Skrivelse till Konungen angående vissa förändringar och utvidgningar inom utrikesrepresentationen m m.
1918-06-12 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1918:339, Skrivelse till Konungen angående vissa förändringar och utvidgningar inom utrikesrepresentationen m m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 339.
1
Nr 339.
Godkänd av första kammaren den 11 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående vissa förändringar
och utvidgningar inom utrikesrepresentationen m m.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 25.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har framhållits behovet därav,
att en allsidig utredning snarast möjligt komme till stånd
a) om de organisatoriska förändringar och utvidgningar, som inom
vår utrikesrepresentation vore nödvändiga, för att denna skulle på ett tillräckligt
effektivt sätt kunna fylla de ökade krav, som ur kommersiell
synpunkt torde komma att falla på densamma efter krigets slut;
b) om de ändringar, som borde ifrågakomma i utrikesdepartementets
lönestat, för att få löneförmånerna bättre anpassade och mera
lockande, samt likaså vilka förändringar, som borde vidtagas i kompetensoch
antagningsbestämmelserna för anställning i utrikesdepartementets tjänst.
Till stöd för motionen har anförts huvudsakligen följande:
De flesta länder hade under det nu pågående världskriget börjat utvidga,
förändra eller förbättra det officiella kommersiella upplysningsväsendets
organ i hem- och utlandet, nämligen diplomat-, konsulat- och handelsattachéväsendet,
så att dessa måtte stå bättre rustade till sina maktpåliggande
värv, när freden inträtt och kampen om de bästa inköpen
från produktionsorterna och en lönande export till de olika avsättningsområdena
på allvar började.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 107 käft. [Nr 339—340.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 339.
Vad Sverige beträffade, så torde man, om man studerade vår nuvarande
utrikesrepresentation, våga säga, att den knappast motsvarade den
ställning, som Sverige numera intoge som handels-, industri- och sjöfartsnation.
I sådant avseende förtjänade framhållas, att enligt vad utrikesdepartementets
kalender för 1916 utvisade, bestode vår svenska konsulsrepresentation
av 24 lönade och 558 olönade konsuler, vilket stora antal
oavlönade konsuler givetvis innebure en nackdel, då utbytet av dessa konsulers
arbete enligt sakens natur ej kunde bliva detsamma, som av de
avlönade konsulernas verksamhet.
För att få vår utrikesrepresentation effektivt rustad både för informationsverksamheten,
propagandan för ökad kännedom om Sverige och
dess näringar samt för utrikesrepresentationens uppgifter i övrigt, torde
det därför vara oundgängligen nödvändigt, att vi på många viktiga avsättningsfält
för svensk export och å många produktionsorter för de livsförnödenheter
och råmaterial, vi måste importera, erhölle egna officiella avlönade
representanter till stöd för utrikeshandelns och sjöfartens framgång.
För att erhålla lämplig och kvalificerad personal härtill vore det
emellertid nödvändigt att samma personals avlöningar tilltoges så, att de
kunde jämföras med vad som erhölles i privat verksamhet. Den nu gällande
lönestaten för utrikesdepartementet borde därför bliva föremål för
reglering, varjämte löneförmånerna för nya poster från början måste tilltagas
så, att de bleve verkligen tilldragande.
Då efter allt att döma de rent kommersiella kraven på våra officiella
utrikesrepresentanter i framtiden torde bliva större än hittills, förefölle
det även lämpligt, att en undersökning gjordes om de lämpligaste kompetens-
och antagningsvillkoren, ty nu gällande system med särskild examen
för aspirant, som redan ett par år varit i departementets tjänst, torde från
rent praktisk synpunkt knappast få anses som tillfredsställande och torde
ej heller för de sökande själva verka vidare tilldragande.
Över ifrågavarande motion hava yttranden kommit vederbörande riksdagsutskott
tillhanda från kungl. kommerskollegium, järnkontoret jämte en
del andra för frågan intresserade korporationer, vilka yttranden bilagts
andra kammarens utskotts i ärendet avgivna betänkande.
Det andra kammarens utskott, som handlagt ifrågavarande ärende,
har upprättat en historik i ämnet, utvisande vårt konsulatväsendes utveckling
sedan unionsupplösningen år 1905, och har vid sagda historik fogats
bland annat en tabell, utvisande värdet av den svenska exporten åren
Riksdagens skrivelse Nr 3.10. 3
1905, 1910 och 1913 till de förnämsta utomeuropeiska och vissa europeiska
länder.
Den av motionären gjorda hemställan om organisatoriska förändringar
och utvidgningar i vår utrikesrepresentation, ändringar i utrikesdepartementets
lönestat samt förändringar i bestämmelserna för anställning i utrikesdepartementets
tjänst avser ärenden, som främst på det ekonomiska området
men ävenledes i fråga om organisatoriska ändringar inom statsförvaltningens
hithörande delar kunna hava betydande räckvidd.
Ett användande i ökad utsträckning av från Sverige utsända avlönade
konsuler i stället för åtskilliga av de nu i betydande utsträckning förekommande
oavlönade konsulerna kommer helt säkert att innebära en avsevärd ökning i
utgiftsstaten för utrikesrepresentationen. Den ifrågasatta ökningen i antalet
handelsattachéer eller tillkomsten av eventuellt andra organ för befordrande av
den kommersiella informationen i utlandet skulle likaledes hava till följd, att
statsverkets ekonomiska medverkan komme att krävas i väsentligt större
utsträckning än vad för närvarande är fallet. Man torde ej heller kunna
bortse från att en utredning av den räckvidd, som motionärens hemställan
innebär, på grund av det intima samarbetet mellan den diplomatiska
och konsulära representationen jämväl medför att, åtminstone på en del
icke oväsentliga punkter, utrikesrepresentationen, även där denna icke är
enbart av kommersiell art, måste falla inom området för den begärda utredningen.
Tillika anser riksdagen påtagligt, att en utredning, som eventuellt
kan utmynna i en väsentligen förstärkt konsulär representation i utlandet
samt utökning av de speciella representanterna för den kommersiella
informationen, även måste taga befattning med spörsmålet, huruvida en
sålunda förstärkt utrikesrepresentation kan påkalla organisatoriska utvidgningar
och förändringar inom departementet för utrikesärendena, givetvis
främst inom dess handelsavdelning.
Angående motionärens hemställan om utredning rörande förändrade
kompetens- och antagningsbestämmelser för anställning i utrikesdepartementets
tjänst, synes denna sak, ehuru riksdagen anser densamma böra
tillmätas betydande vikt, icke hava den ekonomiska och organisatoriska
räckvidd, som övriga nyss påpekade delar av motionärens hemställan.
Trots den stora räckvidden av motionen har emellertid riksdagen,
särskilt på grund av de vägande skäl, som blivit framförda av de korporationer,
vilka yttrat sig över motionen, kommit till den övertygelsen, att
en utredning av den beskaffenhet, varom motionären hemställer, är av
4
Riksdagens skrivelse Nr 339.
behovet påkallad. För utvecklande av Sveriges kommersiella utbyte med
utlandet, en angelägenhet, som får anses vara till gagn för landet i dess
helhet, torde det vara av stor vikt, att de statliga organen för denna verksamhet
organiseras på ett effektivt sätt.
Den närmare anslutningen mellan de diplomatiska och konsulära representanterna
samt deras inriktande till gemensamt strävande för befordrande
av Sveriges utrikeshandel, som blev följden av riksdagens beslut år 1906,
torde i stort sett hava varit till betydande gagn för åstadkommande av ett gott
resultat härutinnan. Sedermera vidtagna ändringar i organisationen, exempelvis
förordningen den 31 december 1913, ha gått i samma riktning som
grundtanken i 1906 års organisation. Ehuru sålunda grundorganisationen för
Sveriges utrikesrepresentation efter skilsmässan med Norge enligt riksdagens
förmenande synes väl lagd, torde dock omfånget av denna representation
och särskilt antalet från Sverige utsända avlönade representanter varit
otillräckligt för tillvaratagande av vårt lands kommersiella intressen i utlandet.
Av åberopade inom riksdagens vederbörande utskott upprättade
historik framgår, att antalet avlönade personer på konsulsstaten efter omorganisationen
1906 visat, även om handelsattachéerna inräknas, en minskning
gent emot den avlönade personalens storlek på samma stat före nämnda
organisations förändring. Först vid nuvarande tidpunkt har man i fråga om
lönade konsulsbefattningar kommit upp till samma antal som före år 1905.
Vägande skäl torde hava förelegat för den inskränkning i den svenska
utrikesrepresentationen, som faktiskt förekom efter unionsupplösningen.
Dessa skäl hava emellertid icke samma värde nu som vid den ifrågavarande
tidpunkten. Då Sverige efter unionsupplösningen hade att ensamt påtaga
sig hela kostnaden för utrikesrepresentationen, måste förhållandena medföra
en del inskränkningar. Som någon inbesparing å de egentliga diplomatposterna
ej gärna kunde förekomma, blev följden den, att indragningarna
ägde rum på den kommersiella representationens område. En medverkande
orsak härtill var också, att konsulernas betydelse för sjöfarten, sedan trafiken
mer och mer övergått till ångfartyg i reguliär fart, nedgått. Industrien
i vårt land hade visserligen vid den tiden gjort betydande framsteg
men hade dock ingalunda så målmedvetet som nu är fallet inriktat sig på
utlandet som marknad för sina alster. Vad som år 1906 kunde anses
vara en någorlunda tillräcklig representation, måste nu, med den betydligt
ökade omfattningen av våra kommersiella intressen på utlandet, anses
vara en i hög grad otillräcklig sådan.
De utökningar och förbättringar i utrikesrepresentationen, som förekommit
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 339.
sedan omorganisationen 1906, hava icke varit oväsentliga, men enligt riksdagens
förmenande hava de icke hållit jämna steg med den samtidigt pågående
stegringen av våra kommersiella intressen på utlandet. Av ovanberörda,
inom vederbörande riksdagsutskott upprättade tabell över Sveriges
export till transoceana och eu del europeiska länder, framgår fullväl, att
exportsiffrorna visa en betydligt större stegring än vad som varit fallet med
ökningen av anslagen till kommersiell utrikesrepresentation. Anmärkas bör
att i berörda tabell icke medtagits några exportsiffror efter år 1913, enär,
enligt vederbörande utskotts uppfattning, dels sådana på grund av krigets
inverkan i viss mån kunnat antagas bliva missvisande för bedömandet av
handelsutbytet mellan Sverige och vissa länder, dels ock den särskilt
under de sista krigsåren inträffade prisstegringen skolat medföra oriktiga
jämförelsetal. Emellertid hava ju av många tecken att döma de äldre
industriföretagen inom landet, och icke minst sådana, som representera våra
förnämsta exportartiklar, under krigsåren vunnit ökad styrka, varjämte nya
företag eller sammanslutningar bland äldre uppstått, med särskilt syfte att
inrikta sig på utrikeshandel. Vägande skäl synas således föreligga för
antagandet, att exporten och för övrigt hela utrikeshandeln efter krigets
slut går en ökad utveckling till mötes.
Med avseende på utökningen i utrikesrepresentation under de senare åren
må även framhållas, att denna huvudsakligen kommit konsulaten i den amerikanska
kontinenten och Ryssland till godo. Däremot har vår representation i
den asiatiska kontinenten med kringliggande öar, i Afrika samt inom sydöstra
Europa sedan omorganisationen år 1906 icke nämnvärt förbättrats.
Den bristfälliga representationen å sistnämnda område framhålles för övrigt
såväl av motionären som hos vissa av de korporationer, som yttrat sig
över motionen. Sålunda anföres, hurusom Sverige saknar avlönad konsulär
representation i Bulgarien, Grekland, Rumänien och Serbien. Likaledes
saknas representanter i brittiska och holländska Indien, franska IndoKina
och Siam, brittiska västindiska öarna, på Nordamerikas västkust samt
i största delen av Afrika.
Såsom ovan antytts sätter riksdagen främst bland uppgifterna för en
eventuell utredning om en förbättrad utrikesrepresentation spörsmålet om en
ökning av den avlönade, alltså av svenska konsulattjänstemän bestående konsulsrepresentationen.
Härvid bör tydligen tagas i övervägande såväl befrämjandet
av Sveriges kommersiella intressen å de orter, där sådana avlönade
tjänstemän kunna ifrågasättas, som ävenledes den ökade kostnaden för
6 Riksdagens skrivelse Nr 339.
statsverket, som den eventuella utökningen av konsulatkåren kommer att
innebära.
Som föremål för utredning må vidare nämnas det såväl i motionen
som i vissa av de till riksdagen inkomna yttrandena påpekade behovet av
en utveckling av handelsattachéinstitutionen i syfte att härigenom befrämja
den vid sidan om konsulatrepresentationen erforderliga kommersiella
informationen. Bland åtgärder, syftande i samma riktning, må nämnas
anställande av inom särskild teknisk eller kommersiell yrkesgren utbildade
personer för upplysningars inhämtande, en metod som lär ha använts
av en del andra stater, samt kommersiellt kunskapande genom ambulerande
attachéer.
Utredningen om en förbättrad utrikesrepresentation på det kommersiella
området bör även taga sikte på åtgärder för erhållande av kvalificerad
arbetskraft. Det gäller här såväl att rekryteringen och utbildningen
för inträde i utrikesdepartementets tjänst på lämpligt sätt tillgodoses som
även att tillbörlig hänsyn tages till den högre kvalificerade arbetskraftens
större fordringar med avseende å avlöning. Uti i ärendet avgivet yttrande
har Stockholms handelskammare härutinnan framhållit vikten av att enskild
förmögenhet icke finge, såsom för närvarande i hög grad vore* fallet,
spela in vid besättande av en stor del av platserna inom ifrågavarande
område. Vad beträffar den grundligare kommersiella skolning, som riksdagen
anser erforderlig för den personal, som utbildas för den konsulära
tjänsten, har Skånes handelskammare uti till vederbörande utskott inkommet
yttrande gjort gällande, att ehuru betydelsen av handelshögskoleutbildning
och språkkunskap icke borde underskattas, dock den främsta meriten
vid inträde å konsulsbanan borde vara längre tids praktisk verksamhet
inom affärslivet å sådana poster, där tillfälle gåves att samla erfarenhet
angående handelns och industriens skilda grenar och därinom
härskande olika förhållanden. Biksdagen anser denna synpunkt vara värd
beaktande vid en utredning, men vill dock tillägga, att i konsuls tjänstebefattning
ingå göromål, för vars behöriga skötsel även andra utbildningskvalifikationer
än de rent merkantila torde vara erforderliga.
Vid utredande av frågan om de organisatoriska förändringar inom
utrikesdepartementet, som betingas av en utvidgning av den kommersiella
delen av dess verksamhet, böra jämväl tagas i övervägande andra frågor som
stå i närmare samband med utvecklingar och förbättringar i landets kommersiella
utrikesrepresentation, exempelvis förmedlandet av kommersiella upplysningar
från utlandet till näringsverksamheten inom landet, samverkan
7
Riksdagens skrivelse Nr 339
mellan konsulaten och de svenska liandelskamrarna i utlandet, inspektionen
över honorärkonsulernas verksamhet m. m.
Då riksdagen i det föregående endast betonat de skal, som tala för
den ifrågasatta utredningen ur handelns, industriens och sjöfartens synpunkt,
vill riksdagen tillika framhålla, att vid uppgörande av förslag till
en effektiv utrikesrepresentation givetvis jämväl jordbrukets krav såväl
för upparbetande av dess exportmarknader som för införskaffande från utlandet
av för denna närings drift behövliga förnödenheter böra tillgodoses.
För att vår kommersiella utrikesrepresentation må vara i stånd att
omedelbart efter krigets slut tillgodose de ökade krav, som helt säkert
komma att ställas på densamma, vill riksdagen understryka vikten av att den
ifrågasatta utredningen må oförtövat taga sin början, samt att utredningens
resultat måtte snarast möjligt bli föremål för statsmakternas prövning.
Med åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta verkställa en allsidig utredning
angående behovet av förändringar och utvidgningar av vår utrikesrepresentation
jämte erforderliga ändringar i dess lönestat samt om lämpliga
ändringar i kompetens- och antagningsbestämmelserna för anställning
i utrikesdepartementets tjänst, allt i syfte att vår utrikesrepresentation skall
vara i stånd att tillgodose de ökade krav, som ur kommersiell synpunkt
kunna komma att ställas på densamma efter krigets slut, ävensom vidtaga
de åtgärder, vartill utredningen må kunna föranleda.
Stockholm den 12 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.