Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor jämte en i ämnet väckt motion.

1918-05-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:243, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 243.

Nr 243.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1918.

Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående förhöjning av vissa av statsmedel

utgående livräntor jämte en i ämnet väckt motion.

(Statsutskottets utlåtande nr 117.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten den 8 mars 1918 dagtecknad proposition,

nr 176, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att godkänna följande allmänna grunder angående förhöjning av vissa

av statsmedel utgående livräntor:

1) Arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst

åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av statsmedel

med ett årligt belopp av minst 90 kronor, må utöver till honom

på grund härav utgående livränta från och med år 1918 uppbära tillläggsersättning

med ett årligt belopp motsvarande hälften av samma ränta.

2) Anka och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens

tjänst ljutit döden, må likaledes utöver livränta av statsmedel, vartill de

äro berättigade enligt förenämnda lag av den 5 juli 1901, från och med

år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande

hälften av samma ränta.

3) Personer, vilka, utan att vara berättigade till livränta enligt

nämnda lag, såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen

kroppsskada tillerkänts eller kunna komma att tillerkännas livränta eller

årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder,

må härutöver uppbära tilläggsersättning med belopp och under villkor i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 243.

3

övrigt, som under 1) och 2) angivas, dock att dylik förhöjning icke må

äga rum beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstillägg åtnjutes.

4) Tilläggsersättning till livränta eller understöd enligt nu angivna

grunder skall, där Eders Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, utgå av

samma anslag eller medel, varav livräntan eller understödet bestrides.

I sammanhang härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom

riksdagen väckt motion, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att

godkänna följande allmänna grunder angående förhöjning av vissa av

statsmedel utgående livräntor:

1) Arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst

åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av

statsmedel med ett årligt belopp av minst 90 kronor, må utöver till

honom på grund härav utgående livränta från och med år 1918 uppbära

tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande hela beloppet av

nu utgående ränta.

2) Anka och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens

tjänst ljutit döden, må likaledes utöver livränta av statsmedel, vartill

de äro berättigade enligt förenämnda lag av den 5 juli 1901, från och

med år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande

hela beloppet av nu utgående ränta.

3) Personer, vilka, utan att vara berättigade till livränta enligt

nämnda lag, såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen

kroppsskada tillerkänts eller kunna komma att tillerkännas livränta eller

årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder,

må härutöver uppbära tilläggsersättning med belopp och under villkor i

övrigt, som under 1) och 2) angivas, dock att dylik förhöjning icke må

äga rum beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstilllägg åtnjutes*

4) Tilläggsersättning till livränta eller understöd enligt nu angivna

grunder skall, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, utgå av samma

anslag eller medel, varav livräntan eller understödet bestrides.

Efter att hava erinrat om, att sistlidet års riksdag i anledning av en inom

andra kammaren väckt motion, nr 276, i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t

anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte utreda, huruvida och på vad sätt

en förbättring skulle kunna vidtagas i de arbetares eller deras efterlevandes

ställning, som till följd av i statens tjänst ådragen svårare skada

tillerkänts livränta enligt bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901 angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, ävensom

att de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda, snarast möjligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 243.

måtte föreläggas riksdagen, har motionären till stöd för sitt förslag

anfört följande:

»önskligt hade varit, att det nu framlagda förslaget tillerkänt dessa

personer livräntor eller understöd i mera överensstämmelse med de ersättningsbelopp,

som komma att utgå enligt »lag om försäkring för olycksfall

i arbete den 17 juni 1916». Detta så mycket mer, som 1901 års

lag försämrade vissa statstj änaregruppers ställning, då förut gällande lag

tillförsäkrade dem större ersättning.

Kravet på en någorlunda god ersättning har i allt för liten utsträckning

tillgodosetts i ovan nämnda proposition, varför jag anser mig med

fog böra framställa förslag om förhöjning av den tilläggsersättning, som

Kungl. Maj:t föreslagit.

Enligt 4 § i 1901 års lag skall, då olycksfall medfört för framtiden

bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan, i ersättning utgivas

en årlig livränta, ,i förra fallet å 300 kronor och i senare fallet å det

lägre belopp, som svarar mot arbetsförmågans minskning, räknat från

och med sextioförsta dagen efter olycksfallet eller från den senare tidpunkt,

då olycksfallet medfört för framtiden bestående förlust eller minskning

av arbetsförmågan; dock att livränta icke skall utgå i de fall, där

ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondel. Har olycksfallet

inom två år medfört döden, utgives, förutom begravningshjälp, till änka,

när äktenskapet slutits före olycksfallet, en årlig livränta av 120 kronor

från dödsfallet, så länge hon lever ogift, och till varje minderårigt barn,

som fötts före olycksfallet eller födes efter olycksfallet i ett därförut

slutet äktenskap, en årlig livränta av 60 kronor från dödsfallet, till dess

det uppnått femton års ålder; dock att, där livräntor till efterlevande

skulle sammanlagt överstiga 300 kronor, de skola, i förhållande till vad

på en var livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge

anledningen till dylik nedsättning fortfar.

Nu berörda lag har upphävts genom lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete, vilken sistnämnda lag trätt i kraft den

1 januari 1918. Ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, vilka

inträffat före sistnämnda dag, skola dock bedömas enligt äldre lag.

I Kungl. Maj:ts proposition föreslås en förhöjning av nu utgående

livräntor eller understöd med 50 procent.

Det torde vara tydligt, att de personer, som tillerkänts livränta eller

understöd, då olycksfall medfört för framtiden bestående förlust av arbetsförmågan,

icke kunna anses vara skäligt tillgodosedda med en årlig livränta

eller understöd å 450 kronor, vilket skulle utgöra den högsta livränta

eller understöd, som kom att utgå enligt Kungl. Maj :ts förslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 243

5

Likaså synes de föreslagna beloppen vara för små, då olycksfall medfört

minskning i arbetsförmågan.

Till änka kommer att utgå, enligt Kungl. Maj:ts förslag, en årlig

livränta eller understöd av 180 kronor, och till varje minderårigt barn

en årlig livränta eller understöd av 90 kronor.

Enligt min mening böra dessa livräntor och understöd förhöjas med

100 procent för att i någon mån kunna sägas vara tillfredsställande.

Detta innebär, att den som tillerkänts livränta eller understöd, då

olycksfall medfört för framtiden bestående förlust av arbetsförmågan,

skulle utfå en årlig livränta eller understöd av 600 kronor. Då olycksfall

medfört minskning i arbetsförmågan, skulle nu utgående belopp

också fördubblas.

Till änka kommer att utgå eu årlig livränta eller understöd av

240 kronor och till varje minderårigt barn en årlig livränta eller understöd

av 120 kronor.

Kostnaderna för en sådan förhöjning utgöra inga avsevärda belopp

och komma att minskas allt efter som livränte- eller understödstagarna

falla undan eller komma till sådan ålder, att de icke längre få åtnjuta

livräntor eller understöd.

Med hänvisning till den å sid. 20 i Kungl. Maj:ts proposition upprättade

tabellen över livräntor, utgående enligt 1901 års lag eller enligt

i samma lag angivna grunder till i statens tjänst skadade arbetare eller

deras efterlevande, komma kostnaderna för det av mig förordade förslagets

genomförande att medföra för statsverket i årligt belopp 45,075

kronor, med ett kapitalvärde den Vi 1918 av 657,000 kronor.»

Att åtgärder böra vidtagas i syfte att bereda de personer, propositionen

avser, högre livräntor och understöd, än som utgå enligt 1901

års olycksfallsförsäkringslag, har av sistlidet års riksdag framhållits.

Vid prövning av de förslag, som av Eders Kungl. Maj:t och motionären

nu framlagts, har riksdagen funnit starka skäl tala för, att ifrågavarande

livräntor och understöd måtte kunna beviljas till högre belopp än

vad Eders Kungl. Maj:t ifrågasatt. Med hänsyn till den varsamhet, riksdagen

anser höra iakttagas å statens samtliga utgiftsområden, har riksdagen emellertid

icke funnit sig kunna besluta en så avsevärd ökning av desamma

som den av motionären föreslagna, utan har riksdagen ansett försiktigheten

bjuda, att ökningen fastställes till 75 % av nu enligt nämnda lag

utgående belopp. Vid bifall härtill skulle den, som tillerkänts livränta

eller understöd, då olycksfall medfört för framtiden bestående förlust av

arbetsförmågan, utfå ett belopp av 525 kronor för år och skulle änka

och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens tjänst ljutit döden,

tillförsäkras en årlig livränta å respektive 210 och 105 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 243.

Vad Eders Kung!. Maj:t föreslagit beträffande sättet för beredande av

ifrågavarande tilläggsersättning samt i fråga om villkoren för densammas

åtnjutande bar riksdagen funnit sig böra bifalla.

Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen i anledning av Eders

Kungl. Maj:ts förevarande proposition och ovanberörda motion godkänt

följande allmänna grunder angående förhöjning av vissa av statsmedel

utgående livräntor:

1) Arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst

åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av statsmedel

med ett årligt belopp av minst 90 kronor, må utöver till honom på grund

härav utgående livränta från och med år 1918 uppbära tilläggsersättning

med ett årligt belopp motsvarande tre fjärdedelar av samma ränta.

2) Änka och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens

tjänst ljutit döden, må likaledes utöver livränta av statsmedel, vartill de

äro berättigade enligt förenämnda lag av den 5 juli 1901, från och med

år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande tre

fjärdedelar av samma ränta.

3) Personer, vilka, utan att vara berättigade till livränta enligt

nämnda lag, såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen

kroppsskada tillerkänts eller kunna komma att tillerkännas livränta eller

årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder, må

härutöver uppbära tilläggsersättning med belopp och under villkor i övrigt,

som under 1) och 2) angivas, dock att dylik förhöjning icke må äga

rum beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstilllägg åtnjutes.

4) Tilläggsersättning till livränta eller understöd enligt nu angivna

grunder skall, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, utgå av samma

anslag eller medel, varav livräntan eller understödet bestrides.

Stockholm den 28 maj 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.