Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl, Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län, dels ock i anledning därav väckt motion.

1918-05-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:223, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl, Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län, dels ock i anledning därav väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 223.

1

Nr 223.

Godkänd av första kammaren den 17 maj 1918.

Godkänd av andra kammaren den 18 maj 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl,

Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning

inom vissa län, dels ock i anledning därav väckt motion.

(Sammansätta lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1.)

Till Konungen.

Genom en den 19 mars 1918 dagtecknad proposition, nr 183, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogat förslag till lag innefattande särskilda bestämmelser

angående rätten till inmutning inom vissa län.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling

förehaft eu inom riksdagen i ämnet väckt motion.

Såsom i propositionen erinrats, har frågan om ändrade grunder

för rätten till gruvdrift å kronojord inom de nordligaste länen länge

stått på dagordningen, ehuru den hittills endast erhållit tillfällig

lösning. Efter hand har den uppfattningen gjort sig gällande, att

detta lagstiftningsområde borde regleras i sammanhang med en allmän

revision av gruvlagstiftningen. Förarbeten för en sådan hava också verkställts.

Då nu i förevarande proposition spörsmålet om gruvdrift å viss

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 74 höft. (Nr 223—225.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 223.

kronojord inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län det oaktat

upptagits till självständig behandling, har anledningen därtill varit, att

det — enligt riksdagens uppfattning med rätta — på grund av nuvarande

nödläge ansetts nödvändigt att genom lagstiftning söka omedelbart åstadkomma

en bearbetning av sådana mineralfyndigheter, som äro upptäckta

men av upptäckaren hemlighållas i avvaktan på ny lagstiftning, ävensom

såvitt möjligt uppmuntra till efterforskande av nya fyndigheter. Åt

den i propositionen i sådant ändamål föreslagna lagen har i enlighet med

vad som sålunda är dess syfte och med hänsyn jämväl till den kommande

allmänna gruvlagstiftningen givits endast provisorisk karaktär.

På grund härav och då i hög grad delade meningar råda om den princip

— inmutningsrätt eller koncessionssystem — som bör läggas till grund

för den definitiva lagstiftningen, anser riksdagen riktigt att, såsom i förevarande

förslag skett, bygga på gällande gruvestadga och därigenom undvika

att taga ställning till sagda principfråga. Att beträffande ifrågavarande

kronojord sålunda medgiva inmutningsrätt, liknande den som enligt gruvestadgan

gäller för jord i allmänhet, synes även ur andra synpunkter för

närvarande vara den lämpligaste grunden för lagstiftning å ifrågavarande

område.

Eders Kungl. Maj:ts förslag följer emellertid icke i alla delar 1884

års gruvestadga. De väsentligaste avvikelserna därifrån äro,

att från inmutning undan tagits järnmalmsf3mdigheter;

att ovillkorlig rätt till fyndighet tillerkänts inmutare endast under

tjugu år, efter vilken tid han, med vissa garantier, är underkastad då

gällande lagstiftning;

att lösen för i anspråk tagen jord och ersättning för skada och

intrång ersatts med på visst sätt beräknad årlig avgift;

att kronan skall äga tid av fem år från mutsedelns ingivande till

Konungens befallningshavande att anmäla sig till begagnande av sin

jordägareandel, under det att enligt gruvestadgan jordägare senast vid

utmåisläggningen måste begagna sin motsvarande rätt;

att de tider, inom vilka förberedande arbete å fyndighet skall äga

rum samt utmålsläggning får ske, avsevärt förkortats;

att försvarsarbete under de första nio kalenderåren efter mutsedelns

utfärdande icke får ersättas med avgift i penningar; samt

att överlåtelse av inmutningsrätt icke utan iakttagande av vissa

kontrollföreskrifter är giltig.

Vid riksdagens behandling av lagförslagets fjärde paragraf har framhållits,

att med förslagets ordalydelse den rätt till ersättning, som tillkommer

inmutare, därest han på grund av ny lagstiftning skulle gå förlustig

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 223.

rätt till gruva, synes kunna fa eu alltför snäv begränsning. Därvid

bär åsyftats sådana fall, som att eu malm blivit fullständigt blottlagd,

men att, när inmutare nödgas avträda gruvan, ytterligare visst mindre

arbete, t. ex. sänkning, erfordras innan brytningen kan påbörjas, eller

att genom bearbetande av viss malm möjlighet beretts för bearbetande

av en annan malm, ändock att, vid inmutarens avträdande av gruvan,

visst kompletterande arbete kan behöva verkställas, innan brytning av

den nya malmen kan äga rum. Enligt riksdagens uppfattning bör i fall

sådana som dessa inmutaren erhålla skälig ersättning för verkställda

förarbeten, i den mån de underlätta driften å redan öppnade eller i närheten

liggande, bevisligen brytvärda fyndigheter. Då enligt riksdagens

mening åt lagens ordalag torde kunna givas den tolkning, att rätt

till ersättning i berörda och liknande fall inrymmes under paragrafen,

har riksdagen emellertid icke ansett erforderligt att företaga någon ändring

i densamma.

Den första av de i berörda motion'' föreslagna ändringarna i 5 §

avsåg förbud mot export i oförädlat skick av mineral, brutna i fyndigheter,

beträffande vilka förevarande lag skall gälla. Riksdagen har ansett,

att bestämmelser i sådant ämne icke hava sin plats i en speciallag

som den nu förevarande, utan att åt dylika frågor bör givas en mera

enhetlig lösning. Riksdagen förutsätter emellertid, att Eders Kungl. Magt

kommer att hava sm uppmärksamhet riktad därpå, att ifrågavarande

mineralier främst användas för förädling inom landet och tillgodoseende

av landets behov i övrigt.

I motionen föreslogs vidare, att järnmalm, som förekommer tillsammans

med fyndighet av annat mineral och vars brytande erfordrats

för gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande, icke i något fall skulle, få

av inmutaren begagnas, utan att Konungens tillstånd därtill erhållits.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag åter äger inmutaren utan dylikt tillstånd

tillgodogöra sig av sådan anledning bruten järnmalm, i den män den

erfordras för gruvdriftens ändamål. Som skäl för sitt förslag i denna

punkt har motionären anfört angelägenheten av att det med hänsyn till

kronans intresse bibehållna exportförbudet beträffande järnmalm icke

kringgås. Ett sådant kringgående vore, enligt motionärens mening,

möjligt på grund av den alltför vaga begränsning, som givits åt

det lämnade medgivandet att i viss utsträckning begagna järnmalm.

Ett allmänt förbud mot tillgodogörande av järnmalm, såsom motionären

förordat, skulle enligt riksdagens mening i vissa fall kunna verka

avskräckande och alltså avhålla från inmutning, ej blott därigenom att

i de talrika fall, där det otvetydigt vore nödvändigt för gruvdriftens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 223.

bedrivande att bryta järnmalm, omgång och tidsförlust alltid skulle

■vållas, utan också pa grund därav att det i mång''a fall redan vid över\ägande

av frågan, huruvida inmutning skulle bliva lönande, måste

vara av vikt att veta, vem rätten till den järnmalm, som för åtkommande

av annat mineral måste brytas, skall tillkomma. Riksdagen har vidare ansett,

att det av motionären föreslagna förbudet icke är behövligt för det av

honom angivna ändamålet. Förevarande paragraf överensstämmer beträffande

ifrågavarande uttryck med vad som enligt 8 § 2 stycket i

gruvestadgan gäller för inmutningar å annan jord och torde böra tolkas

på samma sätt som nämnda paragraf. Samma garantier mot missbruk

i förevarande, avseende, som enligt gruvestadgan ansetts tillräckliga,

finnas alltså i den föreslagna lagen. Härjämte bör framhållas, jämte

den möjlighet kronan äger att vid begagnande av sin jordägareandel.öva

inflytande på sättet för gruvarbetets bedrivande, den kontroll, som enligt

6 kapitlet gruvestadgan skall av bergmästarna utövas över gruvarbetet

jämväl å fyndigheter, som enligt denna lag komma att bearbetas. Vid

denna kontroll bör enligt riksdagens uppfattning tillses, att det lämnade

medgivandet att i visst fall använda järnmalm ej på något sätt missbrukas,

vare sig exempelvis så, som motionären anfört, att järnmalm

användes till byggnads- eller igensättningsmaterial i gruva, där annat

material lämpligen kan ifrågakomma, eller så, att förekomsten av visst

mineral tillsammans med järnmalm tages till förevändning för inmutande

av fyndigheter, beträffande vilka huvudsyftet är att med kringgående

av förbudet tillgodogöra sig järnmalmen.

Riksdagen har icke funnit anledning att på grund av motionen

företaga några ändringar i lagförslaget. Även i de delar, som i motionen

ej berörts, har riksdagen ansett de särskilda bestämmelserna i detsamma

förtjäna att upphöjas till lag. Förslaget har nämligen, såvitt

dess verkningar nu kunnat överblickas, synts vara väl avvägt med

hänsyn å ena sidan till lagens syfte att befrämja ökad mineralbrytning

och å andra sidan till vikten därav, att kronans rätt icke obehörigt

inskränkes. På samma gång dessa synpunkter iakttagits, har

enligt riksdagens uppfattning i förslaget undvikits allt, som skulle

kunna binda eller prejudiciera den definitiva lagstiftningen.

I likhet med Eders Ivungl. Maj:t har riksdagen ansett, att viss,

icke alltför kort tid bör förflyta mellan lagens promulgerande. och

dess trädande i kraft. Då riksdagen icke varit i tillfälle att förr än i

maj månad behandla förslaget, har riksdagen ansett, att dagen för

ikraftträdandet borde ändras från den 1 juni 1918 till den 15 juni 1918.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 223. 5

Under hänvisning till vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,

att riksdagen bifallit vad Eders Kungl. Maj:t i förevarande proposition

hemställt, med den ändring att den vid propositionen fogade lagen förklarats

skola träda i kraft den 15 juni 1918.

Stockholm den 18 maj 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.