Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1917 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916.

1918-06-04 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:304, Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1917 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 304.

I

Nr 304.

Godkänd av första kammaren den 10 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 10 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år

1917 församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916.

(Statsutskottets utlåtande nr 152.)

Till Konungen.

Efter prövning av vad riksdagens nästlidet år församlade revisorer

rörande verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916 uti avgiven

berättelse anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter

uti däröver avgivna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får

riksdagen i nedan nämnda ärenden anföra följande.

Statens domäner.

l:o.

I § 1 under berättelsen angående statens domäner hava revisorerna

anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 99 käft. (Nr 304—305.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 304.

»Vid den granskning revisorerna ägnat förvaltningen av statens

skogar, har revisorernas uppmärksamhet fästats vid det förhållandet, att

till statens skogsdomäner höra, förutom större lämpligt arronderade

skogar, jämväl — och detta i ganska stor utsträckning — smärre isolerade

skogsområden.

Uppenbart torde vara, att en lämplig arrondering av kronoparkerna

är av stor betydelse för åstadkommande av verkligt rationell vård och

förvaltning av desamma. För stor uppdelning måste medföra höga förvaltnings-

och bevakningskostnader samt lägga hinder i vägen för lämpliga

anordningar för skogens tillgodogörande.

Enligt domänstyrelsens berättelse för år 1915 utgöra antalet kronoparker

tillsammans 1,234 stycken. Av dessa understiga 478 stycken

eller omkring 39 procent 500 hektar. I själva verket är dock icke det

sammanlagda antalet skilda kronoparkskomplex alldeles så stor, enär i

Norrland och Dalarna åtskilliga större komplex uppdelats i flera parker.

Å andra sidan finnes dock ett mindre antal kronoparker, särskilt i de

sydligare distrikten, som äro uppdelade i 2 eller flera från varandra

skilda skiften. I följd härav blir nyssnämnda procentsiffra högre, om

i stället för antalet kronoparker skulle tagas antalet kronoparkskomplex.

Den starkaste uppdelningen förekommer, såsom är att förutse, i södra

och mellersta Sverige. Av 318 inom de 5 sydligaste distrikten belägna

kronoparker hava icke färre än 90 eller nära 30 procent av totala antalet

en skogsmarksareal understigande 200 hektar.

16 äro mellan 1 och 50 hektar.

26 » » 50 » 100 * »

48 » » 100 » 200 »

Av kartan framgår också att många av dessa små kronoparker

äro isolerat belägna, så att säga strödda över stora områden.

Förutom förenämnda kronoparker ävensom kronans flygsandsplanteringar

samt smärre kronolägenheter, holmar och skär, utgöras de till

statens domäners fond hörande skogsfastigheterna av ej mindre än

1,339 stycken kronans utarrenderade jordbruksdomäners skogar (domänskogar),

av vilka en del äro uppdelade på två eller flera skogsskiften.

Dessa skogar äro kringströdda i särskilt landets mellersta och södra

delar, ofta mer eller mindre avlägset belägna såväl från varandra som

från kronoparker. Domänskogarna hava var för sig i regel jämförelsevis

ringa areal. Allenast 137 stycken, eller något mer än 10 procent

av hela antalet, innehålla en areal av 200 hektar och däröver.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 304.

Dessa omständigheter, som till väsentlig grad uppkommit genom

indragningen av de publika boställena, hava föranlett revisorerna att

ifrågasätta, huruvida icke i större utsträckning än hittills varit fallet

åtgärder böra vidtagas för lämplig arrondering av vissa statens skogsdomäner.

Den ganska bestämda önskan, att i statens hand behålla nu befintliga

statsskogar, vilken hittills gjort sig gällande i statens skogspolitik

och vilken revisorerna dela, torde dock icke hindra, att staten i

vissa fall med verklig fördel genom försäljning eller eventuellt genom

byte kunde avliända sig dylika smärre statsskogar mot andra från administrativ

synpunkt bättre belägna skogsområden.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att i vissa fall den

ort, inom vilken en dylik statsskog är belägen, kan hava avsevärt gagn

av densamma, och att denna omständighet vid en ifrågasatt avyttring

bör noga beaktas. En synpunkt, som härvid synes böra komma under

bedömande, är om icke i sådant fall vederbörande ortsenhet, landsting,

härad eller primärkommun borde beredas tillfälle till förvärv av skogen.

Vad ovan sagts torde i minst lika grad vara tillämpligt å de

ecklesiastika boställenas skogar.» _

Domänstyrelsen har i utlåtandet över ifrågavarande anmärkning

den 15 januari 1918 anfört följande:

»Domänstyrelsen liar vid upprepade tillfällen, då fråga uppstått

om förvärv för statens räkning av enskilda tillhörig skogsmark eller

försäljning av kronan tillhörig mark, framhållit i huvudsak de av riksdagens

revisorer nu uttalade principerna.

1 underdånigt utlåtande den 25 april 1917 i anledning av bland

annat de skogssakkunnigas för södra Sverige den 17 december 1915

avgivna betänkande har styrelsen därjämte under avdelning ''Jordpolitiska

spörsmål’ närmare utvecklat de riktlinjer, som styrelsen i dessa

avseenden ansett böra vara normerande och vilka styrelsen sedan lång

tid tillbaka sökt i huvudsak följa vid avgivande av underdåniga förslag

till inköp eller försäljning av skogsmark. Styrelsen har därvid

anfört bland annat följande.

En ledande grundsats vid markinköpen hade för styrelsen vant,

att administrationsenheter av lämplig storlek bildades. Inköpen hade

för den skull i regel omfattat antingen komplex av mera betydande

storlek, som med fördel kunde förvaltas var för sig, eller också

och detta i flertal fall — mindre områden avsedda att åstadkomma

tillökning eller arrondering av äldre kronoparker eller av mera bety
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 304.

dande utmarksarealer, som vid utarrendering av kronoegendomar undantag^

från arrendena och ställts under skogsstatens omedelbara vård

och förvaltning. Under 10-årsperioden 1907—1916 hade avslutats 149

markinköp i de fem södra distrikten. I 140 fall härav har avsetts

förvärv av mark för utvidgning och arrondering av kronoparker eller

från arrendet undantagna jordbruksdomäners skogar, under det att i

endast 9 fall avsikten med förvärvet varit att bilda nya självständiga

förvaltningsområden, vilka senare omfattat komplex om respektive

6,922, 4,076, 3,074, 2,113, 1,766, 671, 608, 523 och 414 hektar. De

fyra sistnämnda komplexen, vart och ett med areal understigande 1,000

hektar, hade föreslagits till inköp dels, beträffande två av dem, med

hänsyn till att skogarna i fråga varit belägna i relativt skogfattiga

provinser, där det ansetts vara av vikt, att i vissa fall områden med

bevarad äldre skog förvärvades av kronan, dels, beträffande de två återstående,

i anledning av att utsikt funnits, att genom ytterligare inköp

kunna åvägabringa förvaltningskomplex av lämplig storlek, vilket ock

i bådadera fallen skett.

Beträffande de smärre kronoegendomarna, i huvudsak kronans utarrenderade

jordbruksdomäner, erinrade styrelsen, att riksdagen i många

fall avslagit försäljning av sådana egendomar, som Eders Kungl. Maj:t

på förslag av styrelsen i nådig proposition till riksdagen föreslagit till

försäljning. Eders Kungl. Maj:t hade jämväl i många andra fall icke

funnit skäl förelägga riksdagen sådana av styrelsen gjorda förslag till

försäljning av smärre egendomar, synnerligast ifall någon av de myndigheter,

som haft att i dylika ärenden yttra sig, avstyrkt försäljning.

Av sådan orsak har styrelsen ock mången gång icke ansett lämpligt

att hos Eders Kungl. Maj:t föreslå försäljning, även om styrelsen eljest

önskat avgiva förslag därom.

Styrelsen har ock framhållit rörande de civila boställenas skogar,

att eu arrondering med hänsyn till dessa skogars i regel jämförelsevis

ringa areal, allt efter deras successiva indragning till statsverket, är av

behovet starkt påkallad. Åven beträffande de ecklesiastika skogarna har

styrelsen uttalat önskvärdheten av genomförandet av en arrondering såsom

i hög grad underlättande ett införande av ekonomisk hushållning

å dessa skogar.

Under hänvisning till vad styrelsen sålunda vid föregående tillfällen

anfört beträffande den av riksdagens revisorer nu väckta frågan,

får styrelsen i underdånighet i huvudsak instämma i de av revisorerna

häruti i övrigt gjorda uttalandena.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 304. 5

Med anledning av revisorernas ovan återgivna uttalande, vill riksdagen,

som ej förbiser, att vissa fördelar skulle vara att vinna av en

sådan anordning, som revisorerna förordat, ifrågasätta, om icke vederbörande

kommunala samfälligheter borde beredas viss förhandsrätt att

förvärva sådana mindre statsskogar, som icke med fördel kunna bibehållas

i statens hand. Riksdagen föreställer sig härvid, att, innan tillstånd

till försäljning av kronoegendom begäres hos riksdagen, vederbörande

kommuner kunde sättas i tillfälle att avgiva anbud å skogskomplexet

ifråga, samt att riksdagens medgivande till antagande av i

sådant fall avgivet anbud äskas i samband med inhämtande av tillstånd

till själva försäljningen. Närmare utredning angående det förfarande,

som i dylika fall bör tillämpas, torde emellertid böra vidtagas genom

Eders Kungl. Maj:ts försorg. På grund härav får riksdagen anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t ville låta undersöka, i vad mån och på vad sätt

vederbörande kommunala samfälligheter må kunna beredas tillfälle till

förvärv av sådana staten tillhöriga skogsegendomar, vilka med hänsyn

till läge eller omfattning icke lämpligen böra bibehållas i statens ägo.

Rikshuvudboken.

2:o.

I berättelsen angående rikshuvudboken hava revisorerna under §

1 anfört följande:

»Med anledning av, att sjunde huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier

och expenser, ved m. m. enligt rikshuvudboken för år 1908

utvisade en brist av kronor 79,054: 6 3, under det att i kommerskollegii

räkenskap för samma år balanserades en behållning av kronor 21,889: 6 7

å det till kollegium från statskontoret under nämnda anslagstitel levererade,

såsom utgift i sistnämnda ämbetsverk avförda belopp av kronor

90,943: 9 7, vadan alltså den verkliga bristen å anslaget utgjorde allenast

kronor 57,164: 9 6, meddelade 1909 års revisorer, att orsaken till att

statskontorets medelslevereringar till kommerskollegium upptoges såsom

utgift i förstnämnda verks räkenskaper vore den, att kommerskollegium

icke erhållit särskilt konto i rikshuvudboken, å vilket konto den verkliga

utgiftsposten eljest skulle hava framträtt och därifrån överförts till

anslagets konto.

Med avseende härå och då det givetvis vore av vikt, att rikshuvudboken

innehölle en, såvitt möjligt, exakt uppgift å de särskilda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 304.

statsanslagens ställning, hade revisorerna velat uttala önskvärdheten av

att, på sätt beträffande länsstyrelserna och åtskilliga centrala ämbetsverk

ägde rum, ett särskilt konto bleve för kommerskollegium i rikshuvudboken

upplagt.

I häröver avgivet utlåtande framhöll statskontoret, med vitsordande

av riktigheten av revisorernas framställning, önskvärdheten av att särskilt

konto bleve för kommerskollegium upplagt i rikshuvudboken, men

påpekade tillika, att kollegii räkenskaper icke för det dåvarande vore så

uppställda, att deras resultat kunde utan olägenhet och omgång samt

på ett i möjligaste mån självkontrollerande sätt intagas i rikshuvudboken;

och hemställde statskontoret, att revisorernas framställning måtte

överlämnas till statsbokföringskommittén för att tagas i övervägande vid

fullgörande av det åt kommittén lämnade uppdraget.

1910 års riksdag yttrade i denna fråga, i skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t följande:

»Då enligt vad i ärendet är upplyst, anledningen till den av revisorerna

anmärkta, i kapitalkontot till 1908 års rikshuvudbok förekommande

vilseledande uppgiften, angående ställningen av sjunde huvudtitelns

anslag till skrivmaterialier och expenser, ved in. m., är att söka

i den omständigheten, att kommerskollegium icke har konto för sig

upplagt i rikshuvudboken, samt då ej mindre till förekommande av att

den sålunda påpekade oriktigheten i anslagets bokföring må upprepas

än även med hänsyn till de obetydliga belopp, som av kommerskollegium

omhänderhavas, sådant konto synes böra för ämbetsverket uppläggas,

får riksdagen, som delar den av statskontoret uttalade meningen,

att den s. k. bokföringskommittén lämpligen bör beredas tillfälle att,

innan beslut härom fattas, avgiva yttrande i ärendet, anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes överlämna revisorernas förevarande framställning

till den genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 26 september 1902 tillsatta

kommitté för granskning av statens bokföring att tagas i övervägande

vid fullgörandet av det åt kommittén lämnade uppdrag.»

I enlighet med denna riksdagens framställning blev frågan överlämnad

till bokföringskommittén, vilken emellertid ännu icke avgivit

yttrande i ärendet.

Med anledning härav hava revisorerna ansett sig böra framhålla

angelägenheten av, att ifrågavarande spörsmål snarast möjligt vinner

sin lösning. Emellertid hava revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid,

att det bland de förvaltande verken icke endast är kommerskollegium,

som saknar konto i rikshuvudboken, utan att så även är fallet med en

mängd andra verk och däribland sådana, vilkas medelsförvaltning är

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 304.

högst betydande, exempelvis pensionsstyrelsen och socialstyrelsen. Överhuvudtaget

kan sägas, att någon ledande princip vid avgörandet av

frågan, om ett verk skulle intagas i rikshuvudboken eller ej, icke synes

hava följts, och ter sig därföre nu ifrågavarande del av huvudboken synnerligen

osystematisk. Sålunda har Karolinska institutet konto, men ej

någondera av universiteten. Nationalmuseum har konto, under det att

det i avseende å medelsförvaltning icke obetydligt större naturhistoriska

riksmuseet saknar konto o. s. v. Revisorerna hava fördenskull velat

uttala önskvärdheten av, att åtgärder må snarast möjligt vidtagas för

vinnande av en bättre ordning i nu anmärkta avseende.).''

Med anledning av detta revisorernas yttrande har statskontoret i

utlåtande den 11 januari 1918 anfört följande:

»Beträffande den av riksdagens revisorer framhållna angelägenheten

av, att frågan om beredande åt kommerskollegium av eget konto

i rikshu vild boken snarast möjligt måtte vinna sin lösning, vill statskontoret,

som redan i sitt den 13 januari 1910 med anledning av en utav

riksdagens revisorer då likaledes gjord framställning, i detta ärende avgivna

underdåniga utlåtande framhållit önskvärdheten av, att en dylik

ändring måtte komma till stånd, erinra därom att statsbokföringskommittén,

till vilken frågan, i enlighet med statskontorets i sådant avseende

gjorda hemställan, blivit överlämnad, i sammanhang med avgivande

av underdånigt utlåtande den 13 januari 1913 i fråga om den

centrala statsbokföringen och kassakontrollen, i nu förevarande ämne

yttrat följande: ''Lika med riksdagen anse kommitterade, ätt i riksliuvudboken

bör uppläggas särskilt konto för kommerskollegium, så snart

detta ämbetsverk får sina räkenskaper så uppställda, att detta kan ske.

Kommitterade få därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes anbefalla kommerskollegium att — — — — till Eders

Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.’

Kommerskollegium har sedermera även avgivit anbefallt förslag

angående formulär till förändrade räkenskaper för ämbetsverket, och

enligt vad statskontoret inhämtat, har statsbokföringskommittén för närvarande

nämnda fråga under prövning, vadan det är all anledning att

antaga, att det av riksdagens revisorer framhållna önskemålet i avseende

å redovisningen i rikshuvudboken av de till kommerskollegium

hörande medel skall kunna bliva tillgodosett från och med nästkommande

år.

Vad vidare angår det av riksdagens revisorer gjorda uttalandet

därom, att det över huvud taget kan sägas, att någon ledande princip

vid avgörandet av frågan, om ett verk skulle intagas i rikshuvudboken

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 304.

eller ej, icke synes hava följts och att därför nu ifrågavarande del av

rikshuvudboken ter sig synnerligen osystematisk, kan statskontoret för

sin del icke annat än medgiva, att vad riksdagens revisorer i detta

stycke anfört har fullt fog för sig. Statskontoret vill emellertid erinra

därom, att för vidtagande av en sådan åtgärd som att i rikshuvudboken

upplägga särskilda konti för de verk och myndigheter, vilka för närvarande

sakna dylika egna konti, givetvis kräves en i viss mån ändrad

uppställning av ifrågavarande verks och myndigheters räkenskaper, så

att resultaten av desamma utan olägenhet och omgång samt på ett i

möjligaste må självkontrollerande sätt kunna intagas i rikshuvudboken.

I likhet med vad som skett i fråga om den omläggning av kommerskollegii

räkenskaper, som är erforderlig för detta ämbetsverks inordnande

bland de centrala huvudförvaltningar, som ha egna konti i rikshuvudboken,

torde det böra ankomma på statsbokföringskommittén att

i dylika fall avgiva de förslag, som kunna finnas vara av behovet påkallade.

Statskontoret kan emellertid icke underlåta att med instämmande

i vad riksdagens revisorer i sådant avseende uttalat, även för

sin del framhålla önskvärdheten av, att snarast möjligt den frågan upptages

till utredning och prövning, vilka verk och myndigheter bland

dem, som hittills icke haft särskilda konti i rikshuvudboken, kunna

anses ha nått en sådan utveckling och omhänderha en självständig

medelsförvaltning av sådan omfattning, att de på grund därav lämpligen

böra erhålla dylika egna konti samt i vad mån det för sålunda

ifrågakomna verk och myndigheter tillämpade bokföringssättet tarvar

en omläggning med hänsyn till en åtgärd i nu angiven riktning.»

Vidare har statsbokföringskommittén i samma ärende uti den 9

januari 1918 avgivet utlåtande anfört följande:

»Enligt nådig remiss den 1 nästlidne december åligger det statsbokföringskommittén

att avgiva utlåtande med anledning av vad riksdagens

senast församlade revisorer anfört beträffande införande i rikshuvudboken

av konti för kommerskollegium och andra ämbetsverk

och myndigheter, vilka hittills icke ägt sådant konto, och får kommittén

i denna fråga anföra, att kommittén, som har sig förelagt att

successivt genomföra statsbokföringsreformen, trott sig böra bedriva

sitt arbete sålunda, att i första hand de ämbetsverk genomgås, vilka

redan av gammalt äga konti i rikshuvudboken, och att därefter undersökes

och tages under övervägande, huruvida ytterligare några ämbetsverk

och myndigheter böra undfå sådant konto. Frågan härom synes

icke kunna avgöras efter någon en gång för alla fastslagen princip,

utan måste från fall till fall efter lämplighetsskäl prövas. Ett infö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens! skrivelse Nr 304.

rande av konti i rikshuvudboken åker lämpligast, då vederbörande verks

räkenskaper undergått den därför erforderliga omläggningen. Men i

varje händelse bör ett intagande av ytterligare konti i rikshuvudboken

icke äga rum annat än efter en förutgången utredning beträffande

vilka verk, som i detta hänseende kunna ifrågakomma; och vad särskilt

kommerskollegium beträffar har kommittén redan i underdånigt

betänkande den 13 januari 1913 uttalat, att kommittén lika med riksdagen

anser att i rikshuvudboken bör uppläggas särskilt konto för ämbetsverket,

så snart detsamma fått sina räkenskaper så uppställda, att detta kan ske.

Kommittén har också i angivet syfte upptagit arbetet med kommerskollegiets

räkenskaper, och torde förslag beträffande dessas omläggning

samt ämbetsverkets anslutning till statsverkets giroräkning kunna föreläggas

Eders Kungl. Maj:t så tidigt under innevarande år, att den nya ordningen

kan beträffande detta ämbetsverk genomföras från och med år 1919.

Slutligen får kommittén erinra därom, att kommittén i underdånig

skrivelse den 31 januari 1917 framhållit, att det kunde ifrågasättas,

att universitetens förvaltning, som omfattade så betydande statsmedel,

skulle komma till uttryck å för dem särskilt avsedda konti i

rikshuvudboken och varda anslutna till statsverkets giroräkning. Kommittén

funne en undersökning i sådant hänseende böra verkställas, helst

en avsevärd förenkling i redovisningshänseende torde vara att vinna,

därest de mångfaldiga och sammanlagt betydande riksstatsanslag, som

ställdes till universitetens förfogande och på deras ansvar förvaltades,

finge från statskassan direkt uttagas och till den centrala bokföringen

direkt redovisas av universitetens egna myndigheter utan att — såsom

nu vore fallet — länsstyrelserna i Uppsala och Malmö utgjorde mellanhänder.

Kommittén hemställde därför, att kommittén måtte sättas i

tillfälle att verkställa utredning dels huruvida icke de principer,

som läge till grund för statsbokföringsreformen, borde vinna tillämpning

med avseende å universitetens bokföring, dels och huruvida icke

universiteten borde erhålla konti i rikshuvudboken och i samband därmed

äga direkt tillgång till statsverkets giroräkning.

Vid föredragning av denna statsbokföringskommitténs underdåniga

skrivelse fann Eders Kungl. Maj:t, enligt nådigt brev den 2 mars 1917,

gott anbefalla kommittén att verkställa den ifrågasatta utredningen,

vilken skulle i sinom tid till Eders Kungl. Maj: t ingivas. Tillika bemyndigades

kommittén att från vartdera universitetet, efter förslag av

vederbörande drätselnämnd, tillkalla lämplig person för att såsom sakkunnig

biträda kommittén vid berörda utredning.

Till följd av det brådskande arbetet med länsräkenskapernas omBihang

till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 99 höft.» (Nr 304—305.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 304.

läggning, vilken nödvändiggjordes av riksdagens år 1917 fattade beslut

om fögderiförvaltningens omorganisation från och med år 1918, var

det icke möjligt för kommittén, att under år 1917 verkställa den sålunda

anbefallda utredningen beträffande universitetens räkenskapsorganisation,

men kommittén har för avsikt att nu omedelbart påbörja

arbetet därmed.»

Riksdagen har funnit det ägnat att väcka uppmärksamhet, att riksdagens

år 1910 uttalade önskemål om uppläggande av särskilt konto i

rikshuvudboken för kommerskollegium först från och med år 1919 kan

förväntas bliva uppfyllt. Med stöd av statskontorets utlåtande i ämnet

har riksdagen velat framhålla, att även om någon en gång för alla fastslagen

princip icke kan tillämpas för avgörande av frågan, vilka ämbetsverk

böra erhålla konto i rikshuvudboken, utredning bör verkställas

angående de ytterligare verk och myndigheter för vilka sådant konto

bör uppläggas. Vidare vill riksdagen betona önskvärdheten av att det

pågående reformeringsarbetet av statsräkenskapernas omläggning i möjligaste

mån påskyndas, på det att enhetliga principer för budgetredovisningen

och statsmedelsförvaltningen i övrigt må vinnas. Härvid synes

arbetet i främsta rummet böra avse sådana ämbetsverk, som för närvarande

icke hava konto i rikshuvudboken men som omhänderhava statsmedel

i den utsträckning, att tvivel icke kan råda därom, att dylikt

konto bör beredas dem.

Vad i ärendet förekommit och de önskemål riksdagen med anledning

därav funnit skäl framställa, har riksdagen härigenom velat för

Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva.

Stockholm den 4 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.