Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av militieombudsmannens framställning angående höjning för år 1918 av ersättning, som utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

1918-06-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:312, Skrivelse till Konungen i anledning av militieombudsmannens framställning angående höjning för år 1918 av ersättning, som utgår jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 312.

1

Nr 312.

Godkänd av första kammaren den 12 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av militieombudsmannens

framställning angående höjning för år 1918

av ersättning, som utgår jämlikt förordningen den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

(Statsutskottets utlåtande nr 190.)

Till Konungen.

I sammanhang med avgivandet av sin ämbetsberättelse till 1918

års riksdag bar militieombudsmannen till riksdagen gjort framställning

om att riksdagen måtte dels medgiva, att den ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som på grund av riksförsäkringsanstaltens

under år 1918 eller tidigare meddelade beslut

utgått eller utgår såsom sjukhjälpsersättning eller livränta för tid under

år 1918 eller under nämnda år såsom begravningshjälp, så ock den

ersättning i anledning av dylik skada, som på grund av riksförsäkringsanstaltens

under år 1918 meddelade beslut därefter kommer att utgå

såsom begravningshjälp i anledning av dödsfall, inträffat under nämnda

år, må höjas med femtio procent utöver det belopp, vartill ersättningen

må bestämmas enligt grunderna i förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

dels ock för ändamålet ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett

förslagsanslag å 175,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 saml. 101 höft. (Nr 312—315.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgår

l:o) om skadan medfört väsentlig nedsättning av den skadades

arbetsförmåga under mera än tre dagar, en krona 50 öre i sjukhjälp för

varje överskjutande dag, varunder den skadade icke varit i åtnjutande

av underhåll och vård genom militär myndighets försorg, intill dess

den skadade blivit från sådan nedsättning av arbetsförmågan återställd

eller skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning av

arbetsförmågan eller döden inträtt;

2:o) om skadan medfört för framtiden bestående förlust eller

minskning av arbetsförmågan, en årlig livränta, i förra fallet å 450

kronor och i senare fallet å det lägre belopp, som svarar emot arbetsförmågans

minskning, räknat från och med dagen efter det den skadade

upphört att åtnjuta såväl underhåll och vård genom militär myndighets

försorg som innehavande avlöning av statsmedel, eller från den senare

tidpunkt, då skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning

av arbetsförmågan; dock att livränta icke skall utgå i de fall, där ej

arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondedel;

3:o) om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller

från det sjukdomen blev känd,

a) begravningshjälp med 75 kronor,

b) till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då skadan

uppkom, en årlig livränta av 180 kronor från dödsfallet, så länge hon

lever ogift, och till minderårigt barn, som fötts före sagda tidpunkt

eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap, en årlig livränta av

90 kronor från dödsfallet, till dess det uppnått 15 års ålder; dock att,

där livräntor till efterlevande skulle sammanlagt överstiga 450 kronor,

de skola, i förhållande till vad på en var livräntetagare belöper, till

detta belopp nedsättas så länge anledningen till dylik nedsättning

fortfar,

samt, därest den avlidne icke efterlämnat änka eller barn men

fader, moder eller minderåriga syskon, som varit av hans arbete för

sitt uppehälle huvudsakligen beroende,

c) till fader eller moder eller, om bägge leva, till dem gemensamt

en årlig livränta av 180 kronor från dödsfallet och till varje

minderårigt syskon en årlig livränta av 90 kronor från dödsfallet, till

dess det uppnått 15 års ålder; dock att, där livräntor till efterlevande

skulle sammanlagt överstiga 450 kronor, de skola, i förhållande till vad

på en var livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge

anledningen till dylik nedsättning fortfar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Ersättningar enligt denna förordning utbetalas från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond.

Enligt vad militieombudsmannen anfört, äro de ersättningsbelopp,

som utgå enligt 1909 års ifrågavarande förordning, uppenbarligen beräknade

för andra prisförhållanden än de nu rådande, och motsvara beloppen

numera icke på långt när värdena vid berörda tid. Redan i

framställning till 1917 års riksdag ansåg sig militieombudsmannen böra

hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Magt anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i syfte att i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, högre ersättning

i allmänhet komme att utgå än 1909 års förordning i detta ämne medgåve,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning. Statsutskottet, till vilket framställningen hänvisades

för förberedande behandling, omnämnde i avgivet utlåtande

(nr 152), att utredning i ämnet redan pågick, och anförde utskottet

vidare, att utskottet icke ansett sig böra genom ett uttalande i sak föregripa

sagda utredning, men förutsatte, att de av militieombudsmannen

anförda synpunkterna toges under övervägande vid utredningen, ävensom

att utskottet därjämte velat uttala den förhoppningen, att utredningen

måtte så bedrivas, att dess resultat kunde i god tid föreläggas

1918 års riksdag. Utskottet hemställde därför, att omförmälda framställning

icke för det dåvarande måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd; och blev utskottets hemställan bifallen av riksdagen.

Den av militieombudsmannen gjorda framställningen avser höjning

av ifrågavarande ersättningsbelopp med 50 procent under innevarande år.

Riksdagen har i detta sammanhang velat erinra om att Eders Kungl.

Magt i propositionen nr 176 till innevarande riksdag föreslagit en

höjning av de enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för

skada till följd av olycksfall i arbete utgående livräntorna med 50 procent.

Riksdagen har emellertid i detta fall medgivit en höjning av 75

procent.

Vid behandlingen av nu föreliggande fråga har riksdagen visserligen

funnit, att de för närvarande utgående ersättningarna enligt 1909

års förordning ställa sig 50 procent högre än ersättningar, som utbetalas

enligt 1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete, men har riksdagen dock ansett sig, utan risk att föregripa

en utredning i ärendet, med hänsyn till rådande förhållanden kunna

bifalla militieombudsmannens framställning om en höjning med 50

procent av samtliga enligt 1909 års förordning utgående ersättningsbelopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 312.

Då det här gäller en förhöjning blott under år 1918, har riksdagen

funnit, att kostnaderna härför, av militieombudsmannen beräknade till

175,000 kronor, böra kunna bestridas från beväringsmanskapets invalidoch

pensionsfond.

Med anledning av vad riksdagen sålunda anfört, har riksdagen

medgivit,

dels att den ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, som på grund av riksförsäkringsanstaltens under år

1918 eller tidigare meddelade beslut utgått eller utgår såsom sjukhjälpsersättning

eller livränta för tid under år 1918 eller under nämnda år

såsom begravningshjälp, så ock den ersättning i anledning av dylik

skada, som på grund av riksförsäkringsanstaltens under år 1918 meddelade

beslut därefter kommer att utgå såsom begravningshjälp i anledning

av dödsfall, inträffat under nämnda år, må höjas med femtio

procent utöver det belopp, vartill ersättningen må bestämmas enligt

grunderna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

dels ock att kostnaderna för denna förhöjning må bestridas på

samma sätt som sker i fråga om dylika ersättningar i övrigt.

Stockholm den 12 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.