Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående utredning i fråga om uppställande av vissa kompetensbestämmelser för statens och enskilda järnvägars personal.

1918-06-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:283, Skrivelse till Konungen angående utredning i fråga om uppställande av vissa kompetensbestämmelser för statens och enskilda järnvägars personal.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 283.

Nr 288.

Godkänd av första kammaren den 8 juni i 918.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning i fråga om

uppställande av vissa kompetensbestämmelser för statens

och enskilda järnvägars personal.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 25.)

(Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning i syfte

att utredning måtte komma till stånd för utrönande, huruvida det icke

vore av behovet påkallat, att för alla såväl statens som enskilda bolags

järnvägar gällande föreskrifter bleve av Eders Kungl. Maj:t utfärdade

angående skärpta kompetensvillkor för personalen såväl vad anginge

dess karaktär i övrigt som dess kunskaper i ämnen, vilka vore av betydelse

för dess yrke, samt att, därest fordran på dylika skärpta kompetensvillkor

skulle befinnas böra uppställas, i sammanhang därmed åtgärder

måtte vidtagas för personalens teoretiska och praktiska utbildning.

över ifrågavarande motion hava yttranden avgivits till vederbörande

riksdagsutskott av kungl. järnvägsstyrelsen och svenska järnvägsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 283.

9

eningen samt svenska järnvägsmannaförbundets och Sveriges lokomotivmannaförbunds

styrelser.

Ur trafiksäkerhetssynpunkt måste den största betydelse tillmätas

frågorna rörande järn vägspersonalens kompetens för fullgörande av dess

ansvarsfulla och krävande arbete. Betydelsen av att nämnda personal

till fullo besitter sådan kompetens har närmare utvecklats i det betänkande,

som den 29 augusti 1913 avgavs av den s. k. Malmslättskommissionen.

Ur här ovan framhållna synpunkt har riksdagen ansett förevarande

motion vara värd ett synnerligt beaktande.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår oförtydbart, att

såvitt angår den vid statens järnvägar anställda personal sedan lång tid

tillbaka hos vederbörande järnvägsmyndigheter gjort sig gällande en allvarlig

strävan att åstadkomma allt bättre och bättre garantier för att

de olikartade funktionerna vid järnvägsdriften komme att omhänderhavas

av därför i möjligaste mån fullt kompetenta personer.

Det är klart, att det för vederbörande i första hand gällt att tillse,

att personalen kommer i åtnjutande av på praktisk erfarenhet grundad

kännedom om de förhållanden, som äro erforderliga för ett riktigt utförande

av de med respektive tjänster förenade åliggandena.

Den vid statens järnvägar i sistnämnda hänseende gällande ordning

har av förenämnda kommission betecknats såsom ur trafiksäkerhetssynpunkt

i huvudsak tillfredsställande, ehuru kommissionen ansåg, att vissa

särskilda villkor borde uppställas för personal, som på egen hand tjänstgjorde

i ställverk, för stationsföreståndare och ställföreträdare för desse

samt för lokomotivförare å snälltåg.

Att de ledande inom statens järnvägars förvaltning insett betydelsen

av att personalen erhölle ökad teoretisk utbildning, framgår av de bestämmelser,

som uti det år 1914 utfärdade reglementet för antagande

och utbildning av manlig tjänstepersonal vid statens järnvägar meddelats

rörande undervisningskurser för beredande av utbildning åt vissa där

anställda tjänstemän såväl högre som lägre. Sålunda äro bland annat

anordnade kurser för utbildning av banmästare och överbanmästare, för

lokomotiveldare och lokomotivförare samt för tjänstemän, som önska vinna

befordran till högre tjänstemannabefattning vid trafikavdelningen än

stationskarl.

Ovan omförmälda undervisningskurser äro emellertid icke allmänna,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 94 käft. (Nr 280-—283.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 283.

enär deltagandet däri är beroende på en uttagning, efter eller utan ansökan,

av vederbörande järnvägsbefäl.

Av järnvägsstyrelsens åberopade, i nu förevarande ärende avgivna

utlåtande framgår, att järnvägsstyrelsen den 6 juni 1917 för åstadkommande

av vissa ändringar i 1914 års berörda reglemente besluta uppdraga

åt en kommitté att granska gällande bestämmelser angående villkoren

för personalens vid statens järnvägar antagande och utbildning

ävensom för vidmakthållande av personalens kunskap och därmed sammanhängande

frågor samt inkomma med sådant förslag till ändring av

dessa bestämmelser, vartill granskningen kunde föranleda. Enligt vad

järnvägsstyrelsen i sitt berörda utlåtande upplyst, vore nämnda kommitté

betänkt på att, i och för den fortsatta utbildningen av tjänstemän

av lägre grad, föreslå anordnande utöver nuvarande kurser av sådana

för elektriska montörer, signalreparatörer, förrådsförmän, vagnförmän och

stallförmän.

Om det ovan anförda giver stöd åt järnvägsstyrelsens uttalande, att

åt frågorna rörande personalens antagande och utbildning vid statens

järnvägar ägnats och ägnas all uppmärksamhet, varför särskild utredning

i anslutning till motionärens hemställan icke synes för statens järnvägars

vidkommande vara av något större behov påkallad, så kan samma förhållande

icke med fog sägas vara förhanden ifråga om personalen vid

de enskilda järnvägarna.

Genom den i ärendet förebragta utredningen har riksdagen bibragts

den uppfattningen, att hithörande förhållanden vid dessa järnvägar äro

otillfredsställande och att med hänsyn till allmänhetens befogade krav å

trafiksäkerhet statsmakterna skäligen icke längre böra låta härvid bero.

Beträtfande en personalgrupp vid de enskilda järnvägarna, lokomotivpersonalen,

har frågan om skärpta kompetensvillkor tidigare, nämligen år

1903, föranlett uttalande från riksdagens sida till Eders Kungl. Maj:t;

och har sedermera frågan om samma personals anställning varit föremål

för behandling av de den 31 december 1904 tillsatta kommitterade för

avgivande av förslag till bestämmelser för tillgodoseende av trafiksäkerheten

å enskilda järnvägar m. m. Ej ens beträffande lokomotivpersonalen

vid de enskilda järnvägarna har emellertid, trots det livliga intresse,

som jämväl från personalens egen sida lagts i dagen för genomförande

av skärpta kompetensbestämmelser, vidtagits några åtgärder i

syfte att undanröja de uti förevarande hänseende uppenbarligen föreliggande

brister. Yidkommande övriga befattningshavare vid de enskilda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 283.

järnvägarna synes icke något annat vara åtgjort, än att genom järnvägsföreningens

bemedling ett antal befattningshavare vid dessa järnvägar

bereds tillfälle att deltaga i de vid statens järnvägar anordnade

kurserna för utbildning av banmästare, kontorsbiträden och stationsförmän.

Såsom järnvägsföreningen anfört, är det emellertid icke i någon

större omfattning, som dylik utbildning kan beredas de enskilda järnvägarnas

personal.

Vid nu angivna förhållanden finner riksdagen sig böra framhålla

nödvändigheten av att de nu rådande bristerna i fråga om kompetensbestämmelser

beträffande de enskilda järnvägarnas personal må, framför

allt med hänsyn till den trafikerande allmänhetens krav å största möjliga

trafiksäkerhet även å nämnda järnvägar, varda undanröjda.

Då de inom järnvägsstyrelsen i dess åberopade utlåtande lämnade

uppgifter rörande de riktlinjer, som uppdragits för berörda av styrelsen

tillsatta kommittés utredning, synas giva vid handen, att de i förevarande

motion framhållna synpunkter skulle bliva vid utredningen beaktade,

har inom riksdagen yppats vissa betänkligheter emot ett riksdagens

ingripande i frågan såsom uti motionen föreslagits. Men i frågans

nuvarande läge har för riksdagen såsom kärnpunkten i motionärens

hemställan framstått kravet på en utredning, huruvida icke nu kunde

åvägabringas enhetliga skärpta kompetensbestämmelser för såväl statens

järnvägars som de enskilda järnvägarnas personal. För en sådan utredning,

som givetvis även skulle avse frågan om i vilken ordning dylika

bestämmelser borde utfärdas, utgör uppenbarligen den av järnvägsstyrelsen

igångsatta utredningen så mycket mindre något hinder, som förutsättas

kan, att densammas resultat otvivelaktigt bör kunna tillgodogöras

vid och i väsentlig mån underlätta den av riksdagen ifrågasatta

utredningen. Huvudsaken är, att det icke längre överlåtes åt de enskilda

järnvägarna att själva efter gottfinnande reglera eller helt underlåta

att reglera hithörande förhållanden, utan att desamma varda av

staten normerade i överensstämmelse med samma krav, som anses avgörande

ifråga om den av staten bedrivna järnvägsdriften.

På riksdagen kan och bör givetvis icke ankomma att angiva några

närmare direktiv för den nu ifrågasatta utredningen.

Då motionären emellertid i viss mån synes hava företrädesvis beaktat

frågan om järnvägspersonalens teoretiska utbildning, har riksdagen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 283.

velat i korthet angiva sin ståndpunkt till denna sida av det föreliggande

spörsmålet.

Eiksdagen finner det visserligen uppenbart, att det vjd järnvägspersonalens

utbildning städse i första hand måste ligga vikt uppå, att

personalen beredes sådan praktisk utbildning i de till vederbörande

tjänster hörande göromålen, att fullt betryggande säkerhet föreligger för

göromålens behöriga fullgörande. Men riksdagen hyser även den uppfattningen,

att med hänsyn till arten av de järnvägspersonalen i vitt

skilda befattningar åliggande arbetsuppgifter ökade garantier för arbetets

fullgörande på det ur trafiksäkerhetssynpunkt mest betryggande sätt stå

att vinna därigenom, att åt personalen beredes möjlighet att förvärva,

utöver den oundgängligen nödiga praktiska erfarenheten rörande själva

arbetsuppgiften, vidgade kunskaper rörande förhållanden, som i ett eller

annat avseende äga beröring med dessa arbetsuppgifter. Nämnda riksdagens

uppfattning ävensom det hos järnvägspersonalen själv förefintliga

stora intresse för genomförandet av en förbättrad teoretisk utbildning

synes riksdagen böra föranleda, att vid den blivande utredningen all

nödig uppmärksamhet ägnas åt spörsmålet om inrättande av lärokurser

för olika befattningshavare med för respektive befattningar väl avpassade

undervisningsplaner. Beträffande dylika kurser synes bland personalen

den uppfattningen vara allmänt gällande, alt värdet av desamma för

närvarande i väsentlig mån förringas därigenom att deltagandet i desamma,

såsom ovan omförmälts, icke är obligatoriskt utan beroende på

vederbörande järn vägsbefäls uttagning. Enligt riksdagens mening torde

denna personalens uppfattning icke sakna fog, vadan riksdagen ansett

sig böra framhålla önskvärdheten av att vid den blivande utredningen

behörig uppmärksamhet ägnas jämväl detta spörsmål.

På grund av vad ovan anförts, får riksdagen anhålla, att Eders

Ivungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke enhetliga skärpta kompetensbestämmelser

må kunna utfärdas för såväl statens järnvägars som

enskilda järnvägars personal ävensom vidtaga de åtgärder, vartill en

dylik utredning må föranleda.

Stockholm den 8 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktieholaget 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.