Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i § 12 mom. 1 b i förordningen med tulltaxa för inkommande varor.

1917-04-05 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1917:79, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i § 12 mom. 1 b i förordningen med tulltaxa för inkommande varor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 79.

1

Nr 79.

Godkänd av första kammaren den 5 april 1917.

Godkänd av andra kammaren den 5 april 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

om ändring i § 12 mom. 1 b i förordningen med tulltaxa

för inkommande varor.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 13.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har ifrågasatts, att riksdagen

måtte dels besluta en utsträckning från tre till fem år av den tidsfrist

för åtnjutande av tullrestitution eller befrielse från tullavgift för skeppsbyggnadsmaterialier

och skeppsförnödenheter, varom stadgas i § 12 i

gällande tulltaxeförordning, dels ock hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning

om utredning och åtgärder, i syfte att vid tullbehandlingen av

omförmälda artiklar ytterligare lättnader måtte beredas skeppsbyggnadsindustrien.

Då tullen å fartyg år 1891 upphävdes, beslutades samtidigt, såsom

en ersättning för det stöd varav den svenska skeppsbyggnadsindustrien

sålunda gick miste, vissa lättnader vid tnllbehandlingen av skeppsbyggnadsmaterialier,

varom bestämmelser infördes i § 8 av tulltaxeunderrättelserna.

Nämnda bestämmelser, vilka, i syfte att bereda skeppsbyggeri

et ytterligare förmåner, i vissa delar ändrades enligt beslut av

1904 års riksdag, hava fortfarande i huvudsak den då erhållna lydelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 25 höft. (Nr 79—83.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 79.

Till behandling förelågo vid sistnämnda riksdag motioner, i vilka

yrkats, dels att den i fråga om restitution av eller befrielse från tullavgift

då bestämda tiden av två år måtte utsträckas till tre eller, enligt

en annan motion, till fyra år, dels att vid tullbehandling av ifrågavarande

varuslag vederbörande tullförvaltning måtte, där ej särskild anledning

funnes att underkasta varorna vågning, berättigas att taga den

i faktura eller konossement uppgivna vikten för god. Till stöd för

det sistnämnda förslaget anfördes i huvudsak, att, därigenom att vid

import av ifrågavarande materialier och skeppsförnödenheter desamma

skola vägas, vederbörande verkstadsägare förorsakades onödiga utgifter.

I anledning av det förra förslaget beslöt riksdagen utsträcka tiden för

restitutionen eller befrielsen till tre år. Det senare förslaget däremot

föranledde i överensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan

icke någon riksdagens åtgärd. Såsom skäl för denna sin hemställan

anförde bevillningsutskottet, att, oavsett det förhållande att ett stadgande

i sådan riktning icke syntes vara av beskaffenhet att kunna inrymmas

i tulltaxan eller därmed sammanhängande bestämmelser, alltför stora

betänkligheter mötte mot att i något fall frikalla tullmyndigheterna från

vidtagande av den tullbehandlingsåtgärd, som ensam kunde tillförsäkra

kronan, att tullavgifter, vilka skola utgöras efter inkommande varors

vikt, bleve med rätta belopp i tullverkets räkenskaper uppdebiterade.

Man kunde nämligen icke vara berättigad att i likhet med motionären

utgå från det antagandet, att i varje fall vara, som vid tullbehandlingen

anmäles skola användas på sätt, som i § 8 tulltaxeunderrättelserna avses,

också komme att finna sådan användning, utan syntes det väl kunna

inträffa, att den för varan belöpande tullen inflöte i tullkassan utan

att sedermera restitueras, varvid det naturligtvis vore av vikt, att

något tvivel icke förefunnes om riktigheten av grunden för beloppets

beräknande.

Vid 1906 års riksdag väcktes i samma ämne en motion med icke

oväsentligt större räckvidd än den nyssnämnda. 1906 års förslag avsåg

nämligen, att fakturans uppgifter skulle utan vidare godtagas. I motiveringen

till sistnämnda förslag utfördes närmare de skäl, som 1904 års

motion innehöll, varjämte framhölls olägenheten av den tidsspillan, som

föranleddes av de omfattande vägningarna. 1906 års bevillningsutskott

inhämtade vid behandlingen av den då föreliggande motionen i ämnet

yttrande av generaltullstyrelsen, vilken, under åberopande huvudsakligen

av vad bevillningsutskottet yttrat år 1904, avstyrkte bifall till förslaget.

Motionen föranledde emellertid eu riksdagens skrivelse till Konungen, i

vilken anfördes bland annat följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 79. 3

»Att skeppsbyggeriet är eu för vårt land naturlig näring, därom torde meningarna

icke vara delade, liksom icke heller därom, att densamma i olika hänseenden

är av synnerlig betydelse för landet i dess helhet. Varje förslag, som är

ägnat att verksamt bidraga till denna närings höjande och utveckling, synes därför

vara förtjänt av allvarligt beaktande från statsmakternas sida. Riksdagen har också

vid flera tillfällen visat sig vilja behjärta och tillmötesgå ifrågavarande närings krav.

Det må härvid särskilt erinras om de lättnader i tullhänseende, som genom beslut

vid 1904 års riksdag kommo denna näring till del i avseende å villkoren för åtnjutande

av tullrestitution eller befrielse från tullavgift för tullpliktiga fartygsmaterialier

och skeppsfömödenheter och särskilt i fråga om tiden för åtnjutande av

dylik restitution eller befrielse, vilken tid utsträcktes från två till tre år.

Om man sålunda kan utgå därifrån, att varje lämpligt förslag i syfte att

uppmuntra och understödja skeppsbyggerinäringen bör vinna behörigt beaktande,

måste man dock med nödvändighet tillse, att icke sådana åtgärder vidtagas, som

på något sätt träda statens berättigade intressen för nära».

Efter att hava erinrat om frågans behandling vid 1904 års riksmöte

fortsatte riksdagen:

»Såsom i motionen framhålles, är det visserligen sant, att, då i fråga om

här avsedda materialier tullen är fastställd att utgå efter vikt, vilken alltså måste

i varje särskilt fall av vederbörande tullmyndighet utrönas, sådant ofta nog med

hänsyn till dessa varors tyngd är förenat med ganska stora svårigheter. Särskilt

framträda dessa olägenheter, då fråga är om tullbehandlingen av mera betydande

skeppslaster, avsedda för byggande av större fartyg, ty, utom det att en dylik tullbehandling

vållar importören ej obetydliga direkta kostnader, föranleder den ock

tidsförlust, som naturligtvis i sin mån ej oväsentligt bidrager att öka dessa kostnader.

De krav på lättnader i berörda avseenden, som framföras i motionen, torde därför

få anses vara synnerligen behjärtansvärda.

På vilket sätt de ifrågavarande olägenheterna må kunna i möjligaste mån

avlägsnas, lärer emellertid onekligen vara ganska svårt att avgöra. Men det synes

åtminstone icke böra ske på den väg motionären föreslagit, ty detta skulle leda

till alltför betänkliga konsekvenser. De skäl, som av 1904 års bevillningsutskott

anfördes och vilka av generaltullstyrelsen i ett över motionen avgivet yttrande

åberopats för avstyrkande av det föreliggande förslaget, äro av så tungt vägande

art, att riksdagen ansett sig icke böra biträda detsamma.

Riksdagen föreställer sig emellertid, att motionärens syfte skulle kunna nöjaktigt

tillgodoses på annat sätt, och vill riksdagen i sådant avseende erinra, att

genom föreskrift i Eders Kungl. Maj:ts skrivelse till generaltullstyrelsen angående

ändringar i gällande bestämmelser rörande tullbehandlingen av från utrikes oft inkommande

varor den 12 oktober 1889 medgivits, att vid packhusbehandling av åtskilliga

i skrivelsen uppräknade varor vikten under vissa närmare angivna villkor

icke behövde utrönas genom vågning av varje kolli för sig, utan allenast genom

provvägning av ett större eller mindre antal kolli, som vederbörande tullförvaltning

ägde bestämma. Då det sålunda visat sig möjligt att i fråga om andra artiklar vid

tullbehandlingen åstadkomma avsevärda lättnader, föreställer sig riksdagen, att den

möjligheten ej skulle vara utesluten, att vare sig genom provvägning eller genom

andra åtgärder för beräkning av vikten jämväl med avseende å fartygsmaterialier

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 79.

och skeppsfömödenheter lättnader i förevarande syfte kunde genomföras. De föreskrifter,

som därför erfordras, torde emellertid redan på grund av sin natur under

inga förhållanden höra inrymmas i tulltaxan eller därmed sammanhängande bestämmelser,

utan lärer det böra överlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder,

som i förevarande avseende må befinnas ändamålsenliga. Riksdagen har

därför, behjertande frågans vikt och betydelse, ansett sig böra avlåta en skrivelse

i ämnet till Eders Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört, får riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida genom provvägning eller på

annat ändamålsenligt sätt lättnader i tullbehandlingshänseende må kunna medgivas

vid införsel för innehavares av skeppsvarv eller mekanisk verkstad räkning av sådana

i § 8 tulltaxeunderrättelsema omförmälda materialier och skeppsfömödenheter, vilka

icke äro till husgerådssaker hänförliga, ävensom därefter vidtaga de åtgärder, vartill

en dylik undersökning kan giva anledning».

Sedan över nämnda riksdagens skrivelse infordrade utlåtanden avgivits

såväl av 1906 års tulltaxekommitté som av generaltullstyrelsen,

meddelade Eders Kungl. Maj:t beslut i ämnet den 21 maj 1910. Beslutet

innefattade, att vid packhusbehandling av plåtar av järn samt balk- och

fasonjärn, vilka inkomme i större partier och angåves till tullbehandling

för ändamål, som i § 8 av underrättelserna till då gällande tulltaxa sades,

vikten finge medels provvägning utrönas, i den mån särskilda stycken vore

till beskaffenhet och dimensioner sinsemellan lika samt vederbörande tullförvaltning

prövade vikten kunna med erforderlig säkerhet på detta sätt

utrönas, tullförvaltningen ävenledes förbehållet att bestämma antalet

stycken, som skulle underkastas sådan provvägning.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 10 november 1911 i

administrativ väg utfärdad kungörelse med föreskrifter beträffande tilllämpningen

av vissa i tulltaxan och därtill fogade underrättelser upptagna

bestämmelser stadgat, att vid tullbehandling av vissa i kungörelsen uppräknade

varor, av vilka ett flertal finna användning vid skeppsbyggnad,

må, såvitt desamma uppsorterats efter storlek och dimensioner, vikten

kunna utrönas genom vågning av ett större eller mindre antal kolli, som

vederbörande tullförvaltning äger bestämma. Enligt kungörelsen tillkommer

det tullförvaltning att i varje särskilt fall avgöra, huruvida

viktens utrönande enligt kungörelsens bestämmelser må äga rum eller icke.

Den strävan efter lättnader för den inhemska skeppsbvggnadsindustrien,

som tagit sig uttryck i de omförmälda, genom motioner vid

1904 och 1906 års riksdagar framställda yrkandena, har fullföljts genom

den nu ifrågavarande motionen.

I densamma har såsom skäl för otillräckligheten av den nu bestämda

tiden framhållits dels den långa tid, som större fartygsbyggen taga i

anspråk, dels den omständigheten att, i synnerhet under nu rådande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 79. 5

osäkra förhållanden, materialier importeras stundom lång tid innan de

skola tagas i bruk. Av ett skeppsvarv på Sveriges västkust hade upplysts,

att materialier för fartyg, vilka enligt träffat avtal skulle vara

fardiga år 1920, redan nu blivit importerade.

I fråga om den önskvärda lättnaden i tullbehandlingen har i motionen

uttalats, att denna kunde vinnas därigenom att den övervägande

delen av materielen finge attesteras efter i faktura upptagen vikt och

uppvägning av densamma sålunda undvikas, därvid emellertid vissa

fordringar angående tullfakturans tillförlitlighet borde uppställas, varjämte

vederbörande tulltjänsteman borde förbehållas rättighet till provvägning

för kontrollering av fakturavikten.

Vid den förberedande behandling, som bevillningsutskottet ägnat

ifrågavarande motion, har generaltullstyrelsens yttrande i anledning av

densamma i grundlagsenlig ordning begärts, i den skrivelse i ämnet,

generaltullstyrelsen med anledning härav avlåtit, har styrelsen, som tilllika

överlämnat av styrelsen infordrade utlåtanden från packhusinspektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö ävensom tullkamrarna i Norrköping

och Oskarshamn, till en början vidkommande den ifrågasatta

tidsutsträckningen från tre till fem år förklarat sig finna hinder häremot

icke möta med hänsyn till tullverkets intressen. Huruvida en dylik åtgärd

kunde vara av allmänt behov påkallad, tilltrodde styrelsen sig emellertid

icke kunna med visshet bedöma. Uppenbart vore nämligen, att fall kunnat

förekomma, där vederbörande på grund av nämnda tidsbegränsning gått

förlustig rätten till någon av om förmälda förmåner utan att styrelsen

genom ansökning om bibehållande i respektive fall av denna rätt därom

lämnats kännedom. Av fall, där allenast nyssberörda begränsning utgjort

hinder för beviljande av befrielse från tullavgift jämlikt § 12 tulltaxeförordningen

och om vilka styrelsen erhållit kunskap,''berörde styrelsen

härefter ett, som då förelåg och vilket avsåge materialier till pansarbåten

»Sverige». Härom anförde styrelsen följande:

»I angivna fall, vilket berör flera av våra största skeppsbyggeriverkstäder,

tiar omöjlighet611 att författningsenligt bifalla den sökta befrielsen förefallit så mycket

obilhgare s°m anledningen därtill synes hava varit, icke den, att de enskilda verkstäderna

fördröjt det på dem ankommande arbete utöver tre år från vederbörande

materialiers angivning till förtullning, utan den, att staten, som enligt uppgift för

sig reserverat det slutliga iordningställandet av pansarbåten, till följd av särskilda

utomordentliga omständigheter icke blivit i stånd att tillräckligt tidigt avsluta dessa,

htyrelsen har också med hänsyn härtill funnit sig böra i underdånig skrivelse den

31 januari 1917 hos Kungl. Maj:t ifrågasätta åtgärder för beredande åt vederbörande

verkstäder av den begärda förmånen av tullfrihet; och har styrelsen i sådant hänseende

föreslagit lämnande av sådant medgivande, att det i ovannämnda § 12 mom.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 79.

1 b) föreskrivna villkor förklaras icke skola äga tillämpning med avseende å sådana

för pansarbåten ''Sverige’ använda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter,

som angivits till förtullning högst tre år före den dag, då det arbete, för vilket

artiklarna blivit använda, vederbörligen anmälts färdigt till besiktning».

Vad därefter angår frågan om lättnader i tullbehandlingen har

generaltullstyrelsen meddelat, att bland de i den ovan omförmälda kungörelsen

av den 10 november 1911 upptagna varuslag, beträffande vilka

vikten finge utrönas genom provvägniug, förekomme följande, som kunde

hava användning för fartygsbyggnadsändamål, nämligen:

cement, tulltaxerubriken 35;

järn: plåtar, tulltaxerubrikerna 734/5;

» rör, i raka längder, tulltaxerubrikerna 712, 755, 757/8;

» balk-, hörn- och annat varmvalsat, vägande per löpande

meter 20—60 kilogram, tulltaxerubriken 726; samt

maskiner och apparater, Avd. XIII A.

Styrelsen anförde vidare:

»Anledningen därtill, att den lättnad, som berörda förordning avsett att bereda,

icke kommit skeppsbyggnadsindustrien till godo i den utsträckning, som från

dess sida varit önsklig, lärer varit den, att för fartygsbyggnad använda större

artiklar, såsom plåtar och spantjärn, sins emellan äro av mycket växlande typer

och dimensioner, till följd varav även vid användning av rätten till provvägning

vägningen kommer att omfatta betydande delar av de införda partierna, varjämte

vissa viktigare skeppsbygnadsmaterialier, såsom balk-, hörn- och annat varmvalsat

järn av mindre vikt än 20 kilogram per löpande meter, icke inrymts i medgivandet.

Motionären tillh andakomna uppgifter giva även vid handen, att vid vissa skeppsvarv

provvägning icke alls förekommit, vilket torde hava berott, förutom på ovan

omförmälda förhållanden, även därpå, att uppsortering av de olika artiklarna icke

ägt rum på sådant sätt, att provvägning ansetts kunnat medgivas.

Särskilt med hänsyn till det behov av vår handelsflottas utökning, som för

närvarande lärer föreligga och även för framtiden torde komma att göra sig gällande,

samt med avseende å den omständigheten, att ett onödigt fördyrande av nyanskaffat

tonnage måste anses oförenligt med såväl det allmännas som enskildas intresse,

finner styrelsen skäligt, att skeppsbyggnadsindustrien beredes de lättnader i här

ifrågavarande hänseende, vilka utan åsidosättande av erforderlig kontroll må kunna

medgivas. .

Samtliga de tullförvaltningar, vilkas yttranden infordrats, hava också vant

ense därom, att vid tullbehandling av för fartygsbyggnadsändamål införda materialier

förenkling kan vinnas i sättet för utrönandet av den tullpliktiga vikten, utan att

statsverkets intresse därigenom äventyras. Såsom det lämpligaste sättet för ernående

av sådan förenkling förordas allmänt, att de av vederbörande leverantörer upprättade,

till antal och vikt samt i förekommande fall även till dimensioner specificerade

uppgifter, som redan nu pläga föreligga vid införtullningen av de viktigare såsom

skeppsbyggnadsmaterialier använda artiklarna och som, i vissa fall grundläggande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 79.

7

för prisräkningen å respektive varuslag, torde kunna förutsättas vara uppgjorda med

a 1 noggrannhet, av vederbörande tullförvaltningar utnyttjas för konstaterandet av

den vikt, som bör ligga till grund för tullberäkningen».

Styrelsen erinrade härefter om behandlingen vid 1904 och 1906

års riksdagar av motioner av liknande innebörd som den nu föreliggande

och anförde vidare:

»Aven om de sålunda åberopade skälen måste anses alltjämt äga giltighet

synas desamma styrelsen icke behöva utgöra hinder för förverkligandet av det i

den nu framlagda motionen uttalade önskemål på det sätt, att de avgivna uppgifterna

under viss förutsättning lämnas sådant vitsord, att vägningen må kunna inskränkas

till en mindre omfattande prowägning, varigenom kostnaderna för tullbehandlingen

avsevärt nedbringas. ö

Givet är emellertid, att, även vid mindre långt gående fordringar på uppsortermg

av de olika varuslagen, än vad i ovan omförmälda bestämmelse förutsattes,

det dock måste ankomma på tullförvaltningarna att pröva de ur kontrollsynpunkt

erforderliga förutsättningarna för tillämpningen av ett sådant förfaringssätt för

vi tens utrönande, och anser styrelsen sig äga anledning förvänta, att denna prövmngsratt

icke skall komma att stå hindrande i vägen för tillgodoseende av berättigade

anspråk på förenklingar av tullbehandlingen. Ehuru prowägning företrädesvis

lärer komma till användning beträffande de viktigare såsom skeppsbyggnadsmaterialier

använda förbrukningsartiklarna, lärer emellertid icke få anses nödigt

att inskränka medgivandet av viktens utrönande på detta sätt — vilket medgivande

likväl synes hora omfatta allenast nyssberörda artiklar, således ej husgerådssaker —

till vissa särskilt fastställda varuslag.

.... , fåsom, förutsättning för tillämpningen av det sålunda ifrågasatta förfaringssattet

för viktberäknmgen synes höra uppställas den fordran, att, i likhet med vad

som ar forhållandet beträffande prisuppgifter å varor, dragande värdetull, uppgifterna

skola vara av avsändaren genom namnunderskrift till riktigheten bekräftade».

Slutligen förklarade generaltullstyrelsen, att de närmare föreskrifter,

som av det ifrågasätta medgivandet skulle vara påkallade, syntes kunna

utfärdas såsom ett tillägg till exempelvis § 3 av förberörda kungörelse

den 10 november 1911 och erhålla ungefärligen följande lydelse:

•n tullbehandliDg av sådana för skeppsbygguadsändamål avsedda,

till husgerådssaker ej hänförliga varuslag, för vilka restitution av eller

befrielse från tullavgift enligt § 12 tulltaxeförordningen kan ifrågakomma,

må, därest vid varornas angivning till förtullning skriftlig anmalan,

som i mom. 1 a) av sagda paragraf sägs, blivit gjord, vikten

med ledning av förefintliga, vederbörligen specificerade och till riktigheten

medelst den utländska avsändarens namnunderskrift bekräftade

utrönas genom prowägning; ankommande på vederbörande

tullförvaltning ej mindre att bestämma det antal kolli, som bör vägas,

än även att avgöra, huruvida viktens utrönande på ovan angivet sätt

må äga rum eller icke.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 79.

Den nu föreliggande utredningen i detta ärende har synts riksdagen

giva vid handen, att de åtgärder, som i syfte att stödja den inhemska

skeppsbyggnadsindustrien tid etter annan vidtagits dels genom

utsträckning av den med avseende å tullrestitutionen medgivna tiden dels

ock genom lättnader i fråga om tullbehandlingen, icke äro till fyllest.

Å andra sidan torde 1906 års riksdags ovan återgivna uttalande

om skeppsbyggeriet såsom en naturlig näring för vårt land och om

denna närings synnerliga betydelse för landet i dess helhet hava genom

den sedan dess försiggångna utvecklingen på detta område fått erfarenhetens

ytterligare bekräftelse. Därtill kommer, att under den brist på

tonnage, som för närvarande råder och som torde komma att gorå sig

gällande avsevärd tid framåt, värdet av inhemsk produktion av fartyg

i hög grad stegrats. Därmed synes ökad styrka hava givits åt ifrågavarande

närings, även av 1906 års riksdag allvarligt beaktade klav på

sådana lättnader i tullhänseende, som kunna genomföras utan att statens

intressen trädas för nära.

Vidkommande först den ifrågavarande tidsfristens utsträckning till

fem år, torde särskilt de senare årens erfarenhet hava visat önskvärdheten

för skeppsbvggerierna att kunna i god tid förse sig med sådana

materialier, som måste tagas från utlandet. Då nu generaltullstyrelsen

förklarat, att ur synpunkten av tullverkets intressen hinder mot en

sådan utsträckning icke mota, har riksdagen så mycket hellre velat vidtaga

den ifrågasatta förändringen, som härigenom endast fullföljas de

avsikter, åt vilka 1906 års riksdags ovanberörda beslut och uttalanden

givit uttryck.

Beträffande härefter förslaget att bereda skeppsbyggnadsindustrien

ytterligare lättnader i tullbehandlingshänseende torde därom i ännu

högre grad gälla, att det anknyter sig till vad som förekom år 1906.

Av utredningen framgår nämligen, att de fördtlar för omförmälda

industri, som sistnämnda års riksdag med sin skrivelse åsyftade, icke

hava vunnits genom de av Kungl. Maj:t vidtagna åtgärder, till vilka

skrivelsen givit anledning. Vid sådant förhållande har det synts riksdagen

vara en angelägenhet av vikt att nu söka finna medel att förverkliga

det av 1906 års riksdag angivna syftet även i fråga om sättet

för tullbehandlingen.

Riksdagen har givetvis icke haft anledning att ingå i närmare

prövning av det utkast till bestämmelse i ämnet, som generaltullstyrelsen

meddelat. Principiellt sett finnes emellertid från riksdagens sida ingen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 79.

erinran att göra mot den för irågans lösning härigenom antydda utvägen,

vilken går i den av 1906 års riksdag anvisade riktningen.

Riksdagen får lör Eders Kung!. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen

pa grund av vad sålunda anförts beslutat, alt § 12 i gällande förordning

med tulltaxa lör inkommande varor skall i nedan angivna del från och

med ingången av år 1918 erhålla följande ändrade lydelse:

§ 12.

1. Den, som här i riket — — — — — — —

a) ------_

b) att det fartyg, till vilket artiklarna användas, inom fem år från

dagen för deras angivning till förtullning styrkes vara i fullfärdigt skick;

c) -----

Verkställes — — — — föreskrifter.

2. Enahanda--— slip.

Därjämte för riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta

verkställa utredning av frågan, huru den svenska skeppsbyggnadsindustrien

vid tullbehandlingen av de i § 12 tulltaxeförordningen omförmälda

materialier och skeppsförnödenheter må kunna, vare sig på det

sätt som generaltullstyrelsen, enligt vad ovan omförmälts, angivit eller i

annan ändamålsenlig ordning, komma i åtnjutande av sådana ytterligare

lättnader, att de för nämnda industri med ifrågavarande tullbehandling

förenade olägenheter varda, så långt ske kan med behörigt tillvaratagande

av statens intresse, slutligen avhjälpta.

Stockholm den 5 april 1917.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 25 käft. (Nr 79—83.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.