Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om vidtagande av åtgärder för en allmän elektrifiering av landsbygden m. in.

1917-06-09 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:302, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om vidtagande av åtgärder för en allmän elektrifiering av landsbygden m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 60ti.

1

Nr 302.

Godkänt av riksdagens första kammare den 9 juni 1917.

Godkänt av riksdagens andra kammare den 9 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta

motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om vidtagande

av åtgärder för en allmän elektrifiering av

landsbygden m. in.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 64.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta motioner av samma lydelse har hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Magt anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes skyndsamt låta verkställa utredning om de åtgärder, som kunna

inom den närmare framtiden ifrågasättas för att genom statens försorg få

till stånd en så allmän elektrifiering av landsbygden i riket, som omständigheterna

kunna medgiva; ävensom att riksdagen för den ovan berörda utredningen

måtte för år 1918 ställa ett förslagsanslag av 15,000 kronor till Kungl.

Maj :ts förfogande med rätt för Kungl. Maj:t att därav under år 1917 förskottsvis

disponera erforderligt belopp.

Till stöd härför har anförts följande.

»Den kristid, vari vårt land råkat genom världskriget, bär visat nödvändigheten

av att vi på olika områden i möjligaste grad göra näringslivet

oberoende av utlandet och att vi intensivare än förr arbeta på att

tillvarataga våra naturtillgångar.

Störa svårigheter hava sålunda mött för industrien och kommunikationsväsendet

att trygga sina bränslebehov; vad vi kunnat uppbringa av

stenkol har varit 3—4 gånger dyrare än under normala förhållanden och

Bihang till riksdagens protokoll 1917. U saml. 96 käft. (Nr 3Of. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 302-

dessutom oftast av dålig beskaffenhet. Jämväl det inhemska bränslet, veden,

betingar osedvanliga pris, och tillgången därpå är mycket knapp. Att under

sådana förhållanden intresset för tillgodogörandet av den ännu obegagnade

vattenkraften i våra vattenfall stegrats, är uppenbart. Industrien, som fått

en hälsosam varning för sitt ljumma intresse att skaffa sig elektrisk kraft,

skall säkerligen mångdubbla sina ansträngningar att göra sig oberoende av

importen av stenkol och råolja. Att det förändrade läge, vari bränsleproblemet

kommit genom krigstiden och sannolikheten för att stenkolsmarknaden

fortfarande skall utmärkas av osedvanligt höga stenkolspris,

också måste inverka på frågan om statsjärnvägarnas övergång till elektrisk

drift, är uppenbart.

Ett livligt arbete på vattenkraftens tillgodogörande och en stark konkurrens

om den elektriska kraften torde sålunda vara att emotse för den

närmare framtiden.

Detta kan icke vara annat än glädjande samt för landet som helhet

gagnande, men det gäller att se till, att därvid viktiga intressen icke bliva

tillbakasätta eller överfly glade av andra.

Det är ett dylikt intresse, ett sådant område, på vilket vi hava anledning

att alldeles särskilt fästa uppmärksamhet, när det gäller vattenfallens

utbyggande för framalstrande av elektrisk energi; och det är landsbygdens

elektrifiering.

Frågan om landsbygdens förseende med elektrisk kraft har visserligen

tidigare varit föremål för intresse; och vissa i samband därmed stående

spörsmål äro under utredning. Likaledes söker man i olika bygder föra

denna fråga fram så gott man förmår och med större iver föi varje år.

Det må i detta sammanhang erinras om följande.

I motioner vid 1914 års A-nksdag, väckta i riksdagens båda kamrar,

påyrkades sålunda, att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t hemställa

om utredning och förslag till de åtgärder, som från statens sida kunde

befinnas vara erforderliga och lämpliga för främjande av jordbrukets och

därmed närställda näringars förseende med elektrisk kraft. I följd av riksdagsupplösningen

nämnda ar blev denna motion emellertid icke behandlad

av riksdagen.

Vid 1915 års riksdag väcktes av herr Ingeström i första kammaren

motion om inrättande av statskonsulenter för kraftdistributioner å landsbygden;

och beslöt riksdagen i anledning av motionen i skrivelse till Kung!

Maj:t hemställa, det täcktes Kung! Maj:t låta verkställa utredning i fråga

om anordnande av upplysningsverksamhet för landsbygdens förseende med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr SOU.

3

elektrisk kraft samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

I den sistnämnda motionen berördes också frågan om statslån för

elektriska kraftanläggningar å landsbygden. Spörsmålet om en statens lånefond

för finansiering av företag, vilka avse utbyggande av statens vattenfall

eller tillgodogörande av enskilda tillhöriga vattenfall, då tillgodogörandet

är av mera allmänt intresse, ävensom frågor om ändrade grunder för förvaltningen

av vissa kronan tillhöriga vattenfall är under utredning genom

särskilda den 8 januari 1915 tillkallade sakkunniga.

I sitt den 16 december 1914 avgivna betänkande har vidare den s. k.

elektriska kraftkommittén, tillsatt den 22 juni 1911, framlagt förslag, varigenom

dels kraftledningarna skulle bliva tillbehör till kraftstationerna och

ledningsnäten kunna belånas, dels ock inteckning kunna vinnas för avtal

om kraftleverans.

Frågan om befordrande av kraftfördelningen på landsbygden skall likaledes

vara föremål för uppmärksamhet vid pågående överarbetning av 1910

års förslag till ny vattenlag.

Det är vidare bekant, att vattenfallsstyrelsen under åren 1911—1914

verkställt ganska omfattande utredningar angående lämpligaste sättet för

elektrisk kraftdistribution å landsbygden samt praktiskt sökt realisera en

bygdedistribution från kraftstationerna vid Trollhättan och Älvkarleby.

Samtidigt har genom föredrag (i lantbruksakademien, i svenska vattenkraftföreningen

o. s. v.) viktiga spörsmål rörande landsbygdens elektrifiering

blivit behandlade, varjämte även svenska motokulturföreningen verkat för

nämnda ändamål.

o

Åtskilliga tidskriftsuppsatser och broschyrer visa också, att intresset

för landsbygdens elektrifiering är ganska livligt bland fackmännen på det

elektriska området.

$ H:

*

Betydelsen av en elektrifiering i vidsträcktaste omfattning av vår landsbygd

kan icke överskattas. Vad först och främst jordbruket och dess binäringar

beträffar, så känner en var, att den mänskliga arbetskraften blivit

allt svårare att erhålla och allt dyrbarare. För en mängd tidsödande och

mera mekaniska göromål å jordbruket, vartill nu användes mänsklig arbetskraft,

ställer sig maskin- och verktygskraften som den mest ekonomiska

och effektiva och erbjuder härvid den elektriska kraften stora fördelar framför

andra kraftkällor i lätthanterlighet, anpassningsförmåga, snygghet o. s. v.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 302.

Det tillfälliga utskottet i första kammaren, som behandlade herr Ingeströms

ovanberörda motion, yttrade också i detta avseende bl. a. följande:

»I mån som jordbrukets produktionskostnader stegras genom arbetskraftens

fördyrande och svårigheten att erhålla tillräcklig sådan, är det ett livsvillkor

för vår modernäring att i allt större omfattning kunna betjänas av maskinoch

motordrift, vartill den elektriska kraften lämpar sig framför andra kraftkällor.

Det må härvid framhållas den betydligt mindre risken för eldfara

vid användning av elektrisk kraft för tröskning m. m. och den stora fördel

i övrigt elektrisk belysning i boningshus, stall och lador erbjuder.»

En omfattande elektrifiering av jordbruket kan tilläventyrs medföra

ett lösgörande i viss omfattning av den arbetskraft, som i form av statare

och annan årsanställd arbetskraft nu kräves och som, då den näppeligen

kan fullt utnyttjas hela året om, är med alltjämt stigande arbetspris ekonomiskt

ogynnsam för jordägaren. Jordbruksarbetarklassen strävar alltmer

att få självständigt och för egen räkning ägna sig åt jordbruk. Åtgärder

för upprättande av småbruk och egna hem pågå såväl från det allmännas

sida som från enskilda; och med varje år torde dessa åtgärder bli allt mer

omfattande. Det lärer således vara i allas intresse, såväl de större jordägarnas,

vilkas behov av årsanställd arbetskraft blir allt svårare att fylla,

som i jordbruksarbetarnas, vilka sträva efter att vinna en egen torva att

odla och bygga sitt hem på, om jordbrukets elektrifiering i någon mån

möjliggör eu reducering .av stataresystemet. Betydelsen, socialt och ekonomiskt,

av en sådan utveckling ligger i öppen dag.

Det torde kunna sägas, att det större och medelstora jordbrukets ekonomiska

drift i hög grad är i behov av att elektrisk kraft för skäligt pris

kan i största utsträckning stå detta jordbruk till huds. Men jämväl småbruket,

särskilt när egendomarna ligga nära varandra, i kolonier, skall hava

avsevärt gagn av tillgång till elektrisk kraft, varigenom en del tyngre arheten

kunna lättas och dessutom andra fördelar och ökad trevnad vinnas.

Under en lång utvecklingsperiod har industrien koncentrerats i städerna;

gamla industrier på landsbygden hava överflyttats till städerna och de nya

industrierna hava i stor omfattning också sökt sig dit. Här och var, särskilt

vad storstäderna beträffar, har man dock under senare år kunnat iakttaga

en rörelse i motsatt riktning, beroende främst på det höga markvärdet

i städerna och de större utgifterna därstädes för anläggningarnas uppförande,

för arbetarnas levnadskostnader o. s. v. Men denna återinvandring till

landsbygden är dock ännu mycket sporadisk. Då landsbygden med sin

stora och ojämna skattebörda är i starkt behov att vinna ökade beskatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr H02.

ningsföremål, är det för densamma av synnerlig betydelse att kunna draga

till sig industriella anläggningar. För att landsbygden emellertid varaktigt

skall kunna med utsikt till framgång konkurrera med städerna om industrien,

måste denna landsbygd också kunna erbjuda tillgång till elektrisk

energi för kraft och belysning.

Den industri, som kräver så mycken kraft, att den själv kan ordna

därmed efter omständigheterna, är ju att mindre fästa avseende vid; denna

större industri är ej heller den som, där ej särskilda anläggningar föreligga,

söker förläggning å landsbygden eller som utvandrar från städerna till landsbygden.

Det är små-industrien, som företrädesvis bör uppmärksammas, i

allmänhet den industri, vars kraftbehov icke är så stort, att den skäligen

kan skaffa sig egen kraftkälla.

Denna industri står hantverket nära. Hantverket, som i stor utsträckning

förefinnes å landsbygden, kämpar en ofta ojämn och oviss konkurrenskamp

med storindustrien. Inom hantverkerierna finnes mycket kvar av

yrkesskicklighet och händighet, och det vore en förlust ur många synpunkter,

om hantverket skulle uppslukas av storindustriens schablonmässiga masstillverkning.

Det är för hantverkaren under nuvarande förhållanden ofta omöjligt

att tillfredsställande möta behovet av maskinkraft; daglig tillgång till

en eller annan elektrisk hästkraft skulle däremot för honom vara av betydligt

värde.

Hemslöjden, som i många landsdelar spelar en betydande roll, skulle

få en betydlig lättnad, om elektrisk kraft därvid kunde komma till användning.

Redan i motionerna till 1914 års A-riksdag uppmärksammades

den betydelse, som i Schweiz handvävstolarnas ersättande med elektriskt

drivna vävstolar åstadkommit och den minskade fysiska ansträngning, som

därmed vunnits för de kvinnor, som yrkesmässigt driva vävnadstillverkning.

Det klagas från olika håll över vantrevnaden å landsbygden och att

städerna med sin sammanträngda befolkning, sina upplysta gator, sina lätt

tillgängliga förströelser o. s. v. har en med varje år allt starkare dragningskraft

på landsbygdens söner och döttrar. Det är sannolikt att så är,

men varje åtgärd, som kan sprida ökad trevnad över landsbygdens glest

liggande och ofta torftiga hem, skall dock i sin mån verka återhållande; det

iir många tusenden, som ännu äro med starka band fästade vid fädernetorvan.

Landsbygdens avfolkning är ett av de betänkligaste tecknen i den

svenska befolkningsrörelsen. Det måste vara av synnerlig vikt att vidtaga

alla rimliga åtgärder häremot; och vi äro livligt övertygade om, att tillgång

till elektrisk kraft och elektrisk belysning runt om i våra bygder

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 302.

skall motverka invandringen till städerna. Och vem vågar påstå, att icke

emigrationen skall i någon mån minskas, om landsbygden allmänt kunde

erbjuda de ökade möjligheter till trevnad och välstånd, som tillgång till

elektrisk kraft kan bereda?

De betydande kostnader, som bygdeelektrifieringen medför, hava föranlett

att, trots allt intresse och alla insatser för saken, en elektrifiering

av landsbygden hittills i blott ringa mån kommit till stånd. Några uppgifter

om, huru och efter vilka system denna elektrifiering försiggått torde

här vara på sin plats. Uppgifterna äro hämtade väsentligen från dr Alfred

Ekströms föredrag vid svenska vattenkraftsföreningens årsmöte 1916.

Sydsvenska kraftaktiebolaget, vari aktiemajoriteten innehaves av städerna

Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg och Halmstad, har icke alls

själv befattat sig med landsbygdens elektrifiering, utan, där en transformatorcentral

på grund av andra intressen uppförts, har landsbygden tillåtits

köpa högspänd kraft av i allmänhet 20,000 volts spänning. Några större

sammanslutningar, vanligen i form av enskilda bolag, bildade av lantbrukarna

själva, hava därefter utfört bygdelinjer, transformatorkiosker och fördelningsnät

och även omhändertagit detalj distributionen av kraft. Dr Ekström

tillägger vid denna redogörelse följande: »För ett kommunalt bolag som

sydsvenska kraftaktiebolaget är ju denna ställning också förklarlig. Städernas

avsikt med sitt bolag var ju endast att tillförsäkra sig och sin industri

billig kraft, och de hava väl knappast något intresse för landsbygden i

detta avseende. Det kan ju till och med ifrågasättas, huruvida icke städerna

hava större fördel av att landsbygden, i motsats till städerna, icke

kan erbjuda de bekvämligheter, som tillgången på elektrisk kraft medför.

Detta innebär ju alltid en möjlighet till att tilldraga sig skatteobjekt från

landsbygden eller till att konkurrera om den industri, som till äventyrs

eljest skulle föredraga landsbygden framför städerna.»

Däremot har Hemsjö kraftaktiebolag, som arbetar i Blekinge, östra

hälften av Skåne och södra Småland, intagit en banbrytande verksamhet

med avseende å landsbygdens elektrifiering. Detta bolag bygger såväl bygdelinjer

och transformatorstationer som ortsnäten ända till abonnenternas husväggar

och omhänder har detalj distributionen till varje enstaka abonnent,

som alltså får köpa strömmen vid förbrukningsplatsen.

Vad vattenfallsstyrelsen beträffar bygger den också bygdelinjer för 20,000

volt från transformatorcentraler till mindre transformatorstationer på lämpliga

platser, där en större samling av abonnenter förefinnes. Åt dessa sistnämnda

överlåtes att finansiera och bygga ortsnätet inom eget område, för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 302.

7

vilket ändamål i allmänhet andelsföreningar bildas. Dessa föreningar köpa

1,500 volt ström vid vattenfallsstyrelsens små transformatorstationer och omhänderhava

själva detaljdistributionen till sina medlemmar. Därigenom att

vattenfallsstyrelsen på egen bekostnad utför bygdelinjer och transformatorstationer

för nedtransformering till 1,500 volt, underlättas andelsföreningarnas

arbete väsentligt, då detta inskränker sig till att finansiera och utbygga

ortsnäten till medlemmarna, som vanligen bo inom transformatorstationernas

närmaste rayon, på 3, högst 4 kilometers avstånd från desamma.

En spänning på 1,500 volt kan användas för en motor å 8 hästkrafter.

För småmotordrift och betsning måste strömmen avsevärt nedtransf orm eras.

Med hänsyn till att vattenfallsstyrelsen än så länge blott har ett par kraftstationsanläggningar,

varom här kan vara fråga, låt vara betydande sådana,

har dock vattenfallsstyrelsens verksamhet för landsbygdens elektrifiering hittills

givetvis varit mycket begränsad.

* *

Med avseende å landsbygdens elektrifiering hava huvudsakligen två

utvägar eller, om man så vill kalla dem, två system anlitats. Antingen

anslutes ett distributionsnät till statens eller de stora distributionsbolagens

anläggningar — vare sig detta sker genom en sammanslutning i orten eller

genom att distributionsbolaget anlägger ortsnätet — eller också utbyggas

mindre vattenfall i orterna med omedelbart syfte att fylla det lokala

kraftbehofvet.

Vad beträffar förstnämnda sätt för bygdedistribution, så är det uppenbart,

att det är för orten enklast och i allmänhet förmånligast, om distributionsföretaget

bygger såväl bygdelinjer och transformatorstationer som ortsnäten.

Långlinjerna bliva därmed i regeln också billigare i anläggningskostnad.

Och de bliva bättre byggda och eftersedda. Den ekonomiska och tekniska

skötseln av ortsanläggningen blir även billigare och bättre, om distributionsföretaget

handhaver densamma. En montör kan exempelvis tillse flera

nät, och tillgång till ingenjörer för inspektion av näten finnes alltid. Skall

åter en liten ort ensam organisera skötseln av sitt nät, medför nödvändigheten

att i möjligaste mån reducera omkostnaderna förr eller senare, att

nätet kommer att lida därpå.

Att såväl de enskilda kraftdistributionsföretagen som vattenfallsstyrelsen

givit affärssynpunkten ett framträdande rum i sin politik för landsbygdens

elektrifiering, är naturligt. Denna synpunkt har också tagit sig uttryck

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 302.

i, att man ansett allenast vissa av våra landskap vara »elektrifierbara■», att

man funnit betingelserna, för att landsbygdsdistribution i större skala skall

tänkas kunna genomföras, vara »å ena sidan sammanhängande och bördiga

åkerbruksområden, å vilka anspråken kunna minskas i den mån inslag förefinnas

av mindre industriella anläggningar och samhällen, å andra sidan i

förhållande till dessa bördiga områden välbelägna inmatningspunkter för

billig elektrisk energi >.

Vissa undersökningar hava skett angående gränserna för »elektrifierbarheten».

Ingenjör A. F. Enström kommer sålunda till det resultatet,

att möjligheten för att ett område skall kunna ekonomiskt elektrifieras

upphör, då förhållandet mellan områdets odlade areal och totala areal understiger

0,3. Vattenfallsstyrelsen har i sina undersökningar kommit till ungefär0

samma resultat, dock att med hänsyn tagen till de industriella kraftbehoven,

särskilt hantverks- och den vanliga småindustrien, gränsen för

förhållandet mellan den odlade och den totala arealen satts något lägre än

0,30, nämligen 0,25.

Nämnda beräkningar torde vara alltför teoretiska för att praktiskt hålla

stånd i alla fall. Flera andra faktorer än blott förhållandet mellan odlad jord

och totalarealen, t. ex. jordens belägenhet o. s. v., torde härvid spela in.

Och i varje fall utgår man vid dessa beräkningar från att områdena skola

elektrifieras med ur affärssynpunkt tillfredsställande resultat, och anspråken

på ett sådant resultat variera givetvis avsevärt.

Om nämnda grundsatser godtoges, skulle ej blott nästan hela Norrlands

landsbygd, utan även landsbygden i vissa delar av Svealand och

Oötaland icke vara »elektrifierbara. För dessa delars elektrifiering skulle

således återstå att anlita det andra av de ovannnämnda sätt för landsbygdens

elektrifiering, som hittills ifrågakommit, eller utbyggande av små vattenfall

i orterna med omedelbart syfte att fylla det lokala behovet, naturligtvis

under förutsättning att tillgång till dylik lokal vattenkraft finnes,

vilket ingalunda är fallet överallt. Men villkoret blir väl även här under

nuvarande förhållanden, att ett dylikt företag är ekonomiskt möjligt. På

många håll i vårt land, särskilt i Norrland, hava dylika småfall i allt fall

till stort gagn för orten utbyggts. Om deras möjligheter att kunna ekonomiskt

bestå torde vara för tidigt att döma, men förhoppningarna på att

så kan ske synas flerstädes vara välgrundade.

Hur som helst, — den omskapning av landsbygdens hela liv, som

en genomförd elektrifiering skulle åstadkomma, den vinnes ej, om blott de

tätast bebyggda egentliga jordbrukstrakterna kunna ifrågakomma till elektn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 302.

9

fiering. Må vara, att elektrifieringen närmast söker sig till dessa trakter

och där ger bästa resultat; må vara att det finnes trakter i landet, där

möjligheterna för en bygdeelektrifiering i stor skala länge än komma att

saknas. Det finnes i allt fall många ofantligt utvecklingskraftiga trakter

av vårt land, som efter ovannämnda grunder för »elektrifierbarheten» skulle

vara så gott som uteslutna från elektrifiering. Dessa landsdelar, som hava

mindre arealer odlade marker, behöva synnerligen väl komma i åtnjutande

av de ökade möjligheter till jordbrukets och dess binäringars förbättrande

och av den uppryckning i övrigt, som tillgången till elektrisk kraft bjuder.

Och om jordbruket ej allestädes i dessa bygder till en början är så

utvecklat att det medgiver en tillräcklig kraftkonsumtion, så erbjuda ej sällan

hantverk och småindustri samt handel, ja, till och med privatbostäder

beaktansvärda kraftbehov. Och vinnande av elektrisk belysning är i allt

fall av synnerlig betydelse ur alla synpunkter. Jämväl för uppvärmning

torde elektriciteten så småningom få en allt större betydelse.

Vilka åtgärder kunna då från det allmännas sida vidtagas för landsbygdens

allmänna elektrifiering?

Förut är redogjort för, vilka på denna fråga inverkande spörsmål nu

äro under utredning. De äro — frånsett lagstiftningsspörsmålen, som vi

ej här avse att närmare beröra — frågorna om en statens lånefond för

kraftstationsanläggningar och om anordnande av upplysningsverksamhet för

landsbygdens förseende med elektrisk kraft.

Med avseende å sistberörda fråga hava vi bemärkt, att Kungl. Maj:t

ärnar för innevarande riksdag framlägga förslag och för dess genomförande

beräknat visst anslag i statsverkspropositionen. Men dessa spörsmål äro

dock splittrade detaljer — låt vara viktiga nog. Rätt ordnade kunna de

givetvis bli av betydelse för den elektrifiering av landsbygden, som kan

komma till stånd genom enskild företagsamhet. Icke minst är så fallet

med frågan om beredande genom statens försorg av billiga lån framför allt

för bygdeelektrifiering. Och det må kraftigt framhållas, att den enskilda

företagsamheten måste på allt rimligt sätt uppmuntras att fortfarande med

iver arbeta på distribution av elektrisk kraft.

Men skall landsbygdens allmänna elektrifiering verkligen komma till

stånd inom överskådlig tid, och de betydelsefulla omvälvningar i landsbygdens

ekonomiska och sociala liv, som därav enligt vår mening skulle bliva

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand, 96 käft. (Nr 302). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 302.

en följd, uppnås, då måste frågan läggas efter större linjer. Och skall en

elektrifiering av hela den landsbygd, som kan nås av med vattenkraft alstrad

elektrisk energi, en gång vinnas, då måste det vara staten, som till

väsentlig del själv tager hand om denna elektrifiering, liksom staten redan

till så väsentlig del gjort med telefoner och järnvägar.

En dylik omfattande bygdeelektrifiering torde kunna komma till stånd

utan intrång på statens egna behov av elektrisk energi för andra ändamål

och på storindustriens behov, enär bygdeelektrifieringen upptar relativt små

kraftillgångar.

Med teknikens utveckling kan högspänd ström numera med fördel

framföras på betydande avstånd, vilket uppenbart underlättar från kraftkällan

avlägset belägna orters förseende med elektrisk kraft.

De långa bygdelinjer, som för landsbygdens elektrifiering måste utbyggas,

anläggande av transformatorstationer och ortsnät, genom vilka senare

strömmen överföres i en lätt användbar och ofarlig form, kräva relativt

stora kostnader. Jämväl denna omständighet hänvisar till staten, såsom

den som ensamt kan i tillräcklig utsträckning ordna med landsbygdens

elektrifiering; den må nu härvid gå mer eller mindre långt med avseende

å den egentliga ortsdistributionen. Det har också visat sig, att de stora

enskilda kraftbolagen allenast i ringa utsträckning vågat belasta sig med så

allvarliga kapitalutlägg, som landsbygdens elektrifiering kräver. Och de

smärre företag, som här och var i orterna uppstått och ytterligare kunna

uppstå, de räcka icke, och deras ekonomiska möjligheter äro också starkt

begränsade.

Staten äger redan betydliga vattenfall, som ligga obegagnade. Åtminstone

flera av dessa kunna inom den allra närmaste tiden tagas i anspråk

för kraftstationsbyggnader. Att man vid byggande av dylika stationer ej

allena kan lita till den egentliga bygdeelektrifieringen är uppenbart. Men

bygdeelektrifieringen bör alltid räknas som ett oundgängligt viktigt bihang

vid kraftstationers planerande. Och vi antaga som visst, att efterfrågan

på elektrisk kraft för olika ändamål under den närmaste framtiden blir så

betydande, att det måste vara klokt att i tid bereda sig för att möta denna

efterfrågan.

Grenom att staten själv uppträder med distribution i stor skala av

elektrisk kraft, har staten i sin hand att förekomma en tilläventyrs annars

hotande monopolbildning på området. Staten får därmed i sin makt att

på ett effektivt sätt reglera prisen på elektrisk kraft, varmed ej är sagt,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 302.

11

att icke även andra åtgärder kunna ifrågasättas, för att hindra att konsumenterna

av elektrisk kraft uppskörtas av enskilda distributionsföretag.

Staten har också utvägar, som ej stå de enskilda i samma grad till

buds, att skaffa sig materialier, maskiner o. s. v. till rimliga pris.

Staten har hittills utbyggt de stora kraftkällorna och i regeln blir väl

även framgent förhållandet det, att dessa i främsta hand tillgripas, då de

i allmänhet medgiva ett bättre ekonomiskt utbyte. Men enligt vår mening

är det av mycket stor betydelse, att statens verksamhet på detta område

icke inskränker sig härtill. Jämväl utbyggandet av mindre kraftkällor har

ofta fog för sig och skulle giva goda erfarenheter och lämna efterföljansvärda

exempel för de enskilda företag av samma art, som man alltid måste

hoppas på och befrämja för att komma tillräckligt långt i förevarande avseende.

Och dessa statens små kraftstationer, om de förläggas här och var i landet,

få en avgörande betydelse för vissa delars av landsbygden elektrifiering.

Det måste framhållas, att staten vid ett antytt vidsträckt tillhandahållande

av elektrisk kraft måste inrikta de allvarligaste ansträngningar att

också kunna bygga billigt och anspråkslöst.

Med den betydande erfarenhet på området, som vattenfallsstyrelsen

äger, och som givetvis vidgas allt mer i samma mån som styrelsens verksamhet

på detta område utsträckes, skall det bliva möjligt att även i tekniskt

avseende göra nya landvinningar, som kunna underlätta landsbygdens

allmänna elektrifiering.

Av den redogörelse, som förut lämnats för de principer, som vattenfallsstyrelsen

följt med avseende å den bygdeelektrifiering som hittills från

dess sida ifragakommit, framgår, att styrelsen ej tagit befattning med de

egentliga ortsnäten, utan att dessas utbyggande fått ankomma på sammanslutningar

i orterna. Det synes oss dock, som om jämväl det av Hemsjöbolaget

praktiserade, ovan angivna systemet, att jämväl utbygga ortsnäten

och de små transformatorstationerna ända till abonnenternas husväggar samt

omhänder hava detaljdistributionen till varje enskild abonnent, bör komma

till användning. Vid någon utbyggnad av en mindre kraftkälla, helst i

någon trakt, som enligt vad som antagits icke skulle vara »elektrifierbar»,

vore det enligt vår mening till en början skäl i att antaga sistberörda

system, som ju för abonnenterna är synnerligen bekvämt och tilltalande.

Sannolikt skulle man för en dylik anordning vara villig att betala efter

en något högre tariff, då man slapp allt besvär och alla vanskligheter med

ortsnätets utbyggande genom ortens egen försorg. Det hela skulle också

bliva bättre anordnat och bättre eftersett.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 802.

Vi avse icke blott att staten skall utbygga allt fler och fler av sina

vattenfall i särskilt syfte att främja landsbygdens elektrifiering, utan även

att staten för detta ändamål bör förvärva lämpliga i enskild ägo befintliga

vattenfall. Framför allt i de trakter, där staten nu ej äger tillräcklig

vattenkraft och där det knappast kan påräknas att den elektrifiering, varom

här närmast är fråga, kan genom enskildas försorg påräknas inom en nära

framtid, måste dylika förvärv anses påkallade.

Det må vara sannolikt, att icke alla de företag, som staten, efter de

linjer vi ovan antytt, skulle komma att driva, komme att »bära sig» redan

från början. Men detta synes oss ej böra inverka avgörande i en så utomordentligt

betydelsefull fråga som den nu förevarande; och det är vår övertygelse,

att man så småningom skall nå gynnsamma resultat. Blir landsbygdens

befolkning van vid den elektriska kraften, skall konsumtionen

raskt stiga, och denna krafts erhållande snart bli ett lika känt behov som

telefonen nu är, ja ett än större. Statsjärnvägarna ha gått samma utvecklingsväg;

det har dröjt kortare eller längre tid, tills de »burit sig» i olik&

trakter av landet. Liksom man nu anser vissa delar av landet icke vara

av ekonomiska skäl »elektrifierbara», så var järnvägsbyggandet t. ex. i övre

Norrland en gång för ganska många närmast en galenskap eller en ruinerande

affär. Men var stode vi nu, om norrlandsjärnvägarna ej kommit

till? Och vi äro nu allmänt beredda att gå än längre i framdragandet av

järnvägar i denna landsdel.

Det är också mindre av vikt, att varje särskild kraftstationsanläggning

»bär» sig, än att vattenfallsstyrelsens förvaltning i sin helhet, i vad den

avser distribution av elektrisk kraft, icke visar underskott, som kunna anses

äventyrliga för staten. Landsbygdens allmänna elektrifiering är, såsom vi

förut frånhålla, icke blott av ekonomisk betydelse, den är också en ideell

faktor av stor vikt, som skall skapa trevnad och tillfredsställelse i hundratusenden

svenska hem.

Vi hava här huvudsakligen sysselsatt oss med den allmänna verksamheten

från statens sida såsom distributör av elektrisk kraft i stor utsträckning

och det ur synpunkten av landsbygdsbefolkningens ekonomiska

intresse och uppryckning och ur de näringars synpunkt, som drivas å denna

bygd, främst jordbrukets, vars utveckling är en av våra viktigaste uppgifter.

Men det är för envar uppenbart, att jämväl vår storindustri skall

av en dylik elektrifiering hämta betydande fördelar. Yad vi betecknat med

bygdeelektrifieringen är blott ett av ändamålen med vattenkraftens omvandlande

i elektrisk energi. Bygdeelektrifieringen måste stödjas av distri
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 302.

13

bution till stora kraftkonsumenter. Dygdeelektrifieringen ger därmed också

ökade möjligheter för industrien att få sina växlande kraftbehov tillgodosedda

genom statens försorg. Jämväl för statens egna ändamål, t. ex. elektrifiering

av vissa statsbanelinjer, bleve nu berörd verksamhet också av stor

betydelse.

Ingen tidpunkt kan enligt vår mening vara lämpligare för kraftstationsanläggningar

i stor skala genom statens försorg än den nuvarande och den

närmare framtidens. Aldrig någonsin torde svårigheterna för erhållande av

bränsle hava varit så framträdande som nu. Visserligen ställas i denna

tid ofantliga anspråk på statens ekonomi; men för produktiva ändamål, för

att på olika områden gorå oss oberoende av utlandet, för en så betydelsefull

fråga som landsbygdens elektrifiering i stor skala, måste även de mest

betydande ekonomiska ansträngningar vara påkallade. Det gäller här icke

mer och icke mindre än att skapa nya förutsättningar i olika riktningar för ett

rikare och av utlandets produkter mera oberoende Sverige. Den generation,

som får uppleva, att Sveriges vattenfall helt tagas i anspråk för landets

elektrifiering, så långt de räcka härtill, och att även avlägsna bygder hava

tillgång till elektrisk kraft för jordbrukets, för industriens, den stora som

den lilla, drift, och för belysning och andra dylika ändamål, den skall förvisso

också finna bättre bärgning och bättre trevnad i alla Sveriges bygder,

än nu ofta är fallet.

*

*

Uppenbart kräva de stora frågor, vi här berört, en ingående utredning,

som allenast Kungl. Maj:t kan åvägabringa. Givetvis fordras härvid största

planmässighet, enhetlighet och förutseende. Men vi hysa också den mening,

att vi j ust i vattenfallsstyrelsen hava ett organ och krafter, som kunna föra

fram denna fråga på ett sätt, som garanterar att alla möjligheter utnyttjas

och att alla legitima intressen beaktas.

För att det må vara klart, att den omfattande utredning, varom här

är fråga, och som vi förutsätta kommer att närmast anförtros vattenfallsstyrelsen,

måste göras på sidan om styrelsens vanliga verksamhet och

kräver skyndsamhet, anse vi att ett särskilt anslag bör ställas till Kungl.

Majrts förfogande för den nämnda utredningen. Detta anslag torde för år

1918 kunna begränsas till ett förslagsanslag av 15,000 kronor, varav erforderliga

belopp torde böra få disponeras även under innevarande år.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 302.

Riksdagen delar motionärernas uppfattning, att vår landsbygds förseende

med elektrisk kraft är en angelägenhet av största vikt. Genom en rationell

elektrifiering av landsbygden skulle uppenbarligen avsevärda fördelar beredas

dess befolkning och näringsliv. Också hava, på sätt motionärerna

erinra, från statsmakternas sida redan vidtagits åtgärder i sådant syfte.

Motionärerna förmena, att ännu mycket torde återstå i detta avseende samt

ifrågasätta i anledning härav en allsidig utredning angående de åtgärder,

som kunna från statens sida vidtagas för elektrifiering av landsbygden i

största möjliga utsträckning. Riksdagen har tagit del av ett utav vattenfallsstyrelsen

avgivet underdånigt yttrande över ifrågavarande motion. I

detta yttrande, vari vattenfallsstyrelsen tillstyrkt den begärda utredningen,

har styrelsen lämnat en utförlig redogörelse för styrelsens verksamhet med

elektrifiering av landsbygden samt framfört enligt riksdagens förmenande

synnerligen beaktansvärda synpunkter beträffande nu förevarande spörsmål.

Jämväl riksdagen håller före, att ytterligare åtgärder böra från statsmakternas

sida vidtagas för främjande av ifrågavarande viktiga angelägenhet,

och anser riksdagen förty, att den föreslagna utredningen snarast bör komma

till stånd.

Såsom vattenfallsstyrelsens yttrande utvisar, har vattenfallsstyrelsen framdragit

åtskilliga bygdelinjer för elektrisk kraftöverföring från transformatorcentraler

till mindre transformatorstationer och såmedelst möjliggjort för

vissa trakter att erhålla elektrisk kraft. Härvid har vattenfallsstyrelsen i

sin egenskap av affärsdrivande verk ansett sig av statsekonomiska skäl böra

begränsa nämnda verksamhet i enlighet med vissa av styrelsen tillämpade

principer, vilka riksdagen, som erhållit kännedom om desamma, funnit

i sådant hänseende väl avvägda. Emellertid synas riksdagen ur nationalekonomisk

och social synpunkt starka skäl tala för att elektrifiering av landsbygden

bör genom statsmakternas försorg kunna komma till stånd, även där

sådan elektrifiering ej kan förväntas mera omedelbart giva ett i statsekonomiskt

avseende gynnsamt resultat, och håller riksdagen före, att detta spörsmål

bör bliva föremål för undersökning vid den ifrågasatta utredningen.

Det torde enligt riksdagens förmenande jämväl ankomma på en blivande utredning

att avgöra, huruvida en ökad statsverksamhet för elektrifiering av

landsbygden bör gå ut på allenast framdragande av huvudlinjer till de trakter,

som skola bliva föremål för elektrifiering, eller jämväl bör avse ett vidare

utbyggande av ledningssystemet.

Yad angår den föreslagna utredningens verkställande, synes det riksdagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 302.

15

böra överlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att avgöra, åt vilken myndighet

eller vilka personer densamma bör anförtros.

Då det torde vara förenat med svårigheter att redan nu beräkna kostnaderna

för den ifrågasatta utredningen, anser riksdagen det icke vara lämpligt

att, på sätt motionärerna föreslagit, ett bestämt anslag för ändamålet

ställes till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, utan håller riksdagen före, att

ifrågavarande kostnader böra av Eders Kungl. Maj:t med omhänderhavande

medel förskjutas och framdeles hos riksdagen anmälas till ersättande.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t måtte skyndsamt låta verkställa utredning om de åtgärder, som

kunna inom den närmaste framtiden ifrågasättas för att genom statens försorg

få till stånd en så allmän elektrifiering av landsbygden, som omständigheterna

kunna medgiva, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 9 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.