Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående utredning beträffande statens medverkan till pensionering av kvalificerad arbetskraft vid enskilda sociala anstalter.

1918-06-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:269, Skrivelse till Konungen angående utredning beträffande statens medverkan till pensionering av kvalificerad arbetskraft vid enskilda sociala anstalter.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 269.

Nr 269.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning beträffande

statens medverkan till pensionering av kvalificerad arbetskraft

vid enskilda sociala anstalter.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13 och 24)

(Ändra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner har

framhållits behovet därav, att utredning komme till stånd, huruvida och i

vad mån staten borde kunna medverka till en tillfredsställande pensionering

av den kvalificerade arbetskraften vid de enskilda sociala anstalter som fullgjorde

en så beskaffad verksamhet, att, därest de skulle upphöra, staten

själv i många fall skulle nödgas fylla behovet av liknande arbete.

I motiveringen framhålla motionärerna bland annat, att såsom grundprincip

för utredningen borde gälla, att såväl arbetsgivaren, således de enskilda

sociala institutionerna, som de där anställda bidroge till pensioneringen och

att statens tillskott bestämdes efter de förstnämdes bidrag, samt att utredningen

även borde omfatta, vilka sociala företag, som borde komma i fråga,

och

som måste krävas av personalen för åtnjutande av statsbidrag till pensioneringen.

I fråga om den form, under vilken pensioneringen skulle anordnas,

hava motionärerna tänkt sig antingen att företagens kvalificerade personal

skulle, under vissa villkor, erhålla tillträde till någon redan nu existerande,

‘lv staten understödd pensionskassa, eller ock att den frivilliga pensionsöisakiingen

inom pensionsstyrelsen skulle kunna anpassas för här ifråga
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse AV H69. 5

varande syfte, och syntes motionärerna förevarande fråga lämpligen kunna

upptagas till behandling i samband med den av till7 års riksdag begärda

utredningen om huruvida och i vad man staten skulle kunna, med anlitande

av den frivilliga pensioneringen, bidraga till pensionering av den vid statens

verk sysselsatta arbetspersonal, för vilken icke i särskild ordning sörjts för

pension genom statens försorg.

I den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver, hava yttranden

över ifrågavarande motioner inhämtats av kungl. pensionsstyrelsen, varjämte

utlåtande i ämnet avgivits till vederbörande riksdagsutskott av styrelsen för

socialt arbete.

Det synes riksdagen uppenbart, att ifrågavarande sociala institutioner,

som i stor utsträckning upprätthållas genom enskild välgörenhet med vissa

begränsade bidrag från stat, landsting och kommunal-, i vår tid alltmera

visa sig fylla ett allmänt behov och utöva en samhällsgagnelig verksamhet

till främjande av syften, vilka dem förutan det maste ankomma pa stat och

kommuner att ensamma ekonomiskt tillgodose. Det bör därför ligga i det

allmännas eget välförstådda intresse att giva dessa av människovänliga och

ideella motiv framkomna och till stor del genom enskilda uppoffringar,

donationer och sammanskott alltjämnt underhållna sociala anstalter den

uppmuntran och det stöd, som de förtjäna. Härpå kan deras tryggade

fortbestånd komma att bero.

Det gäller att åt ifrågavarande institutioner tillförsäkra och bibehålla

dugande och intresserade arbetskrafter, därigenom att hos dem anställd personal

med utsikt till pensionering för sin ålderdom skulle kunna motse

denna utan ängslan över att råka i ett nödläge, när dessa den sociala omvårdnadens

arbetare icke längre förmå fullfölja den livsuppgift, varåt de

ägnat sig, ofta med varmt självuppoffrande nit. Den form för sådant understöd

från särskilt statens sida, varom motionärerna anse en utredning

önskvärd, finner riksdagen synnerligen beaktansvärd.

Av den förberedande undersökning rörande ifrågavarande pensionsärende,

som av pensionsstyrelsen i dess åberopade utlåtande verkställts,

framgår, att sådan pensionering skulle på ett ändamålsenligt sätt kunna ske

genom anlitande av den frivilliga pensionsförsäkringen, sådan denna nu

omlagts genom Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 31 december 1917.

En utredning i motionens syfte bör, såsom nyss nämnda styrelse

framhåller, avse, i vilken omfattning bidrag till pensioneringen kan påräknas

från den anställde själv och hans arbetsgivare samt huruvida och i vilken

mån bidrag från det allmännas sida kan för vissa fall finnas erforderligt och

påkallat. Det torde i första hand bliva den ifrågasatta utredningens upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 269.

gift att upprätta eu nu icke förefintlig översikt av vederbörande befattningshavares

ålder och anställningstid för att kunna beräkna kostnaden för

den avsedda pensioneringen.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i vad män staten bör medverka

till pensionering av den kvalificerade arbetskraften vid enskilda sociala

anstalter.

Stockholm den 5 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTR. 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.