Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående viss ändring i fråga om sättet för uppbörden av skatte frälser äntå.

1918-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:198, Skrivelse till Konungen angående viss ändring i fråga om sättet för uppbörden av skatte frälser äntå.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 198. 5

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill meddela,

gjorts till förtäring av människor obrukbart (denaturerats), erlägges

ej skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

Stockholm den 7 maj 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 198.

Godkänd av första kammaren den 8 maj 1918.

Godkänd av andra kammaren den 8 maj 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående viss ändring i fråga

om sättet för uppbörden av skatte frälser äntå.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 18.)

(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion har framhållits, att den procedur,

som för närvarande användes vid uppbörden av ännu av statsverket

oinlösta skattefrälseräntor — nämligen att ränteägaren årligen

tillställde räntegivaren debetsedel å räntebeloppet i fråga, vilket denne

sedermera både att å utsatt ort och tid kontant gälda, varefter räntegivaren

hade att för bekommande av ersättning för vad sålunda utbetalats

inlämna den kvitterade debetsedeln till vederbörande lantränteri eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 19S.

landskontor — vore förenad med avsevärda besvär och kostnader förutom

onödig omgång; och hava motionärerna för avhjälpande härav

hemställt om åtgärds vidtagande för att ränteägare själv måste i landskontoret

få uppbära de räntor, till vilka han vore ägare.

Över ifrågavarande motion har utlåtande i den ordning, 46 § riksdagsordningen

föreskriver, inhämtats av vederbörande riksdagsutskott

från kammarkollegium. I sitt berörda utlåtande har kammarkollegium

på anförda skäl anfört, att det endast i så måtto borde komma i fråga

att åtgöra något i motionens syfte, att en anvisning meddelades för

räntegivare och räntetagare, att de, om de så önskade, kunde låta avsedda

räntelikvid förmedlas av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i landskontoret; och har kollegium ansett ett kungl. cirkulär i sådant

avseende till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kunna vara för

ändamålet tillfylles.

Uppenbart är, att genom av motionärerna föreslagna åtgärd en

avsevärd förenkling i sättet för uppbörden av skattefrälseräntan skulle

vinnas. Att behovet av ett förenklat uppbördssätt verkligen förefinnes

framgår, utom av förevarande motion, av den omständigheten, att den

av motionärerna angivna metoden redan på visst håll — nämligen beträffande

Stockholms län — funnit tillämpning på frivillighetens väg.

Riksdagen, som, förutom den av kammarkollegium gjorda invändningen

mot ifrågavarande förslag, beaktat det förhållandet, att, om ränteägaren

sättes i tillfälle att å landskontoret lyfta honom tillkommande

skattefrälseränta, den i hemmanet förefintliga realsäkerheten för räntans

utfående faktiskt upphör, sedan staten åtagit sig att direkt av statsmedel

utbetala ett skattefrälseräntan motsvarande belopp, och att med

hänsyn härtill kan ifrågasättas, om ränteägarnas rätt sålunda kan anses

i lika grad betryggad, som om han ägde nämnda realsäkerhet, anser eu

utredning av förevarande fråga erforderlig.

Vad beträffar den av kammarkollegium anvisade utvägen till förevarande

frågas lösning anser riksdagen för sin del det vara tvivel underkastat,

om något väsentligt stål- att vinna genom anlitandet av samma

utväg. Skall den önskvärda förändringen i nu existerande uppbördsförhållanden

verkligen kunna komma till stånd, synes nämligen en allmän

förordning i ämnet vara påkallad. De skäl, som av kammarkollegium

häremot anförts, synas riksdagen icke vara avgörande. Till stöd för denna

sin mening får riksdagen jämväl åberopa det till kollegii protokoll av

e. o. asessor Grönvall avgivna särskilda yttrande. I alla de fall, vilka

praktiskt- taget för här förevarande spörsmål spela den största rollen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 198.

torde såväl för räntogivare som räntetagare enbart fördela!'' vara att

motse som eu följd av den ifrågasatta förenklingen av ränteuppbörden.

Det lilla besvär, som räntetagare!! skulle åsamkas med rekvisition av

räntan bos Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, torde nämligen mer

än väl uppvägas av, att lian befriades från säkerligen ej sällan förekommande

svårigheter av olika slag att utfå räntebeloppet av räntegivaren.

Vad beträffar den avsevärt mindre omfattande kategori av

räntor, som utgöra eu sammansättning av skattefrälse- och frälseskatteräntor,

för vilka senare ingen ersättning utgår av statsverket, skulle de

i motionen föreslagna stadgandena för räntegivaren innebära enbart fördelar,

för räntetagaren visserligen något mera besvär — då lian på två

håll hade att avfordra honom tillkommande räntebelopp — men även

vissa fördelar. Den omständigheten, att i ett fåtal tall de föreslagna

bestämmelserna skulle kunna medföra för den av den hittillsvarande lagstiftningen

på området ojämförligt bäst tillgodosedda av parterna eller

ränteägaren någon obetydlig nackdel, kau emellertid icke väsentligen

rubba värdet av hela det framställda förslaget, vilket i stort sett skulle

komma att för alla parter medföra förenkling samt mindre besvär och

kostnader än de nuvarande bestämmelserna. Från statsverkets sida torde

det vara likgiltigt, om rekvisitionen hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

sker av räntetagare eller räntegivare.

Innan man fattar en definitiv ståndpunkt till motionärernas hemställan,

synes det dock riksdagen vara nödvändigt, att utredning verkställes

angående åtskilliga, i det av kammarkollegium avgivna yttrandet,

berörda frågor. Särskilt torde det vara av vikt för ett fullt sakligt

bedömande av den föreliggande frågan, att vederbörande Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande, vilka med hänsyn till sin befattning med

frälseränteärenden äga den största erfarenheten för bedömande av behörigheten

och lämpligheten av den här föreslagna ändringen i uppbördssätt et

för skattefrälseräntor, beredas tillfälle inkomma med yttranden i ärendet.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Magt täcktes låta utreda, på vad sätt ägare av skattefrälseränta

måtte hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande få uppbära de räntor,

till vilka han är ägare, samt därefter företaga de åtgärder, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 8 maj 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.