Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upprättande av praktiska ungdomsskolor jämte i ärendet väckta motioner.

1918-05-24 · 89 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 85 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:248, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upprättande av praktiska ungdomsskolor jämte i ärendet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

1

Nr 248.

Godkänd »t föräta kammaren den 24 maj 1918.

Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående upprättande av praktiska ungdomsskolor

jämte i ärendet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 105.)

Till KONUNGEN.

• I den till riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna statsverkspropositionen

har Eders Kungl. Majrt under åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i

avbidan på proposition rörande upprättande av praktiska ungdomsskolor, för

sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna

dels för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöverstyrelsen

på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor

(punkten 156),

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola med 437,000

kronor (punkten 181),

dels för anordnande av särskilda utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor

på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 60,000

kronor (punkten 182),

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

understöd åt högre folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183),

dels till bestridande av kostnaderna för inrättande av tekniska gymnasier

i Malmö och Örebro samt tekniska fackskolor i Malmö och Västerås

en ökning av det å ordinarie stat uppförda anslaget till de tekniska läroverken

med 194,500 kronor (punkten 209).

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 81 höft. (Nr 248.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dels för inrättande av en överstyrelse för teknisk undervisning å ordinarie

stat för år 1919 ett belopp av 50,000 kronor (punkten 217),

dels för anslag åt lägre tekniska yrkesskolor in. m. på extra stat för

år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor (punkten 218),

dels ock för anslag till husmodersskolor in. in. på extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor (punkten 219).

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 15 februari 1918 till riksdagen

avlåten proposition, nr 96, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

A. Beträffande fortsättningsskolor:

dels fastställa följande huvudsakliga grunder och bestämmelser att gälla

beträffande fortsättningsskolor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda

de närmare föreskrifter, som för deras tillämpning befinnas erforderliga:

1. I varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som med fullständigt

avgångsbetyg lämnat folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande

kunskaper, finnas en eller, där förhållanden sådant påkalla och medgiva,

flera fortsättningsskolor.

2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande, två eller flera närliggande

skoldistrikt kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola.

3. Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna omfatta sammanlagt

minst 360 undervisningstimmar, förlagda utom folkskolans ordinarie

undervisningstid, och fördelas på minst två, högst tre år samt i övrigt

vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, vilka av

departementschefen i statsrådsprotokollet närmare angivits.

4. Lärjunge skall, i den mån han icke enligt gällande föreskrifter

skall vara därifrån befriad eller i vederbörlig ordning därifrån erhållit befrielse,

vara pliktig att inträda i fortsättningsskola vid början av den

årskurs, som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola

eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits, samt att deltaga i

skolans undervisning under den för fortsättningsskolans kurs stadgade

minimitiden eller den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstimmar,

som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava bestämt; dock att

skolplikten i varje fall skall upphöra, då lärjunge fyllt aderton år.

5. För lärjungar, som avgått från egentlig folkskola utan att erhålla

fullständigt avgångsbetyg, ävensom för lärjungar, som avgått från mindre

folkskola, må i stället för fortsättningsskola anordnas ersättningsskola, och

skall lärjunge i ersättningsskola vara underkastad skolplikt enligt samma

grunder, som gälla för lärjunge i egentlig fortsättningsskola.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 248.

6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924 hava fullgjort

vad detsarnina enligt meddelade bestämmelser åligger i fråga om den fortsätta

undervisningen, dock att skoldistrikt må, efter medgivande av Eders

Kungl. Magt, i särskilt trängande undantagsfall kunna även efter denna tidpunkt

under viss tid i större eller mindre mån vinna befrielse från sagda

åligganden;

dels föreskriva i fråga om arvodet till lärare i fortsättningsskola och

ersättningsskola, som upprättas efter ovan angivna grunder, att detta skall

utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre

och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 50 öre, med

undantag dock dels att arvodet för undervisning i manlig eller kvinnlig

slöjd skall utgöra minst 1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet

för undervisning i hushållsgöromål minst 5 kronor för arbetsdag,

omfattande minst fyra undervisningstimmar, dels att för undervisning i

ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola till lärare, som förklarats därtill

berättigad, skall utgå arvode med minst 3 kronor för undervisningstimme;

med rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser i

fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunna befinnas erforderliga;

dels besluta, att statsbidrag till avlönande av lärare i fortsättningsskola

och i ersättningsskola skall, enligt de närmare bestämmelser, Eders

Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, utgå med belopp motsvarande de för

undervisningen i sådan skola enligt stadgade grunder utgående minimiarvodena,

därvid för statsbidragets åtnjutande skola gälla följande grunder och

villkor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna

därtill föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan hinder

därav, att avvikelse i något fall från dessa grunder och villkor ägt rum:

1. Skolan skall vara anordnad i enlighet med de föreskrifter, som

av Eders Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder.

2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervisningstimmar, som

erfordras, för att lärjungarna skola erhålla undervisning under den tid, för

vilken skolplikt enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger dem.

3. Lärjungarna skola sammanföras till undervisningsavdelningar av

lämplig storlek. Om i skola, som här avses, antalet lärjungar, som undervisas

i verkstadsarbete, i slöjd eller i hushållsgöromål, varit så stort, att

de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag utgå för avdelning, endast

om lärjungarna vid kursens början varit, där fråga är om undervisning i

verkstadsarbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är om undervisning i

hushållsgöromål, minst åtta, och om de, så länge de under året tillhört

skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 248.

4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som blivit i vederbörlig

ordning förklarade behöriga till sådan undervisnings bestridande. Sagda

lärare skola åtnjuta arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.

5. Skoldistriktet skall för undervisningen tillhandahålla lämpliga lokaler

samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell.

6. Inom varje skoldistrikt skall för fortsättningsskolorna finnas ett i

vederbörlig ordning fastställt reglemente.

7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och kontroll, som

Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;

dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fortsättningsskola enligt

de grunder, som angivas i kungl. kungörelsen den 11 september 1877 angående

anslag för avlöning åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare,

intill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för de lärares avlöning,

som i sådan skola undervisa utom folkskolans ordinarie undervisningstid,

erhålla bidrag av allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar

dylik undervisning under en tid motsvarande två veckor om året,

statsbidrag utgår med 65 kronor, under en tid motsvarande fyra veckor

med 130 kronor och under en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor,

under villkor att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter för undervisningstid

motsvarande två veckor om året minst 25 kronor, för undervisningstid

motsvarande fyra veckor minst 50 kronor och för undervisningstid

motsvarande sex veckor minst 75 kronor,

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande

av lärare vid fortsättningsskola från 163,000 kronor till 600,000 kronor

eller med 437,000 kronor;

dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till utbildningskurser för

lärare vid fortsättningsskolor ett reservationsanslag av 60,000 kronor att

utgå enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor Eders

Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

B. Beträffande högre folkskolor:

fastställa följande grunder och villkor för utgående av statsunderstöd

till högre folkskolor:

1. Av anslaget till högre folkskolor må understöd kunna utgå till

skola, som inrättats av skolområde, bestående av ett eller flera skoldistrikt

eller efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande av annan kommunal samfällighet

eller sammanslagning av flera sådana, i ändamål att bereda lärjungar, som

genomgått småskola och folkskola, tillsammans omfattande minst sexårig

lärokurs, eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 248.

inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning,

utan att lärjungarna därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden

eller nödig övning i praktiskt arbete.

Den högre folkskolan må, allt efter förhållandena, kunna anordnas

antingen såsom allmän högre folkskola, i vilken undervisningen erhåller

en mera allmän läggning, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, i

vilken undervisningen inriktas på visst yrke eller viss yrkesgrupp. Huruvida

yrkesbestämd högre folkskola må komma i åtnjutande av det högre

understöd, som för skola av sådan typ av riksdagen bestämmes, skall bero

på beslut av Eders Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

2. Högre folkskola må åtnjuta statsbidrag till högst fyra ettåriga

klasser. Inom varje årsklass må statsbidrag utgå till högst så stort antal

parallella klassavdelningar, som uppkommer vid iakttagande därav, att i

fråga om allmän högre folkskola minst 35 och i fråga om yrkesbestämd

minst 30 lärjungar komma på varje sådan avdelning inom årsklassen,

innan ny klassavdelning upprättas inom densamma.

Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter statsunderstöd till en

eller flera högre folkskolor, understöd må utgå till ny skola av samma

typ, skall bero på Eders Kungl. Maj:ts prövning.

Finnes inom ett skolområde endast en högre folkskola, skall denna,

såvitt ej Eders Kungl. Maj:t på anförda skäl medgiver undantag, vara avsedd

för både gossar och flickor.

3. Vid högre folkskola skola, därest ej Eders Kungl. Maj:t i särskilt fall

annorlunda bestämmer, finnas minst så många ordinarie lärartjänster som

antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara

anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring ävensom nödigt antal

timlärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor.

Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd manlig eller kvinnlig

rektor.

4. Undervisningen skall, därest ej Eders Kungl. Maj:t i särskilt fall

annorlunda bestämmer, pågå minst trettiofyra och en halv läsveckor om

året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade.

Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så lång tid, som ovan

stadgats, men beror detta därav, att skolan eller viss klass eller klassavdelning

av densamma, för vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret

inrättats eller ock under kalenderåret upphört, äge skolan bekomma

statsbidrag i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen pågått.

5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande tjänliga och tillräckliga

undervisningslokaler samt erforderliga skolmöbler och undervisningsmedel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 248.

6. Högre folkskola skall vara försedd med av Eders Kungl. Maj:t fastställt

reglemente och stå under inseende av folkskolöverstyrelsen samt vara

underkastad den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Eders Kungl.

Maj:t kan finna gott föreskriva.

Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna förordna en inspektor.

För högre folkskola skall finnas en av minst fem personer bestående

skolstyrelse. Om dess sammansättning, revision av dess räkenskaper in. m.

skola bestämmelser finnas i det för skolan fastställda reglementet. Är

undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska utbildning inriktad

på visst yrke eller yrkesgrupp och åtnjuter skolan med hänsyn därtill

högre statsunderstöd, skola minst två i sådant yrke sakkunniga personer

vara medlemmar av skolstyrelsen.

7. Undervisningen i högre folkskola skall vara avgiftsfri, såvida ej

Eders Kungl. Maj:t i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden

annorlunda bestämmer. Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa

lärjungar.

8. Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta de avlöningsförmåner,

som av riksdagen närmare bestämmas.

9. Statsunderstöd till högre folkskola utgår med det belopp och i

den ordning, som av riksdagen närmare bestämmes.

C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:

dels besluta, att det må ankomma på kommun att bestämma, att i yrke

anställda lärlingar skola, i den utsträckning vartill förhållandena kunna

föranleda, vara pliktiga att under högst två läsår med högst nio månaders

årlig undervisning och med i medeltal högst tolv undervisningstimmar

i veckan deltaga i undervisningen i lärlingsskola, anordnad huvudsakligen

efter de av departementschefen i statsrådsprotokellet närmare angivna

grunder;'' dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då lärjunge fyllt

18 år;

dels för beredande av understöd åt skolor för den lägre yrkesutbildningen

under riksstatens åttonde huvudtitel på ordinarie stat uppföra ett

förslagsanslag av 250,000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må årligen utgå understöd

1. för av kommun upprättad lärlingsskola för industri, hantverk eller

handel till lärares avlöning med belopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre

för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell med belopp,

motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall intill två tredjedelar av

kostnaderna för densamma;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248. 7

2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkesskola för husligt

arbete eller hushållsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat efter

1 krona 33 öre för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriel!

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri, hantverk eller

handel eller ettårig handelsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat

efter 3 kronor för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriel!

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

4. för enskild skola för yrkesundervisning med belopp, som av Eders

Kung!; Maj:t för varje särskilt fall bestämmes efter i huvudsak samma

grunder som för motsvarande under 2 eller 3 angiven skola,

ävensom att understödet lör ovannämnda skolor må utgå under följande

villkor:

a) undervisningen skall bestridas av lärare, som godkännas av chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen;

b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräknade efter i medeltal

minst 4 kronor för varje undervisningstimme vid lärlingsskola för

industri, hantverk eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkesskola

för husligt arbete eller vid hushållsskola samt minst 4 kronor 50 öre

vid yrkesskola för industri, hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola

;

c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt inrednings- och

undervisningsmateriel!, som kunna godkännas av chefsmyndigheten för

yrkesundervisningen;

d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet fasställt reglemente

innehållande bestämmelser, bland annat, rörande skolans undervisning,

styrelse och förvaltning samt föreståndare och lärare ;

e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjungarna vara avgiftsfri •

f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen

;

g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen

;

h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla de närmare bestämmelser,

Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela;

5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt nu gällande"grunder

dels för beredande av understöd, i överensstämmelse med av 1917 års

riksdag godkända grunder, till yrkesskolor för husmodersutbildning i städer,

köpingar, industri- och andra liknande samhällen samt till obemedlade

och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor anvisa under åttonde

huvudtiteln på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 2i8.

D. Beträffande förstärkning ao folkskolöoerstyrelsens arbetskrafter:

för beredande åt ytterligare en extra ledamot inom folkskolöverstyrelsen

av arvode å 7,000 kronor, varav 2,500 kronor må anses motsvara

tiänstgöringspenningar, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,

högst 7,000 kronor.

E. Beträffande upprättande ao en yrkesskolöoerstyrelse:

dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

staten för år 1919 för en yrkesskolöverstyrelse och de av honom

föreslagna villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av i staten upptagna

avlöningsförmåner samt för tillämpning av samma stat uppföra i riksståten

under åttonde huvudtiteln ett ordinarie anslag till yrkesskolöverstyrelsen

å 56,600 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen för de å yrkesskolöverstyrelsens stat

upptagna befattningshavarna må utgå av det under riksstatens åttonde

huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskriva, att chef eller ledamot av yrkesskolöverstyrelsen, som må

vid tillträdet till befattningen såsom delägare tillhöra, vare sig lärarnas vid

elementarläroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom chef eller ledamot i överstvrelsen

kvarstå i den av nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda

tidpunkt är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare

skall tillhöra vederbörande kassa med det inom densamma förekommande

högsta delaktighetsbeloppet samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt,

vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med vilken är förenad

skyldighet att tillhöra kassan;

dels ock bestämma, att envar, som med eller efter den nya lönestatens

ikraftträdande tillträder befattning i yrkesskolöverstyrelsen, skall vara

pligtig att underkasta sig nyssnämnda villkor och bestämmelser.

Den föreliggande propositionen innehåller ett omfattande förslag till

omorganisation av de praktiska ungdomsskolorna, under vilken beteckning

propositionen sammanfattar samtliga de skolor, vilka, avsedda för den tidigare

ungdomsåldern (från omkring det 13:de levnadsåret), hava till uppgift

att genom uppfostran och för ändamålet särskilt lämpad undervisning

bereda ungdomen för olika uppgifter inom det praktiska livet.

Det i propositionen innefattade förslaget avser dels sådana ungdomsskolor,

vilka utgöra en mera omedelbar överbyggnad på folkskolan, dels sådana,

vilka såsom en fortsättning av dessa hava till uppgift ungdomens utbildning

för olika uppgifter inom hantverket, industrien, handeln och det husliga arbetet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Behovet av en ordnad, på det praktiska livet inriktad undervisning

för dem, som avgå från folkskolan ett behov, som i viss mening år

lika gammalt som folkskolan själv — har under den senare tiden gjort

gällande med allt jämt ökad styrka. Allt starkare har också nödvändigheten

framstått av en omläggning i enlighet med tidens krav av vår

yrkesundervisning. Såväl det ena som det andra har föranlett tillsättandet

tid efter annan av kommittéer med uppdrag att åvägabringa utredning

och förslag till ordnandet av den undervisning, som nu är i fråga.

Bland de sålunda tillsatta kommittéerna har fo lk u n der visn in gsko mmittén

avgivit förslag till reformering av fortsätt ningss ko lan, den

tekniska kommittén till ordnande av den lägre tekniska undervisningen

och handelsundervisningskommittén till ordnande

av den lägre han de Isundervisningen. I sistnämnda avseende

har förslag avgivits jämväl av senare tillkallade handelsundervisningskommittérade.

Samtliga nu nämnda kommittéer hava i de avgivna betänkandena enstämmigt

framhållit behovet av en utvidgad och förbättrad praktisk ungdomsundervisning.

Då emellertid kommittéerna verkställt sin utredning i

stort. sett oberoende av varandra, hava de av dem framlagda förslagen

särskilt i fråga om det inbördes sambandet mellan de olika slagen av skolor,

kommit att i vissa grundläggande avseenden förete brist på° överensstämmelse.

Detta förhållande har föranlett Eders Kungl. Maj:t att tillsätta en

särskild beredning för ifrågavarande organisationsfrågas behandling ur mera

enhetliga synpunkter. Denna beredning har utgjorts av tillkallade representanter

förutom för kommunala och allmänt administrativa synpunkter

även för såväl den allmänna folkundervisningen, den tekniska undervisningen,

handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete som

olika närings- och yrkesgrenar, såsom jordbruk, industri, hantverk och

handel. De sålunda .tillkallade sakkunniga, i propositionen betecknade såsom

departementssakkunniga, hava på grundval av de förut utförda kommittéutredningarna

utarbetat förslag till ett enhetligt anordnande av de praktiska

ungdomsskolorna, vilket förslag i allt väsentligt ligger till grund för

de framställningar, som innefattas i den nu föreliggande propositionen.

Enligt det enhetliga system av praktiska ungdomsskolor, som avses i

propositionen, skulle ovanpå den obligatoriska folkskolan komma en likaledes

för både skoldistrikten och lärjungarna obligatorisk fortsättning sskola.

Denna skola skulle dock icke på samma sätt som folkskolan helt och hållet

taga lärjungarnas tid i anspråk, utan dess undervisningstid skulle så begränsas,

att de unga kunde samtidigt med skolgången sysselsätta sig med

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 taml. 81 höft, (Nr 248.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 248

praktiskt arbete. Fortsättningsskolan skalle i sin ordning bilda grundval

för lärling sskolor, avsedda för dem, som vunnit anställning i industri,

hantverk, handel eller husligt arbete. Dessa lärlingsskolor skulle av skoldistrikten

kunna göras obligatoriska för lärjungarna. För dem, som genomgått

lärlingsskola och åstundade ytterligare utbildning i sitt yrke, skulle

anordnas yrkesskolor, vilka emellertid skulle vara av helt och hållet frivillig

natur. Vidare innebär förslaget, att de nuvarande tekniska elementarskolorna

skulle ombildas dels till tekniska fackskolor dels till tekniska gymnasier

med uppgift för de förra att meddela en mera fullständig teknisk specialutbildning

samt för de senare att lämna en teknisk utbildning av mera allmän

natur. Sidoställda med de tekniska gymnasierna skulle i fråga om

handelsundervisningen de redan förefintliga handelsgymnasierna vara. Slutligen

skulle i Stockholm upprättas en statens skola för konsthantverk och

en statens normalskola för yrkesutbildningen.

Vid sidan av de nu nämnda huvudformerna av praktiska ungdomsskolor

skulle utrymme beredas åt vissa parallellformer. Sålunda skulle

omedelbart på folkskolan kunna såsom hittills inrättas högre folkskolor,

åt vilka emellertid skulle givas en mera praktisk läggning än den, som

för närvarande i allmänhet kännetecknar dessa skolor. Såsom parallella

med lärlings- och yrkesskolor skulle kunna förekomma ettåriga handelsskolor,

hushållsskolor samt vissa andra mera fria former av kommunala

och enskilda skolor för yrkesundervisning.

Med styrka betonar föredragande departementschefen i sitt yttrande

till det statsrådsprotokoll, som bifogats propositionen, hurusom tidpunkten

för förverkligandet av det framlagda betydelsefulla förslaget nu måste anses

vara inne. Frågan föreligger så fullständigt utredd, som man synes

kunna önska, och förhållandena, särskilt på det ekonomiska och det samhälleliga

området, äro för närvarande sådana, att de starkt mana till frågans

snara avgörande.

Riksdagen har funnit de av departementschefen framförda skälen för

åstadkommande med det snaraste av en utvidgad och förbättrad såväl medborgerlig

som praktisk undervisning åt den ungdom, som nu är i fråga,

övertygande och anser för den skull, att åtgärder böra nu vidtagas för

frågans lösning i huvudsaklig överensstämmelse med det framställda förslaget.

Riksdagen har likaledes för sin del kommit till den uppfattningen, att

det system av skolor, som nu föreslås, måste anses vara ägnat att tillgodose

såväl det behov av särskild utbildning för olika uppgifter inom det

praktiska livet, som på olika åldersstadier förefinnes, som ock den enhetlighet

och det inre sammanhang mellan de olika slagen av skolor, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

ii

Riksdagens skrivelse Nr 248.

oundgänligen erfordras för att dessa skolor på lämpligt sätt må kunna

förbereda och fullständiga varandra.

Riksdagen anser sig därför böra i stort sett uttala sitt gillande av det

skolsystem, som i propositionen blivit framställt.

Fortsättningsskolan.

Av de olika skolarter, som förslaget avser, har riksdagen först ägnat sin

uppmärksamhet åt fortsättning sskolan, vilken skolform är ämnad att i stor

utsträckning utgöra grundval för Övriga i förslaget avsedda ungdomsskolor.

Det är här icke fråga om införande ay någon ny skolart. Tvärtom

är fortsättningsskolan av gammalt datum, i det att den leder sitt ursprung

ända tillbaka till 1842 års folkskolestadga. Med allt erkännande av den

icke obetydliga insats fortsättningsskolan i sin nuvarande gestalt gjort i

vår folkundervisning, måste det dock medgivas, att den aldrig lyckats bliva

en verkligt allmän ungdomsskola. Det är särskilt två förhållanden, som

här stått hindrande i vägen. Å ena sidan har den nuvarande fortsättningsskolans

undervisning i fråga om innehållets art och omfattning samt metodisk

läggning knappast skilt sig från den egentliga folkskolans. Dess undervisning

har ej varit avpassad efter den ungdoms särskilda behov, för

vilken den är avsedd, eller efter de syften, som tidsförhållandena anvisat.

Å andra sidan har skolans frivilliga karaktär gjort, att den betraktats

mera som en tillfällig anordning. Och som sådan har den endast förmått

draga till sig en ringa del av de från folkskolan avgångna lärjungarna:

endast något mera än en fjärdedel av dessa besöker för närvarande fortsättningsskolan.

De allra flesta av folkskolans lärjungar måste i tolv- eller

trettonårsåldern, eller just när de inträda i de vanskliga övergångsår, då de

mer än någonsin äro i behov av intellektuell och moralisk omvårdnad, gå

ut i livet i avsaknad av en ordnad undervisning och uppfostran.

På nu antydda brister söker det föreliggande förslaget råda bot.

Reformen inriktar sig på de båda huvudpunkterna: att giva åt skolans

undervisning en mera praktisk läggning, avpassad efter ungdomens behov

på det åldersstadium, varpå skolans lärjungar befinna sig, och att göra

skolan obligatorisk, med skyldighet för skoldistrikten att inrätta och för

lärjungarna att besöka sådana skolor, som här avses.

Vad då först beträffar den praktiska läggningen av fortsättningsskolans

undervisning,'' föreslås nu, att yrkessynpunkten skall tillämpas på

fortsättningsskolans arbete eller, med andra ord, att skolans undervisning

skall i största möjliga utsträckning samla sig kring det praktiska arbete,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 248.

varmed lärjungarna utanför skolan redan sysselsätta sig eller som kan

väntas bliva deras framtida livsuppgift.

# } propositionen erinras emellertid om, att det icke alltid kan bliva

möjligt att sålunda samla fortsättningsskolans undervisning kring något

visst yrke. Olika förhållanden kunna lägga hinder i vägen härför. Sålunda

kunna svårigheter yppa sig att erhålla lämpliga lärare. Vidare kan det

inträffa, att förhållandena på en ort äro sådana, att något bestämt yrke

icke där är särskilt framträdande. Slutligen kan det på grund av folkskolväsendets

anordning på någon ort hända, att lärjungarna i fråga om

mognad eller kunskaper icke äga tillräckliga förutsättningar för att tillgodogöra

sig undervisningen. Fortsättningsskolans undervisning måste

i sådana fall allt efter förefintliga förutsättningar erhålla i viss mån olika

läggning på olika platser. Man kan emellertid särskilja tvänne mera konstanta

huvudformer: den yrkesbestämda fortsättning sskolan, vars undervisning

på ett mera utpräglat sätt samlar sig kring något visst slag av praktiskt

arbete, och den allmänna fortsättningsskolan, i vilken undervisningen icke

anslutes till något visst yrke, utan erhåller en mera allmänt praktisk karaktär.

Till dessa båda huvudformer kommer en tredje, betecknad såsom ersättningsskola

och avsedd för sådana barn, som icke kunnat erhålla fullständigt avgångsbetyg

från folkskola, vare sig därför att de blott genomgått en s. k. mindre

folkskola eller därför att de på grund av fattigdom eller bristande begåvning

måst nöja sig med den minimikurs, som omnämnes i §48 av folkskolestadgan.

I den yrkesbestämda fortsättningsskolan skola enligt förslaget undervisning

sämnena vara arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet

samt så vitt möjligt gymnastik. I den allmänna fortsättningsskolan

skall undervisning meddelas i medborgarkunskap, modersmålet

samt dessutom i naturkunnighet och så vitt möjligt i gymnastik,

trädgårdsskötsel och slöjd.

Det är det nya ämnet arbetskunskap, som framför allt skall hava

till uppgift att tillgodose yrkessynpunkten. Det kan dock icke förväntas,

att fortsättningsskolan i någon större omfattning skall bliva i tillfälle att

lämna undervisning i ett yrke. Dock tankes skolverkstad i gynnsamma

fall kunna bliva förenad med denna skola. I allmänhet kan det blott

bliva fråga om en undervisning om yrket, ägnad att belysa detta från

skilda sidor: dess på olika grenar av naturkunnigheten grundade förutsättningar,

dess teknik och dess arbetsprodukter, dess ekonomi och dess

hygien samt om möjligt i någon mån dess geografi och historia.

Då undervisningen i ämnet arbetskunskap på sätt nu antytts kommer

att anknytas till ett visst yrke, måste därav följa, att sagda ämne får ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 248.

olika innehåll alltefter beskaffenheten av det yrke, omkring vilket undervisningen

kominer att röra sig. En följd hårav blir uppkomsten av olika

typer av yrkesbestämda fortsättningsskolor. Närmast har man att räkna

med följande typer:

fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning;

fortsättningsskola med industriell eller hantverksundervisning;

fortsättningsskola med handelsundervisning; samt

fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.

Givetvis kunna skolor med industriell eller hantverksundervisning i sin

ordning bliva av olika typer allt efter den gren av industri eller hantverk,

kring vilken ämnet arbetskunskap samlar sig.

Vad särskilt angår den kvinnliga ungdomens undervisning i arhetskunskapjfv&vah&Wes

i propositionen, att denna i åtskilliga fall bör få samma

innehåll, som ingår i motsvarande undervisning för den manliga ungdomen.

Det betonas dock särskilt, att vad den kvinnliga ungdomen framför allt

behöver är undervisning i husligt arbete och att beredande av dylik undervisning

åt alla unga kvinnor i vårt land bör vara ett mål, som det gäller

att inom den närmaste framtiden söka få förverkligat.

Departementschefen uttalar sin livliga anslutning till tanken på yrkessynpunktens

tillämpning på fortsättningsskolans arbete i allmänhet men

framhåller tillika, hurusom det i fortsättningsskolan på grund av såväl

lärjungarnas ungdom som den starkt begränsade undervisningstiden i regel

icke kan bliva fråga om någon yrkesundervisning i egentlig mening utan

blott om en förberedande sådan. För fortsättningsskolan måste den allmänt

och medborgerligt fostrande och bildande uppgiften alltid stå som

den förnämsta. Vid sidan av ämnet arbetskunskap komma därför ämnena

medborgarkunskap och modersmålet att intaga en viktig plats i fortsättningsskolans

undervisning.

Undervisning i medborgarkunskap skall hava till uppgift att göra

de unga bekanta med olika samhällsinstitutioners organisation och verksamhet

och att såmedelst öppna deras blick för de förmåner det medför

att leva i ett ordnat samhälle samt för de förpliktelser dessa förmåners

åtnjutande ålägger samhällets medlemmar. Om såväl ämnet arbetskunskap

som om ämnet medborgarkunskap gäller givetvis, att de, på samma gång de

förbereda de unga för arbetslivet och det medborgerliga livet, äro i hög

grad ägnade att verka allmänt uppfostrande och karaktärsbildande. Fn

särskild uppgift i detta hänseende skall dock tillkomma fortsättningsskolans

tredje huvudämne modersmålet. Visserligen skall också undervisningen i

detta ämne hava ett praktiskt syfte, men genom att skänka de unga tillfälle

till god och förädlande läsning skall ämnet framför allt giva näring

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 248.

och lyftning åt deras tanke- och känslovärld, väcka deras håg för fortsatt

läsning av god litteratur samt såmedelst bidraga till deras rent personliga

utveckling.

Det fjärde för alla fortsåttningsskolor gemensamma ämnet utgöres av

gymnastik. Departementschefen betonar kraftigt, att fortsättningsskolan

överallt, där förutsättningar finnas, bör ställa som en viktig uppgift att

befrämja lärjungarnas kroppsliga utveckling.

Vad nu sagts om undervisningens läggning och uppgift i fortsättningsskolan

måste givetvis avsevärt modifieras, när det gäller ersättningsskolan

eller den skolform som, enligt vad ovan sagts, skall hava till uppgift att

bereda fortsatt undervisning åt de barn, som icke erhållit fullständigt avgångsbetyg

från folkskola. Ersättningsskolans undervisning kommer närmast

att gå ut på att befästa och i någon mån utvidga, vad lärjungarna

förut inhämtat.

Av den förebragta utredningen synes det riksdagen vara otvetydigt

ådagalagt, att ett starkt behov av en reform av fortsättningsskolan föreligger.

Riksdagen finner sig också för sin del kunna i allt väsentligt

ansluta sig till vad som i propositionen föreslagits angående såväl organisation

som undervisningsplan med därtill hörande timplan. Riksdagen

anser sig emellertid böra fästa uppmärksamheten vid vissa, enligt riksdagens

mening mera betydelsefulla synpunkter. På en eller annan punkt har

riksdagen dessutom funnit anledning till särskild erinran.

Riksdagen finner sig först och främst böra betona, att riksdagen delar den

uppfattningen, att eu reform av fortsättningsskolan bör innefatta en omläggning

av dess undervisning i praktisk riktning, och får därför uttala sin

bestämda anslutning till förslaget, att yrkessynpunkten skall upptagas och på

lämpligt sätt tillgodoses i undervisningen. Gillar riksdagen alltså i princip

yrkessynpunktens upptagande i förevarande fall, följer därav, att riksdagen

jämväl anser, att den yrkesbestämda fortsättningsskolan bör stå som det mål,

som bör eftersträvas överallt, där förutsättningarna äro för handen för denna

skolform. Emellertid synes det riksdagen vara av synnerlig vikt, för att

fortsättningsskolan skall kunna rätt motsvara sin uppgift och tillvinna sig

förtroende, att sagda skolform icke tvingas fram, där förutsättningarna för

dess genomförande icke äro i tillbörlig grad för handen. Riksdagen anser

sig därför böra särskilt understryka det av departementschefen gjorda uttalandet,

att det skulle vara olyckligt, om yrkessynpunkten skulle komma

att tillämpas på ett sätt, som ej stode i god överensstämmelse med den

utveckling folkskolan nått på olika orter, med de särskilda orternas ekonomiska

förhållanden eller med där rådande allmänna åskådningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Med den uppfattning, varåt riksdagen nu givit uttryck, måste riksdagen

hålla för sannolikt, att man under den närmaste tiden såväl på grund av

svårigheten att erhålla lämpliga lärare som ock till följd av andra omständigheter

måste räkna med att det på många platser icke blir möjligt

att få till stånd fortsättningsskolor av den yrkesbestämda typen. I dylika

fall måste man nöja sig med eu fortsättning sskola av mera allmän läggning.

Det kan därför förväntas, att denna form av fortsättningsskola åtminstone

en tid framåt erhåller en ganska stor utbredning. Vid sådant

förhållande finner riksdagen det vara av synnerlig vikt, att även den allmänna

fortsättningsskolans undervisning erhåller en så praktisk läggning

som möjligt, och riksdagen instämmer i departementschefens uttalande,

att denna skolas undervisningsplan måtte bereda ett icke alltför knappt

tillmätt utrymme åt undervisning såväl om ortens arbetsliv och näringsförhållanden

som ock i allmänhet om olika yrken för att därmed underlätta

lärjungarnas yrkesval. Riksdagen finner det också önskvärt, att undervisning

i slöjd, trädgårdsskötsel och husligt arbete, i den mån så kan ske,

införes i dessa skolor. Särskilt synes det riksdagen vara lämpligt, att åt

slöjden beredes en mera fast plats i den allmänna fortsättningsskolans

undervisning.

Att särskilda åtgärder vidtagas för beredande av fortsatt undervisning

jämväl åt de barn, som icke erhållit fullständigt avgångsbetyg från folkskola,

anser riksdagen vara nödvändigt, och finner lämpligt, att för detta syfte

ersättning sskolor inrättas. Vad dessas organisation angår, ansluter riksdagen

sig närmast till Eders Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen anser emellertid

vissa av enskild motionär i denna fråga framförda synpunkter värda

beaktande. Så synes det böra tagas i övervägande, huruvida icke de ersättningsskolor,

som upprättas för barn, vilka genomgått mindre folkskola,

ofta bliva till sin beskaffenhet så skiljaktiga från de ersättningsskolor, som

avse barn, vilka avgått från folkskolan enligt folkskolestadgans § 48, att olika

benämningar på de båda slagen skolor skulle vara på sin plats.

Även förefaller det riksdagen, som om det av sagda motionär framlagda

förslaget, att lärjungar av sistnämnda kategori i vissa fall skulle kunna, i

stället för att deltaga i undervisning i särskild upprättad ersättningsskola,

under en mot fortsättningsskolkursen svarande tid erhålla undervisning i

själva folkskolan, skulle vara förtjänt av uppmärksamhet. Särskilt synes en

sådan ordning kunna utan men för folkskolan vidtagas i de fall, då de

lärjungar, som nu äro i fråga, äro synnerligen få och barnantalet i folkskolan

jämförelsevis ringa. Då otvivelaktigt stora vanskligheter komma att möta

vid ordnandet av frågan om fortsatt undervisning för de barn, som ej

genomgått fullständig folkskola, synes det* riksdagen vara nödvändigt, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 248.

åt de bestämmelser, som i detta avseende kunna komma att utfärdas,

gives en så vid avfattning, att utrymme i största möjliga utsträckning

lämnas åt lokala och individuella möjligheter. Det förefaller riksdagen,

som om därvid även den i propositionen omnämnda anordningen med

ambulerande fortsättningsskolor vore väl värd att prövas.

Mot förslaget, att undervisningen i den yrkesbestämda fortsättningsskolan

skulle samlas kring huvudämnena arbetskunskap, medborg ar kunskap

och modersmålet har riksdagen intet att erinra. Yad angår de förslag till

undervisningsplaner för de båda förstnämnda ämnena, som framlagts av folkundervisningskommittén

och av folskolöverstyrelsen, anser riksdagen sig emellertid

böra instämma i vad som framhållits av både departementssakkunniga

och departementschefen, nämligen att innehållet i de nämnda förslagen måtte

betraktas närmast såsom ett förråd, varur den enskilde läraren eller skolan

har att göra sitt urval, och att vid ett slutgiltigt utarbetande av kursplaner

för fortsättningsskolan nödig begränsning av läroinnehållet måtte vidtagas.

Beträffande frågan om upptagande av ämnet kristendomskunskap på

fortsåttningsskolans undervisningsplan instämmer riksdagen visserligen med

departementschefen däri, att ämnet icke bör upptagas som självständigt

ämne, men vill också uttala sin förväntan, att, i enlighet med vad departementssakkunniga

förordat, det religiöst-sedliga moment, som genom sagda

ämne representeras i våra barndomsskolors undervisning, icke kommer att

uteslutas från fortsättningsskolans program utan fast hellre varder på

lämpligt sätt tillgodosett i samband med skolans övriga verksamhet.

Till vad departementschefen uttalat i fråga om nykterhetsundervisningen

i fortsättningsskolan vill riksdagen uttala sin livliga anslutning.

Riksdagen vill också instämma i vad departementschefen yttrat om

hälsolärans ställning i fortsättningsskolan. Även riksdagen hyser den

uppfattningen, att detta viktiga moment i undervisningen bäst tillgodoses,

om det på lämpligt sätt inpassas i undervisningen i övrigt

och särskilt behandlas från yrkets och hemmets synpunkter. Detta bör

dock icke hindra, att ämnet i fråga, därest så befinnes önskligt och lämplig

lärare finnes att tillgå, får en mera självständig ställning. Riksdagen

delar jämväl departementschefens uttalade mening, att frågan om särskild

undervisning i sexuell hygien visserligen på grund av sin vikt är förtjänt

av stor uppmärksamhet men att man, om det gäller införande av dylik

undervisning i fortsättningsskolan, med hänsyn till ämnets ömtåliga natur

och de stora krav undervisningen däri ställer på läraren måste framgå

med allra största varsamhet.

Även vad departementschefen yttrat om gymnastiken i fortsättningsskolan

finner riksdagen vara väj motiverat och har intet att däremot erinra.

Vad den kvinnliga ungdomens utbildning beträffar, har departements
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 248.

chefen uttalat ''sin anslutning till folkskolöverstyrelsens yttrande, att det

bör kunna uppställas som en fordran, vilken efter en viss övergångstid

bör vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på ett eller annat

sätt skall vara berett den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning i

husligt arbete. Detta uttalande anser riksdagen sig för sin del böra understryka.

Slutligen vill riksdagen med styrka betona, att med hänsyn till de

växlande förhållanden, som råda i vårt land, fortsättningsskolans organisation

och undervisning icke bör för mycket bindas genom allmänna föreskrifter

utan att åt skoldistrikten måtte i dessa hänseenden beredas så stor

rörlighet och frihet som möjligt. Riksdagen anser sig böra under uttalande

av sitt instämmande anföra följande yttrande härutinnan av departementschefen:

»I likhet med folkundervisningskommittén anser jag, att fortsättningsskolans

organisation icke bör i detalj fastslås genom några allmänna

författning sbestämmelser. Väl böra de allmänna grunderna för skolans

organisation i författningsväg angivas, men det detaljerade utförandet av

dessa, sådant det erfordras för de olika orterna, bör lämpas efter därvarande

förhållanden. Det bör därför överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna

att avgiva förslag å den eller de organisationsformer, som bäst

lämpa sig för varje ort. Därvid böra givetvis dessa myndigheter kunna

påräkna råd och stöd såväl av folkskolinspektörerna som av folkskolöverstyrelsen.

Särskilt för sistnämnda myndighet torde det bliva en viktig

uppgift att sörja för att lämpliga riktlinjer för fortsättningsskolans organisation,

lämpade efter olika orters skiftande förhållanden, utarbetas och

tillhandahållas vederbörande skolstyrelser.»

Det hinder för genomförande av en fortsättningsskolereform i här ovan

antydda riktning, som ligger däri, att barn avgå från folkskolan vid för

tidig ålder eller med alltför bristfälliga kunskaper och därför icke äga

nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig fortsättningsskolans undervisning,

har departementschefen ansett böra motverkas därigenom, att nu

gällande stadganden om tiden för avgång från folkskolan i vissa avseenden

ändras. Han har fördenskull ansett sig böra i samband

med framställningen om fortsättningsskolan upptaga ett par av folkundervisningskommittén

i dess betänkande om folkskolan gjorda förslag.

Det ena av dessa går ut på att lärjunge icke måtte tillåtas avgå från

folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller tretton år, och det

andra innebär, att lärjunge icke skulle få på grund av fattigdom lämna

folkskolan med blott inhämtad minimikurs enligt § 48 i folkskolestadgan

före skolålderns slut, alltså icke före det år, under vilket han fyller fjorton

år. Departementschefen anser sig böra förorda dessa båda förslag, vilka

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 käft. (Nr 248.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Biksdagens skrivelse Nr 248.

i själva verket icke innebära någon utsträckning av den ända sedan år

1842 stadgade skolåldern. Beträffande det förstnämnda av de båda förslagen

har han emellertid funnit en förändring i så måtto önskvärd, att

han anser det böra stadgas, att lärjunge icke skall tillåtas avgå från folkskolan

förrän efter avslutandet av det läsår, under vilket han fyller tretton

år. Det syntes eljest kunna i alltför stor utsträckning inträffa, att barnen

komme att avbryta sin skolkurs mitt under läsåret.

Aven riksdagen är av den meningen, att bestämmelser i den angivna

riktningen böra komma till stånd. Skola fortsättningsskolans lärjungar

verkligen kunna tillgodogöra sig en undervisning i enlighet med det ifrågasatta

nya programmet, böra de tydligen icke komma till denna undervisning

i en allt för omogen ålder eller med alltför svaga kunskaper.

Riksdagen finner sig därför böra ansluta sig till det framlagda förslaget,

dock närmast sådant det avfattats av folkundervisningskommittén. Då

riksdagen anser sig böra utgå ifrån att avgång från folkskolan alltid skall

ske vid det tillfälle under året, då avgångsprövning enligt skolans reglemente

skall äga rum, och alltså förutsätter, att icke någon särskild prövning

skall anordnas vid kalenderårets utgång, om läsåret icke då slutar,

synes det nämligen riksdagen, som om den befarade avgången under läsårets

lopp icke skulle i nämnvärd utsträckning behöva komma i fråga. Riksdagen

vill alltså uttala sig för en bestämmelse såväl därom, att lärjunge

icke må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han

fyller tretton år, som ock därom, att lärjunge icke må på grund av fattigdom

lämna folkskolan med blott inhämtad minimikurs enligt § 48 i

folkskolestadgan före skolålderns slut.

I propositionen framhålles av departementschefen, att i fråga om lärotidernas

anordning stor frihet bör lämnas åt skoldistrikten, så att hänsyn

måtte kunna tagas till förhållandena å olika orter. Detta bör gälla såväl

lärotidernas förläggning under året som deras anordning i veckan eller på

dagen. Såsom naturliga begränsningar angivas, att fortsättningsskolans

lärotider icke få inkräkta på folkskolans och att undervisningen i fortsättningsskolan

icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. m.

Riksdagen håller det även för sin del för mest ändamålsenligt, att lärotiderna

regleras med hänsyn till de olika skoldistriktens växlande behov,

så att t. ex. en redan hävdvunnen praxis å vissa delar av landsbygden att

samla lästiden till några veckors heldagsundervisning årligen eller i städer

och å större orter att mera breda ut lästiden fortfarande må kunna tilllämpas.

Riksdagen har därför icke någon erinran att göra i anledning av de

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 248.

av departementschefen gjorda uttalandena. Vad beträffar undervisningstimmarnas

längd är detta en fråga, som givetvis kommer att regleras i en blivande

stadga för fortsättningsskolan. För sin del anser sig emellertid riksdagen

höra” understödja den av folkskolöverstyrelsen uttalade meningen, att

undervisningstimme i fortsättningsskola bör bestämmas till att omfatta en tid

av 60 minuter, tiden för en rast av 10 a 15 minuter mellan omedelbart på

varandra följande lärotimmar däri inberäknad, dock att vid hel läsdag det synes

lämpligt, att undervisningstim mes längd bestämmes till endast 45 minuter.

I närmaste samband med spörsmålet om undervisningen i fortsättningsskolan

står tydligen frågan om de lärare, som skola meddela denna

undervisning. Från nästan alla de håll, där man haft anledning att yttra

sig om fortsättningsskolans reformering, har framhållits såsom ett av de

förnämsta villkoren för framgång i fortsättningsskolans arbete, att skolan

tillförsäkras lärare, som äro skickade att förverkliga det nya programmet.

Även departementschefen har i sitt yttrande betonat lärarfrågans vikt och

därvid uttalat, att en av de allra väsentligaste förutsättningarna för att

fortsättningsskolan skall kunna fylla sin betydelsefulla uppgift måste anses

vara, att den lyckas förvärva lämpliga lärare. Detta gäller, betonar han,

visserligen undervisningen i alla skolans ämnen men i alldeles särskild grad

undervisningen i den yrkesbestämda fortsättningsskolans centrala ämne, aibetskunskapen,

enär det förtroende skolan skall förmå tillvinna sig tyivelsutan

framför allt blir beroende av just resultatet av denna undervisning.

Tydligen måste av lärarna i fortsättningsskolan liksom i alla andra

skolor fordras, att de besitta såväl erforderliga insikter i de ämnen, i

vilka de skola meddela undervisning, som ock nödig pedagogisk skolning.

Att fortsättningsskolan därför måste för sin undervisning framdeles som hittills

i stor utsträckning komma att lita till folkskolans lärare, ja, att på åtskilliga

ställen, särskilt på landsbygden, några andra lärare knappast stå att

erhålla, har framhållits av de flesta, som haft anledning yttra sig om fortsättningsskolans

lärare. Även departementschefen gör ett liknande uttalande,

men han framhåller tillika, att folkskollärarna icke få anses hava

några anspråk på att helt behärska fortsättningsskolans undervisning för

att därigenom erhålla ett tillskott till sin avlöning. Den avgörande synpunkten

i frågan, huruvida folkskolans lärare också skola övertaga lärarverksamhet

i fortsättningsskolan, måste enligt departementschefens mening

vara den, huruvida denna skola behöver dem eller icke. Även om folkskollärarna

genom sin föregående utbildning och sin verksamhet måste i

åtskilliga avseenden anses äga goda förutsättningar för att meddela un
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dejsning ävf? 1 fortsättningsskolan, är det enligt departementschefens

mening obestridligt, att den utbildning för arbetet i folkskolan, som dessa

lärare genom sin semmarieutbildning förvärvat, icke i och för sig kan

anses göra dem skickade att utan vidare fortbildning övertaga undervisningen

i dess helhet i fortsättningsskolan. Fördenskull behöva åtgärder

vidtagas för att bereda folkskolans lärare den utbildning de behöva såsom

lärare i fortsättningsskolan.

Emellertid synes fortsättningsskolan för tillgodoseende av sitt lärarbehov

icke behöva vara hänvisad uteslutande till folkskolans lärare. Särskilt

i större samhällen torde man böra kunna räkna på biträde även av lärare

vid andra skolor än folkskolorna. Departementschefen framhåller härvid

särskilt, huru fördelaktigt det skulle vara, ifall fortsättningsskolan skulle

såsom lärare kunna få anställa även sådana personer, som hava yrkesundervisning

till sin egentliga uppgift. Departementschefen erinrar slutligen

om hurusom fortsättningsskolan i icke ringa utsträckning bör kunna

räkna på att som lärare förvärva praktiska yrkesutövare med nödig pedagogisk

skolning. ö 1

Svårast torde lärarefrågan komma att gestalta sig på landsbyo-den.

Då ämnet arbetskunskap där givetvis kommer att främst avse jordbruket,

• eme^er^d kunna påräkna hjälp vid undervisningen av praktiska

jordbrukare, konsulenter m. fl. I mycket stor utsträckning måste man

emellertid även där lita till folkskolans lärare, och där man av brist på

ämpliga lärare icke anser sig kunna anordna undervisning i ämnet arbetskunskap

i fortsättningsskolan, får man åtnöja sig med att upprätta en

fortsättningsskola av mera allmän typ.

Såsom förut framhållits, blir det nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder

för utbildning av lärare i fortsättning sskolorna. I detta avseende

har staten, såsom departementschefen framhåller, en viktig uppgift att

fylla. För ändamålet behövas enligt förslaget dels särskilda fortbildningskurser,

dels ock en statens normalskola för yrkesundervisningen.

_ Prövningen av lärarnas kompetens skulle enligt förslaget i allmänhet

anförtros åt folkskolinspektörerna. Dock skulle kompetensen i frå^a om

undervisning i arbetskunskap alltid prövas av folkskolöverstyrelsen.

Riksdagen anser sig för sin del böra starkt betona lärarfrågans stora

betydelse för ett förverkligande av den plan för den nya fortsättningskolan,

vartill riksdagen i det föregående givit sin anslutning. Även om

svårigheterna för anskaffande av lämpliga lärare, särskilt i arbetskunskap, i

vissa faU kunna bliva så stora, att därigenom hinder för upprättande av

yrkesbestämda skolor i vissa fall kan uppstå, anser sig dock riksdagen kunna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 248.

giva uttryck åt den förhoppningen, att dårest lämpliga åtgärder vidtagas

för underlättande av lärarnas utbildning, det skall visa sig möjligt att i

allmänhet för skolorna erhålla de lärare, som behövas.

Riksdagen delar den uppfattningen, att fortsättningsskolan i väsentlig

mån måste räkna med att erhålla sina lärare bland folkskolans lärare, och

tror, . att dessa imånga stycken också äro skickade att fylla en dylik

Riksdagen vill emellertid härutinnan särskilt erinra om departementschefens

uttalande, att folkskolans lärare icke kunna för sin del hava

några anspråk på att helt behärska fortsättningsskolans undervisning för

att därigenom bliva tillförsäkrade ett tillskott i sin avlöning.

Mot vad departementschefen för övrigt anfört rörande rekryteringen

av fortsättningsskolans lärare och angående dessa lärares utbildning har

riksdagen icke någon erinran att göra, ej heller mot det framställda förslaget

om prövning av lärarkompetensen på sätt i propositionen föreslagits.

Den andra stora huvudpunkten i nu föreliggande reformförslag innebär,

att fortsättningsskolan skall bliva obligatorisk för såväl skoldistrikten som

för lärjungarna.

Med eftertryck betonar departementschefen, att endast under förutsättning

att fortsättningsskolan göres obligatorisk kan den förväntas bliva

så allmänt besökt, att den kan komma att bliva av verklig betydelse för

landets hela ungdom. Departementschefen hänvisar på samma gång till

den glädjande omständigheten, att förslaget att göra fortsättningsskolan

obligatorisk vunnit en över all förväntan enhällig anslutning.

Om icke kommunerna förpliktas att inrätta fortsättningsskolor, skulle,

framhåller departementschefen, fortsättningsskolan säkerligen icke komma

till stånd å alla de orter, där förutsättningar för deras upprättande äro

för handen. I så fall skulle syftet med den betydelsefulla reformen bliva

förfelat, och vi skulle i stort sett komma att stå kvar på den ståndpunkt,

där vi nu befinna oss. Departementschefen medgiver emellertid på samma

gång, att särskilt till en början svårigheter för skolpliktens allmänna genomförande

kunna komma att uppstå, och anser, att man därför vid förslagets

förverkligande i de enskilda fallen bör gå fram med nödig försiktighet

och varsamhet. Han uttalar emellertid samtidigt sin övertygelse om

att svårigheterna icke behöva bliva så stora, att de skulle omöjliggöra reformens

förverkligande.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle i varje skoldistrikt finnas en

eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor.

Dock skulle två eller flera varandra närliggande skoldistrikt kunna förena

sig om en fortsättningsskola. Vidare skulle skoldistrikt efter prövning av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Eders Kungl. Maj:t i särskilda fall kunna tills vidare befrias från skyldigheten

att inrätta fortsättningsskola. För barn, som icke erhållit fullständigt avgångsbetyg

från folkskola, skulle i stället för fortsättningsskola anordnas

ersättningsskola.

För lärjungarna skulle skolplikten omfatta en kurs av minst 360 undervisningstimmar.

Denna tid skulle av skoldistrikt genom särskilt beslut

kunna” utsträckas till högst 540 timmar. Kursen skulle fördelas i regel

på två år men i vissa fall kunna utsträckas över tre år. Skyldighet för

lärjunge att begynna sin fortsättningsskolkurs skulle inträda vid början

av'' den årskurs, som inträder närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från

folkskola eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits. Skolplikten

skulle i varje fall upphöra, då lärjunge fyllt aderton år. Rätt till befrielse

från'' fortsättningsskolplikten skulle tillkomma den, som erhåller

annan motsvarande undervisning eller på grund av sjukdom eller andra

omständigheter är förhindrad att besöka skolan. Dessutom skulle också

befrielse av andra anledningar i särskilda fall kunna erhållas. Likaledes

skulle uppskov med början av skolpliktens fullgörande kunna medgivas,

dock i regel för högst ett år och icke för längre tid än till det kalenderår,

under vilket den fortsättningsskolpliktige fyller femton år. För lärjungar

i ersättningsskola skulle gälla samma skolplikt som för lärjungar i egentlig

fortsättningsskola.

Beträffande genomförandet av bestämmelserna om skolplikten har departementschefen

starkt framhållit, att man icke i främsta rummet skall

lita till tvång utan i stället bygga dels på en väl planlagd upplysningsverksamhet

inriktad både på de unga själva och på deras föräldrar och

målsmän, dels på en effektiv tillsyn över de givna bestämmelsernas efterlevnad.

Riksdagen har i likhet med nästan alla dem, som förut sysslat med

det ifrågavarande reformförslaget, kommit till den bestämda övertygelsen,

att det ”icke skall bliva möjligt för fortsättningsskolan att förverkliga den

uppgift, som skulle tillkomma densamma i dess reformerade gestalt, med

mindre att skoldistrikten bliva skyldiga att upprätta erforderligt antal

skolor och ungdomen förpliktas att besöka dessa skolor. Det står emellertid

på samma gång klart för riksdagen, att, särskilt till en början, svårigheter

kunna komma att möta, då det blir fråga om att i verkligheten

genomföra skolplikten. Detta gäller såväl skoldistriktens som ungdomens

skyldigheter. Det blir därför efter riksdagens mening alldeles nödvändigt

att vid tillämpningen av bestämmelserna om skolplikten framgå med

nödig varsamhet och hänsyn. Framför allt böra därvid uppmärksammas de

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 248.

betydande olikheter i fråga om förutsättningarna för fortsättningsskolors

anordnande, som förefinnas inom landet. Riksdagen anser sig fördenskull

hava all anledning att instämma i folkskolöverstyrelsens uttalande, att den

utsträckta skolplikten måtte, på samma gång den befästes genom lagbestämmelser,

ägnade att göra den alltmera undantagslös, införas med största möjliga

hänsyn till de svårigheter för kommunerna och de enskilda, med vilka

den i många fall måste bliva förenad. Det är med tillfredsställelse, som riksdagen

kunnat konstatera, att också departementschefen uttalat sitt livliga

instämmande i de gjorda yrkandena, att man på förevarande område bör gå

fram. med nödig försiktighet och varsamhet samt i främsta rummet söka

främja sakens framgång genom verksamt upplysningsarbete och genom en

ändamålsenligt ordnad tillsyn. Särskilt vill riksdagen uttala sin förväntan,

att reformens genomförande skall komma att ske i enlighet med det av departementschefen

gjorda uttalandet, att den tillämnade reformen icke kan

tänkas förverkligad i ett enda slag utan först så småningom och att alla

de medgivanden i fråga om de nya bestämmelsernas efterlevnad, som

verkligen visa sig vara av behovet påkallade, också komma att lämnas.

Vad beträffar de åtgärder, som kunna bliva erforderliga för att i vissa

fall av försummelse eller tredska bringa skolpliktsbestämmelserna till efterlevnad,

håller riksdagen för önskligt, att ett snabbare förfarande måtte

komma att tillämpas än det, som för närvarande är i motsvarande avseende

föreskrivet i fråga om folkskolan.

Vad angår de särskilda bestämmelserna om skoldistriktens skyldighet

att inrätta fortsättningsskolor, kan riksdagen i det hela taget ansluta sig till

vad Eders Kungl. Maj:t i detta hänseende föreslagit. Detsamma gäller också

i fråga om de föreslagna stadgandena angående lärjungarnas skolplikt. På

ett par punkter finner riksdagen sig dock böra uttala sig för vissa modifikationer.

Den ena gäller tiden för skolpliktens inträdande för lärjungarna.

Enligt förslaget skulle lärjungarna vara pliktiga att börja sin fortsättningsskolkurs

omedelbart efter slutad folkskola. Riksdagen instämmer visserligen

i att detta bör vara regel men håller dock före, att i vissa fall en annan

ordning kan komma att visa sig vara mera ändamålsenlig. Detta gäller

framför allt, då, såsom på landet ej sällan inträffar, de lärjungar, som

årligen avgå från folkskolan, äro få. I dylika fall måste läraren tydligen

i regel komma att undervisa två årskurser tillsammans. Vid sådant förhållande

synes det riksdagen kunna sättas i fråga, huruvida icke intagning

i fortsättningsskolan med fördel kunde ske blott vartannat år. Detta

skulle visserligen innebära, att vartannat år samtliga från folkskolan avgångna

lärjungar finge vänta ett år med fullgörande av sin fortsättnings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 248.

skolplikt. Men anordningen skulle tillika medföra den fördelen för undervisningen,

att de årgångar lärjungar, som komme att gemensamt undervisas,

befunne sig i samma årskurs inom fortsättningsskolan. Möjlighet

till en anordning i nu angiven riktning synes riksdagen böra beredas, med

iakttagande dock därvid att densamma i varje särskilt fall bör göras till

föremål för prövning av vederbörande myndighet.

Även i fråga om den obligatoriska undervisningstidens fördelning på

ett bestämt antal år har riksdagen en erinran att göra. Enligt Eders Kungl.

Maj:ts förslag skulle denna tid kunna fördelas på minst två, högst tre år.

Av vad som yttras i propositionen framgår, att fördelningen på tre år är

tänkt att förekomma mera i undantagsfall. Denna mening delas av riksdagen,

som anser, att, särskilt då kursen omfattar sammanlagt blott 360

timmar, en fördelning på tre år bör få ske blott i särskilda undantagsfall

och medgivas först efter i stadgad ordning företagen prövning i

varje särskilt fall.

Riksdagen har redan i det föregående berört vissa av de yrkanden

en enskild motionär gjort i fråga om ersättningsskolans organisation och

därvid uttalat sig för större möjligheter till denna skolforms anpassning

efter olika förhållanden. Det synes också riksdagen nödigt, att den

allmänna föreskriften om ersättningsskolan i överensstämmelse härmed

erhåller en i någon mån vidare avfattning än i Eders Kungl. Maj:ts

förslag. Motionären har också yrkat, att stadgandet om ersättningsskolans

obligatoriska karaktär måtte få en mera uttrycklig formulering. Riksdagen

har emellertid ansett sig böra tolka Eders Kungl. Maj:ts förslag så, att

skoldistrikten visserligen hava samma förpliktelse att anordna fortsatt

undervisning för dem, som avgått från folkskola utan fullständigt avgångsbetyg,

som för övriga därifrån avgångna lärjungar, men att denna må

meddelas i ersättningsskola i stället för i egentlig fortsättningsskola.

Givetvis bör befrielse från denna förpliktelse i vederbörlig ordning kunna

vinnas, och det kan möjligen inträffa, att det blir nödvändigt att härvidlag

med hänsyn till de särskilda svårigheter, som kunna möta, oftare medgiva

befrielse än vad inrättande av en egentlig fortsättningsskola beträffar.

I nära samband med de svårigheter, som kunna komma att möta vid

skolpliktens genomförande, står frågan om en viss övergångstid, inom vilken

de nya bestämmelserna om fortsättningsskolan skola fullt träda i kraft.

Folkundervisningskommittén har i detta hänseeende föreslagit en tid

av fem år. I åtskilliga av de över kommitténs betänkande avgivna yttrandena

har en längre övergångstid förordats. Såväl folkskolöverstyrelsen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens skrivelse Nr 248.

8om departementssakkunniga hava emellertid instämt i kommitténs förslag,

och Eders Kungl. Maj:ts förslag ställer sig i stort sett på samma ståndpunkt.

Departementschefen framhåller, hurusom det är förenat med stora

vanskligheter att med någon större grad av säkerhet på förhand beräkna,

huru lång övergångstiden behöver vara. Han framhåller emellertid, hurusom

man vid en sådan beräkning icke bör utgå ifrån att fortsättningsskolan

vid övergångstidens slut skulle överallt vara anordnad enligt det nya

programmet. Om man exempelvis ville lägga en liknande måttstock på

folkskolan, skulle man ju kunna säga, att övergångstiden för denna skola

egentligen räcker ännu trots de 75 år, som förflutit, sedan den obligatoriska

folkskolan lagstadgades. Vad fortsättningsskolan angår, hänvisar departementschefen

särskilt till de svårigheter, som lärarfrågan kan vålla. Däremot

förmenar han, att man i regel icke behöver räkna med några större

svårigheter för skoldistrikten i ekonomiskt hänseende, därest staten, såsom

föreslås, helt och hållet övertager lärarnas minimiavlöning.

Departementschefen anser det i det hela taget vara missvisande att,

såsom från vissa håll gjorts, i förevarande avseende göra jämförelser med

förhållandena på folkskolans område, enär det här gäller en betydligt

kortare undervisningstid och fortsättningsskolan i regel torde kunna

använda folkskolans lokaler och inredningsmateriell. Härtill kommer,

att utvecklingen i vår tid på alla områden går betydligt snabbare än på

den tid, då den lagstadgade folkskolan tillkom.

Departementschefen håller visserligen före, att man bör vara försiktig

vid fastställande av övergångstidens längd. Att söka tvinga igenom reformen,

innan förutsättningarna äro för handen, skulle mera skada än

gagna den goda saken. Skoldistrikten måste få tid att vidtaga nödiga

förberedelser, och utrymme måste givas åt det behövliga upplysningsarbetet.

Å andra sidan betonar han, att det föreligger fara i att göra övergångstiden

för lång. Man kan nämligen då befara, att man i åtskilliga skol- »

distrikt, fastän förutsättningar för den nya fortsättningsskolans införande

där äro för handen, dock skulle uppskjuta vidtagandet av erforderliga åtgärder

till övergångstidens sista år och såmedelst onödigt fördröja reformens

förverkligande.

Vid sina överväganden har departementschefen kommit till ett instämmande

i huvudsak i kommitténs förslag om en övergångstid av fem

år. Då enligt hans mening den nya ordningen icke bör begynna att tilllämpas

förrän vid mitten av år 1919, har han ansett, att övergångstiden

skulle räcka till utgången av år 1924. Detta skulle innebära en övergångstid

av fem och ett halvt år. Från själva beslutets fattande i riksBihang

till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 81 höft. (Nr 248). 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dagen, till dess detsamma bleve fullt förverkligat, skulle då i själva verket

komma att förflyta något mera än sex och ett halvt år.

Riksdagen har med hänsyn till de svårigheter, som även av departementschefen

erkänts, icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot

en jämförelsevis så kort övergångstid som den föreslagna. De anförda

skälen för Eders Kungl. Maj:ts förslag hava dock synts riksdagen så vägande,

att riksdagen ansett sig böra ansluta sig till detta förslag. Riksdagen

delar nämligen departementschefens mening, att en alltför rundligt

tilltagen övergångstid skulle kunna komma att onödigtvis fördröja reformens

genomförande och därigenom bliva till mera skada än gagn.

Emellertid vill riksdagen särskilt understryka departementschefens uttalande,

att man icke kan förvänta, att samtliga skoldistrikt vid övergångstidens

slut verkligen skola hava sitt fortsättningsskolväsen fullt ordnat utan

att man måste gå ut ifrån att även efter övergångstidens förlopp komma att

finnas skoldistrikt, åt vilka Eders Kungl. Maj:t måste medgiva uppskov med

inrättande av obligatoriska fortsättningsskolor efter det nya programmet.

Riksdagen går ut ifrån att sådant uppskov också skall komma att lämnas

i alla de fall, då genom utredning blivit ådagalagt, att särskilda förhållanden

sådant påkalla. Då riksdagen menar, att man vid prövningen av

ansökningar om dylika medgivanden icke bör förfara alltför strängt, har

riksdagen ansett, att i Eders Kungl. Maj:ts förslag till bestämmelse om övergångstiden

bör vidtagas den förändringen, att orden »i särskilt trängande

undantagsfall» utbytas mot »då förhållandena sådant påkalla».

Vad förvaltningen av fortsättningsskolorna angår, har i det hela taget

enstämmighet rått därom, att dessa skolor i förvaltningshänseende höra i

görligaste mån sammanhållas med folkskolorna.

Departementschefen uttalar också som sin mening, att för fortsättningsskolornas

förvaltning böra så långt som möjligt anlitas sådana för

uppgiften lämpliga organ, som redan finnas. Endast om så sker, skall

man verkligen kunna tillgodogöra sig den erfarenhet och sakkunskap, som

förefinnas. I den utsträckning, som är möjligt, böra därför på samtliga

förvaltningsstadier de organ anlitas, som redan hava folkskolans ledning

om hand. Man bör i det hela taget, betonar han, vid ordnande av denna

förvaltning söka åstadkomma samverkan emellan olika krafter, så att de

olika slagen av erforderlig sakkunskap bliva på lämpligt sätt företrädda.

Departementschefen förordar därför folkundervisningskommitténs förslag,

att det för fortsättningsskolornas ledning i varje skoldistrikt visserligen

skall finnas en styrelse men att denna, där fortsättningsskolväsendet icke

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrivelse Nr 248.

är synnerligen omfattande, bör kunna utgöras av vederbörande skolråd

eller" folkskolestyrelse, skoldistrikten dock obetaget att i de fall, då en

särskild fortsättningskolstyrelse skulle anses vara av behovet påkallad, utse

en sådan. I en sådan särskild fortsättningsskolstyrelse skulle ordföranden,

liksom nu år fallet beträffande ordförande i folkskolestyrelse, väljas av

styrelsen själv. På orter, dår fortsättningsskolan fördelar sig på flera olika

typer, bör enligt förslaget under den gemensamma fortsättningsskolstyrelsen

kunna upprättas specialstyrelser för de särskilda skolorna eller grupperna

av skolor. I fråga om samtliga skolor, de må nu tillhöra vilken

typ som helst, betonas starkt, att näringslivet bör vara i nödig utsträckning

representerat inom de olika styrelserna. För att underlätta styrelsernas

tillsyn och ledning av fortsättningsskolorna skulle, där ortsförhållandena

sådant påkalla, särskild inspektör eller överlärare kunna tillsättas.

I likhet med vad som i motsvarande avseende nu gäller för folkskolorna

skulle fortsättningsskolornas lärare äga att utse en representant med rätt

att vara närvarande vid styrelsens sammanträden och deltaga i överläggningarna

men icke i besluten.

Sambandet mellan folkskolorna och fortsättningsskolorna skulle taga sig

uttryck även däri, att domkapitlen skulle fungera som mellaninstanser även

i fråga om de senare skolorna.

Den centrala ledningen av fortsättningsskolväsendet skulle tillkomma

folkskolöverstyrelsen, vilken för detta ändamål skulle utrustas med lämpliga

sakkunniga krafter.

I propositionen framhålles vidare, att för regleringen av fortsättningsskolornas

förvaltning borde åvägabringas vissa bestämmelseurkunder. Att

gälla för hela riket skulle sålunda av Kungl. Maj:t utfärdas en allmän

stadga angående fortsättningsskolan, varjämte för fortsättningsskolorna inom

varje särskilt skoldistrikt skulle finnas ett reglemente. I fråga om ordningen

för uppgörande och fastställande av reglementena har departementschefen

anslutit sig till ett av folkskolöverstyrelsen i sådant avseende

framställt, i propositionen upptaget förslag. Det skulle tillkomma folkskolöverstyrelsen

bland annat att utarbeta normalreglementen att tjäna

till ledning vid uppgörande av förslag till reglementen för de särskilda

skoldistrikten.

Statens inspektion av fortsättningsskolorna skulle närmast ombesörjas av

folkskolinspektörerna. Departementschefen framhåller emellertid i avseende

härpå, att det redan nu kan förutses, att det ökade arbete, som härigenom

komme att påvila folkskolinspektörerna, säkerligen måste kräva någon ökning

i inspektörernas antal. Han har dock icke ansett sig för närvarande höra

förorda något förslag till riksdagen i sådan riktning. Inspektionens överlämnande

till folkskolinspektörerna bör emellertid enligt departements
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 248.

chefens mening icke få hindra, att särskild fackinspektion av dessa skolor

anordnas, där sådan kan anses erforderlig. Särskilt är sådan av nöden i

de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, och för dess åvägabringande bör

samarbete komma till stånd mellan folkskolöverstyrelsen och chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen.

I fråga om besvärsmål i ärenden, som gälla fortsättningsskolorna, har

departementschefen i likhet med kommittén, folkskolöverstyrelsen och departementssakkunniga

förordat, att besvär i dylika fall skulle liksom i

fråga om folkskolorna närmast allt efter ärendenas natur anföras hos domkapitel

eller länsstyrelse. Departementschefen har dock icke ansett sig

kunna biträda ett av folkskolöverstyrelsen framlagt förslag, att överstyrelsen

borde inträda som instans mellan domkapitel, respektive länsstyrelse,

och Eders Kungl. Maj:t, utan förordar, att besvär över av domkapitel eller

av länsstyrelse fattade beslut böra anhängiggöras direkt hos Eders Kungl.

Maj:t. Han betonar emellertid, att tillbörligt inflytande på besvärsmålens

avgörande bör i varje fall tillförsäkras folkskolöverstyrelsen på så sätt, att

överstyrelsen erhåller tillfälle att avgiva utlåtanden över de besvär rörande

fortsättningsskolorna, som anföras hos Eders Kungl. Maj:t.

Till vad i propositionen föreslagits beträffande fortsättningsskolans

förvaltning och inspektion kan riksdagen i allt väsentligt ansluta sig.

Sålunda anser sig riksdagen kunna fullt och helt instämma i den

grundsatsen, att på förvaltningens område sambandet mellan folkskola och

fortsättningsskola bör, så långt ske kan, upprätthållas. Givetvis kunna förhållandena

på olika orter nödvändiggöra i viss mån olika anordningar.

Men i varje fall böra i största möjliga utsträckning samma förvaltningsorgan

komma till användning för båda skolarterna. Och detta bör gälla ej

mindre den centrala ledningen än även ledningen och administrationen på

mellanstadiet och i orterna. På alla förvaltningsstadier bör tillika eftersträvas

samverkan mellan representanter för olika erfarenhetsområden, så att tillgänglig

sakkunskap förvärvas och användes.. Sålunda bör överallt, där så

ske kan, inom skoldistrikten samarbete anordnas mellan representanter för

där befintliga olika slag av praktiska ungdomsskolor.

Av folkskolöverstyrelsen har blivit ifrågasatt, att i avseende å anförande

av besvär i ärenden rörande fortsättningsskolor denna myndighet

skulle insättas som besvärsinstans mellan domkapitlet, respektive länsstyrelsen,

och Eders Kungl. Maj:t. Departementssakkunniga hava skänkt förslaget sitt

understöd. Departementschefen har emellertid på anförda skäl icke ansett

sig kunna upptaga förslaget. Riksdagen har funnit sig böra ansluta sig till

sistnämnda ståndpunkt. Emellertid anser sig riksdagen böra i detta sam
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

29

manhang uttala, att riksdagen icke hyser några principiella betänkligheter

emot att vissa slag av nu ifrågavarande ärenden överlämnas till vederbörande

centrala ämbetsverks avgörande. Riksdagen anser dock, att i sådant avseende

ingen åtskillnad bör göras mellan de ärenden, som angå fortsättningsskolan,

och dem, som gälla folkskolan. Då emellertid härutinnan tarvas

närmare utredning, anser sig riksdagen nu endast böra giva uttryck åt önskemålet,

att Eders Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke åtminstone

vissa grupper av ärenden, som angå folkundervisningsväsendet

och som nu slutligen avgöras av Eders Kungl. Maj:t, äro av den beskaffenhet,

att de ej behöva komma under Eders Kungl. Maj:ts handläggning

utan kunna för avgörande överlämnas till folkskolöverstyrelsen. Det synes

nämligen riksdagen i det hela taget vara önskligt, att Kungl. Maj:t bleve

befriad från prövning av alla sådana ärenden, vilka med fördel kunna avgöras

på ett lägre stadium.

Vad nu ifrågavarande besvärsmål angår, anser sig riksdagen slutligen

böra tillägga, att riksdagen i likhet med departementschefen är av den

meningen, att det under alla förhållanden bör sörjas för att överstyrelsen

erhåller tillbörligt inflytande vid dessa ärendens behandling.

Stor enighet har under frågans föregående behandling rått därom, att

arvodet för lärarna vid fortsättningsskolorna borde ställas i ett visst förhållande

till folkskollärarnas avlöning. Därvid har också i enlighet med

vad som fastställdes redan år 1877, då arvodet till lärarna i fortsättningsskolorna

först bestämdes, gjorts gällande, att undervisningen i fortsättningsskolan

såsom mera krävande borde betalas något högre än undervisningen

i folkskolan. Även departementschefen ansluter sig till denna grundsats

men betonar på samma gång vikten av att arvodet så avväges, att fortsättningsskolorna

må kunna erhålla även de lärarkrafter, som de behöva

söka utanför folkskollärarkåren. Med utgångspunkt häri och i anseende till

svårigheten att alltid kunna påräkna lärare, som ensamma kunna övertaga

hela undervisningen i varje kurs, anser sig departementschefen böra förorda,

att i överensstämmelse med de departementssakkunnigas förslag arvodet

för undervisningen i den obligatoriska fortsättningsskolan beräknas

icke för kurs utan för undervisningstimme samt bestämmes till 2 kronor

50 öre för undervisningstimme.

Folkskolöverstyrelsen har beträffande undervisningen i ämnet arbetskunskap

föreslagit, att för beredande av möjlighet att för denna undervisning

vinna väl kvalificerade lärare måtte utgå ett något högre arvode, ett

förslag som vunnit de sakkunnigas understöd. Från båda hållen har förordats

en ökning av 50 öre. Eders Kungl. Maj:t har också i överens
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagms skrivelse Nr 248.

stämmelse härmed föreslagit, att för undervisning i ämnet arbetskunskap

till lärare, som förklarats därtill berättigad, skall utgå ett timarvode av

3 kronor.

För två av ämnena i fortsättningsskolan, nämligen slöjd och hushållsgöromål,

innebär förslaget blott ett provisoriskt ordnande av arvodesfrågan.

Anledningen därtill är att söka däri, att frågan om avlöning för undervisning

i dessa ämnen inom vissa fortsättningsskolan närstående läroanstalter

för närvarande är under utredning och inom den närmaste tiden

torde kunna förväntas föreligga till avgörande. För undervisning i manlig

och kvinnlig slöjd föreslås ett arvode av 1 krona 25 öre för undervisningstimme

och för undervisning i hushållsgöromål 5 kronor för arbetsdag, omfattande

minst fyra undervisningstimmar.

Arvodet för undervisningen i ersättningsskola föreslås till 1 krona 50

öre för undervisningstimme.

Beträffande statens bidrag till fortsättningsskolorna hade redan folkundervisningskommittén

förordat, att detsamma skulle utgöra hela det

stadgade minimiarvodet. Det skulle tillkomme skoldistrikten själva att

tillhandahålla lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell

samt bestrida övriga med undervisningen förenade utgifter. Detta

förslag, som vunnit allmän anslutning, har också vunnit Eders Kungl.

Maj:ts godkännande.

Riksdagen har särskilt bemärkt, att vad som av Eders Kungl. Maj:t

föreslås beträffande arvodet för undervisningen i slöjd och i hushållsgöromål

blott innebär ett provisoriskt ordnande av denna del av arvodesfrågan,

och anser sig böra uttala sin förväntan, att densamma snarast möjligt

erhåller en mera definitiv lösning. I övrigt har riksdagen icke funnit

anledning att göra någon erinran mot Eders Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag rörande avlöningen åt lärarna i de obligatoriska fortsättningsskolorna.

I samband med förslaget om avlöning åt lärarna vid de nya fortsättningsskolorna

har Eders Kungl. Maj:t föreslagit löneförbättring åt de lärare, som

undervisa i de enligt de nu gällande bestämmelserna anordnade fortsättningsskolorna.

Detta förslag, som ansluter sig till en av folkskolöverstyrelsen

i ärendet gjord framställning, utgår ifrån att arvodet skulle utgöra 1 krona

50 öre för varje undervisningstimme, som faller utanför folkskolans lagstadgade

undervisningstid av 34 x/2 veckor. I propositionen hemställes i anslutning

härtill, att arvodet åt lärare i fortsättningsskola, anordnad enligt

kungl. kungörelsen den 11 september 1877, skall utgå med 270 kronor,

därest hela kursen om 180 timmar faller utanför folkskolans undervisningstid,

med 180 kronor, om 120 timmar falla utanför nämnda tid, och med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

31

90 kronor, då blott 60 timmar falla utanför densamma, samt att då arvodet

utgör 270 kronor, 195 kronor skola bestridas av staten och 75 kronor

av skoldistriktet, då detsamma år 180 kronor, 130 kronor av staten

och 50 kronor af skoldistriktet och, då det är 90 kronor, 65 kronor av

staten och 25 kronor av skoldistriktet.

Riksdagen finner de i propositionen anförda skälen för en löneförbättring

åt de nuvarande fortsåttningsskolornas lärare vara övertygande och

vill därför godtaga Kungl. Maj:ts förslag jämväl i detta hänseende.

Såsom av det föregående framgår, skulle statens kostnader för fortsättning

sskolorna bestå däri, att staten skulle bidraga med hela minimiavlöningen

för de nya fortsättningsskolorna samt lämna ökat understöd till

avlöningen åt lärarna i de nuvarande fortsättningsskolorna.

I fråga om de kostnader, som härigenom skulle ådragas statsverket,

betonar departementschefen, att det med hänsyn till de olika faktorer, som

härutinnan komma att samverka, är omöjligt att på förhand för dessa

kostnader angiva några exakta belopp. På grundval av vissa beräkningar

kommer han emellertid till den slutsatsen, att kostnaderna för de obligatoriska

fortsättningsskolorna, då reformen blivit fullständigt genomförd,

kunna antagas uppgå till omkring 4,500,000 kronor årligen. Av denna

summa beräknas dock blott 225,000 kronor erfordras för den del av året

1919, under vilken skolorna skulle begynna inrättas, eller under senare

hälften av samma år. Kostnaderna för avlöningen åt de nuvarande

fortsåttningsskolornas lärare uppskattas till 423,000 kronor. Med utgångspunkt

från dessa båda summor skulle då kostnaderna för år 1919 närmast

beräknas till sammanlagt 648,000 kronor. Då det emellertid kan förväntas,

att åtskilliga av de nu befintliga fortsättningsskolorna komma att förvandlas

till obligatoriska fortsättningsskolor enligt den nya ordningen, anser

departementschefen, att till undvikande av dubbelräkning den angivna summan

bör något minskas, varför han förordar, att statens kostnader för

arvoden åt lärarna vid fortsättningsskolorna för år 1919 beräknas till

600,000 kronor. Till detta belopp har Eders Kungl. Maj:t föreslagit att

förslagsanslaget till understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola

måtte höjas.

Mot de gjorda beräkningarna angående statens bidrag till avlönande

av lärare vid fortsättningsskola har riksdagen intet att erinra.

Departementssakkunniga hava verkställt vissa beräkningar angående

de kostnader, som skulle erfordras för anordnande av utbildning skurser

för fortsåttningsskolornas lärare. Dessa beräkningar ligga till grund för Eders

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Kungl. Maj:ts hemställan om anslag för ifrågavarande ändamål. Propositionen

utgår ifrån att under år 1919 skulle anordnas åtta kurser i jordbruk,

två kurser i industri, en kurs i handel, en kurs i matlagning och

en kurs i sömnad. Statsbidraget till dessa kurser föreslås av Eders Kungl.

Maj:t skola utgöra sammanlagt 60,000 kronor.

Ej heller beträffande beräkningarna av kostnaderna för utbildningskurserna

har riksdagen funnit anledning att framställa någon särskild erinran.

Riksdagen vill emellertid i detta sammanhang framhålla önskvärdheten

därav, att överstyrelsen vid anordnandet av kurserna måtte

tillse, att de erhålla en sådan förläggning, att behovet av dylika kurser

på skilda trakter inom riket blir tillbörligen tillgodosett. Ur denna synpunkt

synes det böra vara överstyrelsen angeläget att vid förberedandet

av kursernas anordning sätta sig i förbindelse med lämpliga ortsrepresentanter

inom olika delar av landet.

Högre folkskolan.

Enligt det i propositionen innefattade förslaget skulle, såsom redan

förut nämnts, den högre folkskolan bliva i viss mening en parallellform

till fortsättningsskolan med uppgift att bereda sådana barn, vilka — i

motsats till de barn, som övergå till fortsättningsskolan — efter avslutad

folkskolekurs äro i tillfälle att ännu under något eller några år odelat

ägna sig åt fortsatt dagligt skolarbete för vinnande av förberedelse för inträde

i praktiskt arbete, ett vidgat mått av medborgerlig praktisk bildning

med — då så lämpligen kan ske — inriktning på olika grenar av

arbetslivet i skolans omgivning.

Den högre folkskolan, som är en gammal skolform här i landet, har —

heter det i propositionen — under den förflutna tiden haft att kämpa med

åtskilliga svårigheter av ekonomisk och organisatorisk natur men det

oaktat så småningom tillvunnit sig ett allt större förtroende och befinner

sig för närvarande i en lovande utveckling, i synnerhet sedan de på den

senare tiden allt mera framträdande ansträngningarna att giva åt skolans

undervisning en starkare inriktning på det praktiska livet krönts med

ökad framgång. Emellertid åtnjuter skolan för att kunna fullfölja denna

riktning ett otillräckligt ekonomiskt understöd, vartill kommer, att nu

gällande författningsbestämmelser lägga vissa hinder i vägen för skolans

utveckling i önskvärd riktning.

Det föreliggande förslaget går nu ut på att undanrödja dessa brister

och på samma gång åt formerna för skolans arbete förläna en högre grad

av stadga, än de hittills haft.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Enligt förslaget skulle den högre folkskolans organisation i likhet med fortsättningsskolans

anpssas efter de särskilda behov, som förefinnas å den ort,

där skolan är belägen. Den skulle sålunda på vissa platser få till uppgift

att utöver folkskolans kurs meddela ett högre mått av mera allmänt

hållen medborgerlig bildning. På andra orter åter skulle den bäst motsvara

förefintliga behov, om den, utan att uppgiva sitt allmänbildande

syfte, inriktade sitt arbete på att bibringa lärjungarna en utbildning i

riktning mot ett visst yrke. Den högre folkskolan skulle alltså liksom

fortsättningsskolan kunna fördela sig på en allmän och en yrkesbestämd

typ. Genom att väcka lärjungarnes intresse för och inrikta deras håg

på de praktiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande utbildning

skulle den yrkesbestämda högre folkskolan komma att för det flertal

barn, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska livet, utgöra en

\dda säkrare förberedelse än sådana studier, som leda till realskolexamen.

Då av de båda typer, under vilka den högre folkskolan sålunda skulle

kunna förekomma — den allmänna och den yrkesbestämda — den sistnämnda

på grund av sitt behov av fackbildade lärare, av särskild inrednings-

och undervisningsmateriell o. s. v. givetvis komme att draga större

kostnader än den allmänna typen, föreslås, att densamma måtte erhålla

ett rikligare understöd än det som ifrågasättes för den allmänna typen,

varför förordas, att till den yrkesbestämda högre folkskolan måtte utgå

statsunderstöd efter i huvudsak samma grunder, som kunna komma att

gälla i fråga om den kommunala mellanskolan.

Liksom beslut av Eders Kungl. Maj:t redan erfordras för att högre

folkskola skall bliva erkänd såsom kommunal mellanskola, skulle det ock

bero på prövning av Eders Kungl. Maj:t, huruvida högre folkskola skulle

erkännas såsom yrkesbestämd högre folkskola med rätt till det högre statsunderstöd,

som skulle komma att utgå till skola av denna typ.

Rörande antalet årsklasser i den högre folkskolan är för närvarande

bestämt, att statsunderstöd kan åtnjutas till högst fyra ettåriga årsklasser

och i varje årsklass till högst två parallella avdelningar. Sammanlagda

antalet lärjungar i årsklassens båda avdelningar skall utgöra minst 36.

Emellertid — säges det i propositionen — finnes intet, som hindrar, att

en och samma kommun upprättar flera högre folkskolor och att dessa

ställas under gemensam ledning och styrelse samt till och med inrymmas

i samma byggnad. Då så är förhållandet, kommer lätt den nu föreskrivna

begränsningen av antalet parallellavdelningar att bliva mera skenbar än

verklig. Det föreslås därför, att för framtiden icke någon begränsning av

antalet parallellavdelningar inom viss årsklass må bestämmas, utan att det

må stå kommun fritt att upprätta det erforderliga antalet sådana avdelBihang

till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 höft. (Nr 248). 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens skrivelse Nr 248.

ningar. Härvid bör emellertid som villkor för statsunderstöds utgående

till de olika avdelningarna föreskrivas, att ny avdelning ej må komma i

åtnjutande av statsunderstöd, förr än de redan förefintliga avdelningarna

omfatta ett bestämt angivet antal lärjungar. I sådant avseende föreslås i

fråga om allmän högre folkskola minst 35 och i fråga om yrkesbestämd

sådan skola minst 30 på varje avdelning.

Med den möjlighet att anordna parallellavdelningar, som sålunda föreslagits,

skulle mera sällan komma att yppa sig behov av att inom ett och

samma skolområde upprätta mer än en högre folkskola med allmän läggning

samt mer än en för vart och ett av de olika yrken, för vilka här

avsedd undervisning kan komma ifråga. I propositionen föreslås, att

det skall bero på Eders Kungl. Maj:ts beslut, huruvida så skall i de särskilda

fallen få ske.

På orter, där blott en högre folkskola finnes upprättad, skall denna

enligt förslaget vara gemensam för gossar och flickor.

För närvarande finnas inga i författningsväg givna allmänna bestämmelser

angående den högre folkskolans undervisningsfllan. Någon enhetlig

läroplan, såsom för t. ex. de allmänna läroverken, har för högre folkskolan

icke synts önskvärd, enär varje sådan skola för att väl kunna fylla sin

uppgift på den ort, där den är förlagd, måste i icke oväsentliga avseenden

anpassa sin undervisning efter de förhållanden, som där råda inom

såväl det medborgerliga livet som näringslivet. Det föreslås emellertid nu,

att vissa mera allmänna bestämmelser om läroplanen skola utfärdas av Eders

Kungl. Maj:t och att överstyrelsen därefter bör i enlighet med dessa uppgöra

vissa ej allt för få typer av läroplaner. Dessa skulle tjäna de lokala

skolstyrelserna till hjälp och ledning vid uppgörande av förslag till den

läroplan, vilken skulle fastställas av överstyrelsen. Departementschefen

betonar särskilt i fråga om läroplanen, att även om det varken är behövligt

eller ens möjligt att undervisningen i den högre folkskolan erhåller

samma starka koncentration kring ett fåtal ämnen, som i fortsättningsskolan

kan anses erforderlig, han dock i varje fall håller det för synnerligen

viktigt, att en anhopning av en massa olika undervisningsämnen

sorgfälligt undvikes.

I nära sammanhang med frågan om undervisningen i den högre folkskolan

står spörsmålet om skolans utrustning i fråga om undervisningslokaler

samt undervisnings- och inredningsmateriell. Härom utsäges i

propositionen, att den högre folkskolan torde i allmänhet, ehuru givetvis

särskilda byggnader kunna i åtskilliga fall vara av nöden, kunna få sitt

behov av undervisningslokaler tillgodosett inom byggnader, som uppförts

och utrustats gemensamt för folkskolan och dess överbyggnader. Emeller
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens skrivelse Nr 248.

tid är det — heter det vidare i propositionen — uppenbart, att, för att

den högre folkskolan skall kunna bedriva sin undervisning efter de grunder,

som förut angivits, den måste förses med lämpliga lokaler och med övrig

utrustning, som erfordras för undervisningen. Bland villkoren lör statsbidrags

utgående till högre folkskola föreslås därför den bestämmelsen, att

skolan skall hava till sitt förfogande tjänliga och tillräckliga undervisningslokaler

samt erforderliga skolmöbler och undervisningsmedel.

I fråga om den högre folkskolans lärotid finnes nu bestämt, att undervisningen

skall fortgå 30 veckor varje år, därest ej Eders Kungl. Maj.t på

gjord ansökan annorlunda bestämmer. Emellertid har så gott som undantagslöst

för de under de senare åren inrättade högre folkskolorna på

begäran av de lokala myndigheterna bestämts väsentligen längre lärotid,

i allmänhet densamma, som gällt för folkskolan på den ort, där den nya

högre folkskolan upprättats. Skäl anses därför nu föreligga, att de båda

skolarterna erhålla samma författningsenliga lärotid, med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att såsom nu efter ansökan medgiva undantag. Det föreslås

därför, att undervisningen skall pågå minst 34 1/2 läsveckor om året, påskoch

pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade, därest ej Eders

Kungl. Maj:t på gjord ansökan annorlunda bestämmer.

Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så lång tid, som ovan

stadgats, men beror detta därav, att skolan eller viss klass eller klassavdelning

av densamma, för vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret

inrättats eller ock under kalenderåret upphört, skulle skolan äga

bekomma statsbidrag i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen

pågått.

I kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre

folkskolor är bestämt, att »understöd må kunna utgå till skolor, som fätett

eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas». Genom denna bestämmelse

är möjligheten att upprätta högre folkskolor begränsad av den territoriella

skoldistriktsindelningen. Denna begränsning har emellertid visat

sig hinderlig för uppkomsten av högre folkskolor. Särskilt i sammanhang

med senare tiders utveckling i fråga om industri och samfärdsel har

det uppstått åtskilliga tätbefolkade samhällen, företrädesvis å större

industri- och stationsplatser, vilka i de flesta fall bildat municipalsamhällen,

i vissa fall även kommuner utan att samtidigt övergå till självständiga

skoldistrikt. Även i sådana samhällen skulle en högre folkskola i många

fall vara en lämplig skolform för tillgodoseende av den där uppväxande

ungdomens behov av fortsatt utbildning. För att möjliggöra en sådan

anordning föreslås nu, att det måtte bestämmas, att vilken som helst av

Eders Kungl. Maj:t godkänd kommunal territoriell samfällighet t. ex.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 248.

ett municipaleamhälle ensamt eller tillsammans med ett annat municipalsamhälle

eller tillsammans med visst skoldistrikt eller viss kommun, som ej

utgör eget skoldistrikt, eller derå skoldistrikt eller områden av nu nåmnt

slag — må kunna bilda ett skolområde, som kan upprätta en statsunderstödd

högre folkskola och åtaga sig därmed följande förpliktelser.

Beträffande förvaltningen och ledningen av den högre folkskolan föreslås,

att det måtte bestämmas, att den högre folkskolan skall i likhet med

fortsättningsskolan framdeles såsom hittills stå under inseende av folkskolöverstyrelsen.

Dock torde detta inseende, vad beträffar den högre folkskolan,

böra, såsom jämväl hittills varit fallet, antaga en mera omedelbar

karaktär och närmast bliva jämförligt med det inseende folkskolöverstyrelsen

har att utöva över folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

Aven åt folkskolinspektörerna bör fortfarande! inrymmas — närmast under

folkskolöverstyrelsen — viss inspektionsbefogenhet i fråga om den högre folkskolan.

I samma mån som en högre folkskola antager en starkare utpräglad

yrkesbestämd karaktär, erfordras — anmärkes det i propositionen — i

fråga om den mera speciella fackundervisningen vid en sådan skola, liksom

vid motsvarande slag av fortsättningsskolor, särskild fackinspektion, vilken

emellertid i regel torde kunna uppdragas åt samma personer, som få sig

anförtrott att utöva motsvarande inspektion vid fortsättningsskolor, lärlingsskolor

m. fl. andra praktiska ungdomsskolor. För anordnande av nu senast

berörda inspektion liksom ock för ledningen av den yrkesbestämda högre

folkskolan i vissa andra avseenden påkallas samarbete mellan folkskolöverstyrelsen

och de centrala myndigheter, åt vilka omsorgen om landets

industri och näringar i allmänhet är anförtrodd.

För högre folkskola skall enligt förslaget finnas en av minst fem

personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansättning, revision av dess

räkenskaper m. in. skola bestämmelser finnas i det för skolan fastställda

reglementet. År undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska

utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp och åtnjuter skolan

med hänsyn därtill högre statsunderstöd, skall reglementet innehålla bestämmelse

därom, att minst två i sådant yrke sakkunniga personer skola

vara medlemmar av skolstystyrelsen.

Högre folkskola skall enligt förslaget vara försedd med av Eders Kungl.

Maj:t fastställt reglemente samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Behörighet till anställning som lärare vid högre folkskola har hittills

kunnat förvärvas på tre olika sätt. Först och främst har behörighet till

ämneslärartjänst vid allmänt läroverk medfört behörighet även till lärartjänst

vid högre folkskola. Vidare hava väl vitsordade studier vid uni
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens skrivelse Nr 248.

versitet tillika med praktisk utbildning för lärarkallet antingen vid folkskoleseminarium

eller på annat av Eders Kungl. Maj:t godkänt sätt medfört

dylik behörighet. Slutligen har Eders Kungl. Maj:t kunnat tillerkänna nu

ifrågavarande behörighet åt den, som med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen

och därefter antingen förkovrat sig genom fortsatta studier eller

ock blivit väl vitsordad för tjänstgöring vid högre folkskola, högre avdelning

av folkskola eller annan motsvarande läroanstalt. Av folkskolöverstyrelsen

har nu föreslagits vissa ändringar i fråga om de båda sistnämnda

slagen av behörighetsvillkor. 1 fråga om det förra av dessa föreslås en

uttrycklig bestämmelse om att de däri avsedda universitetsstudierna böra

gälla ämnen tillhörande den högre folkskolans ämneskrets. Vidare

likställas — med hänsyn till de yrkesbestämda högre folkskolornas

behov av fackbildade lärare — studier vid teknisk högskola, handelshögskola,

lantbruksinstitut och skogshögskola med universitetsstudier. I fråga

om det senare slaget av behörighetsvillkor föreslås en skärpning så tillvida,

som det för framtiden skulle fordras att efter avlagd folkskollärarexamen

hava både bedrivit fortsatta studier i ämnen tillhörande den högre

folkskolans ämneskrets och tjänstgjort vid folkskolans överbyggnader eller

därmed jämförliga läroanstalter. Slutligen skulle i fråga om alla tre behörighetsvillkoren

gälla, att den däri avsedda tjänstgöringen skulle omfatta

minst två år.

De av folkskolöverstyrelsen sålunda föreslagna behörighetsvillkoren

innebära i åtskilligt en ej oväsentlig skärpning av nu gällande bestämmelser.

Med hänsyn till de uppgifter, som för framtiden skulle tillkomma

den högre folkskolan, förklarar departementschefen sig anse en sådan

skärpning för vissa fall otvivelaktigt motiverad. Emellertid ligger det

enligt hans mening vikt uppå att rörelsefriheten vid val av lärare ej allt för

mycket bindes. Den högre folkskolan kan nämligen vara betjänt av att erhålla

lärare — särskilt tänker han härvid på fackbildade lärare samt speciellt

dugande folkskollärare — även om dessa tjänstgjort vid läroanstalt av

annan beskaffenhet än de nyssnämnda, exempelvis folkskolans högre avdelning,

yrkesskola o. s. v. Innan föreskrifterna om behörighet till lärarbefattning

vid högre folkskola av Eders Kungl. Maj:t utfärdas, finner

departementschefen därför vissa jämkningar i folkskolöverstyrelsens nu

berörda förslag böra vidtagas.

Enligt förslaget skola vid högre folkskola finnas minst så många

ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras,

skola dessutom vara anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring

ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare skola kunna anställas

såväl män som kvinnor. Högre folkskolan skall förestås av en för viss

tid utsedd manlig eller kvinnlig rektor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens skrivelse Nr 248.

I fråga om lärares tjänstgöringsskyldighet föreslås för lärare vid allmän

högre folkskola 28 å 24 timmar, för lärare vid yrkesbestämd högre

folkskola 26 å 22 timmar samt för lärare med fullständig tjänstgöring,

som tillika innehar förordnande som rektor, 24 å 20 timmar, allt för

läsvecka räknat.

Vad angår ordinarie lärares tillsättande samt förordnande av rektor

föreslås i propositionen, att vad därom är bestämt rörande kommunala

mellanskolor skall väsentligen vinna tillämpning även på högre folkskola.

Undervisningen i den högre folkskolan skall enligt förslaget vara

avgiftsfri, och det bör uttryckligen betecknas som ett undantagsförhållande,

att terminsavgifter där må i enstaka fall, exempelvis i fråga om lärjungar

ifrån annat skolområde, kunna förekomma efter medgivande av Eders Kungl.

Maj:t. Undervisningen för medellös lärjunge bör under alla förhållanden

vara avgiftsfri.

Rörande lärarpersonalens avlöning samt grunderna för bestämmande

av statsbidrag sätter propositionen i utsikt förslag därom till riksdagen i

sammanhang med förslag till löne- och pensionsleglering för lärarpersonalen

vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter ävensom i samband därmed

fullständig kostnadsberäkning angående den höjning av det för närvarande till

de högre folkskolorna utgående anslaget, som kan bliva erforderlig. För

ändamålet har Eders Kungl. Maj:t redan i innevarande års statsverksproposition,

i avbidan på proposition i ämnet, för ändamålet beräknat en ökning

av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda

förslagsanslaget till de högre folkskolorna med 293,000 kronor.

Riksdagen finner den förebragta utredningen ådagalägga önskvärdheten

av att den högre folkskolan, i samband med ordnandet av våra praktiska

ungdomsskolor i allmänhet, på lämpligt sätt inordnas i systemet av dessa.

Denna skolform synes nämligen kunna bliva av särskilt gagn för den

del av ungdomen, som efter avslutad folkskolekurs av olika anledningar

icke omedelbart övergår till arbetsanställning och som därför också har

behov av och tillfälle till en daglig, mera omfattande undervisning ån

den fortsättningsskolan kan erbjuda.

Mot förslaget att giva den högre folkskolan en friare ställning i fråga

om den territoriella skolområdesindelningen än den hittills haft finner

riksdagen ingen anledning till erinran. Detsamma gäller ock de punkter

i förslaget, vilka avse skolartens uppdelning på olika typer, klassavdelningarnas

anordning i fråga om antal och lärarekrafter ävensom

skyldighet för skolområdet att tillhandahålla skolan tjänliga och tillräckliga

undervisningslokaler samt erforderliga skolmöbler och undervisnings
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens skrivelse Nr 248.

medel. Att skolan bör vara försedd med vederbörligt fastställt reglemente

finner riksdagen jämväl självfallet Mot vad förslaget innehåller ifråga

om skolavgifter finner riksdagen icke heller någon anledning till anmärkning.

Enligt fö) slaget skulle läsåret vid högre folkskola omfatta 34 1/2 läsveckor

om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade,

därest ej Eders Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämmer.

Emellertid skulle, efter vad riksdagen inhämtat, de vid skolorna

anställda lärarna vara skyldiga att för den dem tillkommande avlöningen

årligen meddela undervisning intill 36 veckor i alla de fall, då en sådan

tjänstgöring i skolans reglemente påfordrades. Av tillgängliga uppgifter

har riksdagen inhämtat, att vid åtskilliga av de ''nuvarande högre folkskolorna

antalet årliga läsveckor uppgår till eller överstiger 36. Riksdagen

tror sig tillika hava anledning antaga, att en allmännare utsträckning av

läsåret vid nu ifrågavarande skolor torde vara att förutse. Enligt riksdagens

mening måste också en sådan utveckling anses gå i den rätta

riktningen, då det givetvis är önskvärt, att arbetet vid en statsunderstödd

läroanstalt med lärarkrafter, vilkas tjänstgöring avses helt för anstalten,

pågår under så lång tid, att den årliga arbetstiden kan anses

vara ordentligt utfylld för lärjungarna, vilka ju dock befinna sig på ett

högre åldersstadium än folkskolans lärjungar, och för att lärarna tillika

få sig tilldelad en tjänstgöring av den omfattning, att en för deras

utkomst tillräcklig lön därav motiveras. Riksdagen förbiser icke, att det,

för bevarandet av sambandet mellan folkskolans och den högre folkskolans

lärotider och för beredande i sammanhang därmed av tillfälle för

lärjungarna även vid den högre folkskolan att deltaga i det praktiska arbetet

utanför skolan, på sina håll kan vara önskligt, att möjlighet till ett

något kortare läsår förefinnes. En sådan möjlighet torde emellertid kunna

beredas därigenom att det, på samma gång det fastslås att läsåret i regel

bör omfatta minst 36 veckor, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar

däri inberäknade, tillika medgives, att Eders Kungl. Maj:t må i särskilda

fall, då förhållandena därtill föranleda, kunna annorlunda förordna. Genom

en sådan bestämmelse sker icke någon saklig ändring i det nu föreliggande

förslaget. Men genom den formulering bestämmelsen erhåller

vinnes, att den anordning, som måste anses vara den i allmänhet önskvärda,

också i själva bestämmelsen framhålles såsom den ordinära, under

det att åter den anordning, som i verkligheten kommer att tillämpas

mera i undantagsfall, även i bestämmelsen framstår såsom en undantagsanordning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Beträffande den högre folkskolans styrelse och förvaltning håller riksdagen

för önskvärt, att det uttryckligen måtte i blivande allmänna bestämmelser

utsägas, att skolans rektor skall, såvida icke Eders Kungl. Maj:t

i särskilt fall annorlunda bestämmer, vara medlem av skolans styrelse. Riksdagen

anser sig tillika böra understryka departementschefens uttalande

angående betydelsen av att ett tillräckligt antal yrkessakkunniga personer

inväljas i de yrkesbestämda skolornas styrelse. Riksdagen förutsätter givetvis

därvid, att även andra för skolornas ledning och förvaltning betydelsefulla

synpunkter bliva vid val av styrelseledamöter tillgodosedda.

Vad lärarekompetensen beträffar, instämmer riksdagen fullständigt i

det av departemensschefen gjorda uttalandet såväl i fråga om vikten av

en skärpning i vissa fall av samma kompetens utöver vad som nu därom

gäller som ock rörande önskvärdheten av att rörelsefriheten vid val av

lärare ej genom för trånga bestämmelser allt för starkt bindes.

Riksdagen har bemärkt, att i det av folkskolöverstyrelsen framlagda

förslaget till kompetensbestämmelser ordningen mellan de olika grupperna

av lärarkandidater, som här äro i fråga, avviker från nuvarande bestämmelser,

men riksdagen har ansett sig böra antaga, att den sålunda förändrade

ordningen mellan de olika grupperna icke innebär någon antydan

därom, att en lärarekandidat på grund av tillhörigheten till den ena eller

andra gruppen skall anses äga något särskilt företräde framför övriga

utan att ett sådant företräde i varje fall skall uteslutande grundas på den

reala kompetens lärarekandidaten kan besitta.

I fråga om sagda kompetensbestämmelser anser sig riksdagen även

böra uttala, att jämväl behörighet till ämneslärartjänst vid folkskoleseminarium

synes böra medföra behörighet till ämneslärartjänst vid högre

folkskola.

Lärlings- och yrkesskolor.

Enligt det förslag till ett enhetligt system av praktiska ungdomsskolor,

som innefattas i propositionen, skulle för de minderåriga, vilka

genomgått den obligatoriska fortsättningsskolan och äro anställda i hantverk,

industri, handel eller husligt arbete, beredas tillfälle till genomgång

av lärling sskola. För dem, som genomgått lärlingsskolan och önska ytterligare

förkovra sig i sitt fack, skulle möjlighet finnas att genomgå

yrkesskola.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Lärlingsskolans ändamål skall enligt förslaget vara att bereda ungdomen

tillfälle att, samtidigt med inhämtandet av den praktiska yrkesfärdigheten

genom arbete i hantverkets, industriens, handelns eller det

husliga arbetets tjänst, förvärva de för ett framgångsrikt arbete inom de

olika arbetsområdena nödvändiga teoretiska färdigheter, som det praktiska

deltagandet i arbetet utanför skolan icke kan åstadkomma.

Undervisningen i lärlingsskola skall ordnas på två årskurser, vardera

omfattande ett läsår å 8—9 månader. Undervisningen skall pågå minst

6 — i fråga om handel och husligt arbete minst 8 — och i medeltal

högst 12 timmar i veckan samt förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. in.

o OO O

och kl. 8 e. in. I vissa fall skall undervisningen efter särskild prövning

kunna utsträckas till kl. 9 e. m.

Läroämnena i lärlingsskolan komma att växla allt efter skolans särskilda

uppgifter men skola i varje fall begränsas till ett fåtal ämnen, omkring

vilka lärlingsskolans undervisning kan på lämpligt sätt koncentreras.

I lärling sskolor för hantverk och industri skola sålunda läroämnena utgöras

av yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning,

vartill såsom frivilliga ämnen kunna komma ett främmande språk samt

därutöver för kvinnliga lärjungar någon undervisning i hemmets skötsel

och vård. I lärling sskolor för handel skall undervisningen samla sig

kring ämnena handelsteknik, ekonomisk geografi med produktionslära

samt handelsrätt och nationalekonomi, vartill såsom frivilliga

ämnen kunna komma främmande språk, stenografi och maskinskrivning.

I lärling sskolor för husligt arbete skall undervisningen grupperas

kring ämnena praktiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård,

vartill såsom frivilliga ämnen kunna allt efter olika ortsförhållanden

komma trädgårdsskötsel m. fl. ämnen.

Lärlingsskolan skall så långt som möjligt uppdelas i skilda yrkesavdelningar

och undervisningen skall i görligaste mån anpassas efter lärjungarnas

yrken.

Vid lärlingsskolorna böra, där så befinnes lämpligt, särskilda kurser

-anordnas, avsedda Lör äldre arbetare med grundlig yrkeserfarenhet, vilka

ej varit i tillfälle att genomgå någon lärlingsskola.

Till lärare böra personer med verklig yrkesutbildning i så stor utsträckning

som möjligt anställas. Lärarna förordnas av de lokala skolstyrelserna,

föreståndarna av chefsmyndigheten.

Skolstyrelsen skall bestå av minst 5, högst 9 ledamöter, med föreståndaren

såsom självskriven ledamot. Av styrelsens ledamöter skall det antal,

som är närmast över hälften, utgöras av representanter för de praktiska

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 käft. (AV 248.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens skrivelse Nr 248.

yrkena, såväl arbetsgivare som arbetare. Under styrelsen kunna, där så

erfordras, tillsättas specialstyrelser för vissa grupper av skolor. Finnes

inom samma kommun förutom lärlingsskola även däremot svarande yrkesbestämd

fortsättningsskola, bör samarbete mellan dessa skolor åstadkommas,

t. ex. därigenom, att någon representant för det praktiska arbete,

varom undervisning i dem meddelas, insättes såsom medlem i båda skolornas

styrelser.

Varje skolas organisation och verksamhet skall fastställas genom ett

reglemente, vilket, efter förslag av skolans styrelse, prövas och fastställas

av chefsmyndigheten.

Lärlingsskolorna skola vara kommunala inrättningar. Det skall ankomma

på kommun att besluta upprättande av lärlingsskola. Kommun

skall också äga befogenhet att, där så anses lämpligt, besluta om införande

av lärlingsskolplikt för i hantverk, industri, handel och husligt arbete

anställda minderåriga. Med minderårig förstås i överensstämmelse med

stadgandet i lagen om arbetarskydd den, som är under 18 år. Skolplikten

skall kunna omfatta högst 9 månader årlig undervisning under

högst 2 läsår med i medeltal högst 12 undervisningstimmar i veckan.

När den minderårige uppnått 18 års ålder, skall skolplikten upphöra.

Inom nu angivna gränser skall kommun äga frihet att giva åt skolplikten

den utsträckning, vartill förhållandena kunna föranleda. Det

önskemålet uttalas emellertid av departementschefen, att, om skolplikt

införes, denna må träffa så många yrken som möjligt, så att den icke må

giva anledning till att det för vissa yrken blir svårare att erhålla lärlingar

än för andra.

Minderårig, som icke varit i tillfälle att genomgå fortsättningsskola,

skall det oaktat kunna intagas i lärlingsskola, om han fyllt 15 år och

visar sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans

undervisning.

Vad särskilt beträffar lärlingsskolor för husligt arbete, föreslås, att

dessa i mån av utrymme skola stå öppna även för sådana flickor, vilka i

hemmet eller på annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att

detta dock kan sägas vara förvärvsarbete, samt äro fria från fortsättningsskolplikt.

Departementschefen ger uttryck åt den uppfattningen, att lärlingsskolplikten

bör kunna ordnas oberoende av utgången av den nu pågående

utredningen om en lärlingslag, och anser överhuvud, att frågan om de

åtgärder, som möjligen kunna erfordras för att göra skolplikten effektiv,

bör tagas under närmare övervägande, sedan någon större erfarenhet vunnits

om huru saken vid det praktiska genomförandet kommer att utveckla

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Riksdagens skrivelse Nr 248.

sig. Departementschefen ger därmed tillika uttryck åt den övertygelsen,

att, i samma mån som en ordnad lärlingsundervisning kommer att visa

sina frukter och det för ungdomen och dess målsmän liksom ock för arbetsgivarna

blir klart, vilken fördel en sådan undervisning kommer att

medföra, det också skall utan några starkare tvångsåtgärder bliva möjligt

att få lärlingsskolplikten ordnad på ett tillfredsställande sätt.

Kostnaderna för lärlingsskolornas underhåll skola bestridas dels av

staten, dels av kommun. Statens bidrag skall utgå dels till lärares och

föreståndarens löner med belopp motsvarande 2/3-delar av minimiarvodena,

dels till undervisningsrnateriell med belopp motsvarande hälften, i vissa

undantagsfall 2/3-delar av kostnaderna för desamma. För statsbidragens

åtnjutande föreslås vissa, i propositionen närmare angivna villkor. Bland

dessa ingår bestämmelsen, att arvoden åt lärare skola utgå med belopp,

beräknade efter i medeltal minst 4 kronor för varje undervisningstimme

vid lärlingsskolor för industri, hantverk eller handel, samt minst 2 kronor

vid lärlingsskola för husligt arbete.

Av vad riksdagen i det föregående anfört angående det enhetliga system

av ungdomsskolor, som det föreliggande förslaget innefattar, framgår,

att riksdagen i stort sett ansluter sig till vad som i propositionen

föreslås angående inrättande av lärlingskolor. Riksdagen kan icke annat

än instämma uti det från många håll gjorda uttalandet om önskvärdheten

av att snara åtgärder måtte vidtagas för att råda bot på den avsaknad av

teoretiska yrkeskunskaper, som för närvarande i allt för stor utsträckning

förefinnes hos de yrkesanställda arbetarna. Det synes riksdagen, som om

de nu föreslagna lärlingsskolorna skulle vara väl ägnade att fylla en sådan

uppgift. Och riksdagen anser sig härvid böra giva särskilt uttryck åt den

uppfattningen, att vad som i nu ifrågavarande avseende gäller de inom

hantverk och industri anställda minderåriga i icke mindre grad måste

anses gälla även dem, som hava sitt arbete inom handeln och det husliga

arbetet. Riksdagen håller det därför för synnerligen välbetänkt, att

de föreslagna lärlingsskolorna avses även för dessa båda verksamhetsgrenar.

Den tekniska kommittén har gjort en åtskillnad mellan tre slag av

lärlingsskolor: fullständiga, förberedande och kompletterande. Av dessa

har kommittén i främsta rummet förordat de kompletterande eller det

slag, som går ut på att, samtidigt med att lärlingen befinner sig i praktisk

yrkesutövning hos mästaren, meddela honom kompletterande teoretiska

yrkeskunskaper. Såväl departementssakkunniga som departementschefen

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens skrivelse Nr 248.

hava härutinnan följt kommittén. Riksdagen, gom i ett senare sammanhang

blir i tillfälle att yttra sig om de båda förstnämnda slagen av lärlingsskolor,

finner all anledning att ställa sig på samma ståndpunkt. Och riksdagen

anser sig i detta sammanhang höra giva särskilt uttryck åt sin

uppfattning om vikten av att den minderårige yrkesanställde, när han inträder

i lärlingsskolan, icke besitter en allt för ringa erfarenhet ifrån det

praktiska arbetet. I detta avseende vill riksdagen särskilt understryka

departementschefens, närmast på tal om handelslärlingsskolorna gjorda uttalande,

att för ett verkligt tillgodogörande av en teoretisk yrkesundervisning

hos lärjungen måste krävas praktisk erfarenhet om det yrkesarbete

utbildningen avser. I annat fall är det till och med svårt att avgöra,

huruvida lärjungens håg och fallenhet verkligen ligger åt det håll, som

utbildningen avser.

I fråga om de för lärlingsskolorna föreslagna lärokurserna har riksdagen

i det hela taget ingen erinran att göra. Riksdagen kan icke annat

än skänka sitt bifall åt den strävan efter undervisningens samlande kringvissa

huvudämnen, som genomgår dessa kurser, och som tagit sig uttryck

däri, att läroämnena i allmänhet äro till antalet få men till innehållet så

organiserade, att de bilda en sammanhållningspunkt för eljest spridda men

likartade moment i läroinnehållet. Riksdagen anser sig dock böra göra den

erinran, att det vid det närmare utformandet av läroplanerna måtte tillses,

att den nu antydda strävan icke kommer att leda därhän, att eu alltför

strängt genomförd uniformitet åstadkommes, som kan komma att utesluta

eller försvåra ett närmare hänsynstagande till olika orters växlande behov.

Riksdagen anser sig sålunda beträffande lärlingsskolorna för husligt arbete

böra framhålla, hurusom på många orter det praktiska hushållsarbetet,

icke minst under nu rådande förhållanden, har att i främsta rummet tao-a

sikte på åstadkommande av lämpliga och tillräckliga naturprodukter och

hurusom därför t. ex. trädgårdsskötseln — riksdagen tänker närmast på

koloniträdgårdsröreisen och därmed besläktade företeelser — på sådana

orter måste bliva ett betydelsefullt moment i undervisningen i det nu

ifrågavarande slaget av lärlingsskolor.

Emot förslaget i vad det avser lärotider och lärare finner riksdagen

ingen anledning till erinran. Riksdagen har med tillfredsställelse bemärkt,

hurusom de föreslagna lärotiderna innebära möjlighet till en anpassning

efter såväl olika yrkens som olika orters växlande behov.

Att varje lärlingsskola skall vara försedd med ett i vederbörlig ordning

fastställt reglemente och stå under inseende och ledning av en lokalstyrelse,

finner riksdagen självfallet. Beträffande lokalstyrelsen vill riksdagen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens* skrivelse AV 248.

understryka vikten av att gemensamhet åstadkommes så långt som möjligt

i förvaltningen av samtliga inom en kommun förefintliga praktiska ungdomsskolor.

Genom en sådan anordning kunna större möjligheter vinnas

till en både båttre och ekonomiskt fördelaktigare anordning av åtskilliga

av skolans angelägenheter. Riksdagen vill tillika i fråga om lokalstyrelsens

sammansättning uttala önskvärdheten av att, såsom departementssakkunniga

föreslagit, skolans föreståndare alltid blir självskriven ledamot i

styrelsen.

Enligt förslaget skulle lärlingsskolan kunna göras obligatorisk. Detta

förslag: har hos riksdagen framkallat vissa betänkligheter. Riksdagen har

visserligen bemärkt den skillnad, som i detta avseende skulle komma att

finnas mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan. Under det att den

förra av de båda skolformerna skulle vara obligatorisk både för kommunerna

och lärjungarna, skulle nämligen lärlingsskolorna så tillvida bygga på

frivillighetens grund, som det alltid skulle stå kommun fritt att upprätta

lärlingsskola eller icke och att göra en av densamma upprättad lärlingsskola

obligatorisk eller icke. Kommun skulle dessutom äga frihet att,

om den beslöte införa skolplikt, även inom vissa allmänna gränser giva

densamma den utformning i enskildheter, som funnes önskvärd, t. ex. i

fråga om skolpliktens utsträckning till flera eller färre yrken, till flera

eller färre årsklasser, till både manliga och kvinnliga minderåriga eller

till blott endera av dessa grupper. Om emellertid skolplikt infördes,

skulle de minderåriga yrkesanställda vara skyldiga att underkasta sig de

av kommunen i avseende därå givna bestämmelserna.

Riksdagen hyser den uppfattningen, att det vore önskligt, att lärlingsskolorna

i så stor utsträckning som möjligt kunde komma att bygga på

frivillighetens grund. Riksdagen kan nämligen icke förbise, att ett införande

av skolplikt på sätt i propositionen föreslagits skulle kunna komma

att medföra en nog så betänklig olikhet i fråga om de minderåriga yr-''

kesanställdas personliga frihet inom närliggande kommuner liksom ock en

viss för yrkena menlig ojämnhet i fråga om lärlingarnas förpliktelser inom

de olika yrkena. Å andra sidan måste riksdagen, med den uppfattning riksdagen

har om lärlingsskolornas stora betydelse, hålla det för utomordentligt

viktigt, att så många som möjligt av de unga yrkessanställda komma

i åtnjutande av lärlingsskolans undervisning. Och då riksdagen delar de

av departementschefen uttalade, på erfarenheter från utlandet grundade

farhågorna, att det kan befaras, att frånvaron av all skolplikt skulle på

vissa håll medföra, att av kommunerna upprättade lärlingsskolor ej bleve

i önskvärd utsträckning besökta, har riksdagen icke ansett sig böra mot
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens skrivelse Nr 248.

sätta sig det framlagda förslaget. Då riksdagen intagit denna ståndpunkt,

har det skett även därför, att riksdagen vågar hysa den tillförsikten, att de

kommunala myndigheter, som hår skola komma att helt besluta, också skola

komma att med klok urskillning bedöma förhållandena inom de olika

kommunerna och därför lägga sina beslut så, att en eventuell skolplikt

i minsta möjliga utsträckning kommer att medföra de olägenheter, som

eljest kunna befaras. 1 varje fall anser sig riksdagen böra giva uttryck

åt den uppfattningen, att lärlingsskolan måtte, åtminstone till dess närmare

erfarenheter ernåtts, i så stor utsträckning som möjligt komma att

bygga på frivillighetens grund.

Ansluter sig sålunda riksdagen, med nu gjorda erinran, i allmänhet

till det framlagda förslaget om lärlingsskolplikt, finner sig dock riksdagen

föranlåten att i fråga om en viss punkt i detsamma föredraga en annan anordning

än den i propositionen föreslagna. Som redan nämnts, likställas enligt

förslaget de minderåriga yrkesanställda inom det husliga arbetet med

de minderåriga, som hava sitt arbete inom hantverket, handeln och industrien.

Riksdagen har, såsom redan nämnts, principiellt intet att erinra

häremot, om än riksdagen icke kunnat undgå att finna, att möjligen yrkessynpunkten

med en viss ensidighet och till en utsträckning, som knappast motsvarar

yrkesbegreppet i allmänhet, blivit lagd på det husliga arbetet. Det

är väl sant, att det husliga arbetets olika grenar såsom matlagning, sömnad,

barnavård o. s. v. kunna ur facklig synpunkt starkt specialiseras och

utbildningen däri föras till en grad, som fullt ut motsvarar vilken yrkesutbildning

som helst. I fråga om det utbildningsstadium åter, som lärlingsskolan

representerar, torde det emellertid i många fall vara ganska

svårt att göra en verklig åtskillnad mellan yrkesmässigt och icke-yrkesrnässigt

husligt arbete. Och särskilt synes det vara vanskligt att låta

denna åtskillnad, såsom förslaget åsyftar, bestämmas av det yttre, mera

tillfälliga förhållandet, huruvida vederbörande minderåriga förtjäna sitt

uppehälle med det husliga arbetet eller icke. I månget hem torde en

hemmavarande dotter, som befinner sig på lärlingsskolans åldersstadium,

utföra ett husligt arbete, som, även om det icke i ordets vanliga mening

utgör förvärvsarbete, dock i alla andra avseenden är likställt med

det arbete en avlönad tjänsteanställd minderårig utför och vilket även för

hennes framtida arbetsutgifter kan komma att få samma grundläggande

betydelse, som ett lärlingsarbete i allmänhet har. Det är väl också denna

svårighet att draga upp en bestämdare gräns mellan yrkesmässigt och ickeyrkesmässigt

husligt arbete, som gjort, att i fråga om lärlingsskolorna för

husligt arbete det föreliggande förslaget innehåller ett medgivande, vartill

motsvarighet saknas vid andra lärlingsskolor, nämligen att skolorna skola

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Riksdagens skrivelse Nr 248.

i män av utrymme stå öppna även »för sådana flickor, vilka i hemmet

eller på annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att det dock

kan sägas vara förvärvsarbete».

Nu påpekade förhållanden göra, att riksdagen funnit sig böra uppställa

eu ifrån propositionsförslaget avvikande bestämmelse i fråga om lärlingsskolplikten

för det husliga arbetet. Riksdagen går givetvis även här ut

ifrån det av riksdagen härovan uttalade önskemålet, att lärlingsskolan bör

så långt som möjligt bygga på frivillighetens grund. Men skulle skolplikt

anses böra i visst fall införas, håller riksdagen för det riktiga,

att möjligheten till införande av en sådan icke begränsas, på

sätt propositionen föreslår, till de kvinnliga minderåriga, som förtjäna

sitt uppehälle med husligt arbete, utan att det då må stå kommun fritt

att utsträcka densamma till samtliga kvinnliga minderåriga, vilka icke

äro anställda i hantverk, industri eller handel och vilka icke styrka

sig åtnjuta annan mot lärlingsskolans undervisning svarande undervisning.

Med en sådan anordning kommer hinder icke att möta för en kommun, som

så önskar, att tillämpa skolplikten med den begränsning till förvärvsanställda

minderåriga, som propositionen angiver, men å andra sidan kan

en kommun, som finner en sådan begränsning olämplig eller omöjlig,

utsträcka skolplikten på sätt riksdagen nu angivit.

Riksdagen har redan förut uttalat, att riksdagen i fråga om lärlingsskolplikten

ansett sig kunna räkna med de kommunala myndigheternas

kloka urskilning. Det är riksdagen angeläget att i detta sammanhang giva

uttryck åt sin övertygelse, att de kommunala myndigheterna skola komma

att handhava den skolplikt, som kan komma att införas i fråga om husligt

arbete, med all den grannlagenhet den kräver, så att t. ex. vid medgivande

av befrielse för enskilda minderåriga från skolplikten tillbörlig hänsyn

kommer att tagas till i vad mån de minderåriga redan åtnjuta en undervisning

i husligt arbete — det må nu vara under en förfaren husmoders

ledning eller å en annan läroanstalt, — som kan anses vara likvärdig

med lärlingsskolans undervisning.

I vad departementschefen i allmänhet anfört angående sättet för till—

lämpningen av en eventuell skolplikt anser sig riksdagen kunna instämma

och vill särskilt understryka departementschefens ord om önskvärdheten

av att skolplikten kommer att tillämpas med all den hänsynsfullhet, som

både sakens natur och olika orters skiftande förhållanden kunna påkalla.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att den omständigheten,

att frågan om en lärlingslag ännu icke är slutförd, icke bör lägga hinder

i vägen för att frågan om lärlingsskolplikten redan nu avgöres.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Beträffande den för lärlingsskolans lärare föreslagna avlöningen har

riksdagen ingen annan erinring att göra än att riksdagen, i likhet med vad

riksdagen tidigare uttalat i fråga om fortsättningsskolan, finner det synnerligen

angeläget, att frågan om avlöningen för undervisning i husligt ar
C

O O 7 O CD O O

bete med det allra snaraste upptages till reglering.

Enligt förslaget skulle statsbidrag utgå till av kommun upprättad lärlingsskola

med tvåtredjedelar av de till lärarna utgående minimiarvodena

mot villkor, att kommunerna åtoge sig vissa i propositionen närmare angivna

förbindelser. Bland dessa ingår även. att kommunerna skola tillhandahålla

skolorna lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriell, som

kunna godkännas av chefsmyndigheten. I betraktande av de svårigheter

och de omkostnader, som nu berörda villkor kunna komma att i vissa fall

medföra, har riksdagen ansett sig böra understryka ett av kommerskollegiet

i denna punkt gjort uttalande. Kollegiet yttrar därom: »Den fordran, att

lokalerna skola vara ändamålsenliga och försedda med för ändamålet lämplig

inredning, måste naturligtvis upprätthållas, men de torde likväl böra

få utnyttjas även för andra ändamål av sådan beskaffenhet, att de ej lägga

hinder i vägen för att skolans arbete ordnas på det sätt, som för dess

syfte befinnes lämpligast. Det bör tillkomma vederbörande chefsmyndighet

att tillse, det ej lokalerna brukas för sådana ändamål, som kunna hindra

skolans egen verksamhet. Vid den inspektion, som sålunda måste ifrågakomma,

bör dock hänsyn tagas därtill, att fordringarna på lokalerna ej

få bli så höga, att ekonomiskt svaga kommuner, som åro i behov av kompletterande

lärlingsskolor, genom svårigheterna med lokalfrågan finna sig

föranlåtna att av ekonomiska skäl till en oviss framtid uppskjuta dylika

skolors inrättande.»

I likhet med departementschefen finner riksdagen det självfallet, att åt

lärlingsskolornas lärare såsom timavlönade och antagna endast för viss tid

pension icke kan beredas.

Enligt av departementssakkunnige verkställd beräkning skulle statens

totalkostnad för lärlingsskolorna, sedan dessa i beräknat antal trätt i verksamhet,

årligen belöpa sig i runt tal till 1,000,000 kronor. Mot denna

beräkning förklarar sig departementschefen, under framhållande, att

densamma givetvis endast kan vara approximativ, intet hava haft att

erinra. Ej heller riksdagen har funnit densamma giva anledning till anmärkning.

Till det för 1919 ifrågasatta anslaget till lärlingsskolorna återkommer

riksdagen i ett senare sammanhang.

Det är icke blott inom den egentliga arbetarestammen, som det för

närvarande föreligger ett stort behov av ökad yrkeskunskap. Det före
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Riksdagens skrivelse Nr 248.

finnes ett ej mindre behov, heter det i propositionen, att bereda tillgång

på grundligt utbildade förmän, arbetsledare och tekniker av olika grad.

För tillgodoseende härav böra därför enligt förslaget yrkesskolor inrättas.

Dessa skolors ändamål skulle vara att meddela i hantverk, industri,

handel och husligt arbete anställda arbetare med god praktisk yrkeserfarenhet

en på lärlingsskolans kunskapsmått byggd fortsatt undervisning

av teknisk, yrkesekonomisk och medborgerlig art, avsedd i allmänhet att

höja deras arbets- och förvärvsförmåga och att giva dem nödiga förutsättningar

för mera ansvarsfulla befattningar inom industrien, såsom förmansoch

därmed jämförliga förtroendeposter, eller för en mera oberoende ställning

såsom självständiga utövare av ett yrke.

I motsats till lärlingsskolorna skulle yrkesskolorna i varje fall vara

fullt frivilliga samt kunna anordnas under en mångfald olika former med

längre eller kortare läroår, flera eller färre årskurser och större eller mindre

antal timmar i veckan, allt efter ortliga förhållanden och arbetsförhållandena

inom de yrken, för vilka kurserna åro avsedda.

Undervisning skulle sålunda kunna meddelas i form av yrkes-, ämneseller

mästarekurser. Yrkeskurserna skulle arbeta efter fasta läroplaner,

avpassade för vissa yrken och beräknade att fullständigt genomgås av samtliga

kursdeltagare på en viss begränsad tid. I ämneskurserna åter skulle

undervisning, teoretisk såväl som praktisk, meddelas i olika fristående läroämnen,

bland vilka lärjungarna ägde rätt att utvälja dem, som bäst motsvarade

vars och ens behov och önskningar. I mästarekurserna slutligen

skulle lämnas undervisning av yrkesekonomisk eller yrkesteknisk art, avsedd

dels för skickliga arbetare, som ämna etablera sig som självständiga

utövare av yrket, dels även för äldre sådana, som behövde närmare studera

nyare rön och framsteg inom yrket.

Undervisningen skulle kunna anordnas antingen såsom aftonundervisning

eller såsom dagundervisning. Yrkeskurs med dagundervisning beräknas

omfatta en tid av ett par månader intill högst 30 veckor, förlagda

under tiden från och med september till och med april. Yrkeskurs med

aftonundervisning skulle omfatta ett eller två läsår, vartdera om högst 30

veckor med 6 — 12 timmars undervisning per vecka. För ämnes- oeh

mästarekurser skulle ej kunna givas några bindande allmänna bestämmelser,

utan borde dessa få fullt fritt anpassas efter olika förhållanden.

Huruvida en yrkesskola skulle intaga en mera fristående ställning

med egen förvaltning eller anknytas såsom överbyggnad till någon lärlingsskola

eller såsom annex till någon fackskola under samma förvaltning som

denna, skulle bliva beroende av de lokala förhållandena. Likaledes skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 81 höft. (Nr 248.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Riksdagens skrivelse Nr 248.

det bero av omständigheterna, huruvida yrkesskolorna skulle anordnas på

bestämda orter eller såsom ambulerande, huruvida de skulle innefatta årligen

återkommande kurser eller kurser, anordnade med längre mellanrum.

Förutom den ordinarie undervisningen skulle vid yrkesskolorna tid

efter annan anordnas föredrag över sådana frågor, som stå i samband med

yrkesundervisningen men icke lämpligen kunde ingå i den ordinarie undervisningen,

t. ex. om näringslagstiftning, hälsolära, sjukkasse- och försäkringsväsen,

kommunal- och statsförvaltningsfrågor.

Undervisningen i yrkeskurserna skulle ordnas rent fackligt med hänsyn

till lärjungarnas yrken och i likhet med vad som föreslagits beträffande

lärlingsskolorna grupperas kring vissa huvudämnen, vilka skulle vara obligatoriska

för varje kursdeltagare. Läroämnena i mästare- och ämneskurser

skulle bestämmas i varje särskilt fall efter för handen varande omständigheter.

För vinnande av inträde i yrkesskolan skulle fordras: till yrkes- eller

ämneskurs med aftonundervisning, att den sökande antingen med godkänt

avgångsbetyg genomgått lärlingsskola, eller ock att han fyllt 17 år och

under minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete samt genom betyg

eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra

sig undervisningen i den kurs, vari inträde sökes; till yrkes- eller ämneskurs

med heldagsundervisning, att den sökande fyllt 18 år och under

minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete samt genom betyg eller

avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig

undervisningen i den kurs, vari inträde sökes; samt till mästarekurs, att

den sökande fyllt 20 år och under minst tre år ägnat sig åt praktiskt

yrkesarbete samt genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga

förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den kurs, vari inträde

sökes.

För sådana arbetare, som ej haft tillfälle att genomgå lärlingsskola,

skulle i särskilda vid lärlingsskolor anordnade förberedande lärokurser tillfälle

beredas att inhämta nödiga förkunskaper.

Såsom lärare skulle anställas personer med teknisk bildning och i

främsta rummet verkliga yrkesmän antagas.

Skolorna skulle kunna upprättas såväl av kommun som av enskilda.

Vid kommunala yrkesskolor skulle om styrelse och föreståndare gälla i

huvudsak vad därom föreslagits i fråga om kommunala lärlingsskolor. För

enskilda yrkesskolor skulle i dessa avseenden närmare bestämmelser lämnas

i skolornas reglementen.

Vid yrkesskolorna skulle, i motsats till vad som föreslagits i fråga om

opaginerad Kontrollera mot PDF

5L

Riksdagens skrivelse Nr 248.

lärlingsskolorna, skolavgifter inom vissa i skolornas reglementen närmare

fastställda gränser kunna upptagas. Medellösa eller mindre bemedlade

lärjungar skulle alltefter förhållandena helt eller delvis befrias från erläggande

av avgifter.

Statsbidrag skulle utgå till kommunala yrkesskolor enligt samma

grunder, som föreslagits i fråga om lärlingsskolor. Bland villkoren för

statsbidrags åtnjutande skulle ingå, att arvoden till lärarna skulle utgå med

belopp, beräknade efter i medeltal minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola

för industri, hantverk och handel samt minst 2 kronor vid yrkesskola för

husligt arbete. Det skulle därjämte föreskrivas, att skolan skulle hava till

sitt förfogande lokaler samt inrednings- och undervisningsmateriali, som

kunde godkännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen.. Till enskilda

yrkesskolor skulle statsbidrag kunna utgå efter Kungl. Maj:t bestämmande

i varje särskilt fall, efter i huvudsak samma grunder, som föreslagits

för de kommunala skolorna.

De departementssakkunnige hava uppskattat statens arliga totalkostnader

för yrkesskolorna, när dessa en gång i beräknat antal förefinnas,

till omkring 375,000 kronor.

Riksdagen finner sig kunna ansluta sig till det framlagda förslaget till

yrkesskolor.

Mot den föreslagna organisationen av skolorna i vad denna avser

kurser och undervisning har riksdagen icke funnit anledning till erinran.

Av synnerlig vikt synes det riksdagen vara, att för yrkesskola icke på förhand

fastställas så detaljerade former, att undervisningens anpassning efter

omständigheterna på något sätt äventyras. Riksdagen anser sig därför ock

böra understryka vad departementschefen därom yttrar.

Det ligger i yrkesskolornas natur, att deras arbete måste komma att

uppdelas på åtskilliga längre eller kortare kurser. Riksdagen anser sig

emellertid böra erinra om vikten av att skolornas undervisningstid därigenom

icke måtte komma att alltför mycket splittras för skolornas lärare och

lärjungar.

Beträffande skolornas lärare instämmer riksdagen livligt i det av tekniska

kommittén gjorda uttalandet, att det måste anses som eu livssak

för yrkesskolorna, att de erhålla lärare, som äro väl kvalificerade för en

verklig yrkesundervisning.

Vad beträffar de föreslagna inträdesfor dringarna har riksdagen ingen

annan erinran att göra än att det synes riksdagen önskligt, att inträdesåldern

för yrkesskolor i husligt arbete icke måtte sättas högre än för övriga

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Riksdagens skrivelse Nr 24S.

yrkesskolor, d. v. s. bestämmas till 17 år samt kravet på deltagande i

praktiskt arbete inskränkes till två år.

I fråga om skolornas lokala styrelse har riksdagen samma önskemål

att uttala, som riksdagen framfört i fråga om lärlingsskolornas styrelser,

eller att dessa måtte, så ofta anledning därtill gives, bliva gemensamma

för på samma ort befintliga yrkesskolor och lärlingsskolor.

De i propositionen framlagda approximativa beräkningarna giva icke

riksdagen anledning till något uttalande. Till det för skolorna för år 1919

ifrågasatta statsanslaget återkommer riksdagen i ett senare sammanhang.

Vid sidan av de mera reguljära skolformer för lärlings- och yrkesundervisningen,

för vilka i det föregående redogjorts, skulle, såsom förut

nämnts, dessutom kunna förekomma vissa friare skolformer för samma

undervisning, vilka även borde av staten på lämpligt sätt understödjas.

Propositionen innefattar förslag till två mera utformade slag av dylika

skolor, nämligen ettåriga handelsskolor och hushållsskolor.

Båda dessa slag av skolor skulle åsyfta — var på sitt område — att

bereda sådana arbetsanställda, vilka icke varit i tillfälle att genomgå lärlings-

eller yrkesskola, möjlighet att under någon tids daglig, för ändamålet

särskilt anordnad undervisning inhämta ett kunskapsmått, motsvarande

det som inhämtas i lärlings- och yrkesskolan. Dylika skolor borde

i främsta rummet förläggas till sådana smärre orter, där inga lärlingseller

yrkesskolor funnes att tillgå, samt särskilt i fråga om elevernas inträdesålder

så ordnas, att de icke kunde uppträda som konkurrenter till

lärlings- och yrkesskolorna. Skolorna skulle kunna upprättas både av

kommun och enskilda.

För att vinna inträde vid en ettårig handelsskola skulle enligt förslaget

fordras att hava fyllt 17 år samt att under minst två år hava varit

sysselsatt i handel eller affärsrörelse.

I fråga om läroämnen och kxirser skulle i stort sett gälla detsamma,

som föreslagits i fråga om lärlings- och yrkesskolor för handel.

Lärotiden i de ettåriga handelsskolorna skulle omfatta ett läsår av

omkring 36 veckors längd, påsk- och pingstferier däri inräknade. Antalet

undervisningstimmar i veckan skulle vara 34—36.

1 fråga om lärarnas tillsättning och avlöning samt skolornas styrelse

och förvaltning skulle tillsvidare gälla detsamma, som förelagits i fråga om

yrkesskolorna. Skolavgifter skulle kunna få upptagas inom vissa i skolornas

reglemente närmare angivna gränser. Skolorna skulle åtnjuta statsunderstöd

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Riksdagens skrivelse Nr 248.

efter samma grunder, som föreslagits i fråga om lärlings- och yrkesskolor.

Till en kommunal handelsskola skulle efter departementsschefens

beräkning komma att utgå ett ärligt statsunderstöd av omkring 3,900

kronor. Att beräkna det antal skolor, som kan komma att upprättas,

låter sig icke på förhand göra.

Behovet av lägre handelsutbildning i våra större städer och samhällen

bör enligt riksdagens mening närmast tillgodoses genom lärlings- och yrkesskolor.

Emellertid finner riksdagen det lämpligt att för personer, som ägna

sig åt handelsyrket men äro bosatta på landsbygden eller i mindre samhällen,

där antalet minderåriga handelsanställda är för litet för att motivera

upprättandet av läroanstalter av nyssnämnda art, möjlighet beredes att i

särskilda för ändamålet upprättade skolor förvärva den handelsutbildning,

varav de äro i behov. Och det synes riksdagen, som om de i sådant syfte

i propositionen föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle vara ägnade att

fylla en sådan uppgift.

Enligt riksdagens mening bör — även om man för åstadkommande av

nu ifrågavarande skolor i övervägande grad måste räkna med det enskilda

initiativet — det stå både kommun och enskilda fritt att upprätta sådana

skolor.

Vad angår enskildheterna av det framlagda förslaget till ettåriga handelsskolor,

komma dessa givetvis att i allt väsentligt sammanfalla med vad

som i motsvarande avseenden gäller om lärlings- och yrkesskolorna. Riksdagen

kan därför hänvisa till vad riksdagen därom i det föregående yttrat.

Mot de beräknade kostnaderna har riksdagen inga erinringar att göra.

Icke heller finner riksdagen något att invända mot de föreslagna grunderna

för statsbidragens utgående till dessa skolor.

Enligt det i propositionen innefattade förslaget till hushållsskolor skulle

dessa i stort anordnas efter alldeles enahanda grunder som de ettåriga handelsskolorna.

Undervisningen komme således att i fråga om både innehåll

och anordning i allt väsentligt anordnas på samma sätt som i lärlingsoch

yrkesskolor för husligt arbete.

Undervisningen skulle anordnas i kurser, omfattande i regel 6

månader. Även särskilda kurser med kortare lärotid skulle emellertid

kunna anordnas.

Såsom villkor för inträde i skolorna skulle bestämmas minst 2 års

föregående sysselsättning med husligt arbete samt en minimiålder av 18

år ävensom nödiga kunskapsförutsättningar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Riksdagens skrivelse Nr 248.

I fråga om lärarnas avlöning och grunderna för statsbidrags utgående

skulle gälla detsamma som om lärlings- och yrkesskolor för husligt arbete.

Departemenschefen erinrar om hurusom de sålunda föreslagna hushållsskolorna

i åtskilliga avseenden komme att stå de av 1917 års riksdag

upprättade JmsniodersJcolorna ganska nära. Han anser dock, att sistnämnda

skolor fortfarande, särskilt under den närmaste tiden, hava en viss uppgift

att fylla. Emellertid böra de, så snart ske kan, anpassas efter de nya förhållanden,

som komma att inträda, om det föreliggande förslaget om yrkesundervisningens

ordnande vinner riksdagens bifall. Propositionen innehåller

emellertid framställning till riksdagen att, i enlighet med riksdagens

beslut av föregående år, för anordnande av husmoderskolor på extra stat

för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 50,000 kronor.

Av vad riksdagen i det föregående anfört framgår, att riksdagen anser

sig böra ansluta sig till förslaget om upprättandet av hushållsskolor av den

art, som i propositionen angives. Riksdagen har icke funnit anledning till

annan anmärkning mot enskildheterna i detta förslag än att riksdagen anser

sig böra uttala önskvärdheten av att inträdesåldern vid dessa skolor ej sättes

högre än inträdesåldern vid yrkesskolorna i allmänhet och vid de ettåriga

handelsskolorna eller att den må bestämmas till 17 år.

Förslaget att, i enlighet med riksdagens beslut av föregående år, för

anordnande av husmodersskolor på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag

av 50,000 kronor, anser sig riksdagen böra godtaga. Riksdagen finner

sig emellertid böra uttala den förväntan, att frågan om ordnandet av förhållandet

mellan den undervisning, som skulle komma att meddelas i de

nu föreslagna hushållsskolorna, och undervisningen i husmodersskolorna

måtte med det snaraste tagas under omprövning, så att icke tvänne skolformer

med i väsentliga avseenden gemensamma uppgifter komma att onödigtvis

arbeta vid varandras sida och måhända också träda i osund konkurrens

med varandra.

Enligt tekniska kommitténs förslag skulle, såsom förut blivit nämnt,

kunna upprättas tre olika slag av lärlingsskolor: kompletterande lärlingsskolor,

fullständiga lärlingsskolor och förberedande lärlingsskolor. Av

dessa skulle de förstnämndas uppgift fullständigt sammanfalla med de i

propositionen föreslagna lärlingsskolornas, om vilka riksdagen i det föregående

yttrat sig. De fullständiga lärlingsskolorna skulle avse att giva

fullständig såväl teoretisk som praktisk lärlingsutbildning, under det att

de förberedande lärlingsskolorna skulle hava till ändamål att förbereda

eller lägga grund för lärlingsutbildningen inom industrien.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

55

Departementschefen har funnit upprättandet såväl av fullständiga som

ock framför allt av förberedande lärlingsskolor under vissa förutsättningar

fullt motiverat, men har uttalat den meningen, att det torde böra anstå

därmed, till dess en överstyrelse för yrkesundervisningen kommit till stånd

och denna myndighet hunnit pröva och eventuellt närmare utforma de

framlagda förslagen.

I propositionen erinras vidare om hurusom det förutom de i det föregående

behandlade skoltyperna finns och sannolikt kommer att finnas en

hel del enskilda läroanstalter av olika slag, vilka meddela yrkesundervisning

i en eller annan form såväl på det tekniska som på handelns och det husliga

arbetets område. Aven beträffande dessa skolor har man på olika håll

funnit det vara rätt och billigt, att de under vissa förutsättningar skulle

kunna erhålla understöd av staten. Departementschefen erinrar särskilt

därom, att huvudvikten vid yrkesundervisningens ordnande icke bör läggas

vid en på alla punkter strängt genomförd uniformitet med avseende på

skolornas organisation utan fastmer därpå, att ett för yrkesundervisningen

värdefullt resultat kan uppnås. Ur denna synpunkt synes det vara en fördel,

att även sådana enskilda skolor finnas, vilka arbeta under ännu mera

fria former än de i det föregående nämnda och inom vilka det enskilda

initiativet sålunda har större möjlighet att göra sig gällande.

Propositionen innehåller i överensstämmelse härmed förslag om att

statsunderstöd må kunna utgå även till skolor av nu ifrågavarande art efter

prövning av Eders Kungl. Maj:t för varje särskilt fall och med tillämpning

i huvudsak av samma grunder, som föreslagits i fråga om enskilda yrkesskolor

av de förut behandlade typerna.

Riksdagen kan icke annat än skänka sitt erkännande åt den i propositionen

uttalade grundsatsen, att även sådana enskilda skolor, vilka arbeta

mera obundna av de förhandenvarande normalformerna av läroanstalter och

inom vilka det enskilda initiativet kan hava större utrymme, äga ett visst

berättigande. Med rätta påpekas i propositionen, hurusom på andra undervisningsområden

erfarenheten ådagalagt, att enskilda skolor, som ägt full

frihet med avseende på sin organisation, kunnat på ett eller annat sätt

verka banbrytande och därför också anses förtjänta av statsunderstöd. Riksdagen

finner sig därför böra medgiva, att statsunderstöd må efter prövning

i varje särskilt fåll av Eders Kungl. Maj:t och med tillämpning av i huvudsak

samma grunder, som föreslagits i fråga om statsunderstöd åt i det föregående

omnämnda enskilda skolorna, utgå även till sådana för den lägre

yrkesundervisningen avsedda enskilda läroanstalter, vilka inrättas under

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Riksdagens skrivelse Nr 248.

mera fria former i syfte antingen att pröva nya uppslag eller på ett eller

annat sätt komplettera den undervisning, som meddelas i övriga skolor.

Yad nu särskilt beträffar de av den tekniska kommittén föreslagna

fullständiga och förberedande lärlingsskolorna, instämmer riksdagen visserligen

i stort sett i departementschefens uttalande, att det bör anstå med upprättandet

av dylika skolor, till dess en blivande central ledning för yrkesundervisningen

hunnit närmare pröva och utforma det föreliggande förslaget. Och

riksdagen finner vad angår de föreslagna förberedande lärlingsskolorna så

mycket större anledning därtill, som det synes riksdagen, som om dessa läroanstalter

skulle i vissa fall komma att ganska nära sammanfalla med sådana

fortsättningsskolor, i vilka verkstadsarbete förekommer. Emellertid anser sig

riksdagen böra uttala, att det icke bör betraktas såsom uteslutet, att någon

förberedande lärlingsskola redan under år 1919 skulle kunna komma, att

visa sig äga den betydelse för yrkesundervisningen, att den vore förtjänt

av att°jämställas med nyss berörda mera fria former av läroanstalter för

yrkesundervisningen, vilka skulle kunna, pa sätt riksdagen medgivit,

komma i åtnjutande av statsunderstöd under sagda år.

Departementchefen erinrar om att den plan för den lägre yrkesundervisningens

omorganisation, som innefattas i propositionen, icke kan genomföras

på en gång utan att en viss övergångstid kräves. Detta vore klart

redan av det förhållandet, att erforderliga undervisningslokaler med tillhörande

materiell icke genast torde stå till buds överallt och att lämpliga lärarkrafter

icke heller genast funnes till förfogande. Men det följde också av

det föreslagna systemet. Enligt detta skulle lårlingsskolan utgöra en överbyggnad

på den nya fortsättningsskolan. Denna senare skulle komma att

träda i verksamhet år 1919. Då fortsättningsskolan år tvåårig, skulle

således något större antal lärlingsskolor icke komma att upprättas förrän

1921. Vidare skulle yrkesskolan bygga på lårlingsskolan, och då även denna

är tvåårig, hade man icke att förvänta inrättande av yrkesskolor till något

större antal förrän år 1923.

Nu skulle emellertid genomgången fortsättningsskola icke vara ett

nödvändigt villkor för inträde i lårlingsskolan, icke heller skulle för inträde

i yrkesskolan oeftergivligen fordras att hava genomgått en lärlingsskola,

utan i såväl lärlings- som yrkesskolan skulle kunna intagas inträdessökande,

som visat sig vara i besittning av kunskaper motsvarande dem,

som äro avsedda att förvärvas i en fortsättnings-, respektive lärlingsskola.

Med anledning härav kunde man tänka sig, att ett antal lärlings- och yrkesskolor

skulle komma att upprättas redan under år 1919. Beträffande skolor

med friare former skulle, enligt förslaget, fullständiga lärlingsskolor

s. 57 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

57

och förberedande lärlingsskolor komma till stånd endast under medverkan

av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen. Något nämnvärt antal av

dylika skolor skulle därför knappast kunna tänkas inrättade under år 1919.

Däremot vore det mera antagligt, att en del ettåriga handelsskolor och

hushållsskolor under sagda år kunde komma till stånd. Likaledes torde

man böra räkna med, att en eller annan enskild skola med friare former

skulle kunna befinnas vara av den beskaffenhet, att statsbidrag till densamma

borde utgå. Medel för tilldelande av statsbidrag för år 1919 till

de nya skolorna för yrkesundervisningen borde således vara tillgängliga.

Att exakt beräkna det belopp, som för nu nämnda ändamål kunde

vara erforderligt, läte sig tydligen icke göra. Detta belopp kunde på förhand

endast tillnärmelsevis uppskattas. Med ledning av vad i det föregående

anförts rörande statens kostnader för skolorna av de olika kategorierna

hade departementschefen kommit till den uppfattningen, att ett

belopp av 110,000 kronor skulle för år 1919 vara tillräckligt.

Vad beträffar de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna, skulle dessa

enligt det föreliggande förslagets organisationsplan så småningom avlösas

av de nya skolformerna. Härom yttrar departementschefen:

»Den tekniska kommittén har ansett, att detta skulle kunna ske genom

en uppdelning av undervisningen vid de lägre tekniska skolorna på

två stadier, ett lägre förberedande stadium, motsvarande den föreslagna

obligatoriska lärlingsskolan, och ett högre stadium, motsvarande yrkesskolan.

Givetvis låter det också tänka sig, att vissa lägre tekniska

yrkesskolor ombildas till lärlingsskolor, andra till yrkesskolor. Huru än

härmed kommer att gå, komma säkerligen de flesta av de nuvarande lägre

tekniska yrkesskolorna i stort sett att under några år framåt fortgå på

samma sätt som förut. Någon avsöndring inom desamma av lärlingsskolavdelningar

eller någon fullständig ombildning av vissa skolor till lärlingsskolor

torde i större utsträckning icke ske förrän år 1921, då avgång

från de nya fortsättningsskolorna första gången skulle äga rum, och ombildningen

till yrkesskolor lärer i allmänhet icke komma till stånd förrän

år 1923, då de nya lärlingsskolorna första gången lämna från sig sin kontingent

av lärjungar. Man får således utgå ifrån att statsbidrag tills vidare

kommer att utgå även till lägre tekniska yrkesskolor av nuvarande

typ, och för år 1919 torde för detta ändamål höra beräknas samma belopp,

som är upptaget i 1918 års riksstat, eller 140,000 kronor.»

»Tills vidare torde vara lämpligast, att statsbidragen såväl till de nya

skolorna som till de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna utgå från ett

gemensamt anslag. Enligt det ovan anförda skulle för de nya skolorna

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 81 höft. (Nr 248.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Riksdagens skrivelse iYr 248.

beräknas ett belopp av 110,000 kronor och för de lägre tekniska yrkesskolorna

det nuvarande beloppet, 140,000 kronor. Det gemensamma anslaget

borde sålunda upptagas med ett belopp av 250,000 kronor. Såsom departementschefen

redan förut erinrat, har Eders Kungl. Maj:t i den till 1918 års

riksdag avlåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behov föreslagit

riksdagen att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, beräkna

på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor, åt

lägre tekniska yrkesskolor m. m. Med hänsyn till de grunder, som i det

föregående förordats för utgående av statsbidrag till de nya skolorna, bör

anslaget emellertid erhålla karaktären av förslagsanslag för att under alla

förhållanden lämna tillgång till utanordnande av de statsbidrag, som enligt

dessa grunder böra utgå. Då det behov, för vilket anslaget år avsett, är

av permanent natur samt i varje fall någon minskning av anslaget under

det belopp, nu ifrågasatts, säkerligen icke kan tagas i beräkning, torde anslaget

dessutom böra uppföras på ordinarie stat. Anslagets beteckningsynes

‘därvid lämpligen böra något ändras, så att det upptages under rubriken:

understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen.»

>Ur synpunkten av reda och överskådlighet synes det lämpligt,

att ovanberörda anslag till understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen

framdeles, sedan de olika slagen av skolor i något större utsträckning

kommit till stånd, uppdelas på tre särskilda anslag, nämligen

ett för lärlingsskolorna, ett för de kommunala yrkesskolorna och ett för

de enskilda skolorna. En sådan uppdelning torde kunna genomföras i

1922 års riksstat.»

Beträffande husmodersskolorna har riksdagen så nyligen som år 1917

fattat beslut. Någon ändring av det för dessa skolor avsedda anslaget

med avseende på anslagets storlek eller natur anser departementschefen

icke böra ifrågasättas, förrän någon erfarenhet vunnits rörande sagda skolor.

Detta anslag bör därför, som även ovan antytts, även för år 1919

uppföras såsom förslagsanslag på extra stat med ett belopp av 50,000

kronor, men överflyttas från sjätte till åttonde huvudtiteln.

Mot den av departementschefen verkställda beräkningen har riksdagen

icke funnit anledning till anmärkning. Det är givetvis omöjligt att för

närvarande med någon större grad av visshet beräkna, huru stort antal

skolor av de olika slagen kan under den närmaste tiden komma att uppstå.

Då det här gäller ett område, som i många avseenden befinner sig i

en beklagansvärd efterblivenhet, är det uppenbarligen önskligt, att kommuner

och enskilda snarast möjligt komma i tillfälle att begagna sig av

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Riksdagens skrivelse Sr 2-18.

den möjlighet till åstadkommande av eu förbättrad yrkesutbildning, som

nu erbjudes. Ur denna synpunkt synes det vara av vikt, att det belopp,

som av riksdagen ställes till förfogande för llndamalct, icke alltför snävt

tillmätes. I förhållande till de i propositionen beräknade totalkostnaderna

för de olika slagen av läroanstalter utgör det föreslagna beloppet ungefär

en tolvtedel, en proportion, mot vilken riksdagen intet har att

erinra.

Att de hittillsvarande lägre tekniska yrkesskolorna böra under över*

gångstiden hava möjlighet att komma i åtnjutande av statsunderstöd enligt

hittills gällande grunder synes riksdagen riktigt. För att så må kunna

ske bör det hittills utgående anslaget, såsom i propositionen föreslås,

utgå även under år 1919. Att detta anslag under den närmaste

tiden kommer att tillsammans med det nu erforderliga anslaget till de

föreslagna nya yrkesundervisningsanstalterna bilda ett gemensamt anslag

underrubrik: Understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen» och

att detta anslag erhåller karaktären av förslagsanslag, synes vara en av

de inträdande övergångsförhållandena väl motiverad anordning. Emellertid,

har riksdagen bemärkt departementschefens uttalande om framtida

uppdelning av anslaget på tre särskilda anslag, allt efter arten av de

skolor anslaget avser, och synes en dylik anordning riksdagen lämplig.

Riksdagen finner sig ävenledes, under hänvisning till vad riksdagen här

ovan yttrat om den framtida organisationen av vissa läroanstalter för husligt

arbete, böra bifalla förslaget, att för beredande av understöd, i

överensstämmelse med år 1917 års riksdag godkända grunder, till yrkesskolor

för husmodersutbildning i städer, köpingar, industri- och andra

liknande samhällen samt till obemedlade och mindre bemedlade elever vid

nämnda skolor måtte under åttonde huvudtiteln för år 1919 anvisas ett

förslagsanslag av 50,000 kronor.

Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.

Såsom förut omnämnts, skulle det föreslagna systemet av praktiska

ungdomsskolor även omfatta tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.

Då° emellertid förslaget i denna punkt har ett nära sammanhang med den

löne- och pensionsreglering för vissa andra av de under ecklesiastikdepartementet

lydande läroanstalterna, som Eders Kungl. Maj:t enligt meddelande

i årets statsverksproposition har för avsikt att förelägga innevarande års

riksdag, har det, enligt vad departementschefen i sitt uttalande till statsrådsprotokollet

meddelar, ansetts lämpligt att låta anstå med framläggande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Riksdagens skrivelse Nr 248.

av fullständigt förslag till sagda fackskolor och gymnasier, intill dess förslag

till ovanberörda löne- och pensionsreglering kunde föreläggas riksdagen!

Vid sådant förhållande påkallar förevarande punkt för närvarande intet

yttrande av riksdagen.

Statens skola för konsthantverk och konstindustri i Stockholm.

Statens normalskola för yrkesundervisningen.

Enligt tekniska kommitténs förslag skulle den tekniska skolan i Stockholm

omorganiseras, så att dess uppgifter för framtiden övertagas av fyra

skilda läroanstalter nämligen:

a) en teknisk fackskola för maskinindustri,

b) en teknisk fackskola för byggnadsindustri,

c) en läroanstalt för konsthantverk med särskild avdelning för utbildande

av lärare i teckning och välskrivning, samt

d) statens normalskola för yrkesundervisningen.

Departementssakkunniga ansluta sig i huvudsak till detta förslag och

departementschefen förklarar sig anse den av kommittén framlagda planen

för skolans omgestaltning kunna tjäna som en god utgångspunkt för det

omgestaltningsarbete, som här kan behövas. I fråga om den tilltänkta

statens skola för konsthantverk finner han det i hög grad önskvärt, att

skolan snarast möjligt sättes i stånd att i stegrad grad skänka vårt konsthantverk

och vår konstindustri sitt stöd. Och vad beträffar den föreslagna

statens normalskola för yrkesundervisningen, anser han denna fråga, på

grund av den betydelse den måste anses äga för en gynnsam lärarerekrytering

vid samtliga praktiska ungdomsskolor, höra till dem, vilka i

allra främsta rummet böra påkalla vederbörande myndigheters uppmärksamhet.

Emellertid håller han före, att det i fråga om båda nu berörda

skolor är riktigast att avbida den medverkan, som vid deras upprättande

bör kunna i mycket stor utsträckning påräknas från en blivande central

överlednings sida, och anser sig därför icke kunna ifrågasätta, att för

närvarande något definitivt förslag rörande skolornas framtida organisation

framlägges.

Under sådant förhållande finner riksdagen denna angelägenhet icke föranleda

någon annan åtgärd från riksdagens sida än ett uttalande, att riksdagen

anser det vara av vikt, att de båda organisationsfrågorna bliva föremål för

närmare utredning och vad särskilt beträffar den tilltänkta statens nor
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Riksdagens skrivelse N:o 248.

malskola för yrkesundervisningen, att en ändamålsenlig organisation av

densamma måste höra till de frågor, som under den närmaste framtiden

i främsta rummet måste tillgodoses för att arbetet inom de föreslagna

ungdomsskolorna skall verkligen kunna tänkas få den betydelse, som

därmed åsyftas.

Den centrala ledningen av de praktiska ungdomsskolorna.

Chefsmyndigheten för fortsättning sskolor och högre folkskolor.

Enligt det framlagda förslaget skulle för vården av den fortsatta

folkundervisningens läroanstalter så långt som möjligt på samtliga förvaltningsstadier

användas samma organ, som hava folkskolans ledning om

hand. I överensstämmelse härmed föreslås i propositionen, att fortsättningsskolan

och den högre folkskolan fortfarande såsom hittills skola stå

under överinseende av folkskolöverstyrelsen. Skall det emellertid bliva

möjligt för överstyrelsen att övertaga de nya arbetsuppgifter, som de reformerade

ungdomsskolorna komma att medföra, anses ytterligare arbetskraft

vara nödvändig för densamma. Det föreslås därför nu, att ytterligare

en extra ledamot anställes hos överstyrelsen för år 1919 med samma

arvode, som under år 1917 utgått till den hos överstyrelsen redan anställde

extra ledamoten, eller 7,000 kronor, varav 2,500 kronor böra anses motsvara

tjänstgöringspenningar.

Departementschefen erinrar tillika om hurusom från många håll uttalats

önskvärdheten av att överstyrelsen utrustas med sakkunniga biträden,

vilka såsom inspektörer och rådgivare kunde komplettera överstyrelsens

egen sakkunskap, när det gäller att tillgodose de många olika yrkes- och

ortsintressen, som måste beaktas vid de yrkesbestämda skolornas organisation

och ledning. Departementschefen instämmer häri och framhåller,

hurusom åtskilliga av de sakkunniga krafter, som för nu berörda uppgifter

behövas inom folkskolöverstyrelsen, kunna bliva gemensamma för denna

och den nya överstyrelsen. Lämpliga anordningar i sådant syfte synes

honom också böra vidtagas. För närvarende finnes ställt till överstyrelsens

förfogande ett anslag å 7,000 kronor för anlitande av sakkunniga

biträden för olika undervisningsgrenar, däribland även för den fortsatta

undervisningen. I mån som arbetet på organisationen av de nya skolorna

framskrider, torde det enligt departementschefens mening bliva nödvändigt

att höja sagda anslag. För år 1919 synes dock ingen höjning vara erforderlig.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Riksdagens skrivelse Nr 248.

Riksdagen anser sig böra i detta sammanhang erinra om att Eders Kungl.

Maj:t i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (punkt. 156)

föreslagit riksdagen att i avbidau på nu föreliggande proposition beräkna

för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöverstyrelsen på

extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor.

Riksdagen har redan i ett annat sammanhang uttalat sin anslutning

till förslaget, att fortsättningsskolorna och de högre folkskolorna fortfarande

skulle stå under överinseende av samma centrala myndighet, som utövar

ledningen av övriga till folkundervisningen hörande läroanstalter.

Riksdagen finner också, i betraktande av de många nya arbetsuppgifter,

som omorganisationen av fortsättningsskolan och den högre folkskolan

komma att medföra för denna myndighet, förslaget om anställande hos

densamma av ännu en extra ledamot väl grundat och vill därför bifalla

detsamma.

Vad beträffar det i departementschefens uttalande berörda anslaget å

7,000 kronor för tillkallande av sakkunniga biträden, kommer riksdagen att

i annat sammanhang närmare uttala sig därom.

Chefsmyndigheten för den lägre tekniska undervisningen, den lägre

handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete.

Om behovet av en förstärkt central ledning av samtliga de praktiska

ungdomsskolor, som skulle hava till uppgift att tillgodose den lägre tekniska

undervisningen, den lägre handelsundervisningen och undervisningen i

husligt arbete, torde — yttrar departementschefen till statsrådsprotokollet

— icke råda något tvivel. Meningarna synas i denna fråga vara fullständigt

ense.

Vårt tekniska undervisningsväseyi befinner sig för närvarande i fullkomlig

avsaknad av en effektiv överledning. Att en dylik ledning icke kunnat

utövas från ecklesiastikdepartementets sida, under vilket för närvarande så

gott som alla de olika tekniska skolorna direkt sortera, ligger i sakens natur,

då departementet icke haft till sitt förfogande vare sig teknisk sakkunnig föredragande

för dithörande ärenden eller andra behövliga sakkunniga biträden.

Mellan de olika läroanstalternas lokala styrelser har icke något ordnat

samarbete förekommit. De tekniska elementarskolorna hava icke ens varit

underkastade inspektion från statens sida. De förete ju också för närvarande

en påfallande brist på tidsenlig utveckling. Den inspektion av de

lägre tekniska yrkesskolorna, som hittills förekommit, har varit i hög grad

otillräcklig. Av det 80-tal skolor, som finnas, hava endast 6 å 8 årligen

underkastats inspektion. För inspektionen har icke varit sörjt på annat

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Riksdagens skrivelse -Vr 248.

satt An att föreståndaren för tekniska skolan i Stockholm haft i uppdrag

att vid sidan av sin mycket kravande huvuduppgift såsom ledare för den

tekniska skolan inspektera de lägre tekniska yrkesskolorna. Därutöver

har han haft i uppdrag att utöva inspektion över teckningsundervisningen

vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna in. fl. läroanstalter. Den

centrala omsorg och ledning i fråga om skolornas organisation och arbete

samt deras förseende med lämpliga lärarkrafter och tidsenlig undervisningsmateriell,

som för deras ändamålsenliga drift och utveckling erfordrats,

har så gott som fullständigt saknats.

I stort sett har det ej varit mycket bättre beställt med den centrala

ledningen av den lägre handelsundervisningen. För de statsunderstödda

handelsgymnasiernas vidkommande har visserligen en särskild inspektör

varit anställd. Men då denne ej varit på något fastare sätt knuten ''id den

chefsmyndighet, som hittills haft dessa läroanstalter under sin förvaltning,

torde det, trots all erkännansvärd omsorg från inspektörens sida, knappast

kunna sägas, att någon i egentlig mening organiserad central ledning av

dem förekommit. Och vad angår den lägre handelsundervisningen i övrigt,

har denna på ett sått, som torde sakna motstycke i något annat land,

varit lämnad helt och hållet åt sitt öde.

Vad slutligen beträffar undervisningen i husligt arbete, har denna

undervisning hittills så gott som uteslutande varit anordnad såsom ett

läroämne v?d sidan av andra ämnen i läroanstalterna för den kvinnliga

ungdomen. Den har därför också stått under samma inseende och ledning

som dessa. Det enda mera betydande undantag härifrån, som förekommit,

har gällt de av sistlidne års riksdag beslutade husmodersskolorna, vilka

för närvarande sortera omedelbart under civildepartementet men som från

och med ingången av år 1919 torde böra förläggas under ecklesiastikdepartementet.

I och med upprättande av de föreslagna lärlings och

yrkesskolorna för husligt arbete inträder emellertid ett alldeles bestämt

behov av en mera samlad och effektiv central ledning även av denna för

vårt land så utomordentligt betydelsefulla gren av yrkesundervisningen.

Av det i propositionen innefattade förslaget till ett enhetligt

ordnande av våra fackutbildande ungdomsskolor — yttrar vidare

departementschefen — följer med nödvändighet, att den centrala

ledningen av dessa skolor måste bliva enhetlig och gemensam för

samtliga slagen av skolor. För samtliga områden av yrkesundervis
ningen

— för industri och hantverk, handel och husligt arbete skulle

ju °såsom reguljära skolformer finnas lärlingsskolor och yrkesskolor,

Dessa skulle alla avse ett och samma åldersstadium och alla hava samma

förutsättning och samma mål: de skulle alla bygga på den gemensamma

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Riksdagens skrivelse Nr 248.

fortsättningsskolan och alla syfta till åstadkommande av en allt högre grad

av yrkesskicklighet. I egenskap av övervägande kommunala läroanstalter

torde de i flertalet fall i fråga om organisation, lokaler in. m. komma att

behandlas i ett sammanhang av vederbörande kommunalstyrelse. Likaledes

föranleda, såsom departementssakkunniga framhållit, de kommunala

lärlingsskolornas obligatoriska karaktär och kommunernas rätt att utfärda

närmare bestämmelser rörande skolpliktens genomförande med nödvändighet,

att frågorna rörande den skolpliktiga ungdomen på lärlingsstadiet

bliva behandlade i ett sammanhang och efter ensartade grunder, vare sig

de unga ägna sig åt det ena eller andra yrket. Detta synes så mycket

mera av nöden, som det gäller att sörja för likställighet i fråga om utbildningsmöjligheter

de olika yrkena emellan, så att icke det ena yrkets

rekrytering försvåras genom det andras. Härav följer också, att i kommuner,

där lärlings- och yrkesskolor bliva upprättade för de olika yrkesgrenarna,

det i de flesta fall torde komma att visa sig mest ändamålsenligt,

att samtliga dessa skolor i fråga om lokal ledning och förvaltning ställas

i närmaste samband med varandra.

Det synes därför departementschefen höjt över allt tvivel, att vad angår

den centrala ledningen av lärlings- och yrkesskolorna för samtliga i det

föregående berörda yrkesgrenar det enda lämpliga och riktiga är, att dessa

läggas utan undantag, oavsett vilket yrke de avse, under en och samma

centrala ledning. Det synes vidare självfallet, att de läroanstalter, som

avse ett högre stadium av yrkesutbildningen — de tekniska fackskolorna

och de tekniska gymnasierna samt handelsgymnasierna — böra förläggas

under samma centrala ledning, som får åt sig uppdraget överinseendet av

övriga till den lägre yrkesutbildningen hörande läroanstalter. Till samma

ledning böra givetvis även samtliga statsunderstödda enskilda skolor av nu

ifrågavarande slag hänföras.

Av kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade har föreslagits,

att överinseendet över den lägre tekniska undervisningen skulle förläggas

till en sektion av den föreslagna industribyrån inom kommerskollegiet

och där närmast omhänderhavas av en byråchefen underordnad överinspektör

eller byrådirektör. Och på motsvarande sätt har det beträffande den lägre

handelsundervisningen föreslagits, att denna skulle hänföras till en sektion

av samma verks handelsbyrå, inom vilken en där anställd handelsundervisningsinspektör

skulle utöva det närmaste inseendet av handelsundervisningen.

De sektioner, som sålunda skulle få sig anförtrodd ledningen av de olika

grenarna av yrkesutbildningen, skulle vid sidan härav hava att handlägga

åtskilliga andra ärenden av helt annat slag. Så skulle den ifrågasatta sektionen

av handelsbyrån tillika hava att handlägga ärenden angående han
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Riksdagens skrivelse Nr 248.

delstraktater och handelsförhållande med främmande länder, export- och

handelsstudiestipendier, anslagsfrågor för handelns befrämjande, handelskamrar

och andra organisationer av handelsidkare, marknader, hamnavgifter,

grundpenningar,- kanalavgifter m. m.

Det synes uppenbart, att ledningen av den lägre yrkesundervisningen,

om den på nyss antytt sätt splittras på flera sektioner av olika byråer och

om den inom de olika sektionerna inklämmes mellan andra stora ärenden

av heterogen natur, omöjligen skall kunna få den fasta och enhetliga organisation

eller den självständiga ställning, som den kräver för att kunna

lösa sina uppgifter, ja, den torde näppeligen kunna ifrån verkets chefs och

ledamöters sida kunna påräkna den uppmärksamhet och omvårdnad, som

den oundgängligen behöver. Härtill kommer nu vidare, att den centrala

ledningen av det husliga arbetet skulle kräva ytterligare anordningar för

sitt tillgodoseende. Och dessa torde då väl, om splittringen ej skulle

drivas alldeles in absurdum, närmast leda till denna undervisningsgrens

förläggning under någon sektion av samma ämbetsverk, som skulle handhava

ledningen av den övriga yrkesundervisningen, d. v. s. kommerskollegiet,

'' vilket ämbetsverk emellertid i övrigt intet skulle få att skaffa med det

husliga arbetet.

Vid övervägande av samtliga nu berörda omständigheter, har departementschefen

kommit till den bestämda övertygelsen att, endast om den

centrala ledningen av yrkesskolväsendet erhåller formen av en fristående

överstyrelse, det skall bliva möjligt att förläna densamma den fasthet i organisationen

och den möjlighet till intimt samarbete mellan dess medlemmar,

som en på samma gång enhetlig och mångsidig gestaltning och ledning

av vederbörande läroanstalter kräver.

Beträffande den departementala förläggningen av den sålunda erforderliga

överstyrelsen uttalar departementschfen den meningen, att den bör

förläggas under det departement, som har under sin förvaltning landets

undervisningsväsen i övrigt, d. v. s. under ecklesiustikdepcirtementet. Förlägges

yrkesskolöverstörelsen under ecklesiastikdepartementet, komma dess

angelägenheter att handhavas av samma centrala förvaltning, som handhar

de undervisningsangelägenheter, vilka företrädas av folkskolöverstyrelsen

och läroverksöverstyrelsen. Fördelarna härav ligga i öppen dag, vare sig

man tager hänsyn till de underlydande läroanstalternas organisationsfrågor,

övervakandet av den vid anstalterna bedrivna undervisningen eller dessas

utrustning med lärare och undervisningsmateriell. Det synes uppenbart,

att därest yrkesskolöverstyrelsen icke bleve förlagd till ecklesistikdepartementet

utan till ett annat departement, det skulle bliva förenat med mycket

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 81 höft. (Nr 248.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Riksdag eris skrivelse Nr 248.

störa svårigheter att ens tillnärmelsevis tillgodose det behov av samarbete

med organen för den allmänna undervisningen, som måste komma att yppa

sig för överstyrelsen. Det torde icke heller kunna undvikas, att genom en

dylik förläggning ett onödigt dubbelarbete skulle vållas vid hithörande

ärendens handläggning inom departementet.

överstyrelsens allmänna, åligganden skulle vara att, i enlighet med för

överstyrelsen av Eders Kungl. Maj:t utfärdad instruktion och i övrigt gällande

föreskrifter samt i den mån särskilda bestämmelser ej annat föranleda,

hava inseende över yrkesundervisningen i riket, sådan denna bedrives vid

av staten upprättade eller av staten underhållna eller understödda anstalter

för den lägre tekniska undervisningen, för den lägre handelsundervisningen

och för undervisningen i husligt arbete, samt beträffande dessa

anstalter antingen omedelbart vidtaga eller hos Eders Kungl. Maj:t föreslå de

åtgärder, som kunna finnas erforderliga, för att anstalterna skola motsvara

sitt ändamål.

De anstalter, över vilka överstyrelsen skulle hava att öva inseende,

skulle vara:

1) anstalter för den lägre tekniska undervisningen: lärlingsskolor och

yrkesskolor för industri och hantverk, tekniska fackskolor och tekniska

gymnasier samt tekniska skolan i Stockholm ävensom statsunderstödda enskilda

skolor av friare organisation för förberedande eller fullständig lärlingsoch

yrkesutbildning inom vissa hantverks- och industriella yrken;

2) anstalter för den lägre handelsundervsiningen: lärlingsskolor och

yrkesskolor för handel, ettåriga handelsskolor samt handelsgymnasier ävensom

statsunderstödda enskilda skolor av friare organisation för utbildning

i handelsyrket;

3) anstalter för undervisning i husligt arbete: lärlings- och yrkesskolor

för husligt arbete, hushållsskolor, husmodersskolor samt statsunderstödda

enskilda skolor av friare organisation för undervisning i husligt arbete;

4) anstalter för utbildning av lärarkrafter: statens normalskola för

yrkesundervisningen samt utbildningskurser av olika slag.

För överstyrelsens uppgifter i fråga om dessa anstalter redogöres närmare

i propositionen. De skulle i huvudsak sammanfalla med dem, som

i motsvarande avseenden tillkomma läroverks- och folkskolöverstyrelserna

med avseende på de dem underlydande läroanstalterna.

Den verkställda utredningen synes riksdagen otvetydigt giva vid handen

behovet av en förstärkt central ledning för yrkesundervisningen. Riksdagen

finner även ådagalagt, att en sådan ledning måste komma att få

en så stor mängd uppgifter och intresseområden gemensamma med Övriga

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Riksdagens skrivelse Nr 248.

läroanstalter för ungdomsstadiet, att den i propositionen föreslagna förläggningen

av densamma under det departement, som handhaver undervisningsväsendet

i allmänhet, måste anses vara den riktiga.

Vad åter beträffar den yttre formen för den sålunda erforderliga

centrala ledningen av yrkesundervisningen, har riksdagen icke ansett sig

kunna helt ansluta sig till vad som härutinnan innefattas i propositionen.

Såsom redan nämnts, går denna ut på upprättandet av ett alldeles

nytt ämbetsverk, en fristående yrkesskolöverstyrelse. Av departementschefens

uttalande till statsrådsprotokollet framgår, att huvudvikten för

honom i förevarande fall ligger därpå, att yrkesundervisningen kommer

under en stark central ledning, inom vilken de olika verksamhetsområden,

som de till yrkesundervisningen hörande anstalterna representera,

bliva så långt som möjligt på ett fackmannamässigt och fullt

sakkunnigt sätt företrädda, så att de för den centrala ledningens

arbete erforderliga erfarenheterna ifrån näringslivets och överhuvud

det praktiska livets områden liksom ock från undervisningens och

uppfostrans komma att på ett omedelbart, allsidigt och ingående sätt

tillgodoföras detta arbete. Å andra sidan betonar departementschefen vid

upprepade tillfällen vikten av att alla de stora, för våra ungdomsskolor

gemensamma allmänna undervisnings- och uppfostringssynpunkterna måtte

kunna bliva beaktade och tillvaratagna på ett sätt, som kan lända vårt

undervisningsväsen i dess helhet till gagn. Riksdagen ansluter sig helt till

båda dessa synpunkter. Nu leder onekligen den förstnämnda av de båda

synpunkterna tanken närmast på en fristående överstyrelse för yrkesundervisningen

och riksdagen vill icke heller bestrida, att med hänsyn till yrkesundervisningens

egenart i vissa avseenden goda skäl kunna finnas för en

sådan anordning. Emellertid har departementschefen på åtskilliga

ställen i sina anföranden till statsrådsprotokollet erinrat om de många

uppgifter, som skulle komma att bliva gemensamma för den centrala

ledningen av yrkesundervisningen å ena och den centrala ledningen

av folkundervisningen å andra sidan. Detta har föranlett riksdagen att

närmare undersöka omfattningen och arten av dessa uppgifter och anser

sig riksdagen här böra lämna en något utförligare översikt över dem.

Vad då först beträffar gemensamma uppgifter av organisatorisk natur,

kommer utarbetandet av allmänna författningsbestämmelser rörande fortsättningsskolan

och lärlingsskolan att kräva ett ingående samarbete mellan

folkundervisningens och de praktiska yrkenas målsmän. Endast under

förutsättning av ett sådant kan någon säkerhet vinnas för att dessa bestämmelser

så avvägas, att de båda skolformerna komma att på lämpligt

sätt stödja och komplettera varandra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

66

Riksdagens skrivelse Xr 248.

Vid uppgörandet inom folkskolöverstyrelsen av kursplaner för de

olika typerna av den yrkesbestämda fortsättningsskolan krävas på varje

punkt överläggningar och samråd med yrkesundervisningens målsmän.

När det gäller att på de särskilda orterna upprätta skolor av de olika

slagen — fortsättningsskolor, högre folkskolor, lärlingsskolor o. s. v. — måste

härför i regel fordras gemensama förhandlingar från den centrala ledningens

sida med ortsrepresentanter för intressen, som beröra både den allmänna

folkundervisningen och yrkesundervisningen. Förefinnes t. ex. på en viss

ort behov av en industriell lärlingsskola, är det av vikt, att flera eller färre

av ortens yrkesbestämda fortsättningsskolor anordnas i samma riktning.

Den omständigheten, att åtskilliga av de för yrkesundervisningen avsedda

läroanstalterna i likhet med fortsättningsskolorna bliva av kommunal

natur, måste medföra en mängd gemensamma förvaltningsintressen.

I fråga om lärarkrafter hava fortsättningsskolan, lärlingsskolan och

yrkesskolan många intressen gemensamma. Detta gäller framför allt utbildningen

av de erforderliga lärarkrafterna. Sålunda måste de för fortsättningsskolans

lärare avsedda fortbildningskurserna i fråga om både ledare

och kursinnehåll bliva i hög grad beroende av råd och handräckningar

från yrkesundervisningens målsmän. Och för samtliga nu ifrågavarande

skolformer måste den blivande normalskolan i Stockholm för

yrkesundervisningen bliva en gemensam lärarutbildningsanstalt.

Det personliga utbytet av lärarkrafter på de särskilda orterna kan givetvis

lättare äga rum, om det är en och samma myndighet som har att

godkänna, resp. förordna lärare och föreståndare vid samtliga skolor, än

om dessa befogenheter tillkomma skilda styrelser.

I fråga om de särskilda läroanstalternas utrustning med lokaler och

undervisningsmateriell föreligger ett starkt behov av samarbete icke blott

rörande planläggningen och anskaffandet av vad som i detta avseende kan

erfordras utan även i fråga om beredande av möjlighet, att vissa lokaler

och viss materiell kunna gemensamt användas.

I fråga om fackinspektionen av skolorna förefinnas så många gemensamma

intressen, att, huru än den centrala ledningen ordnas, det är av

största betydelse, att ett mycket nära samarbete härutinnan åstadkommes.

För att detta må kunna ske, är det av vikt, att inspektionen utföres i

största möjliga utsträckning av gemensamma inspektörer och att dessas

inspektionsbesök och övriga verksamhet ordnas efter enhetliga och planmässiga

grunder.

Samtliga nu nämnda synpunkter hava framför allt sin tillämpning på

det husliga arbetet. På detta område komma folkskolorna, fortsättningsskolorna,

de högre folkskolorna och folkhögskolorna att hava så många intressen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV 24S.

09

gemensamma med lärlings- och yrkesskolorna, att ett nära samarbete erfordras

för åstadkommande av en fullt enhetlig och planmässig ledning. Detta

gäller såväl undervisningens allmänna planläggning som de gemensamma

undervisningslokalerna (skolköken) och de gemensamma lärarkrafterna.

Gemensamheten i nu angivna punkter medför en gemensamhet

av ekonomisk innebörd. Genom ett väl organiserat samarbete kunna i

mycket stor utsträckning tid och krafter sparas. Onödiga och dyrbara

dubbelresor i inspektionssyfte kunna undvikas. Genom gemensamma anstalter

för beredande av lokaler och undervisningsmateriell kunna för kommunerna

stora besparingar göras.

Nu angivna synpunkter för gemensamhet i arbetet gälla i främsta

rummet lärlings- och yrkesskolorna, i mindre grad fackskolorna och gymnasierna.

Å andra sidan måste mellan dessa senare läroanstalter och de

lägre anstalterna, lärlings- och yrkesskolorna, en så nära förbindelse uppstå,

att de senare icke utan största skada skulle i förvaltningsavseende

kunna skiljas från de förra. Då det efter vad riksdagen känner är avsett,

att yrkesskolornas lärjungar skulle äga så gott som omedelbart tillträde till

fackskolorna, kommer givetvis härigenom i fråga om lärjungematerialet

en intressegemenskap att uppstå mellan de högre och lägre skolformerna.

Fortbildningskurser för lärare i såväl fortsättningsskolor som i lärlings- och

yrkesskolor torde komma att upprättas vid fackskolorna och gymnasierna.

Ej sällan torde yrkesskolorna komma att med fördel kunna få begagna

fackskolornas materiell o. d.

^u är det visserligen sant, att för tillgodoseende av de gemensamma

uppgifterna ett samarbete skulle kunna tänkas anordnat mellan överstyrelsen

för yrkesundervisningen och överstyrelsen för folkundervisningen, även om

dessa båda ämbetsverk vore var för sig fristående. Men det är — att

döma av erfarenheter från förhållandet på andra motsvarande områden •—

att befara, att ett sådant samarbete lätt nog skulle komma att bliva av

mera tillfällig natur och medföra en omständlighet och en omgång i ärendenas

behandling, som bleve till förfång för de uppgifter det här gäller

och som tillika komme att ödsla med både tid och personkraft.

Riksdagen har därför ansett sig böra taga under närmare omprövning,

huruvida icke den nu tilltänkta centrala ledningen av yrkesundervisningen

och överstyrelsen för folkundervisningen skulle med fördel kunna sammanföras

till ett gemensamt ämbetsverk. Riksdagen har trott sig rinna, att detta skall

låta sig göra, om ämbetsverket organiseras så, att vardera av nu nämnda

båda stora grenar av ungdomsundervisningen blir under en gemensam

verkchef, som närmast har att tillvarataga de gemensamma intressena, företrädd

genom var sin relativt självständiga avdelning: folkskolavdelningen

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Riksdagens skrivelse AV 248.

och yrkesskolavdelningen. Vardera avdelningen bör givetvis vara självständig

såväl däri, att samtliga å avdelningen förekommande ärenden, som

endast avse avdelningen, bliva handlagda av avdelningen ensam, som

ock däri, att avdelningen har till sitt förfogande både sina särskilda ledamöter

och sin särskilda avdelningschef, samtliga så utrustade, att de kunna

på ett fullt fackmannamässigt sätt företräda den sakkunskap, som inom

avdelningen erfordras. Genom en sådan anordning bör åt de båda

grenarna av ungdomsundervisningen — yrkesundervisningen och folkundervisningen—

kunna tillförsäkras både den självständiga ställning,

det speciella intresse och den särskilda sakkunskap, som dessa

för en ändamålsenlig ledning var för sig behöva, på samma gång samtliga

de stora gemensamma intressena kunna på ett omedelbart och lättillgängligt

sätt bliva tillgodosedda. Uti verkets instruktion bör angivas

vilka ärenden som skola göras till föremål för gemensam behandling av

de båda avdelningarna och vilka som skola handläggas av vardera avdelningen

för sig oberoende av den andra. Det bör givetvis på allt sätt

sörjas för den fasthet i organisationen och den möjlighet till nära personligt

samarbete mellan verkets medlemmar, som en på samma gång

fullt fackmannamässig och mångsidig gestaltning och ledning av vederbörande

läroanstalter kräver.

Vid en sådan organisation av ämbetsverket, som nu ifrågasättes, synes

verkets benämning lämpligen böra bliva skolöverstyrelsen.

Riksdagen har tillika tagit i övervägande vilka arbetskrafter som för

tillgodoseende av nu angivna synpunkter skulle komma att erfordras inom

vardera avdelningen av den sålunda tänkta gemensamma överstyrelsen.

Enligt det förslag till ordinarie stat för en gemensam skolöverstyrelse,

som riksdagen för ändamålet uppgjort och till vilket riksdagen här nedan

skall återkomma, skulle de å samma stat i anledning av upprättandet av

en yrkesskolavdelning inom skolöverstyrelsen uppförda nya utgiftsposterna

medföra en ökning av 56,750 kronor utöver de belopp, somför närvarande

finnas upptagna å folkskolöverstyrelsens ordinarie stat. Därtill skulle

komma en faktisk ökning av 3,000 kronor å extra stat. De ökade utgifterna

skulle alltså sammanlagt utgöra 59,750 kronor. Då emellertid den

i propositionen upptagna staten för en fristående yrkesskolöverstyrelse slutar

å en summa av 83,100 kronor, skulle alltså ett sammanförande av de båda

styrelserna, på sätt riksdagen nu ifrågasatt, komma att medföra en årlig besparing

för statsverket av 23,350 kronor. Härtill skulle, så länge krigstidstillägg

utgår till vederbörande befattningshavare, komma besparingen av de tillägg,

som skolat utgå till vissa för den fristående överstyrelsen beräknade, men

för den gemensamma icke erforderliga befattningshavare, nämligen över
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Riksdagens skrivelse Nr 248.

direktören, registrator!! och vaktmästaren. Sammanlagda årliga besparingen

torde därför kunna beräknas till i runt tal 25,000 kronor.

I betraktande av vad riksdagen nu anfört om önskvärdheten och

möjligheten av ett organiserat samarbete mellan de centrala ledningarna

för yrkesundervisningen och folkundervisningen samt med hänsyn till de

ej oväsentliga besparingar för statsverket, som en förening av de båda ledningarna

skulle medföra, anser riksdagen, att den centrala ledningen av

yrkesundervisningen och den nuvarande folkskolöverstyrelsen

böra sammanföras till en gemensam skolöverstyrelse. Då riksdagen

funnit sig böra intaga en sådan ståndpunkt, har riksdagen tillika letts av

övertygelsen om nödvändigheten att gå fram med allra största försiktighet,

då det gäller upprättandet av nya ämbetsverk. Dels ligger det i

sakens natur, att, när ett nytt verk kommer till stånd, dettas verksamhetsområde

— vars gränser kanhända till en början ej kunnat så bestämt

uppdragas — visar en tendens att allt mera vidga sig och att

i sammanhang därmed också behovet att öka antalet arbetskrafter inom

verket växer. Dels medför en dylik utvidgning av verkets arbetsområde

lätt nog, att vissa delar av detsamma komma att allt mera närma sig

eller kanhända rent av sammanfalla med delar av verksamhetsområden,

som tillhöra andra verk. I sådana fall framträder lätteligen från det

allmännas sida ett starkt intresse av både administrativ och ekonomisk

natur att med varandra till ett gemensamt verk förena de verk, vilkas verksamhetsområden

sålunda beröra varandra. Men nu lär erfarenheten, att

i allmänhet hart nära oöverstigliga hinder av varjehanda slag resas mot

en dylik åtgärd, även om den eljest synes vara av de förhandenvarande

förhållandena starkt motiverad. Skulle det däremot med tiden

visa sig, att inom ett redan förefintligt ämbetsverk uppstår nödvändigbeten

av en uppdelning på flera verk, kan i regel en sådan med lätthet

företagas. Även vad nu senast anförts har synts riksdagen starkt tala för

upprättandet av en gemensam skolöverstyrelse.

Vad beträffar den närmare organisationen av den gemensamma överstyrelsen,

böra givetvis, såsom redan antytts, verkets båda avdelningar

komma att sortera under den gemensamme chefen. Av honom skola

handläggas alla större och viktigare frågor, framför allt frågor av principiell

och grundläggande natur ävensom befordringsfrågor och för verkets

avdelningar gemensamma frågor. Därjämte bör han — så långt förhållandena

medgiva — deltaga i behandlingen av övriga inom verket

förekommande ärenden. Men det ligger i sakens natur, att sagda chef

icke ensam kan medhinna handläggningen av samtliga förekommande

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Riksdagens skrivelse JVr 248.

ärenden. I sådant avseende måste nödvändigtvis biträde beredas honom

därigenom att inom vardera avdelningen en av avdelningens ledamöter

erhåller i uppdrag att utöva det närmaste inseendet över avdelningen och

till den utsträckning, som kan påfordras, inom avdelningen såsom avdelningschef

företräda verkchefen.

Vardera avdelningen bör givetvis utrustas med ett erforderligt antal

ledamöter, så kvalificerade, att de kunna fullt sakkunnigt förbereda och

föredraga de olika frågor, som inom avdelningen förekomma. Vad härvid

beträffar folkskolavdelningen, har riksdagen icke funnit skäl ifrågasätta

någon ändring i det antal ledamöter, som för närvarande finnes inom

folkskolöverstyrelsen. Inom folkskolavdelningen skola alltså vara anställda

fyra ordinarie ledamöter, av vilka en skall av Kungl. Maj:t för viss tid

förordnas till avdelningschef, samt därutöver, vad år 1919 beträffar, de

två extra ledamöter, om vilka riksdagen har att i annat sammanhang yttra

sio-. Inom yrkesskolavdelningen skall anställas samma antal föredragande,

som propositionen upptager för den fristående yrkesskol överstyrelsen,,nämligen

tre ordinarie ledamöter, av vilka en skall av Eders Kungl. Maj:t för

viss tid utses till avdelningschef, samt en konsulent och särskild föredragande

för husligt arbete.

Vad sistnämnda befattningshavare beträffar, har en enskild motionär

hemställt, att i stället för denne skulle för år 1919 uppföras en ordinarie

ledamotstjänst, vars innehavare skulle företräda det husliga arbetet.

Av vad riksdagen i det föregående anfört angående vikten av att vid

ordnandet av våra praktiska ungdomsskolor det husliga arbetet blir i lika

mån tillgodosett som all annan praktisk verksamhet, som dessa skolor avse,

torde framgå, vilken betydelse riksdagen maste fästa vid att samma arbete

även inom den centrala ledningen av yrkesundervisningen blir på ett tillfredsställande

sätt tillgodosett. Emellertid har riksdagen icke kunnat finna

annat än, att så skulle bliva fallet, ifall Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna

punkt väsentligen bleve förverkligat. Enligt detta skulle den föreslagna kvinnliga

konsulenten inom överstyrelsen hava ställning av särskild föredragande

i ärenden rörande husligt arbete. En sådan ställning måste enligt riksdagens

mening innefatta, att ifrågavarande befattningshavare skulle komma

att inom verket inträda såsom föredragande ledamot, så ofta ärenden avseende

det husliga arbetet förelåge till behandling, vare sig arten av dessa

ärenden medförde, att de komme att handläggas i plenum eller under

andra för handläggningen av verkets ärenden i allmänhet föreskrivna former.

Att den kvinnliga föredraganden därjämte skulle komma att hava sig

uppdraget att — med, där så påkallas, erforderligt biträde — utöva inspektion

över undervisningen i husligt arbete, synes stå i full överensstäm
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Riksdagens skrivelse Nr 248.

melse med vad som skulle bliva fallet med de ordinarie ledamöterna, vilka

uppenbarligen också måste hava inspektionsskyldighet inom sina olika

verksamhetsområden.

För konsulenten för husligt arbete har å den föreslagna yrkesskolöverstyrelsens

stat beräknats ett arvode av 2,000 kronor. Emellertid meddelas

i propositionen, att det är avsett, att befattningshavaren åtminstone

under den närmaste tiden skulle tillika utöva inseende över undervisningen

i husligt arbete vid de under de båda övriga skolöverstyrelserna lydande

läroanstalterna. För ett dylikt inseende utgår för närvarande till inom

nämnda överstyrelser anställda inspektriser ersättning med sammanlagt 3,000

kronor. Även detta arvode beräknas i propositionen kunna övertagas avkonsulenten

för det husliga arbetet, som sålunda skulle komma att sammanlagt

uppbära ett arvode å 5,000 kronor. För avlönande av nödigt biträde skulle,

vad yrkesundervisningen beträffar, överstyrelsens expensmedel anlitas.

Mot den sålunda föreslagna anordningen har riksdagen ingen annan

erinran att göra ån att riksdagen — som befarar, att nu ifrågavarande konsulent

icke skulle kunna medhinna hela den inspektionsverksamhet, som i

propositionen tilltänkes densamma, och därför icke heller skulle kunna

påräkna samtliga de arvodesbelopp, som för sådant ändamål i propositionen

beräknats — anser, att för beredande åt konsulenten av ett arvode,

som i varje fall uppgår ungefär till det angivna eller 5,000 kronor, även

bör, efter närmare bestämmelse av Eders Kungl. Maj:t, beräknas den större

eller mindre del av det belopp å 1,500 kronor, som, i överensstämmelse

med vad som enligt beslut av 1917 års riksdag gäller för innevarande år,

bör även för år 1919 utgå ur förslagsanslaget å 50,000 kronor till yrkesskolor

för husmodersutbildning. Till det i den föreslagna yrkesskolöverstyrelsens

stat upptagna arvodesbeloppet å 2,000 kronor bör, när befattningen

uppföres på den gemensamma staten, läggas det arvode å 750

kronor, som för närvarande utgår till en konsulent för huslig ekonomi

inom folkskolöverstyrelsen ur det till sagda överstyrelses disposition ställda

anslaget till inspektörer och sakkunniga.

Riksdagen anser sig icke nu böra närmare ingå på huru under en

framtid, då större erfarenheter kunna hava vunnits om omfattningen av

konsulentens arbetsuppgifter, denna angelägenhet bör ordnas. Riksdagen

vill blott giva uttryck åt sin förväntan, att vederbörande myndigheter

komma att ägna frågan all den uppmärksamhet den förtjänar.

Vad angår den ställning och de löneförmåner, som böra tillkomma

befattningshavarna i skolöverstyrelsen, har riksdagen nyss yttrat sig angående

den föreslagna konsulenten för det husliga arbetet. I fråga om

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 höft. (Nr 248.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Riksdagens skrivelse Nr 248.

övriga befattningshavare finner riksdagen, med nedan nämnda undantag,

intet vara att erinra mot eller tillägga till vad som i propositionen föreslås.

Vad chefen beträffar, anser riksdagen, att, då den gemensamma skolöverstyrelsen

såväl i fråga om vikten och omfattningen av arbetsuppgifter

som beträffande antalet och arten av de inom verket anställda och verket

underlydande befattningshavarna kommer att bliva fullt jämförlig med

flertalet av de större centrala ämbetsverken, exempelvis socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, även verkets chef bör likställas

med cheferna i nämnda verk och följaktligen också avlöning för honom

beräknas till samma belopp, som i regel utgår till cheferna i dessa verk

eller 11,000 kronor, därav lön 7,000 kronor, tjänstgöringspenningar 3,000

kronor och ortstilllägg 1,000 kronor.

Enligt vad riksdagen här ovan närmare utfört, skall inom vardera

avdelningen av överstyrelsen en ledamot erhålla uppdrag att såsom avdelningschef

utöva det närmaste inseendet över avdelningen och till den utsträckning,

som kan påfordras, inom avdelningen företräda chefen. I hänseende

till det ökade ansvar och den mera betydelsefulla uppgift och ställning,

som skall tillkomma dessa befattningshavare, finner riksdagen skäligt,

att — i likhet med vad fallet är t. ex. inom kammarkollegiet med där

anställd avdelningschef — för var och en av dessa befattningshavare uppföres

i staten ett särskilt arvode av 500 kronor.

Till sakkunnigbiträden inom den fristående överstyrelsen beräknas

i propositionen 7,000 kronor. Av detta belopp böra 5,000 kronor tagas i

anspråk för den gemensamma överstyrelsen. Då emellertid det belopp,

som för närvarande för motsvarande ändamål utgår inom folkskolöverstyrelsen,

är uppfört å extra stat, bör — till dess närmare erfarenheter

vunnits om omfattningen av det behov, som här avses — även nu

ifrågavarande belopp uppföras å extra stat.

Vad beträffar befattningshavarna inom överstyrelsens kansli, anser

riksdagen, att dessa böra vara gemensamma för ämbetsverkets båda avdelningar.

Av de uti förslaget till stat för den fristående yrkesskolöverstyrelsen

upptagna befattningarna bör registratorn kunna inom den gemensamma

överstyrelsen tillsvidare ersättas av ett kvinnligt biträde av andra

graden. Den föreslagna notarien jämte de föreslagna båda kvinnliga biträdestjänsterna

böra överföras på den gemensamma staten.

I stället för den föreslagna vaktmästaren bör den inom folkskolöverstyrelsen

för närvarande anställde vaktmästaren uppflyttas till förste vaktmästare

och det inom samma verk för närvarande anställda vaktmästarbiträdet

ersättas av en vaktmästare.

Skulle frågan om reglering av avlöningsförhållandena för de vid sta
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Riksdagens skrivelse Nr 248.

tens verk och inrättningar anställda vaktmästarna komma att hänskjutas

till prövning av 1918 års riksdag samt dylik lönereglering bliva av riksdagen

beslutad, böra givetvis avlöningsförmånerna för vaktmästarna så

jämkas, att de bliva lika med de avlöningsförmåner, som tillkomma övriga

vaktmästare vid de centrala ämbetsverken.

För den fristående överstyrelsen har i propositionen till expenser

beräknats ett belopp av 22,000 kronor. Uti detta belopp är bland annat

inberäknat ett belopp av 6,000 kronor, avsett till bestridande av lokalhyra

för den fristående yrkesskolöverstyrelsen. Vid upprättande av en gemensam

skolöverstyrelse kommer detta belopp icke att i sin helhet behöva

tagas i anspråk, enär åtskilliga av de lokaler, som skulle hava erfordrats

för en fristående överstyrelse, för en gemensam icke bliva behövliga.

På grund härav och då även vissa andra besparingar torde kunna beräknas

uppkomma å det föreslagna expensbeloppet vid en förening av de

båda överstyrelserna, har riksdagen ansett, att det för folkskolöverstyrelsen

utgående beloppet bör ökas med endast 12,000 kronor.

Uti propositionen föreslås, att de ur expensmedlen utgående arvodena till

vissa semestervikarier skola beräknas efter samma grunder, som i motsvarande

avseenden tillämpas för semestervikarier inom de båda andra skolöverstyrelserna.

Emot detta förslag har riksdagen icke funnit något att invända.

Mot vad i propositionen föreslås angående sättet för bestridande av erforderliga

medel för betäckande av eventuella uppsättnings- och organisation

skostnader har riksdagen intet att erinra. Ej heller finner riksdagen

anledning till anmärkning mot förslaget om utgörande av ersättning

för de tjänsteresor, som föranledas av den överstyrelsen åliggande inspektionsskyldigheten.

I avseende å chef eller ledamot, som vid tillträdet till befattningen

tillhör såsom delägare endera av lärarnas vid elementarläroverken nya

änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas änke- och pupillkassa, föreslås

i propositionen, att föreskrifter böra meddelas i enlighet med vad riksdagen

i enahanda avseende föreskrivit beträffande motsvarande befattningshavare

i läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen. Mot en

motsvarande föreskrift beträffande chef och ledamöter i den gemensamma

skolöverstyrelsen har riksdagen intet att anmärka.

Ej heller finner riksdagen anledning till erinran mot förslaget att de

nya befattningshavarna uppföras å ordinarie stat.

Med tillämpning av de synpunkter och grunder, som riksdagen i det

föregående angivit, kommer ordinarie staten för den gemensamma skolöverstyrelsen

att få följande utseende:

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Ordinarie stat för skolöverstyrelsen.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Arvode.

Summa.

Chefen.................................

1 ledamot och avdelningschef

7,000

3,000

1,000

—

11,000

å folkskolavdelningen......

5,000

2,500

600

500

8,600

1 ledamot och avdelningschef

Efter 5 år kan lönen

å yrkesskolavdelningen ......

5,000

- 2,500

600

500

8,600

höjas med 600 kronor.

1 ledamot ........................

5,000

2,500

600

—

8,100

4 ledamöter .......................

1 konsulent och särskild före-

20,000

10,000

2,400

—

32,400

dragande för husligt arbete...

—

—

—

2,750

2,750

1 förste bibliotekskonsulent......

3,600

1,800

400

—

5,800

| Efter 5 år kan lönen

1 sekreterare......................

3,600

1,800

400

5,800

| höjas med 500 kro-

1 sekreterare...................

> nor och efter 10 år

3.600

1,800

400

5,800

med ytterligare 500

) kronor.

1 notarie ..........................

2,200

1,500

300

4,000

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kro- nor, efter 10 år med

ytterligare 500 kro-

2 notarier .......................

4,400

3,000

600

—

8,000

nor och efter 15 år

1 registrator och aktuarie ......

2,200

1,500

300

—

4,000

med än ytterligare

500 kronor.

1 kvinnligt biträde av andra

graden ..........................

900

550

iso;

__

1,600

4 kvinnliga biträden av andra

Efter 5 år kan lönen

graden.............................

3,600

2,200

600

—

6,400

höjas med 200 bro-

1 kvinnligt biträde av första

nor och efter 10 år

graden

700

350

150

1,200

med ytterligare 200

3 kvinnliga biträden av första

kronor.

graden.............................

2,100

1,050

450

—

3,600

1 förste vaktmästare.............

900

450

150

—

1,500

1 Efter 5 år kan lönen

1 höjas med 100 kronor.

Efter 5 år kan lönen

1 vaktmästare ....................

700

350

150

—

1,200

höjas med 100 kro- nor och efter 10 år

För inspektion av blindunder-

med ytterligare 100

visningen...........................

600

600

kronor.

Till expenser m. m. ............

—

—

—

—

31,375

Summa

—

—

—

—

152,325

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Riksdagens skrivelse Nr 248.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget till organisation av de

läroanstalter, som skulle komma att stå under inseende av yrkesskolöverstyrelsen,

skulle omorganisationen av samtliga dessa läroanstalter taga sin

böjan först med höstterminen 1919. Detta borde emellertid — yttrar departementschefen

— icke hindra, att yrkesskolöverstyrelsen träder i verksamhet

redan med ingången av år 1919. Tvärtom torde igångsättandet av

organisationsarbetet samt arbetet på organisationens vidare genomförande

kräva, att överstyrelsens verksamhet begynner redan vid sistnämnda tidpunkt.

Det syntes emellertid vara tydligt, att arbetet i överstyrelsen

framför allt under förra delen av år 1919 måste komma att få en mindre

omfattning än vad fallet sedermera måste bliva. Särskilt komrne de löpande

ärendena och de rent administrativa göromålen att bliva jämförelsevis

få. Detta förhållande syntes böra leda till att vissa av de å överstyrelsens

stat föreslagna tjänsterna icke besattes med innehavare under år 1919,

liksom ock att vissa av de för övriga ändamål föreslagna anslagsbelopp

för sagda år något minskades. Sålunda borde den ena av de tre ledamotsbefattningarna

kunna hållas obesatt under år 1919. Likaledes borde det

under detta år kunna anstå med tillsättandet av sekreterartjänsten samt

den kvinnliga biträdesbefattningen av andra graden. Vidare syntes amanuensbefattningen,

för vilken ett arvode av 2,000 kronor beräknats, ej böra

erfordras under år 1919. Erforderligt amanuensbiträde torde kunna beredas

av expensmedlen. Sistnämnda medel syntes för år 1919 böra uppföras

med 13,000 kronor, därav 6,000 kronor beräknas för lokalhyra. Av

anslaget för tillkallande av sakkunniga torde endast 5,000 kronor böra

beräknas för år 1919.

Riksdagen anser, att i huvudsak samma grunder som de, vilka av departementschefen

anförts i fråga om en fristående överstyrelse, låta sig tillämpa

även på ordinarie staten för den gemensamma skolöverstyrelsen för år 1919.

Då det emellertid icke för närvarande låter sig med visshet beräkna, med

vilket belopp den gemensamma skolöverstyrelsens lokalhyra kan komma

att överstiga den, som för närvarande utgår för folkskolöverstyrelsen, bör

det erforderliga beloppet, vad tiden den 1 april 1919—den 31 mars 1920

beträffar, efter närmare bestämmande av Eders Kungl. Maj:t gäldas ur

skolöverstyrelsens expensmedel. Vad beträffar hyreskostnaden för de båda

första kvartalen av hyresåret oktober 1918—september 1919 bör denna,

i enlighet med vad som föreslagits i proDositionen, gäldas av medel, som Btå

till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, ökningen i. expenser m. m. bör därför

beräknas till 7,000 kronor.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Riksdagens skrivelse Nr 248.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen

i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande propositon jämte i ämnet

väckta motioner

A. Beträffande fort sättningsskolor:

dels fastställt följande huvudsakliga grunder och bestämmelser, med

rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för

deras tillämpning befinnas erforderliga:

1. I varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som med fullständigt

avgångsbetyg lämnat folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande

kunskaper, finnas en eller, där förhållanden sådant påkalla och medgiva,

flera fortsättaingsskolor.

2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande, två eller flera

närliggande skoldistrikt kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola.

3. Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna omfatta sammanlagt

minst 360 undervisningstimmar, förlagda utom folkskolans ordinarie

undervisningstid, och fördelas på minst två, i särskilda undantagsfall och

efter vederbörlig prövning högst tre år samt i övrigt vara anordnad i

huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, vilka av departementschefen

i statsrådsprotokollet närmare angivits.

4. Lärjunge skall vara pliktig att i den mån han icke enligt gällande

föreskrifter- skall vara därifrån befriad eller i vederbörlig ordning därifrån

erhållit befrielse eller skoldistrikt i visst fall erhållit vederbörligt

tillstånd att träffa annan anordning, inträda i fortsättningsskola vid början

av den årskurs, som anordnas närmast efter det läsår, då avgångsbetyg

från folkskola eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits, samt att

deltaga i skolans undervisning under den för fortsättningsskolans kurs

stadgade minimitiden eller den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstimmar,

som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava bestämt;

dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då den skolpliktige

fyllt aderton år.

5. För lärjungar, som avgått från egentlig folkskola utan att erhålla

fullständigt avgångsbetyg, ävensom för lärjungar, som avgått från mindre

folkskola, må i stället för fortsättningsskola anordnas ersättningsskola

eller enligt vederbörligt beprövande annan däremot svarande, efter förhållandena

lämpad undervisning, och skall lärjunge i sådant fall vara under
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Xr 248. 79

kastad skolplikt enligt samma grunder, som galla för lärjunge i egentlig

fortsättningsskola.

6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924 hava fullgjort

vad som enligt meddelade bestämmelser åligger detsamma i fråga om den

fortsatta undervisningen, dock att skoldistrikt må, efter medgivande av

Eders Kungl. Maj:t, då förhållandena sådant påkalla, kunna även efter

denna tidpunkt under viss tid i större eller mindre mån vinna befrielse

från sagda åligganden;

dels föreskrivit i fråga om arvodet till lärare i fortsättningsskola och

ersättningsskola, som upprättas efter ovan angivna grunder, att detta skall

utgöra för undervisningstimme i fortsättningsskola miifst 2 kronor 50 öre

och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona 50 öre, med

undantag dock dels att arvodet för undervisning i manlig eller kvinnlig

slöjd skall utgöra minst 1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet

för undervisning i hushållsgöromål minst 5 kronor för arbetsdag,

omfattande minst fyra undervisningstimmar, dels att för undervisning i

ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola till lärare, som förklarats därtill

berättigad, arvodet skall utgå med minst 3 kronor för undervisningstimme;

med rätt för Eders Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser i

fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunna befinnas erforderliga;

dels beslutat, att statsbidrag till avlönande av lärare i fortsättningsskola

och i ersättningsskola skall, enligt de närmare bestämmelser Eders

Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, utgå med belopp motsvarande de för

undervisningen i sådan skola enligt stadgade grunder utgående minimiarvodena,

därvid för statsbidragets åtnjutande skola gälla följande grunder

och villkor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, när i särskilda fall

omständigheterna därtill föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan

hinder därav, att någon avvikelse från dessa grunder och villkor ägt rum:

1. Skolan skall vara anordnad i enlighet med de föreskrifter, som

av Eders Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder.

2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervisningstimmar, som

erfordras, för att lärjungarna skola erhålla undervisning under den tid, för

vilken skolplikt enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger dem.

3. Lärjungarna skola sammanföras till undervisningsavdelningar av

lämplig storlek. Om i skola, som här avses, antalet lärjungar, som undervisas

i verkstadsarbete, i slöjd eller i hushållsgöromål, varit så stort, att de

uppdelats på avdelningar, må statsbidrag utgå för sådan avdelning, endast

om lärjungarna i densamma vid kursens början varit, där fråga är om

undervisning i verkstadsarbete eller slöjd, minst tio och, där fråga är om

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Riksdagens skrivelse Nr 248.

undervisning i hushållsgöromål, minst åtta, och om de, så länge de under

året tillhört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen.

4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som blivit i vederbörlig

ordning förklarade behöriga till sådan undervisnings bestridande. Sagda

lärare skola åtnjuta arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.

5. Skoldistriktet skall för undervisningen tillhandahålla lämpliga lokaler

samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell.

6. Inom varje skoldistrikt skall för fortsättningsskolorna finnas ett

i vederbörlig ordning fastställt reglemente.

7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och kontroll, som

Eders Kungl. Maj:t-kan finna gott föreskriva;

dels medgivit, att skoldistrikt, som anordnat fortsättningsskola enligt

de grunder, som angivas i kungl. kungörelsen den 11 september 1877 angående

anslag för avlöning åt lärare vid fortsättningsskola, må tillsvidare,

intill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för de lärares avlöning,

som i sådan skola undervisa utom folkskolans ordinarie undervisningstid,

erhålla bidrag av allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar

dylik undervisning under en tid motsvarande två veckor om året,

statsbidrag utgår med 65 kronor, under en tid motsvarande fyra veckor

med 130 kronor och under en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor,

'' under villkor att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter för

undervisningstid motsvarande två veckor om året minst 25 kronor, för undervisningstid

motsvarande fyra veckor minst 50 kronor och för undervisningstid

motsvarande sex veckor minst 75 kronor;

dels höjt det ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande av

lärare vid fortsättningsskola från 163,000 kronor till 600,000 kronor eller

med 437,000 kronor;

dels ock beviljat på extra stat för år 1919 till utbildningskurser för

lärare vid fortsättningsskolor ett reservationsanslag av 60,000 kronor att

utgå enligt Eders Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor Eders

Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;

B. Beträffande högre folkskolor:

fastställt följande grunder och villkor för utgående av statsunderstöd

till högre folkskolor:

1. Av anslaget till högre folkskolor må understöd kunna utgå till

skola, som inrättats av skolområde, bestående av ett eller flera skoldistrikt

eller efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande av annan kommunal samfällighet

eller förening av flera sådana, i ändamål att bereda lärjungar, som

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Riksdagens skrivelse Nr 248.

genomgått småskola och folkskola, tillsammans omfattande minst sexårig

lärokurs, eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta

ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning, utan

att lärjungarna därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden

eller nödig övning i praktiskt arbete.

Den högre folkskolan må, allt efter förhållandena, kunna anordnas

antingen såsom allmän högre folkskola, i vilken undervisningen erhåller en

mera allmän läggning, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, i vilken

undervisningen inriktas på visst yrke eller viss yrkesgrupp. Huruvida

yrkesbestämd högre folkskola må komma i åtnjutande av det högre understöd,

som för skola av sådan typ bestämmes, skall bero på beslut av Eders

Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

2. Högre folkskola må åtnjuta statsbidrag till högst fyra ettåriga

klasser. Inom varje årsklass må statsbidrag utgå till högst så stort antal

parallella klassavdelningar, som uppkommer vid iakttagande därav, att i

fråga om allmän högre folkskola minst 35 och i fråga om yrkesbestämd

sådan skola minst 30 lärjungar komma på varje avdelning inom årsklassen,

innan ny avdelning upprättas inom densamma.

Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter statsunderstöd till

en eller flera högre folkskolor, understöd må utgå till ny skola av samma

typ, skall bero på Eders Kungl. Maj:ts prövning.

Finnes inom ett skolområde endast en högre folkskola, skall denna,

såvitt ej Eders Kungl. Maj:t på anförda skäl medgiver undantag, vara

avsedd för både gossar och flickor.

3. Vid högre folkskola skola, därest ej Eders Kungl. Maj:t i särskilt fall

annorlunda bestämmer, finnas minst så många ordinarie lärartjänster som

antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara

anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring ävensom nödigt

antal timlärare. Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor.

Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd manlig eller kvinnlig

rektor.

4. Undervisningen skall, därest ej Eders Kungl. Maj:t i särskilt fall

annorlunda bestämmer, pågå minst trettiosex läsveckor om året, påsk- och

pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade.

Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så lång tid, som ovan

stadgas, men beror detta därav, att skolan eller viss klass eller klassavdelning

av densamma, för vilken statsbidrag kan utgå, först under

kalenderåret inrättats eller ock under kalenderåret upphört, äge skolan

bekomma statsbidrag i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen

pågått.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 81 höft. (Nr 248.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Riksdagens skrivelse Nr 248.

5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande tjänliga och tillräckliga

undervisningslokaler samt erforderliga skolmöbler och undervisningsmedel.

6. Högre folkskola skall vara försedd med av Eders Kungl. Maj:t fastställt

reglemente och stå under inseende av chefsmyndigheten för folkundervisningen

samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser

i övrigt, som Eders Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Sagda myndighet må för varje skola kunna förordna en inspektor.

För högre folkskola skall finnas en av minst fem personer bestående

skolstyrelse. Om dess sammansättning, revision av dess räkenskaper m. m.

skola bestämmelser finnas i det för skolan fastställda reglementet. År

undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska utbildning inriktad

på visst yrke eller yrkesgrupp, och åtnjuter skolan med hänsyn därtill

högre statsunderstöd, skola minst två i sådant yrke eller sådan yrkesgrupp

sakkunniga personer vara medlemmar av skolstyrelsen.

7. ^ Undervisningen i högre folkskola skall vara avgiftsfri, såvida ej

Eders Kungl. Maj:t i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden

annorlunda bestämmer. Terminsavgifter må dock i intet fall påföras

medellösa lärjungar.

8. Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta de avlöningsförmåner,

som av Kungl. Maj:t och riksdagen närmare bestämmas.

9. Statsunderstöd till högre folkskola utgår med det belopp och i

den ordning, som av Kungl. Maj:t och riksdagen närmare bestämmes;

C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:

dels beslutat, att det må ankomma på kommun, som ensam eller tillsammans

med annan kommun upprättat eller underhåller lärlingsskola,

anordnad huvudsakligen efter de av departementschefen i statsrådsprotokollet

närmare angivna grunder, att bestämma,

att i. industri, hantverk eller handel anställda minderåriga skola i den

utsträckning, som förhållandena kunna föranleda, vara pliktiga att under

högst två läsår med högst nio månaders årlig undervisning och med i

medeltal högst tolv undervisningstimmar i veckan deltaga i undervisningen

i sådan lärlingsskola, dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då

den skolpliktige fyllt aderton år, ävensom

att kvinnlig minderårig, som icke är anställd i industri, hantverk

eller handel och som icke befinnes åtnjuta annan mot lärlingsskolans

undervisning i husligt arbete svarande undervisning, skall i den utsträckning

och med den begränsning, vartill förhållandena kunna föranleda,

vara underkastad sådan skolplikt, som i föregående punkt sägs.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dels för beredande av understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen

under riksstatens åttonde huvudtitel på ordinarie stat uppfört

ett förslagsanslag av 250,000 kronor;

dels medgivit, att från nämnda anslag må, oavsett om den undervisning

som avses har obligatorisk karaktär eller icke, årligen utgå understöd

1. för av kommun upprättad lärlingsskola för industri, hantverk eller

handel till lärares avlöning med belopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre

för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell med belopp,

motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall intill två tredjedelar av

kostnaderna för densamma;

2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkesskola för husligt

arbete eller hushållsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat efter

1 krona 33 öre för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri, hantverk eller

handel eller ettårig handelsskola till lärares avlöning med belopp, beräknat

efter 3 kronor för varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

4. för enskild skola för yrkesundervisning med belopp, som av Eders

Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmes efter i huvudsak samma

grunder som för motsvarande under 2 eller 3 angiven skola,

ävensom att understödet för ovannämnda skolor må utgå under följande

villkor:

a) undervisningen skall bestridas av lärare, som godkännas av chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen;

b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräknade efter i medeltal

minst 4 kronor för varje undervisningstimme vid lärlingsskola för industri,

hantverk eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkesskola för husligt

arbete eller vid hushållsskola samt minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola

för industri, hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola;

c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt inrednings- och

undervisningsmateriell, som godkännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen

;

d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet fastställt reglemente

innehållande bestämmelser, bland annat, rörande skolans undervisning,

styrelse och förvaltning samt föreståndare och lärare;

e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjungarna vara avgiftsfri;

f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen

;

g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Riksdagens skrivelse Nr 248.

h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla de närmare bestämmelser,

Eders Kungl. Maj:t kan finna gott meddela; samt

5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt nu gällande grunder;

dels ock för beredande av understöd, i överensstämmelse med av 1917

års riksdag godkända grunder, till yrkesskolor för husmodersutbildning i

städer, köpingar, industri- och andra liknande samhällen samt till obemedlade

och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor anvisat under

åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 50,000

kronor.

D. Beträffande folkskolöverstyrelsens utvidgning till en skolöverstyrelse

med en folkskolavdelning och en yrkesskolavdelning m. m.:

dels godkänt följande nya ordinarie stat för folkskolöverstyrelsen under

ändrat namn av skolöverstyrelsen, att tillämpas från och med år 1919:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Arvode.

Summa.

Chefen..................

7,000

3,000

1,000

11,000

1 ledamot och avdelningschef

S folkskolavdelningen.........

5,000

2,500

600

500

8,600

1 ledamot och avdelningschef

å yrkesskolavdelningen .....

5,000

2,500

600

500

8,600

Efter 5 år kan lönen

höjas med 600 kro

1 ledamot .....................

5,000

2,500

600

8,100

3 ledamöter ...............

15,000

7,500

1,800

24,300

1 konsulent och särskild före-

dragande för husligt arbete...

—

_

_

2,750

2,750

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kro-

1 förste bibliotekskonsulent ....

3,600

1,800

400

5,800

| nor och efter 10 år

1 sekreterare ....................

3,600

1,800

400

—

5,800

/ med ytterligare 500

'' kronor.

Efter 5 år kan lönen

1 notarie .....................

2 notarier ...........................

2,200

4,400

2,200

1,600

3,000

1,500

300

600

300

—

4.000

8.000

4,000

höjas med 500 kro- nor, efter 10 år med

ytterligare 500 kro- nor och efter 15 år

med än ytterligare

1 registator och aktuarie.........

500 kronor.

1 kvinnligt biträde av andra

graden............................

900

550

1,650

150

450

1,600

4,800

3 kvinnliga biträden av andra

graden..............................

2,700

Efter 5 år kan lönen

höjas mod 200 kro- nor och efter 10 år

1 kvinnligt biträde av första

med ytterligare 200

graden..............................

700

350

150

1,200

kronor.

3 kvinnliga biträden av första

graden..............................

2,100

1,050

450

—

3,600

s. 85 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 248.

85

Lön

Tj&nstgÖ-

ringepen-

ningar

Orts-

tillägg

Arvode

Summa

1 förste vaktmästare..............

900

450

150

—

1,500

(Efter 5 år kan lönen

■[ höjas med 100 kro- | nor.

1 vaktmästare ....................

För inspektion av blindunder-

700

350

150

600

1,200

600

(Efter 5 år kan lönen

höjas med 100 kro- c nor och efter 10 år

I med ytterligare 100

( kronor.

Till expenser m. m................

_

_

—

—

26,375

Summa

—

—

—

—

131,825

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, sa länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor.

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av

de i staten för skolöverstyrelsens ordinarie befattningshavare upptagna

löneförmåner, nämligen:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan

tjänst, förening av tjänster m. rabatt

befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringskyldighet

eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation

av ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, ävensom därest ämbetsverkets ställning inom

statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom

självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande

göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller

förändrad arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller,

efter Eders Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket

göromålen överlämnas;

att befattningshafvare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning

uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna

gång, befinnes vara lämplig och behövlig;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den

tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så

av Eders Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning

inom förvaltningen på ifrågavarande område;

att med ordinarie befattning i överstyrelsen icke må förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Riksdagens skrivelse Nr 248.

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är försett med Eders Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så

framt ej, vad angår chef eller ledamot, Eders Kungl. Maj:t och, vad angår

innehavare av annan befattning, överstyrelsen, uppå därom gjord framställning

och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner

uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för tid, han

eljest varit befriad från tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit

befattningen;

att den, som av _ sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget eller i det fall, där avlöningen

utgöres av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott

eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning

avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina

tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller

av arvodet, som erfordras för befattningens uppehållande eller eljes prövas

skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller

i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej

prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att, vid sjukdomsfall eller när det erfordras till följd av tjänsteresor

eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad

skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i överstyrelsen,

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader

under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för

egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen

anslagna tjänstgöringspengar men eljest däremot svarande belopp:

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Riksdagens skrivelse Nr 248.

att emellertid, därest ledamot av överstyrelsen till följd av tjänsteresa

eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast några

få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av lägre

grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de till ledamotsbefattningen

hörande löpande göromålen;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Eders Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning

i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för

bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget eller, där avlöningen utaf

res av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

skall utgå till månadens slut;

i fråga om ålder stillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av

befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin

egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,

och

andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på

samma villkor, samt

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem

år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av

kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tiänståldern blivit

uppnådd;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas av chef, ledamöter, förste bibliotekskonsulent och

sekreterare en var under en och en halv månad, av notarie, av registrator

och aktuarie samt av kvinnliga biträden en var under en månad samt

av vaktmästare under 15 dagar;

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Riksdagens skrivelse Nr 248.

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll

å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, begagna

sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga

om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid

tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande kvinnliga biträden å överstyrelsens stat skola i övrigt

lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,

ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar;

dels för tillämpning av ovangivna stat, med uteslutande ur riksstaten

av det för närvarande till folkskolöverstyrelsen under åttonde huvudtiteln

uppförda ordinarie anslaget å 95,575 kronor, i riksstaten under samma huvudtitel

uppfört ett ordinarie anslag till skolöverstyrelsen å 131,825 kronor;

dels medgivit, att ålderstilläggen för de å skolöverstyrelsens stat upptagna

befattningshavarna må utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel

uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskrivit, att chef eller ledamot av skolöverstyrelsen, som må

vid tillträdet till befattningen såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas

vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även såsom chef eller ledamot

i överstyrelsen kvarstå i den av nämnda båda kassor, i vilken han

vid sagda tidpunkt är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare

skall tillhöra vederbörande kassa med det inom densamma

förekommande högsta delaktighetsbeloppet samt med de rättigheter och

skyldigheter i övrigt, vilka tillkomma delägare, som innehar befattning,

med vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;

dels förklarat, .

att envar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande tillträder

befattning i skolöverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig

nyssnämnda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie befattningshavare i folkskolöverstyrelsen,

vilka icke före den 1 november 1918 anmäla, att de vilja underkasta

sig de nya avlöningsstaterna och därvid fästade villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola vara bibehållna

vid dem enligt ordinarie stater tillkommande avlöningsförmåner;

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Riksdagens skrivelse Nr 248.

dels ock beviljat på extra stat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag,

högst, nedan angivna belopp, nämligen

för beredande av arvode åt en extra ledamot inom skolöverstyrelsen

7,000 kronor, varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgöringspenningar,

samt

till inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen 5,000

kronor.

Stockholm den 24 maj 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 81 käft. (Nr 248.)

12

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.