Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för lindring av fraktkostnaderna vid transport av majs till vissa delar av Norrland samt till Gottland.

1917-03-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:53, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för lindring av fraktkostnaderna vid transport av majs till vissa delar av Norrland samt till Gottland.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 53.

1

Nr 53.

Godkänd av första kammaren den 24 mars 1917.

Godkänd av andra kammaren den 24 mars 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående statsbidrag för lindring av fraktkostnaderna

vid transport av majs till vissa delar av

Norrland samt till Gottland.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 6 februari 1917 avlåten proposition, nr 46,

bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att för lindring, i mån av behov och i enlighet med i statsrådsprotokollet

angivna grunder, under innevarande år av fraktkostnaderna för

försändelser av majs dels å järnväg till Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ävensom Södra, Norra och Västra

Hälsinglands fögderier av Gävleborgs län dels ock till Gottland å extra

stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag av 190,000 kronor, ävensom

medgiva, att Kungl. Maj:t må under innevarande år av tillgängliga medel

förskottsvis utanordna nämnda belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 20 höft. (Nr 53—59.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 53.

I detta ärende har departementschefen till berörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Under åberopande av förordningen den 19 december 1916 angående

reglering av brödsädsförbrnkningen, på grund varav i fråga om Norrland

(utom Gästrikland) beslaglagts förefintliga förråd ej endast av vete

och råg utan även av korn, har statens livsmedelskommission i en till

Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 26 januari 1917 anfört följande.

I ovanberörda delar av landet användes korn såväl för framställande

av bröd som ock till utfodring av kreatur, i främsta rummet svin.

Visserligen hade enligt av folkhushållningskommissionen fastställda grunder

jordbrukare inom ovannämnda landsdelar medgivits rätt att för

utfodringsändamål behålla viss del av sitt innehav av korn, men under

vissa förhållanden — särskilt vid uppfödning och underhåll av större

antal svin — kunde den sålunda för utfodring avsedda myckenheten

korn befinnas alltför knapp. Vidare hindrade statsbeslaget de jordbrukare,

som av en eller annan orsak (frostskada å deras säd eller dylikt)

skördat endast otillräcklig mängd korn, att från annat håll köpa behövliga

mängder korn. Härtill komme, att även i Norrland svin hölles

av ett ej ringa antal personer, som ej dreve jordbruk och vilka alltså

vore helt hänvisade till att fylla sitt behov av korn för utfodringsändamål

genom inköp, vilket under nu rådande, av statsregleringen

framkallade förhållanden ej läte sig göra.

Dessa här vidrörda förhållanden hade ej kunnat annat än inom

vidsträckta delar av Norrland framkalla allvarliga bekymmer hos vissa

innehavare av kreatur, särskilt svin, och det syntes därför synnerligen

önskvärt, att genom statens försorg annat lämpligt fodermedel tillhandahölles

till ett så avpassat pris, att detsamma kunde, där så befunnes

erforderligt, ersätta det genom statsregleringen ur fodermedelsmarknaden

undandragna kornet.

För den skull hade statens livsmedelskommission, som i ärendet

samrått med folkhushållningskommissionen, ifrågasatt vissa åtgärder,

varigenom majs skulle kunna tillhandahållas de nordligaste orterna till

reducerade priser, exempelvis på det sätt att staten bidroge helt eller

delvis med täckande av fraktkostnaderna för majsens transporterande

från västkusthamn till järnvägsstation inom konsumtionsorterna.

Enligt vad livsmedelskommissionen inhämtat från järnvägsstyrelsens

inrikes taxebyrå, torde järnvägsfrakterna under närmast kommande tid

(under antagande att den av järnvägsstyrelsen föreslagna höjningen i

fraktsatserna bleve förverkligad) för majs i hela vagnslaster om minst

10 ton per vagn kunna beräknas till ungefär följande belopp per ton:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 53.

Göteborg

— station

i

Hälsingland

i

medeltal

kronor

14:

»

— »

Jämtland

D

16:

»

— »

»

Västernorrland

»

»

»

17:

»

— »

Västerbotten

»

))

19:

»

— »

»

Norrbotten

»

»

»

23:

Vidare kunde enligt statistiska centralbyråns husdjursräkning den

1 juni 1916 antalet svin och grisar inom ifrågasatta orter beräknas till:

Hälsingland ............................ 13,700

Jämtlands län ........................ 7,300

Västernorrlands län .............. 13,700

Västerbottens » ............... 12,000

Norrbottens » ............... 4.600

eller tillsammans 51,300 svin och grisar.

Visserligen finge det antagas, att endast ett begränsat antal av

den norrländska svinstocken behövde helt utfodras med majs, men å

andra sidan torde säkerligen även detta kraftfodermedel komma till användning

vid utfodring av andra djur, speciellt hästar. Enligt de uppskattningar,

som blivit verkställda av kommissionen, syntes emellertid

sammanlagda kostnaderna för staten för täckande av omnämnda järnvägstransporter

komma att uppgå till belopp, som helt visst understege

175,000 kronor per år.

Kommissionen har tillika framhållit, att även kostnaderna för sjötransport

av majs till Gottland uppginge till avsevärda belopp (enligt

vad kommissionen inhämtat, utgjorde frakten mellan Kalmar och Visby

12 kronor per ton för majs), samt ifrågasatt, jämväl i utjämnande syfte,

att staten måtte bidraga med täckande av ifrågavarande fraktkostnad

för sjötransport till Gottland, vilken ansåges belöpa sig till sammanlagt

cirka 15,000 kronor per år.

Av en vid denna skrivelse fogad framställning, avgiven av statens

livsmedelskommissions fodermedelsbyrå den 24 januari 1917, inhämtas,

att nämnda byrå velat fästa uppmärksamheten på, att lantbrukarna i

Norrland och på Gottland vid den nu igångsatta statliga regleringen av

fodermedelshandeln i genomsnitt finge betala högre priser för sina fodermedel

än övriga av landets jordbrukare till följd av att de måste rekvirera

dem från importörer i mellersta och södra Sverige och därigenom

nödgades betala för längre järnvägs-, respektive ångbåtstransport.

I anledning härav hade fodermedelsbyrån föreslagit, att staten

skulle träda emellan såtillvida, att lantmännen i de fyra nordligaste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 53.

länen (Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län)

och på Gottland vid leverans av fodervaror endast behövde erlägga den

] ärn vägs frakt, som skulle utgå, om varan levererats från närmast belägna

importhamn, d. v. s. Luleå, Umeå, Örnsköldsvik, Härnösand, Sundsvall

och Visby, samt att staten gottgjorde fraktskillnaden mellan den

järnvägs-, respektive ångbåtsfrakt, som utginge för transporten från den

verkliga importhamnen till leveransstationen och ovan nämnda järnvägsfrakt

från närmast belägna importhamn till emottagarens station.

Frågan om beredande i nu ifrågavarande delar av Norrland och

på Gottland av tillgång till majs till någorlunda måttligt pris synes

mig vara av mycket stor betydelse. Förslaget att för detta ändamål

låta en del av fraktkostnaderna bestridas av statsmedel finner jag vara

särdeles lämpligt, och jag ansluter mig därutinnan till fodermedelsbyräns

förslag med tillägg, att jämväl Hälsingland bör inbegripas i

fraktlindringen samt att Hudiksvall, respektive Söderhamn då bör betraktas

såsom närmast belägna importhamn. För majs till Gottland

från västkusthamn bör fraktlindringen gälla endast ett belopp, högst motsvarande

sjöfrakten från Kalmar men icke längre sjöfrakt och ej heller

järn vägsfrakt genom Sveriges fastland.

Medel för gäldande av ifrågavarande fraktlindring torde böra begäras

av riksdagen på samma sätt som skett i propositionen nr 28

den 20 januari 1917 angående prisreglering å vissa gödselmedel och

beräknas utgå från de medel till belopp av 24 miljoner kronor till åtgärder

i

föreslagit riksdagen att tillsvidare beräkna utom huvudtitlarna. Anslaget

skulle avse kostnader för transporter under innevarande år. Vad angår

anslagets storlek, kunde visserligen den av mig förordade begränsningen

av statens understöd motivera någon nedsättning av de belopp, som

livsmedelskommissionens beräkningar angiva. Emellertid föreligger icke

närmare utredning härav liksom ej heller angående verkningarna av de

av Kungl. Maj:t nyligen fattade besluten angående ändringar i järnvägsfrakterna.

Då den nedsättning, som skulle kunna av nämnda omständigheter

föranledas, i allt fall torde bliva jämförelsevis obet}Mlig, anser jag

mig böra föreslå anslagssumman till 190,000 kronor, att utgå såsom

förslagsanslag.»

Med hänsyn till vad departementschefen här ovan anfört anser

riksdagen det vara en angelägenhet av vikt, att möjlighet beredes befolkningen

uti ifrågavarande landsdelar att erhålla majs till skäligt plus

och håller riksdagen i likhet med departementschefen före, att staten här

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 53. 5

bör träda, hjälpande emellan. Den i förestående proposition i sådant

avseende föreslagna vägen att åstadkomma en lindring i fraktkostnaderna

synes riksdagen jämväl vara för det avsedda ändamålet lämplig. Riksdagen

kan likväl icke underlåta att uttala, att riksdagen med hänsyn

till den nu förefintliga knappheten å majs inom landet och i betraktande

jämväl av rådande svåra importförhållanden ej är till fullo förvissad

om effektiviteten av den ifrågasatta åtgärden. Då emellertid nyssnämnda

förhållanden icke synas riksdagen böra föranleda till ett avslag

å den föreliggande framställningen, får riksdagen, som icke har något

att erinra mot det för ändamålet i fråga beräknade beloppet, anmäla,

att riksdagen för lindring, i mån av behov och i enlighet med i statsrådsprotokollet

angivna grunder, under innevarande år av fraktkostnaderna

för försändelser av majs dels å järnväg till Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom Södra, Norra

och Västra Hälsinglands fögderier av Gävleborgs län dels ock till Gottland

å extra stat för år 1918 under nionde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag

av 190,000 kronor, ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må

under innevarande år av tillgängliga medel förskottsvis utanordna nämnda

belopp.

Stockholm den 24 mars 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.