Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om överflyttande ä landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr m. m.

1917-06-09 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:314, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om överflyttande ä landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr m. m.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 314.

Nr 314.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om överflyttande

ä landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr m. m.

(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.)

Till Konungen.

I en den 15 maj 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 239,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i

statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

l:o) lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande

bestyr;

2:o) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

3;o) lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november

1915 om äktenskaps ingående och upplösning;

4:o) lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken;

5:o) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen;

6:o) lag om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om

nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; samt

7:o) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående

verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft

ägande utslag.

Förenämnda av Eders Kungl. Maj:t inför riksdagen i sammanhang

med propositionen angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m.

framlagda förslag till lagändringar hava i allmänhet icke föranlett annan

erinran än att då, enligt riksdagens vid behandling av nämnda proposi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 314.

tion fattade beslut, titeln länspolismästare skulle utbytas mot benämningen

landsfogde, sistberörda benämning införts i lagtexten å de ställen, där

länspolismästare enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag är i fråga.

Beträffande 24 § utsökningslagen kan enligt dess hittills varande

lydelse erkännande av fordringshandling i det i lagrummet antydda avseendet

ske, förutom vid domstol eller inför överexekutor, i tillkallat

vittnes närvaro inför kronofogde, länsman, stadsfogde eller notarius publicus.

I det av Eders Kungl. Maj:t till lagrådet remitterade förslaget till

lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen hava orden »kronofogde,

länsman» uteslutits och ersatts med ordet »landsfiskal». Det ligger nära till

hands att antaga, att Eders Kungl. Maj:t ansett, att ett erkännande inför

kronofogde eller länsman, medan lagrummet enligt dess nuvarande lydelse

ännu vore i kraft, allt framgent skulle äga giltighet, även om detta ej

uttryckligen framhölles. Härutinnan har emellertid lagrådet anfört, att

då ett erkännande, som jämlikt 24 § skett inför kronofogde, naturligtvis

skulle allt fortfarande äga sin verkan, borde ändringen i denna paragraf

inskränka sig till, att beteckningen landsfiskal infördes i stället för länsman,

och i enlighet härmed har en omarbetning företagits i Eders Kungl.

Maj:ts inför riksdagen framlagda förslag till ändring av lagrummet.

Enligt riksdagens förmenande synes likväl, med den av lagrådet

omfattade åsikten, konsekvensen fordra, att därest ett erkännande inför

kronofogde under den gamla lagens giltighetstid anses böra uttryckligen

omnämnas i lagen enligt dess nya lydelse, samma förhållande borde äga

rum beträffande ett dylikt erkännande inför länsman, då dennes nya

ställning som landsfiskal innebär icke allenast en titelförändring utan

även viss ombildning av den nuvarande länsmanstjänsten. Riksdagen

anser visserligen till undvikande av all otydlighet önskvärt, att en bestämmelse

om giltigheten av ett inför kronofogde eller länsman gjort

erkännande inflyter i den nya lagen, men då en sådan bestämmelse torde

höra betraktas såsom ett övergångsstadgande, har det synts riksdagen

lämpligt, att densamma inflyter i sammanhang med vad i övrigt skulle

stadgas angående den nya lagens ikraftträdande.

Riksdagen har därför för sin del beslutat, att beteckningen kronofogde

skall uteslutas ur 24 § och att övergångsbestämmelserna i Eders

Kungl. Maj:ts inför riksdagen framlagda förslag till lag om ändring i

vissa delar av utsökningslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

»Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande mal, som före nämnda dag å landet äro anhängiga,

äger Konungens befallningshavande förordna, i vilken man deras vidare

handläggning skall ankomma på kronofogde.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 314.

Erkännande, som före nämnda dag jämlikt 24 § skett inför kronofogde

eller länsman, skall äga verkan jämväl sedan lagen trätt i kraft.

Den i 23 § 1 av förordningen om nya utsökningslagens införande

givna hänvisning till 3 § samma lag skall gälla denna paragrafs lydelse

enligt lag den 11 oktober 1912.»

Beträffande förslaget till lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 §

rättegångsbalken innebär detta allenast, att orden »som kronans uppbörd

ej hava» blivit ur paragrafen uteslutna; och har riksdagen icke haft något

att erinra mot denna ändring av paragrafen.

Med anledning av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,

att riksdagen

A) godkänt följande genom ifrågavarande proposition framlagda

förslag till

1) Lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr.

Härigenom förordnas, att vad i lag eller författning är stadgat

med avseende å kronofogde eller kronans uppbördsman eller ombudsman

å landet skall, sedan kronofogde^ äusterna med utgången av år 1917

indragits, äga tillämpning med avseende å landsfiskal, såvitt ej annorlunda

blivit stadgat.

2) Lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november 1915 om äktenskaps

ingående och upplösning.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 § i lagen den 12 november

1915 om äktenskaps ingående och upplösning skall erhålla följande

ändrade lydelse:

5 §•

Behörig att förrätta borgerlig vigsel är, i stad, lagfaren ledamot

av magistraten eller, där magistrat ej finnes, ordföranden i den för

staden särskilt tillsatta styrelse och, på landet, landsfiskalen ävensom,

där Konungen för visst område det medgiver, den som Konungens befallningshavande

särskilt förordnar till vigselförrättare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 314.

Borgerlig vigselförrättares åliggande att viga är ej beroende därav,

att någon av de trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde.

År landsfiskal bosatt i stad, äge han jämväl inom staden förrätta

vigsel, men vare ej pliktig därtill, med mindre någon av de trolovade

har sitt hemvist inom hans distrikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

3) Lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §•

De, som för andra må tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige,

redlige och förståndige. Ej bör någon allmänneligen därtill brukas,

som av rätten, där saken drives, ej godkänd är, och lov därtill fått.

Vill parten bruka till fullmäktig sin skyldeman, eller den i hans tjänst

är, eller han eljest haver förtroende till; stånde det honom fritt.

Konungens betjänte må ock för sina vänner tala, när deras förmän det

tillåta, och de sin tjänst därmed ej försumma, eller det emot deras ämbetes

plikt ej strider.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

B) med tillkännagivande att de i förevarande proposition framlagda

förslagen till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen,

lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen, lag om ändrad

lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om nya strafflagens införande

och vad i avseende därå iakttagas skall samt lag om ändrad lydelse av

3 § i lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av

Bihang till riksdagms protokoll 1917. 14 samt. 102 käft. (Kr. 313—316.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

''Riksdagens skrivelse Nr 314.

straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, icke kunnat av

riksdagen i oförändrat skick godkännas, för sin del antagit följande

förslag till

1) Lag om ändring i vissa delar av utsökningslagcn.

Härigenom förordnas, att 2—4, 6, 9, 24, 57, 85, 90, 91, 94, 95, 98,

99, 137, 141, 159, 162, 163, 165 och 166 §§ utsökningslagen skola

— vissa §§ i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade lydelse.

2 §•

Utmätningsman är å landet landsfiskal, var inom sitt tjänstgörings
område,

och i stad stadsfogde. Erfordras i-----varderas

befattning.

Utmätningsman har att, — — — — förrätta utmätning.

3 §•

Konungens befalluingshavande äge för bestämt fall eller inom visst

område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe

vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman gälle vad

i denna lag om landsfiskal stadgas.

Om förrättningsman, som överexekutor särskilt förordnar för hållande

av auktion å utmätt egendom eller fördelning av köpeskilling, stadgas i

90, 98 och 141 §§. Vad nedan i denna lag sägs med avseende å utmätningsman

skall i fråga om uppdrag, för vilket förrättningsman som

nyss nämnts blivit särskilt förordnad, i stället tillämpas å denne.

4 §•

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna av en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen

finner gott sådant medgiva, stadsfogde äga att för bestämt fall i sitt

ställe till utmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är

antagen; svare dock vid utmätning stadsfogden själv för redovisningen

och för skada, som av utmätningsmannens fel eller försummelse kan

komma. Ej må stadsfogde åt annan uppdraga försäljning av fartyg,

som i 94 §'' sägs, ej heller fördelning av köpeskilling för lös egendom

i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras;

och äge Konungen även i övrigt föreskriva villkor för stadsfogdes

rätt att i sitt ställe sätta annan man.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 314.

11

« §•

Utmätningsman — — — — ej för jäv räknas. Förekommer jäv

emot landsfiskal eller stadsfogde eller av överexekutor särskilt förordnad

förrättningsman, anmäle han det genast hos överexekutor, som, där jävet

prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman i den jäviges ställe.

Over beslut, — —--ej föras.

9 §.

Landsfiskal och stadsfogde skola hålla dagbok — — — meddelas

av Konungen.

Efter varannan månads förlopp skall landsfiskal inom fjorton dagar

till överexekutor insända utdrag ur dagboken för alla mål, som under

de två sista månaderna inkommit, så ock för de äldre mål, som ej blivit

före nämnda månader avslutade. Stadsfogde skall efter var tredje månads

förlopp inom fjorton dagar till överexekutor insända enahanda utdrag

för de tre sista månaderna. Finnas ej mål, för vilka sålunda redogöras

bör, varde ock det inom lika tid anmält. Försummar landsfiskal

eller stadsfogde att inkomma med utdrag eller anmälan, såsom nu är

sagt, fälle överexekutor honom att bota en krona för var dag han därmed

utebliver; dock må ej dömas till sådan dagabot för längre tid än

två månader. År landsfiskal eller stadsfogde dömd till dagabot och låter

sig ej därav rätta, varde straffad såsom för annan vårdslöshet i tjänsten.

24 §.

Nu nekar den som sökes sin hand och förskrivning: har han ej

förut vid domstol eller inför överexekutor erkänt fordringshandlingen

eller ock, enligt å handlingen tecknat behörigt bevis, i tillkallat vittnes

närvaro inför landsfiskal, stadsfogde eller notarius publicus erkänt handlingen;

varde målet såsom tvistigt till domstol förvisat.

57 §.

Då för utmätnings vinnande fordringsbevis till utmätningsmannen

avlämnas, skall han därom göra anteckning å handlingen och meddela

borgenären bevis.

85 §.

Då fast egendom blivit tagen i mät eller utmätningsman å landet

tagit i mät fartyg, varom i 94 § sägs, åligger det utmätningsmannen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 314.

att genast anmäla det hos överexekutor. Har i fråga om fast egendom

å landet gäldenären vid utmätningen uppgivit auktionsställe, såsom i 98 §

sägs, give utmätningsmannen ock det tillkänna.

Då fast egendom — ----utmätningen skett.

Utmätes fartyg----urskiljande erfordras.

Myndighet, som — — — — är sagt.

90 §.

Skall lös egendom----till efterrättelse.

År egendom — — — — lämpligt finnes.

Å landet skall auktion å fartyg, varom i 94 § sägs, förrättas av

överexekutor eller, då auktion ej skall ske å landskansli, av den som

överexekutor för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar,

och läte auktionsförrättaren kungöra auktionen såsom ovan om annan

lösegendom är sagt.

91 §.

Kungörelse om auktion — — — — nu är sagt.

Har gäldenären — ----från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,

hava att sådant, på sätt i 139" § sägs, före auktionen hos auktionsförrättaren

anmäla. De borgenärer —---ske kan.

År fråga om försäljning av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,

anskaffe auktionsförrättaren gravationsbevis rörande fartyget; dock

vare, där auktionsförrättaren det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

94 §.

Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver,

uppläse auktionsförrättaren före utropet gravationsbevis, där

enligt 91 § sådant skall vara anskaffat, och give till känna, å vad tid

köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, vilka äro tillstädes

och hava fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 814. 13

Varder fordran anmäld hos auktionsförrättaren, meddele han före utropet

därom underrättelse.

Innan auktionen — — — — för sammanträdet.

95 §.

Den som — — — — ånyo utropat.

Vad av köpeskillingen —--— till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen

till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare

köpet ogillt och besörje genast auktionsförrättaren, att fartyget varder

till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget —

---- å köpeskillingen gottgöras. År pant eller borgen ställd för

köpeskillingen, läte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande

av vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen försälja panten i den ordning,

som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen

hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen — — •— — gälden övertagit.

98 §.

Å landet-----auktionen skall hållas. Skall auktionen hållas

på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad av den som överexekutor

för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar.

I stad--— — gemenligen hållas.

Skola tastigheter — — — — å landskansliet.

99 §.

Då fast egendom å landet blivit utmätt, insände utmätningsmannen

till överexekutor protokollet över utmätningen med beskrivning och värdering

å egendomen jämte övriga tillgängliga handlingar, varom i 79 §

är nämnt.

137 §.

Då utmätt — —--till hända.

Innan dom — — — — eller borgen.

Har stadsfogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgod

dock själv vad, efter ty ovan är sagt, utmätningsman åligger, där

han ej. åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen borgenären

tillhandahålla, och denne därom blivit underrättad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens skrivelse Nr 314.

141 §.

Nu har, då-----sig där infinna.

Finnes i fall, som----till utdelning.

Erfordras å landet sammanträde för köpeskillingens fördelning, skall

det äga rum inför överexekutor eller den, som överexekutor för sådant

ändamål till förrättningsman särskilt förordnar; och åligger det utmätningsmannen

att genast till överexekutor insända de medel, som fördelas

skola, samt protokollet över utmätningen och övriga till ärendet hörande

handlingar. Erfordras dylikt sammanträde i stad och är utmätningsförrättaren

ej behörig att sammanträdet hålla, insände han genast till

stadsfogden sagda medel, protokoll och handlingar. Den, som håller

sammanträdet, förfare vidare på sätt ovan är stadgat.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning blivit borgenär tillagda,

men icke av honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på sätt särskilt

är stadgat.

År utdelning — — — — kunna tillfalla.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom av annat slag, än

i 163 och 165 §§ sägs, tagits i mät, försäljning därav verkställd inom

två månader, sedan landsfiskal emottagit de handlingar, som i 54 och

56 §§ nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar

emottagit; svare utmätningsmannen själv för det belopp, varför utmätning

bort ske, i den mån han ej förmår visa, att skada av dröjsmålet icke

uppkommit.

Styrker utmätningsmannen, att borgenär lämnat gäldenär anstånd

med betalningen eller att för utmätning eller försäljning mött hinder,

som utmätningsmannen ej kunnat förekomma, vare han från all ansvarighet

fri. Möter sådant hinder---utmätningsmannen hållas.

163 §.

År fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt,

eller skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta

sålt å landet inom tre månader och i stad inom två månader efter det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 314. J5

utmätningsmannen emottaga de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare

om hans ansvarighet lag som i 162 § sägs.

165 §.

L*ar utmätning skett av fast egendom eller, å landet, av fartyg,

som i 94 § sägs,, skall utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla de

åtgärder, vilka på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej

må genom hans vållande fördröjas, i fråga om fast egendom, å landet

över fyra månader och i stad över tre månader, samt beträffande fartyg,

som nyss är sagt, över tre månader från mottagandet av de i 54 och

56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma, skola,

u*°ltn 1 falI> som 1159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären

tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen

utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola

de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt

är stadgat; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset

om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för

utmätnings vinnande blivit av borgenär avlämnat, bör efter målets handhonom

återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen

hållas borgenären till hända under deu tid, som ovan sagts; och gälle

i ovngt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär — — — honom tillkomma.

Har någon •— — — om året.

Deuna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande mål, som före nämnda dag å landet äro anhängiga, äger

Konungens befallningshavande förordna, i vilken mån deras vidare handläggning

skall ankomma på kronofogde.

Ei kännande, som före nämnda dag jämlikt 24 § skett inför kronofogde

eller länsman, skall äga verkan jämväl sedan lagen trätt i kraft.

Den i 23 § 1 av förordningen om nya utsökningslagens införande

givna hänvisning till 3 § samma lag skall gälla denna paragrafs lydelse

enligt lag den 11 oktober 1912.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 314.

2) Lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 12 § strafflagen skall i nedan angivna

del erhålla följande ändrade lydelse.

12 §.

Till upprors — — — — — — nödigt vara.

Med civilmyndighet förstås här Konungens befallnmgshavande, borgmästare

eller polismästare i stad och landsfogde å landet, eller den, som

i sådan ämbetsmans ställe satt är.

Årej _ _ — — — — — — stadgat är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

3) Lag om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om nya

strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att 19 § 9 punkten i förordningen om nya

strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall den lb

februari 1864 skall erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

9. Konungens befallningshafvande i länet, så ock borgmästare och

råd i stad, äge förordna om häkte å viss person, som för brott misstänkt

hålles, efter ty i 5, 6 och 7 punkterna sägs: have ock landsfogde

eller landsfiskal å landet och stadsfiskal i stad makt att, pa eget ansvar,

sådan person häkta eller häkta lata.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 314.

17

4) Lag om Undrad lydelse av 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående

verkställighet i vissa fall av straff, ådöint genom Icke laga kraft

ägande utslag.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående

verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande

utslag, skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §‘

dömde icke häktad, äge han, med avlämnande av utslaget

eller sådant bevis som i 2 §. sägs, avgiva den i 1 § omförmälda förklaring,

där straffet skall av militärbefälhavare befordras till verkställighet,

i . vittnens närvaro inför denne och i annat fall inför Konungens

befallningshavande eller magistrat eller, i vittnens närvaro, inför tillsyningsman

eller föreståndare vid häkte, ordförande i magistrat, polismästare

eller landsfogde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Stockholm den 9 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. U sand. 102 käft. (Nr 313—316.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.