Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1917 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916.
1918-06-04 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1918:304, Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1917 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 304.
I
Nr 304.
Godkänd av första kammaren den 10 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 10 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år
1917 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916.
(Statsutskottets utlåtande nr 152.)
Till Konungen.
Efter prövning av vad riksdagens nästlidet år församlade revisorer
rörande verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1916 uti avgiven
berättelse anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter
uti däröver avgivna förklaringar hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får
riksdagen i nedan nämnda ärenden anföra följande.
Statens domäner.
l:o.
I § 1 under berättelsen angående statens domäner hava revisorerna
anfört följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 99 käft. (Nr 304—305.) 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 304.
»Vid den granskning revisorerna ägnat förvaltningen av statens
skogar, har revisorernas uppmärksamhet fästats vid det förhållandet, att
till statens skogsdomäner höra, förutom större lämpligt arronderade
skogar, jämväl — och detta i ganska stor utsträckning — smärre isolerade
skogsområden.
Uppenbart torde vara, att en lämplig arrondering av kronoparkerna
är av stor betydelse för åstadkommande av verkligt rationell vård och
förvaltning av desamma. För stor uppdelning måste medföra höga förvaltnings-
och bevakningskostnader samt lägga hinder i vägen för lämpliga
anordningar för skogens tillgodogörande.
Enligt domänstyrelsens berättelse för år 1915 utgöra antalet kronoparker
tillsammans 1,234 stycken. Av dessa understiga 478 stycken
eller omkring 39 procent 500 hektar. I själva verket är dock icke det
sammanlagda antalet skilda kronoparkskomplex alldeles så stor, enär i
Norrland och Dalarna åtskilliga större komplex uppdelats i flera parker.
Å andra sidan finnes dock ett mindre antal kronoparker, särskilt i de
sydligare distrikten, som äro uppdelade i 2 eller flera från varandra
skilda skiften. I följd härav blir nyssnämnda procentsiffra högre, om
i stället för antalet kronoparker skulle tagas antalet kronoparkskomplex.
Den starkaste uppdelningen förekommer, såsom är att förutse, i södra
och mellersta Sverige. Av 318 inom de 5 sydligaste distrikten belägna
kronoparker hava icke färre än 90 eller nära 30 procent av totala antalet
en skogsmarksareal understigande 200 hektar.
16 äro mellan 1 och 50 hektar.
26 » » 50 » 100 * »
48 » » 100 » 200 »
Av kartan framgår också att många av dessa små kronoparker
äro isolerat belägna, så att säga strödda över stora områden.
Förutom förenämnda kronoparker ävensom kronans flygsandsplanteringar
samt smärre kronolägenheter, holmar och skär, utgöras de till
statens domäners fond hörande skogsfastigheterna av ej mindre än
1,339 stycken kronans utarrenderade jordbruksdomäners skogar (domänskogar),
av vilka en del äro uppdelade på två eller flera skogsskiften.
Dessa skogar äro kringströdda i särskilt landets mellersta och södra
delar, ofta mer eller mindre avlägset belägna såväl från varandra som
från kronoparker. Domänskogarna hava var för sig i regel jämförelsevis
ringa areal. Allenast 137 stycken, eller något mer än 10 procent
av hela antalet, innehålla en areal av 200 hektar och däröver.
3
Riksdagens skrivelse Nr 304.
Dessa omständigheter, som till väsentlig grad uppkommit genom
indragningen av de publika boställena, hava föranlett revisorerna att
ifrågasätta, huruvida icke i större utsträckning än hittills varit fallet
åtgärder böra vidtagas för lämplig arrondering av vissa statens skogsdomäner.
Den ganska bestämda önskan, att i statens hand behålla nu befintliga
statsskogar, vilken hittills gjort sig gällande i statens skogspolitik
och vilken revisorerna dela, torde dock icke hindra, att staten i
vissa fall med verklig fördel genom försäljning eller eventuellt genom
byte kunde avliända sig dylika smärre statsskogar mot andra från administrativ
synpunkt bättre belägna skogsområden.
I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att i vissa fall den
ort, inom vilken en dylik statsskog är belägen, kan hava avsevärt gagn
av densamma, och att denna omständighet vid en ifrågasatt avyttring
bör noga beaktas. En synpunkt, som härvid synes böra komma under
bedömande, är om icke i sådant fall vederbörande ortsenhet, landsting,
härad eller primärkommun borde beredas tillfälle till förvärv av skogen.
Vad ovan sagts torde i minst lika grad vara tillämpligt å de
ecklesiastika boställenas skogar.» _
Domänstyrelsen har i utlåtandet över ifrågavarande anmärkning
den 15 januari 1918 anfört följande:
»Domänstyrelsen liar vid upprepade tillfällen, då fråga uppstått
om förvärv för statens räkning av enskilda tillhörig skogsmark eller
försäljning av kronan tillhörig mark, framhållit i huvudsak de av riksdagens
revisorer nu uttalade principerna.
1 underdånigt utlåtande den 25 april 1917 i anledning av bland
annat de skogssakkunnigas för södra Sverige den 17 december 1915
avgivna betänkande har styrelsen därjämte under avdelning ''Jordpolitiska
spörsmål’ närmare utvecklat de riktlinjer, som styrelsen i dessa
avseenden ansett böra vara normerande och vilka styrelsen sedan lång
tid tillbaka sökt i huvudsak följa vid avgivande av underdåniga förslag
till inköp eller försäljning av skogsmark. Styrelsen har därvid
anfört bland annat följande.
En ledande grundsats vid markinköpen hade för styrelsen vant,
att administrationsenheter av lämplig storlek bildades. Inköpen hade
för den skull i regel omfattat antingen komplex av mera betydande
storlek, som med fördel kunde förvaltas var för sig, eller också
och detta i flertal fall — mindre områden avsedda att åstadkomma
tillökning eller arrondering av äldre kronoparker eller av mera bety
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 304.
dande utmarksarealer, som vid utarrendering av kronoegendomar undantag^
från arrendena och ställts under skogsstatens omedelbara vård
och förvaltning. Under 10-årsperioden 1907—1916 hade avslutats 149
markinköp i de fem södra distrikten. I 140 fall härav har avsetts
förvärv av mark för utvidgning och arrondering av kronoparker eller
från arrendet undantagna jordbruksdomäners skogar, under det att i
endast 9 fall avsikten med förvärvet varit att bilda nya självständiga
förvaltningsområden, vilka senare omfattat komplex om respektive
6,922, 4,076, 3,074, 2,113, 1,766, 671, 608, 523 och 414 hektar. De
fyra sistnämnda komplexen, vart och ett med areal understigande 1,000
hektar, hade föreslagits till inköp dels, beträffande två av dem, med
hänsyn till att skogarna i fråga varit belägna i relativt skogfattiga
provinser, där det ansetts vara av vikt, att i vissa fall områden med
bevarad äldre skog förvärvades av kronan, dels, beträffande de två återstående,
i anledning av att utsikt funnits, att genom ytterligare inköp
kunna åvägabringa förvaltningskomplex av lämplig storlek, vilket ock
i bådadera fallen skett.
Beträffande de smärre kronoegendomarna, i huvudsak kronans utarrenderade
jordbruksdomäner, erinrade styrelsen, att riksdagen i många
fall avslagit försäljning av sådana egendomar, som Eders Kungl. Maj:t
på förslag av styrelsen i nådig proposition till riksdagen föreslagit till
försäljning. Eders Kungl. Maj:t hade jämväl i många andra fall icke
funnit skäl förelägga riksdagen sådana av styrelsen gjorda förslag till
försäljning av smärre egendomar, synnerligast ifall någon av de myndigheter,
som haft att i dylika ärenden yttra sig, avstyrkt försäljning.
Av sådan orsak har styrelsen ock mången gång icke ansett lämpligt
att hos Eders Kungl. Maj:t föreslå försäljning, även om styrelsen eljest
önskat avgiva förslag därom.
Styrelsen har ock framhållit rörande de civila boställenas skogar,
att eu arrondering med hänsyn till dessa skogars i regel jämförelsevis
ringa areal, allt efter deras successiva indragning till statsverket, är av
behovet starkt påkallad. Åven beträffande de ecklesiastika skogarna har
styrelsen uttalat önskvärdheten av genomförandet av en arrondering såsom
i hög grad underlättande ett införande av ekonomisk hushållning
å dessa skogar.
Under hänvisning till vad styrelsen sålunda vid föregående tillfällen
anfört beträffande den av riksdagens revisorer nu väckta frågan,
får styrelsen i underdånighet i huvudsak instämma i de av revisorerna
häruti i övrigt gjorda uttalandena.»
Riksdagens skrivelse Nr 304. 5
Med anledning av revisorernas ovan återgivna uttalande, vill riksdagen,
som ej förbiser, att vissa fördelar skulle vara att vinna av en
sådan anordning, som revisorerna förordat, ifrågasätta, om icke vederbörande
kommunala samfälligheter borde beredas viss förhandsrätt att
förvärva sådana mindre statsskogar, som icke med fördel kunna bibehållas
i statens hand. Riksdagen föreställer sig härvid, att, innan tillstånd
till försäljning av kronoegendom begäres hos riksdagen, vederbörande
kommuner kunde sättas i tillfälle att avgiva anbud å skogskomplexet
ifråga, samt att riksdagens medgivande till antagande av i
sådant fall avgivet anbud äskas i samband med inhämtande av tillstånd
till själva försäljningen. Närmare utredning angående det förfarande,
som i dylika fall bör tillämpas, torde emellertid böra vidtagas genom
Eders Kungl. Maj:ts försorg. På grund härav får riksdagen anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t ville låta undersöka, i vad mån och på vad sätt
vederbörande kommunala samfälligheter må kunna beredas tillfälle till
förvärv av sådana staten tillhöriga skogsegendomar, vilka med hänsyn
till läge eller omfattning icke lämpligen böra bibehållas i statens ägo.
Rikshuvudboken.
2:o.
I berättelsen angående rikshuvudboken hava revisorerna under §
1 anfört följande:
»Med anledning av, att sjunde huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m. enligt rikshuvudboken för år 1908
utvisade en brist av kronor 79,054: 6 3, under det att i kommerskollegii
räkenskap för samma år balanserades en behållning av kronor 21,889: 6 7
å det till kollegium från statskontoret under nämnda anslagstitel levererade,
såsom utgift i sistnämnda ämbetsverk avförda belopp av kronor
90,943: 9 7, vadan alltså den verkliga bristen å anslaget utgjorde allenast
kronor 57,164: 9 6, meddelade 1909 års revisorer, att orsaken till att
statskontorets medelslevereringar till kommerskollegium upptoges såsom
utgift i förstnämnda verks räkenskaper vore den, att kommerskollegium
icke erhållit särskilt konto i rikshuvudboken, å vilket konto den verkliga
utgiftsposten eljest skulle hava framträtt och därifrån överförts till
anslagets konto.
Med avseende härå och då det givetvis vore av vikt, att rikshuvudboken
innehölle en, såvitt möjligt, exakt uppgift å de särskilda
6
Riksdagens skrivelse Nr 304.
statsanslagens ställning, hade revisorerna velat uttala önskvärdheten av
att, på sätt beträffande länsstyrelserna och åtskilliga centrala ämbetsverk
ägde rum, ett särskilt konto bleve för kommerskollegium i rikshuvudboken
upplagt.
I häröver avgivet utlåtande framhöll statskontoret, med vitsordande
av riktigheten av revisorernas framställning, önskvärdheten av att särskilt
konto bleve för kommerskollegium upplagt i rikshuvudboken, men
påpekade tillika, att kollegii räkenskaper icke för det dåvarande vore så
uppställda, att deras resultat kunde utan olägenhet och omgång samt
på ett i möjligaste mån självkontrollerande sätt intagas i rikshuvudboken;
och hemställde statskontoret, att revisorernas framställning måtte
överlämnas till statsbokföringskommittén för att tagas i övervägande vid
fullgörande av det åt kommittén lämnade uppdraget.
1910 års riksdag yttrade i denna fråga, i skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t följande:
»Då enligt vad i ärendet är upplyst, anledningen till den av revisorerna
anmärkta, i kapitalkontot till 1908 års rikshuvudbok förekommande
vilseledande uppgiften, angående ställningen av sjunde huvudtitelns
anslag till skrivmaterialier och expenser, ved in. m., är att söka
i den omständigheten, att kommerskollegium icke har konto för sig
upplagt i rikshuvudboken, samt då ej mindre till förekommande av att
den sålunda påpekade oriktigheten i anslagets bokföring må upprepas
än även med hänsyn till de obetydliga belopp, som av kommerskollegium
omhänderhavas, sådant konto synes böra för ämbetsverket uppläggas,
får riksdagen, som delar den av statskontoret uttalade meningen,
att den s. k. bokföringskommittén lämpligen bör beredas tillfälle att,
innan beslut härom fattas, avgiva yttrande i ärendet, anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes överlämna revisorernas förevarande framställning
till den genom Eders Kungl. Maj:ts beslut den 26 september 1902 tillsatta
kommitté för granskning av statens bokföring att tagas i övervägande
vid fullgörandet av det åt kommittén lämnade uppdrag.»
I enlighet med denna riksdagens framställning blev frågan överlämnad
till bokföringskommittén, vilken emellertid ännu icke avgivit
yttrande i ärendet.
Med anledning härav hava revisorerna ansett sig böra framhålla
angelägenheten av, att ifrågavarande spörsmål snarast möjligt vinner
sin lösning. Emellertid hava revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid,
att det bland de förvaltande verken icke endast är kommerskollegium,
som saknar konto i rikshuvudboken, utan att så även är fallet med en
mängd andra verk och däribland sådana, vilkas medelsförvaltning är
7
Riksdagens skrivelse Nr 304.
högst betydande, exempelvis pensionsstyrelsen och socialstyrelsen. Överhuvudtaget
kan sägas, att någon ledande princip vid avgörandet av
frågan, om ett verk skulle intagas i rikshuvudboken eller ej, icke synes
hava följts, och ter sig därföre nu ifrågavarande del av huvudboken synnerligen
osystematisk. Sålunda har Karolinska institutet konto, men ej
någondera av universiteten. Nationalmuseum har konto, under det att
det i avseende å medelsförvaltning icke obetydligt större naturhistoriska
riksmuseet saknar konto o. s. v. Revisorerna hava fördenskull velat
uttala önskvärdheten av, att åtgärder må snarast möjligt vidtagas för
vinnande av en bättre ordning i nu anmärkta avseende.).''
Med anledning av detta revisorernas yttrande har statskontoret i
utlåtande den 11 januari 1918 anfört följande:
»Beträffande den av riksdagens revisorer framhållna angelägenheten
av, att frågan om beredande åt kommerskollegium av eget konto
i rikshu vild boken snarast möjligt måtte vinna sin lösning, vill statskontoret,
som redan i sitt den 13 januari 1910 med anledning av en utav
riksdagens revisorer då likaledes gjord framställning, i detta ärende avgivna
underdåniga utlåtande framhållit önskvärdheten av, att en dylik
ändring måtte komma till stånd, erinra därom att statsbokföringskommittén,
till vilken frågan, i enlighet med statskontorets i sådant avseende
gjorda hemställan, blivit överlämnad, i sammanhang med avgivande
av underdånigt utlåtande den 13 januari 1913 i fråga om den
centrala statsbokföringen och kassakontrollen, i nu förevarande ämne
yttrat följande: ''Lika med riksdagen anse kommitterade, ätt i riksliuvudboken
bör uppläggas särskilt konto för kommerskollegium, så snart
detta ämbetsverk får sina räkenskaper så uppställda, att detta kan ske.
Kommitterade få därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes anbefalla kommerskollegium att — — — — till Eders
Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.’
Kommerskollegium har sedermera även avgivit anbefallt förslag
angående formulär till förändrade räkenskaper för ämbetsverket, och
enligt vad statskontoret inhämtat, har statsbokföringskommittén för närvarande
nämnda fråga under prövning, vadan det är all anledning att
antaga, att det av riksdagens revisorer framhållna önskemålet i avseende
å redovisningen i rikshuvudboken av de till kommerskollegium
hörande medel skall kunna bliva tillgodosett från och med nästkommande
år.
Vad vidare angår det av riksdagens revisorer gjorda uttalandet
därom, att det över huvud taget kan sägas, att någon ledande princip
vid avgörandet av frågan, om ett verk skulle intagas i rikshuvudboken
8
Riksdagens skrivelse Nr 304.
eller ej, icke synes hava följts och att därför nu ifrågavarande del av
rikshuvudboken ter sig synnerligen osystematisk, kan statskontoret för
sin del icke annat än medgiva, att vad riksdagens revisorer i detta
stycke anfört har fullt fog för sig. Statskontoret vill emellertid erinra
därom, att för vidtagande av en sådan åtgärd som att i rikshuvudboken
upplägga särskilda konti för de verk och myndigheter, vilka för närvarande
sakna dylika egna konti, givetvis kräves en i viss mån ändrad
uppställning av ifrågavarande verks och myndigheters räkenskaper, så
att resultaten av desamma utan olägenhet och omgång samt på ett i
möjligaste må självkontrollerande sätt kunna intagas i rikshuvudboken.
I likhet med vad som skett i fråga om den omläggning av kommerskollegii
räkenskaper, som är erforderlig för detta ämbetsverks inordnande
bland de centrala huvudförvaltningar, som ha egna konti i rikshuvudboken,
torde det böra ankomma på statsbokföringskommittén att
i dylika fall avgiva de förslag, som kunna finnas vara av behovet påkallade.
Statskontoret kan emellertid icke underlåta att med instämmande
i vad riksdagens revisorer i sådant avseende uttalat, även för
sin del framhålla önskvärdheten av, att snarast möjligt den frågan upptages
till utredning och prövning, vilka verk och myndigheter bland
dem, som hittills icke haft särskilda konti i rikshuvudboken, kunna
anses ha nått en sådan utveckling och omhänderha en självständig
medelsförvaltning av sådan omfattning, att de på grund därav lämpligen
böra erhålla dylika egna konti samt i vad mån det för sålunda
ifrågakomna verk och myndigheter tillämpade bokföringssättet tarvar
en omläggning med hänsyn till en åtgärd i nu angiven riktning.»
Vidare har statsbokföringskommittén i samma ärende uti den 9
januari 1918 avgivet utlåtande anfört följande:
»Enligt nådig remiss den 1 nästlidne december åligger det statsbokföringskommittén
att avgiva utlåtande med anledning av vad riksdagens
senast församlade revisorer anfört beträffande införande i rikshuvudboken
av konti för kommerskollegium och andra ämbetsverk
och myndigheter, vilka hittills icke ägt sådant konto, och får kommittén
i denna fråga anföra, att kommittén, som har sig förelagt att
successivt genomföra statsbokföringsreformen, trott sig böra bedriva
sitt arbete sålunda, att i första hand de ämbetsverk genomgås, vilka
redan av gammalt äga konti i rikshuvudboken, och att därefter undersökes
och tages under övervägande, huruvida ytterligare några ämbetsverk
och myndigheter böra undfå sådant konto. Frågan härom synes
icke kunna avgöras efter någon en gång för alla fastslagen princip,
utan måste från fall till fall efter lämplighetsskäl prövas. Ett infö
-
9
Riksdagens! skrivelse Nr 304.
rande av konti i rikshuvudboken åker lämpligast, då vederbörande verks
räkenskaper undergått den därför erforderliga omläggningen. Men i
varje händelse bör ett intagande av ytterligare konti i rikshuvudboken
icke äga rum annat än efter en förutgången utredning beträffande
vilka verk, som i detta hänseende kunna ifrågakomma; och vad särskilt
kommerskollegium beträffar har kommittén redan i underdånigt
betänkande den 13 januari 1913 uttalat, att kommittén lika med riksdagen
anser att i rikshuvudboken bör uppläggas särskilt konto för ämbetsverket,
så snart detsamma fått sina räkenskaper så uppställda, att detta kan ske.
Kommittén har också i angivet syfte upptagit arbetet med kommerskollegiets
räkenskaper, och torde förslag beträffande dessas omläggning
samt ämbetsverkets anslutning till statsverkets giroräkning kunna föreläggas
Eders Kungl. Maj:t så tidigt under innevarande år, att den nya ordningen
kan beträffande detta ämbetsverk genomföras från och med år 1919.
Slutligen får kommittén erinra därom, att kommittén i underdånig
skrivelse den 31 januari 1917 framhållit, att det kunde ifrågasättas,
att universitetens förvaltning, som omfattade så betydande statsmedel,
skulle komma till uttryck å för dem särskilt avsedda konti i
rikshuvudboken och varda anslutna till statsverkets giroräkning. Kommittén
funne en undersökning i sådant hänseende böra verkställas, helst
en avsevärd förenkling i redovisningshänseende torde vara att vinna,
därest de mångfaldiga och sammanlagt betydande riksstatsanslag, som
ställdes till universitetens förfogande och på deras ansvar förvaltades,
finge från statskassan direkt uttagas och till den centrala bokföringen
direkt redovisas av universitetens egna myndigheter utan att — såsom
nu vore fallet — länsstyrelserna i Uppsala och Malmö utgjorde mellanhänder.
Kommittén hemställde därför, att kommittén måtte sättas i
tillfälle att verkställa utredning dels huruvida icke de principer,
som läge till grund för statsbokföringsreformen, borde vinna tillämpning
med avseende å universitetens bokföring, dels och huruvida icke
universiteten borde erhålla konti i rikshuvudboken och i samband därmed
äga direkt tillgång till statsverkets giroräkning.
Vid föredragning av denna statsbokföringskommitténs underdåniga
skrivelse fann Eders Kungl. Maj:t, enligt nådigt brev den 2 mars 1917,
gott anbefalla kommittén att verkställa den ifrågasatta utredningen,
vilken skulle i sinom tid till Eders Kungl. Maj: t ingivas. Tillika bemyndigades
kommittén att från vartdera universitetet, efter förslag av
vederbörande drätselnämnd, tillkalla lämplig person för att såsom sakkunnig
biträda kommittén vid berörda utredning.
Till följd av det brådskande arbetet med länsräkenskapernas omBihang
till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 99 höft.» (Nr 304—305.) 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 304.
läggning, vilken nödvändiggjordes av riksdagens år 1917 fattade beslut
om fögderiförvaltningens omorganisation från och med år 1918, var
det icke möjligt för kommittén, att under år 1917 verkställa den sålunda
anbefallda utredningen beträffande universitetens räkenskapsorganisation,
men kommittén har för avsikt att nu omedelbart påbörja
arbetet därmed.»
Riksdagen har funnit det ägnat att väcka uppmärksamhet, att riksdagens
år 1910 uttalade önskemål om uppläggande av särskilt konto i
rikshuvudboken för kommerskollegium först från och med år 1919 kan
förväntas bliva uppfyllt. Med stöd av statskontorets utlåtande i ämnet
har riksdagen velat framhålla, att även om någon en gång för alla fastslagen
princip icke kan tillämpas för avgörande av frågan, vilka ämbetsverk
böra erhålla konto i rikshuvudboken, utredning bör verkställas
angående de ytterligare verk och myndigheter för vilka sådant konto
bör uppläggas. Vidare vill riksdagen betona önskvärdheten av att det
pågående reformeringsarbetet av statsräkenskapernas omläggning i möjligaste
mån påskyndas, på det att enhetliga principer för budgetredovisningen
och statsmedelsförvaltningen i övrigt må vinnas. Härvid synes
arbetet i främsta rummet böra avse sådana ämbetsverk, som för närvarande
icke hava konto i rikshuvudboken men som omhänderhava statsmedel
i den utsträckning, att tvivel icke kan råda därom, att dylikt
konto bör beredas dem.
Vad i ärendet förekommit och de önskemål riksdagen med anledning
därav funnit skäl framställa, har riksdagen härigenom velat för
Eders Kungl. Maj:t tillkännagiva.
Stockholm den 4 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.