Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner.

1918-06-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:303, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 303.

11

Nr 303.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa

jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 151.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 19 april 1918 avlåten proposition, nr 312,

liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag, begärt riksdagens yttrande

över ett propositionen bifogat förslag till ändringar i gällande taxa för

arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och

för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar,

verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag; och har

Eders Kungl. Maj:t tillika meddelat att Eders Kungl. Maj:t, efter emottagande

av riksdagens svar, vill företaga den slutliga prövningen av

samma förslag och förordna om utfärdande av ny författning i ämnet.

Vidare har riksdagen till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta likalydande motioner, i vilka hemställts, att riksdagen ville besluta

sådan ändring uti Eders Kungl. Maj:ts proposition rörande ändring i

provinsialläkartaxan, att §§ 2 och 10 i densamma erhålla den ordalydelse,

som av provinsialläkarkommittén föreslagits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens skrivelse Nr 303.

Till stöd för denna framställning har av motivnärerna anförts följande:
»Det

i Kungl. Maj:ts proposition nr 312 framlagda förslag till

ändringar i gällande provinsialläkartaxa avviker på tvenne punkter från

provinsialläkarkommitténs förslag till taxa. Den ena avvikelsen är, att

i propositionen (§ 2) bibehållits den nu gällande bestämmelsen, att

arvode ej må beräknas, därest vid sjukbesök på avstånd från läkarens

bostad, överskjutande en halv mil, läkaren rådfrågas av någon, som tillhör

samma hushåll som den sjuke, medan provinsialläkarkommittén föreslagit,

att arvode i sådant fall må utgå med ett belopp ej överstigande

1 krona. Kungl. Maj:t har icke ansett den av kommittén föreslagna

ändringen vara behövlig, då den ökade inkomsten, som här igenom skulle

tillfalla läkaren, torde vara av ringa betydelse, medan den kostnadsfria

konsultationen vid provinsialläkarnas sjukbesök vore till gagn särskilt för

den mindre bemedlade befolkningen. Emellertid kan*det sättas i fråga,

om icke ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt skulle kunna

få till följd, att den behövliga rekryteringen av provinsialläkarkåren,

som man med en lönereglering vill uppnå, härigenom bleve motverkad.

Då man framför allt använder sig av de fria konsultationerna vid läkarnas

sjukbesök i sådana trakter, där avståndet till läkarstationen är mycket

långt, kan det särskilt för möjligheten att få provinsialläkardistrikten i

Norrland besatta vara av betydelse, att läkaren vid längre sjukresa icke

skall ha skyldighet att utan varje ersättning undersöka alla personer, som

tillhöra ett och samma hushåll. Frånsett det berättigade uti principen

att ökat arbete också ger någon liten ökning utav ersättningen för

arbetet, kan det därför nog också från det allmännas synpunkt finnas skäl

för, att kommitténs förslag på denna punkt antages.

Den andra punkten, i vilken Kungl. Maj:t frångått kommitténs

förslag, gäller ersättning för sjukresa nattetid (§ 10). 1 fråga om sådan

hade kommittén föreslagit, att, då sjukresa till någon del faller inom tiden

mellan kl. 11 e. in. och 8 f. in., arvodet måtte för den första började

timmen utgå med 3 kronor utöver den i övrigt för sådana fall föreslagna

taxeförhöjningen. Detta kommitténs förslag har icke upptagits av Kung].

Maj:t. Som skäl härtill har anförts den allmänna höjning av arvodesbeloppen,

som föreslagits. Häremot kan dock anmärkas, att den här

föreslagna särskilda ersättningen för första påbörjade timmen tillkommit

i första rummet ej för att utgöra ersättning för nattarbete utan för att

om möjligt skydda läkaren för onödigt sådant. Man bör nämligen betänka

att en tjänsteläkare ej såsom andra personer kan vila om dagen,

därest hans arbete varit förlagt till natten, utan han måste i alla fall

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 303.

vara i verksamhet iiven på dagen. På denna grund och för att vara

möjligast arbetsduglig måste hans såsom andra personers nattro i möjligaste

mån vara ostörd.!)

Det förslag till provinsialläkartaxa, Eders Kungl. Maj:t förelagt

riksdagen för yttrande, utmärkes särskilt därav, att avgilterna blivit

bestämda enligt graderad eller så kallad glidande taxa. Då ett liknande

förslag år 1911 prövades av riksdagen, uttalade sig riksdagen med styrka

emot godkännande av nämnda avgiftsprincip. En sådan gradering, lagd

i läkarens hand, ansågs bliva ytterst svår att rättvist verkställa och

kunde på grund därav befaras bliva mycket ojämnt tillämpad.

Med den förskjutning i de ekonomiska förhållandena, som sedan

dess inträtt, torde det emellertid vara ostridigt, att ökade inkomster

måste beredas provinsialläkarna. Underlåtenhet att i detta hänseende

följa utvecklingen skulle endast ytterligare förvärra den brist på tjänsteläkare,

som redan i stor omfattning yppat sig. Det måste sålunda anses

oundgängligt, att staten möjliggör för provinsialläkarna att uppnå högre

inkomster, antingen genom en betydande ökning av deras löner eller

genom ändring av deras rätt att av patienter debitera avgifter. Då i

valet mellan dessa båda alternativ hänsyn till statens hårt betungade

ekonomi synes böra utesluta det förstnämnda, återstår sålunda endast

det senare alternativet. Och vid tillämpningen av detta kan riksdagen

icke finna annat än skäligt, att utrymme beredes för eu graderad debitering

med hänsyn till de hjälpsökandes ekonomiska ställniug. Det

måste nämligen alltjämt anses synnerligen önskvärt, ait läkarvård kan

beredas de mindre bemedlade till billigast möjliga pris; övriga vårdsökande

synas däremot icke kunna undgå, att avgiften för läkarvård

blir högre än vad hittills varit fallet. Riksdagen anser alltså, att en

läkartaxa i enlighet med huvudprincipen i det av Eders Kungl. Maj:t

framlagda förslaget bör utfärdas.

Vid granskning av de särskilda detalj bestämmelserna har riksdagen

funnit Eders Kungl. Maj:ts förslag väl avvägt och sålunda av beskaffenhet

att kunna i huvudsak godtagas. Att den hittills gällande bestämmelsen,

att arvode ej må beräknas, därest vid sjukbesök på avstånd från läkarens

bostad, överskjutande en halv mil, läkaren rådfrågas av någon, som tillhör

samma hushåll som den sjuke, fortfarande skulle bibehållas, har

riksdagen dock icke funnit sig kunna förorda. I likhet med vad i berörda

motion anförts anser nämligen riksdagen skäligt, att arvode i

sådant fall får beräknas med ett belopp, ej överstigande en krona. Frånvaron

av en sådan rätt synes kunna föranleda, att läkarens tid onödigtBihang

till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 98 käft. (Nr 296—303.) 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 303.

vis och på ett för honom direkt förlus tvingande sätt tages i anspråk.

Riksdagen finner sig alltså böra föreslå att § 2 mom. 2 erhåller

följande ändrade lydelse:

»Det i mom. 1 bestämda arvode för rådfrågning utgår icke vid

sjukbesök, varom här nedan stadgas; och må, därest vid sjukbesök på

avstånd från läkarens bostad, överskjutande en halv mil, läkaren rådfrågas

av någon, som tillhör samma hushåll som clen sjuke, arvodet härför utgå

med ett belopp ej överstigande 1 krona.»

De ändringsförslag i övrigt, motionärerna framställt, har riksdagen

icke funnit sig kunna biträda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,

att riksdagen för sin del funnit gällande taxa för arvode åt vissa i civil

tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade

på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar, verkställda enligt

gällande instruktion eller myndighets uppdrag höra, på sätt Eders

Kungl. Maj:t föreslagit, ändras; dock med den jämkning av § 2 riksdagen

härovan föreslagit.

Stockholm den 8 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MAR.CUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.