Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändring av 4 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

1917-06-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:274, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ändring av 4 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 274.

Nr 274.

Godkänd av forsta kammaren den 6 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

angående ändring av 4 § i lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring.

(Sammansätta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande nr 2.)

Till Konungen.

*

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär hemställt, att

riksdagen måtte för sin del besluta om viss ändrad lydelse av 4 § i

lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Det sammansatta stats- och lagutskott, till vars förberedande behandling

förevarande motion hänvisats, anförde i ärendet följande:

»I motionen redogöres till en början för den behandling, som tidigare

ägnats frågan om retroaktiv utbetalning av pension enligt lagen om

allmän pensionsförsäkring. Sålunda hade enligt pensionsförsäkringslagens

ursprungliga lydelse ingen begränsning bakåt i tiden ifråga

om pensions utgående förefunnits. På hemställan av pensionsstyrelsen

hade förevarande fråga sedermera upptagits till behandling, och till

1914 års riksdag hade Kungl. Maj:t avlämnat proposition med förslag

till ändrad lydelse av 31 och 37 §§ av lagen om allmän pensionsförsäkring.

Enligt nämnda förslag (31 §) skulle pension icke hava utgått

för tid före ingången av kalenderåret näst före det år, under vilket

ansökan om pension ingivits, varjämte den föreslagna lydelsen av 37 §

skulle hava medfört, att det procenttal, efter vilket pensionsbeloppet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 274. 11

skulle beräknas, alltid hade bestämts efter det år, varunder rätten att

erhålla pension hade inträtt. Det sammansatta stats- och lagutskott,

till vars behandling berörda proposition hänskjutits, hade emellertid

funnit sistnämnda stadgande alltför hårt drabba de pensionstagare, som

komme i åtnjutande av övergångstidens reducerade pensionsbelopp, vadan

utskottet föreslagit riksdagen, att i stället för det av Kungl. Maj:t föreslagna

tillägget till 37 § införa ett stadgande, varigenom nämnda pensionstagare

skulle undantagas från bestämmelsen i 31 § angående den förflutna

tid, för vilken pension högst skulle utgå. Denna utskottets hemställan

både även bifallits av riksdagen.

Härefter anför motionären till stöd för sitt yrkande i motionen

följande:

»Denna bestämmelse i § 37 överflyttades 1915 till § 4 av nu gällande

»Lag 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring». Denna § lyder: »I fråga

om pensionstillägg eller understöd, som i 3 § sägs, skall stadgandet i

31 § första stycket andra punkten av lagen om allmän pensionsförsäkring

icke äga tillämpning, dock att understöd, varom förmäles i 3 §

2 mom. här ovan, icke i något fall utgår för tiden före den 1 januari

1916.» Genom 1915 vidtagna ändringar i övergångsbestämmelserna

har vidare tiden för den 4:de §:s giltighet utsträckts från utgången av

år 1918 till utgången av år 1929, som är det sista år, under vilket

pensionerna utgå med till 90 % reducerat belopp. En person, som

1929 söker pension och befinnes ha varit pensionsberättigad redan 1914,

erhåller således pension på en gång för 15 år.

Att dessa på en gång utbetalade större belopp i ett avsevärt antal

fall icke komma till den nytta, vartill är önskvärt att pensionsväsendets

starkt begränsade tillgångar skola komma, är uppenbart. Redan nu ha

olägenheter visat sig vid utbetalandet av ett par års pensioner på en

gång och i den mån, som beloppen stiga, komma även missförhållandena

att ökas. Min erfarenhet går även i den riktning, att den förmån,

som den retroaktivt utgående pensionen lämnar, i stort sett ej ökar

pensionsväsendets popularitet. Det är sant, att det på en gång erhållna

efter pensionärens villkor stora penningbeloppet vållar honom mycken

tillfredsställelse, men penningarna försvinna snart och då blir besvikelsen

så mycket större, när de små månatligen eller kvartalsvis utfallande

pensionsbeloppen komma. Att avundsjuka också väckes hos dem, vilka

ej komma i åtnjutande av någon retroaktiv pension och vanligen ej

förstå anledningen härtill, är också givet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 274.

För pensionsnämnderna ställer sig saken ej heller vidare angenäm.

Nämnden åligger att konstatera när rätt till pension inträder oberoende

av, om sökanden gör anspråk på retroaktiv pension och detta avgörande

blir svårare ju längre tillbaka i tiden nämnden blir tvungen att utsträcka

sina undersökningar. Nämnden är tvungen att tillstyrka utbetalandet av

ett större engångsbelopp, även då den vet, att användningen ej blir den

bästa. Samtidigt som nämnden med smärta måste iakttaga, huru de årliga

pensionerna ofta äro alldeles otillräckliga, måste den medverka till utbetalande

av engångsbelopp, vilkas gagn är tvivelaktigt.

Man kan ifrågasätta, huruvida den i § 31 pensionslagen fastställda

retroaktiva pensionen är berättigad; att den obegränsade rätten enligt § 4

i övergångsbestämmelserna medför mer skada än gagn synes mig uppenbart.

Det skäl, som av lagrådet 1914 åberopades för denna övergångsbestämmelse,

eller att ansökningarna i annat fall skulle kunna uppskjutas

till ett senare år, under vilket pensionerna utfalla med högre procent av

den normala pensionen, är ej längre i samma grad giltigt. 1 år utgå

pensionerna med 80 % av normalt belopp och från och med 1918 till

och med 1929 med oförändrat 90 %. De skäl, som kunde vara bärkraftiga

under åren 1914 till 1917, då pensionerna varje år ökades med

10 kunna därför ej längre åberopas. Har övergångsbestämmelsen i

§ 4 någon gång varit till gagn eller varit av behovet påkallad, är detta

nu ej längre förhållandet.

De belopp, som kunde inbesparas genom att denna bestämmelse

slopades, äro icke obetydliga. År 1916 utgjorde kostnaden för retroaktiva

pensionstillägg och understöd för 1914 enligt mig av pensionsstyrelsen

lämnade uppgifter 730,000 kronor, varav statens andel — tre fjärdedelar

— utgör 547,500 kronor. Fn del av de ansökningar, som ligga

till grund för utbetalniugen av detta belopp, äro ingivna under 1915 och

för dessa skulle även med tillämpning av § 31 pensionslagen retroaktiva

pensioner utgå för 1914, men man torde knappast räkna för högt, om

man beräknar enbart statens kostnad år 1916 för de retroaktiva pensionerna

enligt § 4 av lagen om övergångsbestämmelser till 400,000 kronor.

Huruvida denna summa under kommande år kommer att ökas eller

minskas, är omöjligt att säga. Det antagliga är, att antalet pensionärer

med retroaktiva pensioner kommer att minskas, men att de belopp, som

kommer var och en till del, i genomsnitt kommer att ökas och därmed

även de olägenheter, som jag förut omnämnt.»

Efter erinran att pensionsförsäkringen närmast är avsedd att sörja

för pensionstagarnas framtid, vadan skäl icke kan anses föreligga, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 274.

13

pension skulle i större utsträckning än som stadgas i 31 § utbetalas för

förfluten tid, anförde utskottet vidare följande:

»Den allmänna folkpensioneringen torde numera vara så allmänt

känd, att det stora flertalet från tidigare år pensionsberättigade redan

hava sökt understöd, vadan de skäl, som år 1914 förefunnits för gällande

bestämmelser i berörda hänseende, icke längre äga samma giltighet.

De i motionen framhållna oegentligheter torde hava ytterligare ökats

genom den lagändring av år 1915, varigenom tiden för de reducerade

pensionsbeloppens utgående utsträckts till utgången av år 1929.

För genomförande av en ändring i den av motionären föreslagna

riktning torde vissa övergångsbestämmelser tarvas. Pensionsstyrelsen

ifrågasätter i sådant hänseende — under förutsättning att ifrågavarande

lagändring skulle träda i kraft den 1 januari 1918 — om icke

viss tid bör föreskrivas, inom vilken alla, som anse sig berättigade

till pensionstillägg eller understöd för tid före den 1 januari 1917, hava

att ingiva sina ansökningar.

Utskottet anser sig på dessa grunder och med hänvisning i övrigt till

de skäl, motionären anfört, hava anledning förorda viss ändring i motionens

syfte av 4 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av pensionsförsäkringslagen, varvid viss övergångsbestämmelse

torde erfordras.»

I anslutning till det av utskottet i anledning härav framlagda lagförslag,

har riksdagen för sin del antagit följande

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

I fråga om pensionstillägg eller understöd, vartill rätt inträtt före

den 1 januari 1917 och varom ansökan göres före den 1 januari 1919,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 274.

skall stadgandet i 31 § första stycket andra punkten av lagen om allmän

pensionsförsäkring icke äga tillämpning; dock att understöd, varom

förmäles i 3 § 2 mom. här ovan, icke i något fall utgår för tiden före

den 1 januari 1916.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Stockholm den 6 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.