Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, dels ock två i ämnet väckta motioner.

1917-06-15 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:374, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, dels ock två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

1

Nr 374.

GodkUnd av första kammaren den 14 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1917.

Biksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungi.

Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring

i vissa delar av lagen den 1 juli 1898 om de svenska

lapparnas rätt till renbete i Sverige, dels ock två i ämnet

väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtande nr 59 och memorial nr 67.)

Till Konungen.

Genom en den 23 mars 1917 dagtecknad proposition, nr 169,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i

statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar

av lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnas rätt till renbete i

Sverige.

I sammanhang med denna proposition har riksdagen till behandling

förehaft två i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner.

Sedan riksdagen nu fattat beslut i de genom propositionen och

motionerna väckta frågorna, får riksdagen, i enlighet med berörda beslut,

l:o) tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat bifalla propositionen

i oförändrat skick, för sin del antagit lag av den lydelse här

nedan angives;

2:o) anhålla, att lapparnas i propositionens förslag under 1, 3, 4,

31, 35 och 39 §§ jämte andra stycket i övergångsbestämmelserna beBihang

till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 125 käft. (Nr 374—376.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 374.

rörda bosättningsfråga och vad därmed äger sammanhang måtte återupptagas

till förnyat övervägande i samband med den tillämnade revisionen

av hela lapplagstiftningen samt efter det lapparna beretts tillfälle

att själva vid samfält möte överlägga om de synpunkter och önskningar,

som enligt deras uppfattning böra tjäna till vägledning för en sådan

revision ; och

3:o) anhålla, att genom statsverkets försorg beredes lappar, vilka

icke äga renar eller endast ett för uppehället otillräckligt antal djur,

tillfälle att förvärva renar, som genom inskränkningen av bofastas renägarskap

måste avhändas nuvarande renägare.

Enligt riksdagens under punkt 2:6) gjorda anhållan böra lapparna

beredas tillfälle att vid ett gemensamt lappmöte — som lärer vara

avsett att hållas i januari 1918 i Östersund — överlägga och framkomma

med förslag med anledning av den i propositionen bebådade

allmänna revisionen av lagstiftningen om lapparnas rätt till renbete

och därmed sammanhängande ämnen. Möjligheterna till ett sådant

sammanträffande böra därför på allt sätt av statsmakterna och orternas

tjänstemän underlättas. Riksdagen tillåter sig i detta avseende erinra

om, att norska staten beviljat ett motsvarande nyligen hållet norskt

lappmöte i Trondhjem ett anslag, som lärer uppgått till 2,000 kronor.

Det synes riksdagen, som även det svenska lappmötet borde ihågkommas

med något statsanslag, vilket med hänsyn till svenska förhållanden

dock torde böra sättas till ett avsevärt högre belopp. Medlen

torde utan riksdagens särskilda hörande kunna av Eders Kungl. Maj:t

anvisas ur de tre lappfonderna i enlighet med de för dem gällande bestämmelser.

Den av riksdagen i anledning av propositionen för dess del antagna

lagen införes här som följer.

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 1 juli 1898 om de svenska

lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Härigenom förordnas, att i lagen den 1 juli 1898 om de svenska

lapparnas rätt till renbete i Sverige 2, 9, 10, 27 och 30 §§ skola

erhålla följande ändrade lydelse samt i stället för 35—38 §§ skola införas

följande med nummer 35—43 betecknade paragrafer:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374.

3

2 §•

Uppehåller sig lapp med sina renar å trakt, där lian icke äger

under någon tid av året vistas, eller på trakt, som i 1 § 2 mom. omförmäles,

under tid, då rätt till vistelse där icke är honom medgiven,

böte från och med tjugufem till och med tvåhundra kronor.

Finnes å viss trakt stam av renar, vilken utan att stå under

någons vård år efter år fortlever å trakten, meddelar Konungen de

bestämmelser, vilka äro erforderliga för att denna renstam må dödas.

9 §•

För varje lappby skall finnas en byordning, innehållande, i den

mån sådant finnes erforderligt, föreskrifter angående ordningen för

renskötselns bedrivande inom byn eller eljest angående förhållandet mellan

lapparna inbördes, såsom om:

fördelning av sommarbetet inom lappbyn eller ordnandet i övrigt

av betesrättens utövning;

renhjordarnas bevakning, antal renvaktare, som böra finnas, samt

hjordarnas ordnande och sammanhållande vid flyttningar;

renhjords samlande för märkning, för urskiljning av främmande

renar eller för annat ändamål;

förfarande vid renmärkning och renslakt, särskilt vid nedslaktning

av omärkta renar eller av renar, vilkas märken blivit förstörda eller förfalskade,

ävensom vid försäljning av dylika slaktade eller levande renar,

så ock tid och förfarande vid uppvisning, som i 10 § av lagen om renmärken

sägs, av renar, vilkas märken blivit förstörda eller förfalskade;

ersättning till ordningsman eller annan lapp för märkning av

annans ren eller för tillfällig vård om främmande renar, eller till ordningsman

för omhändertagande och vidare förfarande med omärkta renar

eller med renar, vilkas märken blivit förstörda eller förfalskade;

förvaltning, användning och redovisning av lappbyn gemensamt

tillhöriga medel; samt

sättet för överläggning och beslut i ämnen, som röra lappbyn

gemensamt.

Sedan lapparna inom byn lämnats tillfälle att uppgöra förslag till

byordning, äge Konungens befallningshavande efter kronobetjäningens

och lappfogdens hörande i ämnet besluta och byordningen till efterlevnad

utfärda. I byordning må stadgas vite från två till femhundra kronor för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 374.

underlåtenhet att ställa sig byordningens bestämmelser till efterrättelse,

så ock meddelas föreskrift att, i händelse den felande dragit vinst av

sin förseelse, hänsyn härtill och till vinstens omfattning skall tagas vid

vitesbeloppets bestämmande. Den, som under tid, då han är tilltalad

för förseelse mot byordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han

varder lagligen förvunnen härtill, för varje gång stämning utfärdats och

delgivits fällas till vite efter ty bär förut är sagt.

10 §.

I varje lappby skola de renskötande lapparna vid sammanträde,

som i enlighet med Konungens befallningshavandes förordnande hålles

inför lappfogde eller länsman, inom sig välja en ordningsman.

Ordningsmannen åligger, utöver vad i denna lag och lagen om

renmärken finnes honom särskilt uppdraget:

att förskaffa sig kännedom om de till byn hörande lappars uppehållsställen

under de särskilda årstiderna samt att, i händelse det skulle

visa sig, att andra än de lappar, som tillhöra byn, sommartiden föra

renar på bete inom dess område, därom göra anmälan hos lappfogde

eller länsman;

att biträda vid renräkning, som anordnas av myndighet;

att tillhålla lapparna att noga bevaka sina renar, samt att söka

utreda, genom vilkens eller vilkas renar angiven skada å bofastas ägor

blivit förorsakad;

att vaka över efterlevnad av lagen om renmärken och av den för

lappbyn fastställda byordning samt hos lappfogde eller länsman anmäla

förseelser däremot;

att jämväl i övrigt söka befordra god ordning inom lappbyn och

hos lappfogde eller länsman anmäla, när något däremot stridande förekommer;
att

vid uppkommande tvister såväl emellan lapparna och de bofasta

som ock emellan lapparna inbördes söka bilägga desamma;

att inställa sig vid häradsrätt, när de till lappbyn hörande lappar

skola inför rätten höras i ärenden, som röra dem gemensamt, samt att

närvara vid de mantalsskrivningar, uppbördsstämmor eller andra allmänna

sammanträden, som hållas med lapparna, och därvid, när så

erfordras, förete den i 11 § omförmälda längd över antalet renar inom

lappbyn; samt

att i förekommande fall, då kronofogde, lappfogde eller länsman

å tjänstens vägnar sådant påfordrar, lämna dem erforderligt biträde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 374.

Ordningsman utses för en tid av sex år, med rätt för den utsedde

att efter två år eller ock dessförinnan vid laga förfall avgå från

befattningen. Till Konungens befallningshavande skall lappfogde eller

länsman ofördröjligen insända uppgift på de lappars namn och vanligaste

uppehållsställen, som blivit inför honom till ordningsmän utsedde, jämte

utlåtande om deras lämplighet för befattningen. För de valde, om de

befinnas lämpliga, utfärde Konungens befallningshavande förordnande och

läte därom i länskungörelserna meddela underrättelse. Konungens befallningshavande

äge ock, när så prövas skäligt, före tjänstgöringstidens

utgång entlediga ordningsman.

Ordningsman åtnjute i och för sin befattning enahanda skydd

som tjänsteman. Visar han vårdslöshet eller försummelse i befattningen,

straffes med böter från och med fem till och med femtio kronor.

Till ordningsman skall av allmänna medel utgå ersättning efter

ty därom särskilt stadgas.

27 §.

När i denna lag talas om lapparnas renar, förstås därmed icke

allenast deras egna renar utan ock sådana, som andra på grund av denna

lag satt i deras vård (skötesrenar).

30 §.

Lapparna äro berättigade att till jakt och fiske betjäna sig av

land och vatten icke allenast å sådana områden, där de enligt vad i 1 §

1 mom. sägs äga vistas varje tid av året, utan även å annan utmark inom

Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker under den tid de äga

att å sådan utmark uppehålla sig med sina renar; vare dock i avseende

å tid och sätt för nyttjande av jakt och fiske underkastade de bestämmelser,

som eljest därom gälla.

35 §.

I fråga om rättighet att, såsom i 27 § sägs, hava skötesrenar hos

lappar gälle nedanstående bestämmelser:

1. Renar, som tillhöra lapp, må av denne lämnas i vård hos

annan lapp.

2. Inom Norrbottens län må tills vidare den, som ej är lapp, men

bor inom länets lappmark och där äger eller brukar jordbruksfastighet,

hava renar under vård av lapp, som huvudsakligen sysselsätter sig med

opaginerad Kontrollera mot PDF

S

Riksdagens skrivelse Nr 374.

renskötsel och ej är i annans tjänst; dock må ej för sådan renägare

djurens antal överstiga tjugu, kalvar under ett års ålder häri ej inbegripna,

Konungen obetaget att för områden inom nämnda län, där sådant

med hänsyn till förhållandena prövas skäligt och lämpligt, tillåta ett högre

antal, dock ej över femtio. Varje renägares djur skola samtliga stå under

vård av en och samma lapp. Flyttar renägare utom länets lappmark.eller

upphör han att där äga eller bruka jordbruksfastighet, skall han inom

ett år därefter avhända sig skötesrenarna. Dör renägare, må renarna

ej behållas av dödsboet längre än boet äger eller brukar jordbruksfastighet

inom länets lappmark.

Den, som vill begagna sig av den rätt, som i detta mom. avses,

har att varje år i maj månad hos lappfogden anmäla antalet av de

renar, kalvar för året ej inbegripna, som han har under lapps vård, samt

vårdarens namn. I samband därmed skall för varje anmäld ren erläggas

dels sköteslega för löpande kalenderåret med belopp, som Konungens

befallningshavande har att fastställa för länets lappmark i dess helhet

eller för de särskilda lappbyarna, dock ej mindre än två kronor femtio

öre, dels ock en särskild avgift av femtio öre, som, enligt närmare

föreskrifter av Konungen, skall användas såsom bidrag till bekostande

av renräkningar samt till åtgärder för renskötselns främjande. Sköteslega,

som sålunda erlägges, varde genom lappfogdens föranstaltande

tillställd vårdaren. Ej må den omständigheten, att ren, för vilken sköteslega

erlagts, före årets utgång slaktas eller förgås eller förkommer,

medföra rätt för ägaren att återbekomma någon del av beloppet.

Närmare föreskrifter angående lappfogdes åligganden i avseende å

anmälningars mottagande samt uppbärande och redovisande av sköteslega

och avgifter har Konungens befallningshavande att meddela. Där särskild

lapptillsyningsman finnes, äge Konungens befallningshavande förordna

denne att i lappfogdes ställe fullgöra hans åligganden i nu angivna

hänseenden.

3. Renar, som användas till körslor, s. k. dragrenar, må en var

hava under vård av lapp; och vare sådana renar ej i något hänseende

inbegripna under stadgandena i 2 mom.

4. Renägare, vilken lämnat renar i vård åt lapp, har i fråga om

dessa renar enahanda förpliktelser enligt denna lag som lappen för

sina renar.

36 §.

Håller i annat fall än i 35 § 2 eller 3 mom. avses någon, som ej

är lapp, renar, som beta å mark, varöver han ej förfogar, eller åsido
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 374.

sätter den, som begagnar sig av den i 35 § 2 mom. medgivna rätt att

hava renar under lapps vård, något av vad i sistnämnda lagrum stadgas

i avseende å sådan rätts utövande, skall på Konungens befallningshavande

ankomma att förordna om försäljning av de renar, som olagligen

hållas. Består åsidosättandet däri, att sköteslegan och den särskilda

avgiften för anmälda renar ej erlagts, må förordnande om försäljning

ej meddelas förr än fyra månader förflutit från det beloppet

senast skolat erläggas; men skall i ty fall, vare sig sådant förordnande

meddelas eller icke, den särskilda avgiften utgå med en krona. År

förordnande om försäljning föranlett därav, att vården av någons renar

fördelats mellan flera lappar, bestämme Konungens befallningshavande

vilka renar försäljningen skall omfatta.

När förordnande, som i denna § avses, blivit meddelat, skola de

renar förordnandet avser, så snart lämpligen kan ske, på lappfogdens föranstaltande

omhändertagas och, levande eller slaktade, avyttras för ägarens

räkning. Av köpeskillingen skall gäldas kostnad för renarnas omhändertagande,

slaktande och försäljande samt därnäst sköteslega och

särskild avgift, där de ej förut erlagts.

Håller någon, som ej är lapp, renar annorledes än såsom skötesrenar

under lapps vård, vare han, där de olovligen inkomma på annans

mark, underkastad förutom påföljd av renarnas försäljning efter ty här

förut är sagt jämväl bötesansvar enligt allmän lag samt skyldighet att

ersätta skada, som av djuren vållas.

37 §.

För övervakande av tillämpningen av vad i 35 § 2 mom. är

stadgat skall, där ej med hänsyn till ogynnsamma väderleksförhållanden

hinder möter, i Norrbottens län minst vart tredje år hållas allmän renräkning

enligt föreskrifter, som meddelas av Konungen.

38 §.

När i 35, 36 och 37 §§ talas om rätt för lapp att hava renar

under annans vård, förstås med lapp den, vars fader i någon män är av

lappsk härstamning, dock endast såvitt antingen fadern eller dennes

fader drivit renskötsel såsom stadigvarande yrke utan att samtidigt

bruka hemman eller nybygge eller biträda vid bruket av sådan fastighet.

I fråga om den, som är av oäkta börd, skola moderns i stället för

faderns härstamning och yrke komma i betraktande. Kvinna, som är

eller varit gift med den, som skall räknas för lapp, varde ock såsom

lapp ansedd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 374.

39 §.

över de av Konungens befallningshavande utfärdade byordningar

ävensom över de närmare föreskrifter eller åtgärder, vilka det enligt

denna lag eljest tillkommer Konungens befallningshavande att meddela

eller vidtaga, äge den, som anser sin rätt därav förnärmad eller obehörigen

inskränkt, att hos Konungen anföra besvär inom den tid, som

är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut; skolande dock, där ej ändringssökandet därigenom varder

onyttigt, beslutet utan hinder av besvär gälla till efterrättelse, intill dess

annorlunda kan bliva vederbörligen förordnat.

40 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Viten ådömda för överträdelse av byordning skola, enligt de bestämmelser

som meddelas av Konungen, användas till förmån för länets

lappar. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller viten, förvandlas

de enligt allmän strafflag.

41 §.

1. Överträdelser av denna lag ävensom av byordning åtalas vid

allmän domstol och höra, där ej annorlunda här nedan sägs, under

allmänt åtal.

2. De i 4 § omförmälda förseelser, vilka endast förnärma enskild

persons rätt, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden angiver

dem till sådant åtal. Lag samma vare beträffande förseelser, om

vilka i 25 § handlas. Har ren blivit olovligen fälld eller misshandlad,

och är renen omärkt eller målsäganden ej känd, äge allmän åklagare

utan angivelse tala i saken, jämväl i fråga om skadestånd, vilket i ty

fall skall tillfalla den lappby, dit renen kan antagas hava hört.

3. Förseelser, som avses i 2, 17 eller 36 §, må ej, där de endast

förnärma enskild persons rätt, åtalas av annan än målsägande.

42 §.

Vad här förut är stadgat i fråga om renar har avseende allenast

å sådana renar, som hela året eller någon del därav beta inom Norr
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 374. 9

bottens eller Västerbottens läns lappmark eller renbetesfjällen i Jämtlands

län.

Andra renar må ej i något fall föras på bete å mark, varöver

renägaren ej förfogar, vid påföljd av böter enligt allmän lag samt

skyldighet att ersätta skadan. År i fråga om någon renägares hjord

allmänt veterligt, att därtill hörande djur pläga olovligen inkomma på

annans mark, ankomme på Konungens befallningshavande att på ansökan

av markens ägare meddela de föreskrifter, som finnas erforderliga,

för att hjorden må nedslaktas och försäljas för renägarens räkning;

och skall kostnaden för renarnas omhändertagande och försäljning

gäldas av köpeskillingen.

43 §.

Denna lag äger, så vitt den stadgar förpliktelser för lapparna utöver

vad lagstiftningen rörande de lappar, som med renar flytta emellan

Sverige och Norge, innehåller, icke tillämpning å norska lappar, som

vintertiden uppehålla sig i Sverige.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918, dock skola

stadgandena i 35, 36 och 37 §§ ej lända till efterrättelse förr än den

1 januari 1920 och skola intill dess bestämmelserna i 27 § enligt dennas

nuvarande lydelse bibehålla gällande kraft.

Från utfärdandet av denna lag intill utgången av år 1920 skall

ifråga om lappars bosättning å kronojord inom lappmarkerna och

renbetesfjällen i Jämtlands län gälla, förutom vad särskilda författningar

innehålla om bosättning å kronomark, att tillstånd till uppförande av

boningshus med eller utan någon därmed sammanhängande, på eget

äventyr för åverkan av renar upptagen odling jämte ladugård må beviljas

av Konungen, som därvid i varje särskilt fall prövar, på vilken plats

och i vad mån anläggningen må äga rum.

Stockholm den 15 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 125 käft. (Nr 374—376.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.