Skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av utredning i fråga om ordnande av kurser för utbildning av fångvårdstjänstemän av högre grad.
1917-03-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1917:55, Skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av utredning i fråga om ordnande av kurser för utbildning av fångvårdstjänstemän av högre grad.
Dokumentets text
8
Riksdagens skrivelse Nr 55.
Sr 55.
Godkund av första kammaren den 27 mars 1917.
Godkänd av andra kammaren den 27 mars 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åvägabringande av
utredning i fråga om ordnande av kurser för utbildning
av fångvårdstjänstemän av högre grad.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)
(Andra kammarens första ^tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner
bär gjorts framställning om åstadkommande av utredning, huruvida
och på vad sätt kurser för utbildning av fångvårdstjänstemän av högre
grad bör ordnas.
Över ifrågavarande motioner hava yttranden, i den ordning 46 §
riksdagsordningen stadgar, avgivits av fångvårdsstyrelsen.
Ett ändamålsenligt ordnande av straffverkställigheten är givetvis
av mycket stor betydelse. På olika sätt och med olika samverkande
medel kan detta ske, men oundgängligt är, att vederbörande fångvårdstjänstemän
äga nödiga betingelser för sin uppgifts fyllande. Främst
kräves helt naturligt rent personliga förutsättningar: psykologisk blick,
pedagogisk läggning och varmhjärtad personlighet.
Klart är emellertid, att de bästa resultaten stå att vinna, då de
personliga anlagen fått tillfälle att utveckla sig genom insiktsfull teoretisk
undervisning och erfaren praktisk handledning.
9
Riksdagens skrivelse Nr 55.
Utbildningen av fångvårdstjänstemännen i vårt land synes hava
varit mer än tillbörligt eftersatt. Av det från fångvårdsstyrelsen infordrade
yttrandet framgår, att hittills åtminstone teoretisk undervisning
för tjänstemän av högre grad icke i någon som helt form varit anordnad.
Och dock kan väl svårligen bestridas, att den teoretiska undervisningen
just för en så egenartad verksamhet som fångvårdsraannens
är av alldeles särskilt stor betydelse. I första rummet torde behov av
teoretisk undervisning få anses vara för handen beträlfande tjänstemän
och tjänstemannaaspiranter för högre fångvårdsbefattningar med de
större krav och det större ansvar, som vila på dem.
Nu har, såsom av fångvårdsstyrelsens yttrande framgår, frågan
om ordnande av särskilda utbildningskurser för fångvårdstjänstemän av
högre grad redan varit föremål för styrelsens omprövning och föranlett
styrelsen att planera anordnandet av en dylik kurs under nästkommande
år. Dessa planer innebära givetvis ett steg i rätt riktning och äro förvisso
värda erkännande. Emellertid synes styrelsen vid sitt betonande
av vikten utav undervisning i kriminalpsykologi icke nog tillgodosett
behovet av undervisning i övriga läroämnen, exempelvis fångvårdsväsendets
historia, fängelsetekniken, den egentliga vården av fångarna
under fängelsetiden, skyddsverksamheten efter frigivandet och dylikt.
I motionerna har betydelsen härav med rätta starkt framhållits. Det
program, motionärerna uppställt, avser således att jämväl bibringa en
utbildning, som väcker intresse och förståelse för de sociala frågorna
på fångvårdsväsendets område. Dessa frågors behandling äro nämligen
vid anordnande av de av fångvårdsstyrelsen ifrågasatta kurserna enligt
riksdagens mening av den betydelse, att riksdagen ansett sig böra
särskilt fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vikten av en
sådan undervisning.
I sammanhang härmed får vidare riksdagen i anledning av vad
fångvårdsstyrelsen i sitt avgivna yttrande anfört därom, att fångvårdstjänsten
är synnerligen bindande och för lynnet tyngande, uttala, att
det, om detta är fallet, skulle vara för fångvårdstjänstemännen av stor
betydelse att genom en väl anordnad teoretisk utbildning få den rätta
synen på deras svåra livsgärning, det rätta modet i svårigheterna, för
att även däraV hämta motvikt mot det bindande och tyngande i deras
verksamhet. Icke minst på grund härav har också anordnande av de
nu utav motionärerna ifrågasatta kurserna varit ett bland fångvårdstjänstemännen
själva länge livligt närt öskemål.
Med stöd av det anförda får riksdagen, som sålunda anser, att
det skulle för en god fångvård vara av största betydelse, om teoretisk
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 20 höft. (Nr 53—59.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 55.
och praktisk utbildning för fångvårdens tjänstemän på lämpligt sätt
och i erforderligt omlång anordnades, anhålla det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föranstalta om utredning huruvida och på vad sätt kurser för
utbildning av fångvårdstjänstemän av högre grad böra ordnas och för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 27 mars 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.