Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående en kraftigare reglerande verksamhet från statens sida på den inhemska penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank.

1917-06-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:322, Skrivelse till Konungen, angående en kraftigare reglerande verksamhet från statens sida på den inhemska penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 322.

1

Nr 322.

Godkänd av riksdagens första kammare den 14 juni 1917

Godkänd av riksdagens andra kammare den 15''juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående en kraftigare

reglerande verksamhet från statens sida på den inhemska

penningmarknaden eventuellt genom en särskild statsbank.

(Bankoutskottets utlåtande nr 60.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning om att

hos Eders Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t »snarast

möjligt data utreda behovet av och sättet för en statens kraftigare reglerande

verksamhet på den inhemska penningmarknaden, eventuellt medelst inrättande

av en statsbank vid sidan av, men i intimaste samarbete med riksbanken samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.»

Sedan 1897 års banklag genomfördes, har frågan om en utökning av

riksbankens verksamhet vid flera tillfällen varit föremål för behandling inom

riksdagen. I detta avseende må nu allenast framhållas, hurusom vid 1916 års

riksdag motion väcktes med förslag till utredning, om och i vilken utsträckning

riksbankens verksamhet borde utökas för att bättre än hittills kunna gagna

allmänheten och staten. Bankoutskottet, till vars förberedande behandling

denna motion hänvisades, inhämtade däröver yttrande av fullmäktige i riksbanken,

vilka förklarade sig anse, att en ändring i bestämmelserna rörande

riksbankens verksamhet, i den riktning motionären framhållit, icke vore

önskvärd. I berörda yttrande anförde fullmäktige vidare bland annat, att,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 105 käft. (Nr 322—323). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 322.

om en utvidgning av riksbankens verksamhet till områden, liggande utom

gränserna för uppgifter såsom landets centralbank, ansåges önskvärd, detta

borde ske på det sätt, att den nya verksamheten helt; avskildes från den

ordinarie rörelsen, i likhet med vad skett med fonden för avbetalningslån.

I särskilt yttrande hade en av fullmäktige, herr Thorsson, såsom sin uppfattning

uttalat, att frågan om ett reglerande ingripande från statens sida

genom inrättande av ett självständigt bankinstitut, baserat på inlåningsrörelse

och organiserat efter modärna principer, borde tagas under allvarlig

omprövning.

I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 25) hemställde utskottet

på anförda skäl, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Mot utskottets beslut reserverade sig emellertid fem av utskottets

medlemmar, vilka anförde, bland annat, att riksbankens utveckling ginge

i riktning att i allt högre grad bliva en »bankernas bank» och att detta

så småningom ledde därhän, att all direkt kontakt mellan riksbankens och

affärslivet upphörde. Vid sådant förhållande syntes en utredning lämpligen

böra verkställas, huruvida en sådan utveckling fortfarande kunde synas

önskvärd samt, därest så ej befunnes vara fallet, om och i vilka hänseenden

statsingripande på bankpolitikens område kunde vara av behovet påkallat.

Reservanterna förklarade sig även dela fullmäktigen Thorssons uppfattning,

att frågan om statens ingripande genom ett självständigt bankinstitut

efter modärna principer borde tagas under allvarlig omprövning. En

utvidgning av statens verksamhet i angiven riktning borde emellertid föregås

av en allsidig och omfattande utredning, varvid hänsyn även borde

tagas till andra möjliga åtgärder från statens sida i ovanberörda syfte. På

grund härav hemställde reservanterna, att riksdagen ville besluta att hos

Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning om, i vilken utsträckning riksbankens

verksamhet kunde utökas.

Vid ärendets behandling i kamrarna bifölls utskottets hemställan av

första kammaren, varemot andra kammaren utan votering biföll reservationen.

På grund härav hade alltså frågan förfallit.

I nu förevarande motion anför motionären, att det för honom framstått

såsom ett oavvisligt och berättigat samhälleligt krav, att något gjordes

för att staten skulle få medel i sin hand att mera effektivt än hittills

kunnat ske reglera penningomsättningen i landet. Riksbanken borde måhända

bibehållas vid sina uppgifter enligt för densamma gällande lag, men

vid sidan om banken och i omedelbar kontakt med densamma borde inrättas

en statsbank med uppgift att efter nutida principer driva fullständig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 322. 3

bankrörelse. Det hade mer och mer visat sig nödvändigt, att staten förmedlande

och ledande ingrepe på olika områden av näringslivet, särskilt på

sådana områden, där en större kapitalsammanslutning, trust, gjorde sitt inflytande

förhärskande. Ett sådant område vore landets bankväsende.

Fullmäktige i riksbanken erinra i ett över motionen avgivet yttrande,

att det svenska privatbankväsendet under senare tid starkt utvecklats och

att det kunde ifrågasättas, huruvida icke denna utveckling under senaste

tiden gått fortare än som betingats av näringslivets behov. En överdriven

utveckling kunde emellertid leda därhän, att bankerna i stället för att vara

näringslivets tjänare bleve dess herrar. Det syntes icke kunna bestridas,

att bankväsendets utveckling under sista tiden tenderat i denna riktning,

och lämnades en sådan utveckling att fortgå ohämmad, kunde befaras, att

bankernas växande makt över näringslivet antoge en för det allmännas intressen

skadlig utsträckning. Det syntes därför fullmäktige, som om goda

skäl förelåge att taga under utredning frågan, vilka reglerande bestämmelser

kunde och borde fastställas för att förhindra bankväsendets utveckling i

skadlig riktning. Då fullmäktige emellertid funne det vara tvivelaktigt,

huruvida de genom nybildningar och fondökningar i bankverksamhet placerade

nya kapitalet även i framtiden komme att finna lönande sysselsättning,

syntes det fullmäktige kunna väcka oetänkligheter att genom inrättande

av en ny stor bank ytterligare öka konkurrensen. Det syntes

även fullmäktige föga sannolikt, att det skulle lyckas en ny bank, att på

konkurrensens väg utöva något effektivt inflytande i reglerande riktning

på privatbankerna.

Av de uttalanden i riksdagen, vartill vid olika tillfällen behandlingen

av hithörande frågor givit anledning, synes det riksdagen otvetydigt framgå,

att den uppfattning vunnit vidsträckt spridning, att ej blott riksbankens

utveckling fortskridit i en riktning, som icke ansetts tillfredsställande, utan

även att bankväsendet i sin helhet tagit en utveckling, som kan komma

att medföra fara för såväl staten som näringslivet. Fullmäktige i riksbanken

hava i sitt senast avgivna yttrande i denna fråga tillika påpekat

några speciella förhållanden rörande bankerna, som enligt deras åsikt påkallade

en reglering. Riksdagen anser det därför önskvärt, att de sålunda

berörda frågorna underkastas en utredning och att, om därvid ett statens

ingripande i en eller annan form skulle visa sig erforderligt, det lämpligaste

sättet härför noga undersökes.

Enligt vad för riksdagen uppgivits, föreligger visserligen inom finansdepartementet

en utredning rörande vissa av hithörande frågor, men torde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagen# skrivelse Nr 322.

berörda utredning icke vara så omfattande och allsidig, som måste anses

erforderligt.

För sin del har riksdagen icke funnit anledning att i sakens nuvarande

läge taga ställning till den nu föreliggande frågan i hela dess vidd eller

att uttala sig om de olika förslag, som framställts, utan anser riksdagen,

att en förutsättningslös och allsidig utredning bör äga rum samt att därvid

olika uppfattningar böra fritt få göra sig gällande och vägas mot varandra.

På grund av vad sålunda anförts, far riksdagen anhålla, att Eders

Kungi. Maj:t ville låta utreda, i vad mån ändringar i eller tillägg till

gällande lagar och författningar eller åtgärder annorledes böra vidtagas till

förhindrande av bankväsendets utveckling i en för staten och näringslivet

skadlig riktnig samt därefter till riksdagen inkomma med de framställningar,

vartill en sådan utredning kan föranleda.

Stockholm den 15 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.