torde få en allt större uppgift att fylla.

Några fasta former för institutionen hava ej uppdragits, utan det

har ifrågasatts att åt Eders Kungl. Maj:t överlämna att härutinnan förfoga

inom de gränser, som beviljade anslag tillåta. I betraktande av att

all erfarenhet på området ännu saknas, har riksdagen intet att erinra

emot att så förfares.

För att bestämma det erforderliga anslagets storlek har, såsom förut

sagts, beräknats, att elva länsarkitekter skulle anställas, var med sitt

distrikt, samt att gottgörelsen till länsarkitekterna skulle utgå med 2,000

kronor i allmänhet men med 4,000 kronor i det nordligaste distriktet^

som ifrågasatts att omfatta Väster- och Norrbottens län. I en inom

riksdagen väckt motion har föreslagits, att nämnda län skulle erhålla

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 88 höft. (Nr 269.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 269.

vartdera sin länsarkitekt, att dessa länsarkitekter skulle tilldelas arvoden

om 2,500 kronor för vardera samt att anslaget till länsarkitekterna följaktligen

skulle bestämmas till 25,000 kronor. Till stöd härför har

huvudsakligen anförts, att en länsarkitekt i ett distrikt av den omfattning

som Västerbottens och Norrbottens län tillsammans icke kunde

vara till avsevärt gagn, då hans tid huvudsakligen syntes komma

att upptagas av resor, att det med hänsyn till de långa och kostsamma

resorna väl kunde ifrågasättas, huruvida en uppdelning av det nordligaste

distriktet i verkligheten bleve avsevärt dyrare, samt att de nordligaste

länen vore stadda i kraftigare utveckling än andra, vilket medförde

ökad byggnadsverksamhet och därmed för en dugande arkitekt

rika tillfällen till lönande enskild praktik, en omständighet, som syntes

få till följd, att arvodena i de nordligaste länen ej behövde sättas mycket

högre än annorstädes.

Den uppfattning, som ligger till grund för ifrågavarande motionsvis

framställda förslag, delar riksdagen. Bestämmandet av distriktens

omfattning samt arvodenas i de särskilda distrikten belopp torde emellertid,

i överensstämmelse med vad ovan sagts, vara angelägenheter som,

åtminstone för närvarande, böra helt överlämnas till Eders Kungl. Maj:ts

avgörande. Vad beträffar höjningen av det begärda anslaget till länsarkitekter

har riksdagen, jämväl med avseende å vad departementschefen

i ämnet anfört, icke tvekat att biträda förslaget.

Riksdagen får härmed för Eders Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen

dels godkänt följande nya stat för överintendentsämbetet under

förändrat namn av byggnadsstyrelsen, att tillämpas från och med år 1918:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 269.

27

Tjänst-

görings-

Summa

motsva-

rande

penningar

eller mot- svarande

tillägg

Generaldirektören och chefen...

7,000

3,000

1,000

11,000

1 byggnadsråd .............

3 d:o .............

1 byråchef ...................

1 intendent...................

5,000

15,000

2.500

7.500

600

1,800

8,100

24,300

|e£ter 5 år kan lönen böjas

I med 600 kr.

(Efter 5 år kan lönen höjas

5,000

3,600

2,500

1,800

600

400

8,100

5,800

5 intendenter ...............

18,000

9,000

2,000

29,000

( med 500 kr. och efter 10

1 sekreterare ................

3,600

1,800

400

5,800

år med ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 kassör och bokhållare, tillika

med 500 kr., efter 10 år

notarie......................

2,200

1,500

300

4,000

med ytterligare 500 kr.

och efter 15 år med än

1 assistent, arvode .......

ytterligare 500 kr.

2,500

1,500

—

4,000

2 assistenter, arvoden ....

5,000

3,000

—

8,000

1 statistiker, arvode.......

2,500

1,500

—

4,000

1 kvinnligt biträde .......

900

550

150

1,600

1 d:o .......

900

550

150

1,600

Efter 5 år kan lönen höjas

1 d:o .......

350

med 200 kr. och efter 10

700

150

1,200

år med ytterligare 200 kr.

1 d:o .......

700

350

150

1,200

1 förste vaktmästare ....

900

450

150

1,500

| Efter 5 år kan lönen höjas

J, med 100 kr.

1 vaktmästare .............

J Efter 5 år kan lönen höjas

700

350

150

1,200

med 100 kr. och efter 10

Till vikariatsersättningar

samt

'' år med ytterligare 100 kr.

arvoden åt arkitekter

utom

stat och extra biträden,

m. m.

—

—

36,800

Summa

—

—

—

157,200

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

dels förklarat, att för åtnjutande av avlöningsförmånerna enligt

nämnda stat skola gälla följande villkor och bestämmelser:

att samtliga innehavare av å ordinarie stat för byggnadsstyrelsen

uppförda befattningar skola, i den mån ej undantag kunna anses böra

stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, rara å tjänsterummet

tillstädes minst sex timmar varje söckendag, dock att arbets
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 269.

tiden för kvinnligt biträde i första eller andra lönegraden icke må i

något fall utsträckas med mer än en timme;

att innehavare av ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av

ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet kan

varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest ämbetsverkets

ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre

kan anses såsom självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande

ämbetsverk tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk,

vara pliktig att, med bibehållande av tjänstegrad och avlöning,

efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som anförtros

befattningshavaren, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i

det verk, till vilket göromålen överlämnas; skolande befattningshavare i

byggnadsstyrelsen slutligen, likaledes med bibehållande av nyssnämnda

förmåner, vara underkastad att, närhelst så av Kungl. Maj:t prövas

lämpligt, förflyttas till annan befattning inom förvaltningen med liknande

arbetsuppgifter;

att med ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen icke må förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så

framt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, vad angår

innehavare av annan befattning, byggnadsstyrelsen, uppå därom gjord

framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills

vidare bibehållas;

att med ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen ej heller må förenas

sådant enskilt arkitektuppdrag, som, vad angår chefen, Kungl.

Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, styrelsen finner

inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket;

att tjänsteman i första eller andra lönegraden är skyldig att

tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där byggnadsstyrelsen,

till befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner honom lämplig

och behövlig;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens skrivelse Nr 269.

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för

tid, befattningshavaren eljest varit befriad från tjänstgöring, skola utgå

till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägg eller i det fall, där avlöningen utgöres

av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

men att den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller

revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges

från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgörings - penningar avstå så mycket av lönen eller ortstiliägget eller av arvodet,

som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder

tjänstinnehavaren avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del av tjänstinnehavarens avlöning, som icke prövas

böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej prövas skäligt låta befattningshavaren uppbära något därav;

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras till följd av tjänsteresor

eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad

skall vara skyldig att, om vederbörande förordnas till högre befattning

i byggnadsstyrelsen, bestrida densamma mot åtnjutande i det förstnämnda

fallet av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar men eljest

av däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, dock

ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår;

att emellertid, därest ledamot av byggnadsstyrelsen till följd av

tjänsteresa eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast

några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman

av lägre grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de

till ledamotsbefattningen hörande löpande göromål;

att, i fråga om i staten medgiven förhöjning av lönen efter viss

tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt

sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras befattnings
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens skrivelse Nr 269.

havaren till last tid, varunder åtnjutits semester eller ledighet för fullgörande

av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare

fem år, ävenledes på samma villkor;

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av

kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit

uppnådd;

att förste vaktmästare och vaktmästare må för löneförhöjning

genom ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens

trädande i kraft förflutit från tillträdet till befattningen, vare sig

på grund av fullmakt eller konstitutorial eller på grund av förordnande

i följd av frågan om överintendentsämbetets omorganisation;

att, därest kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande

är anställt hos överintendentsämbetet och befordras till ordinarie

biträde hos byggnadsstyrelsen från samma tidpunkt, omedelbart före sin

befordran mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig

beskaffenhet därstädes, biträdet må äga att för åtnjutande av löneförhöjning

räkna sig till godo den tid, biträdet utfört sådant arbete hos

ämbetet;

att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning

intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas av generaldirektören, ledamöterna i

byggnadsstyrelsen, intendenterna och sekreteraren en var under en och

en halv månad, av kassören och bokhållaren, assistenterna, statistikern

och de kvinnliga biträdena en var under en månad samt av vaktmästarna

vardera under 15 dagar;

att tjänstinnehavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll

å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes,

begagna sig av semester;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom orts tillägg eller, där avlöningen

utgöres av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Riksdagens skrivelse Nr 269.

om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning'', som därefter tillträdes,

vid tillträdet till befattningen stadgat;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att beträffande kvinnliga biträden å byggnadsstyrelsens stat skola

i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda

utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å

vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar;
dels

jämväl förklarat

att en var, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande

tillträder ordinarie befattning i byggnadsstyrelsen, skall vara pliktig att

underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar i överintendentsämbetet,

vilka icke före den 1 november 1917 anmäla, att de

vilja övergå till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de för

avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke

lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt

dittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,

i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension, som

dittills tillkommit dem;

dels å riksstaten för år 1918 uppfört det ordinarie anslaget till

överintendentsämbetet, nu 50,600 kronor, med ett till 157,200 kronor

förhöjt belopp och under ändrad benämning av »till byggnadsstyrelsen»;

dels för utförandet av mätningar och andra undersökningar av i

kulturhistoriskt avseende märkliga byggnader i allmänhet beviljat å

ordinarie stat för år 1918 såsom reservationsanslag ett belopp av 3,000

kronor;

dels å extra stat för år 1918 anvisat, för bestridande av de med

uppläggandet av en byggnadsstatistik förenade särskilda kostnaderna,

såsom reservationsanslag ett belopp av 15,000 kronor;

dels å extra stat för år 1918 beviljat, för anställande av länsarkitekter

i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t

meddelas, ett förslagsanslag, högst 25,000 kronor;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 269.

dels ock å riksstaten för år 1918 uppfört det ordinarie reservationsanslaget

till byggnader och reparationer med oförändrat belopp,

370,000 kronor.

Stockholm den 11 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.