Skrivelse till Konungen, angående en kraftigare reglerande verksamhet från statens sida på den inhemska penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank.
1917-06-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:322, Skrivelse till Konungen, angående en kraftigare reglerande verksamhet från statens sida på den inhemska penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 322.
1
Nr 322.
Godkänd av riksdagens första kammare den 14 juni 1917
Godkänd av riksdagens andra kammare den 15''juni 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående en kraftigare
reglerande verksamhet från statens sida på den inhemska
penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank.
(Bankoutskottets utlåtande nr 60.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning om att
hos Eders Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t »snarast
möjligt data utreda behovet av och sättet för en statens kraftigare reglerande
verksamhet på den inhemska penningmarknaden, eventuellt medelst inrättande
av en statsbank vid sidan av, men i intimaste samarbete med riksbanken samt
för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.»
Sedan 1897 års banklag genomfördes, har frågan om en utökning av
riksbankens verksamhet vid flera tillfällen varit föremål för behandling inom
riksdagen. I detta avseende må nu allenast framhållas, hurusom vid 1916 års
riksdag motion väcktes med förslag till utredning, om och i vilken utsträckning
riksbankens verksamhet borde utökas för att bättre än hittills kunna gagna
allmänheten och staten. Bankoutskottet, till vars förberedande behandling
denna motion hänvisades, inhämtade däröver yttrande av fullmäktige i riksbanken,
vilka förklarade sig anse, att en ändring i bestämmelserna rörande
riksbankens verksamhet, i den riktning motionären framhållit, icke vore
önskvärd. I berörda yttrande anförde fullmäktige vidare bland annat, att,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 105 käft. (Nr 322—323). 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 322.
om en utvidgning av riksbankens verksamhet till områden, liggande utom
gränserna för uppgifter såsom landets centralbank, ansåges önskvärd, detta
borde ske på det sätt, att den nya verksamheten helt; avskildes från den
ordinarie rörelsen, i likhet med vad skett med fonden för avbetalningslån.
I särskilt yttrande hade en av fullmäktige, herr Thorsson, såsom sin uppfattning
uttalat, att frågan om ett reglerande ingripande från statens sida
genom inrättande av ett självständigt bankinstitut, baserat på inlåningsrörelse
och organiserat efter modärna principer, borde tagas under allvarlig
omprövning.
I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 25) hemställde utskottet
på anförda skäl, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Mot utskottets beslut reserverade sig emellertid fem av utskottets
medlemmar, vilka anförde, bland annat, att riksbankens utveckling ginge
i riktning att i allt högre grad bliva en »bankernas bank» och att detta
så småningom ledde därhän, att all direkt kontakt mellan riksbankens och
affärslivet upphörde. Vid sådant förhållande syntes en utredning lämpligen
böra verkställas, huruvida en sådan utveckling fortfarande kunde synas
önskvärd samt, därest så ej befunnes vara fallet, om och i vilka hänseenden
statsingripande på bankpolitikens område kunde vara av behovet påkallat.
Reservanterna förklarade sig även dela fullmäktigen Thorssons uppfattning,
att frågan om statens ingripande genom ett självständigt bankinstitut
efter modärna principer borde tagas under allvarlig omprövning. En
utvidgning av statens verksamhet i angiven riktning borde emellertid föregås
av en allsidig och omfattande utredning, varvid hänsyn även borde
tagas till andra möjliga åtgärder från statens sida i ovanberörda syfte. På
grund härav hemställde reservanterna, att riksdagen ville besluta att hos
Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning om, i vilken utsträckning riksbankens
verksamhet kunde utökas.
Vid ärendets behandling i kamrarna bifölls utskottets hemställan av
första kammaren, varemot andra kammaren utan votering biföll reservationen.
På grund härav hade alltså frågan förfallit.
I nu förevarande motion anför motionären, att det för honom framstått
såsom ett oavvisligt och berättigat samhälleligt krav, att något gjordes
för att staten skulle få medel i sin hand att mera effektivt än hittills
kunnat ske reglera penningomsättningen i landet. Riksbanken borde måhända
bibehållas vid sina uppgifter enligt för densamma gällande lag, men
vid sidan om banken och i omedelbar kontakt med densamma borde inrättas
en statsbank med uppgift att efter nutida principer driva fullständig
Riksdagens skrivelse Nr 322. 3
bankrörelse. Det hade mer och mer visat sig nödvändigt, att staten förmedlande
och ledande ingrepe på olika områden av näringslivet, särskilt på
sådana områden, där en större kapitalsammanslutning, trust, gjorde sitt inflytande
förhärskande. Ett sådant område vore landets bankväsende.
Fullmäktige i riksbanken erinra i ett över motionen avgivet yttrande,
att det svenska privatbankväsendet under senare tid starkt utvecklats och
att det kunde ifrågasättas, huruvida icke denna utveckling under senaste
tiden gått fortare än som betingats av näringslivets behov. En överdriven
utveckling kunde emellertid leda därhän, att bankerna i stället för att vara
näringslivets tjänare bleve dess herrar. Det syntes icke kunna bestridas,
att bankväsendets utveckling under sista tiden tenderat i denna riktning,
och lämnades en sådan utveckling att fortgå ohämmad, kunde befaras, att
bankernas växande makt över näringslivet antoge en för det allmännas intressen
skadlig utsträckning. Det syntes därför fullmäktige, som om goda
skäl förelåge att taga under utredning frågan, vilka reglerande bestämmelser
kunde och borde fastställas för att förhindra bankväsendets utveckling i
skadlig riktning. Då fullmäktige emellertid funne det vara tvivelaktigt,
huruvida de genom nybildningar och fondökningar i bankverksamhet placerade
nya kapitalet även i framtiden komme att finna lönande sysselsättning,
syntes det fullmäktige kunna väcka oetänkligheter att genom inrättande
av en ny stor bank ytterligare öka konkurrensen. Det syntes
även fullmäktige föga sannolikt, att det skulle lyckas en ny bank, att på
konkurrensens väg utöva något effektivt inflytande i reglerande riktning
på privatbankerna.
Av de uttalanden i riksdagen, vartill vid olika tillfällen behandlingen
av hithörande frågor givit anledning, synes det riksdagen otvetydigt framgå,
att den uppfattning vunnit vidsträckt spridning, att ej blott riksbankens
utveckling fortskridit i en riktning, som icke ansetts tillfredsställande, utan
även att bankväsendet i sin helhet tagit en utveckling, som kan komma
att medföra fara för såväl staten som näringslivet. Fullmäktige i riksbanken
hava i sitt senast avgivna yttrande i denna fråga tillika påpekat
några speciella förhållanden rörande bankerna, som enligt deras åsikt påkallade
en reglering. Riksdagen anser det därför önskvärt, att de sålunda
berörda frågorna underkastas en utredning och att, om därvid ett statens
ingripande i en eller annan form skulle visa sig erforderligt, det lämpligaste
sättet härför noga undersökes.
Enligt vad för riksdagen uppgivits, föreligger visserligen inom finansdepartementet
en utredning rörande vissa av hithörande frågor, men torde
4 Riksdagen# skrivelse Nr 322.
berörda utredning icke vara så omfattande och allsidig, som måste anses
erforderligt.
För sin del har riksdagen icke funnit anledning att i sakens nuvarande
läge taga ställning till den nu föreliggande frågan i hela dess vidd eller
att uttala sig om de olika förslag, som framställts, utan anser riksdagen,
att en förutsättningslös och allsidig utredning bör äga rum samt att därvid
olika uppfattningar böra fritt få göra sig gällande och vägas mot varandra.
På grund av vad sålunda anförts, far riksdagen anhålla, att Eders
Kungi. Maj:t ville låta utreda, i vad mån ändringar i eller tillägg till
gällande lagar och författningar eller åtgärder annorledes böra vidtagas till
förhindrande av bankväsendets utveckling i en för staten och näringslivet
skadlig riktnig samt därefter till riksdagen inkomma med de framställningar,
vartill en sådan utredning kan föranleda.
Stockholm den 15 juni 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.