Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fattigvården in. in., dels ock i ämnet väckta motioner.

1918-05-29 · 36 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 28 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:265, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fattigvården in. in., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Riksdagens skrivelse Nr 265.

Nr 265.

Godkänd av första kammaren den 29 maj 1918.

Godkänd av andra kammaren den 29 maj 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om fattigvården

in. in., dels ock i ämnet väckta motioner.

(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 1 och memorial nr 6.)

Till Konungen.

Genom en den 8 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 135,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt, i

statsrådet fört protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om fattigvården och

2) lag om kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag.

De genom propositionen nr 135 framlagda förslagen hava icke

kunnat av riksdagen oförändrade godkännas, utan har riksdagen i anledning

av nämnda proposition, ävensom i ärendet väckta motioner för

sin del antagit lagar av den lydelse här nedan angives. Beträffande

skälen till de i lagförslagen vidtagna ändringarna får riksdagen hänvisa

till riksdagens andra särskilda utskotts utlåtande nr 1 samt memorial

nr 6, varav tryckta exemplar härvid fogas.

De av riksdagen alltså i anledning av propositionen nr 135 för dess

del antagna lagarna införas här som följer:

Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 14 saml. 87 käft. (Nr 265.) 1

2347 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 265.

i:o) Lag

om fattigvården.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om offentlig fattigvård och enskildas försörjningsplikt.

1 §•

Befinnes minderårig eller den, som i följd av ålderdom, sjukdom,

lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter är oförmögen att

genom arbete försörja sig, sakna medel till sitt livsuppehälle, skall han,

där hans behov icke annorledes avhjälpes, erhålla fattigvård, på sätt i

denna lag sägs.

Fattigvård, som här avses, omfattar det underhåll och den vård,

som äro erforderliga, samt för minderårig jämväl uppfostran.

Med minderårig förstås i denna lag den, som icke fyllt sexton år.

2 §.

För beviljande av fattigvård i andra fall än dem, vilka i 1 § omförmälas,

äger fattigvårdssamhälle bestämma de grunder, som böra av

samhällets fattigvårdsstyrelse iakttagas. Har sådant bestämmande ej

skett, ankommer på styrelsen att meddela fattigvård, i den mån styrelsen

prövar nödigt. Fattigvårdssamhälle och fattigvårdsstyrelse hava härvid

att, på sätt i 23 § sägs, ombesörja, att den, som finnes vara i behov

av fattigvård, erhåller sådan.

3 i
Föräldrar

äro pliktiga att utan fattigvårdssamhälles betungande försörja

sina minderåriga barn. Enahanda försörjningsplikt åligger man

gentemot hustrun.

I övrigt åligger det föräldrar och barn att i mån av behov, å ena,

samt förmåga, å andra sidan, försörja varandra, så att de ej falla fattigvården

till last. Försörjningsplikt, som här sägs, åligger ock hustru

gentemot mannen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 2(iit.

Adoptant och adoptivbarn hava samma skyldighet att utan fattigvårdssamhälles

betungande försörja varandra, som, enligt vad i denna

paragraf sägs, åligger föräldrar och barn. Adoptivbarnets löräldrar äro

i förhållande till det allmänna ej skyldiga att fullgöra försörjningen, där

ej adoptanten blir ur stånd därtill.

4 §•

Där på grund av särskilda författningar husbonde eller annan arbetsgivare

har att lämna underhåll och vård åt tjänare eller arbetare, åligger

det honom att gentemot det allmänna ansvara för att detta fullgöres, så

att tjänare och arbetare ej falla fattigvården till last.

2 KAP.

Om fattigvårdssamhälle.

5 §•

Varje socken på landet samt varje stad eller köping, som har egen

kommunalförvaltning, utgör ett fattigvårdssamhälle, som har att för sig

ordna sin fattigvård.

Hava två eller flera socknar å landet gemensam kommunalförvaltning,

skola de anses såsom ett fattigvårdssamhälle.

6 §.

Två eller flera kommuner må förena sig att tillsammans utgöra ett

fattigvårdssamhälle. Framställning om tillstånd till sådan förening göres

hos Konungens befallningshavande, som, efter det erforderlig utredning

ägt rum, överlämnar ärendet jämte eget yttrande till Kungl. Maj:t för

prövning, huruvida och under vilka villkor förening må ske.

Fråga om dylik förening må även väckas av Konungens befallningshavande,

som därom inhämtar yttrande från kommunerna och, därest

dessa samtycka till föreningen, i övrigt förfar på sätt ovan är sagt.

7 §•

Fattigvårdssamhälles beslutanderätt utövas å landet vid kommunalstämma

eller, där kommunalfullmäktige äro utsedda, av dessa samt i

stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, å allmän rådstuga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 265.

8 §•

Varje fattigvårdssamhälle skall hava ett reglemente för fattigvården,

innehållande de allmänna grunder för ordnande och handhavande av

samhällets fattigvård, som anses erforderliga; dock må efter Konungens

befallningshavandes beprövande mindre samhällen, vilkas fattigvård är

av ringa omfattning, vara befriade från denna skyldighet.

Fattigvårdsreglemente antages av fattigvårdssamhället efter förslag

av fattigvårdsstyrelsen och skall underställas prövning av Konungens

befallningshavande, som har att antingen oförändrat fastställa eller ock

ogilla detsamma. Finner Konungens befallningshavande andra gången,

ett förslag underställes, detsamma allt fortfarande icke kunna fastställas,

har Konungens befallningshavande att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:t,

som utfärdar reglemente för fattigvårdssamhället.

3 KAP.

Om fattigvårdsstyrelse.

9 §•

I varje fattigvårdssamhälle skall finnas en fattigvårdsstyrelse.

10 §.

Fattigvårdsstyrelsen har att ombesörja alla de angelägenheter inom

samhällets fattigvård, som äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.

I sådant hänseende åligger fattigvårdsstyrelsen särskilt:

att bestämma, i vilka fall och under vilka former fattigvård skall

meddelas;

att förvalta alla till fattigvården anslagna eller eljest hörande medel,

fastigheter och annan egendom;

att varje år avlämna utgifts- och inkomstförslag för fattigvården

under det nästföljande året, föra fullständiga räkenskaper över de medel,

styrelsen har om händer, samt lämna redovisning för sin förvaltning,

allt i överensstämmelse med kommunallagarna;

att föra förteckning över dem, som åtnjuta fattigvård, och avgiva

statistisk redogörelse angående fattigvården jämlikt de föreskrifter, som

Konungen låter utfärda;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265. •’

att i ärenden, som röra fattigvården, själv eller genom ombud företräda

fattigvårdssamhället och bevaka dess rätt; samt

att hos fattigvårdssamhället göra framställningar rörande de pa

samhällets beslut ankommande åtgärder, som lattigvårdsstyrelsen finnei

böra vidtagas för fattigvårdens ändamålsenliga ordnande och handhavande.

11 §.

1 mom. Ledamöter i fattigvårdsstyrelsen utses av fattigvårdssamhället

till det antal, som med hänsyn till samhällets vidd och folkmängd

erfordras, dock å landet minst tre och i stad minst fem; och skall minst

en av ledamöterna vara kvinna.

2 mom. Suppleanter för ledamöterna utses av fattigvårdssamhället

till minst dessas halva antal eller, om ledamöternas antal ej är jämnt,

till minst det antal, som är närmast över hälvten. Minst en av suppleanterna

skall vara kvinna.

12 §.

Ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelsen utses bland inom

fattigvårdssamhället bosatta svenska män och kvinnor, som fyllt tjugufem

år.

Ledamot eller suppleant kan ej vara

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom adömd straffpåföljd icke ma utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är

dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under

framtiden för brott, vilket medför nämnda påföljd,

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Grift kvinna vare ej på den grund, att hon star under mannens malsmanskap,

obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

Med hänsyn till ämbete- eller tjänstemannaställmng må landshövding,

landssekreterare, landskamrerare eller landsfogde icke vara ledamot

eller suppleant i fattigvårdsstyrelse; ej heller landsfiskal i fångvårdsstyrelse

inom sitt distrikt. Av “kommunen avlönad tjänsteman, som

i och för sin befattning är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen,

må icke vara ledamot eller suppleant i samma styrelse.

Beträffande rätt att avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant i

fattigvårdsstyrelse samt ledamots och suppleants tjänstgöringstid och avgång

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 265.

gäller å landet vad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd och

i stad vad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna stadgat; dock att

kvinna, endast om hon är gift, äger med avseende å uppdrag, varom

här är fråga, tillgodonjuta den henne enligt kommunallagarna tillkommande

särskilda avsägelserätt.

13 §.

Kyrkoherden eller hans ställföreträdare är berättigad att deltaga

i fattigvårdsstyrelsens förhandlingar. I annexförsamling, där komminister

finnes anställd, äger denne eller den hans tjänst förestår nämnda befogenhet,

när kyrkoherden ej själv är tillstädes.

1 stad äger stadsläkaren eller, om flera än en stadsläkare finnas,

förste stadsläkaren, rätt att deltaga i fattigvårdsstyrelsens förhandlingar.

På landet äga provinsialläkaren och extra provinsialläkaren sådan befogenhet

i de till deras distrikt hörande fattigvårdssamhällen.

14 §.

Fattigvårdssamhälle utser bland fattigvårdsstyrelsens ledamöter ordförande

och vice ordförande att tjänstgöra för den tid, de äro valda till

ledamöter.

Uppgift å den persons namn och bostad, som valts till ordförande,

skall ofördröjligen insändas till Konungens befallningshavande, som låter

meddela underrättelse därom i länskungörelserna.

Aro både ordföranden och vice ordföranden frånvarande från styrelsens

sammanträde, utser styrelsen inom sig ordförande för tillfället.

Fattigvård sstyrelsen utser inom sig för varje år en kassaförvaltare,

därest ej kommunens förvaltning ordnats på ett sätt, som gör sådan

kassaförvaltare obehövlig.

15 §.

1 mom. Ordinarie sammanträden böra av fattigvårdsstyrelsen hållas

i mån av behov och på regelbundet återkommande tider. Tid och

ställe för dessa sammanträden böra av styrelsen till allmänhetens kännedom

kungöras.

Extra sammanträde hålles, då ordföranden finner sådant nödigt eller

minst halva antalet av styrelsens ledamöter gör framställning därom.

Kallelse till sådant sammanträde meddelas på sätt styrelsen beslutar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265

7

2 mom. Ärende må icke hos fattigvårdsstyrelsen till avgörande

företagas, såvida ej flera ledamöter än hälvten av hela antalet åro tillstädes;

och bör, där ledamöterna endast äro tre, hela antalet tillstädesvara.

3 mom. Omröstning till beslut sker öppet, och tillkommer värjo

röstande en röst. Vid lika röstetal gäller den mening, ordföranden biträder
Val

skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar, och skiljer lotten

mellan lika röstetal.

4 mom. Rörande påföljd för uteblivande från sammanträde galler

vad i kommunallagarna är stadgat om ledamot och suppleant i kommunalnämnd

eller om stadsfullmäktig.

16 §.

Vid fattigvårdsstyrelsens sammanträden skall föras protokoll, upptagande

styrelsens beslut och skälen därför.

Protokollet skall justeras antingen genast eller sist vid styrelsens

nästa sammanträde; dock kan styrelsen särskilt för varje gång uppdraga

åt två eller flera av sina ledamöter att jämte ordföranden verkställa

justeringen.

17 §•

Ordföranden i fattigvårdsstyrelsen tillkommer:

att befordra styrelsens beslut till verkställighet och för sådant ändamål

å styrelsens vägnar ingå avtal;

att föra eller låta föra protokoll vid styrelsens sammanträden;

att vårda styrelsens handlingar och ansvara för räkenskapernas ordentliga

förande; _

att med laga verkan mottaga stämningar och andra meddelanden,

som skola delgivas styrelsen; samt

att ombesörja all skriftväxling för styrelsen och själv eller genom

ombud inför domstolar och andra myndigheter företräda styrelsen och

föra dess talan.

18 §.

Ordföranden äger tillgodonjuta ej mindre den gottgörelse, som av

fattigvårdssamhället anslås för de honom genom uppdraget åsamkade

kostnader för skrivmaterialier, postporto samt skrivare- och räkenskapshjälp,

än även, därest fattigvårdssamhället anser, att jämväl ersättningför

det med uppdraget förenade besvär må till honom utgå, arvode till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 265.

belopp, som samhället med hänsyn, till arbetets omfattning finner skäligt.

Beslut om tilldelande av sådant arvode eller förhöjning därav skall underställas

Konungens befallningshavandes prövning.

19 §.

1 mom. På det fattigvårdsstyrelsen må bliva i tillfälle att fullgöra

den styrelsen åliggande undersökning och prövning av fattigvårdsbehov

samt att öva tillsyn över dem, som åtnjuta understöd, bör fattigvårdssamhället,

där ej dess fattigvård är av ringa omfattning, indelas i

distrikt, vart och ett stående under närmaste uppsikt av en ledamot i

styrelsen. Där inom fattigvårdssamhälle genomförts annan efter dess

särskilda förhallanden lämpad arbetsfördelning mellan fattigvårdsstyrelsens

.ledamöter, ankommer på Konungens befallningshavandes prövning,

huruvida sådan anordning må godkännas.

2 mom. För ändamål, som i 1 mom. sägs, må, enligt bestämmande

i fattigvårdsreglementet, kunna till fattigvårdsstyrelsens biträde kallas

därför skickade, inom fattigvårdssamhället bosatta män och kvinnor (vårdare),

vilka, om förhållandena så kräva, kunna sammanslutas till särskilda

styrelser (distriktsstyrelser).

3 mom. Genom föreskrift i fattigvårdsreglementet må ock kunna

uppdragas åt fattigvårdsstyrelsen att bland inom samhället bosatta män

och kvinnor utse särskild styrelse att handhava förvaltningen av anstalt

eller utförande av viss annan fattigvårdsstyrelsens angelägenhet.

4 mom. Därest fattigvårdssamhället anser nödigt att i fråga om

uppdrag, som i 2 och 3 mom. sägs, meddela bestämmelser om skyldighet

att mottaga sådant och om tjänstgöringstid, må det kunna ske;

dock att dessa bestämmelser ej må göras strängare än de, som gälla om

ledamöter i fattigvårdsstyrelse.

20 §.

Där fattigvårdssamhället så aktar nödigt, äger samhället besluta, att

särskilda tjänstemän må av fattigvårdsstyrelsen anställas för att utföra

något eller några, av de göromål, som åligga ordföranden, eller att i

andra avseenden biträda vid fattigvårdens handhavande.

21 §.

I fråga om granskning av fattigvårdsstyrelsens räkenskaper och

förvaltning gäller vad i kommunallagarna finnes stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265.

Envar ledamot av fattigvårdsstyrelsen ansvarar gemensamt med de

övriga för de medel, som styrelsen haft under sin förvaltning, ävensom

för de säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning

till protokollet. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen

blivit godkänd av fattigvårdssamhället eller, om klander anställes, av

vederbörlig domstol eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas

avlämnande förflutit, utan att klander blivit i laga ordning anställt.

22 §.

De föreskrifter, som äro meddelade i detta kap., gälla ej för Stockholms

stad, utan lända i stället till efterrättelse förordningen- angående

kommunalstyrelse i Stockholm samt de särskilda bestämmelser, som i

avseende å organisationen av fattigvården därstädes äro eller varda av

Konungen fastställda.

För andra större kommuner, vilkas fattigvårdsförvaltning icke lämpligen

kan i allo anordnas enligt de i detta kap. angivna grunder, äger

Konungen medgiva undantag från vad däri blivit stadgat.

4 KAP.

Om sökande och meddelande av fattigvård.

23 §.

Vill någon komma i åtnjutande av fattigvård, göre anmälan därom

hos fattigvårdsstyrelsen i det fattigvårdssamliälle, där han vistas.

Anmälan må göras, förutom hos fattigvårdsstyrelsen, hos dess ordförande

eller annan ledamot av styrelsen eller hos den, som styrelsen

kan hava utsett att mottaga sådan anmälan, eller hos prästerskapet i

församlingen.

Har anmälan gjorts hos annan än ordföranden, vare den, som mottagit

anmälan, skyldig att ofördröjligen fortskaffa densamma till fattigvårdsstyrelsen

eller dess ordförande.

Polisman, kronobetjänt, läkare eller barnmorska, som finner någon

vara i sådan belägenhet, att fattigvårdsstyrelsens ingripande är av nöden,

bör därom göra anmälan hos styrelsen.

Oavsett om anmälan skett, åligger det fattigvårdsstyrelsen att ombesörja,

att den, som vistas inom samhället och finnes vara i behov av

fattigvård, erhåller sådan.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 87 haft. (Nr 265.) 2

2347 18

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 265.

24 §.

1 mom. Då någon är i så trängande behov av fattigvård, att med

dess avhjälpande ej kan anstå, till dess fattigvårdsstyrelsen sammanträder,

må ordföranden tillsvidare bevilja den nödställde fattigvård.

Enahanda befogenhet må, enligt bestämmande i fattigvårdsreglementet,

tilldelas annan ledamot av styrelsen eller tjänsteman hos densamma.

Om sålunda beviljad fattigvård skall anmälan göras vid styrelsens

nästa sammanträde, då anteckning därom och om dagen för beviljandet

skall ske i protokollet.

2 mom. I fattigvårdssamhälle, där distriktsstyrelser finnas, må, enligt

föreskrift i fattigvårdsreglementet, åt sådan styrelse kunna uppdragas

att meddela fattigvård av visst slag eller i viss omfattning.

25 §.

Innan fråga om beviljande av fattigvård avgöres, skall fattigvårdsstyrelsen

göra sig noga underrättad om den nödställdes levnadsförhållanden

och fattigvårdsbehov samt undersöka, huru detta behov må på

lämpligaste sätt avhjälpas.

26 §.

Vid fattigvårdens handhavande bör fattigvårdsstyrelsen låta sig angeläget

vara att lämna understöd på sådant sätt, att den behövande så

vitt möjligt må bliva i stånd att för framtiden genom eget arbete försörja

sig och de sina. Fördenskull bör fattigvårdsstyrelsen särskilt göra

sig noga underrättad om de arbetstillfällen, som givas, för att kunna

anvisa arbete åt hjälpsökande, vilken är arbetsför, och, om arbetsförmedlingsanstalt

finnes i orten, i sådant syfte samarbeta med denna.

27 §.

Fattigvård meddelas i allmänhet genom

understöd i hemmet,

utackordering i enskilt hem eller

vård å anstalt.

Fattigas försörjning medelst omgång (socken- eller rotegång) må

icke äga rum.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 265.

28 §.

Understöd i hemmet bör ej lämnas åt den, vilkens behov är förorsakat

av dryckenskap eller arbetsovillighet, och ej heller när anledning

eljest finnes till antagande, att understödet icke kommer till behörig användning.

29 §.

^ackordering av behövande får endast ske till personer, rörande

vilkas lämplighet samt förmåga att uppfylla de skyldigheter, som för

vart fall åligga dem, fattigvårdsstyrelsen genom föregående undersökning

gjort sig förvissad. Om utackorderingen bör upprättas skriftligt kontrakt,

i vilket ömsesidiga skyldigheter och rättigheter noggrant angivas.

Anbud å behövandes vårdande må ej infordras genom anställande

av auktion eller annat därmed jämförligt förfarande.

30 §.

Då understöd lämnats i hemmet eller understödstagare utackorderats

i enskilt hem, bör fattigvårdsstyrelsen vaka över att beviljat understöd

behörigen användes och att de, som emottagit barn eller andra

till vård, fullgöra sina skyldigheter.

31 §.

Fattigvårdssamhälle skall hava anstalt (ålderdomshem, försörjningshem,

vårdhem) för mottagande av understödstagare, vilka äro i behov

av vård samt ej lämpligen kunna understödjas i hemmet eller utackorderas.

Flera samhällen må förena sig om gemensam anstalt; skolande villkoren

för sådan förening samt de bestämmelser, som äro erforderliga

för skötseln av anstalten, upptagas i reglemente, som fastställes av Konungens

befallningshavande.

Fattigvårdssamhälle, som på grund av det ringa antalet understödstagare

eller eljest kan anses icke vara i behov av egen anstalt eller

del i sådan, må efter Konungens befallningshavandes beprövande kunna

tillsvidare befrias från skyldighet härutinnan; dock att samhället härigenom

icke fritages från skyldighet att bereda anstaltsvård åt understödstagare,

som är i behov därav.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 265.

32 §.

I fråga om anordningarna vid fattigvårdsanstalt, som i 31 § sägs,

skall iakttagas, att åt män och. kvinnor beredes bostad i särskilda rum

samt att, därest sinnessjuka, sinnesslöa, tuberkulösa eller med svårare

sjukdom behäftade understödstagare icke kunna erhålla vård å anstalt,

som i 35 § avses, utan måste intagas å fattigvårdsanstalten, dessa vårdas

i särskilda rum eller avdelningar, så vida ej i särskilda fall annat

finnes kunna ske utan men för den sjuke eller''Övriga understödstagare.

Aven i övrigt bör noga tillses, att en lämplig fördelning av understödstagarna

äger ruin. Där så ske kan, böra äkta makar få bo tillsammans

för sig, om ej någon av dem önskar annorlunda.

A anstalten bör tillfälle beredas till arbete för sådana understödstagare,

som äro i någon mån arbetsföra.

Till föreståndare eller föreståndarinna för anstalten må endast antagas

person, som äger nödiga förutsättningar för skötande av dylik

befattning.

Minderårig över två år må icke annat än tillfälligtvis och till dess

annan anordning hunnit träffas intagas å fattigvårdsanstalt, där ej en

från den övriga anstalten skild avdelning för barns omhändertagande

och vårdande inrättats.

33 §.

För omhändertagande av dels i någon män arbetsföra behövande,

vilka äro i behov av anstaltsvård, men ej lämpligen kunna emottagas

eller behållas å anstalt, som omförmäles i 31 §, dels ock försörjningspliktiga,

vilka jämlikt stadgandet i 71 § av fångvårdsstyrelse förelagts

arbete, skall för varje landstingsområde genom landstingets försorg upprättas

nödigt antal arbetshem. För stad, som ej deltager i landsting,

skall arbetshem upprättas genom stadsfullmäktiges försorg. Två eller

flera landsting eller landsting och nu nämnda stadsfullmäktige må förena

sig om gemensamt arbetshem.

Arbetshem må jämväl kunna upprättas av annan än landsting eller

stad, som nu _ är nämnd; och må landsting eller dylik stad kunna av

Konungen befrias från skyldighet att upprätta arbetshem, därest sådana

i tillräckligt antal i annan ordning komma till stånd.

För de å landsting tillhörigt arbetshem intagna försörjningspliktiga

erlägges av fattigvårdssamhäile ingen avgift.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 265.

Män och kvinnor må ej intagas i samma arbetshem, såvida ej för

dem finnas fullständigt skilda avdelningar. Personer under aderton år

må ej intagas i arbetshem.

Arbetshem skall stå under ledning av en styrelse, som har att

besluta om intagning i hemmet, samt vara försett med av Konungen

fastställt reglemente.

34 §•

För uppförande av anstalt, varom i 31 § förmäles, skall uppgöras

plan, vilken underställes Konungens befallningshavande, som prövar,

huruvida anstalten är så inrättad, att den uppfyller det ändamål, som

enligt denna lag därmed avses.

Plan till arbetshem underställes Konungens prövning.

35 §.

Understödstagare, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet är i behov

av vård å särskild anstalt, skall, så vitt ske kan, beredas dylik

vård; och har fattigvårdsstyrelsen att vidtaga erforderliga åtgärder för

att förskaffa honom inträde å sådan anstalt.

36 §.

Då minderårig, som av fattigvårdsstyrelsen omhändertagits, hunnit

den ålder samt nått den utveckling och stadga, att han kan anses i

stånd att försörja sig, har styrelsen att söka bereda honom lämplig tjänst

eller anställning samt tillse, att han erhåller nödig utrustning.

37 §.

Fattigvårdsstyrelsen bör verka därför, att samhällets invånare genom

försäkring, inträde i sjukkassor och understödsföreningar, insättning i

sparkassor eller annorledes bereda sig trygghet mot nöd vid arbetsoförmåga,

sjukdom eller andra olyckor; den bör ock i övrigt söka att

genom tjänliga åtgärder förebygga framtida fattigvårdsbehov.

Om på grund av missväxt, annan allmännare olycka eller av förhållanden

utom riket vållad allmän kristid nöd i större utsträckning kan

befaras uppkomma inom samhället, har fattigvårdsstyrelsen att, i den

mån åtgärder till nödens avhjälpande ankomma på annan myndig
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens skrivelse Nr 265.

het, hos denna göra den framställning, som av omständigheterna påkallas.

38 §.

Fattigvårdsstyrelsen bör låta sig angeläget vara att uppehålla samarbete

såväl med myndigheter och institutioner, vilkas verksamhet berör

fattigvården, som ock med föreningar och enskilda, vilka utöva

understödsverksamhet eller annan social verksamhet inom samhället.

5 KAP.

Om bidrag till fattigvården.

39 §.

Kostnaderna för fattigvården skola, i den mån de ej kunna täckas

med avkastningen av fattigvårssamhällets för fattigvården avsedda fastigheter

och kapital, inflytande bötesmedel, gåvor och andra dylika inkomster,

bestridas genom tillskott efter de grunder, som för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet äro stadgade.

40 §.

Har fattigvårdssamhälle för person, som är i behov av fattigvård

enligt 1 §, erlagt avgift för vård å statens anstalter för sinnessjuka eller

sinnesslöa, för vilken ersättning ej kunnat uttagas av den vårdade eller

för honom försörjningspliktig person; och äro ej sådana omständigheter

för handen, att gottgörelse för vården enligt vad i 60 § sägs skall lämnas

av staten, då äger det samhälle, där den vårdade har hemortsrätt,

att därför utfå gottgörelse av det landsting, inom vars område fattigvårdssamhället

är beläget.

Lag samma vare beträffande avgift för vård, som lämnats å anstalt

för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka, vilken tillhör landsting

eller stad, som ej deltager i landsting, eller å enskild anstalt för sinnesslöa

eller fallandesjuka, vilken åtnjuter statsbidrag eller blivit av Konungen

för ändamålet godkänd.

41 §.

1 mom. Där fattig för vård intagits å anstalt för tuberkulösa eller

för vanföra, vilken åtnjuter statsbidrag, gäller om fattigvårdssamhälles

rätt att utfå gottgörelse för utgiven vårdavgift vad i 40 § sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265. In

2 inom. Därest genom landstings försorg upprättas anstalt lör

personer, som lida av annan kronisk eller obotlig sjukdom än i l mom.

sägs, bör tillfälle till vård åt fattiga sjuka där beredas; och må landstinget

fastställa eu avgift, ej överstigande hälvten av vårdkostnaden, som

vederbörande fattigvårdssamhälle har att erlägga för å sådan anstalt

intagen fattig.

Har fattigvårdssamhälle åt fattiga sjuka, som i nästföregående stycke

avses, å särskild, samhället eller annan tillhörig, anstalt eller å en vid

fattigvårdsanstalt för ändamålet anordnad särskild avdelning, vilken står

under läkares tillsyn, berett vård, som av förste provinsialläkare intygas

vara tillfredsställande, äger det samhälle, som har att ansvara för vårdkostnaden,

av vederbörande landsting erhålla gottgörelse med hälvten av

det belopp, vartill nämnda kostnad visas hava uppgått. Landstinget äger

för beviljande av sådan gottgörelse uppställa de villkor, som kunna befinnas

lämpliga.

42 §.

Där fattig för vård intagits å länslasarett eller av landsting underhållen

sjukstuga eller å annan, med länslasarett likställd, sjukvårdsinrättning,

gäller om fattigvårdssamhälles rätt att utfå gottgörelse för utgiven

vårdavgift vad i 40 § sägs.

6 KAP.

Om uppsikt över kommunernas fattigvård.

43 §.

Konungens befallningshavande hava att vaka över att fattigvården

inom länen i enlighet med denna lag och i övrigt gällande stadganden

ändamålsenligt ordnas och handhaves, så att de behövande komma i åtnjutande

av det underhåll och den vård, som omständigheterna påkalla.

I allt vad som rör Konungens befallningshavandes befattning med

fattigvårdsförvaltningen inom länen skola Konungens befallningshavande

hava biträde av särskilt tillsatta tjänstemän, fattigvårdskonsulenter, vilka

jämväl skola hava till uppgift att tillhandagå med upplysningar och råd

rörande fattigvården. Instruktion för fattigvårdskonsulenterna utfärdas

av Konungen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 265.

44 §.

Jämte det övervakande av fattigvården i länen, som enligt 43 §

åligger Konungens befallningshavande, ankommer det på statens fattigvårdsinspektör

att verka för fattig''vardens ändamålsenliga ordnande och

främja dess utveckling. Han har ock att öva uppsikt över de i 33 §

om förmälda arbetshemmen. Angående fattig vårdsinspektörens verksamhet

meddelar Konungen närmare föreskrifter.

7 KAP.

Om hemortsrätt.

45 §.

I fråga om fattigvård skall svensk medborgare anses, med nedan

stadgade undantag, hava hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, inom vilket

han senast varit mantalsskriven utan att hava under det år, som

mantalsskrivningen avser, kommit i åtnjutande av fattigvård, som, enligt

vad i 49 § sägs, utövar inverkan på förvärv av hemortsrätt.

Har någon, som med avseende å tilltänkt inflyttning mantalsskrivits

inom visst fattigvårdssamhälle, ej inflyttat dit, gäller den mantalsskrivning

icke till bestämmande av hans hemortsrätt.

46 §.

Den, som fyllt sextio år, kan därefter icke förvärva ny hemortsrätt.

47 §.

1 mom. Hustru har, oberoende av sin ålder, samma hemortsrätt

som mannen. Upplöses äktenskapet genom mannens död eller eljest, behåller

hustrun den hemortsrätt, hon under äktenskapet senast ägde, till

dess annan tillkommer henne.

2 mom. Barn inom äktenskap har, så länge det är minderårigt, faderns,

eller, där han är död och modern lever, moderns hemortsrätt.

Aro båda föräldrarna döda, har barnet den hemortsrätt, som den sist

avlidna ägde vid sin död.

Minderårigt barn utom äktenskap har samma hemortsrätt som modern

eller, om hon är död, den hon senast ägde.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 265.

Adoptivbarn, som är minderårigt, har samma hemortsrätt som adoptanten,

eller, om han är död, den han senast ägde. År barn adopterat

av makar, eller har ena maken adopterat den andres barn, skall, där

barnet är minderårigt, vad i första stycket av detta mom. sägs äga motsvarande

tillämpning.

Den hemortsrätt barn äger, då det fyller sexton år, behåller barnet,

tills det självt förvärvar annan.

3 mom. Har man, som avflyttat från riket, kvarlämnat hustru,

gäller i fråga om hennes förvärv av hemortsrätt vad i 45 och 46 §§

stadgas. Därest i sådant fall makarnas barn eller adoptivbarn, varom i

2 mom. 3 stycket 2 punkten förmäles, kvarlämnas i riket, har sådant

barn moderns hemortsrätt och, om hon utvandrar eller dör, den hemortsrätt

hon då ägde. Återflyttar mannen till riket, gäller vad i 1 och 2

mom. sägs; dock att, om hustrun under mannens frånvaro förvärvat

hemortsrätt, makarna hava denna hemortsrätt, till dess mannen vunnit

ny sådan; och skall hustruns mantalsskrivning för det år, då mannen

återflyttat, i avseende å förvärv av hemortsrätt så anses, som om den

gällt även mannen.

48 §.

Har någon, som varit intagen å sjukvårdsinrättning eller förbättrings-

eller uppfostringsanstalt, genom inrättningens eller anstaltens

försorg för fortsatt vård eller fostran överlämnats till enskilt hem, under

villkor att han fortfarande står under inrättningens eller anstaltens tillsyn,

eller har någon eljest mot ersättning mottagits i enskilt hem för

erhållande av vård för sjukdom eller annan kroppslig eller andlig brist

eller svaghet, som blivit av läkare intygad, och har han på grund av

vistelsen i detta hem mantalsskrivits i det fattigvårdssamhälle, varest

hemmet är beläget, gäller denna mantalsskrivning ej till bestämmande

av hans hemortsrätt.

49 §.

1 mom. Har någon under det år, för vilket han mantalsskrivits inom

visst fattigvårdssamhälle, åtnjutit fattigvård enligt 1 §, eller har under

samma år fattigvård enligt 2 § meddelats honom av annat fattigvårdssamhälle

än det, där han mantalsskrivits, vinner han ej hemortsrätt på

grund av nämnda mantalsskrivning. Hinder för förvärv av hemortsrätt

föranledes dock icke av fattigvård, som bestått i

bekostande åt skolbarn av kläder, underhåll eller annat, som avser

att sätta dem i tillfälle att begagna skolundervisningen,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 87 höft. (Nr 265.) 3

2347 18

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

jRiksdag em skrivelse Nr 265.

läkar- eller förlossningshjälp eller medicin, då hjälpen eller medicinen

lämnats annorledes än i förening med vård å anstalt, eller

begravningshj älp.

2 mom. I fråga om inverkan på förvärv av hemortsrätt likställes

med fattigvård, som någon själv åtnjutit, fattigvård, som åtnjutits av

hans minderåriga barn och adoptivbarn, så ock för mannen fattigvård,

vilken tilldelats hans hustru eller under bestående äktenskap åtnjutits

av minderåriga barn, som hon ägt före äktenskapet, eller av hennes

minderåriga adoptivbarn, så vitt ifrågavarande barn hava hennes hemortsrätt.

Fattigvård åt barn utom äktenskap inverkar ej på faderns förvärv

av hemortsrätt, ej heller inverkar fattigvård åt barn, som blivit

adopterat, på faderns eller moderns förvärv av hemortsrätt.

8 KAP.

Om fattigvårdssamhällens inbördes ersättningsskyldighet samt om gottgörelse

bär fattigvård av staten in. in.

50 §.

Fattigvårdssamhälle, som enligt 1 § lämnat fattigvård åt någon, vilken

har hemortsrätt inom annat samhälle, är, oavsett om skyldeman

eller annan bort jämlikt 3 eller 4 § ansvara för understödstagarens försörjning,

berättigat att erhålla ersättning för fattigvården av det senare

samhället med de undantag och i den ordning, som här nedan sägs.

Öl §.

Ersättning enligt 50 § utgår ej för fattigvård, som bestått i

bekostande åt skolbarn av kläder, underhåll eller annat, som avser

att sätta dem i tillfälle att begagna skolundervisningen,

läkar- eller förlossningshjälp eller medicin, då hjälpen eller medicinen

lämnats annorledes än i förening med vård å anstalt, eller

begravningshj älp.

52 §.

Har fattigvård sstyrelse lämnat fattigvård, för vilken den vill söka

ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller av landsting eller av staten,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens skrivelse Nr 265.

skall styrelsen ofördröjligen genom förhör med den nödställde eller

andra, som kunna meddela upplysning i ämnet, införskaffa utredning

angående

a) den nödställdes namn, ålder, födelseort och civilstånd,

b) fattigvårdsbehovet och anledningen därtill,

c) fattigvård, som han förut åtnjutit,

d) senaste mantalsskrivningsort, eller, om den nödställde ej skulle

äga hemortsrätt därstädes, annan ort, varest han antages hava hemortsrätt,

samt

e) personer, som äro pliktiga att försörja den nödställde, och deras

ekonomiska ställning.

År den nödställde gift eller minderårig, skola uppgifter, motsvarande

de under a), c) och d) omförmälda, inhämtas jämväl rörande make

eller föräldrar.

De erhållna upplysningarna skola upptagas i protokoll, vars riktighet

skall bestyrkas genom underskrift av den, som hållit förhöret, samt

så vitt möjligt av den, med vilken förhöret hållits.

Därest uppgift ej kan erhållas i ett eller annat av ovan angivna

avseenden, skall detta anmärkas i protokollet.

53 §.

Fångvårdsstyrelse, som vill, att annat fattigvårdssamhälle skall utgiva

ersättning för fattigvård eller övertaga försörj ningsskvldigheten för

behövande, skall därom ofördröjligen hos fattigvårdsstyrelsen i detta

samhälle göra skriftlig anmaning, varvid skall fogas avskrift av protokoll

över förhör enligt 52 § jämte uppgift å fattigvårdskostnaden, så vitt

den då kan angivas.

Tillställande av anmaning må ske genom allmänna posten, och gäller

därvid rekommendationsbevis å försändelsen till den sökta fattigvårdsstyrelsen

såsom bevis om tillställandet.

54 §.

Bestrides kravet eller har svar icke erhållits inom trettio dagar efter

tillställandet eller, i fall som i 53 § andra stycket sägs, efter försändelsens

avlämnande å postanstalt, äger fattigvårdsstyrelsen att hos Konungens

befallningshavande i länet anhängiggöra sin talan; och bifoge

därvid bevis att anmaning skett jämte de handlingar, som enligt 53 §

skola åtfölja anmaningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr 265-

Har anmaning gjorts hos ett fattigvårdssamhälle, men anledning

sedermera yppats, att understödstagaren äger hemortsrätt inom annat fattigvårdssamhälle,

må talan föras mot detta samhälle, ändå att anmaning

hos dess fattigvårdsstyrelse ej föregått. Talan utan föregående anmaning

må ock föras, därest vid förhör enligt 52 § upplysning icke vunnits,

vilket samhälle ersättnings- eller försörj ningsskyldigheten åligger.

65 §.

Talan, som i 54 § sägs, skall anhängiggöras inom sextio dagar, efter

det fattigvård, för vilken rätt till ersättning förefinnes, börjat utgå, eller,

om fattigvården icke lämnats av den sökande fattigvårdsstyrelsen, inom

samma tid, efter det kostnaden för fattigvården av styrelsen guldits, vid

äventyr, om det försummas, att rätt till ersättning för fattigvårdskostnad,

som utgivits mer än sextio dagar före det ansökningen hos Konungens

befallningshavande gjordes, anses förfallen.

Vad sålunda stadgats gäller ej för det fall, att fattigvårdsstyrelse,

hos vilken anmaning gjorts enligt 53 §, förklarat sig godkänna kravet,

men ersättning sedermera ej lämnats.

56 §.

Konungens befallningshavande hör över ansökningen fattigvårdsstyrelsen

i det eller de samhällen, mot vilka kravet riktas eller som eljest

kunna antagas vara ersättningsskyldiga, samt införskaffar genom parterna

eller låter själv införskaffa den ytterligare utredning, som må vara

behövlig för målets prövning.

Finnes anledning till antagande, att den nödställde har hemortsrätt

inom fattigvårdssamhälle i annat län, överlämnas målet till handläggning

av Konungens befallningshavande därstädes.

57 §.

Har fattigvårdssamhälle åt någon, som har hemortsrätt i annat

fattigvårdssamhälle, utgivit fattigvård enligt 1 § under förhållanden, vilka

synas utvisa, att behovet av fattigvård kommer att bliva varaktigt, äger

fattigvårdsstyrelsen i förstnämnda samhälle att hos fattigvårdsstyrelsen i

det andra samhället påfordra hans hemsändande eller därom själv besörja,

sedan fattigvårdsstyrelsen i hemortssamhället lämnats tillfälle att därmed

själv taga befattning. Sistnämnda styrelse äger ock påfordra hans hemsändande

eller låta själv avhämta honom.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265. 21

Hemsändning, som här sägs, må ej äga ruin, då understödstagaren

därav skulle lida men till sin hälsa eller hans utsikt till självförsörjning

därigenom skulle väsentligt minskas eller han har stadigvarande bostad

hos skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led eller hos adoptant eller

adoptivbarn eller hos syskon eller då eljest synnerliga skäl tala emot

hemsändningen; ej heller må hustru, vilkens sammanlevnad med mannen

upphört, mot sm vilja sändas till samhälle, varest mannen vunnit hemortsrätt

efter inflyttning,'' som skett, sedan makarna börjat leva åtskilda.

Yppas i fråga om hemsändning olika meningar mellan vederbörande

fattigvårdsstyrelser, eller bestrider understödstagaren eller, där han ej

själv kan tillvarataga sin rätt, sådan honom närstående person, som i

nästföregående stycke av denna paragraf sägs, att hemsändning får ske, må

sådan ej äga rum, utan att Konungens befallningshavande, efter det vederbörande

blivit hörda och erforderlig utredning införskaffats, därtill lämnat

tillstånd.

Hemortssamhälle är pliktigt att ersätta skälig kostnad för hemsändning,

som ägt rum i enlighet med denna paragraf. Om uttagande ^av

sådan ersättning gäller vad som stadgats om ersättning för fattigvård

av hemortssamhälle, dock att anmaning enligt 53 § ej är erforderlig.

58 §.

Där offentlig myndighet eller allmän anstalt eller inrättning, som

enligt gällande föreskrifter åt någon lämnat underhåll och vård, varför

fattigvårdssamhälle är pliktigt att giva ersättning, vill utfå sådan, anhängiggöres

talan härom hos Konungens befallningshavande; och gäller

om målets behandling vad i 56 § 1 stycket sägs.

59 §.

Gottgörelse av landsting för vårdkostnad, varom i 40, 41 och 42

§§ förmäles, skall sökas inom två år, efter det kostnaden av fattigvårdsstyrelsen

utgivits, vid äventyr, om det försummas, att rätt till gottgörelse

för den kostnad förfallit. Har fråga om skyldighet att vidkännas

kostnaden varit föremål för tvist mellan fattigvårdssamhällen eller

talan mot enskild, räknas tiden från det tvisten slutligen avgjorts.

Därest gottgörelse vägras för vårdkostnad, som här sägs, äger fattigvårdsstyrelsen

att hos Konungens befallningshavande föra talan om utfående

därav; och gäller om målets behandling i motsvarande tillämpning

vad som stadgas i 56 §.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 265.

60 §.

1 mom. För fattigvård, som enligt 1 § lämnats någon, vilken icke

är svensk medborgare eller vilkens hemortsrätt ej kan utrönas, erhåller

vederbörande fattigvårdssamhälle gottgörelse av staten.

2 mom. Har, efter det en person fyllt sexton men innan han fyllt

sextio år, såväl han som de personer, beträffande vilka i 49 § 2 mom.

stadgas, att dem tilldelad fattigvård inverkar på hans förvärv av hemortsrätt,

oavbrutet under minst tre år vistats utom det fattigvårdssamhälle,

varest han har hemortsrätt, utan att under denna tid hava av

samhället åtnjutit fattigvård, äger samhället att av staten erhålla gottgörelse

för fattigvård enligt 1 §, som samhället efter utgången av samma

tid fått bekosta för någon av dem.

Dylik gottgörelse utgår dock endast, om fattigvården meddelats,

innan någon av ifrågavarande personer återvänt till samhället eller omedelbart

därefter. Därest hemortssamhället fått ersätta av annan utgiven

fattigvård, erhålles gottgörelse endast så vitt berörda tid av tre år förflutit,

innan hemortssamhället delgivits antingen anmaning, som i 53 §

sägs, eller, i de fall, då enligt 54 § 2 stycket talan om ersättning för

utgiven fattigvård må föras utan föregående anmaning, den till Konungens

befallningshavande i målet ingivna ansökning.

3 mom. Gottgörelse, som i denna paragraf sägs, utgår allenast

om ersättning för fattigvården ej kan uttagas hos enskild person.

Fattigvård, som omförmäles i 51 §, gottgöres av staten endast för

det fall, att understödstagaren icke är svensk medborgare.

61 §.

1 mom. Vill fattigvårdsstyrelse erhålla gottgörelse av staten för fattigvård,

göres ansökning därom hos Konungens befallningshavande för

varje år inom februari månad året efter det, då fattigvården av fattigvårdssamhället

utgivits. Har fattigvårdsstyrelsen sökt att av annat fattigvårdssamhälle

eller enskild person utfå ersättning för fattigvårdskostnad,

men talan därom ogillats, räknas tiden för sökande av gottgörelse

från det Konungens befallningshavandes utslag i tvisten vunnit laga

kraft mot samhället eller, om det överklagats, från det kammarrättens

utslag blivit fattigvårdsstyrelsen delgivet.

Vid ansökningen skola fogas följande handlingar:

a) avskrift av protokoll över förhör enligt 52 §;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 265.

b) specificerad uppgift å fattigvårdskostuaden med angivande särskilt

för varje understödstagare av tiden, då utbetalningen skett; skolaude

uppgiften, där den ej åtföljes av behöriga verifikationer, vara till riktigheten

styrkt av fattigvårdsstyrelsens ordförande eller kassaförvaltare; samt

c) redogörelse för de åtgärder, som må hava vidtagits för utrönande

av de personers hemortsrätt, ansökningen gäller, eller för utbekommande

av ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller enskild person, därvid

i berörda hänseenden meddelade utslag eller beslut böra bifogas.

Sedan Konungens befallningshavande granskat de ansökningar, som

inkommit, samt genom sökandena införskaffat eller själv låtit införskaffa

den ytterligare utredning, som må vara behövlig, meddelar Konungens

befallningshavande före den 1 nästföljande maj beslut i anledning av

ansökningarna.

2 mom. Har fattigvård lämnats någon, som ej är svensk medborgare,

skall fattigvårdsstyrelsen dessutom, med överlämnande av tillgängliga

handlingar rörande den nödställdes person, hans nationalitet, födelseort

och senaste boningsort i hemlandet jämte de övriga upplysningar,

vilka genom förhör med honom eller annorledes kunna erhållas angående

berörda omständigheter och den tid, som förflutit, sedan han lämnade

sitt hemland, inom fjorton dagar efter den dag, då fattigvården

började utgå, hos Konungens befallningshavande göra framställning om

den nödställdes hemsändande. Försittes nyssnämnda tid, skall rätt till

ersättning för fattigvård, som utgivits mer än fjorton dagar före det

ansökning gjorts hos Konungens befallningshavande, anses förfallen. I

fall, där det icke enligt särskilda bestämmelser tillkommer Konungens

befallningshavande att avgöra hemsändningsfrågan, skall densamma underställas

Kungl. Maj:ts prövning.

3 mom. Konungen må med främmande makt under förutsättning

av ömsesidighet träffa överenskommelse om behandling av dess undersåtar

här i riket i fattigvårdshänseende och om gottgörelse för därvid

uppkommen kostnad.

4 mom. Angående fattigvård åt svensk medborgare, som av myndighet

i utlandet överlämnats till myndighet i svensk gränsort, är särskilt

stadgat.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens skrivelse Nr 265.

9 KAP.

Om fattigvårdssamhälles rätt mot understödstagare och för dem försörj
ningspliktiga

personer.

62 §.

Fångvårdsstyrelse äger att av den, som åtnjutit fattigvård, uttaga

ersättning därför, i den män styrelsen icke finner skäl till eftergift. För

fattigvård, som någon erhållit, innan han fyllt sexton år, må ersättning

dock icke uttagas ur hans arbetsförtjänst.

Har någon mottagits till stadigvarande försörjning, äger fattigvårdsstyrelsen

omhändertaga egendom, som vid mottagandet tillhör understödstagaren

eller, medan han åtnjuter försörjning, tillfaller honom, samt därav

bereda sig ersättning för fattigvård, som lämnas honom. Fattigvårdsstyrelsen

äger hos vederbörande polismyndighet erhålla handräckning

för sådan egendoms omhändertagande.

63 §.

Har fattigvårdssamhälle tillskyndats kostnad för fattigvård, som

enligt 1 § lämnats någon, för vilkens försörjning skyldeman eller annan

enligt 3 eller 4 § bort ansvara, äger fattigvårdsstyrelsen att av den,

vilken ansvarigheten åligger, uttaga ersättning för denna kostnad, i den

mån styrelsen icke finner skäl till eftergift.

64 §.

Där fattigvårdssamhälle för vård å sjukvårdsinrättning eller å förbättrings-

eller uppfostringsanstalt eller till åtgärder för förebyggande

av framtida fattigvårdsbehov eller för ändamål, som i 37 § 2 stycket

sägs, anslagit särskilda medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande, ankommer

det på fattigvårdssamhället att bestämma, huruvida ersättningsskyldighet,

varom i 62 och 63 §§ stadgas, skall äga rum för understöd,

som utlämnas av dessa medel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 205. 2o

65 §.

Anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad av understödstagare

eller av försörjningspliktig, som i 3 § sägs, må icke bifallas, där den ersättningsskyldige

genom att återbetala kostnaden eller någon del. därav

kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och

de sina.

66 §.

Har fattigvård enligt 1 § lämnats någon, för vilkens försörjning

annan enligt 3 § är ansvarig, och finnes behovet av fattigvård vara stadigvarande,

må den försörj ningspliktige kunna åläggas , att till fattigvårdssamhället

å lämpliga tider, så länge behovet av fattigvård fortfar,

utgiva skäligt bidrag till den försörjningsberättigades underhåll.

& Kommer den försörjningsberättigade eller den försörj ningspliktige i

förändrade förhållanden’ må försörjniugsbidraget utan hinder av förut

meddelat beslut jämkas efter som skäligt finnes.

67 §.

Talan om utbekommande av ersättning enligt 62 och 63 §§ ävensom

om utgivande av försörj ni ngsbidrag, som i 66 § sägs, anhängiggöres

hos Konungens befallningshavande i länet; och gäller om målets

behandling i motsvarande tillämpning vad i 56 § stadgas.

68 §.

Om tiden för anhängiggörande av talan, som. i 67 § sägs, gäller,

när kravet grundas å försörjningsplikt, som avses i 3 § 2 stycket, vad

i 55 § 1 stycket stadgas, i andra fall skall vad enligt allmänna lagen

gäller om preskription av fordran äga tillämpning.

69 §.

Den, som åtnjuter fattigvård, står under fattigvårdsstyrelsens tillsyn.

Gör någon, som intagits å fattigvårdsanstalt, varom i 31 § förmärs,

sig skyldig till grövre förseelse mot ordningen å anstalten, äger fattigvårdsstyrelsen

eller, där särskild anstaltsstyrelse finnes, denna styrelse

att tillrättavisa honom genom minskning i kosten eller genom inskränkning

i eljest medgivna friheter och förmåner. För gossar under fem
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 11 samt. S7 käft. (Nr 265.) 4

2347 18

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265.

ton år och flickor under tolv år må aga användas. Fattigvårdsstyrelsen - eller anstaltsstyrelsen må uppdraga åt föreståndaren för anstalten att vidtaga

åtgärd, som här sägs.

Över den, som intagits i arbetshem, äger anstaltsstyrelsen myndighet

i enlighet med det för anstalten fastställda reglementet. I reglementet

må icke medgivas användande av inneslutning i mörkt enrum eller prygel.

70 §.

Den, som enligt 1 § åtnjuter_ fattigvård, vilken icke är allenast tillfällig,

eller som för egen försörjning är intagen å fattigvårdsanstalt, är

skyldig att efter sin förmåga förrätta arbete, som av fattigvårdsstyrelsen

eller å dess vägnar anvisas.

71 §•

Om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga

barn eller adoptivbarn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård enligt

1 § måste lämnas någon av dem, är han, även om fattigvården är allenast

tillfällig, skyldig att efter föreläggande av fattigvårdsstyrelsen inställa

sig till och efter sin förmåga fullgöra honom å fattigvårdsanstalt

eller eljest anvisat arbete; och må han, oavsett om fattigvården upphört,

kunna kvarhållas å anstalten eller i arbetet, intill dess grundad anledning

föreligger till antagande, att han skall söka efter förmåga försörja sig

själv och de sina, dock icke i oavbruten följd under längre tid än ett år.

Genom det förelagda arbetets utförande anses han fullgöra honom

åliggande skyldighet att ersätta kostnad för fattigvård, som under tiden

må tilldelas hans minderåriga barn eller adoptivbarn eller hans hustru.

72 §.

Vederbörande polismyndighet har att på begäran meddela handräckning

dels för delgivning av föreläggande, som i 71 § sägs, dels för

inställande till arbete av den, som underlåter att efterkomma sådant föreläggande,

. dels ock för återhämtande av understödstagare eller försöriningspliktig,

som olovligen avvikit från fattigvårdsanstalt, å vilken han

varit intagen.

Dylik handräckning meddelas utan kostnad för fattigvårdsstyrelsen

eller anstalten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens skrivelse Nr 265.

73 §.

Har någon, som gjort sig förfallen till bettleri eller lösdriveri, blivit,

på grund därav att han varit i behov av fattigvård, enligt gällande bestämmelser

överlämnad till fattigvårdsstyrelsen och för vård intagen å

fattigvårdsanstalt, vare han ej berättigad att lämna anstalten, med mindre

grundad anledning finnes att antaga, att han utanför anstalten skall ärligen

försörja sig.

74 §.

Undandrager sig någon, som intagits å anstalt eller inställt sig eller

hämtats till förrättande av arbete utanför anstalt, att fullgöra anvisat

arbete, eller lämnar han utan tillstånd arbetet, eller visar han tredska

att efterkomma givna föreskrifter, eller gör han sig skyldig till uppförande,

som strider mot sedlighet eller god ordning, äger fattigvårdsstyrelsen,

där han icke är till arbete oförmögen, tilldela honom varning med

erinran om den påföljd, som i 75 § omförmäles.

Styrelse för fattigvårdsanstalt, vars reglemente fastställts av Konungen

eller av Konungens befallningshavande, må jämväl enligt stadgande

i reglementet kunna meddela i anstalten intagen person sådan varning,

som nyss är sagd.

Varning, som i denna § avses, må meddelas, förutom av styrelse,

som där sägs, antingen av dess ordförande eller av den, som styrelsen

kan hava utsett att meddela varning, därvid anmälan om varningen skall

göras vid styrelsens nästa sammanträde.

Över beslut om varning skall föras protokoll. Beslutet meddelas

den felande muntligen av den, som beslutat varningen, eller skriftligen

genom delgivning av utdrag av protokollet; och har polismyndighet att

på begäran verkställa sådan delgivning utan kostnad för styrelsen.

75 §.

Därest den felande ej låter rätta sig av varning, som i 74 § sägs,

må fattigvårdsstyrelsen eller anstaltens styrelse, med bifogande av bevis

om varningen och tillgänglig utredning i ärendet, hos Konungens befallningshavande

göra framställning om den felandes dömande till tvångsarbete.

Sedan den felande lämnats tillfälle att yttra sig över framställningen,

och förhör, där sådant är av nöden, ägt rum samt erforderlig utredning

. förebragts, i vilket avseende Konungens befallningshavande jämväl äger

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens skrivelse Nr 265.

förordna om förhör vid domstol, må Konungens befallningshavande ålägga

den felande tvångsarbete eller, da mildrande omständigheter förekomma,

låta bero vid varning. Där tvångsarbete ålägges, skall tiden därför bestämmas

till minst en och högst sex månader.

Har den, om vilkens dömande till tvångsarbete framställning gjorts,

avvikit från anstalt, där han varit intagen, eller förekommer eljest anledning,

att han håller sig undan, må Konungens befallningshavande

kunna förordna om hans häktande i avbidan på att målet avgöres eller

utslag, varigenom tvångsarbete ådömts, vinner laga kraft.

76 §.

Tvångsarbete skall förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt. Därest

den dömde på grund av nedsatt arbetsförmåga eller annan anledning

icke lämpligen bör intagas i tvångsarbetsanstalt, skall han, enligt de

närmare föreskrifter, som Konungen meddelar, i stället intagas i kronohäkte

och där hållas till lämpligt arbete.

Bliver någon, efter det han dömts till tvångsarbete, oförmögen till

arbete, må utslaget ej bringas till verkställighet ej heller, om tvångsarbetet

tagit sin början, detsamma fortfara; och förfares med honom på sätt

i 7 § av lagen om lösdrivares behandling sägs.

I övrigt gäller i fråga om verkställighet av tvångsarbetet i tillämpliga

delar vad i 8 och 13 §§ av nämnda lag stadgas.

77 §.

Där någon, som icke nått myndig ålder, på fattigvårdssamhälles

bekostnad åtnjuter vård utanför sina föräldrars eller målsmans hem, har

samhällets fångvårdsstyrelse malsmansrätt över honom.

Över den, som enligt 36 § genom fattigvårdsstyrelsens försorg beretts

tjänst eller anställning, bör styrelsen, ändå att han icke åtnjuter

fattigvård, öva tillsyn, intill dess han fyllt aderton år.

Kräves på grund av understödstagare tillfallet arv eller eljest förmyndare

för honom, har fattigvårdsstyrelsen att hos vederbörande domstol

göra anmälan därom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265.

10 KAP.

Om klagan i mål och ärenden, som behandlas enligt denna lag.

78 §.

1 mom. över fattigvårdsstyrelses beslut, varigenom sökt fattigvård

helt och hållet eller till någon del vägrats, eller som avser sättet för

fattigvårds meddelande, ävensom över beslut av fångvårdsstyrelse eller

styrelse för anstalt, som är gemensam för flera kommuner eller som tillhör

landsting, rörande behandlingen å anstalt eller vid fullgörandet av arbetsskyldighet,

eller beträffande kvarhallande a anstalt i fall, som avses i 71

och 73 §§, må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos Konungens

befallningshavande inom trettio dagar, räknade från det han av beslutet

erhållit del. Beslutet går dock i verkställighet, där ej förbud däremot

meddelas av Konungens befallningshavande.

2 mom. Oavsett huruvida besvär enligt 1 mom. anförts, har Konungens

befallningshavande ej blott att tillhålla fattigvardssamhälle, som

underlåter att lämna fattigvård, då sådan enligt 1 § erfordras, att. fullgöra

sin skyldighet, utan även att, där eljest missförhållande föreligger

i något av de i föregående moment omförmälda hänseenden, förordna

om den åtgärd, som må vara erforderlig till missförhållandets avhjälpande.

En var äger rätt att om underlåtenhet eller missförhållande, som nu

nämnts, göra anmälan hos Konungens befallningshavande eller hos fattigvårdsinspektören

eller fattig vårdskonsulent.

3 mom. Över varning, som i 74 § sägs, må klagan ej föras; dock

äger Konungens befallningshavande, i sammanhang med prövning av

yrkande om den felandes dömande till tvångsarbete, pröva varningens befogenhet.

4 mom. över fattigvårdsstyrelsens beslut i ärende, som icke avses

i 1 och 3 mom. samt icke heller angår annan förvaltningsfråga, för vars

behandling fattigvårdsstyrelsen jämlikt de i denna lag eller kommunallagarna

givna föreskrifter är ansvarig endast inför fattigvårdssamhället,

må besvär anföras hos Konungens befallningshavande inom trettio dagar,

räknade från det klaganden av beslutet erhållit del. Om verkställighet

av fattigvårdsstyrelsens beslut gäller vad i 1 mom. sägs.

5 mom. Fångvårdsstyrelse, som är missnöjd med beslut av styrelse

för arbetshem rörande understödstagares eller försörjningspliktigs

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Rilcsdagens skrivelse Nr 265-

intagande å hemmet, äger över beslutet anföra besvär hos Konungens

befallningshavande inom trettio dagar från det fattigvårdsstyrelsen av

beslutet, erhållit del.

6 mom. Utdrag av fattigvårds- eller anstaltsstvrelses protokoll i

ärende, som i denna § sägs, skall utan avgift tillhandahållas den, som

är i behov därav för klagan över styrelsens beslut.

79 §.

År någon missnöjd med handräckning, som av polismyndighet meddelats

enligt 62 § 2 stycket för omhändertagande av egendom, som där

sägs, eller jämlikt 72 § för inställande till arbete eller återhämtande till

tattigvårdsanstalt, må han däröver anföra besvär hos Konungens befallningshavande

inom trettio dagar från handräckningens fullbordande.

80 §.

hör talan mot beslut, som i frågor rörande fattigvården enligt

denna lag fattats av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige

eller allmän rådstuga, gäller vad om besvär över deras beslut är

stadgat i kommunallagarna. Om underställning av beslut, varom i 18

§ förmärs, gäller vad i nämnda lagar sägs rörande underställning av

där avsedda beslut.

81 §.

1 mom. År någon missnöjd med Konungens befallningshavandes

utslag i mål om fullgörande av försörjningsplikt, eller om hemsändning

eller om ersättning för fattigvårds- eller hemsändningskostnad eller i

mål, som omförmälas i’78 § 1 och 2 inom., må han däröver anföra besvär

hos kammarrätten.

Besvären skola innan klockan tolv å trettionde dagen efter den, då

klaganden erhållit del av utslaget, avlämnas till Konungens befallningshavande,

som över besvären infordrar vederbörandes förklaring och, sedan

sådan inkommit, till kammarrätten insänder handlingarna i målet jämte

bevis om utslagets delgivning och eget utlåtande.

2 mom. År utslaget meddelat av Konungens befallningshavande i

annat län, än det klaganden tillhör, må besvären, om klaganden det föredrager,

inom ovan stadgade tid avlämnas till Konungens befallningshavande

i sistnämnda län, vilken det åligger att översända dem till Konungens

_ befallningshavande, som meddelat utslaget, för att vidare behandlas

i föreskriven ordning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265. 31

3 mom. Har mål, som rör viss persons hemortsrätt och fattigvårdssamhälles

därav beroende anspråk på ersättning för hans fattigvård, förevarit

hos Konungens befallningshavande i särskilda län, och anföras besvär

över det i huvudsaken sist meddelade utslaget; då må ock i sammanhang

därmed föras klagan över annat dessförinnan i målet meddelat

beslut och sådant beslut ej utgöra hinder för sakens prövning i dess

helhet.

4 mom. Konungens befallningshavandes utslag, som i 1 mom.

avses, ävensom kammarrättens utslag i dylika mål skola skyndsamt genom

Konungens befallningshavandes försorg delgivas, förutom sökande och

klagande, jämväl förklarande i de fall, då antingen genom utslaget försörjnings-

eller ersättningsskyldighet honom ådömts eller ock målet av

honom såsom sökande först anhängig]orts; och skall bevis om delgivningen

av Konungens befallningshavande vederbörande vid anfordran

tillhandahållas.

5 mom. Vad i 1 och 4 mom. stadgas skall i tillämpliga delar

gälla i fråga om besvär över Konungens befallningshavandes beslut i

ärende, som avses i 61 § 1 mom.

82 §.

Över kammarrättens beslut i mål och ärenden, som avses i denna

lag, må ej klagan föras.

83 §.

Den, som vill söka ändring i Konungens befallningshavandes utslag i

mål rörande ådömande av tvångsarbete enligt 75 §, äger att ingiva

sina till Konungen ställda besvär till Konungens befallningshavande innan

klockan tolv å åttonde dagen, räknad, om han är häktad, från det utslaget

för honom avkunnades, men i annat fäll från det beslutet delgavs

honom. Konungens befallningshavande infordrar yttrande över besvären

från vederbörande, om anledning därtill förekommit, samt insänder därefter

ofördröjligen handlingarna tillika med eget utlåtande till Konungens

nedre justitierevision.

I sammanhang med prövning av besvär,-som här sägs, må ock komma

under bedömande lagligheten av den dömde enligt 74 eller 75 § tilldelad

varning.

Vid klagan över beslut, som särskilt meddelats om någons häktande

eller kvarhållande i häkte, vare tiden för besvärs ingivande icke inskränkt

till viss tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.''52

Riksdagens skrivelse Nr 265.

Behöver häktad person biträde vid besvärens författande, foge Konungens

befallningshavande anstalt, att det erhålles.

84 §.

För klagan över Konungens befallningshavandes beslut i andra frågor,

som beröras i denna lag, än här förut är sagt, gäller, efter varje

saks beskaffenhet, vad om besvär över Konungens befallningshavandes

beslut är i kommunallagarna eller eljest stadgat.

85 §.

Konungens befallningshavandes utslag, varigenom förordnats om

meddelande av fattigvård åt nödställd person, går i verkställighet utan

hinder därav att klagan förts.

11 KAP.

Övergångsbestämmelser.

86 §.

Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari

1919; dock att därvid skall iakttagas,

att envar behåller den hemortsrätt, han ägde vid nämnda tid, intill

dess han enligt stadgandena i denna lag förvärvat annan sådan,

att vad i denna lag stadgas angående ersättning för fattigvård av

fattigvårdssamhälle eller enskild person icke skall tillämpas i fråga om

fattigvård, som utgått, innan lagen trätt i kraft, utan skall i sådant

hänseende iakttagas vad hittills varit föreskrivet, samt

att i fråga om fullföljd av talan i fattigvårdsärende, som före lagens

ikraftträdande avgjorts av fattigvårdsstyrelse, skall gälla vad förut varit

stadgat.

87 §.

Genom denna lag upphävas

förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården tillika med alla

de stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av nämnda förordning

eller tillägg därtill;

kungörelsen den 21 augusti 1885 angående handlingar, som böra

bifogas ansökningar om ersättning av statsmedel för fattigvårdskostnader;
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265.

33

kungörelsen den 9 oktober 1891 angående delgivning genom offentlig

myndighets försorg av vissa utslag i fattigvårdsmål;

så oek vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stadgat

stridande mot denna lags bestämmelser.

88 §.

I fattigvårdssamhälle på landet, där särskild fattigvård sstyrelse ej

finnes, väljes sådan, med iakttagande av bestämmelserna i 11 och 12 §§,

å ordinarie kommunalstämma i december år 1918.

I fattigvårdssamhälle på landet, där särskild fångvårdsstyrelse finnes,

skola vid nämnda kommunalstämma, om val av ledamöter eller

suppleanter i fattigvårdsstyrelsen då skall äga rum, omformälda bestämmelser

lända till efterrättelse, men i annat fall skola desamma bringas

till tillämpning vid första efter lagens ikraftträdande infallande val.

I stad skola vid det tillfälle, då val av ledamöter i fattigvårdsstyrelsen

första gången infaller efter det lagen trätt i kraft, ledamöter och

suppleanter utses i enlighet med bestämmelserna i 11 och 12 §§.

89 §.

Reglemente, som avses i 8 §, skall före utgången av år 1919 underställas

Konungens befallningshavandes prövning.

Fattigvårdssamhälle, som vill vinna befrielse från skyldighet att

hava dylikt reglemente, skall före den 1 april 1919 hos Konungens

befallningshavande göra ansökan därom.

90 §.

Med fullständigt ordnande av de i 31 och 33 §§ omformälda anstalter

må anstå under en tid av tio år från det denna lag trätt i kraft.

Under övergångstiden ankommer det på Konungens befallningshavande

att söka åstadkomma ordnande inom kommunerna av sådana anstalter,

i fall där så anses lämpligt genom överenskommelser mellan kommunerna

om gemensam anstalt; och må såsom anstalt av det ena eller

andra slaget godtagas redan befintlig anstalt, som är eller kan göras

lämplig för ändamålet.

91 §.

1 mom. I fattigvårdssamhälle, där roteindelning finnes införd, då

denna lag träder i kraft, må roteindelningen fortfarande bestå, intill dess

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 87 höft. (Nr 265.) 5

8347 18

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Riksdagens skrivelse Nr 265.

densamma enligt 8 § i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården

blivit upphävd, dock ej längre än fem år efter det lagen trätt i kraft;

och skall för sådant fattigtårdssamhälle fortfarande gälla vad nämnda

förordning innehåller beträffande rofeindelning och fattigvården i samhälle

med roteindelning.

2 mom. Därest vid lagens trädande i-kraft tillskottsavgift utgår

eller enskilt fattigvårdssamhälle tinnes, som omförmäles i 34 § fattigvårdsförordningen,

må därvid förbliva, så länge träffad överenskommelse

eller given föreskrift gäller; _ och skall för sådant fall lända till efterrättelse

vad i nämnda förordning stadgas.

3 mom. Där på grund av stadgandet i 31 § 1 mom. fattigvårdsförordningen

vid lagens trädande i kraft ersättning av staten utgår till

fattigvårdssamhälle för fattigvård åt person, som tillhört manskapet vid

krigsmakten eller varit anställd såsom arbetare eller hantverkare vid

kronans varv eller verkstäder, eller åt hans hustru eller minderåriga barn,

skall, så länge fattigvården utgöres, fattigvårdssamhället äga att fortfarande

därför åtnjuta ersättning enligt förut gällande grunder.

92 §.

1 stället för vad i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården

är stadgat till förekommande av bettleri samt om barn, som bettlar

eller vanvårdas, skola följande bestämmelser gälla:

1. mom. Envar, som efter fyllda sexton år gör sig förfallen till

bettleri, ma anhallas och, där han ej är i den nödställda belägenhet, att

han bör erhålla fattigvård, behandlas såsom lösdrivare, på sätt i lagen

angående lösdrivares behandling är stadgat.

Till enahanda behandling gör sig den förfallen, vilken tillåter barn

under sexton ar, som star under hans vård, att bettla eller använder barn

eller andra att bettla för sin räkning.

2 mom. Om barn under sexton år anträffas bettlande eller befinnes

vara vanvårdat, skall fattigvårdsstyrelsen, där åtgärd anses böra vidtagas,

varom stadgas i. lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt avseende försummade barn, göra anmälan till vederbörande

barnavårdsnämnd och i annat fall förfara på sätt styrelsen finner

vara av omständigheterna påkallat.

3 mom. Inom varje fattigvårdssamhälle skall fattigvårdsstyrelsen

anställa behövligt antal tillsyningsman, vilka hava att anhålla bettlare

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 2(15.

35

och inställa dom, därest de ej på grund av föreliggande fattigvårdsbehov

böra överlämnas till samhällets fångvårdsstyrelse, till sådant förhör, som

avses i 2 § 1 mom. och 16 § av lagen angående lösdrivares behandling.

För detta sitt bestyr åtnjuter tillsyningsman den ersättning, som

fattigvårdssamhället efter förslag av fattigvård sstyrelsen bestämmer.

2:o) Lag''

om kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag.

Härigenom förordnas som följer:

Till beredande dels av understöd (kommunala pensionstillskott), i

penningar eller naturaförmåner, åt personer, vilka äga uppbära pension

eller understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni

1913 och icke blivit berövade pensionstillägg eller understöd på grund

av stadgandet i 9 § uti nämnda lag, men ändock finnas vara i behov av

fattigvård, dels ock av bidrag (kommunala sjukvårdsbidrag) till bestridande,

gemensamt med pensionsstyrelsen, av kostnader för åtgärder till

förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga, må fattigvårdssamhälle

ställa medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande med föreskrift, att pensionstillskott

och sjukvårdsbidrag, som utdelas av dessa medel, icke skola

vara att anse såsom fattigvård. Sådana pensionstillskott och sjukvårdsbidrag

må icke tilldelas andra personer än dem, som äro mantalsskrivna

inom fattigvårdssamhället och där äga hemortsrätt i fråga om fattigvård.

I övrigt äger samhället bestämma de grunder, som för beviljande av pensionstillskott

och sjukvårdsbidrag böra av fattigvårdsstyrelsen iakttagas.

Har sådant bestämmande ej skett, ankommer på styrelsen att bevilja pensionstillskott

och sjukvårdsbidrag i den mån styrelsen prövar nödigt. Pensionstillskott

må efter omständigheterna indragas och jämkas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens skrivelse Nr 265.

I anledning av den av riksdagen för dess del antagna lagen om

fattigvården får riksdagen vidare, med åberopande av vad dess andra

särskilda utskott i bilagda utlåtande nr 1 anfört å sid. 22 och 23, hemställa,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta föranstalta om utredning

rörande ökning av de statsbidrag, som utgå för vård av sinnesslöa,

fallandesjuka, tuberkulösa och vanföra, och om medgivande av statsbidrag

för vård å sinnessjukhus, som tillhöra landsting och de städer,* som ej

deltaga i landsting, samt för riksdagen så snart ske kan framlägga

förslag härom.

Stockholm den 29 maj 1918.

Med undersåtlig vördnad.

-

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.