Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner.
1918-06-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1918:303, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 303.
11
Nr 303.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa
jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 151.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 19 april 1918 avlåten proposition, nr 312,
liar Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, begärt riksdagens yttrande
över ett propositionen bifogat förslag till ändringar i gällande taxa för
arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och
för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar,
verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag; och har
Eders Kungl. Maj:t tillika meddelat att Eders Kungl. Maj:t, efter emottagande
av riksdagens svar, vill företaga den slutliga prövningen av
samma förslag och förordna om utfärdande av ny författning i ämnet.
Vidare har riksdagen till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta likalydande motioner, i vilka hemställts, att riksdagen ville besluta
sådan ändring uti Eders Kungl. Maj:ts proposition rörande ändring i
provinsialläkartaxan, att §§ 2 och 10 i densamma erhålla den ordalydelse,
som av provinsialläkarkommittén föreslagits.
12 Riksdagens skrivelse Nr 303.
Till stöd för denna framställning har av motivnärerna anförts följande:
»Det
i Kungl. Maj:ts proposition nr 312 framlagda förslag till
ändringar i gällande provinsialläkartaxa avviker på tvenne punkter från
provinsialläkarkommitténs förslag till taxa. Den ena avvikelsen är, att
i propositionen (§ 2) bibehållits den nu gällande bestämmelsen, att
arvode ej må beräknas, därest vid sjukbesök på avstånd från läkarens
bostad, överskjutande en halv mil, läkaren rådfrågas av någon, som tillhör
samma hushåll som den sjuke, medan provinsialläkarkommittén föreslagit,
att arvode i sådant fall må utgå med ett belopp ej överstigande
1 krona. Kungl. Maj:t har icke ansett den av kommittén föreslagna
ändringen vara behövlig, då den ökade inkomsten, som här igenom skulle
tillfalla läkaren, torde vara av ringa betydelse, medan den kostnadsfria
konsultationen vid provinsialläkarnas sjukbesök vore till gagn särskilt för
den mindre bemedlade befolkningen. Emellertid kan*det sättas i fråga,
om icke ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt skulle kunna
få till följd, att den behövliga rekryteringen av provinsialläkarkåren,
som man med en lönereglering vill uppnå, härigenom bleve motverkad.
Då man framför allt använder sig av de fria konsultationerna vid läkarnas
sjukbesök i sådana trakter, där avståndet till läkarstationen är mycket
långt, kan det särskilt för möjligheten att få provinsialläkardistrikten i
Norrland besatta vara av betydelse, att läkaren vid längre sjukresa icke
skall ha skyldighet att utan varje ersättning undersöka alla personer, som
tillhöra ett och samma hushåll. Frånsett det berättigade uti principen
att ökat arbete också ger någon liten ökning utav ersättningen för
arbetet, kan det därför nog också från det allmännas synpunkt finnas skäl
för, att kommitténs förslag på denna punkt antages.
Den andra punkten, i vilken Kungl. Maj:t frångått kommitténs
förslag, gäller ersättning för sjukresa nattetid (§ 10). 1 fråga om sådan
hade kommittén föreslagit, att, då sjukresa till någon del faller inom tiden
mellan kl. 11 e. in. och 8 f. in., arvodet måtte för den första började
timmen utgå med 3 kronor utöver den i övrigt för sådana fall föreslagna
taxeförhöjningen. Detta kommitténs förslag har icke upptagits av Kung].
Maj:t. Som skäl härtill har anförts den allmänna höjning av arvodesbeloppen,
som föreslagits. Häremot kan dock anmärkas, att den här
föreslagna särskilda ersättningen för första påbörjade timmen tillkommit
i första rummet ej för att utgöra ersättning för nattarbete utan för att
om möjligt skydda läkaren för onödigt sådant. Man bör nämligen betänka
att en tjänsteläkare ej såsom andra personer kan vila om dagen,
därest hans arbete varit förlagt till natten, utan han måste i alla fall
13
Riksdagens skrivelse Nr 303.
vara i verksamhet iiven på dagen. På denna grund och för att vara
möjligast arbetsduglig måste hans såsom andra personers nattro i möjligaste
mån vara ostörd.!)
Det förslag till provinsialläkartaxa, Eders Kungl. Maj:t förelagt
riksdagen för yttrande, utmärkes särskilt därav, att avgilterna blivit
bestämda enligt graderad eller så kallad glidande taxa. Då ett liknande
förslag år 1911 prövades av riksdagen, uttalade sig riksdagen med styrka
emot godkännande av nämnda avgiftsprincip. En sådan gradering, lagd
i läkarens hand, ansågs bliva ytterst svår att rättvist verkställa och
kunde på grund därav befaras bliva mycket ojämnt tillämpad.
Med den förskjutning i de ekonomiska förhållandena, som sedan
dess inträtt, torde det emellertid vara ostridigt, att ökade inkomster
måste beredas provinsialläkarna. Underlåtenhet att i detta hänseende
följa utvecklingen skulle endast ytterligare förvärra den brist på tjänsteläkare,
som redan i stor omfattning yppat sig. Det måste sålunda anses
oundgängligt, att staten möjliggör för provinsialläkarna att uppnå högre
inkomster, antingen genom en betydande ökning av deras löner eller
genom ändring av deras rätt att av patienter debitera avgifter. Då i
valet mellan dessa båda alternativ hänsyn till statens hårt betungade
ekonomi synes böra utesluta det förstnämnda, återstår sålunda endast
det senare alternativet. Och vid tillämpningen av detta kan riksdagen
icke finna annat än skäligt, att utrymme beredes för eu graderad debitering
med hänsyn till de hjälpsökandes ekonomiska ställniug. Det
måste nämligen alltjämt anses synnerligen önskvärt, ait läkarvård kan
beredas de mindre bemedlade till billigast möjliga pris; övriga vårdsökande
synas däremot icke kunna undgå, att avgiften för läkarvård
blir högre än vad hittills varit fallet. Riksdagen anser alltså, att en
läkartaxa i enlighet med huvudprincipen i det av Eders Kungl. Maj:t
framlagda förslaget bör utfärdas.
Vid granskning av de särskilda detalj bestämmelserna har riksdagen
funnit Eders Kungl. Maj:ts förslag väl avvägt och sålunda av beskaffenhet
att kunna i huvudsak godtagas. Att den hittills gällande bestämmelsen,
att arvode ej må beräknas, därest vid sjukbesök på avstånd från läkarens
bostad, överskjutande en halv mil, läkaren rådfrågas av någon, som tillhör
samma hushåll som den sjuke, fortfarande skulle bibehållas, har
riksdagen dock icke funnit sig kunna förorda. I likhet med vad i berörda
motion anförts anser nämligen riksdagen skäligt, att arvode i
sådant fall får beräknas med ett belopp, ej överstigande en krona. Frånvaron
av en sådan rätt synes kunna föranleda, att läkarens tid onödigtBihang
till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 98 käft. (Nr 296—303.) 3
14
Riksdagens skrivelse Nr 303.
vis och på ett för honom direkt förlus tvingande sätt tages i anspråk.
Riksdagen finner sig alltså böra föreslå att § 2 mom. 2 erhåller
följande ändrade lydelse:
»Det i mom. 1 bestämda arvode för rådfrågning utgår icke vid
sjukbesök, varom här nedan stadgas; och må, därest vid sjukbesök på
avstånd från läkarens bostad, överskjutande en halv mil, läkaren rådfrågas
av någon, som tillhör samma hushåll som clen sjuke, arvodet härför utgå
med ett belopp ej överstigande 1 krona.»
De ändringsförslag i övrigt, motionärerna framställt, har riksdagen
icke funnit sig kunna biträda.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,
att riksdagen för sin del funnit gällande taxa för arvode åt vissa i civil
tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade
på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar, verkställda enligt
gällande instruktion eller myndighets uppdrag höra, på sätt Eders
Kungl. Maj:t föreslagit, ändras; dock med den jämkning av § 2 riksdagen
härovan föreslagit.
Stockholm den 8 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, ISAAC MAR.CUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.