Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående undersökning om möjligheterna för ett bättre tillvaratagande av stubbveden å statens skogar.

1918-06-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1918:340, Skrivelse till Konungen angående undersökning om möjligheterna för ett bättre tillvaratagande av stubbveden å statens skogar.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens'' skrivelse Nr 340.

9

Nr 340.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1918.

Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående undersökning om

möjligheterna för ett bättre tillvaratagande av stubbveden

å statens skogar.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 26.)

(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 6 och 17.)

Till Konungen.

Enskild motionär bär gjort framställning därom, att undersökning snarast

möjligt måtte äga rum rörande möjligheterna att genom anläggning

av s. k. tjärugnar bättre tillvarataga, stubb veden å statsskogarna.

Över ifrågavarande motion har vederbörande riksdagsutskott i den

ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver, inhämtat utlåtande från kungl.

domänstyrelsen.

Då det torde få anses vara en bland skogsmännen allmänt omfattad

mening, att brytning av stubbar och därav följande uppluckring av marken

å hyggestrakter är ett av de bästa medel, som stå till buds för vinnande

av själ våter växt, och varigenom dyrbara och särskilt i Norrland icke alltid

lyckade kulturer ofta kunna undvikas, anser sig riksdagen icke helt kunna

dela det av domänstyrelsen i dess åberopade utlåtande gjorda uttalande,

att »ett kvarlämnande eller uttagande av stubb veden intet har att skaffa

med vad man i allmänhet avser med en rationell skogshushållning». Hyggets

beredning genom uttagande av stubbveden torde tvärtom få anses som ett

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 107 käft. (Nr 339-340.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 340.

icke oviktigt led i domänstyrelsens skogsvårdande verksamhet. Vid tillvaratagandet

av stubbarna å statsskogarna måste tjärbränningen anses vara

av synnerlig vikt, och bör det därför också vara av betydelse, att statsmakterna

göra sitt till för att främja denna viktiga binäring, vare sig om

tillvaratagandet av stubb veden och tjärbränningen å statsskogarna bör bedrivas

av staten själv eller av enskilda.

Enligt gällande skogsordning skola kronans skogar skötas så, att de

lämna största möjliga avkastning. Huruvida och i vad mån ur denna synpunkt

sett i varje särskilt fall förarbetning och mer eller mindre långt

gående förädling av råvarorna i statens skogar skall ske, är givetvis en

fråga, som helt och hållet måste bero av förhållandena under olika tider

och på skilda orter. Kunna tillfredsställande priser erhållas för råvaror i

oarbetad form, så torde skäl i allmänhet icke föreligga för produkternas

förarbetning, men om avsättning icke kan erhållas på vissa trakter till

skäliga priser, så bör det vara en angelägen uppgift för domänstyrelsen

att vidtaga sådana åtgärder för råvarans förarbetning och förädling, att

statsverket får nöjaktig betalning för sin vara. Denna princip synes ock

numera tillämpas ifråga om övriga skogsprodukter, och vill riksdagen härutinnan

blott erinra, att kronan redan äger ett flertal smärre sågverk,

vilka i regel visat sig lämna ökad inkomst från de statsskogar, där förädlingen

skett.

Ett särskilt skäl, som synes tala för att staten skulle själv omhändertaga

tjärbränningen å sina skogar, är,- att staten är stor konsument på området,

ity att för statens affärsdrivande verk samt för marinen årligen förbrukas

stora kvantiteter tjära, varför det måste anses medföra onödigt

stora utgifter för staten att uppköpa sitt behov därav i allmänna marknaden

till där gällande pris.

Av vad domänstyrelsen i sitt åberopade utlåtande anfört, i fråga om

den under senare åren skedda prisstegringen å tjära, framgår för övrigt,

att stubbvedens förädling till tjära i varje fall bör vara en i ekonomiskt

avseende synnerligen lönande sak.

Den av domänstyrelsen omförmälda för närvarande förefintliga bristen

på personal är givetvis hinder för en förädling i större omfattning genom

staten själv, men torde dock försök härutinnan kunna anordnas, helst som

högre kvalificerad personal icke synes behövlig för tjärbränning, uti vilket

avseende domänstyrelsen i sitt yttrande uttalar, att vem som helst kan på

kort tid häri inhämta nödig kunskap.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 340.

För övrigt behöver ett utnyttjande av stubbveden på kronans marker

icke vara inskränkt till anläggning av tjärugnar genom statens försorg,

utan kan ett sådant utnyttjande ske även t. ex. genom upplåtande av

rätten till stubbrytning och tjärbränning mot viss avgift till kronan påtunna

tillverkad tjära.

Vid en utredning i ämnet bör jämväl tagas i övervägande, huruvida

ett upphävande borde äga rum av det utav Eders Kungl. Maj:t med anledning

av 1912 års riksdags beslut den 15 november 1912 utfärdade brev, varigenom

stadgats att till vissa kategorier å kronans marker inom Västerbottens

och Norrbottens län nedsatta åbor ävensom till annan mindre bemedlad

ortsbefolkning i nämnda län finge utlämnas stubbved till tjärbränning,

i den mån detta utan men för skogsvården av vederbörande jägmästare

ansåges kunna försiggå, till ett pris av 15 öre per kbm. fast mått,

även om det i orten gängse priset på dylikt virke vore högre. Här ifrågavarande

bestämmelser hava nämligen tillkommit under helt andra konjunkturer

för tjärbränningen än de nu rådande, varjämte det synes möjligt, att

det vid en utredning också kan befinnas oegentligt, att producenter av

tjära inom de nordligaste länen befinna sig i ett förmånligare läge i avseende

å materialinköpen än de å andra orter. Med den ytterst glesa befolkningen

i dessa trakter kunna i varje fall dessa mindre bemedlade

givetvis blott förädla en jämförelsevis liten del av stubb veden på kronans

ofantliga skogsområden, där mängden stubbar för övrigt årligen ökas genom

pågående stora avverkningar; och innebära för övrigt dessa bestämmelser

icke någon ensamrätt för avsedda åbor och ortsbefolkning till all stubbved

å ifrågavarande skogar i Norrbottens eller Västerbottens län. Det bör

därför jämväl i dessa trakter vara angeläget för statsskogsförvaltningen att

tillgodogöra sig stubbar på kronoparkerna, i den mån detta icke sker till

sådan omfattning, att stubbar skulle saknas för den mindre bemedlade ortsbefolkningen.

Av domänstyrelsens utlåtande i ämnet ävensom ock av inom riksdagen

verkställd utredning framgår, att domänstyrelsen från vissa sina lokalförvaltningar

mottagit framställningar om anordnande av tjärbränning för statens

räkning, men att dessa framställningar icke föranlett någon domänstyrelsens

åtgärd.

Jämväl har riksdagen tagit del av de upplysningar, vederbörande

riksdagsutskott inhämtat om huru domänstyrelsen för närvarande ordnat

frågan om stubbvedens tillgodogörande genom utbud av stubbar under hand

och genom annonsering. Av dessa upplysningar framgår bland annat, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 340.

utav de sålunda utbjudna posterna av stubbved inom mellersta Norrlands

distrikt anbud av domänstyrelsen kunnat godkännas endast å 8 poster till

ett pris mellan 80 öre och 2 kronor 62 öre per kubikmeter.

Det synes emellertid riksdagen kunna ifrågasättas om ens dessa poster

voro skäligt betalda, helst som domänstyrelsen själv säger i sitt ovannämnda

yttrande över föreliggande motion, att, »även med ett pris av fem kronor

eller mera på veden dalbränningen, lämnar en synnerligen god förtjänst».

På grund av innehållet i motionen och av domänstyrelsens avgivna

yttrande samt av vad riksdagen i övrigt inhämtat i ärendet, har riksdagen

fått den uppfattningen, att brytning av stubbar och dessas bränning till

tjära m. m. är en numera mycket beaktansvärd fråga såväl från skogsvårdssynpunkt

som från statsfinansiell synpunkt, samt att stubbveden bör kunna

tillgodogöras och förädlas till större utsträckning på kronans skogar, än

hittills skett.

Med hänsyn härtill får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

ville uppdraga åt domänstyrelsen att verkställa en undersökning om möjligheterna

för ett bättre tillvaratagande av stubbveden å statens skogar.

Stockholm den 14 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1918. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.