Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, dels ock i anledning därav väckta motioner.

1918-04-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:149, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 14''J.

1

Nr 149.

Godkänd av första kammaren den 22 april 1918.

Godkänd av andra kammaren den 22 april 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över

viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden, dels ock i anledning därav väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtande nr 36.)

Till Konungen.

Genom en den 22 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 99, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogat förslag till lag om förfogande över viss egendom under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling

förehaft sju i anledning av densamma väckta motioner.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har icke kunnat i oförändrat

skick av riksdagen godkännas, men har riksdagen i anledning av

samma proposition och de i ämnet väckta motionerna för sin del antagit

följande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 56 käft. {Nr 149—155.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 149.

Lag

om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda

förhållande!!.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, på sätt

i denna lag stadgas, påfordra, att egendom avstås eller eljest ställes till

förfogande för ändamål, varom nedan sägs.

2 §•

1 mom. Finnes erforderligt,

antingen för tillgodoseende inom, riket eller någon del därav eller å

särskild ort av befolkningens behov av livsmedel, foder för kreatur, vara,

som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvar

a eller annan för befolkningen viktig förnödenhet,

eller för beredande av tillgång till vara, som är behövlig för krigsbruk

eller annat statens ändamål, för kommun eller allmän inrättning eller

eljest för något särskilt ändamål av betydelse för det allmänna,

att vara, som nu är nämnd eller som kan användas för åstadkommande,

beredande, iståndsättande, tillhandahållande eller transport av dylik

vara, ställes till kronans förfogande,

vare innehavaren av sådan vara pliktig att, om Konungen så förordnar,

till kronan mot ersättning avstå varan, i den mån densamma icke

må av innehavaren behållas enligt vad i 7 § stadgas.

2 mom. Är vara, som på grund av meddelat förordnande skall

avstås till kronan, ej i så berett skick som erfordras för varans användande

till det därmed avsedda ändamålet, vare innehavaren, enligt vad

Konungen förordnar, pliktig att innan varan avstås eller därefter låta den

undergå nödig beredning, i den mån denna enligt gängse förfarande med

varan och ortens sed skulle hava verkställts av innehavaren, om varan

ej tagits i anspråk för kronans räkning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 149.

3

3 mom. Vara, som avstås till kronan, skall av innehavaren avämnas

inom tid och å ort inom länet, som av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigat föreskrivas; och vare innehavaren berättigad

att, om varan skall avlämnas å annan ort än den, där varan finnes, åtnjuta

ersättning av kronan för- varans forsling till orten för avlämnandet.

3 §•

Förordnande enligt 2 § må avse jämväl vara, som efter förordnandets

meddelande tillverkas eller eljest framvinnes eller ock införes till riket

eller inom riket införes till viss del därav.

4 §•

1 mom. För behov, som i 2 § angives, äger Konungen förordna

om beslag å där avsedd vara; och må sådant förordnande meddelas även

beträffande vara, som därefter framvinnes eller införes.

Då beslag lagts å vara, må innehavare av varan icke förfoga däröver

i vidare mån än i 7 § stadgas.

2 mom. Har ej inom trettio dagar från det beslag blev gällande

innehavaren förpliktats avstå varan till kronan, och ingiver han till Konungens

befallningshavande en till Konungen ställd ansökning om beslagets

hävande, skall beslaget upphöra att gälla, där ej sådant förpliktande

sker inom lika tid från utgången av nyssnämnda trettio dagar eller från

det ansökningen därefter ingavs.

5 §•

1 mom. Där det för tillgodoseende av sådant behov av vara, som i

2 § avses, prövas nödigt, att kronan förfogar över fastighet, byggnad

eller annan anläggning eller järnväg, fartyg eller annat transportmedel

utan att samma egendom avstås till kronan, vare ägare eller innehavare

av egendomen pliktig att, i den mån Konungen så förordnar, mot ersättning

ej mindre till kronan upplåta egendomen eller del därav med tillhörande

inredning eller utrustning än även tåla eller vidtaga erforderlig

ändring eller förflyttning av inredning eller utrustning, som nu är nämnd.

Ägare eller brukare av fastighet, som enligt vad nu är sagt upplåtes för

drivande av jordbruk, äge dock, där han ej annorstädes förfogar över bostad,

att få sig anvisat nödigt bostadsutrymme å fastigheten. Vad i första punkten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 149.

är stadgat galle ock om byggnad, som erfordras till bostad åt driftspersonal,

samt om mark eller byggnad för upplag.

Ägare eller innehavare av byggnad vare och, där det finnes oundgängligen

erforderligt för beredande av bostad för husvilla, pliktig till kronan

mot ersättning upplåta byggnaden eller del därav, så framt den ej av honom

eller annan användes till bostad eller för rörelse eller annan verksamhet eller

eljest genom upplåtelsen avsevärd skada eller olägenhet skulle vållas.

2 mom. Erfordras för ändamål, som i 1 mom. första stycket är sagt,

att från fastighet tillhandahålles vara, som där frambringas eller

tinnes tillgänglig,

eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas, beredes eller

iståndsättes viss vara,

eller att med järnväg, fartyg eller annat transportmedel verkställes

forsling av viss vara eller av arbetare eller driftspersonal, som för varas

framställning eller tillhandahållande erfordras,

utan att kronan i övrigt förfogar över egendomen,

vare ägare eller innehavare av sådan egendom pliktig att, efter ty

Konungen förordnar, mot ersättning vidtaga de åtgärder, som för varans

frambringande, beredande, tillverkning, iståndsättande eller tillhandahållande

erfordras, eller verkställa forsling, som nyss är sagd.

Om rätt för innehavare av fastighet eller av fabrik eller annan

anläggning att tillgodogöra sig vara, som å fastigheten frambringas eller

finnes tillgänglig eller vid anläggningen tillverkas, gälle vad i 7 §

stadgas.

3 mom. Tages genom förfogande, som i denna § avses, växande

skog i anspråk, bör ej utan tvingande skäl avverkning av kronan bedrivas

eller innehavaren åläggas i större omfattning än med god skogshushållning

är förenligt.

6 §•

Förordnande, varom i 2, 3, 4 eller 5 § förmäles, må avse alla eller

blott vissa innehavare av egendom av angivet slag. Förordnandet vare

mot innehavaren gällande när han därav fått del; dock att förordnande,

som avser vara, vilken efter förordnandets delgivning framvinnes eller

införes, skall gälla från det varan framvunnits eller införts.

7 §•

Utan hinder av förordnande enligt 2 § 1 inom., 3 §, 4 § 1 mom.

eller 5 § 2 mom. må innehavare av vara behålla eller använda så mycket

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 149.

5

därav, som ej uppenbarligen överstiger oundgängligt behov för honom

eller den, som av honom njuter kost eller stat. Konungen eller den därtill

av Konungen förordnats må dock i fråga om vara, som innehavaren

förvärvat i uppenbart syfte att åter avyttra densamma, kunna, där i särskilt

fall synnerliga skäl därtill äro, förbjuda innehavaren att i någon mån

förfoga över varan.

Då vad i första stycket första punkten stadgas vinner tillämpning,

äger Konungen eller den därtill av Konungen förordnats bestämma, huru

mycket av varan innehavaren må behålla eller använda. Beslut, varigenom

meddelas sådan bestämmelse, må icke innefatta prövning av lagligheten

av åtgärd, som varuinnehavaren dessförinnan vidtagit.

Har beslut om förbud eller annan bestämmelse, som ovan i denna §

avses, meddelats av annan än Konungen, må innehavaren av varan sist

å tjugonde dagen från det han erhållit del av beslutet däröver anföra

besvär hos Konungen;'' dock lände beslutet utan hinder av anförda besvär

till efterrättelse, om ej Konungen annorlunda förordnar.

8 §•

Innehavare av vara, som skall avstås till kronan eller tagits i

beslag, vare pliktig upplägga, förvara och vårda den; och varde nödig

kostnad härför honom av kronan gottgjord.

9 §•

Skall vara jämlikt 2 eller 3 § avstås till kronan och möter ej

genom innehavarens förvållande hinder att varan tages i besittning för

kronans räkning, stånde kronan faran för att varan av våda förstöres,

försämras eller minskas.

Häves beslag, som enligt 4 § lagts å vara, eller upphör det eljest

att gälla utan att varan avstås till kronan, och har varan lidit skada

till följd av beslaget, gälde kronan ersättning för skadan.

10 §.

Då vara, som jämlikt 2 eller 3 § skall avstås till kronan eller som

enligt 5 § 2 mom. skall ställas till kronans förfogande, avlämnas eller

eljest för kronans räkning tages i besittning, vare kronan ägare av varan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 149.

11 §•

1 mom. Anspråk på ersättning av kronan, som av denna lag föranledas,

skola med iakttagande av vad i 2 mom. av denna § sägs

prövas enligt de grunder, om vilka förmäles i gällande lag angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov; och skall angående sätt och tid för ersättningens bestämmande

och erläggande gälla vad i samma lag stadgas om likvid för fullgjord

rekvisition.

2 mom. Förordnar Konungen om avstående av vara, varde den

innehavaren enligt 2 § tillkommande ersättning för varan bestämd till

det värde, som gällde vid tiden för förordnandets meddelande, eller, om

varans avstående föregåtts av beslag, till det värde, som gällde, då förordnande

om beslaget gavs; för vara, som i 3 § avses, bestämmes ersättningen

till det värde, som gällde vid tiden för framvinnandet eller införandet.

Har vara jämlikt förordnande, som i 2 § 2 mom. sägs, undergått

beredning, skall ersättningen utgå med hänsyn till cist värde, som gällde,

när beredningen fullbordats.

12 §.

Har vara, som borgenär hade såsom pant eller eljest under panträtt

i handom, avståtts till kronan, eller har borgenär, som, då vara avstods,

hade panträtt i varan utan att hava den under panträtt i handom

eller ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla varan kvar, hos den,

som det tillkommer att gälda ersättningen för varan, innan sådant skett

framställt yrkande att undfå betalning ur ersättningen, varde denna överlämnad

till överexekutor i den ort, där varan avstods; och äge beträffande

överexekutors förfarande med ersättningen bestämmelserna om fördelning

hos utmätningsman av köpeskilling för utmätningsvis såld lös

egendom motsvarande tillämpning.

13 §.

Meddelas förordnande, varom i 2, 3 eller 5 § stadgas, äger Konungen,

i den mån så prövas nödigt, föreskriva, att egendom skall avstås

eller upplåtas eller arbete utföras icke åt kronan utan åt annan, som i

förordnandet bestämmes; och skall, då sådan föreskrift meddelats, vad

ovan i denna lag stadgas om kronan i tillämpliga delar gälla beträffande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 149.

7

den, som sålunda sättes i kronans ställe. Fullgöres ej inom stadgad tid

honom åliggande skyldighet att gälda ersättning, som enligt denna lag

skall utgå, vare kronan pliktig att, på ansökning av den till ersättningen

berättigade, densamma gälda.

14 §.

Det åligger eu var att, vid förfrågan av Konungens befallningslmvande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning,

huruvida och i vilken myckenhet han innehar i 2 § avsedd vara.

Vägrar någon vid sådan förfrågan att lämna den begärda upplysningen

eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda

om sitt innehav av varan, äger Konungens befallningshavande låta verkställa

undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet,

vard ver han förfogar, samt taga del av hans handelsböcker och andra

dylika handlingar.

Vad vid sådan undersökning inhämtas må ej yppas i vidare män

än som erfordras för vinnande av det med undersökningen avsedda

ändamål.

15 §.

Den, som med vetskap därom, att förordnande enligt 2, 3, 4 eller

5 § meddelats, olovligt förfogar över, undansticker, skadar eller förstör

vara eller annan egendom, som förordnandet avser, eller eljest åsidosätter

vad på honom ankommer till fullgörande av förordnandet eller av

eljest enligt denna lag behörigen meddelade föreskrifter eller ock att fullgöra

honom enligt 8 § åliggande skyldighet att taga hand om sådan

vara, varde dömd till böter från och med etthundra till och med tiotusen

kronor eller till fängelse. Äro omständigheterna synnerligen förmildrande,

må böter nedsättas till tio kronor; äro de synnerligen försvårande,

må dömas till .straffarbete i högst två år. Lag samma vare, om

någon vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller enligt dess

uppdrag av kronobetjänt vägrar att lämna upplysning, varom i 14 §

förmärs, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i samma

§ sägs, söker vilseleda om sitt innehav av någon i 2 § avsedd vara.

16 §.

Delaktighet i brott mot denna lag straffas efter ty i 3 kap. strafflagen

är stadgat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 149.

17 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, skola tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna

strafflagen.

18 §.

Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition,

som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.

19 §.

Konungen äger meddela bestämmelser om delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, och om verkställighet av förordnande, varom i

2, 3, 4 eller 5 § är stadgat, samt om användande för det avsedda behovet

av vad enligt denna lag tagits i anspråk, så ock i övrigt giva de

närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1918 och gäller till och med

den 30 april 1919. Vad i 15 § av denna lag stadgas om strafflindring

vid synnerligen förmildrande omständigheter skall, utan hinder av övergångsbestämmelse

till äldre lag, äga tillämpning, där efter den 30 april 1918

ansvar ådömes för förseelse mot den äldre lagen.

Där beslag å vara eller annat förfogande över egendom, varom på

grund av äldre lag förordnats, gäller till och med den 30 april 1918,

äger Konungen före den 1 maj 1918 förordna, att nämnda förfogande

skall fortfarande gälla, såsom vore därom enligt denna lag förordnat;

och vare delgivning av det nya förordnandet ej erforderlig. Har

sådant förordnande givits angående beslag, varde den i 4 § 2 mom. bestämda

tiden av trettio dagar efter beslag räknad från det beslaget först

blev gällande, och skall vad i 11 § stadgas om ersättnings bestämmande

till värdet vid den tid, då förordnandet om beslag gavs, äga tilllämpning

i fråga om det förordnande, som först meddelats.

Har den 30 april 1919 förordnande om varas avstående till kronan

ännu ej blivit mot innehavaren gällande, vare förordnandet utan

verkan. Beslag enligt 4 § eller förfogande enligt 5 § gälle ej längre

än till nyss angivna tid; dock skall, där fastighet, vars jord befunnits

uppenbarligen vanhävdad, på grund av förordnande enligt 1 mom. första

stycket i sistnämnda § upplåtits för drivande av jordbruk, upplåtelsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 140.

gälla under den i förordnandet eller med stöd därav bestämda tid, högst

fem år. I fråga om ersättning, vartill någon enligt denna lag är

berättigad den 30 april 1919 eller för upplåtelse, som därefter gäller,

så ock beträffande ansvar för förseelse, som i 15 § avses, där den

begåtts före den 1 maj 1919, skall vad i denna lag stadgas fortfarande

äga tillämpning.

Stockholm den 22 april 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 56 käft. (Nr 149—155.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.