Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående avhjälpande av vissa missförhållanden vid rekvisition av spannmål för statens räkning.

1918-05-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:180, Skrivelse till Konungen angående avhjälpande av vissa missförhållanden vid rekvisition av spannmål för statens räkning.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr ISO.

Nr 180.

Godkänd av första kammaren den 2 maj 1918.

Godkänd av andra kammaren den 2 maj 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående avhjälpande av

vissa missförhållanden vid rekvisition av spannmål för

statens räkning.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)

(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion har framhållits, hurusom vid

rekvisition för statens räkning av beslaglagd spannmål det ålåge vederbörande

att mot erhållande av betalning enligt fastställt pris leverera

denna å vissa bestämda platser, varemot för transporten av spannmålen

till dessa platser icke erhölles någon särskild ersättning. Sistnämnda

förhållande medförde, då leverantören bodde nära avlämningsstället, inga

avsevärda svårigheter eller kostnader, men vore detta givetvis fallet, då

han måste forsla varan långa sträckor. Motionärerna hava såsom en

utväg till lösande av förevarande fråga anvisat, att ersättning för transporten

fastställdes att utgå, då våglängden från den plats, där leverantören

hade varan upplagd, till avlämningsstället överstege 5 kilometer,

med visst belopp per 100 kg. och kilometer; och hemställa motionärerna,

att utredning måtte verkställas, huruvida icke ovan antydda missförhållanden

vid rekvisition av spannmål för statens räkning skulle

kunna avhjälpas, antingen genom fastställande av ersättning i visst fall

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 180. 17

till leverantören för själva transporten eller ock på annat sätt, som kunde

befinnas ändamålsenligt.

I den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver, bär yttrande

över ifrågavarande motion inhämtats av vederbörande riksdagsutskott

från folklmshållningskommissionen.

I sitt berörda yttrande har folkhushållningskommissionen, med framhållande,

att fog för utgivande av en viss ersättning uti ifrågavarande

avseende uti en del fall kunde anses föreligga, förklarat sig anse, att

någon generell föreskrift rörande nämnda ersättnings utbetalning såsom

motionärerna föreslagit icke syntes böra utfärdas, utan har folkhushållningskommissionen

såsom den lämpligaste anordningen härutinnan föreslagit,

att vederbörande jordbrukare tillerkändes rätt att efter ansökan

hos och prövning av kommissionen erhålla transportersättning i sådana

fall, där kommissionen funne skäl föreligga för ersättningens utgivande.

Såsom allmän norm härför borde likväl gälla, att ersättning icke borde

utgå för leveranser, omfattande vägsträckor under 10 kilometer, och att

för överskjutande kilometerantal ersättningsbeloppet, i de fall sådant

kunde anses böra utgå, icke komme att fastställas till högre belopp än

5 öre per kilometer.

Av det utav folkhushållningskommissionen i ärendet avgivna yttrandet

framgår, att folkhushållningskommissionen i likhet med motionärerna

funnit den jordbrukarne åliggande skyldigheten att transportera

beslaglagd spannmål för leverans å bestämda platser vara av beskaffenhet

att påkalla åtgärder för utjämnande av därmed sammanhängande

olägenheter. Riksdagen, som anser motionens syfte beaktansvärt, finner

även för sin del rättvisan kräva, att spannmålsleverantörerna under vissa

villkor erhålla ersättning för den transportskyldighet, som de äro underkastade.

För utgivande av dylik ersättning talar först och främst det

principiellt vägande skälet, att jordbrukarne på grund av den ovillkorliga

leveransplikten i allmänhet nödgas forsla till avsalu vida större mängder

spannmål än under normala förhållanden. En stor del — och detta

gäller särskilt de smärre jordbrukarne — drabbas nu av leveransplikt,

under det de förr icke alls avlämnade någon spannmål till försäljning.

Mångenstädes torde dessutom den anbefallda transporten ske till platser,

där lantmännen ej förr varit vana att avsätta sina produkter. Därtill

kommer, att de i stora delar av landet betydliga avstånden till leveransorterna

göra spannmålsforslingen där särdeles betungande och därför i

desto större behov av lättnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 11 saml. 61 Käft. {Nr 173—180.)

saao is

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 180.

Beträffande det sätt, på vilket en utjämning av här berörda missförhållanden

skall kunna ske, kan riksdagen instämma i de av motionärerna

angivna allmänna grunderna — ett visst ersättningsbelopp per

100 kilogram och kilometer. Utan att närmare ingå i detaljerna, vilka

böra bli föremål för kommande utredning, vill riksdagen endast uttala

önskvärdheten av att nämnda belopp så awäges, att därigenom skälig

ersättning gives för här ifrågavarande transporter. Det torde kunna

ifrågasättas, huruvida den av folkhushållningskommissionen föreslagna

summan kan anses tillfyllest. Däremot synes ersättning icke lämpligen

böra utgå för leveranser omfattande vägsträckor under 10 kilometer.

Vad beträffar utbetalandet av likvid för fullgjord transport äro givetvis

olika metoder tänkbara. Naturligast synes dock vara, att dylik likvid

utbetalas av den, som betalar den levererade spannmålen.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i vad mån vid rekvisition

av spannmål för statens räkning ersättning för längre transport

måtte kunna beredas leverantören, samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 2 maj 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.